Skräckmästaren Hitchcocks Fåglarna uppförs nu i Mora

Aggressiva måsar sätter skräck i ett svenskt samhälle (DN). Detta kanske är den mesiga svenska versionen av den terror som under sjukliga stjärnor drabbat världen i dagarna. Fåglar sägs ju vara Naturens omedvetna bärare av omen.

Filmvetare har säkert analyserat innebörden av Alfred Hitchcocks Fåglarna där aggressiva flygfän på samma sätt angrep människan. Naturens hämnd på den art som tappat jämvikten med sin värld?

När jag tittar till skräckmästarens karta blir det genast lite kusligt. För exakt den destabiliserande "dissociation" jag alldeles nyss nämnde i "Borgaren ryser i sina rum: det är terror i världen" - figurerade i Hitcocks födelsehoroskop. Så ofattbart passande! Jag påpekade att dissociationen leder till "stirrande utan förståelse", dvs, intellektet förmår inte koppla rätt och tänka klokt eftersom det kommit på kant med den instinktiva Naturen så att människan slits i två delar och blir både ineffektiv och ibland farlig för sig själv. Jag återkom till sinnessjukdom i dagens fall med den onda EU-representanten. 

Faktum är att det blir än kusligare: Hitchcock föddes inte bara med samma Måne och Venus i ömsesidig reception som i "borgarinlägget" utan dessutom ett år då en isande fasans Saturnus passerade genom dödens Skorpion - exakt som den gör detta onådens år 2015 när den vite djävulens kredit med de högre makterna tagit slut!

I samband med den dissociativa skärningen mellan Vatten och Luft har jag ofta påpekat att artister - speciellt kanske skådespelare - verkar vara en yrkesgrupp som bemästrat den här problematiken och effektivt kan använda den för att luckra upp och försätta åskådaren i ett "nervuppslitande" tillstånd. 

Men i fråga om Hitchcock var han uppenbarligen delvis offer för den här störningen mellan begärets Kräfta och åtråns Venus. Historierna om hur han skämde ut sig själv och hustrun i kladdandet på sina blonda skådespelerskor tillhör sådana där historier som Hollywood gör sig bästa för att hålla utanför biografierna.

Som tidigare nämnt finns det två riktigt berömda gubbslem till män där också Kräftan tycks ha spelat in i deras kladdiga förhållande till kvinnor. Mästerpsykologen Carl-Gustav Jungs Sol-Kräfta och hans dubbla förhållande till dels hustrun och sin kvinnliga favoritelev. Och dels Nobelpristagaren Erwin Schrödinger och hans kurtiserande med kvinnliga studenter. Jag har en bekant, Månen i Kräftan som medgivit att han har problem med affekterna när han, över de femtio, ser flickor som kunde vara hans döttrar. Som sagt. Vatten och i synnerhet den lidelsefulla (Rajas guna) Vegetativa Själen är vad som fick Robert Broberg att sjunga "måste hej, måste hej, måste hejda mej/varje gång jag ser en tjej". 


Robban Broberg var visserligen född i Tvillingarna, men "dissociationen" eller slirigheten finns där. (Tänk Båtlåt för en känsla av hur den med grepp om dissociationen kan bli en dubbeltydighetens mästare.) Det visar sig att Luft-Tvillingarnas härskare Merkurius står med en "fallen" libidoplanet (Mars) i just Kräftan. Broberg hade mentala problem under en period i sin karriär, vilket jag påpekat tycks ganska vanligt när den Rationella Själen slirar mot den Irrationella.

Broberg är en genuin dubbelnatur som lyckas med mästerstycket att vara en nervig hoppjerka och samtidigt projicera en bild av sig själv som en gemytlig och trygg figur genom att den instabila Solen balanseras av en Måne i Oxen som utgör basen för samma liderlighet i Vatten som skadar intelligensen och hans högre väsen. Intressant hade han en buddhistiskt sökande period då han kallade sig Zero, något publiken inte alls nappade på. Så han blev "Robban" igen.