Kapten Ynkrygg, kalvinismen & moderat människosyn

Minns någon Costa Concordias kapten som i en akt av tomt bravado körde sin stora kryssare på grund och dränkte några tiotal passagerare? Nu skapar han nya rubriker (AB), och bekräftar - som om det behövdes - bloggens redan säkra gissning om sinnelagets placering i kaptenens horoskop. 

För bloggens grävande av vilka astrologiska signaturer som döljer sig bakom nyhetsrubriker har vi avslöjat en antik zodiak med valörer som inte alls liknar västvärldens banaliserade "allt är lika mycket värt"-filosofi. En grundlös tankegång som har följt i spåren på västerlänningens allt mer materialistiska, gudlösa framfart och ointresse av att se verkligheten utanför sin i allmänhet högervridna syn på samhälle och liv. 

På morgonradion hör jag t.o.m. en andaktsstund där kvinnoprästen kriminellt naivt använder lågbetalda slavinnor - de som moderaternas framskapat via bidrag till den stadsboende medelklassen - som positiva exempel på dem som håller "templet rent"!

Vart tog "Du ska inte ta Herren din Guds namn i förgänglighet" vägen? Prästen bevisar hur svensk kristendom i synnerhet sålt sig till Djävulen.

Språklig utvikning. Jag lärde mig "förgänglighet" i skolan, och har tydligen blivit väldigt gammal eftersom den moderna formuleringen är nonsens, språkbruk för folk som inte klarar av att tänka i två led, vilket ordvalet "förgängelse" kräver.

Numera heter det i andra budordet att man inte ska "missbruka" Guds namn, men den formulering jag tycker mig minnas ger två samtidiga insikter: att det finns en evig värld och en tillfällig, och att Guds namn inte ska släpas i skiten - Jordelementet - eftersom allt i den lägre världen, astrologins "negativa polaritet" - bara är tillfälliga manifestationer. Guds namn å andra sidan har inget i den lägre sfären att göra, och judarna fick inte ens nämna Namnet av den här anledningen. T.o.m. kristendomen deltar i den här fördumningsprocessen av västerlänningen. (Är det Ödet som söker terminera den här gudlösa civilisationen?)

Det är kanske inte förvånande att bloggen förefaller ha fastnat vid Jungfruns tecken. Symbolen har så många "goda" konnotationer om man är det minsta påverkad av gamla kristna värderingar där sex likställdes med synd eller förtrogen med Roms vestaler - dedikerade jungfrur som vakar över stadens centrala eldhärd så att lågan aldrig måtte slockna. Det kan också vara så att bloggaren själv är en ofrivillig kanal för motsättningen mellan "horan och madonnan" eftersom han föddes ett år då månnoderna aktiverade just den här axeln i zodiaken (Jungfrun och Fiskarna).

I mina försök att förklara fyndet att sinnet (Månen) i Jungfrun producerar signifikant mer kriminalitet än något annat (utöver Månens fall i Skorpionen), har jag fallit tillbaka på den gamla åkerbrukssymboliken, och Jungfruns arbete på sin åker för att maximera jordens håvor (om vi nu ska tala arkaiskt). En annan förklaringsmodell utgår från den antika tanken om stjärnan Spica (i Jungfruns stjärnbild) som den värnlösa. Utifrån den upplevelsen kan man också fatta Jungfruns försök att i tid och otid överplanera och söka säkra sitt eget mot den alltid lurande Olyckan i underjorden/Hades.

Den bisarre kristne ideologen Jean Calvin lät ungefär på samma sätt som präktiga svenskar med Fredrik Reinfeldt (Jungfrun och olyckans Mars stigande i öster) och hans orättfärdiga arbetslinje fortfarande låter, fast med en religiös rationalisering av den simpla girigheten: 

Den goda kristne är flitig och arbetsam och bygger på sin personliga rikedom (fast på 1500-talet ännu utan draghjälp från en ansvarslös statsminister med skattesänkningar på de fattigas bekostnad). 

Enligt Calvin kan denna personliga ackumulation av välstånd visa grannarna att man är älskad av Gud! Hör någon vansinnet hos den mannen? Så viktigt är Calvins avskräckande exempel att han nämns på själva översiktssidan för de många svidande vidräkningarna med Fredrik Reinfeldts synnerligen problematiska horoskop. (Calvins horoskop kommenteras kort i slutet av inlägget.)

Men det är inte människan Calvin som är vansinnig, utan beteendet som kan beskrivas i astrologiska symboler. Det är dessa grundprinciper som tänker, talar och agerar genom människorna! Människor i våldet på sina astrologiska symboler är de som ännu inte vaknat till sin andliga nivå. De förblir slagg som kosmos nonstop spottar ur sig, utfyllnadsmänniskor eller ekon av den verkliga varan. Världstillvända varelser som vandrar genom hela livscykler, tänker och donar som förprogrammerade robotar. Då och då anländer medvetna själar till en dussinfamilj och då jädrar, uppstår motivkonflikter! 

"Hur många gånger har jag inte tvingats göra bokslut i detta kämpande!", säger själen i Johanes Döparens sekt mandéerna (som överlevde i Irak i nästan 2.000 år). Innebörden att är själen nu börjat bli plågsamt medveten om att den sitter fast i återfödelsernas kretslopp och att dess bokslut är varje gång den dör från den materiella tillvaro som helt uppslukat den. Texten tycks antyda ett stadium då själen börjat vinna en autonomi i förhållande till varje ny jordekropp den vaknar upp i. Därifrån är det förmodligen inte många liv kvar förrän själen också börjar minnas sina tidigare liv för att "vägen upp" inte återigen ska glömmas bort.

*****

Filosofen Heidegger har visserligen dragits i smutsen sedan hans nazisympatier under Andra världskriget avslöjats, och när han talade om den oegentliga människan som inte törs höja blicken och fokusera Existensen (Gud) låter det, tyvärr, mycket som en karikatyr om den fule juden. Men tanken är universell och därför sann. Det finns de som vänder blicken ner mot stoftet hellre än upp mot universum och den Stora Anden.

De förra krymper ner mot icke-autentisk existens och de senare växer och blir värdiga arvtagare till det löfte Människan fått, att hon är en blivande gud bland djur och andra småkryp. Västerlänningens kelande med djur och tillskrivande dem ofattbara intellektuella förmågor är i lika hög grad berättelsen om västerlänningens totala misslyckande med att förverkliga sig själv som människor. De har valt vägen ner mot enkel animalitet. 

För naturligtvis finns ett visst intellekt även hos djuren. Ingen i antiken förnekade att också djur hade en själ, men en själ på en lägre skapelseordning än den nivå människan är skapad att tillhöra. Astrologin talar här om Månen eller den vegetativa själen som en minsta gemensam nämnare för plantor, djur och människans simpla sida: den som enbart ägnar kroppen och dess föda all sin uppmärksamhet.

Ordet "skapad" i "skapelseordning" är på sin plats, evolutionister lever i en annan och lägre verklighet som tror allt detta finns som resultatet av Mörkrets trevande i Mörkret. Och så uppstår Ljus, bara sisådär! Imbecillt. Den religiösa skapelseberättelsen är bortom begriplighet korrumperad, men de hedniska grekerna och romarna hade ännu rätt förståelse: världen är evig, aldrig skapad i tiden och av det enkla skälet att världen existerar på en högre nivå, på Platons idéplan. 

Att diskutera den här fysiska klumpens uppgång ("evolution") och fall var under de antika tänkarnas värdighet. Men det är vad nutidsmänniskan sysslar med: att böka som svin i gyttjan och glatt ropa ut när de hittat Higgspartikeln - "förklaringen" till att de ligger där och vältrar sig som grisar i stoftet istället för att tänka värdiga tankar.

"Visa mig ditt horoskop och jag ska berätta om din hang-up!"

Jungfruns hang-up är egoismen och viljan att själv, och bara hon själv, bli favoriserad. Därför köpte det egosvaga svenska folket Reinfeldts urbota egoism med hull och hår. Det tog nästan sex år innan baksidan av denna själviskhet började visa sig och opinionen vände bort från moderaterna. Och i dessa dagar ser man dem nu - lika falska som någonsin - söka lägga ytterligare (s)-slogans till sin programförklaring för att behålla makten. Det är bara själviskhetens röst. Jan Björklund (få) trodde jag åtminstone på, när han i veckan självkritiskt begrundade regeringens kapitala misslyckande med Anders Borgs arbetslinje. 

När nu Costa Concordias kapten Francesco Schettino - "kapten Ynkrygg" - säljer sin berättelse till pressen för en miljon kronor är det som om haveriet upprepar sig ännu en gång. Och det är alltså Månen i Jungfrun, sinnelagets instinktiva tendens att profitera på precis allting, oavsett hur oansenligt och ovidkommande i det stora hela, som är symbolen Jungfruns fula baksida. 

Förklaringen, i den mån det går att förklara grundprinciper som ju faktiskt är helheter man inte kan gå bortom, är zodiaktecknet dock inte är en grundprincip. Tecknet är en sammansättning av delmängder eller mindre komplexa Former och till dessa söker sig traditioner och kulturella tankar som mer eller mindre väl öppnar upp den Mening som är själva principens innersta väsen.

I Jungfruns fall har vi en sammansättning av den lätta sattviska kvaliteten, men attraktionen som är Sattva gunas essens snarare binder människan i mörker än för henne mot ljuset eftersom attraktionen är till Jordelementet. Och ytterst - den allra enklaste Formen i kompositbilden Jungfrun - springer det här zodiaktecknet ur negativismens princip eller "vägen ner" som den grekiske tänkaren Herakleitos, med tydlig inspiration från indiskt tänkande, uttryckte saken.

Nu kan Jungfrun sannerligen inte sägas ha monopol på närighet eller materialism. Planeten Saturnus är t.ex. materiens princip, åtminstone i vissa tecken och lägen på himlen. Och de tre Vattentecknen har bloggen tydligt visat vara så näriga och hungriga att de i brist på talang fallerar helt och blir narkotika- eller sexmissbrukare. Jordtecknen är per definition materialister och höjer de blicken över det vardagliga beror det på något annat i horoskopet.

Går man nu till den sjukliga materialismens värsta språkrör, den lutherske reformatorn Jean Calvin, ser man exakt vilket småaktivt kulturarv som sipprat ända ner till obildade fånar som revisorn Fredrik Reinfeldt. Calvin har exakt den horoskoptyp bloggen hittat hos många främlingsfientliga, och skälet till det är förstås Jungfruns principiella rädsla att bli befläckad. Och vem bättre att projicera sin rädsla på än en utsocknes, någon som på Jungfruns typiska fixering vid kroppsliga detaljer uppvisar kroppsliga tecken på att inte vara som hon själv, "mörka buskiga ögonbryn".

Jean Calvin har verkligen precis alla potentiella svagheter bloggen hittat i samband med patologiskt sjuka människor, vilket säger en hel del om den självgoda borgare som "gör rätt för sig" och anser att arbetslösa och jobbsmitare ska sättas åt. Egentligen sparkar jag in öppna dörrar här, för folkopinionen tycks ha vänt och Sverige tar inte längre Reinfeldts dolda och enormt otäcka budskap på allvar. (Att han nu fejkar sosse, har bara med viljan till makt att göra.)

Värt att notera:

Saturnus kan här tolkas just som "materiens princip" (eller en principiell materialist) eftersom den passerar Jordelementet. Och i Jungfrun dessutom. "Fixering vid förmågan att bruka jorden och visa att man är vinstgivande" - här är troligen den tydligaste indikationen på Calvins bisarra lära om att "materiell framgång visar att Gud älskar personen".

Eftersom Saturnus är ohyggligt stark i västra hörnet uppstår alltid möjligheten att individen ägnar sig åt projektioner av något han/hon inte vill erkänna inom sig själv (ascendenten - ego-punkten är blind). Här är det definitivt så att Calvin inte vill kännas vid att också han tillhör samhällets olycksbarn och förlorarna - Fiskarnas tecken, vars attribut "världslig förlust" exakt kompletterar Jungfruns vilja att tjäna på allt för egen del.

Att sedan också Fiskarnas härskare Jupiter är "undertryckt" bara bekräftar Calvins djupt sittande förnekelse. Han vägrar ha att göra med de olyckligt lottade! Ett praktfullt kräk som klär upp sin fördomsfulla attityd (Vattenelementet är aldrig intellektuellt, det är attityder, känslor och åsikter för hela slanten) med religiöst mumbo-jumbo. Notera att det är det nionde huset för religion som innehåller den är Draksvans-skadade Jupiter och villoläran om att "Gud älskar dem som tjänar pengar."

Soltecknet är Kräftan, närighetens eget tecken. Bloggen har upptäckt att det är häpnadsväckande mycket Kräfta i horoskopen för uttalade förespråkare för att göra vinst på sjuka och barn i behov av utbildning, och då spelar partifärgen ingen roll. Kräftan är en slags Alien (monstret från skräckfilmen), en vampyr eller parasit som hela siden söker säkra sitt eget, som ett släkte sätter barn till världen för att egoistiskt överleva som art. 

Jag har sett otaliga mammor och pappor i Kräftan som är lätta att genomskåda: de lever genom sina barn. Ett Lejon skulle t.ex. leka med sitt barn, men i Kräftan - näringsbehovets tecken - tycks förälderns egna behov projicerade på barnet. Det är ruskigt att se föräldrar som lastar över sina åsikter på sina barn - den Mörka Naturen använder barnet som en teatermask.

Med tanke på den lust varmed bloggen frossat i horoskop efter horoskop där Satans perversioner infiltrerat individen, är det märkligt hur Calvins karta legat orörd så länge! Jag har ännu inte sett något horoskop där psyket eller sinnelaget står på så rät linje med Den Onde i själva tecknet för materialistiskt och realvärdesfixerad mentalitet. Här kan Svenskt Näringsliv och alla de andra skolboksexempel läggas bort. Här är den perfekta kartan för en materialism som gått långt bortom det hälsosamma. Dvs, om man väljer att se stjärnan Algol som en fokuspunkt (likt Spica i Jungfrun) för ren och skär inbilskhet om sin betydelse som fysisk varelse. 

Här dör andesjälens stilla röst (det lilla inflytande det högre jaget ändå kan ha i en given inkarnation på jorden) och individen börjar se sig själv (och alla andra) utifrån sin egen fysiska lekamen och lokala ort (byn, staden, i bästa fall landet).

Människan blir en provinsialist. Vi har sett det i tre av fyra nordiska partiledare för de främlingsfientliga partierna: Solen i territorialt fixerade Oxen. När materiens totala negativitet (ren ondska) suger fast själen i några kilo kött på en viss punkt på jordens yta, då kollapsar all högre insikt om livet. Man bara ÄR, denna falska lära om att ströva gå runt som boskap i Vår Herres hage och fylla var kubikcentimeter av sin fysiska kropp med närvaro.

Den som rasat till Oxens symbol får vänta ut det här livet. Kanske kommer Tvillingarna att figurera i nästa, kanske inte. Det är i vilket fall det tredje tecknet som gör upp med den fixering vid det lokala och partikulära som utmärker Oxen, och Tvillingarnas härskare Merkurius är också en symbol för den högre själen, frisjälen som var natt kan lämna kroppshyddan och berika sig med omvärldsorientering.

Jean Calvins horoskop kan sammanfattas så här:

* Styrd av principiell materialism och en projektion av den egna rädslan för misslyckande på den andre (sjunde huset): om du bygger upp en förfinad materiell struktur gillar jag dig.

* Närig till det extrema - en serie viktiga planeter i viktiga plikthus (1, 5, 9) berättar alla om det kalla Vattenelementets behov av att komma närmare en Frälsare som skänker värme och en känsla av belåtenhet.

* Fullständigt perverterade tolkningar av sinnets intryck av den materiella verkligheten: Satans vrånga huvud skapar en styv-i-korken-mentalitet som anser sig veta hur andras materiella belägenhet ska tolkas. 

* I SIG är Jupiter i nionde en perfekt indikation om en känslomässig typ av religion eller filosofi, men som helhet ser vi hur horoskopet helt spårar ur till följd av för mycket negativ polarisering. Och det personliga sinnelaget (Månen) står i total kontakt med Djävulen och hans förmåga att låta svart framstå som vitt och vice versa. 

Satansstjärnan är verkligen en Sanningens motståndare och det var ju också så Gud inrättade sin Åklagare (Satan): denne djävul SKA ljuga människor rakt i ansiktet för att stimulera dem och testa deras förmåga att stå upp mot påfallande oriktigheter. 

På det viset hade också Jean Calvin en funktion att fylla i sin tid. Hans galna världsbild blev till sist till schweiziska banker där nazister gömde sitt guld de stulit från judarna och till Schweiz (eller angränsande länder) smiter det värsta packet från Sverige och andra europeiska länder för att undkomma skatt i hemlandet. 

Det enda goda är att Schweiz också erbjuder dödshjälp för precis samma personer som i hela sitt liv slitit för att undvika varje möte med livets mindre behagfulla sidor och nu vill ta den lätta vägen ut. Eftersom självspillare går rakt till Helvetet får dessa rika människor en värdig och rättvis fortsättning bortom döden.

Calvin kallade sig kristen men hans lära var en ren perversion av den verkliga kristendomen som - för den som har läsförmåga nog att studera sin bibel - byggde på kommunistisk egendomsgemenskap. Den ursprungliga läran var att de starka (rika, etc) hjälper de svaga, inte som Calvin, föraktfullt ser ner på dem eller, som Fredrik Reinfeldt, kallar dem passiverade, bidragstagande och mentalt efterblivna! ("Det sovande folket", 1993 - sedermera indragen från alla landets bibliotek.)

Och i denna, den lutherska traditionen, står alltså fascistoida och svaghetsföraktande individer som moderaterna Schlingmann, Reinfeldt och Borg - alla händelsevis med germanska namn - ett vargpack? 

Och det är troligen därför man i radions morgonandakt kan höra en kvinnlig präst ta privat städhjälp i hemmet som något självklart och naturligt. Det stinker av den sjuke Calvin om hela den moderata delen av Sverige. Har vi också en större kontingent reinkarnerade schweizare i landet för tillfället?

*****

Tidigare inlägg om Costa Concordia-olyckan:

Mini-Titanic: katastrofhoroskopets moral

Costa Concordia-kaptenens horoskop