Feministiska vrålapor och andra sorter (1)

Spelet - nu även som spel

En granskning av "feministsjukan" och dess rötter! Det här 7 A4-sidor långa inlägget nuddar bara vid astrologin. Det är mer privata funderingar kring fenomenet. I den följande del II ska en handfull kända feministhoroskop vart och ett kommenteras.

*****

Aftonbladets kåsör Lisa Magnusson är rolig och bitsk att läsa men en representant för den totalt sekulariserade människan - en sån som givetvis lagt sig till med epitetet "feminism". Det sekulära samhället är nämligen "platt" och bara ordet hierarki är fult att säga.

Plattmarken eller Moder Jord terroriserar nu västerlandet så att ingen knappt förmår höja blicken över vardagslivets tilldragelser... Gravitationen är svårartad för samtidsmänniskan - spekulation och metafysik fnyser man åt. Ingen äger det stora Intellektet längre, det som antikens människor trodde man kunde vinna del i genom träning.

För att krångla till det ytterligare kan den ambitiösa läsaren nu göra en avstickare till inlägget om Franska revolutionen för horoskopet på "Den Nya Människan" (nytt fönster) för att se hur den sekulära individen i grunden är funtad. Och sen återkomma hit!

*****

I koncisa bilder säljer krönikören Magnusson både feminism och religionsförakt i en tid så historielös och fast i ögonblickets "känsla" att många har problem att fylla till och med Twitters generöst tilltagna kommunikationsskopa om 140 tecken.

I den jämförelsen är Lisa förstås ett geni, och därtill inte enbart relativt. För en vag återstod av en äldre civilisations högre sinnesnärvaro skymtar i hennes kåserier. Här finns ett samvetets röst som utgår från idén att det faktiskt existerar ett objektivt gott och ont.

Många av idag har annars tappat bort den här självklara sanningen, och inte sällan hörs det fullständigt IQ-befriade argumentet, "nå, det är kanhända sant för dig, men jag har min sanning!"

Värdesubjektivism kallas den här retarderade tankenivån som glömmer bort att hela tillvaron är fylld av signaler som talar om att det livet är fyllt av objektiva spelregler, som reglerar våra liv där i bakgrunden - undermedvetna mekanismer och fysiska naturlagar omvartannat. En härlig röra mänskligheten knappt ens har börjat förstå sig på.

De antika kineserna skapade t.ex. ett helt system där de presenterade hur naturens spelregler eller naturlagar också hade sina moraliska tillämpningar. "Förvandlingarnas bok" blev en av den högkulturens kanoniska texter och ett måste för varje ambitiös människa som önskade göra karriär i det kejserliga Kina.

Det sekulära väst nådde aldrig en så sublim vetenskap. Men i modern tid har vi hittat några fadda principer som vi - det måste medges - har tagit till det yttersta i månfärder och jag vet inte allt.

*****

Lisa har ännu inte tagit ett steg bakåt och tittat på hela det åsiktspaket hennes samtid lastat på henne. Med naturlig författartalang är det liksom bara att börja tugga. Hon har sätten att vinkla samtiden - och det har många upptäckt.

Men istället för att undersöka varifrån hennes mer allmänna rätts- eller hederskänsla kommer, kastar sig Lisa och dagens övriga sekulära kvinnor över någon tidstypisk trend och låter sig bli en del av den.

Feministiska infallsvinklar, måste jag medge, är ett mindre energislöseri än den uttalade ateismen. Den senare verkar dock kunna föras åter på en generell anti-patriarkalism - en av följderna av ett bedrägligt kirurgsnitt varmed materialismen opererat bort den lodräta axeln ur sin verklighet (Astronomen Laplace till Napoleon: "Gud? Nej honom har jag inte behövt i min hypotes.")

Materialisterna har gjort plattmark och "socialrealism" av allting men har helt missat att vetenskapen sedan 1930-talet börjat återintroducera "mystiken" i anslutning till något så dött och trist som själva materien...

*****

Feministerna, å sin sida, verkar ibland ha fallit för "mycket vill ha mer"-syndromet. Kvinnan fick rösträtt i början på förra seklet och blev därmed en politisk entitet. De har plattformen. Jag tycker mig se former av feminism som enbart är en krigshetsares arbete! Jag ska senare förklara vad jag menar.

Lisa tillhör alla dem (även unga män, ja framför allt unga män) som aldrig undersökt visdomsaspekten av mänsklighetens tänkande genom historien. (Och ändå bär visheten i biblisk tradition ett kvinnligt namn - Sophia !)

För henne räcker det förmodligen att veta att filosoferandet genom historien var förbehållet männen. Kvinnorna var ju upptagna av att krysta fram barn och försöka hålla dem vid liv.

Och sant är att gamla (manliga) texter kan vara tuff läsning för en kvinna och en del svårt eller omöjligt att identifiera sig med. Kvinnor var ju så mentalt upp och ned att de gamla grekerna buntade ihop dem med slavar som exempel på den irrationella sortens själ - den som stod jorden närmare än himlen, den typ de sju klassiska planeterna hade en betydande inverkan på!

*****

Vissa feminister har dock fått nys om en annan, remarkabelt försigkommen manlig världsbild via den Jesus som arkeologin lyft fram, inte minst genom textfynden från 1945 i Egypten. Det är nu allmänt känt att Maria Magdalena en gång hade ett eget evangelium och att den äldsta typens kristendom varit mycket mer jämlik än den sedan blev.

Jag har pluggat Thomasevangeliet från Nag Hammadi-fyndet på min andra blogg. Texten är kristendomens största huvudvärk sedan den återfunnits i mer än några små trasor. Av evangeliet finns inte ett spår i kristendomen fast en del forskare menar att detta måste vara det absolut äldsta av dem alla, en text från tiden innan man lade kött på benen och fyllde ut de enskilda jesusorden med en ramberättelse.

Här favoriserar visserligen Jesus (åter) Maria Magdalena framför de manliga lärjungarna, men inte för att hon jobbar för några kvinnofrågor utan för hennes mod att lämna hela den sociologiska plattmarken!

Inte bara har hon passerat kvinnans lott i livet utan hon har också anträtt den filosofiska eller mystiska väg som leder till upptäckten av sig själv som en själ. I det valet förtjänar hon Jesus respekt. Hon har alltså modet att testa mannens "vertikala" liv, det som dagens kastrerade manliga svenskar inte vet ett dyft om.

Dels har Sverige aldrig haft en filosof värd namnet sen andeskådaren Swedenborg (stor i USA medan vi skiter totalt i honom). Och dels för att svenska män ligger raklånga i plattmarksuniversat för att inte stöta sig med de aggressiva feministkvinnorna. Och så invandring ovanpå det, vilken påminner om äldre, mer traditionella rollmönster.

Hade inte Sverige fuskat bort den högre bildningen så rejält, hade vi sluppit det här träsket av oklarhet och dålig koll på grundparametrarna. Men eftersom det materialistiska Sverige inte längre är andligt och inte bottnar i gamla tiders gudar (eller den ende gudens olika funktioner), råder ren villervalla. Bara frontalloberna jobbar på svensken, medan visdom är en mer komplex samverkan av olika medvetandeförmågor.

*****

Om kvinnan i antiken sågs som föga mer än en glappkäft vars åsikt på måndagen hon själv sagt emot tre dagar senare, hyllade de gamla grekerna de bildade och rationella männen. Dessa hade inte bara en mer fördelaktig kroppstyp då de slapp månadscykelns eviga hormonspratt och emotiva tjatter som följd. Männen hade också via bildning stabiliserat sig så mycket i sin högre, rationella själ att de på det hela taget var autonoma i sitt tänkande - levde via begreppsvärlden. (Ytterst styrde förstås ödet även över mannens liv.)

Infall !!!

All heder åt upplysningsfilosofen markisen av Condorcet!

Även om han var simpel materialist i övrigt. Likt Jesus förordade han bildning även för kvinnor. Faktum är att den Jesus som skymtar i Thomasevangeliet och hans klarsyn i fråga om att kvinnan har samma själsvirke som männen visar att han var helt opåverkad av samtidens sociala regelverk.

Platon förefaller inte ha haft något sådant program för kvinnor. På 300-talet fvt föreslog han männen att studera stjärnorna för att ytterligare bringa klarhet till sina själar, ytterligare identifiera sig med den eviga världen. (Även före kristendomen ansågs själen ha "fallit" i synd, fallit kort om excellens - därav, enligt Platon, behovet av själavandring.)

Kort därefter förklarade de grekiska stoikerna att filosofins högsta uppgift var att få människan att resignera i högstämd apati (apatheia) och medvetenhet om att ödet (heimarmene) styrde allt, att hela kosmos hängde ihop som en enda ödesdikterad helhet. I identifikationen med Helheten snarare än ett eller annat kön eller delfråga, bevisade människan sin nobless.

Att i ett sådant sammanhang tala om egots rätt att förverkliga sig eller någon annan floskel från vår tid, hade mötts med hånskratt och betraktats som uttryck för extrem okunnighet om hur världen fungerade och människan var konstruerad!

En av vår tids skickligaste djuppsykologer, James Hillman (nu pensionerad) hyllade ofta de gamla grekerna (särskilt Herakleitos) som världshistoriens första psykologer. Det är kanske därför astrologin har överlevt i alla dessa tusentals år. Den är måhända inte en empirisk vetenskap, men den verkar på människans själ. Något händer när man studerar stjärnorna och begrundar de arketypiska situationer människan alltid stått inför!

*****

Att feminismen är en röra av tänkare från B- och C-laget, och att grekerna kanske ändå hade rätt i att den kvinnliga kroppen försvårar någon längre stund av totalt medvetandefokus, omvittnas av (engelska) Wikipedias lista på notabla feminister.

En suspekt stor mängd svenska feminister i topp 50-ligan vittnar om att ett visst land verkar väl flitigt på att vinkla historieskrivningen, och att sätta drottning Kristina som feminismens all-time #1 är ju enbart löjligt! Det måtte vara någon svenska som är där och ger sin syn på den globala feminismen! (Att dessutom muslimska feminister har ett "segregerat" stycke vittnar också om en mindre än genomtänkt artikel.)

Så vad är det för problem med drottning Kristina som listetta? Kvinnan föddes till att börja med till "den högsta kasten" så det var knappast en heroisk uppgift att därifrån ta sig till tronen. Och hon abdikerade så småningom till förmån för religionen, vars budskap är...någon? Jo, att manligt/kvinnligt är en lägre grad av verklighet och inte något att sträva efter i sig. Vår egentliga natur - och som kommer att överleva vår kropps död - är av ett "tredje slag". Vi är själar.

Det budskapet, om kvinnans (och mannens) egentliga väsen är en hink kallt vatten över alla de feministiska strävanden som inte har något annat än diskbänksrealismen framför ögonen. Kristina som etta på feministlistan visar hur illa feminismens "tredje våg" - till vilken väl även den religionsföraktande Lisa räknar sig - har fattat de stora idéhistoriska linjerna.

*****

Jag har alltid tyckt att feminismen är en "åkomma" eftersom jag i hela mitt liv resonerat från en idealistiskt neutral position där alla främst är människor (i sig en position som feminismen förordar). Jag har undrat varifrån alla dessa bittra feminister som bara tycks se problemen i livet kommer från. För en kortast möjlig underrättelse om vad den samtida feminismen (tredje vågen) handlar om, stannade jag för ett citat från Gloria Watkins (alias bell hooks) i engelska Wikipedias artikel:

"Feminism är en kamp mot sexistiskt förtryck. Det är därför nödvändigtvis en kamp för att utplåna den dominansens ideologi som genomsyrar den västerländska kulturen på olika nivåer, likväl som en förpliktelse att omorganisera samhället så att människors självutveckling väger tyngre än imperialism, ekonomisk tillväxt och materiella begär."

Dessförinnan, på 1800-talet, hade Virginia Woolf, en feministisk pionjär, sagt så här om det hon såg som problemet:

"Kvinnor är samtidigt offer för sig själva och jämväl offer för män och är samhällets stöttepelare genom att bete sig som männens speglar."

Ett uttalande som påminner astrologer om hur Solen traditionellt kopplats till mannen och Månen - som reflekterar solens ljus - signifierar hemmet och kvinnan. Och som samtidigt påminner om hur en viss del av feminismen har rätt.

Själv född med Månen stigande i öster är jag en man nöjd med ett stilla och händelselöst liv i hemmets lugna vrå - en framhävd Måne ger med andra ord den klassiska "hemmafruindikationen"! Lyckligtvis är jag en astrologisk "lufttyp", så jag gillar att läsa och reflektera.

Men tänk nu en kvinna född i ett patriarkalt samhälle modell igår och med krigiska och självhävdande Mars stigande i öster - vilket familjens svarta får det skulle bli! Pojkflickig, svårdisciplinerad och ful i käften!

*****

Om Månen symboliserar kvinnan och vardagspsyket, kan vi placera hjälten antingen under den dagaktiva Solen eller under Mars, beroende på hur mycket slagskämpe och framfusighet vi accepterar eller finner dyrkansvärt. Bråkmakaren Mars kan ju ibland vara värd hjälterollen enbart för sin oförvägenhet.

En general i krig utan en kraftfull Mars i horoskopet är otänkbart. Men likväl krävs mer än råbusen och återigen är mixen av astrologiska budskap beroende av inom vilket område den heroiska insatsen görs.

Varför jag talar om den genommaskulina krigaren Mars, är att jag hittat den synnerligen livlig i horoskopen på några personer jag i förväg bestämt att titta närmare på - affischnamn som t.o.m. den som inte ägnat feminismens historia nämnvärd uppmärksamhet känner igen.

De är brittiskan Virginia Woolf, fransyskan Simone de Beauvoir och den lesbiska amerikanska feministen Judith Butler. Den sistnämnda har en manlig feminist med tvivelaktig förankring i sin egen kropp sökt pracka på mig, men jag klarar inte dessa filosofier som är så fullständigt omedvetna om livets djupare mekanismer. Hur kan man ens börja tala feminism utan att känna till reinkarnationen och hur den bollar oss mellan manliga och kvinnliga roller över tid?

Samt två sista minuten-beslut, andravågaren Betty Friedan för hennes skildring av "desperate housewives" i globala storsäljaren "The Feminine Mystique" (1963), samt tredjevågaren bell hooks (patetiskt med dessa gemener på feministiska egennamn). Den senare sedan jag noterat hur viktig för unga kvinnor i USA av idag hon är, färgad feminist och allt.

Och tillsammans med Aftonbladets egen bråkstake Lisa Magnusson bekräftas i hög grad den trend jag kom på spåren då jag granskade "bitterfittan" Sveland: en hel del feminister verkar vara män i kvinnokroppar! Många tycks drivna av turbulenta Mars, krigarens och egots representant.

Det spelar ingen roll vilket samhälle marsianerna hade fötts till, de hade startat krig över någonting ändå! De är ute efter äventyret eller helt enkelt bara snäva egon som inte gillar att upptäcka att allt inte är möjligt i denna värld.

*****

Återstoden av det här inlägget kommer att mycket kortfattat ta en astrologisk titt på Mars förehavanden hos dem alla (och eventuella andra tydliga tecken på missnöje med den kvinnliga rollen). Sveland har redan fått en lång analys som sökte de astrologiska motsvarigheterna till det missnöje hennes feministiska författarskap utstrålar.

Det jag fann där var Skorpionen (härskare: Mars), tecknet som är klassiskt kopplat till invändningar, äckel och vämjelse. I vissa fall, spekulerade jag, kunde man tänka sig feministen som en reinkarnation där själen bytt kroppstyp. Nu gillar den inte alls att ha hamnat i en kvinnokropp i de fall värdkulturen skiljer sig markant i vad kvinnan där förväntas vara och göra, jämfört med själens föregående livsupplevelse.

(I själva verket verkar ett liv inte enbart färgas av närmast föregående inkarnation utan skapas av många faktorer från olika tidigare liv. Det är ett pussel som hela tiden läggs...)

Det är det här fenomenet som i vissa fall kan leda till homosexualitet (se en liten studie av 41 homosexuella och deras "kroppstyper"). I andra fall leder det, resonerade jag, till social aktivism för att ändra kvinnornas villkor. Bakom nog så många feminister har vi alltså själar i "psykopatologisk vånda" och egentligen mer en egoistisk reaktion än ett tecken på att kulturen i sig nödvändigtvis är uppåt väggarna skev.

Andra delen med kartritningarna hittar du här.

Prinsessan och Avskildhetens Hus

Den återkommande poängen i DN:s skildring av Prinsessan Madeleines liv och person så här långt, rör en viss tillslutenhet. Astrologin bekräftar helt upplevelsen redan i småskolan av att ha en "glaskupa" över sig, att vara avskild, och "valet" senare i livet att leva ett företrädesvis privat liv.

Horoskopets födelseklockslag på www.stjarnrummet.com uppges komma direkt från hovet. Det är tidpunkten är den springande punkten i den här korta granskningen eftersom den krävs för att fixera rätt stjärntecken i öster. Ascendenten avgör i sin tur avgör hur planeterna fördelar sig över de 12 husen (livsområdena).

I öster stiger den 29e graden av Vågens tecken och ger ett första bud om en personlighet som gärna förverkligar sig tillsammans med en partner. Vågen som ett Lufttecken och med Venus som härskare är ju den platoniska kärlekens, äktenskapets och de högre konstarternas tecken.

Allt detta är nu nya företeelser för Prinsessan eftersom Venus själv ligger i Vädurens tecken, resans allra första steg. Redan här kan ses att en födelse till en så avvikande miljö som kungahusets måste bereda problem. Venus i Väduren antingen inte kan eller också finner det för gott att begränsa sin definition av kärleken till "harmoni gentemot mig själv".

Detta är naturligtvis bara "halv kärlek", jämfört med vad Venus och Vågen representerar, men som strax ska visas är den här klena placeringen för Venus en del av ett större mönster som den själv bidrar till att skapa. Astrologi sysslar alltid med Helheten, att extrahera lösa detaljer och prata om dessa straffar sig ofta.

*****

Det viktiga i Prinsessans fall är den starka betoningen på vad indisk astrologi kallar moksha-husen, "befrielsens" livssektorer. De motsvarar Vattentecknen Kräftan (4e), Skorpionen (8e) och Fiskarna (12e), och har alla med avveckling, död eller upplösning/avslut att göra.

Och apropå DN:s formuleringar av Prinsessans stora behov av avskildhet, tror jag knappast man kan finna en bättre astrologisk variabel än Vattenhusen för detta. Fjärde huset står för Hemmet (Kräftan/de närmaste), åttonde för den totala Avskildheten från denna värld (Skorpionen/döden, eller det biologiska livets förruttnelse).

Det tolfte är en annan form av avskildhet, nämligen "i livet fast inte av denna världen". Fiskarna representerar uppoffringen av egot medan 12e tecknar "slutna institutioner" som nunnekloster, långvård, fängelser eller slutna psykiatriska mottagningar. Till detta lägger också den indiska astrologin klurigt till "den dolda sängkammarens hemliga nöjen", men den aspekten på 12e huset är inte känd i väst.

Viktigast här är att notera Månen i Stenbocken. Själva Prinsessans sinnelag (psyke) befinner sig i zodiakens mest solitära tecken, den ensamma bergsgeten. Därtill är varje Vågenhoroskop upp-och-nedvänt så att världsbergets höjd (yttre anseende, ära, social status m.m.) här flyttas ner från toppen till horoskopet understa hus, det fjärde huset för det tillslutna, hemmet, det privata.

Förstå själva låsningen för en Vågenpersonlighet som söker medla och harmoniera med omvärlden men vars psyke upplever att hela världen följer med ända in i de egna rummen. En olycklig kombination av persona (ascendent) och psyke (Månen)!

*****

Reservationen mot offentligheten fördjupas när vi uppsöker sinnelagets härskare Saturnus, som disponerar eller förfogar över psyket i kraft av sitt herravälde över detta Jordtecken i lidelsens kvalitet (de kardinala tecknen, till vilket Stenbocken hör, sägs i indisk astrologi representera världslig lidelse/passion och det lidande som kommer av bundenhet till världen istället för andens realiteter).

För var befinner sig denna världens herre, gränsdragaren Saturnus som älskar att mäta och väga allting (och därför en torra förnuftets och vetenskapens tillskyndare)? Jo i 12e huset för avskildhet och försakelser, tillsammans med den "onda" och tumultskapande Mars. Det synes inte finnas någon plats på jorden som bjuder Prinsessan tillräcklig avskildhet från världens stridslarm!

Senantiken kallade 12e sektorn för den onda daimonens hus, vilket i en modern, ateistisk och fullständigt aningslös materialism förvandlats till "tillslutna institutioner". "Förnuftet" har ju gubevars förklarat att det inte finns några andemakter längre.

Och likväl: I avskildhet och dedikation mot sitt högre mål renar man sig från den onda demonen, som alltså är ingen annan än Satan själv, en personifikation av själens besmittelse av denna världens eländen.

Ur reinkarnationsperspektiv syns tydligt att hennes närmast föregående liv inte var lyckligt eller inte slutade lyckligt. Och "ur askan i elden" - här är samma andevarelse en gång till, men nu i ny kropp och en födelse in i Sveriges mest offentliga familj! Jordtecken i Vattenhus bildar flegmatism och en allmänt icke-responsiv läggning. Anden är svag och köttet är starkt.

Ett liv i påtvingad avskildhet kan vara just det som gör att förmågan att lyssna inåt vaknar igen, och den egna identiteten bortom egot går i dagen.

Ska man spekulera att alla dessa signaler om "offer" eller behovet av "befrielse" genljuder av "ouppklarade affärer", och söka Prinsessans föregående liv i något annat av Europas kungahus under det senaste århundradet? Sådana frågor, om varifrån själar kommer och vart de går på sin resa, lyfts av horoskopet. Men som den samling abstrakta symboler det är finns naturligtvis inte några svar här.

Namn, årtal och omständigheterna att ikläda det horoskopiska skelettet har vi i vårt undermedvetna. I en del fall är åtkomsten nekad eftersom det skulle rubba ödesplanen för detta liv. De tidigare liv som t.ex. givit mitt liv dess mening (förklaring) fick jag inte förmånen att se (via drömmar och vakeningivelser) förrän flera år efter de fyrtio. Och tur var väl det. Vid tjugo hade jag inte haft mentala redskap att hantera informationen. Saker och ting kommer när man är redo, som det heter.

Av Prinsessans nio positioner i det vediska horoskopet - de klassiska sju planeterna och de två månnoderna indierna kallar demonerna Rahu och Ketu - befinner sig hela sju i "befrielsens" sektorer!

Detta är remarkabelt entydigt och bekräftar till fullo Prinsessans önskan om en låg social profil, vilket jag genom detta korta skriveri tyvärr inte helt hörsammat.

Men födelsehoroskopet är av stort allmänt intresse då det illustrerar flera viktiga astrologiska principer och livssanningar, bl.a. den om att man måste distansera sig från denna världens snask om man någonsin har tänkt sig vinna åter sin själ från habitueringen - vilket är detsamma som att säga, få bukt med karma som likt fallande dominobrickor fortsätter att påverka själen tills den börjar inventera omständigheterna till att den finner sig här, just nu.


PS. Jag nämnde inte ens att Jupiter, "den lyckliga stjärnan" och symbol för gudarnas gunst stiger i öster vid Prinsessans födelse. Det är alltför uppenbart för att spilla ord på. En prominent Jupiter tycks nästan alltid följa celebriteterna. Se t.ex. närmast föregående inlägg (nytt fönster) om Scarlett Johansson, där härskaren över det stigande tecknet befinner sig i tät koppling till Jupiter. Astrologin känner flera vägar som alla bär till samma mål.

Scarlett och den sideriska zodiaken

Sedan det här inlägget publicerades har Scarlett Johanssons födelsetid klarnat något. Jag hänvisar därför i första hand till detta inlägg. Den väldigt intresserade kan återkomma hit och jämföra med den äldre texten.

Scarlett Johansson är ett perfekt exempel på hur mitt i prick den ursprungliga zodiaken träffar, den som kom från Babylon och som indierna förvaltat i över 2.000 år.

Enligt västerlandets zodiak - som inte tar hänsyn till att jordklotet "scannar" alla tolv tecknen i långsam takt över cirka 26.000 år (de 12 eonerna eller storåret) - skulle Scarlett vara barn av nymånen i Skyttens tecken, dvs ha en förening av Sol och Måne i samma tecken.

En så tydlig Skytt, via så viktiga planeter som de fundamentala Solen och Månen (hela den psykologiska grundstommen i ett horoskop) skulle innebära fullt blås. Vi skulle få en extremt utåtriktad människa med extremt hög moral eller också en "glad skit". Jupiter, Skyttens härskare, har i sitt ett spektrum av möjliga utfall.

Rollspelet (ascendenttecknet) för en födelse i New York fem på eftermiddagen i november skulle vara den pigga och lätt androgyna Tvillingarna, vilket förstärker den redan så positiva och chanstagande Skytten.

Nu gör Scarlett på inget sätt intrycket i intervjuer att vara en mutist eller introvert, men den här berättelsen stämmer tyvärr inte särskilt bra, särskilt inte sedan man sett vilken historia den ursprungliga sideriska zodiaken ger.

Till att börja med tycker jag Scarlett har ett begränsat register som aktris, även om hon fortfarande är ung. I de roller hon fått (av de få filmer jag sett) har hon ända sedan sina filmer i tonåren talat ganska lite och agerat rätt trulig. Det här är inte alls castingar man skulle räkna med givet en Tvillingascendent som drivs av en nymåne i Skytten.

Med den äldre sideriska zodiaken backar istället nymånen till tecknet före Skytten och gör Scarlett till ett ultraexamplar av den sexiga och mystiska Skorpionen. Ringer det en klocka, någon? Hon blir nu en magnetisk Vattentyp, med något hemlighetsfullt och dröjsamt över sig.

Jag finner Oxen ovanpå en resistent Skorpion vara en mycket bättre beskrivning av hennes naturliga läggning. Jag tror helt enkelt hon använder mycket av den i filmrollerna, som dessutom troligen är valda utifrån det här naturliga registret.

Engelskan har ordet "sultry" för den här personlighetstypen men jag hittar inget svenskt ord - vi är inte direkt några stora psykologer i det här landet, och det återspeglas i språket.

Känslan av något oåtkomligt och tillslutet bakom den förödande karisman förstärks av att den verkliga personan eller det stigande ascendenttecknet sideriska är Oxen, även det ett sinnligt och allraminst androgynt tecken.

Visserligen har skådespelerskan sagt vid något tillfälle att hon trots den kurviga lyxförpackningen inte känner sig särskilt kvinnlig. Men det är nymånens förtjänst och beror inte på den västerländska zodiakens idé att hon har en Tvillingkropp/persona.

Så här ligger det till. Indisk astrologi lär ut att nymånen symboliskt är en Måne (kvinnlighetens planet) som "bränts bort" av Solen: psyket är helt underkuvat den solära viljan (soltecknet). Och som symbol för människans inre ande är Solen egentligen en helt könsneutral symbol!

Men låt oss återvända till Scarletts fysiska kropp vilken i den österländska zodiaken är Oxen, det kvinnligaste av alla tecken, vilket antyds av att Månen anses "upphöjd" här medan dess härskare är ingen annan än Venus - skönhetens gudinna.

Vid Scarletts födelse befann sig Oxens härskare Venus i en intressant placering, som i mina ögon mycket bättre förklarar att hon i yngre år ordat en hel del om sin kurvighet (som starkt avvikit från ett antal år av anorektiska modellideal).

Venus står nämligen just invid Jupiter, lyckoplaneten som får allt att svälla och expandera. Jupiter är därtill hemma i sitt positiva härskartecken Skytten (vilket gör den viktig). Men kan säga att Scarletts kropp är en Venus på anabola, tack vare tillväxtenergin från Jupiter!

Därtill befinner sig det här paret i 8e huset, Skorpionens "naturliga" hus med dess konnotation av bl.a. sex. Många planeter i ett fixerat tecken som Skorpionen och en för kroppen/Ascendenten viktig viktig berättelse i det åttonde huset skulle kunna få astrologen att gissa på en satt kroppsbyggnad (läs: kurvighet) samt skönhet - även om vederbörande aldrig sett horoskopinnehavaren.

Utvikning. Det är dock lätt att se att den här horoskoptypen ger svår övervikt om individen tappar disciplinen. Särskilt Jupiter som här förekommer, brukar vara involverade i fall av svår fetma. Fixerade tecken rör inte mycket på sig, Och enligt brittiske astrologen Charles Carter samlar särskilt 8e huset på sig volym.

Hela världen ser ju att kvinnan tillhör bland Hollywoods sexigaste skådespelare! Och här finns exakt rätt typ av gåtfullhet. Det är Skorpionen hela vägen. I den västerländska tropiska zodiaken finns inget betydelsefullt i Skorpionen alls!

Men notera att hon inte lättvindigt vikt ut sig - fast Skorpionen brukar kunna fastna på det stadiet. Och att hon hoppat över den delen beror, vill jag påstå, på den återhållsamma Mars, som drar i trådarna från bakom ridåerna. Den ansenliga mängden planeter i Skorpionen disponeras alla av den stingande skorpionens herre Mars. När Scarlett föddes befinner sig Mars under total kontroll i självbehärskningens tecken Stenbocken.

Mars anses "upphöjd" i det här tecket. Ännu en skandal-hämmande ingrediens. Mars i sin tur disponeras av den självbehärskade och kontrollerade Saturnus som också anses upphöjd i Vågen. Båda astrologins "naturligt onda" är alltså ovanligt disciplinerade!

Därmed har vi en intressant himmel som BÅDE är närmast självrepressiv (Skorpionen där Stenbocks-Mars "håller på sig" och allt den disponerar över) OCH plötsligt i korta moment porlande av Jupiter/Venus uppsluppna värme som bryter igenom reservationen i åttonde, tillslutna huset. (Eld söker tränga fram genom ett hus som är av "vattennatur".)

Men Jordtecknet Oxen som persona och dess härskare Venus i ett Eldtecken är naturligtvis, givet hur mycket Scarlett fått sig till skänks, ändå en paradoxal motsättning som talar om frustrerade ambitioner! Är det så att mycket vill ha mer?

Nja, Scarlett upplever det som att den fysiska verkligheten (Jordelementet) sätter käppar i hjulet för hennes inre vision eller ambition (Eld). I unga år kommer den här blockeringen säkert att fokusera banala saker som utseendet, men konflikten mellan elementen kommer att finnas kvar i livet och bara byta uttryck.

Jag tror att Scarlett kommer att bli medveten om fattigdomen i världen så småningom - bortom skönhet kopplar Venus och Oxen nära an till livet grundförutsättningar: mat i kroppen (och pengar att skaffa sig mat för). Hon kommer att bli som Brad Pitt och ge stora summor till välgörande ändamål. Hennes filosofiplanet Jupiter är ohyggligt stark och osjälvisk, men hon är för ung för att se vilka dimensioner hon har inom sig än.

*****

Aftonbladets uppgift att Scarlett är upprörd över att sångerskan Alanis Morisette kommer att lämna ut uppgifter om sin ex, Scarletts make, stärker intrycket av att vi har med en Sol/Mån-Skorpion att göra och inte med en Skytt:

– Ryan har inget emot boken men Scarlett är mycket privat, säger källan.
– Men det är inte mycket hon kan göra. Alanis har redan bestämt sig för att skriva.

Att Scarlett blivit så seriös angående sitt äktenskap syns också när vi backar tillbaka allvarsamhetens planet från den tropiska västzodiaken där den låg i Skorpionen. I själva verket ligger Saturnus alltså i Vågen, partnerskapets tecken, och visar att det är där Scarlett har all sin karma i detta liv. Med Venus och Jupiter i 7e äktenskapshuset skulle jag bli förvånad om det inte blir åtminstone 3 äktenskap i det här livsödet.

En nymåne i dödens tecken visar att hon kommer att gå igenom smärta och förluster (efter att ha kämpat emot länge - Skorpionen hatar förändring). Jag har svårt att avgöra i vad mån en "upphöjd" Mars i grunden mildrar budskapet.

Även äktenskapets naturliga signifikator Venus i 8e dödshuset tyder på att lyckan kanske inte är destinerad att bli varaktig. Men lösningen - och lyckan - väntar förstås i den näraliggande Jupiter i Skytten. Tecknet vittnar om segern över dödens Skorpion och står för den nya, öppnare människtypen som övervunnit sin egocentrering och snarhet att bli förtörnad.

Kort och gott - Scarletts livsöde utspelar sig precis där i zodiaken där människans syndafall (hennes ego och högmod) repareras, och en snyggare kombination än Jupiter och Venus tillsammans på en himmel går det inte att födas under. Den här lyxförpackningen har Scarlett tjänat ihop till i tidigare liv. Att komma till jorden med såväl Jupiter som Venus prominenta är ytterst få förunnat.

Min gissning är att hon kommer att bli ett ytterst seriöst språkrör för allvarliga och tungt vägande frågor senare i livet, när hon gjort klart sin glamour- och skönhetsgrej. Detta är lätt att utläsa från en nymåne i Skorpionen där man ska dö bort från sin ego och lägre instinkter och att hon har sådan hjälp från Skytten - den högre, religiösa och andliga människotypen.

Låt oss en sista gång sammanfatta hur ofattbart favoriserad Scarletts födelse var enligt den sideriska zodiaken: båda planeterna som brukar ställa till med problem är "upphöjda" här, ett preliminärt löfte om att de gör ett gott jobb istället för att dra ner individen i sociopatiskt beteende. Och båda de naturligt goda planeterna Jupiter och Venus står i ett hus (livssektor) på himmelen där de är väldigt principfasta. Skorpionen ger sig inte lätt.

Med den västerländska, tropiska zodiaken hade Scarlett inte haft en enda bra placerad planet vad gäller tecken. Vilken zodiak tror du är den "rätta"?



_____

Rättelse 090821 9.00. Vid publiceringen hade texten ett svårt sakfel: jag diskuterade Venus/Jupiter som en 7e-husplacering, vilket orsakades av ren tanketrötthet.

Den Nya Människan...var bara halv.

Paris invånare belägrar Bastiljen den 14 juli 1789.

Den 14 juli brukar anges som dagen då Upplysningsperioden stänger sina dörrar och den moderna tiden och människan tar sin början - en typ av människa av vilka vi är de sista utdöende exemplaren. Franske tänkaren Foucault talade om att den nya människan - var och en av oss - internaliserat makten och överheten och gjort anspråk på den tankens autonomi som tidigare bara tillkommit kung, adel och prästerskap. Vi blev individer och inte anonyma får i en skock (fan tror't när man läser Sveriges alla bloggar...).

Med stormningen av Bastiljen överförs symboliskt makten till den lilla mannan på gatan. Hur det egentligen ligger till med den saken vet alla - representativ demokrati är alltjämt ett fåmansvälde eftersom mannen på gatan helt enkelt inte bryr sig om något utöver en minimikomfort för sin egen del och de närmaste.

I några extrema fall lyckas en hel undergruppering gå samman och lobba för en större del av kakan, och så kan man tala om gruppegoism. I vilket fall är det utmärkande för Den Nya Människan (som nu alltså är på väg ut ur historien igen) att hon sätter sitt eget subjektiva jag i centrum och kräver R-E-S-P-E-K-T (likt en vit neger), samtidigt som hon totalt saknar respekt för andra.

Se t.ex. Humanisterna, en ateistisk organisation som tydligt vill markera sin koppling till Upplysningen och Den Nya Människan, men inte har något annat än förakt för individer som tillhör den förmodernistiska övertygelse som bl.a. innefattade en Gud eller högre dimension som från bakom ridåerna förbereder det som sedan rullas ut i tid genom det vi kallar "evolution".

Jämför Aristoteles klassiska ändamålsorsak, att vart ting i världen har en medfödd eller inneboende potential som sedan bara rullas ut mot det tänkta slutmål som fanns redan i fröet. Redan det lilla ekollonet bär den ståtliga eken i sig som sin unika potential. Det här är då teleologi, läran om att det finns ett syfte och mening med allt.

Den Nya Människan däremot, var så uppfylld av sin egen (skenbara) frihet att hon inte ville tänka på frågor som att hon kanske var predeterminerad i något avseende - likt ett litet barn i sandlådan förkastade hon allt som tillhörde det gamla samhället, inte minst den kristendom där prästerna också mässat om en Gud som ser och hör allt.

Tanken om något som redan vet det som för oss dödliga är en historia som ännu håller på att rullas ut (i tiden) skar sig förstås helt med den nya image av "fritänkare" som människan nu gjorde sig.

Bort Luther, som påstått att den syndafallna människans ego är så inskränkt att det inte ens märker att det inte tänker sina egna tankar. Att vi, med modern psykologi, bara följer vårt ego och inte märker hur mycket som styrs från det undermedvetna. Att vi drivs av omedvetna krafter ständigt rationaliserar våra egna liv för att få det att framstå som om vi är herre på täppan!

Luther hade alltså en helt annan syn på denna "maktens internalisering" som Foucault beskrev ur enbart ett sociologiskt plattmarksperspektiv.

Under 1800-talet och den nya industrialismen fasades så alla funderingar över "högre ting" helt bort. Den Nya Människan blev under 1900-talet en materialistisk konsumtionsslav! (Åtminstone intill dessa dagar, när den massproducerande och masskonsumerande mänskligheten verkar ha rubbat sin miljö - kanske 150 år av pre-programmerat storhetsvansinne som också ingår som en del i planen för människosläktet...)

Hur pass väl stämmer då horoskopet för Den Nya Människans födelse med det facit vi redan har i handen, nu när mänskligheten står med hotfulla profetior om 2012, en gammal världs undergång och en ny världs födelse, och gud vet allt?

Jo, horoskopet för den 14 juli 1789 visar med all tydlighet att den nya förnuftsmänniskan är ett rent skräckexempel på simpel materialism. Men, Foucault hade fenomenalt rätt i en sak: INTERNALISERINGEN I GEMENE MAN AV KONTROLLFUNKTIONEN står som spön i backen i horoskopet!

Vilken är planeten för "det inre", "det subjektiva"? Månen, psyket. Vilken är planeten för "kontroll" och "externalitet"? Saturnus, "gränsdragaren" och "objektifieraren".

Denna dag stod dessa två tillsammans på himlen (i Fiskarnas tecken), och bildar den "platta typen av psyke", den där världens "objektivitet" har tuggat sig in i själens djup, och begränsat förmågan till djupare reflektion. Man har blivit "man av värld", en kostymnisse som tänker och pratar exakt likadant som sina PK förebilder "därute".

En pseudomänniska, ett fiasko jämfört med det självförverkligande som den gamla världsbilden lade fram som en möjlighet!

Horoskopet visar att här dör den själsliga (psykiska) människan för att inte tala om hennes andliga (pneumatiska) del!

Den prosaiska, torra förnuftsmentaliteten (Saturnus) belägrar nu istället psyket. Och jag vill inte ens prata om resten av horoskopet - bara Kräfta och Oxe, bara Jord och Vatten. Lergegga. Total oandlighet.

Notera att Den Nya Människan (västeuropén) är född i Kräftans tecken, ett tecken representerar provinsialism och inskränkt skydd av de närmaste, av de egna. Som biologisk och psykologisk mekanism är Kräftan nödvändig, men att bygga en civilisation på skyddet enbart av det egna...?

Är det sedan konstigt att Västvärden genast satte i gång med de blodigaste krig mänskligheten någonsin skådat? Två världskrig och miljoner döda bara under 1900-talet. Det är kanske ingen slump att de mördare jag utan att välja ut dem i förväg räknat ut horoskopen på för publiceringen på bloggen, domineras så av det "irrationella" eller känslomässiga Vattenelementet? Synbarligen är Kräftan ett återkommande inslag...

Att bygga sitt liv på enbart revirinstinkten tycks vara ett väldigt riskabelt företag.

Eftersom den ateistiska franschise-föreningen Humanisterna närmast är identisk med han som tog otyget till Sverige, Christer Sturmark, är det inte oväntat att hitta en svår dysfunktion i Kräftans tecken i hans horoskop. Kräftans rädsla för det utanför den trygga och kända världen, vilket är detsamma som revirinstinkten, tycks i det här fallet ha skapat någon form av paranoid mentalitet som proaktivt försöker undanröja alla läror eller filosofier som förhåller sig öppna till detta okända.

I Humanisternas värld är man panikrädd för de delar av kartan som fortfarande består av vita fläckar, så rädd att man hävdar att det inte finns några vita fläckar att undersöka. Således förnekas hela parapsykologin som efter en bra start under 1800-atlet ägnat hela 1900-talet åt att i värsta motvind söka visa att våra nuvarande modeller inte räcker för att beskriva faktiskt förekommande fenomen. Se en tankeväckande inventering av fenomen som sopats under mattan i "Irreducible Mind" (2007) av professorn i psykiatrisk medicin och medvetandefilosofen Edward Kelly m.fl.

*****

Med dessa dystra omen på 14 juli-himlen 1789, när det obildade packet stormade Bastiljen, började alltså västerlandets nedgång. En portion av den forna överhetens "Kontroll" för var och en förvisso, men framför allt en saturnisk reduktionism till enbart Jord och Vatten. De två element som närmast återspeglade den andliga verkligheten, Eld och Luft, existerar överhuvud taget inte i Den Nya Människan.

Och i denna fantastiska nya värld sitter du, läsare, reducerad till lite molekyler och biokemi. Det fanns ingen mening eller mål (telos) med att du hamnade här. Den Nya Människans melodi är djupt självhat: hon har valt att knappt ens vara en halv människa, jämfört med den korrekta människobild som förmedlades från antiken och fram till Upplysningen! Den nästan löjligt enkla fyrelementsläran instämmer helt i vad den västerländska människan skulle reducera sig till.

Hur perfekt målad är inte denna himlatavla för Den Nya Människan! Som en god konstkritiker satte jag ord på arrangemanget så att den oinvigde skulle förstå vad konstkännaren ser. Om du inte förmådde följa de enkla principerna och även du se vad jag beskriver, då har jag inte fler ord. Din brist som Ny Människa är i så fall obeskrivlig. Men jag tror du ser "gestalten".

Min andra blogg Ockulta ögat, häcklar denna Nya Halva Människa. Lyckligtvis, säger jag där, ser vi redan ljuset i slutet av tunneln. I själva verket spräckte västerlandets fysiker myten om materien redan i början av 1900-talet, men så många intressen i vår civilisation har verkat för att låta Den Nya Människan fortsätta tro på snurrande hjul och masskonsumtion, att den ny-nya världsbilden inte etablerat sig.

De få intelligenta kvantfysiker som förde vetenskapen till liknande slutsatser som filosoferna för länge sedan nått och som religionerna i ritualiserad form berättat om, har stått ganska isolerade. Men för ett kvartsekel sedan började det röra på sig. Först några första darriga steg med böcker som "Fysikens tao" och "De dansande wu li-mästarna" (wu li = fysik på kinesiska). Men nu en störtflöd av intressant litteratur från ytterst kapabla tänkare och vetenskapsmän.

Pensionerade indisk-amerikanska fysikprofessorn Amit Goswami gör ett hästjobb i försöken att popularisera de gränser i den gamla materialistiska världsbilden som kvantfysiken avslöjat. En annan skarp tänkare (nu död) var Arthur M. Young som spekulativt vidareutvecklade Eddingtons modifikation av Einsteins relativitetslära, så att det tydligare skulle framgå att det är Ljuset som är Medvetandet eller andegnistan i allting.

Vi är här långt från Humanisternas andefattiga fixering vid vetenskapen som skydd mot verkligheten. Enda förklaringen att Sturmarks förening lyckades värva ens 5.000 medlemmar är att Sverige av tradition saknar filosofiskt tänkande och som styrka har sin praktiska och jordnära tillverkningsindustri. Det sista vi vill tänka på när vi designar våra apparater eller utvinner järn ur malmen är att allt detta egentligen bara är medvetandets konstruktioner och att vi är besökande andevarelser på jorden, besökare i livet!

Se det svenska nationalhoroskopet - nytt fönster. Där är samma Mars i Oxen som i horoskopet för Den Nya Människan, och den spelar en oerhört viktig roll för sinnelaget hos svensken i stort. Mars i Oxen visar också att Den Nya Människan har en tydligt materialistisk böjelse, hon vill attackera Moder Jord - Oxen - för att urvinna dess rikedomar och källor till njutning. Även svensken "tänder på" (Mars) naturen, vi är naturromantiker och dyrkar jorden.

Samtidigt är Oxen något av en antites till all högre utveckling, Moder Materia bojar oss vid de tillfälliga rikedomar som kittlar våra sinnen så att själen lämnar jorden nästan lika tom som den kom. Bortom Oxens tecken återstår många zodiaktecken, vars symboler vet berätta om vad själen ytterligare kan ta sig för uppdrag på jorden bortsett från att bara påta i sin rabatt.

Som barn av Den Nya Människans horoskop är vi faktiskt inte ens som grupp kapabla att tänka högflygande tankar om "andar". Bara via science fiction och Harry Potter håller vi en liten kanal öppen mot allt det den för-moderna människan var, då när hon stod närmare sin konstnärliga och kreativa sida. Vi har nu gått igenom en cirka 300 år lång avvikelse där våra sinnen vässades enormt i frågor om att "mäta och väga" materia i den här världen.

Det ska bli spännande att återfödas och se vad världen sysslar med om hundra år! Några av oss kommer att minnas vårt förra liv, men inte många. (Själv kan jag bara suddigt visualisera - via känslan - mitt förra, bara 30 år långa liv i 1900-talets början.) De flesta själar har bara kommit en kort sträcka på sin utveckling. Deras telos ligger många liv från här.

Varför skulle annars världen vara i så risigt skick, med så unkna materialistiska och skeptiska personer i ledarposition? Vi kan inte skylla detta på 14 juli-horoskopet, men väl utgå från det som underlag för en fundering av vilka talanger västeuropén nu haft under några sekler och vilka brister som vi nu - vi som sett igenom Den Nya Människans blindhet - måste åtgärdas för framtiden.


_____

Inlägget bestod mer av ideologiska yttranden än astrologisk analys. Men sanningen är, att när häften av elementen inte ens är representerade och hela "jobbet" ligger i Vattenelementet och går ut på att internalisera Saturnus, det inte finns mycket mer att säga. Den Nya Människan var den "Världsliga Människan".

Horoskopet är simplistiskt på gränsen till mentalt efterblivet! (Trots att människan tog sig till månen och sprängde atomen.) Detta är då den "astro-objektiva" sanningen om vår kultur som den än idag ter sig ur omvärldens ögon. Fullständigt fixerad vid sinneskickar och dyrkande jorden (Mars/järnet - plogen som forcerar jorden till mer riktad fruktsamhet).

Vem vet - kanske det är just Kräftan (cellens tecken) som ligger bakom just atomens klyvande och det faktum att materien till sist visade sig vara en illusion! Jag menar, här har vi horoskopet som visar att allt som går för långt (västerlandets extremism) vänder till sin motsats!

Jag har hittat EN intellektuell gigant i Europa som "trots" sin totalt Kräftan-betonade himmel var både religiös och bidrog till att DNA upptäcktes: den mäktige atomfysikern Erwin Schrödinger.

Det fåtal som fötts helt under de två negativa elementen kan ta honom som förebild och kanhända i nästa liv också födas med det fenomenala skarpsinne som hans Jupiter/Mars-energi i Luftelementet omvittnar. Vi är inte våra horoskop! Men himlen tycks ge en fingervisning om varför vi kom hit och vad vi har att arbeta med...

Åklagarämbetets korruption av själen

Jag sympatiserar inte med företeelser som förlorat sin mening (efter att t.ex. ha uppnått sina mål eller varit fel tänkta till att börja med). Feminismen t.ex.

Men trots kammaråklagare Hillgrens försök att ställa saker tillrätta efter att ha menat att mannens tilltvingande sig en smula inomäktenskapligt sex fastän hustrun inte samtycker inte kunde liknas vid regelrätt våldtäkt, och trots hans korrekta påpekande att bloggare är jubelåsnor (ja, ordvalet är mitt) som inte ser skillnad på en bildligt menad "förseelse" och den juridiska termen - trots allt detta går det inte att förneka hur klantigt det var att ens försöka sticka ut näsan för att nyansera en fråga som Moder Materia driver hårdare i Sverige än någon annanstans, och här har fått med sig en stor mängd kastrerade manliga springpojkar.

Läs "Senex & Puer" av djuppsykologen James Hillman för ett antal essäer som fullständigt lysande avslöjar hur outvecklade psykologiskt plattmarkens tjänare och tjänarinnor är. Inte bara äger Hillman en litterär sarkasm som är ljuvlig - det finns också en djup tragik i just dessa texter om åldrandets och ungdomlighetens arketyper eftersom det han har att säga om jordmoderns offer är så sant.

Sverige har till och med explicit frammanat denna bild av den förfallna "enbart kropp - själ och ande vet vi inte vad det är"-mentaliteten i vår egen Moder Svea. Feminismen och jordbruket kunde inte ha kommit någon annanstans än härifrån! (Jag skämtar förstås! Inget har någonsin kommit från det här landet. Fast jag tycker mig minns en grabb med pannband som vara bra på att envist drämma iväg tennisbollar, och några andra pseudofigurer av samma slag.)

Kammaråklagare Hillegrens horoskop dignar under tyngden av allt jävelskap och alla de kriser han som åklagare (den bibliske Satan) låtit sig förgrovas av under av ett långt yrkesverksamt liv som sakta dehumaniserat honom tills han själv börjat likna sagde åklagare, tillsatt av Gud för att negera allt gott och värdigt. (Därigenom bidrar Satan oavsiktligt till att det sant goda lyser fram så mycket tydligare.) Som en ämbetets korruption av själen skulle man i alla fall kunna tolka uttalandet som upprört landet.

Det finns ett antal "syndrom" eller astrologiska komplex av dem bloggen så här långt diskuterat på kammaråklagarens födelsehimmel. Tydligast i frågan om vad som är sex med friktion och vad som är våldtäkt syns väl i egenmäktighetssyndromet, som här bokstavligen säger: "männen kommer från Mars och kvinnorna från Venus".

För det är Mars i självutnämnda världshärskaren Stenbocken som kastar sitt onda öga 90° framåt och träffar egocentricitetens tecken Väduren där Venus - amorös kärlek - befinner sig. Kammaråklagaren har säkert haft många sexbrott under sin karriär, men födelsehimmlen indikerar just denna egoistiska syn på att få uträtta sina behov i en kvinnlig "runkbunke" - som Aftonbladets Lisa Magnusson så dräpande fick till det.

(En kvinna vars skriverier annars har "overstayed its welcome" hos undertecknad, sedan han registrerat den hypersekulära och därmed verklighetsfrämmande mentaliteten bakom de underhållande meningarna och den frustande och frejdliga grundtonen. Ska återkomma till Lisas astrologiska "femniststörning" i ett framtida inslag. Tills vidare får jag hänvisa till en grundlig "dekonstruktion" av Maria Sveland i termer av hennes könsfixerade födelsehimmel.)

Hillegrens emotionella störning, som innefattar ett horn i sidan till kvinnan som varelse (Venus), och en förhärligande syn på mannens självkontroll och egenmakt, förklarar säkert hans senare val i livet av juridik och särskilt åklagarsidan - syndromet tecknar en av flera "power trips" på himmelen, men en som slog slint när han satte ord på sin Mars mot Venus genom att tala accepterande om män som "kör på".

Egenmäktighetssyndromet går hand i hand med sådan här verbal burdushet, och kammaråklagarens horoskop beskriver perfekt min återkommande lamentation i dessa inlägg om hur svårt det är att skilja lagens upprätthållare från brottslingarna. Båda tycks födas under precis lika kollapsade indikationer!

Åklagarens himmel formligen dignar under besvär, särskilt i fråga om emotionell smartness. Venus i Väduren är så egocentrisk att den ofta avverkar partners på löpande band - folk sticker igen när de märker att de hamnat i relation med någon som bara vill tillgodose sina ego-behov via relationen!

Och detta redan innan Venus korrumperas ytterligare av attacken från Mars! Här kanske man kan se roten till kammaråklagarens synbara illvilja mot kvinnor. Han tycker de är själviska som inte släpper till när en Mars-Stenbock gubevars kommer och kräver sin RÄTT.

Notera härvidlag att Stenbocken är zodiakens mest legalistiska, en som tillgriper objektiva sakskäl hela tiden och där de värsta fallen instrumentellt fejkar rationalitet för att få sin vilja fram. Ja, några nobla Stenbockar finns det, men i det här fallet har vi en Stenbock som är djupt involverad med egotrippens Vädur vilket ger bilden av en usel legalist. Det vill dock synas som om konfigurationen till stor del manifesterat sig genom det avskum som Hillegren drivit processer mot via sitt ämbete.

Den skadade kärleksplaneten bör hållas i åtanke när man även ser Månen eller sinnelaget under attack från den maskulina, "röjiga" och ibland rent ut sagt onda Mars. Månen står ju för moderskap och omvårdnad, så med en dos Mars uppstår genast en eldfängd och lättretlig grundton. Att Lejonet är ett stabilt tecken gör möjligen att Hillegren håller sin ilska i schack... Och då har jag, för att inte komplicera beskrivningen av himmelen inte ens gått in på Månens sammangående med den ostyriga demonen Rahu!

Men givet att Venus (kooperation, harmoni) redan är helt utslagen på himmelen måste vi läsa Månen i Lejonet, infekterad av Mars som att Hillegren är en kvinnohatare. Sådana sentiment döljer man vanligen av politisk korrekthet, men i uttalandet han nu ångrar gick troligen detta i dagen. Med kvinnohatare menar jag inte specifikt homosexuell, fastän en sådan yttring kan förekomma. (Frågan om det finns astrologiska signifikatorer på homosexualitet är omdebatterad och jag är beredd att säga nej. Se dock denna tentativa och begränsade pilotstudie).

Allmänt kan sägas att ett privat intresse för sex i kombination med gestaltat våld (bondage etc) kan förekomma då Väduren (härskare: Mars/våld) tvingas ihop med Stenbocken (härskare: Saturnus/rörelsebegränsning).

En noggrann analys av ett horoskop kan t.o.m. avslöja om personen är den som vill binda och begränsa partnern eller den som vill bli bunden och smiskad. I vilketdera fallet är egenmäktighetssyndromet en psykologisk störning vilka alla kinky böjelser är symptom på.

Juridik ligger under Jupiter och det är notabelt att det här bara hade varit horoskopet för ett as, en skitstövel, om inte den intelligenshöjande Jupiter kastat sin framåtriktade specialaspekt från ett mentalt Lufttecken fram mot nästnästa Lufttecken där intellektets Merkurius befinner sig.

Detta är just sådana kvaliteter som gör att man klarar att plugga in Lagboken och flexibelt använda sina intellektuella kapaciteter. Det är inte en Sol/Jupiter-kombination, vilket ofta antyder exceptionell intelligens, men Merkurius är just den planet vi behöver för att uttrycka oss logiskt, och utan en bra Merkurius är man förlorad i juridiken.

Jag har ett annat (anonymt) fall med Merkurius i samma Lufttecken (Vattumannen), men där istället Saturnus via nära kombination givit en total oförmåga att kommunicera i "stridens hetta". Saturnus stramar åt, drar gränser och saknar all den vilja att utveckla ett argument som den sökande och utforskande Jupiter ger. Vederbörande faller omgående tillbaka på restriktivt definierande och kastar käppar i hjulet för all djupare diskussion. Hans Merkurius med Saturnus innebär "prat om ytan", "prat om det formella" etc.

Hillegren har här en känning av Jupiter som människans samvete och kanske även högre medvetande, och dess kodifiering i Lagen. Men detta enda (fastän) starka inslag på himlen står alltså mot all den mänskliga futtighet som antyds på de mer emotionella sidorna (Venus resp. Månen).

En märkligt kluven natur! Vilket faktiskt är vad själva soltecknet, den duala Fiskarna, här utelämnat ur diskussionen, också säger. Kanske är det detta som rättsvetenskaparen Heidbrink på Newsmill sammanfattar i orden,

"Det ingår i en jurists yrkesroll att i viss mån vara schizofren."

Tillägg

Det fanns några ord ytterligare att säga för att binda ihop texten med andra analyser på den här bloggen.

Horoskopet innehåller också den generella problematik som kan uppstå av den svåra kombinationen Luft och Vatten. Notera att soltecknet Fiskarnas härskare befinner sig i ett Lufttecken, så att disponenten till det affektiva Vattentecknet Fiskarna själv verkar från en rent mentaliserande nivå.

Ovärderligt för en åklagare som pläderar för en sak, att ha en mental struktur under ytskenet som i linje med Fiskarna alltid jag-löst identifierat sig med en person eller sakfråga.

Att vara åklagare måste verkligen vara att gå in i roller hela tiden, vilket just är så typiskt för Fiskarna som är ett "egosvagt" tecken (säg att egot slutligen avvecklas i zodiakens tolfte tecken, eller också inte ens har börjat utvecklats än, eftersom ego etableras i nästa steg, i Väduren).

Jag misstänker att en "förlust vid översättningen" (som jag skrev apropå Lady Gagas snarlika kombination av Tvillingarna och Fiskarna) inträffade när Hillegren uttalade sig i frågan. Han nyanserade frågan om våldtäktens olika grovhetsgrader men ointelligenta svenska feminister hörde inte detta.

Bortom tendensen att hamna i "felhörningar" eller "felöversättningar" (vilket kan vara ett stående inslag i svår psykopatologi som leder till kriminalitet - se här), återstår dock all den tölpaktiga okänslighet som visas på andra ställen av himmelen och som får mig att fråga om det var ödesbestämt att kammaråklagaren själv skulle förgrovas av ett liv inom rättsväsendet eller om han faktiskt hade en skitstövels anlag med sig (i sin själ, via tidigare liv), redan i födelseögonblicket.

Här slutar astrologin att svara på frågor och från och med nu är det en fråga om vilken världsbild man har.

SvD Opinion om Hillegren.

Aftonbladet återger kammaråklagarens försvar i morgonradion.

Newsmill har avböjt att acceptera inlägget. Troligen är en astrologisk analys av juridikens våndor och risker som exempliferade i detta horoskop att de betraktar artikeln som off topic.

Det är inte första gången den här typen av material ratas, fast man kunde tro att människor i redaktionellt arbete skulle förstå att en pluralism av perspektiv alltid berikar människans intellekt.

Ett antal språkliga klumpigheter i det här rekordsnabbt hopknackade inlägget rättades runt 14.00. (Ännu fler språkfel hittade på torsdagen - det här gick ut för snabbt!)


Bonusspaning! Antagonisten Madeleine Leijonhufvud.

Hillegren vidhåller i sak sin ståndpunkt i SvD och passar på att ge sin huvudopponent Madeleine Leijonhufvud en känga för sin "ständigt lika förvånande" bristfällighet i praktisk juridik, vrånghet i debatt och "bisarra syn på sexualitet och straffutmätning".

Vem kan motstå att kolla upp en födelsetid för att se om alla dessa problem är för handen??

Milda makter! Horoskopet är precis lika egendomligt som Hillegrens! Notera först att mannen har Solen i Fiskarna och kvinnan Solen i Tvillingarna. I varje möte i det aktiva förvärvslivet (Solen) hamnar de på kant med varandra. Luft och Vatten, förnuft och känsla, förstår varandra inte. Fenomenet LOST IN TRANSLATION igen! Jag kallar syndromet "dissocation" på den här bloggen.

Notera vidare att båda juristerna har sitt psyke (Månen) angripet av mycken ondska, Hillegren av Mars och Rahu, Leijonhufvud av båda illgärningsmännen Mars och Saturnus, vilket torde visa att de rimligen inte kunde annat än ge sig in i lag och rätt. Antingen det eller också bli kriminella själva!

Juridiken har s.a.s. låtit två belastade själar - onekligen svåra brottslingar själva i ett tidigare liv enligt min syn på reinkarnation och återfödelsehoroskopet - hitta sitt legitima utlopp. Samtidigt som en jurist bearbetar rättsfall arbetar han/hon sitt på sitt eget karma från ett tidigare (eller flera tidigare) liv.

Jag har ett flertal egna upplevelser (som inbegriper tidigare liv) av att det just är på detta vis det föds fanatiker. Gårdagens värsta syndare är dagens största moralister. Så nu vet alla den här bloggens läsare att undertecknad själv haft fuffens för sig någon gång tidigare i historien. Japp. Ett eländigt liv fastän stormrikt.

Frågan är dock om inte Leijonhufvud har ett snäppet galnare horoskop än hennes manliga kollega. För där Hillegrens störningar mot psyket aktiverar Eld/Jord-konflikten ("frustrerade ambitioner"), lider kvinnan av den psykologiskt betydligt mer illavarslande oförenligheten mellan Luft och Vatten.

Störningen mellan förnuft (Luft) och känsla (Vatten) fanns diskret antydd även hos Hillegren, men Leijonhufvuds horoskop står inte en del horoskop för tvångsvårdade psykfall efter.

Så dramatiskt illa ser det ut då turbulenta och irrationella Mars i det psykiskt mest labila tecknet Kräftan (Vatten) hetsar mot sinnelaget (Månen) i ett Luftecken (Vattumannen) som söker vidmakthålla en konceptuell standard!

Detta tyder på ett erratiskt omdöme och troligen har Hillegren rätt i sin kritik. Jag känner dock inte till fallet Leijonhufvud alls.

Vad som möjligen räddar Leijonhufvud - precis som Hillegren själv, är att en stark Jupiters förmåga till gott aldrig ska underskattas. Här är Sol kombinerad med Jupiter (de delar tecken) - en distinkt indikation på intelligens. Och Jupiter drar med sig den solära penetrationsförmågan (Apollons solljus och profetior) i en separat harmonisk koppling till psykets Månen. Denna samverkan mellan känsla och förnuft är i sig ett mycket gott omen.

Men frågan återstår så klart: vad om den ena polen, här Månen, är mycket illa däran? Kan ljus och mörker, förnuft och känsla, alltjämt framskapa goda omdömen?

För astrologistudiet som sådant är det ändå intressant att notera hur även hon har en framträdande Jupiter väl integrerad på viktiga ställen i horoskopet (såväl med Solen som Månen). Jupiter var ju juridikens planet.

Notera också Leijonhufvuds sterila emotioner: Venus fullständigt döddämpad och förstelnad av den frigida Saturnus. Är det denna exceptionellt klena Venus som Hillegard antyder när han talar om "bisarr syn på sexualitet"? Glöm då inte att vi lokaliserade en tendens till frustande ridpisksex i hans eget horoskop!

:-)

(Det är nu inte säkert att han hittat den sidan av sin medfödda potential, i den del fall kan förnekelsen leda till projektion på andra av det man inte tillåter sig själv...)

Ett ord till det vanliga folket: tacka ER lyckliga stjärna för att det inte såg ut som det tycks göra då svenska jurister föds! Ibland tror jag Platon hade rätt: De äldre och mognare själarna undviker den här typen av befattningar och springer inte efter ära och rikedom. Istället är det unga eller osunda själar med mycket att gottgöra som rusar mot maktens tinnar och torn!


Tillägg 090825.

Se även inlägget om Prins Eugén för några ytterligare reflektioner över den fasligt skadade psyke-Måne som båda dessa jurister delar.

Tillägg 090913.

Upptäckte en manuellt felritad aspekt i Hillegren-grafiken vilken raderades. Lyckligtvis förändrade den inte nämnvärt tolkningen.

Den sideriska och tropiska zodiakens meriter

På min andra blogg (Ockulta ögat) hamnade två inlägg med astrologiska beröringspunkter. Två återberättade drömmar från 2006 resp. 2007 som jag i backspegeln upplever som att de förberedde mig för upptäckten av den sideriska zodiaken. (För olika slags zodiaker, se mycket kvalificerat material på länksidan - nytt fönster - särskilt dr Simpsons artiklar.)

Den första drömberättelsen gav upphov till en lång diskussion med en förespråkare för den tropiska zodiaken, den som som knyter 0° Väduren till jordens årliga vårdagjämning i linje med en indikation i boken Tetrabiblos av astronomen Claudius Ptolemaios från sent 100-talet (kaske tidigt 200-tal).

Diskussionen blev stundtals hård och jag tror inledningsvis inte att kommentatorn var medveten om hur pass länge jag sysslat med just den klassiska tropiska zodiak han själv nått aktningsvärda tio eller elva år med.

Hursomhelt är det intressant att ta del av hans argument för båda systemens lika värde, medan den här bloggen förstås hävdat att den tropiska zodiaken är ett historiskt misstag, och att det märks i dess dåliga precision. Men avgör själva.

I diskussionen om de två zodikarnas respektive meriter använde båda parterna nästan maximalt kommentarutrymme (4.096 tecken) på varje varv, så följande diskussion är hela 9 A4-sidor lång. Jag har inte tagit bort ett ord.

De båda drömredogörelserna finns förresten här, i den ordning jag publicerade dem (i nya fönster):

1. Drömmen om en merkurial själ (2007-drömmen)
2. Drömmen om ett större perspektiv (2006-drömmen)

*****

Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":

Hej!

Roligt att träffa på en annan svensk astrobloggare. Trodde – med viss sorg – att jag var närmast ensam sådan. Synd bara att du i din nybörjariver dömer ut den västerländska astrologin/zodiaken som ett ”feltänk”. (För vad annat än nybörjare – om ens det – kan man vara efter knappa två års bekantskap med indisk astrologi?).

Misstaget du gör är att tro att den västerländska zodiaken är ¾ tecken ”fel”. Så är det naturligtvis inte. Det handlar istället om två skilda saker, två olika system. I det ena fallet (i Indien) delar man in stjärnhimlen – dvs. rymden/rummet - i tolv delar. I det andra fallet (i väst) delar man in året – dvs. tidens gång – i tolv delar. Vad som (tyvärr) kan förvilla den oinitierade liksom nybörjaren (dvs. den ”sideriskt nyfrälste”) är att de astrologiska tecknens namn och symbolik är så likartade, närmast identiska. De båda zodiakerna bekrigar inte varandra utan kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Inte minst genom att tillsammans generera de astrologiska tidsepokerna.

Tänk igenom det hela, så inser du det säkert – såvida du nu inte redan har investerat alltför mycket personlig prestige i ditt militanta ”korståg” mot den tropiska zodiaken.

Ditt västerländska och ditt indiska horoskop beskriver samma person men på två olika sätt. Det är som om två författare med olika utgångspunkt och perspektiv skulle skriva var sin biografi över ditt liv – två olika men kompletterande och var och en på sitt sätt lika sanna skildringar av din person och ditt liv.

Ditt västerländska horoskop saknar inte luftelementet – det bara uttrycks på annat sätt än i det sideriska horoskopet. Norra månnoden (indiska Rahu) i Vågen tillsammans med Solen och Part of Fortune, alla i ditt femte hus, kompletterat med MC i lufttecknet Vattumannen och med Kiron i samma tecken i det tionde huset räcker gott och väl för att beskriva din dominerande mentala sida. Och – som du själv säger - förklarar Saturnus-oppositionen till Ascendenten/Månen din dämpade (eller förträngda) Kräftsida. Särskilt kraftfullt betonad blir Månen-Saturnus oppositionen genom att bilda ett ”kosmiskt kors” med Månens nodaxel.

Det är helt enkelt en alternativ berättelse till den som återges i det sideriska horoskopet. Olika men lika relevant. Att du av någon anledning ”gillar” den sideriska beskrivningen bättre än den tropiska gör inte det tropiska horoskopet mindre relevant. Troligen visar det (tydligare än det sideriska horoskopet) på sidor hos dig som du har svårare att acceptera men som du (just därför) behöver omfamna i din utveckling som människa.

Du är välkommen att diskutera de båda zodiakerna på mitt Astrologi-Forum: http://astrologiforum.egetforum.se/board/

Med vänlig hälsning,
Mats



Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 15 augusti 2009 13:41

*****

Siwert har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":

Tack för initierad kommentar! Det var en av de bättre pläderingarna för den tropiska zodiaken jag läst, även på engelska. För som du säger mellan raderna: i det här landet pågår synbarligen inte värst mycket kvalificerat arbete med detta ålderdomliga system (i dess olika förgreningar).

Av just det "merkuriala" blogginlägget framgår kanske inte att jag inte är helt färsk som astrolog. Räknar man bort den kinesiska astrologin som jag upptäckte 1981, ägnade jag den tropiska zodiaken nästan exakt 25 år av mitt liv. Ett kvarts sekel.

Så jag överdriver inte när jag säger att jag häpnade när jag åter såg de grundläggande sol- och måntecknen börja fungera som "primära ljus" i de kanske 1000 fall jag hunnit ögna igenom sedan "nytändningen" (som jag föredrar att kalla det).

Jag är den första att hålla med om att, då det i båda fallen är symboliska "overlays" på naturen, det fanns tillräckligt mycket i den västerländska astrologin att hålla mig intresserad av den ett kvartssekel (dock inte lika aktiv alla år).

Jag menar, planeternas relativa positioner på himmelen är ju desamma i båda metoderna, och A och O för bedömningen vilken som "skriker högst" och mer därtill.

Ska avlägga en liten returvisit till din blogg och se vilka fynd och funderingar du har!
:-)

PS. Jag har just på Sideriska siktet samlat de småstudier jag ännu gjort på hela grupper av horoskop under "* STUDIER I ASTROLOGIN". Värt att nämna apropå de två zodiaktyperna är ett litet fynd att av 41 homosexuella horoskop dubbelt så många som förväntat var födda under könsorganets tecken Skorpionen. Detta rimmar perfekt med den degradering astrologin tillskriver detta dödens och det härskna vattnets tecken.

Det är bara det, att med den "korrupta" västerländska zodiaken hade nästan alla de här varit Skyttar, och det skorpioniska symbolvärdet i samband med homosexualitet hade helt gått förlorat! Om man inte vill börja tänja på Skyttens innebörd förstås, och tala om dess fördomsfria upptäckarlust.

Faktum var att jag blev alltmer missnöjd med hur Skyttar betedde sig under åren med den tropiska zodiaken. De var inte i närheten av den höga mentalitet traditionen tillskriver dem!

Jag vet inte om du tittat på mina astrologiska studier redan, men gissa vad som hände när jag granskade 136 dömda brottslingars sideriska soltecken. Jo, kriminaliteten närmast försvann från Skytten, samvetets och religionens tecken, och från påföljande Stenbocken, tecknet som slaviskt lyder lagar och är allmänt pk.

Också det sade mig att Skytten aldrig tappat sin nobla läggning, men att väst traderar en historia om kentauren som inte håller för en granskning i praktiken…

Lycka till med din metod. Men jag vill rekommendera en bok av en av Englands främsta män, Geoffrey Cornelius och hans "The Moment of Astrology". Han konstaterar där att den duktiga astrologen i väst tycks nyttja sjätte sinnet mer än astrologiska regler. Han återberättar ett stort och för västastrologin viktigt test på 2.250 självmordshoroskop i New York 1969-73 (varav 311 med födelsetid).

Den mindre gruppen (med asc.) studerades extra noga (+ kontrollgrupp med 311 icke-självmordshoroskop). INGA av de västerländska "astrologiska indikationerna" på självmord återkom med någon statistisk signifikans.

Cornelius driver alltså tesen, att det som skapar en skicklig astrolog (åtminstone vad tropisk zodiak beträffar), är hans förmåga att använda horoskopet mer som kristallkula att få "intuitiva ingivelser" genom.

Nå, sista ordet är inte sagt om astrologin går att "bevisa" empiriskt. Jag ska fortsätta utsätta mina sideriska rådata för den här typen av studier. Kanske är det på det sättet det kan visa sig - som jag antyder på min andra blogg - att de fyra elementen börjar fungera igen (de är skamset sopade under mattan i västastrologin), bara man också använder de stjärnbilder som sedan så länge varit förbundna med dem.



Upplagd av Siwert för Ockulta ögat den den 15 augusti 2009 17:23

*****

Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":

Jag tycker det är intressant och spännande att du (här och på din andra blogg) undersöker och upptäcker exaktheten i den sideriska astrologin. Den kan nog upplevas som mer exakt och tydlig i vissa avseenden än den tropiska zodiakens astrologi. Jag tror – men det här är mest en intuitiv känsla – att siderisk astrologi (genom att vara förankrad i rummet) blir exaktare och tydligare i det som avser vår mer konkreta levnad, vad som händer och sker rent konkret. Samtidigt tror jag att den tropiska astrologin (genom att vara förankrad i tidens rörelse) blir mer flytande, mer applicerbar på mindre konkreta, mer abstrakta och ”flytande” företeelser. Som sagt, bara en känsla jag har, men det kan ligga något i den.

Du tycks mena att västerländsk astrologi visserligen fungerar, men bara hjälpligt, lite haltande så där, därför att den enligt din uppfattning egentligen är ”korrupt”, eftersom den tropiska zodiaken ”avviker från” den sideriska och att det innebär ett ”feltänk” att man inte insett detta. Men här vill jag påstå att det är du själv som gör ett ”feltänk”. Den tropiska zodiaken och astrologin är ett lika perfekt och fulländat esoteriskt kunskaps- och divinationssystem som den sideriska systertraditionen.

Inget av systemen är fel eller korrupt. De använder bara var sin olika zodiak, den ena relaterad till Jordens årliga rörelse kring Solen –tidens gång (yang) – och den andra till stjärnhimlen – rummet (yin). Två sätt att ordna samspelet av arketypiska symboler och hur de relaterar till och speglar vår tillvaro. Inget av dem är ”korrupt” eller ”fel”, inget ”avviker” från det rätta. De båda zodiakerna är olika företeelser, har helt olika grund och innebörd (även om cirkelns arketypiska tolvdelning i båda fallen genererar samma arketypiska symbolik). De kan därför inte jämföras och det blir ett klart ”feltänk” att påstå att den ena är en korrupt eller avvikande version av den andra. Päron är inte korrupta äpplen. Ishockey är inte en korrupt version av fotboll.

Därför finns ingen anledning att offra den ena traditionen för att legitimera och framhålla den andra. Båda har sin relevans, ingen är en korrupt version av den andra.

I övrigt uppskattar jag att du delar med dig av din sideriska upptäcktsfärd och jag sympatiserar till stor del med dina invändningar mot västerlandet.

Med vänlig hälsning,
Mats



Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 16 augusti 2009 17:54

*****

Siwert har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":

Jag satte som du här märkte citationstecken runt korrupt. Men min tagning på frågan, enkelt uttryckt, är att jag tror Ptolemaios skrev otydligt i sin, jag tror det var Tetrabiblos (som jag bara läst i utdrag på nätet), och att han blev feltolkad under de följande århundradena!

Från den utmärkta forskning i astrologins historia som inte minst västastrologen Robert Hand bedrivit i många år (http://www.projecthindsight.com), tycker jag mig minnas ord om att astrologins originalitet bedarrade inte så långt därefter och astrologerna bildade en "stel skola" som "avgudade" Ptolemaios texter. Kalla det gärna att fundamentalism kröp in i astrologin.

Trots att vårdagjämningens precession redan var upptäckt, fick den slaviska lydnaden inför Ptolemaios ord om vårdagjämningen och Väduren till följd att den tropiska astrologin föddes. På grund av en feltolkning av en vördad text! Indierna vördade samma material grekerna fått från Babylonien så till den milda grad att de använde Babels koordinater för sina lokala horoskop ända fram till 700-talet!

Men den extrema troheten mot den tradition som de mottagit hade den följden att indierna aldrig nåddes av boven i dramat, Ptolemaios dunkelt formulerade passage om kopplingen mellan Väduren och vårdagjämningen. Menade hen egentligen bara att den just vid hans egen tid inföll i zodiakens första tecken, men att en flyktig iakttagelse som satts på pränt ledde till att "tiden stannade" när iakttagelsen upphöjdes till permanent sanning?

De matematiskt skickliga araberna var förstås medvetna om problemet med att Väduren inte längre sammanföll med vårdagjämningen, men var likt indierna osvikligt trogna sina läromästare - vilket i det här fallet var den hellenistiska traditionen - och vågade inte ändra på något. Sådan var respekten för laggivare och visa män förr! Och i det formatet, via arabisk penetration i Europa, nådde astrologin slutligen Västeuropa och blomstrade starkt under högmedeltiden.

Av bara den anledningen kan åtminstone inte jag längre gå tillbaka, oavsett de teoretiska perspektiv man kan anlägga på bruket av den tropiska zodiaken. Ur en filosofisk-idealistisk ståndpunkt (som jag söker djupna i och förstå bättre), är naturligtvis båda zodiakerna i lika hög grad "föreställning" - det är den historieintresserade perfektionisten i mig som inte känner mig bekväm med en zodiak som tycks vara följden av klantiga tänkare.

Återigen dock, dina tankar att det inte finns något rätt och fel här, är helt i linje med den filosofiska idealismen och inte minst arketypisk djuppsykologi som också utgår från att vår verklighet först och främst är "psykisk".

Samtidigt frustreras denna försonliga synkrtism av att det är just från drömmens värld (den psykiska världen) impulserna att byta zodiak kommit!

Den dröm jag relaterat är nästan övertydlig i sin hänvisning till den sideriska zodiaken, men även en året äldre dröm där en annan "musa" figurerade, pekade i samma riktning genom att t.o.m. inkludera "förmågan att se många fler ljusår ut i rymden".

Jag tolkar idag detta som att ha brutit igenom ett mindre psykiskt lager som ligger fastlåst runt jorden - den "psykiska föreställning" eller "smet" västerländska astrologer byggt i Noosfären - och fått kontakt med den universella astrologin som är psykiskt medvetande som omfattar ett betydligt större segment rymd. Antikens vise reste i anden längre ut i rymden och har placerat sina "flaggor" där. "We were here." Eller något i den stilen.

Om allt är "lika sant" i den psykiska sfären, varför förberedde mig då dessa budbärare i drömmar på en annan astrologi än den jag vid tiden kände till? Kanske har jag varit siderisk astrolog i ett tidigare liv och tiden att repetera den upplevelsen nu kommit i denna inkarnation...



Upplagd av Siwert för Ockulta ögat den den 16 augusti 2009 20:02

*****

Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":

Hej igen!

Det är ett stort misstag att tro att den tropiska zodiaken är ”följden av klantiga tänkare”. Den föreställningen beror nog snarare på klantig ”historieskrivning” utförd av personer som inte själva förstått sammanhangen.

Glöm inte att impulsen i din dröm att byta zodiak gällde dig själv. Det handlar om DIN utveckling, inte om att den sideriska zodiaken i någon objektiv eller absolut mening skulle vara den enda riktiga. För dig kanske den upplevs så, för dig kanske det betyder mycket att övergå till siderisk astrologi och det är förstås helt ok. Det är möjligt att det stämmer som du säger, att du – eller den du då var – i tidigare inkarnation(er) varit siderisk astrolog. Det skulle förklara ditt omedelbara igenkännande (och kanske också din oförståelse för den tropiska zodiakens likaberättigande). Drömmen kanske öppnade en dörr i ditt vakna medvetande så att du kände igen den sideriska astrologin (som i sig är mycket storslagen). ”Budbärarna” i drömmen bar naturligtvis bud från ditt eget inre.

Det kan nog vara ett stort misstag att se Ptolemaios och hans Tetrabiblos som någon slags auktoritet. Det gäller överhuvudtaget de futtiga skärvor som återstår i skrift av den hellenistiska traditionen. Det är också en ytterligt missvisande ”historieskrivning” (snarare historiedesinformation) som hävdar att den tropiska zodiaken blev resultatet av okunnighet och ”slavisk lydnad inför Ptolemaios ord”.

Väduren är i arketypisk och symbolisk mening zodiakens första tecken vare sig zodiaken är relaterad till stjärnhimlen eller till årstidernas växlingar. Det var alltså inte så att precessionens långsamma förflyttning av vårdagjämningspunkten bort från sideriska 0 grader Väduren ”lurade” en ”klantig”, okunnig och ”fundamentalistisk” skara västerländska astrologer att omfamna en urspårad astrologi. Den tidens – och senare tiders – verkliga astrologer var naturligtvis medvetna om det verkliga förhållandet.

Det fanns ett val mellan siderisk och tropisk astrologi. Inget av alternativen var ”korrupt”, inget av dem innebar någon ”feltolkning av en vördad text”. Den tropiska zodiaken genereras av Jordens kretslopp kring Solen, den sideriska av Solsystemets från Jorden uppfattade relation till Galaxen. Take your pick! Du riskerar inget “fel val”. Du kanske föredrar och hellre omfamnar det ena systemet? Fine, no problem!

Zodiakerna må vara “föreställningar” vi gör oss, men de är, som jag nämnde ovan, också i objektiv mening relaterade till konkreta företeelser – Jordens kretslopp, Solsystemet, Galaxen. Det är inte så att den tropiska zodiaken egentligen ”inte finns”. Den är i högsta grad verklig, arketypiskt genererad av Jordens årliga kretslopp. Men dess tolv tecken är inte relaterade till stjärnhimlen (annat än genom att cirkelns arketypiska tolvindelning uppvisar samma symboliska och arketypiska struktur som hos den sideriska zodiaken – och häri ligger fröet till den helt onödiga och okunniga kontroversen mellan siderisk och tropisk astrologi!).

Genom precessionen rör sig den tropiska zodiaken cykliskt i förhållande till den (stillastående) sideriska - ”tidsåldrarna” växlar. De båda zodiakerna samverkar med andra ord. Ingen av dem är ”fel” eller överflödig. Samma dynamiska samspel uttrycks också genom de tre samverkande ekvatorialplanens inbördes dynamik: Jordens, Solsystemets och hela Galaxens ekvatorialplan. Ingenting i de här samspelen är oväsentligt eller ”fel”.

Med vänlig hälsning,
Mats



Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 17 augusti 2009 15:55

*****

Siwert har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":

"...snarare på...klantig 'historieskrivning' "
-Så långt är vi ense, för det är exakt vad jag själv skrev.

"...impulsen i din dröm att byta zodiak gällde dig själv"
-Exakt det jag själv sade.

"'Budbärarna' i drömmen bar naturligtvis bud från ditt eget inre."
-Alltjämt återberättar du min egen historia som vore det din förklaring. Jag kallar dem "musor", du "budbärare" - samma sak.

"futtiga skärvor…återstår i skrift av den hellenistiska traditionen."
-Inte mindre än att Robert Hand nu har utgivit en ansenlig mängd volymer med gamla originaltexter! Se Project Hindsight (Projekt Efterklokhet!) som jag nämnde.

"Väduren är i arketypisk och symbolisk mening zodiakens första tecken vare sig zodiaken är relaterad till stjärnhimlen eller till årstidernas växlingar"

-Det är sant. Jag läste att tecknet gick under namnet Dagverkaren (eller Den Lejde Mannen) hos de gamla babylonierna (Rochberg: The Heavenly Writing). Det babyloniska nyåret sammanföll med nymånen som följde vårdagjämningen, så det är mycket möjligt att Dagverkaren rymde en symbolik liknande den som vidhäftar Väduren och den symbolens bakomliggande arketypiska "betydelsemoln".

"Det fanns ett val mellan siderisk och tropisk astrologi. Inget av alternativen var ”korrupt”, inget av dem innebar någon ”feltolkning av en vördad text”.

-I avsaknad av källhänvisningar bara ett burdust försök att diskreditera det faktum att jag redan pekat ut en trolig källa till att den tropiska zodiaken alls uppstod!

Jag ägnade emellertid några minuter åt frågan, hittade inte passagen i Tetrabiblos men väl ett allmänt resonemang om de tidiga västerländska tänkarnas problem med precessionen och vad att göra med den! Mycket bra (och koncis) text.

http://www.hypotyposeis.org/weblog/2007/02/precession-and-ancient-science-and.html

Texten nämner nyplatonisten Proklus och hans ogillande av precessionen. Bara en av de tänkare vid den här tiden som verkade för att mota bort den korrekta zodiaken via ren och skär "fundamentalism". Rätt mänskligt, och just som jag beskrev saken. Alls inget försök av mig till desinformation! Du kan själv leta info på nätet om tilldragelserna under den här perioden. Det finns ingen anledning att orda mer om den historia som är väl dokumenterad.

"Storåret" eller tidsåldrarna (precessionen) har den sideriska astrologin alltid varit fullt medveten om. Årligen korrigeras zodiaken med knappa distansminuten. Det behövs ingen tropisk zodiak för att ställa de astronomiska realiteterna i relief. Jag ägnar inte astronomin något intresse, men vediska astrologer verkar resonera om de tre planen du talar om, inklusive galaxens center i (sideriska) Skyttens tecken.

Därav kanske Jupiters sanskritnamn Guru! Med den tropiska snurren förstår ingen att det är från Centrum vår Lärare kommer. Med den tropiska snurren har den verklighet Skytten illustrerar (högre medvetande) bara rätt namn 2100 år av hela storåret.

*****

Så hittade jag slutligen berättelsen om Ptolemaios:

http://www.skyscript.co.uk/zodiachistory3.html

Därtill precis det citat från Ptolemaios som "djupfrystes" och gav upphov till dogmen om att Vädur och vårdagjämningen alltid ska hänga ihop. Författaren återger väl den osäkerhet som rådde om vad Ptolemaios egentligen menat.



Upplagd av Siwert för Ockulta ögat den den 17 augusti 2009 21:02

*****

Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":

Jag tror inte man kommer särskilt långt i att reda ut varken astrologins historia eller den tropiska zodiakens upptäckt genom att lusläsa vad som eventuellt återstår av gamla ofta oklara och därför missförstådda texter. De kan naturligtvis vara av betydande intresse men, som sagt, de avslöjar just inte mycket om vad som verkligen försiggått i det flydda.

Bättre då att betrakta verkligheten – förhållandet mellan Jorden, Solen, Solsystemet, Galaxen, de arketypiska matematiska mönstren (tolvindelningen av cirkeln, de fyra elementen, de tre kvaliteterna, osv) och deras symbolik. Det man då ser är bl.a. det som jag redan har framhållit i mina tidigare kommentarer, dvs. de båda zodiakernas lika relevans, var och en på sitt sätt. Härav kan man sedan dra slutsatsen eller åtminstone göra antagandet att också senantikens och senare renässansens astrologer också kunde uppfatta, inse och förstå detta (utan att deras insikter nödvändigtvis kom att bevaras i skrift). Det är ett misstag att tro att allt som varit finns dokumenterat i gamla texter och särskilt då förstås esoterisk och ockult kunskap.

Förståelsen för de arketypiska mönstren och deras symbolik och astrologins hela modus operandi var heller knappast något de tillgodogjorde sig genom gamla skrifter utan istället vad de uppfattade och insåg intuitivt ur djupen i allas vårt universella medvetande.

Det är inte korrekt som du säger, att den tropiska, årstidsrelaterade zodiaken får ”de tolv stjärnbilderna att knytas till jorden – förändringens domän – i stället för att höra till den eviga himmelen”. Varför inte det? Därför att det inte är ”de tolv stjärnbilderna” som knyts till Jorden utan den årstidsrelaterade zodiaken med dess EGEN tolvdelning av cirkeln – dock av nödvändighet med samma arketypiska symbolik som i den sideriska indelningen av stjärnbildernas krets. Är skillnaden för hårfin för att uppfattas? Förvillar den identiska symboliken? Det är viktigt att inse att delningen av cirkeln är arketypisk. Själva delningen av helheten genererar den arketypiska symboliken. Dela vilken cirkel som helst! Den arketypiska innebörden förblir densamma.

Visst, Jorden är ”förändringens domän”, som du säger, och de ”tidlösa arketyperna” eller ursprungsmönstren hör naturligtvis hemma i det himmelska. Men genom att de – via den tropiska zodiaken – aktualiseras och konkretiseras i vårt föränderliga jordeliv involveras de i vår utveckling, vilket ju är just vad vårt ”föränderliga” liv handlar om!

(Fortsätter i ny kommentar)



Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 18 augusti 2009 16:02

*****

Mats i det blå har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":

(Fortsättning från föregående kommentar)

Den västerländska gren av astrologin som – trots den tropiska zodiaken – ändå nog på sätt och vis står närmast den indiska är, tror jag, den s.k. evolutionära astrologin som utvecklats i vår tid framför allt av Jeffrey Wolf Green och Steven Forrest. Innan jag kom i kontakt med denna form av astrologi lutade jag faktiskt också åt att övergå till indisk astrologi, inte för att jag misstrodde den tropiska zodiaken men därför att jag sökte ett mer helhetsomfamnande system än vad den västerländska astrologin tycktes erbjuda. Dvs. tills jag kom i kontakt med den ovan nämnda ”evolutionära astrologin” som uppfyllde mina önskemål om ett mer holistiskt system.

Jag läste igenom artikeln du hänvisade till (på Skyscript). Den var intressant i och för sig men belyste just inte mycket av det vi diskuterat här. Ptolemaios avsåg förmodligen sin egen tid när han nämnde Väduren och vårdagjämningen. Men so what? Den tropiska zodiaken är en arketypisk indelning av Solens ekvatorialplan och hur eller av vem den upptäckts (eller snarare insetts) är egentligen helt oväsentligt. Den finns där i egen kraft, så att säga, vare sig vi som astrologer använder den eller inte.

Jag är inte ute efter att ”omvända dig” tillbaka till den tropiska zodiaken eller västerländska astrologin. Ville bara kommentera dina ganska militanta men samtidigt helt obefogade attacker mot den tropiska zodiaken.

Lycka till med din fortsatta upptäcktsfärd i den sideriska astrologins svindlande värld. Kanske kommer du så småningom fram till insikten att de båda zodiakerna är samverkande delar i samma helhet och att den tropiska zodiaken inte är något misstag eller ”feltänk” även om desorienterade historieskrivare vill framhålla det så. Kanske inser du att du inte behöver smutskasta eller offra den tropiska zodiaken för att legitimera och framhålla den sideriska. Den tropiska zodiaken har sin giltighet liksom den sideriska. Sedan är det upp till oss vilken vi vill använda oss av.

Du är välkommen, som sagt, att diskutera de båda zodiakerna på mitt Astrologi-Forum: http://astrologiforum.egetforum.se/board/

Vänligen, Mats



Upplagd av Mats i det blå för Ockulta ögat den den 18 augusti 2009 16:05

*****

Siwert har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Drömmen om en merkurial själ":

En mångfacetterad diskussion som jag inte tror du misstycker om jag bereder en plats på min egentliga astrologiblogg!

Naturligtvis har jag läst innehållet i de länkar jag där rekommenderar, och är - jag hör dina inte helt subtila insinuationer - helt medveten om risken för terminologisk sammanblandning mellan stjärnbilder, den sideriska zodiakens idealiserade 30-gradiga tecken och dess, som du säger, närstående släkting, den tropiska zodiaken.

Skillnaden i våra synsätt torde nu vara klarlagd. Jag, som präglades av ett historicistiskt synsätt under mina högskoleår, har en betydligt mer positiv skattning än du av vad som går att veta om åtminstone den senantika astrologin. All pågående forskning talar för att vetandet växer explosionsartat.

Du vill på svenskt maner bereda alla modeller en jämlik och likvärdig status ("Var och en må bli salig efter sin fason"). Så typiskt den Våg jag är, håller jag med dig ur idealistiskt (filosofiskt) perspektiv, medan min Saturnus i sjundehushörnet propsar med planetens typiskt anala läggning på en astrologi som är medveten om sin egen historia.

Men utöver den historiska bakgrunden som man kan ha eller mista (var själv lyckligt omedveten om astrosymbolikens utveckling under merparten av mina första 25 år med ämnet), därutöver finns också trons värld (som det heter om de religiösa).

Naturligtvis gör den praktiserande astrologen en investering i något metafysiskt konstrukt varur man förstår astrologin. På egen hand är flera av dess varianter naggade av tidens tand och lite ofullständiga. Knappt något om hur sumererna såg på Saturnus har t.ex. hittats ännu. Men nu talar jag återigen historieforskning, märker jag...

Jag tackar för tipset om "evolutionär astrologi" (timlig ersättare till den nu insomnade "humanistiska astrologin" i väst?), och ska kika på vad den vill berätta.



Upplagd av Siwert för Ockulta ögat den den 18 augusti 2009 18:01

*****

Tvångsmässig sexualmissbrukare

Ett anonymt fall, horoskopet för en närmast bipolär eller maniskt driven sexualmissbrukare. Tafsade närgånget på kvinnor på en arbetsplats och har beskrivits som att också män blev föremål för hans okontrollerade framfart.

Som man kan misstänka är den astrologiska profilen högst egenartad. Mannen hade poetiska eller litterära ambitioner men var för rastlös och "driven" av inre demoner. Det blev en diversearbetare och flera år av hårt drickande.

Den kåta baggen (Väduren) är hans soltecken, och den hottas upp extra av oppositionen från Vågen (harmoni med medmänniskorna). Det här är samma polaritet (men inte planeter) som hos hetsporren Jonas Gardell och f.d. stirriga Anna Odell. Jag har skäl att misstänka att mentala problem ligger på Vädurens sida snarare än hos Vågen, även om den senare är känd för sexuella avvikelser.

Och framför allt visar himlen "horbockssyndromet", som jag kallat det, via kombinationen av amorösa Venus och den förgrovande brottslingen och vildbasen Mars (i Vattumannens tecken). Saturnus slår klorna i båda två via sin speciella 60-gradersaspekt (vedisk astrologi) och jag gissar att detta är en slags fixering vid horbocksmotivet - den "form" individen fastnad i. Saturnus tenderar ju till konkret (objektiv) manifestation av vadhelst den involverar sig i på himlen.

När nu Mars - skadad av Saturnus - också är herre över soltecknet ser man att subjektets hela aktiva liv (den solära banan) DREVS av horbockens syndrom. I allt figurerade ett element av Venus, uppeldad av krigiska Mars. Jag tror att bisexualitet kan vara en avläggare av att Mars/Venus rör ihop allt till en enda oartikulerad drift.

Soltecknet blir "påkört" av båda de "naturligt onda" Saturnus och Mars - se det som en seriekrock eller dominobrickor som faller på varandra. Fixering --> brutalt framfusig sexdrift --> Vädurens egocentrism blir här en nidbild av tecknet, med grovt opassande handlingar. Och glöm inte att Sol-Väduren också förstärks av expansionskraften Jupiter via opposition!

Notera också en fullständig brist på brunfärgade Jordelementet, vilket kan (men inte måste) innebära en avsaknad av realism och/eller omdömesförmåga!

Eld och Luft är de aktiva elementen, kreatörerna (eller hyssmakarna) och det här kunde ha varit en konstnär, om horoskopet inte varit fullt så odisciplinerat.

Och då återstår ändå att notera "giriga" månnoden Rahu, hungerdemonen invid expansionslystna Jupiter, vilket i sanningens namn tycks beskriva en helt derangerad Vädur vars aktiva livsbana som sagt redan hotades via disponentens excessiva libido (omoral).

Sol med Jupiter brukar antyda exceptionell intelligens (särskilt uppenbar via positivt polariserade tecken) men här ligger rubriken "galenskap" mycket nära!

*****

Det var den solära halvan av horoskopet jag fokuserade helt på här. Vad pesonligheten eller Månen beträffar, lyckas Saturnus påverka även känslonaturen i riktning mot stoisk oberördhet. Men givet övriga problem på himlen måste vi tolka Mån/Saturnus-oppositionen som patologisk oförmåga att känna empati med offren för subjektets tvångsmässiga framstötar. Inklusive oförmågan att känna efter hur man egentligen mår. Horoskopet tycks beskriva ett skenande lokomotiv, "väduriskt" fokuserad enbart på tillfredsställandet av sina egna impulser.

*****

Jag leker med tanken att våra horoskop visar vilken andlig status våra själar hade när de "gick ner för landning" och föddes. (Eller rättare sagt uppstod - ascendere - ur "underjorden", dvs det för jordborna icke-manifesta. Ascendenttecknet, som är okänt i ovanstående fall, signifierar den värdkropp den reinkarnerande själen ikläder sig.)

Det vi sedan gör under det här livet kommer att synas i vårt nästa horoskop.

The Neverending story.