Lord Byron, homos och kroppsfixering

Det var förstås med sikte på homofestivalen DN körde en artikel om den spröda poetsjälen Lord Byron för några dagar sedan, en av sin tids garderobsbögar. Att bögarna var målgrupp för artikeln förstår man av dess fokus på Byrons hat mot fetma, vilket paradoxalt nog åtföljdes av hans egen tendens att tappa matchvikten. 

Ingen anledning för bloggen att slösa tid på med andra ord. Homosexualiteten som en kroppens våldtäkt på de här själarnas karmiskt belastade psyken har redan utretts på bloggen.

Men med trettio minuter över tittade jag ändå nu på Byrons horoskop eftersom dagens övriga bloggande gick i den fysiska hälsans tecken (ett inlägg om blindhetens eventuella astrologiska signatur). 

Finns det något i engelsmannens horoskop som ser tillräckligt karaktärslöst ut för att hota bilden av en spenslig Tvilling? Missa inte det stigande tecknet - det är ju faktiskt bardernas och poeternas tecken som steg i öst då han föddes! Men bara enligt den sideriska zodiaken. I väst kallades han Kräfta, ett tecken vars koppling till författarpennan inte alls är ett framträdande drag.

Eminente brittiska 1900-talsastrologen Carter noterade visserligen en poetisk sida hos Kräftan, men han kunde inte höja sig och se att det ju är den sideriska zodiakens Merkurius, Babylons Nebu (gudarnas skrivare) som han såg via Kräftan, men förvridet pga. den tropiska zodiaken som sakta driver mer och mer ur led. 

Bloggen har inte velat pressa frågan om vilket tecken som "äger" poesin, utan har i samband med Birro och några andra noterat att deras sideriska horoskop har både Tvillingarna och Kräftan betonad. Dessa är vad den kärve filosofen Herakleitos kallade de "inkontinenta" eller läckande själarna. Tvillingarnas Luft ger de bevingade orden, men det är en vattnig lidelse som tillhandahåller drivkraften - den flyktiga och oviktiga stundens känsla - som själviskt vill bli förevigad av poeten. Kalla Kräftan poetens musa (Månen, anima), då är vi så perfekt nära de eviga sanningarna det möjligt är!

Byrons horoskop är faktiskt rätt enkelt. Dels för att jag i livet kunnat studera andra exempel av den här fullmånen, bland annat i en kvinna som medgav att hon inte kände sig särskilt kvinnlig och därför lätt kunde sortera under potentiella sexbytare. Jag noterade tydliga tecken på att hon helt saknade korrekt självuppfattning om sin kroppsform, bl.a. i klädval. Jag vill inte gå längre, för det är rätt tragiskt med människor vars blindfläckar är så enorma att de inte har en aning om vilka de är eller hur de ser ut.

Månen i Kräftan är extremt självefterlåten och drar mot överkonsumtion, i politiska sammanhang handlar Kräftan definitivt om inbillningen att man har rätt att profitera på allt, så stark är överlevnadsinstinktens symbol att även sjuka blir lovligt byte för dess jakt på vinster som ska döva rädslan för att svälta ihjäl. 

Det är således när den här primitiva läggningen tappar kurs, som vi får tröstätande och fetton - och inte bara Månen i härskarläge i irrationellt Vatten, utan faktiskt varje prominent Måne! Själv med sinnet i "magra poeten Tvillingarna" stigande i öster tvingas jag disciplinera den lägre själen hårdare vartefter livet blivit mindre fysiskt och mer stillasittande. 

Som en osmaklig kuriositet kan nämnas en tidig flickvän i Stockholms nattliv, ofta sedd på rockkubbar och mer konstnärliga hak. Jag förtjusade mig i den trådsmala och sällsamma blondinen, som gärna raspade ner små dikter på servetter, bara för att finna henne så sjuklig mager att jag tappade lusten när det väl var dags. En Tvillingascendent är kanske inte så bra med en annan!

Samtidigt skrattade jag åt DN-artikelns del om att Lord Byron insjuknade redan i 30-årsåldern efter att ha svultit sig för länge på enbart ris. I ungdomen var även jag risätare i drygt två år. Gröna ärtor på söndagarna var lyxen - allt för att kunna avsätta så mycket av inkomsten som möjligt till det bohemiska nattlivet! Ja, den Tvillingen!

Det här tecknet kan ha med den anorektiska ådran att göra, behärskad som den här av pojken Merkurius - sinnebilden för en gänglig pojkkropp.

Lord Byron, åter, hade fler problem. Jupiter är vällevnadens planet på samma sätt som Saturnus "äter sina barn" och förtär dem. Precis som han har ständigt hungriga Månen i Vatten i födointagets andra hus, har han vällevnadens Jupiter i Oxen och i det "onda" tolfte huset för saker man gör till sin egen nackdel. 

Jag har aldrig riktigt förstått om det brittiska "self-undoing" här t.o.m. inbegriper självmord. Att backa till den gamla hellenistiska astrologins "onda ängel" i tolfte ger inte heller några direkta ledtrådar.

Möjligtvis kan njutningshungriga Oxen med vällevnadens Jupiter i dåraktiga tilltags tolfte hus indikera en karaktärssvaghet som mer eller mindre kräver klostercellens celibat eller en avgiftningsklinik. Det är horoskopets kanske minst ärofulla hus och helt dedikerat åt själens rening (till följd av hårda nedsmutsning i tidigare eller detta liv).

Charles Carter såg djupt i kartorna trots att han hämmades allvarligt av den tropiska zodiaken, vars karaktärsbeskrivningar inte längre matchar de verkliga tecknen - de som är hårdkodade i den psykiska idén om ett kosmiskt rum, eller i andra ord, den sideriska zodiaken. 

Om det åttonde huset - husen är ju det nästan enda som inte berörs av diskussionen om typen av zodiak - noterade Carter tendenser till fetma och dåligt humör hos människor med starkt aktiva åttondehus. Jag har faktiskt några Månen i åttonde som stämmer på den beskrivningen. Bland annat en kvinna som redan som ung förlorade sin mor till dödshuset - och som sedan i tjugoårsåldern balanserade mot notabel övervikt. 

(Det här är flera årtionden gamla minnesbilder - idag 2012 har västerlandet dukat under av övervikt, ett tecken på hur dekadent och djupt olycklig den här materialistiska världen är. Halva befolkningen frossar sig till flodhästar, den andra halvan har degenererat till små kroppsnazister som likt homosarna inte lever för annat än att polera det egna lilla livets yta. Klockan har i själva verket redan slagit för västerlandet, så sätt er bara tillrätta och se skeppet sjunka. Vilka miner den del statister kommer att göra när de insåg hur liten den värld var som de byggt sig själva! )

Lord Byrons fullmåne mellan 2a födohuset och 8e anala "bajshuset" (Skorpionen = anal = elimination av otjänligt slagg)- och därtill mellan gyttjiga Jord- och Vattentecken är naturligtvis så nära en perfekt beskrivning av den sataniska axeln men kan komma. 

Det är Satans lögn om att man måste göda det materiella om man ska nå liv och lycka fast inte uttryckt via Oxe och Skorpion utan oppositionen mellan de här principernas världsliga hus. Det är troligen husen som ger den tydligaste effekten av en förfallen materialism - ett liv enbart i de kroppsliga sinnenas tjänst.

Så om Tvillingarnas tecken ibland kallas "dubbelt" har vi på Byrons himmel en ovanlig form av dubbelliv: rollspelet av tärd skrivare (Merkurius) och poet, men egentligen en människa med usel karaktär, homokonflikten med sin egen kropp och därmed, verkar det, en slags pendling mellan överätande och självhat (bulimi?).

PS. Jo, kroppsliga (eller andliga) attraktionens Venus och formplaneten Saturnus står tillsammans här: en vanlig kombination för både konstnärer och vanliga, utseendefixerade individer. Att Byron hade kombinationen i Vattumannens Luft tyder på att han var extremt fixerad vid tanken på "den rätta, attraktiva formen". Sådana här astrologiska indikationer ser kanske oansenliga ut, men kan vara delar av svåra fixeringar. I själva verket är varje horoskop en studie i de fixeringar som drev just den själen tillbaka till världen.


Se även: Livet är roligare om man är bara är kropp - en kvantitativ studie som visar att homossexuella signifikant oftare föds när Saturnus och Venus möts på himmelen. Och vad betyder det i frågan om Saturnus, planeten som äter sina barn, och skönhetsuppfattningens Venus? Läs!