Är kvinnliga m-politiker omänskliga råbusar?

Det är fascinerande att Fredrik Reinfeldt, med ett så vekt horoskop att man undrar hur han överhuvudtaget nått statsministerposten, håller sig med stab kvinnor som alla är rena rivjärnshoroskopen. Burdusa eller etiskt tvivelaktiga hela bunten. 

Det är som om Reinfeldts födelsetecken Kräftan, symbol för den hjälplösa kvinnan i behov av en beskyddare spegelvänt sig och söker efter en slags omvänd kvinnogestalt att springa till som barnet rusar till en mamma som ännu har mer kraft i nyporna. Det är chockerande att svenska folket är så psykologiskt infantilt att de inte kan utvärdera sina medmänniskor och se vem som duger till vad.

Moderata politikern Helene Rivière är helt besatt i sitt hat till vad hon tycks uppleva som ett omyndigförklarande socialförsäkringssystem [1]. Hon tillhör den hårda linjens moderater, just en sådan kraft Reinfeldt måste älska: hon sätter kraft bakom hans ovärdiga föreställning om ett "sovande svenskt folk" som hellre går på bidrag än arbetar. 

På Newsmill verbaliserar denna Rivière samma avskyvärda moderata syn på människor i motvind. Själv en gång datatekniker på ett stort företag men nu femtio och redan otjänlig pga. landet Sveriges skrämmande åldersdiskrimering har jag inte svårt att sätta mig in i situationen för alla dem som drabbats av Reinfeldts och Rivierans hånfulla sjukvårdsreform.

"Marknaden", som alltid vill sälja på folk det senaste och bästa i kombination med svenskens märkligt flata utbildning och bristande vilja till reflektion och problametisering, har gjort oss till lätta offer för den här sanslösa konsumtionshetsen, vilket alltså till sist började slå tillbaka på den arbetande konsumenten själv. Vad som räknas som förra årets modell sjunker i åldrarna förfärande snabbt och jag hör fyrtioåringar känna sig ute! Och moderater tar inget som helst samhällsansvar - de är bara marknadskrafternas frontfigurer, tillsatta av dolda män med mycket pengar för att göra absolut ingenting!

Aftonbladet borde sluta sätta rubriken "Det nya tuffa Sverige" och i ord beskriva vad det egentligen är moderaterna håller på att göra med landet. Vilken människosyn de söker normalisera, hur de som i Nazityskland söker vända den breda medelklassen mot samhällets olycksbarn.

Den här bloggen har identifierat Fiskarnas tecken som samhällets olycksbarn, Lejonet som chefen/arbetsgivaren eller den driftiga och skapande människan. Vi har sett Väduren som egoprincipen, det lilla barnets vilja att stå på egna ben och inte acceptera föräldrarnas makt. Vi har också sett hur Stenbocken representerar auktoriteter och övermakt och hur kombinationen av de två senare tecknen ibland skapat fruktansvärt otrevliga psykologier, ilska, egenmäktiga och totalt orealistiska i sin syn på livet. 

Alla dessa tecken är aktiverade på Rivières himmel och det ser så illa ut det kan göra. Den här människan skulle i ett bättre samhällssystem än vårt aldrig ha släppts fram till en politikergärning eftersom hon föddes under en stjärnhimmel som är så fullständigt störd i frågor om individen och dess förmåga. 

Precis som Cristina Husmark-Pehrson som till sist förstod vilken fasansfull reform hon varit med om att skapa, har Rivière den empatisymbol (Månen) som har svårast att förstå konsekvenserna av sin egen bristande inlevelse i andra människor. Tillräckligt ofta hittar man Månen skadad i Stenbocken för att ana att antikens astrologer hade sett något med ett sinnelag i motsatta tecknet till dessa empatiska hemmaläge (i Kräftan). 

Månen i Stenbocken har alldeles för lätt att "torska på rationalitet" eller fastna i kliniskt systemtänkande. Det är den effektiva och omänskliga byråkraten personifierad, som slickar uppåt och sparkar neråt mot Kräftan, den lilla människans tecken.

Här ser vi ännu ett exempel på hur ansvarstagaren Saturnus tappar perspektivet när den "faller" i Vädurens tecken. Den antar ett spädbarns syn på den egna makten. Här angriper den kalla och oempatiska Saturnus dessutom den redan skadade Månen i Stenbocken för en rent ut sagt störd mentalitet. 

Kvinnan saknar mänskliga känslor, och det blir inte bättre när Solen dynamiskt kombineras med krigaren Mars i Lejonet, den stolta individualitetens tecken. Hur skulle en sådan här människa ens kunna börja sätta sig in i ordet sjukdom? Horoskopet motsvarar närmast kalibern på Adolf Hitlers födelsehimmel med all den bristande sensitivitet vi får med överdriven Eld. 

Notera hur symboliskt träffsäker Mars hatiska attack mot Fiskarna, samhällets olycksbarn, är! Faktum är att hon gör det till sitt livsverk (Solen) att attackera de svaga (Fiskarna) genom att enbart stirra på den grupp som myglar. Detta är helt omdömeslöst.

Kvinnan vill verkligen skära huvudet av alla som inte lever upp till hennes åsikt om att alla är lika dugliga och arbetsföra som hon själv (Mars aktiverar Ketu, den "straffade" eller avhuggna drakkroppen). För minns hur omoget hon sätter sina normer - hon utgår från sig själv!

Eftersom Rivière föddes redan 1940, mitt under brinnande krig, kan vi inte spekulera i ett nazistiskt tidigare jordeliv. Säg att hon föddes några år för sent och i fel land. Men hon hade passat lika bra i Hitlers kabinett som i Reinfeldts.

******

Andra andningen - några ytterligare reflektioner. 

På grund av Saturnus fall i egoperspektivets Vädur är de här "subgenerationerna" sällan bra politiker. De utgår från sina egna erfarenheter och söker upphöja dessa till norm. Expansionsplaneten Jupiter dras här in i Saturnus gravitationsfält och söker expandera detta tema: "Jag är min egen herre" (egenmäktig eller individen som mäktar). 

Det säger sig själv att symboliken hatar ordet "maktlös" - ordet utlöser aggressiva spasmer eftersom Väduren är barnpsykologins tecken och det är här människan ska lära sig stå på egna ben. Motsatta Vågens mognare avvägning mellan skyldigheter och rättigheter förstår inte Väduren ett dyft av. Är en människa rättrådig är det inte Väduren i horoskopet som bidrar utan någon annan, mindre tunnelseende ingrediens.

Jupiter, välviljans planet, måste sägas skadad av sitt sällskap, den fallna Saturnus. Därför ritar jag Jupiters aspekt mot Solen/Mars som en röd, problematisk aspekt. Här är för mycket "klara dig själv" eftersom både Sol och Mars i Lejonet också representerar idén om att "själv är bäste dräng". 

När Månen sedan också hängt sig i en legalistisk och prestationsfixerad orientering (Stenbocken), och attackeras av sin egen disponent Saturnus - själv i sitt fallna tillstånd och extremt förstärkt i sin fallenhet av Jupiter - då är horoskopet ett enda skriande problem! Kvinnan borde vara omyndigförklarad och inte en politiker! Egenmäktigheten är skrämmande och vem som nu än skrev den korta notisen på Wikipedia, noterade att kvinnan verkar helt besatt av ett enda tema, socialförsäkringssystemet (det förhatliga "bidrags-Sverige").

Här kan man utan problem föreställa sig hur Ödet arbetar: hon lär återfödas svårt handikappad i ett land med helt obefintligt socialt trygghetssystem för att läsa sig konsekvensen av de attityder födelsehimmelen ovan antyder. Här är en djupt störd själ som "wobblar" vilt i sitt medvetande och befinner sig i ett uppenbart ytterlighetsläge.

_____

1. Boktitel: Meningen var ju att hjälpa människorna, inte att ta ifrån dem ansvaret (1993)