 |
| Color me blue |
När det är dags för näringslivet att tjäna grova pengar på folkmassan, då skapas en ny stjärna. ALLA rusar till samma ställe samtidigt! Det är så mekaniskt att man smäller av. Jag har alltid satt en ära i att högaktningsfullt skita i vad de köpta musikrecensenterna skriver om och har begripligen missat ett och annat musikaliskt geni.
Ibland är talangen så skral att man måste dränka den snygga men tondöva artisten med bakgrundskören. (Praktexemplet Fabian från sent femtiotal: han lanserades som "den nye Elvis".) Men den perioden är nog förbi med Idol och liknande program. Det går idag visserligen inte att bli stjärna utan att vara snygg, men i dag handplockar musikbranschen de fotogenique människor som dessutom kan ta en ton hyggligt bra.
DN gömmer pengagirigt en skivrecension med Tove Lo bakom betaldörren - tidningen har inte fattat något av tjänster och gentjänster mellan ömsesidigt beroende branscher. Ska musikbranschen tjäna pengar på henne, så varför inte vi? När även morgonradion hörsammar harklingen från skivindustrin och tar upp det nya stjärnskottet, blir det impulsen att kolla upp.
Går till Googles bilder först, för att se vem person är (Synlighetens Eld är det första elementet!) Fotot som skriker mest gör det på grund av en chockrosa bakgrund som inte alls stämmer med artisten som människa och själ. Jag prövar några nya bakgrundsfärger och fastnar för himmelsblått. "Ja, här är hon", tänker jag - utan att ännu ha räknat ut ett horoskop, bör understrykas.
Och hon visar sig också vara ett barn av det himmelsblå Luftelementet, och ett väldigt tydligt sådant också eftersom Solen i Vågen är gäst i tecknet medan dess värd Venus är "hemma".
Men i den totala avsaknaden av Eld och Sol som är "fallen" i Vågen är detta inte en vän Våg, ingen mesigt snäll varelse. Månen som förstahusmarkör drömmer drömmen om en Våg som härskar från framgångens högsta bergstopp (så stengeten!) och Venus finns där för den artistiska sensibiliteten. En oerhört framgångsorienterad Våg med andra ord. Eller inte Vågen! Den struntar väl i framgång. Det är psyket i Stenbocken som ger den här intill döden envetna passionen att vilja nå ut.
Den övriga och iögonenfallande tonvikten på de kalla elementen Jord och Vatten ger motpolen till den väna varelsen. Här är närmast en hårdkokt järnsmed i kvinnokropp!
Månhoroskopet ger den ömsom enbart äregiriga Stenbocken, men där de bra exemplaren istället är helt absorberade av att sätta gränser eller att skapa via form. Skulptur - i lera eller ljud - torde vara Saturnus verk. Saturnus här befinner sig i Skorpionen och går man det onödiga extra steget och tittar på måndisponentens disponent är vi tillbaka vid Jordelementet igen.
Psyket är alltså totalt dominerat av önskan att formge, med energi och ytterst med Jungfruns detaljprecision i något konkret material. Så varför drejade hon inte i lera då? Varför blev det musik? Kanske för att det materialistiska psyket drömmer drömmen om en andlig karriär - en Sol och en Venus och en kommunikatör (Merkurius) i Luften!
Och det du ber om, det kommer du att få. Om inte i det här livet (för du kanske har en massa skit att betala tillbaka) så åtminstone i ett senare.
*****
Tove Lo verkar vara tacksam att måla ytor på. Saturnus eller Stenbocken är om något "naturlig grundform". När hon intervjuas i ett klipp på SvD (för att sedan sagas i rubriken som "provocerande fri från friktion" - dvs en mästare på att skapa Vågen/Venus sömlösa helheter - tycker jag mig i denna Mån-Stenbock se en tydlig släktskap med Sol-Stenbocken Magdalena Andersson (socialdemokraternas ekonomiska talesperson). Lustigt nog har Andersson figurerat i en tidigare "look-alike"-jämförelse. Det kanske är något med vissa alldagliga men behagliga ansikten: man uppmuntras att läsa in många olika personer i dem.
Och jo, Anderssonskan har Mars i Vågen (olyckor mot balansen eller drivkraften inställd på att skapa harmoni). Den minsta gemensamma nämnaren i termer av zodiaktecknen blir Vågen och Stenbocken, tecken som har en dold släktskap eftersom Stenbocken sägs vara upphöjd i Vågen.
Men kvinnorna går längre i termer av allmän sympatisk samsvängning. Båda har såväl Saturnus som Jupiter i hungrigt Vatten, så att Anderssons motoriska Sol driver genom bränslet Vatten (känslan av att behöva - "neediness"), medan detsamma på djupet men säkert förnekat på direkt fråga kan gälla för artistens känsloliv: Månen med underliggande baser blir så förhärdad och formaliserad/strukturerad att man kan tala om en kvasi-Sol som konkurrerar med den veka Våg-Solen om att vara den ledande principen!
"Måste uppfylla mina behov innan jag dör" är det stående undertryckt paniska budet från den biologiska Saturnus-Skorpionen, som i sin styrs av Mars i Jungfrun. Denna introducerar en otrolig finkornighet som skulle leda käpprätt åt helvetet - se Fredrik Reinfeldts horoskop - om det inte varit för att Tove Li är född under en "stor cirkel" där i psykets avslutande och fjärde disponentled finner en Merkurius som kontrollerar Mars. Och Merkurius är hemma eftersom Vågen har Venus hemma. Psyke - form - aggression/utlevelse - kommunikation - Venus! Wow! Vilket pärlband! Och även den här vägen leder psykets föreställningar spikrakt upp till maktens och inflytandets boningar.
Hon har säkert fantiserat om att bli världsstjärna sedan barnsben. Hon har instrumentellt utnyttjat musiken för att nå detta djupa motiv. Men utnyttja kan vara fel ord. För Solen (med Venus) är ju själens innersta väsen! Antingen var hon en stor musikalisk mästare i ett föregående liv, så att kunskapen finns med som en naturlig talang, eller också kan en sådan här astrologisk struktur tolkas som absolut underklass som via populärmusik har en av de få möjligheterna till ståndscirkulation som det här människovidriga samhällssystemet erbjuder. På den resan återfinner hon sin innersta identitet (Solen).
Man kan notera att det är låg materialism och begär (Månen) som styr kartan, men lustigt nog övergår det materiella i andlig Luft senare, vartefter den målorienterade Solen blir drivkraft. Såvida inte Månen fortsätter att kontrollera horoskopet genom hela livet. Men det skulle kräva ett äkta horoskop (med födelsetid) där Solen har en vek och undanskymd husplacering...
Möjligen kan det upplevda syskonskapet också bero på båda kvinnornas brist: ingen av dem har någon Eld, de är inte eldsjälar i det minsta. De är istället två kyliga och hyperkontrollerade kvinnor. Vore man elak kunde man kalla dem makt-strebers, men det vore att tappa bort deras respektive specialkompetenser. Båda synsätten är dock korrekta, allt beror på vad man själv fäster mest vikt vid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar