Horoskop för en rabiat lesbian

Objektifiering, självförnedring

Jag var tjugo och hade just varit inne i min reggaeperiod. Texterna var extremt kulturkritiska: det onda Babylon var det omoraliska väst och rastafarianerna såg sig som det judiska folket trälbundet i den babyloniska fångenskapen. Senare uppfattade jag den extrema dubbelmoralen hos kända rastas, som Bob Marley som bedrog sin talangfulla hustru Rita så fort han hade en chans.

I det här klimat passerade utvikningsbruden och sångerskan Samantha Fox nästan oförmärkt förbi. Men när jag nu i en och samma artikel i Aftonbladet inhämtar att hon både är homosexuell och rabiessmittad av en katt (ett djurslag hon tydligen älskar) blev det läge för en kort horoskopstudie.

Genom åren har jag förvisso sett ett och annat foto av denna för sin ringa längd oproportionerligt storbystade kvinna men kanske mer häpnat över hur själsdöd om inte rent av korkad hennes blick varit.

Och hur horoskopet besannar den här ingivelsen. Här har vi en studie i total självalienation och en slags råttslug förmåga att kapitalisera på sina kroppsliga företräden. Ingen trevlig människa, om man säger så, och stundtals besynnerlig utseendelik den likaledes genomytliga modeskribenten Sofi F.

Skickliga astro-tydare vet redan att de som fastnar på ytan lär ha problem med Stenbocken eller dess härskare Saturnus. Senast på bloggen upptäckte jag paradexemplet Marilyn Monroe, världshistoriens mest objektifierade kvinna och  som påminde om vilken själslig olycka människor drar på sig som i sinnet lever via den publika bilden av sig själva.

Dessförinnan hade jag pekat ut Månen (sinnelaget) i Stenbocken hos bl.a. Heidi Montag, hon med femtielva plastikoperationer, och schlager-Neo, han som gjorde en perfekt Bee Gees-imitation. Fokus på att vara någon via ytan i båda fallen.

Inga nyheter på den här himmelen och vi kan gå igenom detaljerna ganska snabbt.

Fiskarna stiger i öster och tecknar sympati för djurlivet (bl.a. rabiessmittade katter). Med ascendenttecknet följer emellertid Saturnus, givaren av objektiv form men också en gränsdragare, samt Merkurius i sitt fallna (debila) läge.

Merkurius i Fiskarna har aldrig slagit mig som någon korkad placering trots dess tekniska klenhet, men när den sammanfaller med den stela och begränsande Saturnus ser jag en exakt bekräftelse på den själsdödhet jag mindes från 80-talet. Saturnus har dock inte ett dyft med livet eller själslig resonans att göra utan enbart med livets fysiska eller konkreta utgestaltning. Plastdockorna - där har vi Saturnus (bilden på en ung Samantha poserande med gitarr säger allt).

Som en sidoanmärkning är Samantha Fox ett exempel på en trend jag tyckt mig se, att Saturnus på ascendenten ofta reducerar kroppslängden. Detta är i linje med Saturnus som den basala metallen bly - den tynger och binder människan vid jorden och förnekar hennes strävan uppåt.

I de fall en stigande Saturnus åtföljer en reslig människa, studera i vad mån expanderande Jupiter ger ett motbud till Saturnus tendens att skapa kortvuxenhet. I det här fallet är både Saturnus och Jupiter placerade i hörnhus, men Saturnus i det viktigaste hörnet (1a huset) och Jupiter i det minst betydelsefulla hörnet (4e huset). Därtill står Jupiter i Tvillingarna, ett tecken som inte är känt för reslighet.

Saturnus, som gör att vi ser oss själva via kameraögat, som objektiva ting, förstör också Sofi Fahrmans horoskop, och det kanske är därför hon är en så extrem narcissist och huvudperson i sina egna modekrönikor. (Månen/Mars i Oxen i 90° till Saturnus/Rahu i Lejonet!  Som Sol-Kräfta kan hon inte annat än leva sig in i och agera ut denna jagiska störning.)

Samantha Fox har en liknande friktion mellan Eld och Jord, men här den mest primitiva och på bloggen ursprungliga definitionen av egenmäktighetssyndromet.

Väduren, egoprincipen, och Stenbocken, objektifierings- och kontrollprincipen bildar en tendens att upphöja den egna subjektiviteten (Väduren) till sin egen norm (Stenbocken). Detta betyder naturligtvis nära på en laglös eller kriminell mentalitet eftersom det väldigt är sällan ett partiskt ego-perspektiv sammanfaller med landets lagar!

Eller, som låttiteln på skivomslaget här ovan sade: "Naughty Girls Need Love Too". De två behornade zodiaktecknen skapar en förgrovad natur och notera hur de stygga flickorna "också behöver kärlek". Inte fokus på att ge utan på viljan att få. De egenmäktiga har fullt upp med att kräva sitt, de är ett primitivt släkte.

På något gåtfullt sätt har ÖDET lyckats smyga in "sanningar" i en låt Samantha säkerligen inte skrev själv - det öde som består i att Jordelementet effektivt tornar upp sig och förhindrar Eldelementets passion. Eld/Jord skapar ibland så frustrerade människor att de blir som skådisen Christian Bale, vars fem minuter långa utskällning av en studioarbetare är legendarisk.

Bale verkar ofta välja filmroller där just den här egenmakten eller egenmäktigheten (beroende på om den är funktionell eller dysfunktionell) spelar en viktig roll. "Batman Begins" och "American Psycho" är båda filmer som handlar om djupa psykiska störningar och i båda filmerna har KOSTYMERINGEN en viktig roll, dvs ytan är A och O hos psykopater.

Upptäckten att Samantha är homosexuell stämmer ganska bra med Månen i Stenbocken som tycks ha särdeles svårt att nå en genuin inre känsla för vem man är. För inte så länge sedan prövade schlager-Anna Bergendahl inför pressen att smaka på tanken om en lesbisk relation. Det var Mån-Stenbock även där.

Vad det handlar om är naturligtvis bara att den här typen inte lätt når in till sina känslor. I brist på inre gensvar på livets tilltal provar de istället möjligheter i förnuftet (Månen/sinnet står här i det allra mest avskalat objektiva och förnuftsbaserade tecknet.)

Men eftersom Stenbockar tenderar till utagerande på basis av upplevelsen av sina förnuftsgrundade skäl (en tunn ersättning för det djupare själssentimentet) tycks även detta tecken ha sin beskärda del i det homosexuella fenomenet. Plastdockor, aktörer utan själslig kontakt.

Eftersom Saturnus härskar över Stenbocken är det här ett kroniskt (tidsrelaterat) problem, ödet har skrivit in den inre dödheten för hela den här livscykeln eller för de saturnusdominerade segmenten tid (för dem som sysslar med livets planetära cykler, den indiska dasha-läran).

Själva tomheten och den emotionella otillfredsställelsen är tydligen den lärdom själen har att göra den här gången. De saturniska liven är mellanliv som tjänar att väcka genuin längtan till liv igen. Minns "En julsaga" och den ohyggligt självcentrerade herr Scrooge (i västtraditionen kopplas julen till Stenbocken) som lär sig att inte dra allt till sig (Saturnus) utan att ge ut och tillföra andra något (Jupiter).

Samantha Fox har framgångens Jupiter i en välsignande 240-gradersaspekt till Venus i Vattumannen. Detta är notabelt: framgång hos kvinnor - sexuellt. För Venus i tolfte huset har i indisk astrologi den entydiga innebörden "sängkammarens hemliga nöjen". Se inläggen om Dave Letterman och hans hemliga kärleksnäste på kontoret för en diskussion om 12e huset i den här läsarten.


Men det är och förblir Samanthas närmast olöslig kantring mellan Sol och Måne (man och kvinna), vilka bildar varsin del i egenmäktighetsproblemet, som kan förklara hennes homosexualitet. Notera här också den brutala Mars i härskarläge i Väduren ("Naughty Girls") och hur han triggar "den sataniska axeln" mellan Oxens sinnlighet och Skorpionens könslighet.

Man nästan ser i horoskopet vilka som är destinerade att inte bli mer än nakenmodeller och allmänna offer för primitiva lustar. I Samantha Fox fall är det dessutom en primitivism som hakat upp sig i frågan om Sol/Måne, frågan om manligt/kvinnligt. Kalla henne en nybörjarsjäl som snubblade direkt vid ankomsten till jorden. Men sådant här brukar rätta till sig efter några liv.

*****

PS. Jag misstänker att rabiesbettet från katten i Thailand är en effekt just av den sataniska axeln som binder människor vid enbart sitt kroppsliga jag. Skorpionen representerar förgiftning och här kopplas den möjligheten till nionde huset för utlandsresor.

Händernas planet Merkurius är fallen i Fiskarna (ett djurvänligt tecken) och när gränsdragaren Saturnus tar med sig Merkurius i sin aspekt mot den sataniska axeln, närmare bestämt till den fysiskt hungrande Rahu i sensuella Oxen, då aktiveras "satanismen" - att vara slav under denna världens drifter.

Rimligen gick det till så att Samantha Fox såg katten och greps av den typiska sinnesslavens oemotståndliga drift att vilja gulla och kela med katten. Men här kom en giftinjektion från dödliga Skorpionen - katten hade rabies.


För en annan enkel och "egenmäktighetsstörd" psykologi, se Anna Anka.

Lisa Nilsson, astrologin & torgskräcken

Expressens rubriksättare försöker sig på en eufemism och skriver "dåligt självförtroende" när den utmärkta artisten Lisa Nilsson i själva verket talar om ångest. När jag snabbinspekterar horoskopet för hennes födelsedygn efter skäl till att hennes panikångest över en bordsplacering långt från maken på en fest, är det inte svårt att hitta både ett och två.

Lättjan drabbar mig här och jag vill hänvisa till tidigare skrivna inlägg. Sök med ordet "torgskräck" i googlesök uppe till vänster. Tre träffar blir det, bl.a. om framlidna Brittany Murphy men framförallt "Astrologins utstötningsomen som självmord" - en mörk betraktelse som avhandlade skådespelarna Johanna Sällström och Emil Forselius som båda med några års mellanrum begick självmord.

Nyckeln till Lisas "hispighet" är, som vanligt, att Luft- och Vattenelementet tvingats ihop på himmelen. Här är elementen representerade av Vågen och Kräftan.

Kräftan är också artistens soltecken, hennes dagaktiva och viljestyrda väg genom livet. Men Kräftans väg är att skapa eller söka skyddade revir! Och vad när den fallna (debila) Mars inte tycker den kan hävda sig och dessutom direkt attackerar framgångsstjärnan Jupiter i balanstecknet Vågen? 

Stjärnhimmelen talar här uttryckligt om mental obalans (Luft) i vågskålarna till följd av Mars irrationella attack från det känsliga och undermedvetna Vattenelementet. Tarotkortet "Månen" illustrerar perfekt de lömska attackerna från det undermedvetna (havet) när mångalenskapen sätter in!

Det kan i själva verket handla om en dubbelproblematik för sångerskan, som också innefattar "just bara" dåligt självförtroende. Solen i Kräftan representerar i sig en böjelse mot att inta den återspeglande andra (Månen återger Solens sken). Intressant nog talar Lisa om musikbranschens försök att ge henne en artistpersona så att hon började känna sig som en dåliga kopia av sig själv. 

Om Solen redan i sig är ställd mot att skapa bilder eller avbilder av den "äkta varan", hur kan då Solens disponent Månen fördjupa den tanken?

Här hittar vi Månen hela dagen i Skyttens tecken, eldig, positiv och "på g". Månen tar i sin tur regi från Skyttens härskare Jupiter, den joviala och lyckosamma. Jupiter hittar vi till synes i en prima position, i charmerande och sociala Vågen.

Men här kör det ihop sig, för inte bara står den oförvägna och lyckosamma Jupiter under direkt attack - som vi sett - från den irrationella lidelsens tecken Kräftan. Förmågan att expandera socialt (Vågen och Luftelementet är utpräglad sociala och kommunikativa faktorer) är också direkt hämmad av gränsdragaren Saturnus som detta år står fallen i egocentriska Väduren. Och Saturnus äger alltid sista ordet - i den här världen, om än inte i nästa!

Och problemet med det sociala självförtroendet (som vi alltså nyss sågs vävas samman med torgskräcken eller ångesten) slutar inte där. För när vi noga studerar hur lyckosam Jupiter i relationsinriktade Vågen egentligen var, visar den sig inte bara stå under attack från båda de naturliga illgärningsmännen Mars och Saturnus som båda är fallna (debila), även Jupiters dolda regissör, Venus, står fallen! Och Venus i Jungfrun är nog en av de mest självkritiska positioner jag vet. 

Det tål att stanna en stund och låta denna massiva ogynnsamhet som kretsar kring Jupiters förmåga att växa socialt eller i relationer med andra! Sådana här himlar, som har goda sidor men på någon enstaka punkt kollapsar helt och hållet måste rimligen vara "skräddarsydda" tidsfönster i evigheten som andesjälar med särskilda problem från tidigare liv i bagaget utnyttjar. 

Rent logiskt måste en sådan här blackout i den sociala kompetensen illustrera ett oerhört traumatiserande och lömskt bakhåll mot Lisa Nilsson i ett föregående liv - vad hon nu hette då. I Sverige lider människorna och äter piller. I USA, ett mer nyfiket land och sanningssökande land än Sverige, där uppsöker man skickliga hypnoterapeuter och drar upp 500 år av undermedveten barlast i medvetandet i en enda terapisession.

Det botar att återse de scener som en gång skapade traumat! Då övervinns den bortträngning till det omedvetnas mörker som Vatten- och Luftelementet på kant med varandra indikerar.

Naturligtvis är horoskopet för bara dygnet av begränsat värde. Vi vet t.ex. ingenting om ascendenten - personan, det egna jaget och attityden till den. Minns från bloggens granskningar hur transsexualitet verkar ha med en fullständig oförmåga att acceptera den egna ascendenten (kroppen) att göra. Detta kan då knytas till att själar ibland byter kön mellan liven för att förvärva nya erfarenheter.

Strategin verkar dock gå i baklås i permissiva (normlösa) kulturer som den västerländska där själarna fegar ur så fort de blivit människor och agerar homosexuellt i ett desperat försök att återvända till de familjära relationsmönster de hade i sitt föregående liv.

Den dagen väst accepterar reinkarnationen kommer en mängd sjukdomar att bli fullständigt begripliga och hbt-folk kommer att sluta lobba för sin normalitet. Gayighet är varken mer eller mindre anmärkningsvärd än Lisa Nilssons psykologiska störning vid sociala mötesplatser där omgivningen är obekant (torgskräck).

Men många psykologiska trauman kräver ett större perspektiv än bara ett enda liv. Anledningen kan ligga, hör här, flera tusen år tillbaka i tiden! Om vi låter tidslinjen vara verklig för diskussionens skull.

I det här livet brottas jag ännu en gång med ett 2.500 år gammalt problem där jag som borgmästare i en liten stad invid Nilen praktiserade rasåtskillnad.¹ Att de svarta var underlägsna oss egyptier var bara en vedertagen sanning, men likväl kostar det att tro fel! Ja, även dåliga handlingar i "god tro", har karmiska konsekvenser om än inte tillnärmelsevis lika kraftfulla som de som vet men agerar mot sitt bättre vetande.

Den svenska smygrasismen kommer t.ex. att kosta alla något i framtiden. Vi som folk (eller en delmängd av oss) kommer att gruppförflyttas till en annan plats på jorden, till en annan tid, och där utsättas för nedsättande behandling. De av oss som aktivt har åsikter om främlingar kommer själva att snöras av från sina närmaste och störtas in i exil! De kommer förskräckt att stirra in i vilt främmande - kanske alldeles vita - ansikten!

Lisa Nilsson kan ha just en sådan otrevlig upplevelse bakom sig i ett tidigare liv. Kanske såldes hon som som slav och fann sig fullständigt ensam i en främmande kultur. Därför överreagerar hennes själ i nutida situationer som påminner om den separation från allt tryggt och bekant hon en gång var med om. Sådana här upplevelser tycks bilda kärnor i själen (se Stanislav Grof, M.D.) och relaterade upplevelser lagras som ett salladshuvud runt kärnan. Sekulär terapi kan inte skala av salladshuvudet längre in än till barndomen i detta liv!

Hypnosregression till tidigare liv har jag aldrig genomgått. Jag har varit nöjd med drömfragment som trängt fram under många år. Jag tror verkligen själen söker kontakta dagegot, men våra egon är produkter av samhälle och miljö och vi har fostrats till att vara värdelöst skräp som anser oss stå över religion och flummigt prat om "själen". Så själen kommer inte igenom, för det finns ingen mottagare! Den sekulära människan är levande död. Jobbar med sin kropp och stajlar sitt hår. Sånt som döda människor håller på med.


_____

1. Just det här tidigare livet är hoppusslat av ett syskons besök för över 20 år sedan hos ett känt svenskt medium, vars berättelse om den "äldste brodern" (jag) var så fyllt av allusioner till viktiga händelser och funderingar jag hade vid den tiden att sittningen allraminst är ett enastående exempel på medialitet av högsta kaliber.

Men faktum var att jag redan själv haft drömmar som tycktes hänföra sig till samma tidigare liv och fler detaljer har "läckt igenom" senare. 

I en nära döden-upplevelse i anslutning till vatten för bara fem år sedan väntade tre egyptiska präster på att föra mig till andra sidan. Jag kände igen dem "från förr", men blev bara arg på dem över att det var dags att gå redan, och i ryck av vilja till liv kom jag till medvetande och kämpade mig upp till vattenytan. Man kan säga att dessa ord skrivits på övertid!

Horoskopet för dödsögonblicket jag lurade är intressant! Dagarna efter tillbudet insåg jag att min drunkningsolycka inträffade bara några timmar efter att en kvinna i England vunnit landets största lotterivinst någonsin, och jag har funderat mycket kring astrologin som allmän "fönsteröppnar" för allsköns vagt besläktade händelser. 

I pressen läste jag att den brittiska kvinnan hade skadat benet i en fall i en trappa några år tidigare, och mitt olyckstillbud vid en kajkant resulterade också i en benskada. Universum verkar vara en löpande band-fabrik där vissa händelser massproduceras under vissa "typ"-stjärnor...

Ola Salo och lidelsen...men för vad?

Ola "Let Your Body Decide Where You Want To Go" Salo
....på den gamla goda hedonisttiden.

Redan bildtexten visar vad jag tycker om The Ark. Inte alls. Uppvuxen med den första vågen glamrockare (tidigt 1970-tal) var jag förstås kuriöst nyfiken när Ark fick ett direkt genombrott med nämnda singeltitel. Det fanns något depressivt tilltalande över stämningen i just den låten, även om jag snart nog av intervjuer fattade att låten beskrev en djupt identitetsförvirrad hedonist som öppnade sig för sex i alla former. 

När Salo visade sig ha en kristen präst till far började pusselbitarna falla på plats, en och en. Så det var så här en prästson uttrycker sitt uppror mot kristendomen/etablissemanget: genom att som de ursprungliga glamrockarna - David Bowie, Marc Bolan, Slade - provokativt spinna på bi- eller homosexuella teman. I det här fallet var effekten dubbel eftersom genuin kristendom (inte den nuvarande svenska kyrkan) knappast ser med blida ögon på människor som har så svag ande att de låter kroppen bestämma vart den går. 

I det nya "befriade" Sverige där alla kan göra precis vad de vill med sina könsorgan och tarmhål, men där de kroppsfascistiska idealen gör alla olyckligare än någonsin förr i mänsklighetens historia - där hör Ola Salo verkligen hemma. Horoskopet passar som hand i handske med det svenska nationalhoroskopet - båda är Vattumän. 

Och det måste vara därför gruppen är så omåttligt populär, fast den gör medioker popmusik. Skrämmande fantasilös när man jämför med de fantastiska starka melodier som den första glamvågens artister spottade ur sig. Jag följde gruppen under några singlar efter debuten och insåg sedan att de inte hade "det".

Engelska Slade på sin tid appellerade till tioåringarna och de tidiga tonåren, men sak samma. Kolla deras svit av fem-sex brittiska Topp 3-hits 1972-73 och fatta. Vilken makalös känsla för melodi Noddy Holder och Jimmy Lea hade. Ingen efter Beatles hade levererat den ena självklara singeln efter den andra på det här sättet. Det var sjukt kraftfull musik i dess enkla uppbyggnad. 

Och med bra komposition spelade det ingen roll att Dave Hill var en så usel gitarrist att han fastnade med fingrarna i strängarna när det var dags för solot. (I en Slade-låt väntar man i allmänhet förgäves på ett gitarrsolo.)

Slade 1974 - redan på nedgång

Det svenska popexportundret har aldrig innefattat the Ark, de var inte bra nog att gå på export. Istället valde de för senaste plattan att följa geschäftets väg, likt sminkgruppen Kiss före dem serietidningfierade de sig själva på senaste albumet. Tvivlar man på musikens styrka, skicka med lite klistermärken och en affisch! The Ark gjorde en hel tidning och smög med cd-skivan "på köpet". 

Men tydligen har Ola Salo hittat en ny funktion för kiddsen på hemmaplan som någon slags ännu mer urvattnad kärleksguru än på sin tid DiLeva (AB).

Så vad, astrologiskt, är problemet med den här vaga personen (som dock, ska sägas, har stabiliserats i sin sexualitet och nu bildat familj)?

För mycket lidelse! Rajas guna driver den här individen lite hur som helst. Första totalt rajasiska horoskopet jag pekade på tillhörde 80-talsartisten Kate Bush. Men vilken skillnad i kompositionstalang! Lidelse (lidande) enbart är uppenbarligen inte grejen.

Helt egenmäktigt beslutar jag att den ömsesidiga receptionen mellan Månen och Saturnus är av dubiöst värde här. Dels är det nymåne så att Solen "bränner" bort den reflektiva Månens förmåga att djupt begrunda de egna aktiva besluten. Det kanske blir lite "låt kroppen snubbla på och följ bara med..." Jag minns också Salos extremt klantiga referens till 11 septemberbombningarna medan de var på spelning i USA för några år sedan. Hans uttalande då var så korkat att gruppen fick avbryta sin miniturné.

Nu är emellertid en bränd Måne inte alltid lika med ett klent förstånd och kan inte vara det i Salos fall. Mannen har ju ändå förmåga att memorera texterna till en musicalroll och gruppens repertoar!

Men för hjärnsläpp och svårigheter att få förnuft och känsla att gå ihop i allmänhet, är det typiskt att finna den här ömsesidiga receptionen Måne/Saturnus försöka binda ihop Luft och Vatten, Vattuman och Kräftan. Om man dessutom noterar att Saturnus står "skadad" (i "detriment") i Kräftan, själens tecken, mittemot sitt härskarläge i Stenbocken, inser man kanske att den ömsesidiga receptionen kanske inte är någon självklar tillgång. 

Oppositioner mellan Kräfta och Stenbocken har påfallande ofta att göra med att försöka få ihop "innehåll" och "yta", och fallet the Ark har jag bestämt mig: det är många år sedan det fanns någon musikalisk inspiration på insidan av den gruppen. Det är enbart yta - vilket Salos senaste scenkostym påminner om.

Se på mig! Jag kan också göra en Lady Gaga.

Allt jag sade om Månen i Stenbocken och den typen av sinnelag i förhållande till "världen av kostymer" och ytligt spel för gallerierna (bl.a. här apropå schlager-Anna Bergendahl), kan gälla även Ola Salos opposition mellan Kräfta och Stenbock. 

Mars är visserligen "upphöjd" i Stenbocken i den bemärkelsen att den aggressive här befinner sig på saturnisk mark och därmed anses ha bättre pli och självdisciplin än normalt. Men nu råkar ju faktiskt Saturnus vara i skadat läge så att repressionens planet verkar låsande på Kräftan, det tecken som rytmiskt (med månens faser) borde ventilera sitt själsliga innehåll. 

Det här, all lidelse till trots, är ett klassiskt horoskop för "skrivkramp" eller kreativa låsningar. Och eftersom det är nymåne i ett saturniskt tecken (Vattumannen), blir den här axeln mellan Kräfta/Stenbock det som definierar Salo, om man räknar bort hans egoistiska vilja att vara "den ende" som kommer från barnmedvetandets Vädur i slitig koppling till "högst på bergets topp" Stenbocken. 

De här med egenmäktighetssyndrom (se Anna Anka) tycks egentligen bara fungera när de får posera framför massorna på en scen eller framför tv-kameran. Det är unga, unga själar på jorden - de gör allt det som filosofen Platon menar att de äldre aldrig skulle springa efter. Fatta då vilken kaliber på själar landet det sekulära landet Sverige attraherear där ALLA vill bli någon (Idol, Småstjärnorna, etc, etc, ET CETERA)! 

Ja men visst. Låt Ola Salo bli kung över barnen!

Det här gänget kan få lära sig livet i skyddad verkstad i sin egen takt. Kanske är det nödvändigt i ett land där individualiseringsprocessen totalt utgått. Religion kommer de kanske inte att förstå på sju-åtta jordeliv ännu. 

Jag undrar om det nytillverkas själar ibland... Varifrån kommer de annars, alla dessa som är så förunderligt lätta byten för vilka marknadsplojar som helst? Har de aldrig varit på jorden förr? Kan de inte skilja riktigt usel musik för riktigt bra?

Jag har verkligen dåligt minne för namn och detaljer, man minns ändå ett dussin liv som fragment. Mina "ädelstenar" och pärlor som jag aldrig skulle kasta för svinen (de ovärdiga). Minnena är väldigt snarlika den handfull barndomsminnen man kan återvända till, scener - ofta vardagliga - men som av en eller annan anledning måste ha varit väldigt betydelsefulla för den Levande Varelsen den gången den hade upplevelsen.

*****

Allt är inte sagt än! Jag tittar och tittar på Salos horoskop och kommer till sist fram till att det bara är Venus som gör ett förnämligt jobb här. Upphöjd i Fiskarna är den redo att offra allt för kärleken. Men så tanken ett steg till: likväl är det Jupiter som disponerar eller "drar i trådarna" bakom denna åtbörd av kärlek. Och Jupiter i Väduren är en bra position för en linslus, en som vinner framgång via sin person. 

Pga "upphöjda" Mars attack intensifieras Salos kåthet på makt och position för sin egen del, och det är uppenbart att han inte föddes god.  Å andra sidan betackade t.o.m. Jesus sig för att bli kallad "god". Det är en svår kvalitet att uppnå.

Ska vi spekulera lite, valde Olas själ att inkarnera i en prästfamilj just för att få höra berättelser om att stå över egots ynkedom och offra sig för något större. För en själ som varit om sig och kring sig under kanske flera tidigare liv är det nu ingen enkel sak att styra om oceanångaren och byta grundattityd. 

Här syntes dessutom ett övermått av "lidelse" (Rajas) - den kvalitet som står sliten mellan Ljuset (Sattva) och Mörkret (Tamas). Givet klenheten det här året hos den principfasta Saturnus och att den skadade Gränsdragaren förfogar över både Sol, Måne, Merkurius och Mars, ser vi hur djupt fallen själen som just nu går under namnet Ola var vid ingången i Tiden. 

"Let your body decide..." sjöng svenskarna med The Ark utan att fatta vidden av en psykiska kollaps låten egentligen beskriver. Hur skulle den ytliga svensken kunna förstå som har tränats i att inte förstå livets djupare dimensioner?

Men, som Bob Marley skaldade: "Get into the studio of time and experience"! Själarna kommer till jorden om och om igen för att fila bort sina svagheter. Gudarna ska veta att jag slitit med mina dåliga sidor - och de syns i horoskopet!


PS. Det anonyma horoskopet för en kvinna med kronisk cancer tillhör uppenbarligen samma period som den Ola Salo föddes i. Jag har inte datumet till hands men jag ser samma kombination av Jupiter och Ketu i Väduren, och Saturnus skadad i Kräftan. En påminnelse om hur olika snarlika svagheter kan uttrycka sig i astrologin.

*****

Memorabilia:

Min barndoms glam-idol. Dave Hill i Slade cirka 1973.
Pophistoriens kanske mest mediokra gitarrist.
Men vem brydde sig? Kolla platåstövlarna
och den freakiga frisyren!

Åmselemördaren & andras plats i tiden

1965 tycks astrologiskt ha varit ett mörkt år. Flera gånger bildades ett storkors i mörkrets kvalitet - i själva verket varje gång en planet fyllde i Lejonet för att komplettera de långsamma himlakroppar som ockuperade de andra fixerade tecknen, Oxen, Skorpionen och Vattumannen vid den här tiden.

Att upptäcka mördaren Juha i den här astrologiska smeten är inte förvånande, likaså att han inte kunnat avhålla sig från brott efter avtjänat straff (AB). Tamas guna har ju mycket med vanemässighet att göra. De fixerade individerna hittar en form och släpper den sedan inte lätteligen.

Riktigt intressant blev en sökning bland drygt 4.000 horoskop av celebra eller offentliga personer födda upp till en månad före Juha och upp till en månad efter.

Anders Bolling
Brooke Shields
Cissi Elwin
Connie Nielsen
Elizabeth Hurley
Jon Cryer
Juha Valjakkala
Khalid Sheikh Mohammed
Kim Dickens
Lars Gårdfeldt
Linda Evangelista
Manuel Uribe
Martin Lawrence
Niclas Wahlgren
Tito Beltran
Tove Jaarnek

Juha föddes den 13 juni 1965 och närmast i tiden av de kändisar jag antecknat genom åren kommer Manuel Uribe, världens fetaste man på 596 kilo, född två dygn före Juha i Mexiko och "skådespelerskan" Elizabeth Hurley, född tre dagar före Juha. 

Sångerskan Tove Jaarnek om vilken jag inte vet något alls, är född samma dygn som mördaren - vilket är till tröst för alla. En dålig himmel tvingar ingen att bete sig illa! Astrologin talar enbart om tematiska predispositioner. Några dagar senare, den 18, föddes aktrisen Kim Dickens, vars biografiska data jag heller inte granskat. 

På något sätt borde emellertid alla dessa individer ha "fixeringar" av något slag, och Elizabeth Hurleys problem, läste jag, var att hon fastän knappast längre purung inte vuxit till sig. Hon vägrar lämna huset i osminkat skick! Vilket i sin tur påminner om att Brooke Shields far var kosmetikamogul (nagellacksmärket Revlon). Om Cissi Elwin, född dagen efter Shields, också vill ha snygga ytor i sin omgivning, vet jag inte. Hon var i vilket fall boss för ICA-kuriren några år, den kanske mest statiska tidning som går att tänka sig.

Den allra roligaste upptäckten var att den skrikiga och fjompiga Jon Cryer från "Två och en halv män" är född samma år och dag som den lika skrikiga och fjompiga "komikern" Martin Lawrence!

Det fick mig att undra om jag var smygrasist, för något mer påfrestande än Lawrence är svårt att tänka sig. Jag hatar hans enahanda och överenergiska stil i alla filmer. Men Jon Cryers vedervärdiga rollperson skrattar jag åt! Sanningen, när deras identiska födelsedag gick upp för mig, är ju att det är exakt samma pestartade karaktär de båda lever ut! 

Men jag tror inte det är smygrasism, utan beror på "the setting". Jon Cryers person passar så fantastiskt väl in som kontrast till Charlie i det strävsamma broder/broder-dramat.

Andra "pain-in-the-ass"-typer födda den 16 april 1965 efterlyses härmed!

:-)

Det bör noteras att Khalid Sheikh Mohammed är en politisk mördare, så Juha behöver inte känna sig helt utanför i sällskapet. Anders Bolling ringer kanske inte så många klockor, men han är webbredaktör på DN och en så kallad skeptiker, dvs klent utrustad till förnuftet alternativt ljusår efter mänsklighetens framkant vad gäller vad vi vet och inte vet. 

Humanisternas skeptiker Christer Sturmark har t.ex. också ansenliga låsningar i Tamas guna, vilket antyder att de här människorna tenderar att halka efter pga. sina fixeringar och attityder och väljer att inte hålla sig uppdaterade. 

Detta är vad indisk astrologi menar med "mörker" - de tydligt tamasiska vill inte "ljus" kastade över sina förehavanden, de vill bara ha vatten på sin egen kvarn. Tamas guna är den minst förutsättningslösa av de tre kvaliteterna, men tjänar förstås som motvikt till den rent hypomana lätthetens Sattva guna som kan dra iväg längre än de flesta orkar följa...

(Även hbt-prästen Lars Gårdfeldt har faktiskt avhandlats på bloggen! Är det så att Tamas guna kan få rubriker just till följd av sin fixering, dvs missanpassning?)

Mel Gibson - med djävulen i blodet?

Aftonbladet rapporterar att Mel Gibsons ryska troféhustru spelat in makens raseriutbrott på band som bevis för hans sjukliga humörsvängningar.

"Inget kommer från inget", sade den grekiska filosofen Parmenides, och jag har alltid undrat lite över varifrån han hämtat sin kapitala galenskap i åtskilliga filmroller.

Jag talar om det som särskilt kunde ses i den första Dödligt vapen och varför inte i filmen som paranoid (den där han i hemlighet vakar över Julia Roberts som ett löfte till hennes framlidne far - jag och filmtitlar går bara inte ihop).

Gibson tillhör de Hollywood-kändisar som i ren okunskap lämnat ut sin födelsetid till världen, och det är inte svårt att se humörproblematiken här. Båda de två hus som den fantastiskt klarsynte astrologen Charles Carter noterade som skadliga för humöret, är dominanta i det här horoskopet: det åttonde dödshuset och det sjätte huset för hälsa. 

I synnerhet det senare om det är tungt befolkat, påpekade Carter, förekommer hos vresiga och charmlösa personligheter! Men nu har ju Gibson också en lättsam och närmast barnsligt lycklig sida som syns så tydligt på film, och den ömsesidiga receptionen mellan jovialiska Jupiter i Lejonet och Solen i Skytten, går verkligen inte av för hackor! Denna enorma eldighet (Eld är ett "lätt" element) kopplar dessutom direkt an till tredje huset för mentalitet.

Vi har alltså att göra med en klassisk dubbelnatur här!

Den som följt bloggen och vet att varje zodiaktecken är en pusselbit, vet att Skorpionen står för giftighet och förtrytsamhet. I sjätte hälsohuset finns tydliga varningar för förgiftningsproblem (Gibsons alkoholism) och när man tittar på planeterna i sjätte, är de sannerligen en sorglig syn. 

Tre "naturligt onda" har samlats här. Mars, i sitt härskarläge för sylvass giftighet, Saturnus iskalla okänslighet, samt månnoden Rahus glödande hunger. Den senare tycks fungera som en förstoringslins för den omöjliga motsättningen mellan Saturnus självrepression och Mars vilja att skada och attackera. Den som har sett Gibsons actionhjältar ser exakt "dårfinken" han så ofta spelat i den här anspända planethärden.

Och det slutar inte där! För Mars i irrationellt (eller känslomässigt) Vatten kastar nu sitt långa onda öga 210 grader framåt och träffar ascendenttecknet i "dubbla" Tvillingarna, ett Lufttecken som således inte alls relaterar bra till det helt och hållet instinktiva giftiga Skorpion-Vattnet. Tvillingarnas förmåga att snabbt skifta mellan olika positioner, leder här till en av de värsta "dissociationssyndrom" ("utstötningssyndromet") den här bloggen hittat, där Skorpionen inte blandar sig med Vattumannen utan med ett annat Lufttecken.

Går man till personlighetstecknet Tvillingarnas härskare Merkurius står den i åttonde dödshuset (ett hus som på sin problemsida kan indikera undermedvetna låsningar, djupt sittande fobier, etc) i Jord, ett element som är neutralt i förhållande till Tvillingarnas Luft. MEN... Det bär sig inte bättre än att den naturligt onda (pga sin skoningslöshet och kallsinne) Saturnus greppar Merkurius i sin framåtriktade 60-gradersaspekt. Och Saturnus är redan "vulgariserad" av den ondsinta Mars och perverst inflammerad av Rahu!

Ett nära studium av "kvaliteten" i placeringarna på Mel Gibsons födelsehimmel för att jag måste hålla med AB-artikeln. Mannen är galen. Bloggens generiska förklaring till alla sådana här överdrivna horoskop är: "själavandring". Det är ingen slump vem som "väljer" att födas under en sådan här himmel. 

Eftersom världen är EN och inte splittrad MÅSTE ett krishoroskop av Gibsons kaliber matcha en själ som återvänder till jorden med traumatiska erfarenheter från en eller flera tidigare vistelser i den här experimentverkstaden. 

Själen återvänder till en överladdad miljö - och ibland är denna miljö den egna psykologiska utrustningen! Själens enda sätt att se igenom tidigare stötestenar och kunna gå vidare mot nya utmaningar, är genom att återvända till skiten - gång på gång om så krävs. 

En av många fascinerande berättelser från hypnoterapeuten Michael Newtons tre böcker illustrerar detta tydligt: En kvinna under hypnos upptäcker att hon (som själ) konsekvent undvikit nära relationer fem inkarnationer på raken efter en "dålig äktenskaplig upplevelse". 

Själar kan "från övervåningen" designa eller välja att gå in i jordeliv där de i förväg vet att t.ex. äkta hälften "aldrig kommer att vara hemma", och på så sätt minimera kontakten. I två av de närmast föregående liven hade kvinnan valt att gå i kloster och på så sätt undvika ett livsmotiv ("partnerskap") som hon tappat greppet om. Men förr eller senare måste även smitare möta de problem de söker undvika. 

Mel Gibsons demoner från tidigare liv verkar vara så kraftiga att han för närvarande bara sprider elände, så här kan man misstänka att det blir några ytterligare liv för att vända den sjuka Vatten-kroppen rätt. Återigen ett fall för bloggen där det olycksaliga Vattenelementet motsvarar psykiska problem.

Gibsons himmel verkar extra svår eftersom den fantastiskt charmerande och livfulla sidan i Eld interagerar (generellt) med Vatten, så att vi får en överemotionell "sensationalist". Men Vatten-sidan är som sagt mycket mycket mörk. Lejonet och Skorpionen - liv och död - i ett och samma horoskop ger som bekant en dramadrottning och här är Skorpionen i usel kondition. 

Givet att han har en "satanisk axel" löpande mellan sjätte hälsohuset och tolfte huset för institutionalisering (t.ex. för kroniska sjukdomar), kan det faktiskt vara så att han har "Satan i blodet", en neurologisk störning eller rent fysiologisk problematik. 

Men den filosofiska astrologin menar här att kroppsliga defekter bara är ett synliggörande av problem som redan finns i själen (karma från tidigare liv). När själen viker sig in-och-ut, förtätas till fysisk kropp, för att delta i denna världen blir så att säga dess inre skavanker synliga i kroppsliga egenheter. På "andra sidan" kommer degraderade själar att gömma sig i skam eftersom alla andra själar direkt ser deras status! Sägs det.

(Sant artistisk illustration - inte! - hittad på nätet. Men åtminstone en till har tydligen tänkt termerna Mel + devil...)


Se även en kompletterande granskning av Mel Gibsons födelsetimma utifrån en kinesisk form av astrologi. En serie andra kändisar visade sig ha ganska häpnadsväckande likheter i temperament med Mel!

*****

Boktips

"Reality" - klassicisten Peter Kingsley har skrivit denna fascinerande bok om den grekiske filosofen Parmenides.

Det finns inte ett spår av akademisk tungroddhet här, inga fotnoter eller konstigheter. Den läser som en Dan Brown-liknande spaning efter innebörden i en mystisk dikt av Parmenides som överlevt tidens gång.
 

 

Kingsley lyckas visa vilka djupa insikter antikens människor besatt jämfört med vår urvattnade tid. 

Det är nutidsmänniskans dolda skam över att vara så banal som får henne att dissa religion och filosofi - men Kingsley hjälper oss tillbaka till vår sanna storhet utan att spela märkvärdig. En sann själens konstnär.

Tyvärr finns hans födelsedata inte tillgängliga på nätet, men det är garanterat inte samma förgrämda tonläge på den himmelen som på Mel Gibsons!

Läsare på amazon.com jublar över boken.

Skönheten & Odjuret i astrologin

Aftonbladet återger summariskt de fem översta placeringarna i en brittisk omröstning av världens vackraste kvinnor de senaste hundra åren.

1. Audrey Hepburn

2. Brittisk partisanmentalitet, röstar fram en lokal talang som tvåa: Cheryl Cole

3. Marilyn Monroe

4. Angelina Jolie (Gäsp, så politiskt korrekt)

5. Catherine Deneuve (Men naturligtvis! Undertecknads kvinnliga favorit alla kategorier.)

Alla i Topp 5 utom lokala Cheryl Cole har känd födelsetid, vilket naturligtvis är en hopplöst liten grupp att dra några slutsatser från.

Intressant (i mina ögon) är att de klassiska modellerna Hepburn och Deneuve liksom svävar i en egen övernaturlig värld. Inga skitskriverier, inga psykiska perversioner, inget snask att tala om. Men så fort det blir en kvinna vars mentala status man kan ha sina dubier om (Angelina Jolie), då sitter det psykologiskt sårbara Vattenelementet där som en smäck igen! Hatisk till sin far halva livet, oförmögen att hålla en hetero linje och något annat underligt supermamme-komplex - samla barn från hela världen är inte friskt i mina ögon, det luktar för mycket "accessoar" om sådana tilltag.

Har bloggen inte åstadkommit något annat, så har den åtminstone lyckats i sitt uppsåt att slå ett slag för den gamla fyrelementsläran. När jag började blogga hade jag ingen aning om att problembarn så tydligt domineras av detta element. Värt att notera är att indisk astrologi korar samtliga tre hus som motsvarar Vattentecknen som "dussthana", onda hus som indikerar behovet av problemlösning av något slag.

Skandalomsusade Marilyn Monroe hade visserligen en bra spridning på sina planeter, men återigen (som med Jolie) skedde födelsen under en Kräftascendenten - "the Eternal Feminine" - och den här gången med ett mycket klent stöd från Månen som anses skadad i ytliga Stenbocken. "Att vinna världen för sitt yttre men förlora sin själ..."  Monroes början i livet var mycket tragisk. Mamman förlorade vettet och flickebarnet tillbringade några år på barnhem.

Jag tänkte aldrig på Marilyn Monroes öde som kvinnan som totalt lät objektifiera sig själv då jag anande oråd om Månen i Stenbocken i flera inlägg. Jag tror serien inlägg började med karbonkopian av BeeGees, schlageruttagningens Neo ("gayschlager från helvetet").

Distinkt minns jag ett senare inlägg om plast-kvinnan Heidi Montag och förvisso även schlager-Anna Bergendahl där hon redan från början blir direkt kopplad till "världens yta" genom mini-debaclet om hennes gympaskor av visst märke....

I Monroe har vi kanske det ultimata exemplet på att Månen mår illa när den köper världens ytstrukturer och fordrar sitt inre psyke med den yttre, artificiella världen. 

Har då Månen i Kräftan mer rätt? Kommer verkligheten inifrån själen? Ska man enbart gå på sina ingivelser?

Ja, jag har påstått det, bl.a. i den filosofiska bakgrunden till bloggen. Men just nu läser jag rymdflygsingenjören Wolfgang Smith om den geniale matematikern Sir Eddington och är inte längre lika säker på den filosofiska idealismen som påstår att allt enbart händer i medvetandet.

Eddington såg två vägar i det här problemet. Visst uppfinner själen själv, men det finns också otvetydigt objektiva verkligheter - de stora själar i vår omvärld som vi namngivit som Solen, Månen eller Jupiter är inga fantasifoster... Människosjälarna är förstås också verkliga och inte reducerbara till det krafs dagens naturvetenskap rotar fram och antar är "förklaringen" till att vi finns.

Fantasin (Vattenelementet) kanske har fritt spelrum att skapa subjektiva världar (till och med delade hallucinationer) men bara intill en viss gräns. Föreställningskraften flödar på tills den går på pumpen, springer in i en vägg,  stöter på ett objektivt, ovedersägligt faktum som får "psykopatologin" att komma av sig och själen nyktrar till.

Sekter brukar kunna liknas vid Vattenelementets privata föreställningsvärldar. Jim Jones, ledaren för självmordssekten i Guyana, är ett bra exempel, utan att för den skull ha Solen i Vatten. Men hans Vädurs-Sol baserade sig på samma störda Mars som hos "kapten Klänning", Mars "fallen" eller debil i Kräftan,  alltmedan Månen (psyket) och giriga demonen Rahu tillsammans med Venus ockuperade Fiskarnas tecken (Vatten).

Notabelt är också att den skadade Mars opponeras av en stark ledartendens i Saturnus i Stenbocken. Det här ser kanske inte så farligt ut, och jag instämmer. Men Mars stod i åttonde dödshuset, och Fiskarna låg i Månens fjärde hus.

Vatten har så mycket med livets början och slut att göra, att man inte förvånar sig att en vettvillig Vädur med svårt egenmäktighetskomplex (pga den samtidiga aktiveringen av Stenbocken) kommer på Vattenelementets dödsmotiv av allt det är möjligt att tänka ut... Psykopatologi, helt enkelt.

Det religiösa sektmotivet tror jag enkelt kan lokaliseras till den mycket framträdande religions- och filosofiplaneten Jupiter, i rak opposition till sitt eget härskartecken. Teckenplaceringen gör emellertid Jupiter till "skadad" - den ligger i "detrimenet" enligt västtraditionen.

Indisk tradition säger inget om att detrimentläget skulle förklena en planet och inte heller Ptolemaios, 200-talet, kände till den tanken. Likväl finns det iakttagelser som talar för detriment-läran, och jag smyger sakta in den här på bloggen...

Där Jupiters motpol Saturnus gör maximalt gott i väster enligt indisk tradition måste man säga att Jim Jones hade sämsta tänkbara världsliga placering för sin religionsplanet. Att börja tänka på högre ting i solnedgången kan vara några år för sent... Det karma man byggt i sitt liv har uppenbarligen inte varit av det jupiteriska slaget. Obs, jag talar symboliskt om symbolerna nu...

Notera hur oerhört nära det här horoskopet kommer det för kapten Klänning! Båda är Vädurar med Solens disponent fallen och båda har en koppling till yttre kostymer (Stenbocken)!

*****

Se även "21 fotomodeller" och "Astrologi i praktiken" (bl.a. Catherine Deneuve och Grace Kelly)

Charles Carter: rena resonemang utifrån teorin

För en märklig studie i mänskligt elände enligt den västerländska tropiska zodiaken, se "An Encyclopaedia of Psychological Astrology" från 1924 av den skicklige britten Charles Carter. Den finns åter i tryck i USA, varande en av den moderna (västerländska) astrologins klassiker.

Problem naturligtvis för den som upplever den tropiska zodiakens psykologiska träffsäkerhet eftersom Carter härleder allsköns psykologiska (och fysiologiska) åkommor till zodiaktecknen som de definierats i väst och till och med till enstaka gradtal inom tecknen (tänkande kring gradtal kan förstås flyttas till den sideriska zodiaken om inte resonemanget bygger på symboliken i zodiaktecknet). Här går då västerländsk och indisk tradition helt skilda vägar. I Indien står t.ex. Saturnus för nervsystemet medan detta ofta associeras med Merkurius i väst.

Hur man än ställer sig i frågan om vilken zodiak som "fungerar" har Carter en ljuvlig, karg humor som lyser igenom i de här korta artiklarna (boken är just ett litet uppslagsverk). Jag undrar om Carter själv någonsin förstod att han var ett perfekt exempel på Stenbock och inte Vattuman...

Torrheten och framför allt den exakta och ordekonomin i hans presentationer är ett lysande vittnesbörd om en knivskarp och återhållsam Stenbock i verksamhet - han säger ingenting två gånger i en bok. Det här är en nackdel om man har lätt att glömma och måste leta upp var en term för första (och enda) gången förklarades.

När han skriver extremt elakt om Jungfruns tecken är det förstås sin egen sideriska Persona (ascendent) han gav sig på - kanske utan att veta om det! Uppenbarligen hade han en negativ självbild som råkade avslöjas här... Så typiskt att kritiken kom just i samband med det tecken som ligger kritiken närmast!

Carter levde under den västerländska föreställningen att han hade Vågen som rollmask, vilket inte alls stämmer med hans faktamässiga exakthet och sentimentet i hans böcker! Att han inte var en normal Våg inser man strax av hans Uranus stigande i öster, och en sådan faktor försvårar att bilda sig en uppfattning om vilket tecken man egentligen har i bakgrunden.

Uranus-Våg torde väl närmast bete sig som en anti-Våg, skruvat och ur balans! Planeterna bortom Saturnus används inte på den här bloggen, men ska jag spekulera om den sideriska Uranus i Jungfrun, så stämmer det budskapet bättre in på Carters tänkande. Uranus vässar Jungfruns redan från början avsevärda tankeskärpa!

En intressant detalj är att britten släppte en pågående utbildning till överrättsadvokat - "Barrister" - efter att ha upptäckt astrologin. Även detta understryker kopplingen till Stenbocken/den verkställande makten, för att tala med Montesquieu igen. Stenbockens kärlek till strukturerade ämnen får verkligen sitt lystmäte i astrologin.

Det var kanske upptäckten av Carters encyklopedi som startade om min fantasi i maj 2007. Sedan tog det bara några månader innan det undermedvetna bearbetat informationen och levererade en nattdröm som viskade att jag inte alls hade Månen i Kräftan (tropisk zodiak) utan i Tvillingarna (siderisk zodiak). (Se "Drömmen om en merkurial själ".)

Det var som att komma hem efter ett halvt liv i exil med en symbol jag inte alls kunnat identifiera mig med! Men jag tar fortfarande fram Carters böcker ibland och njuter av hans extrema grepp om den astrologiska formalian, som den Stenbock han var. Hade han varit Vattuman skulle han inte ha suttit som en fullständigt eremit utan glatt minglat med människomassorna. Men nu var han i själ och hjärta en von Oben Stenbock - en överrättsjurist - som distanserat betraktade folk och kartlade dem exakt öga för de astrologiska principerna.

Hans enorma skicklighet har fått mig att misstänka att han på något sätt levde mellan två världar - visserligen i kontakt med den tropiska zodiaken men det han talade om var absoluta sanningar från arketypernas värld - Platons former. Hans analyser av t.ex. syndromen, t.ex. egenmäktighetssyndromet, är teoretisk perfektion. Han kan inte ha formulerat dessa a posteriori eftersom den västerländska zodiaken är så sned, Carter är en ren platonist som diskuterade a priori, direkt utifrån analys av idéerna.

Det är här bloggen Sideriska siktet kommer in, som ett försök att visa hur den ursprungliga zodiaken behövs för att Carters korrekta analyser ska stämma på den empiriska verkligheten. Jag tycker mig förstå att han var fullständigt vild i sitt utforskande (Stenbocken har sin torra typ av passion eller lidelse) och gick igenom område efter område inom astrologin.

Frågan är om han alls stannade till eller återvände till gamla områden och verifierade sina teser om och om igen (empirisk prövning), som gjorts på den här bloggen. I någon mån gjorde han det säkert eftersom hans böcker regelbundet kom ut i uppdaterade upplagor.

Under 1900-talet var astrologiska födelsedata dessutom en raritet. Franske statistikern Michel Gauquelin har beskrivit hur han cyklade från fransk by till nästa för att samla in födelsedata på lokala läkare!

Jag tror Carter satt ett helt liv med en enda publicerad datasamling "1000 Notable Nativities" som han emellertid analyserade i detalj och drog maximala slutsatser av. Idag, med internet, kan man genom att acceptera enbart födelsedygnet, skaffa sig ett mycket större dataunderlag för granskningen av åtminstone mer allmänna astrologiska parametrar.

Jag är nöjd med utfallet av 1½ års bloggande vad gäller de fyra elementen. De "fungerar" förvånansvärt väl i den sideriska zodiaken och tycks resonera med våra djupaste böjelser. Således är det Vatten i de få fall nära bekanta medgivit sexmissbruk eller fixeringar av sensualistiskt slag.

Jag inser att jag är nästan ensam i hela min umgängeskrets om att vara så renodlad "luftig" (med båda Ljusen i samma element) och finner det oändligt symptomatiskt att den enda person som haft ett litterärt intresse (innan han skaffade barn) var en Vattuman.

När jag sedermera hittar ännu en själsligt nära manlig vän (vi svenska män är ju så likstela!) avslöjar den sideriska zodiaken att han är ännu mer Luft än jag själv. Och just Vatten-människorna är de jag har svårast att förstå, vilket säkert har återspeglats i den här bloggen.

Besinna då Sven-Bertil Taubes knepiga horoskop i föregående inlgg där ena Ljuset står i Vatten och det andra (Månen) som har att återspegla Solen väljer "översättningens" väg genom att befinna sig i Luft. Men det kräver sin man att kunna översätta Vatten till Luft och kanske går det inte utan förluster av nyanser...

Sven-Bertil har talat om att dåligt självförtroende och att ha stått i skuggan av sin ikoniske far. Något av detta kanske kan skönjas i Mån-Tvillingarnas snabba mentala rörelser, men som likväl inte lyckas komma den onåbara Sol-Skorpionen in på livet... Samma problem nu när han synsvag kretsar runt, runt frågan om "den mörka Solen" - det oseende ögat - och översätter sin måhända oförstående relation till Evert Taube till sin egen distans till sin egen son.

Kan det vara Luften och Vattnets oförmåga att tala samma språk som gör att Sven-Bertil valsar runt i samma problem om synproblemet och säger samma saker till tidningarna med några års mellanrum? Jag känner att jag långt ifrån utforskat de här två elementens samkväm tillräckligt. Kan till "dissociationen" också räknas "glömska" - man väljer att glömma bort att man sagt en sak tidigare för att man VILL säga den igen? För att själen "patologiserar" över ett motiv den ännu inte är färdig med?

*****

Vi är vandrande rebusar på jorden! Men i något liv, fast kanske inte just det här, kommer pusselbitarna att börja falla på plats och allt börja bli begripligt. Från den dagen är det bara en tidsfråga innan vi permanent checkar ut från jorden. Det finns andra och än intressantare platser i universum, har någon viskat till mig.

Sven-Bertil Taube & synförmågan

Just som jag avslutat - trodde jag - dagens bloggande om klimatlärans fader Montesquieu, noterat att han dog blind och spekulerat över eventuella astrologiska förklaringar, ser jag en fortsättning på "syntemat" i Aftonbladet.

Det är inte första gången Sven-Bertil Taube får tidningsutrymme för att beklaga sig över sin dåliga syn på ålderns höst, så man förstår att det här har tärt honom. Jag har själv svårt att acceptera att det kanske inte bara är läge för läsglasögon... Det här har onekligen att göra med att Månen i Tvillingarna, som jag delar med den kände artisten, är en evig ungspoling i sinnet och på något sätt blir helt överrumplad över att tiden Kronos/Saturnus har sin gång!

Efter att i inlägget om Montesquieu ha bedyrat att astrologin utifrån fysiologiska perspektiv inte roar mig, kommer nu - på Tvillingarnas typiska vis - direkt ett inlägg med betraktelser över stjärnorna och synen! Tvillingarna, villiga att direkt kasta sig från en åsikt till en helt annan!

Men jag vidhåller att ämnet astrologin och hälsan är ett heltidsuppdrag men måste bara notera att det faktiskt pågår flera synrelaterade aspekter på födelsehimmelen för den här otroligt sympatiska människan. Och kopplingarna till Montesquieus horoskop finns också genom en samtidig betoning av rättvisetecknet Vågen och "den verkställande makten" Stenbocken. Däremot finns inte lagstiftande Skytten med i Taubes horoskop. Och han var heller inte den som formulerade maktdelningsprincipen!

Symboliskt är Solen - ögat - i mörkrets och dödens Skorpion en ren självmotsägelse. Att symbolik nu inte är bokstavlig sanning är emellertid uppenbart - att födas i Skorpionens tecken har inget samband med synsvaghet eller blindhet.

Men vad gäller i de fall då Sol-Skorpionens egen herre Mars står som den olycka den är i Lejonets - Solens - tecken, och därifrån angriper Solen? Den här aspekten har dykt upp i en del otäcka kriminalhoroskop, men i Taubes fall tycks Mars illvilliga attack vara av ett externt slag.

Aldrig har jag tappat tilltron till den obildade och missunnsamma arbetarmänniskan som den gången Börje Ahlstedt bestämde sig för att djävlas med alla och envar i tv-programmet "Stjärnorna på slottet", men särskilt med "överklassslyngeln" Sven-Bertil. Det lärde mig en gång för alla att vi tjänar ihop till vår excellens genom många liv på jorden och att det inte är en slump vilka som får de "bra sittplatserna" i livet...

I samband med Montesquieus blindhet på äldre dar noterade jag också Stenbockens och Saturnus allmänna karaktär av "åtstramare" eller "sammandragare" och hur en Stenbocks-Sol möjligen kunde fara illa av att ha Saturnus som krymper Solens (synens) handlingsfält möjligen kunde ha spelat in - trots att fransmannens Saturnus var ädelt placerad i Vågen.

Hos Sven-Bertil Taube återkommer alltså samma två tecken, men nu är det Saturnus i sitt mindre ädla härskarläge i sluggern Stenbocken som går till angrepp mot Vågens tecken, där vi hittar godhetens och noblessens Jupiter förnämligt kombinerad med älskvärda Venus.

Återigen således ett angrepp från en "naturligt ond" mot ett uttryckligt gott budskap. Vågen har ju med relationer till sin nästa att göra, och ännu en gång repriserar tidningsartikeln exakt samma mantra från Taube: han kan inte se sonens mognad och tillväxt. Saturnus snåla gränsdragning maskar av honom från kärleken till sin nästa (Vågen)!

Att attackplaneten Mars är skum i det här horoskopet, kanske kan anas av att den lyckas involvera sig i två aspekter med förmörkade Skorpionen, och kanske är det i just detta fall så att Solen i (den andliga) blindhetens tecken har en bokstavlig tillämpning. Men det är lönlöst att gissa i dessa ting utan födelsetimma för att kunna etablera känsliga hälsopunkter och, förstås, många år och hundratals analyser av vanliga sjukdomar.

Maktdelningsprincipens tecken (+ mer svenskhet)

Här ett exempel som illustrerar astrologin när den är som tydligast. Franske upplysningstänkaren Montesquieu minns jag från skolan bara för hans antropologiska teorier om klimatläran: hur ett folkkynne präglas av naturen/miljön.

Men naturligtvis är det maktdelningsprincipen, fundamentet för den moderna rättsstaten, som är hans stora bidrag till västerlänningen. Som de bildade på den här tiden, spände han över många fält och var, precis som Voltaire, en politisk satiriker. Alla de ting Montesquieu blivit känd för är lätta att spåra i det här remarkabelt fina horoskopet.

Genom www.astrothem.fr visar sig återigen Frankrike vara en kulturnation - de har bevarat födelsetider för sina viktiga personer. Om vi nu vågar lita på data utan källangivelse!

Att en människa född i soluppgången i Stenbockens tecken, Solen i kombination med sin planetära vän Jupiter, skulle landa i frågor om makt och gränsdragning för makt, förvånar väl ingen?

Särskilt som sinnelaget (Månen) i Skytten andas den motsatta principen: frihet och expansion. Sol och Måne baserade på Saturnus och Jupiter, begränsningens och expansionens principer! Tillsammans bildas här en psykologi som inte kan slita sig från frågor om definition (rörande t.ex. rättigheter och skyldigheter).

I Wikipedias artikel om baronen fäster jag mig speciellt vid det här stycket, som för tankarna till en annan Stenbocksascendent som också var besatt av att klassificera och arrangera saker i räta led: botanikern Carl von Linné:

According to social anthropologist D.F. Pocock, Montesquieu's 'Spirit of the Laws' "is the first consistent attempt to survey the varieties of human society, to classify and compare them and, within society, to study the inter-functioning of institutions".

Jag har ibland skämtat lite om Stenbockens tecken som vore den ett kontroll-freak. Och det är sant, lägre typer uppvisar regelmässigt hustyrannens beteende. Hur litet kompetensområdet eller den tilldelade positionen än är, sätter Stenbocken nitiskt till verket med att renodla och rationalisera, binda och låsa och avkräva ett rent robotartat beteende från sin omvärld. I överbetoningen av det rationella, av kartritningen eller lagtexten, dör hela meningen med det levande livet bort.

I den bildade delen av världen kom och gick Stenbocken-in-absurdum på 1800-talet med den positivistiska världsbild som enbart accepterar sinnesdata som giltiga utsagor. Detta är då Saturnus vilja att kvantifiera i sin tillvändhet mot den materiella naturen (Jordelementet) - en världsbild värdig en Stenbock, mästerarkitekten av iakttagbara strukturer.

I Sverige är vi fortfarande subtilt infekterade av positivismen, fast den är stendöd! Via mindre väl pålästa lobbygrupper (som t.ex. Humanisterna) prackas svenskarna på en hundra år gammal återvändsgränd i det mänskliga tänkandet.

Den remarkabla fysikern Sir Arthur Eddington skulle kunna ha haft en Stenbock i åtanke när han formulerade sin insikt att fysikerna i vår tid inte alls upptäckt en värld av partiklar på subatomär nivå - de uppfinner dessa små kvantpartiklar genom sina egna mätmetoder! Ett skrå som producerar "verklighet" (och därmed legitimerar sin fortsatta forskning)!

Den här tanken skulle kunna användas som ett mönster för hur all mänsklig kultur och mijö kommer till. Segrarna skriver historien och vilket tecken är känt för att stångas hårdast med sina horn för att själv få bestämma var skåpet ska stå? Stenbocken. Tecknet tillhör Rajas guna - lidelsens kvalitet - men dess passion är att frysa verkligheten och begränsa den till en enda "objektiv" sanning. Patriarkalismen faller helt och hållet under Stenbockens tecken (matriarkets Kräftan är det opposita tecknet). Det är också från Stenbocken vi har hela frågan om "objektivitetsfundamentalism" inom alla tänkbara områden.

Ta t.ex. det svenska nationalhoroskopets Venus i Stenbocken - svenskarna är fundamentalister när det gäller "jämlikhet" (Venus/vågskålar i balans). Det är som är fantastiska principer i "himmelen" kan ibland bli väldigt blyfotade och fåniga när de ska översättas till "Jordelementets" nivå, när smala intressegrupper söker lagstifta om saker som kanske inte ens kan genomföras i det begränsade Jordelementet...

Se horoskopet för Svenska kyrkans "ja" till homoäktenskap. Vilken Pyrrhusseger! Venus är helt utslagen på himmelen den dagen: "fallen" i Jord och totalt livsoduglig pga den sterila och "legalistiska" Saturnus kvävande närvaro. Men homomänniskorna vann här sin hett åtråvärda "jämlikhet" - de fick gifta sig i kyrkan precis som alla andra.

Det är något tragiskt över den jämställdhetspolitik på spädbarnspsykologisk nivå som bedkrivs i Sverige. Varför denna rädsla för ojämlikhet (differentiering, mångfald)? Det är som landet är helt bakom flötet, och för att dölja detta inbillar sig själv att det ligger i framkant och måste ha en enad front! Jag vill lasta nationalhoroskopets Venus i Stenbocken för mycket av vår andefattigdom och brist på individualitet.

Soltecknet Vattumannen, "universalistiskt", har redan lämnat individualiteten bakom sig, medan måntecknet Väduren - folksjälen i egentlig bemärkelse - ännu "bara" är på det "personalistiska" stadiet, försjunken i det lilla barnets lek med kläder och andra attribut varmed hon på ett ytligt sätt kan skilja sig från grannen i längsmed gatan av identiskt lika radhus. (Tyvärr visar det sig att alla likväl köper samma kläder, Vädurens utbrytningsförsök blir en smula aborterat.)

Sir Eddingtons upptäckt av det subjektiva elementet i fysiken visar att lägre grader av materialistiska vetenskapsmän faktiskt övertagit Guds roll som Skapare - fast de skulle aldrig erkänna det själva eftersom de just söker förneka det gudomliga i sitt nitiska slaveri under myten om "ordning och reda" - Stenbockens myt om att rädda oss alla från kaosmakterna (den subatomära världen av idel osäkerhet).

Tillbaka till Montesquieus horoskop!

Wikipedias artikel nämner att han fiktivt intog ett persiskt perspektiv för att begabba vissa politika egenheter i sin tids Europa. Det här är nu en perfekt illustration av "det sociala utstötningssyndromet" då detta inte förfallit till ren ondska (som särskilt Usama bin Ladins horoskop tydligt illustrerar). Bloggen har också sett Skorpionens gift i störning mot Vattumannens konceptioner (och folkliv) i formen av mobbningstendenser, men dess bättre sida är förstås sarkasm och elak socialpolitisk satir!

Skorpionen är förvisso förgiftning och i värsta fall kvalfull död, men detta drama behöver naturligtvis inte ta sig ett bokstavligt förlopp. I själva verket indikerar utstötningssyndromets Luft-halva (Vattumannen) att det handlar om Skorpionens förkastelse av vissa kollektiva konceptioner.

Kanske tydligast har denna genomförgiftade förtrytelse över den rådande ordningen kunnat beses i ett antal fall av homosexuell störning och transsexualitet. Det tillhör liksom sakens natur att homosexuella går omkring och känner sig kränkta non-stop, deras psykiska system är genomförgiftade och det är därför de föddes homosexuella. Nå, reinkarnationsaspekten har berörts tillräckligt ofta på bloggen.

Hos Montesquieu spelar "utstötningen" inte huvudrollen, för vad kan mäta sig med en födelse då både Solen och Jupiter stiger i öster? Dessa är två eldplaneter i synergi, låt vara att Jupiter kallas "skadad" (detriment) i Stenbocken. Dominant bud här är "godhet" eller "välvilja" (Jupiter), fastän den filosofiska utforskaren redan från början är förslavad under ett annat påbud: nämligen Saturnus vilja att hålla igen, täppa till och systematisera!

Vad har Utforskaren Jupiter egentligen för chans att upptäcka något nytt i ett sådant läge? Det blir som med Montesquieu istället en fråga om att definiera och se redan synliga saker tydligare än andra tidigare sett dem. Montesquies "sociala utstötningssymptom" tjänar här t.o.m. en god sak: han inser att den enskildes rätt att slippa mobbas måste värnas och därav uppdelningen av lagstiftande, verkställande och dömande makt i ett gott samhälle.

Minns att fransmannen har sinnelaget (Månen) i Skytten, så att hela horsokopet brottas med dessa frågor om tumskruvar kontra frihet!

Men om än Jupiters förmåga till sann filosofi är skadad av placeringen i Stenbocken råder ingen tvekan om att vi har har ett horoskop som tillhör "de goda". BÅDE Sol och Måne har det allra mest intima samband med Jupiter, Solen via kombination (och världsligt stark i öster), sinnelagets Måne därför att sinnet direkt illumineras genom sin disponent Jupiters förehavanden i öster!

Att den skadade Jupiter även innehåller oönskade sidoeffekter kanske kan ses i att Montesquieus syn stadigt försämrades och att han slutade sitt liv som helt blind. Solen står för synen men Jupiters förmåga att expandera blir här bakvänd, det som Jupiter hjälper till att expandera är sammandragningens princip! Och här är Solens pupill i riskzonen, prominent som ögats planet står i öster. 

Och likväl, det är inte varje dag man hittar ett horoskop fyllt med en sådan vilja till att implementera gott i denna världen (via insnävande av dem med alltför mycket makt). Minns att indisk astrologi har en realistisk och därmed ganska mörk grundton. Det är inte änglar och högre andliga nivåer man använder astrologin för att granska, utan just mänskligheten - en grupp fallna själar.

Skulle inte kartritningens grundton vara tämligen mörk kunde man misstänka att astrologer sysslar med orealistisk skönmålning: "Du duger", som Gardell med fäste i rent egotänkande försöker missionera. Eller, som andra svenskar som inte vågar se sin andliga blockering i vitögat utan ständigt intalar sig att deras sekulära kultur är rikare och "högre utvecklad" än t.ex. traditionalistiska orientaliska kulturer. Men vi vet ju att det är precis tvärtom, undantaget ett och annat föråldrat bruk som dödsstraff genom stening! Redan vikingarna for ut i vetskapen att det fanns praktfull kultur en bit bort som de gärna villa pryda sina barkbruna stugor med.

Så vilket är då maktdelningsprincipens tecken, fört på tal i rubriken? Inte maktkoncentrationens Stenbock väl? Nej, det är Vågen, särskilt som konfigurerad hos fransmannen, med koncentrationens Saturnus "upphöjd" till den himmelska Venus höjd. Det är i Vågens tecken som den genuina tanken om "jag och du" föds, först efter halva resan genom zodiaken!

*****

Se också gårdagens inlägg om Venus i Stenbocken i det svenska nationalhoroskopet.



Tillägg.

Montesquieus horoskop är otroligt rikt utifrån den lilla samling tolkningsverktyg den här bloggen använder. Jag borde ha sagt mer om den upphöjda Saturnus i Vågen - men se härvidlag gårdagens inlägg om Venus-Stenbocken, komplett med bild på denna förnämliga Justitia.

Saturnus upphöjd i Vågen ger en optimal bas för Solen i Stenbocken - och missa inte vilket hus Saturnus ockuperar! Vi har här en bindning mellan Luft och Jord, vilket skapar "upplysningsmentalitet" - ren rationalism, skarp tanke helt fokuserad på inomvärldsliga frågor - i synnerhet makt (10e huset).

Saturnus i Vågen bildar därtill en ömsesidig reception med sin egen disponent Venus, som befinner sig i kollektivets tecken Vattumannen - ett Saturnus-tecken.

Här finns faktiskt så pass många beröringspunkter med det svenska nationalhoroskopet - fast klart vassare - att man kan förstå varför svensken är en sådan ensidigt politisk varelse. (Ja, inte den halvan som bara lever på känslo- eller månsidan och lever för sig själv enbart - nationalhoroskopet har som sagt en tendens att falla i två riktningar, en väldigt enkel personalistisk del och en väldigt ideologisk och opersonlig del.) Var den kulturella och konstnärliga skolningen tog vägen vete gudarna, men vi anammade åtminstone det politiska tänkandet från Europa och upplysningen.

Avslutningsvis en ytlig detalj: Montesquieu har det klassiska smala hästansiktet som så ofta möter i tydliga fall av Stenbocken. Man kunde ha trott att en Jupiter stigande i öst skulle skapa ett fullmånerunt ansikte, men jag har fler exempel på den "skadade" Jupiter i Stenbocken i öster där invididerna har väldigt smala ansikten.

Rulla upp och memorera Montesquieus nylle och jämför sedan med "elitmedborgaren" och Sol-Stenbocken Aje Philipson härunder - de är som skurna ur samma tygstycke. Se Ajes högburna huvud: Stenbocken satsar allt på externa statusmarkörer. Jag har bloggat mycket om Stenbocken/Saturnus i samband med STIL.

Man skulle kunna argumentera för att det är Saturnus i sitt eget världsliga tiondehus som har sista ordet hos Montesquieu, och låter avmagringens och åtstramningens budskap styrka kranieformen - Saturnus är dock disponenten bakom både Sol och Jupiter.

Å andra sidan gäller mitt intryck av en stigande Stenbocks-Jupiter inte alltid kroppshyddorna som helhet. Hela frågan om planeternas inverkan på kroppsdelarna är så komplicerad att jag lagt den aspekten åt sidan. Är inte tillräckligt "rasbiologisk" eller fitnesshysterisk för att finna systematiska studier av kroppshyddan meningsfulla.

(Har symptomatiskt nog inte en enda planet i Jord förutom avmätthetens södra månnod Ketu! "Been there, done that" - har gjort min materialistiska tripp i ett tidigare liv och studerar andra saker i detta.)

Astrologin handlar djupast sett om att påminna sig själv om att man bara är en gäst i den fysiska kroppen och att planeten jorden inte är slutmålet för den kategori de inomvärldsliga kallar "mänskligheten" men som de mer insatta vet är en grupp andeväsen som "koagulerat" och råkat finna sig i en materiell värld. Om och om igen.