Trubbig styrelseordförande för NY Times

Det är faktiskt ganska frapperande, vad denne Sulzberger häver ur sig apropå den möjlighet som finns att komma åt New York Times - snart betaltidning fullt ut - gratis (SvD). Han menar att "gratis" bara kommer att utnyttjas av unga och arbetslösa - individer som ändå inte förmår greppa den ärevördiga tidningens analyser!

Naturligtvis förekommer båda de zodiaktecken vi lärt oss att närapå räkna med i horoskop för rasister och främlingsfientliga individer, den hyperkritiska Jungfrun och den sentimentala Kräftan. Vi kan alltså nyansera vår förståelse lite genom att inse att det är fördomsfullheten som sätter käppar i hjulet. Individerna bryr sig inte ens om att ta reda på allsidiga fakta. 

Invandrare är ett problem, punkt. Så låter det intellektuella haveriet och den tankemöda man sedan må ägna frågan handlar helt åt att hitta indikationer som stöder ens redan formade attityd. Sulzberger förefaller som Fredrik Reinfeldt tycka att arbetslösa är ett lägre stående pack, ett "sovande folk", men det är svårt att förstå varför han frånkänner unga förmågan till intellektuell analys.

Det är också intressant att hitta att tidningsmannen har samma astrologiska problem mellan Kräftans sekterism och Vattumannens stora och konceptuella grepp som t.ex. ett av bloggens referenshoroskop för den bigotta människotypen, distinkt skygglappsförsedda religionsföraktaren Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna. 

Den som följt tillräckligt många inlägg har kanske med undertecknad reagerat på att vissa astrologiska kombinationer sällan förekommer i samband med "bra" människor. Tvärtom har vi hittat många fall av den här kuriösa störningen mellan en fallen Mars i det hypersubjektiva perspektivets Kräfta och Vattumannens breda och objektiva överblick när individerna gjort sig kända för inskränkthet av ett eller annat slag. 

Jag tror vi preliminärt kan hålla för Mars "dödsaspekt" mot Vattumannen indikerar en mycket rädd människas fördomsfullhet mot dem som måhända har ett större grepp om sakernas natur än en själv.

Eftersom Månen/sinnet vid lunch New York-tid redan nått Tvillingarnas tecken (ett utmärkt tecken för publicister!), är det svårt att i brist på födelsetimma säga något. Månen i Oxen drar naturligtvis mot maktpositioner (se myckenheten av tamasisk/trög och maktsökande Lejon i samma horoskop), men skulle sinnelaget tillhöra den sattviska tidningsmänniskans typ, drabbas den här Månen av en mycket märklig aspekt från Solen och Saturnus.

Dessa två är naturliga och ömsesidiga fiender, men det kan inte förnekas att den makthunger som Saturnus ofta för med sig slår igenom i den solära, den aktiva livsvandringen. Här är styrelseordföranden barn till en tidningsman, så man kan se Saturnus i termer av Tradition.

Solen som fadern och en Saturnus-aspekt mot en hypotetisk Måne i Tvillingarna ger alltså en hemmiljö (Månen) under Merkurius överinseende, tidningsmannens planet. Och då vi hittar Merkurius själv i Lejonet, chefens tecken, finns det i själva verket kanske mer som talar för en Måne i Tvillingarna än i Oxen som jag råkade göra det här horoskopet.

Med båda Ljusen i merkuriska tecken får vi lustigt nog också den elakhet som jag tyckt mig se hos många skribenter, och väger man in Saturnus hämmande inverkan på Solens fria intelligens (redan från början något insnävad eftersom Sol-Jungfrun tar order från en mindre kraft än Solen själv: Merkurius), då kanske vi ser förklaringen till en så här samtidig korkad och bufflig kommentar om vem som "klarar" NYC:s artiklar och vem som inte gör det.

Det kan uppstå en enerverande ton av intellektuell överlägsenhet när Merkurius dominerar för mycket i ett horoskop, och ibland är det rent parodiskt att höra dessa individer, så smarta i egna ögon. För det kritiskt-reduktiva intellektet är kapabelt att leverera rena dumheter - det ser träden man har inte väntat länge nog för att upptäcka hela skogen.

Vad nytta Jupiter i härskarläge i Fiskarna gör den fallna Mars i Kräftan, är osäkert. Utan klockslag inga husplaceringar och därmed osäkra omen.