Kors i taket. En kvinnlig filosof!

Bara det faktum att en kvinnlig filosof nämns i en SvD-artikel är skäl till ett hastigt uppritat horoskop och några snabba kommentarer. Efter alexandrinska Hypatia som en obildad kristen mobb stenade till stöds för evigheter sedan har det varit tunnsått med kvinnor som ägnar sig åt tanken för dess egen skull. Och detta utan att vara ful som stryk - bilden på Wikipedia visar en karismatisk äldre kvinna som för tankarna till Meryl Streeps distinkta ansiktsformer. 

Jag hoppas jag inte i något äldre inlägg förbjudit den lägre, vegetativa själen filosofiska strävanden! För här har vi som synes en massiv dominans av Vattenelementet som t.ex. för platonisten Plotinus tecknade den irrationella lägre själen och själva den registrerade sinnesapparaten. Om det är i Elden (med Solen som primär sinnebild) vi har den levande andesjälen fallen i form och utagerande i detta världsdrama, så representerar Vattenelementet dels de rent vegetativa växtfunktionerna i den materiella världen men också den mottagliga yta som registrerar den högre rationella själens intimationer - för den som önskar lyssna.

Att typiska Vattenhoroskop dominerat i samband med sexual- och drogmissbruk på den här bloggen är mer en följd av att det är tidningarnas val av nyheter som utgör primär informationskälla. Visserligen stämmer detta arketypiskt med den försämrade avbild av den äkta varan som tillhandahålls i den fallna sublunära delen av tillvaron. 

Men i den kvinnliga filosofen har vi tveklöst ett Vatten som har renats tillräckligt mycket för att hon i ingången till detta liv skulle komma att korrespondera med jordisk tid och ett horoskop som också visar ett osedvanligt rent vatten. Man påminner sig om att indisk astrologi kallar Vattentecknens motsvarande hus för moksha, reningens eller befrielsens hus. Det är Vatten, instinkt och begär som har förorenat den rationella själen och det är också Vatten som måste rentvå själen.

Det här kan ju tyckas motsagt av att Månen är fallen i syndens och Skorpionens tecken, men använder man Månen som ascendent för sinnelagets horisont, berättas en helt annan historia. Månen äger nu tillfälligen horoskopets högsta och noblaste hus, filosofins nionde sektor. Ingen dålig kovändning av denna annars så dystra placering. Under Wikipedias stycke "Life and Career" hör man dock ännu Skorpionens omisskännliga uppror, oavsett var den finner sig i denna värld:

I don't like anything that sets itself up as an in-group or an elite, whether it is the Bloomsbury group or Derrida.

Skorpionen förklarar nu bara attityden av vägran; varför Nussbaum inte kan fördra eliter måste man gå djupare för att förstå.

Går vi vidare står Skorpionsinnets disponent Mars ur ett allmänt perspektiv kanske inte starkt i Fiskarna. Ur självhävdelsesynpunkt (vilket naturligtvis är det första man kommer att tänka på i samband med krigaren) är Fiskarna en svag placering. I vissa fall en ren monstermagnet - den drar till sig lidande och problem.

Men det tillfälliga ägandeskapet över första huset räcker för att åtminstone neutralisera den i indisk astrologi. Den verkar främst som en vitaliserande kraft och dess tendens att dra olyckor över individen träder tillbaka. Dessutom ligger Mars i Fiskarna i andesjälens eget hus, det femte. Det visar att sinnets disponent eller sinnets hjärta klappar för femtehusfrågor, som naturligtvis är frågor om Solen, vår själ, vår evighet eller i sämsta fall bara var identitet här i världen. 

Ur det renade och måttliga begärets Måne tycks alltså det "goda" femte dharma-huset (faktiskt det nästbästa efter det nionde) också utgöra en källa till förbättring. När man sedan inser att Venus i Fiskarna visar sin upphöjda sida - kärleken som osjälvisk agape - då är inte längre begreppet "hora" applicerbart på kombinationen Mars och Venus, som i andra omständigheter resulterar i grova och primitiva drifttendenser. 

Som grädde på moset utväxlar också Skorpionen och Fiskarna sina härskare med varande i en ömsesidig reception! Märk också hur den svarta Syndaren (Skorpionen) får draghjälp av Fiskarna - det ultimata Vattentecknet där de facto själens befrielse effektueras.

Det här är ett absolut kristallklart vatten som tecknas av den åldriga symboliken, Därav också kvinnans påfallande skönhet fortfarande vid sextio års ålder. Vad gott nu den upphöjda Solen i Väduren förmår göra i Olyckans och Fiendskapens sjätte hus (ett småaktigt och själviskt område) får väl bedömas utifrån hennes solära verksamhet i livet. 

Jag har själv begrundat min värdelösa sjättehusplacering för exakt samma filosofins Jupiter i Skorpionen som Nussbaum har och som fenomenalt nog ger henne två verksamma välgörare i kombination. Jag har kommit fram till att Jupiter står i den privata vinstlystnadens onda sektor för att kasta filosofiska perspektiv på gemenhet. 

Min Jupiter är en verksam illgörare, vilket framför allt visar sig i att sjätte huset, Olyckans eller Fiendens hus enlig de gamla lärorna, får finna sig i kraftfulla attacker från en filosofi som inte alls stämmer med vad det profitlystna egot vill höra!  Och det är exakt det spår bloggen drog in på efter att först ha kört i cirka två år enbart som en studie av den ursprungliga zodiaken! Jupiters sanna natur krävde att få säga sitt och det blev ett filosoferande kring döden (Skorpionen) i den privatistiska sjättehusmentaliteten (vilken också kan läsas som Merkurius smartness när det kommer till att försöka själv vinna på allt). 

Budskapet är inte komplext eller svårt, för astrologin har ju redan fastslagit att Olycka kommer från den här zonen och allt en skorpionfilosofisk Jupiter är att dramatisera på Skorpionens typiskt mörka vis.

 

Nussbaums Jupiter står sida vid sida vid hennes rena sinne och med Mars i inoffensiva Fiskarna finns troligen inte ett ont ben i den kvinnan. Horoskopet är lämpligt för ett helgons födelse. Hennes Sol i Olyckans privatistiska hus ser lika svag ut som undertecknads filosofi-Jupiter där, men här kan man anföra att drivkrafterna till Solen är från Mars som här inte längre är omoralisk och fastmer verkar från ett gott och skapande hus. Också Nussbaum tycks vara Fiendens nemesis!

Att hon är en specialist på grekisk-romersk filosofi förvånar väl inte. Det är där man börjar. Intressantare är att hon ägnar djurens rättigheter stort intresse, och feminism, och här verkar det ändå som om naturen tar ut sin rätt. Djurrättsfrågor hamnar distinkt under Fiskarna som är allas vänner och vars härskare Jupiter i sitt Vattenläge verkligen känner för de sensitiva varelserna en art under oss människor eller egentligen andesjälar som förirrat oss en nivå lägre än vår verkliga hemvist. Vattenelementet som Moder Natur, vilket i praktisk vardag blir omsorgen och den ständiga otrygghet som springer ur det inre hos Vattendominerade människor och som ytterst är Vattnet som signalerar individens dödlighet. 

Men här klarar inte västerlandet att rena sina smutsiga vatten utan rusar ut och shoppar bort alla ångesttillstånd. Till följd skapar västerlandet mer och mer sjuka själar och vartefter det senaste århundradets shoppomaner återföds till jorden kommer vi att få se bra mycket fler galna individer ställa till med problem. Vansinnigt hungriga människor i en tid som inte tillåter konsumtion som förr. De själarna kommer att må vansinnigt illa i sitt nästa liv. De kommer få ett liv av "avgiftning". 

Nussbaums horoskop visar att hon för länge sedan gjord den avgiftningen av sitt Vatten (om hon någonsin fallit så lågt som själ). Därför kan Vattnet beskrivas som en spegelblank yta här, ett medium som med precision och utan för mycket krusningar distorderar de mottagna bilderna, bilder från Solen. Vattnet är förvisso en lika bra tänkare som något av de andra tre elementen, förutsatt att det inte i sig tecknar problem.

Eftersom Saturnus är en verksam illgärningsman på hennes himmel och i Kräftans tecken dessutom, är det tur att så många primära indikationer redan givit klartecken. För när det kommer till Saturnus som patriark, då ser hon säkerligen bara problem. HENNES Saturnus är ju så disponerad.

Till sist frågan om den onda eller luriga stjärnan Algol. Månen i Skorpionen kan mycket väl ha hunnit en bra bit in i tecknet och delvis utom Algols synfält och inflytande. (Det här är förstås ett väldigt bokstavligt sätt att beskriva en psykisk verklighet). 

Om Den Onde kan sägas direkt informera en Jupiter som ligger på rät linje, så att jorden (i kosmos centrum) mottar en filosofi som på något sätt bär Djävulens ofta nästan omärkliga tecken på manipulation, hur ska man då uppfatta de situationer där en planet direkt opponerar sig Djävulens försök att blanda bort korten? Tja, det är väl bara att notera boktiteln SvD refererar:

The new religious intolerance: Overcoming the politics of fear in an anxious age 

Säger inte det allt? (Inte minst: notera hur hon travar det obeständiga och osäkra Vattenelentets alla negativa attribut, i synnerhet det är om politik och rädsla i kombination med den, det medges, förfärande svaga placeringen hos realpolitikern Saturnus i otrygghetens tecken Kräftan!)

Romerske filosofen Plotinus betecknade på allmän grund oppositionen som det förhållande mellan två parter som framverkar en förändring. Särskilt i samband med den enkla indiska aspektläran är det lätt att överblicka följderna av den tanken: Saturnus är t.ex. en planet eller graha ("grabbare") som kan grabba tag i en annan planet på fyra sätt. I samma tecken beter den sig som i Stockholmssyndromet, dess makt är absolut och den kidnappade gör gemensam sak med förövaren. 

När Saturnus kastar sin korta blick 60 grader framåt påverkar den mottagaren, men troligen inte lika hårt som i dess trekvartsvarvsaspekt (270°) som händelsevis koinciderar med en modern kvantfysisk teori som metafysiskt tillskriver trefjärdedelen den absoluta kontrollens egenskap (se flygingenjören Arthur M. Youngs tankar på annat ställe på denna blogg).

Men när det gäller Saturnus (eller annan planets) opposition, då uppstår en balanserad spänning som ytterst kommer att leda till något nytt för båda parter. Detta är den kreativa oppositionens tillstånd, även om förändringen säkert sitter långt inne i t.ex. Saturnus fall. Jag vet nu inte om man direkt kan överföra Plotinus på astrologin, men det är rimligt eftersom han på nästan varje sida i sina mäktiga (och svårlästa) samlade verk återkommer till astrologisk doktrin. Romaren är tveklöst väl påläst i indisk filosofi och astrologi.

Vi kan därför utan större tvekan fastslå att Nussbaum på intet sätt fått sin filosofiplanet korrumperad av den bedräglige Satan som lurar sina offer att ljus är mörker och mörker är ljus, utan att hon tvärtom använder sitt rena sinne och djupa filosofiska reservation (Jupiter i Skorpionen, kan jag intyga, är mycket reserverad och t.o.m. negativt kräsen i sina filosofiska preferenser) till att klarögt adressera Den Onde för det rävgift han sprider i vår samtids religiösa intolerans. 

Jag har ofta återkommit till hur de svenska Humanisterna representerar Djävulens sluga sätt att saluföra sin ondska som "ljus", "upplysning" eller "förnuft". Det är absolut ingen slump att Humanisternas humanism som t.o.m. är en förfalskning av den genuina europeiska humanismen, fick sin nuvarande lögnaktiga inriktning under en viss Sturmarks ordförandeskap, en tidigare närig människa som sökt tjäna pengar på allt möjligt.

När han kom på att man kunde importera det engelska religionshatet i samma organisatoriska form, tycks han äntligen ha hittat en produkt han kunde göra pengar på. Och ur det djupa, arketypiska perspektivet är det naturligtvis ingen slump att Nussbaums (och min) Jupiter i Skorpionen opponerar sig mot hans Jupiter i Oxen! I december 2008, när jag startade min första nu avsomnade första blogg, var ett syfte att ge Humanismen mothugg. Men jag tänkte aldrig då på hur signifikativ Jupiter i Skorpionen mot en Jupiter i Oxen var.

Jag upptäckte åter Jupiter-Oxens problem ju mer jag läste av den hyperbegåvade amerikanske rymdflygingenjören Wolfgang Smith. Så länge han diskuterar kvantfysik och scientismens förbannelse är han ljuvlig att följa, men som troende katolik spårar han ut så fort andra läror än hans egen kommer på tal. Hans kapitel i första boken om Jungianismen är genant och han är lika intolerant även i fråga om andra ismer. 

Nu märks plötsligt hans Jupiter i Oxen som "bigottens trosuppfattning". Det snävt lokala i Oxen - symbol för identifikation med det kroppsliga, det som tillhör ens "hembygd" - skadeskjuter den tankehöjd han just uppvisat inom andra områden. Som förtäckt religiös apologet låter han inte just mycket bättre än Djävulen själv som patenterat aldrig sagt ett sant ord. Kapitlet om Jung är klart tendentiöst eftersom han har svårt att svälja tanken om att Gud bara är en arketyp i mängden. 

Så menade inte Jung, annat än att även gudsbegreppet kan och måste transcenderas förrän den platoniska reintegrationen (även utlärd av kyrkofadern Origenes) var ett faktum. Buddhismen har samma insikt i uppmaningen att krossa en buddhaavbild närhelst man får syn på en.

Att kristendomen skulle den enda vägen eller ens den mest sanna, är ren och skär lögn. Det är bara att jämföra den grekiska och romerska filosofins sublima höjd och hur uppenbart de första kristna stal tankegods från filosofin för att få någon rätsida på en suddig lära om någon korsfäst jude ingen riktig visste vad man skulle göra av. 

Det är faktiskt fullt möjligt att kristendomen är Djävulens verk från början till slut, åtminstone i alla de delar där den troende underordnar sig världsliga auktoriteter. Den sanna kristendomen - ännu på palestinsk mark - innehöll tvärtemot ett våldsamt uppror mot ockupationsmakten Rom! Så kan segrarna skapa falska bilder av det som verkligen hände.

Nussbaums Jupiter, som stirrar den korrumperande Algol nästan rakt i vitögat, torde dock själv ha blivit modifierad av en opposition till Den Onde. Likt polisen efter många år i tjänst har hon nu upptagit något av det onda sig, kanske blivit lite mer människa. I så måtto kan man säga att tillväxtens Jupiter på väg mot men inte riktigt framme vid en exakt opposition till Satan, är en själ som fortfarande har en bit kvar att falla.

En Jupiter som redan har passerat den tredje graden är på väg att lämna hela frågan om världens korrumperande inverkan bakom sig, men som framgår av bloggarens Jupiter i 10:00 Skorpionen har ämnet inte helt släppt hans föreställningsvärld! Antalet inlägg som använder Algol eller Satans huvud för moralismen överstiger vida de inlägg som lakoniskt noterar att Gott och Ont kommer att strida mot varandra till tidens ände (dvs. aldrig) här i sinnesförvirringens domän. 

Den dag Ondska och Godhet inte längre verkar på en individ kan vara dagen för dennes Perfektion eller oåterkalleliga Fördömelse. Och så verkar det vara som att de två andarna ändå äger sin objektiva giltighet, tvärtemot vad "humanister", hedonister och nihilister hävdar. När den Perfekt Gode går bortom t.o.m. godheten så är det aldrig för att återvända som en illgärningsman. Det är bara själar av lägre kaliber som nyttjas för mord och fula tilltag i detta kosmiska partitur.

Anmärkning. 

SvD-artikeln innehåller den gängse beskrivningen av USA:s religiösa mångfald som resultatet av att religionsförtryckta européer av alla möjliga sorter möttes i USA och bestämde sig för "live and let live" (tyvärr innefattades inte den röde mannen). SvD:s beskrivning ger ett alternativ till min läsart av femte föreningshuset i USA-horoskopet, som jag skrev om i ett allmänt USA-kritiskt inlägg, Rör inte mitt underhållningsvåld!