Ateister - den lägre graden av själar

En liten analys av en milt underhållande julkrönika i brittiska The Guardian. Det är en framstående seniorjournalist vid namn Ian Jack som tillfälligt inlagd på sjukhus undrar varför han värjer sig mot ordet "ateist" när sjuksköterskan för sitt formulär behöver veta hans religiösa tillhörighet.

Innan han i andra andningen funderar om det är för att han inte vill stöta sig med två andra inlagda han delar rum med, ägnar han ett långt stycke åt att begrunda den alltigenom negativa klangen ordet har.

Det är intressant att studera den positiva eller negativa laddningen i det här stycket, och sedan jämföra med hur hans horoskop fördelar sig över den positiva eller negativa polariteten!

Se stycket i tidningen eller klicka på bilden för läsbarhet

Utan överdriven seriositet eller att lägga ner en evighet i frågan får jag det till nitton (19) negativismer i ett enda stycke och sju (7) positivt laddade ord eller fraser. Den allmänna kontexten visar att han i hånfull anda räknar upp trenne förehavanden och att dessa därför ska räknas som en negativism: att söka kunskap genom de döda (nekromanti), gaia-teorin att moder Jord har en inneboende intelligens, och så förstås den homeopatiska läkemetoden.

 

Stycket illustrerar varför man ska passa sig när man tolkar ett uppenbart negativt horoskop - man hamnar lätt själv i en nej-sägarmentalitet och kan missa ljusglimtarna som ändå ofta finns. Horoskopets onda ande griper så att säga betraktaren och allt blir svart eller omöjligt.

Att ingen av de nio placeringarna betonar livskraftens Eld spelar säker in för uppkomsten av den negativa defekt som en ateistisk utblick utgör. För att inte tala om att horoskopet tappar lyster när man färglägger det med elementen!

Vi får en gråmurrig skymningszon som tilhör människor som bara vadar runt i gyttja och hävdar att det man kan se från plattmarksperspektivet också är allt som finns att se. När så här deprimerande horoskop leder till en andligt sökande människa är det särskilda omständigheter som gäller. Det kan vara födelsetimman som ger ett särdeles starkt niondehus ("högre frågor om livet") eller något liknande.

Detta var nu en mycket driftig tidningsman under sitt liv och det är ingen tvekan om att hans livsuppdrag helt enkelt inte rymde de stora frågorna. Den fallna Månen i Skorpionen kan dra vartsomhelst i frågan. Ibland totala negativister och ibland fullständigt skruvade new age-tokar! Hur psykets disponent Mars ligger är extra viktigt här. 

Ian Jack har Mars i upphöjt läge, extra stridbar Mars i den stångande Stenbocken. Men Stenbocken är förstås ett negativt tecken och själva höjdpunkten av världslig strävan, så det är inte svårt att se att tendensen går mot negativism och oandlighet. Och man måste titta noga när han skriver "homeopati, nekromantik och gaialäror" - detta är ren hånfullhet från Skorpionens giftiga djup, kombinerad med Stenbockens arroganta högmod. 

Han är kort och gott en oerhört smutsig själ, föddes med ett orent psyke och berättar i kåseriet hur hemmiljön slog sista spiken i hans kista. Men han förstår inte att hans far, som hoppade av från kristendomen, och ägnade sig att nedkämpa dörrknackande kristna i debatter är en idiots pyrrhussegrar. Religion har intgenting alls att göra med att vinna debatter! Här hör vi enfalden i Stenbocken, geten som söker stånga ner de andra getterna för att själv vara den märkvärdigaste. 

Det är ett horoskop som remarkabelt liknar Humanisternas husbiolog, Patrik Lindenfors, också tydligen förirrad på samma tripp om vem som har sista ordet i frågan om naturalismen kontra tanken på en övernaturlig intelligens.

Det är, så vitt jag kan se, redan Månen i Skorpionen i sig som degraderar det här horoskopet, det i kombination med bristen på Eld. Den intellektuellt starka ömsesidiga receptionen mellan Merkurius och Saturnus (Tvillingarna och Stenbocken) lyfter inte, Luften är helt fånge i Jordelementets begränsade utblick. Det blir "rationalism" och naturliasm. En typisk röst för empiri.

Naturligtvis kan man också notera att filosofins och religionens Jupiter är svagt placerad i Jungfrun, ett ofilosofiskt nyttotecken. Disponerad av Merkurius i Stenbocken vävs också filosofin ohjälpligt in i horoskopets negativa grundton - den Ian Jack började sitt kåseri med att bekymra sig över.

Med Månen som ascendent får vi direkt inblick i hur psyket ser på livets tolv områden (men inte hur dessa hus faller ut i praktiken). Det förvånar inte det minsta att den fallna Månen i Skorpionen äger nionde huset för livets höga och nobla frågor, liksom att intelligenens femte hus ägs av en skadad Jupiter. Faktum är att man riktigt tycker sig se en intelligens som är distinkt avknäppt i just Jupiters egen fråga: den om högre intelligens (en högre uppfattningsförmåga än det mänskliga intellektet) existerar.

Detta är således ett horoskop som beskriver ett "tidsfönster" lämpligt för helt oandliga själar att ta plats, själar som tydligen inte ens påbörjat högstadiet i livet här på jorden. De är ännu mer kopplade till sina fem yttre sinnen och den "objektiva" värld de tror finns där ute. De kan inte ta till sig tanken att de själva - kött och blott och allt - befinner sig i någon Annans Tanke!

Dessa är de fallna själarna. Ibland föds de in i goda sammanhang och påbörjar då klättringen upp mot ljusare och mer insiktsfulla nivåer. Vad som föranleder en sådan vändpunkt, vet jag inte. Kanske känner en del själar inom sig att de fått övernog av att vandra i lera liv efter liv...

*****

Såsom talet är ekot av Själens tanke, så är Själens tanke också ett eko någon annanstans ifrån.

Den romerske filosofen Plotinus (3e årh.) - Enneaderna, I.2.3