Liten observation om transiter

Onsdagen den 9 maj 2018 publicerade jag fyra inlägg. De två tidigaste (det ena skrivet dagen före) trycktes båda ut i det offentliga medan Tvillingarnas tecken var i stigande över Stockholms östra horisont och ascendenthärskaren Merkurius stod preeminent stark i 10e offentlighetshuset (men också "fallen" i Fiskarnas tecken).

I värdtecknets 30e och sista grad var Merkurius dessutom signifikator för tidens egen själsliga åtrå (atma karaka). Britterna har ett uttryck för en så radikaliserad Merkurius: "hell-bent" to get the messsage across...

Positionerna blir mer intressanta om man vet att bloggaren föddes med Tvillingarna stigande i öster och med härskaren Merkurius i Vågen i 5e kreativitetshuset och dessutom som födelsehoroskopets atma karaka.

Är det därför båda inläggen innehåller självbiografiska element och i synnerhet relaterar till det unga merkuriska intellektet? Som generell indikation råder Merkurius över den period i barn- och ungdom då intellektet växer så det knakar, i den hinduiska astrologin perioden 5-14. 

Det första av inläggen nämner flyktigt bloggarens flytt till Stockholm vid fjorton och det andra det nedsättande uttrycket "fjortisar"- 14-åriga tjejer som förr ansågs generande för en något äldre kille att dejta. Intressant nog instämmer den hinduiska astrologin: kvinnans - Venus - tid är 15-22 år.

Nedanstående lista - en slags livslinje - är i praktiken rätt ointressant eftersom t.ex. de planetära cyklerna (dashas)  så uppenbart överflyglar de generella indelningarna.

Månen 0-4
Merkurius 5-14
Venus 15-22
Solen 23-41
Mars 42-56
Jupiter 57-68
Saturnus (, Rahu & Ketu) 69-108

Hinduismens filosofiskt färgade astrologi förefaller innehålla samma tanke som uppstod i den aristoteliska skolan där tänkandet kring det passiva och aktiva intellektet resulterade i en för många människor rätt förfärande syn, eftersom folkmajoriteten inte anses utveckla någon verklig tankeförmåga i sina liv.

Det passiva intellektet är den kroppsbundna och i hög grad genetiskt betingade intellektualitet som representeras av Merkurius (sanskritordet buddhi betyder "intellekt" vilket skapar en del problem eftersom samma ord i en annan mening kan syfta på ett kosmiskt intellekt, jämför t.ex. Gautama som blev Buddha, "den Upplyste"). Men granskar man de hinduiska lärosatserna ser man strax att Merkurius i sin essens tillhör Jordelementet, vilket också förklarar dess upphöjelse i Jungfruns tecken (Jord).

För både Platon och de senare peripatetiker (bl.a. Alexander från Afrodisia) som följde på Aristoteles uppbrott från Platon för att bilda sin egen skola, förblir människor "dåraktiga" med mindre de aktiverar sitt högre intellekt, det jag ibland kallar intelligens på den här bloggen. En räknenisse tillhör därför per definitoin de dåraktiga, hur väloljat tänkandet är tycks vara för andra som också befinner sig på det passiva intellektets verksamhetsnivå.

Aristoteles aktiva intellektet ansågs föreligga enbart som en potential i yngre år och kunde bara förverkligas långt in i livet. Jämför dessa grekiska tankar med det indiska grundschemat här ovan och välj själv efter tycke och smak om det aktiva intellektet bäst verkar representerat av Solen eller av Fader Zeus själv - romarnas Jupiter! Mycket talar för att att det är Jupiter som motsvarar det högre intellektet, men inte heller Solen i bemärkelsen "Fader" skulle sitta fel -  den primära ljuskällan har enligt hinduiskt tänkande direkt koppling till den kognitiva kapaciteten, vilket inte minst märks genom den vikt Jyotish (läran om ljuset) tillmäter det femte huset, solens eget hus i den naturliga zodiaken.

Men då även Zeus/Jupiter är känd som en Fader par excellence (en hejdlös barnalstrare med otaliga gudinnor) påminns man av att senantiken tänkte sig tre fäder, inspirerade av astrologins skapare, kaldéerna. Det finns en låg fadersgestalt som härskar över "denna världen". Den här figuren har patriararkathatande feminister och en del andra tänkare snöat in på och för att tydliggöra kan vi kalla honom Djävulen, upphovsmannen till falska materialistiska läror om att det är gott att äga så mycket materiella resurser som möjligt. (Djävulen suger själen ur människor som tyr sig till sin prylifierade närmiljö.)

Solen är den himmelske fadern för alla själar som alltjämt rör sig inom kosmos (och reinkarnerar på olika planeter inklusive Jorden), medan Jupiter kan representera den Högsta Himmelen eller universums Fader... Ur det här perspektivet blir en annan fader - Saturnus - mest en gränslinje som likt en sträng auktoritet håller alla samlade inom hans jurisdiktion, en "världslig" fader som härleder sin makt ur alla dem han lyckas hålla instängda inom sina skrankor. Jfr. världens stater och länders regeringar...

Jupiter transcenderar dock alltid denna aspekt av faderskapet och kan representera den gudomlighet som drar till sig alla sina barn och låter Djävulen i den sublunära sfären behålla resten...