Det faktum att båda de paternala planeterna Saturnus och Jupiter aspekterar ascendenten, vars intellektuella Luft manipuleras av det emotionella Vattentecknet Fiskarna i "patriarkal" maktposition i 10e huset, tjänar som ett varsel om att det är något lurigt med inlägget!
(Faderskap är ett riktigt aber i astrologin! Zeus/Jupiter har via mytologin en tydlig koppling till faderskap och representerar i Sydindien familjefadern. I Nordindien följer man den västliga traditionen med Saturnus som patriarken/fadern och till detta kommer att Solen ibland står för sonen/avkomman och ibland är en faderssymbol - låt vara med betoning på "himmelska fadern"... Se även tidigare inlägg om den kaldéiska religionens TRE FÄDER, nämnda bl.a. i ett inlägg om artisten Nina Persson.)
Kanske var inlägget om släkten d'Abo mest ett försök att reta upp feminister och andra varelser som halkat ner i simpla och rent materialistiska betraktelsesätt? Notera i kartan ovan, nästan som en tanke, kvinnoplaneten Venus ställs undan i 12e förlusthuset för minskat eller obefintligt inflytande, samtidigt som maternala Månen angrips av Mars och halshuggna Ketu - och detta i det 8e huset för gammal och ännu inte helt förbränd dålig karma.
Det är möjligt granskningen av släkten d'Abo har något att göra med inlägget dessförinnan, som också diskuterade faderskap!
Och ytterst kanske ett eko av min snart avslutade omläsning av biografin "Shakespeare's Lost Kingdom", om hur greven av Oxford aldrig lyckades förmå drottning Elisabet att erkänna deras hemliga son som Tudorarvinge. Hon lät hellre sin släkt dö ut än genera sig offentligt med insikten om att hon minst av allt hade varit en orörd "jungfrudrottning" som enbart levde för sitt folk! i "Shakespeares" kanske siste färdigställda text, Sonetterna, är den Mörka Damen, närapå ett hatobjekt (exakt som i min nattliga dröm hösten 2005 som indikerade - av skäl jag kanske aldrig kommer att förstå - denne greves existens, snart bekräftad av nätforskning).
Att bloggaren skrivit rekordmånga Oxfordinlägg i år, under grevens födelsetecken Väduren, kan ha att göra med att nobilitetens Jupiter i år befinner sig precis vid bloggarens egen Merkurius i slutet av Vågen i 5e huset för god karma och ledarskap (nu eller i det avlägsna förflutna). Min "polare i himmelen", Oxford, är således extra närvarande i denna tid, vilket kan förklara hur jag så snart efter första läsningen greppade biografin på bokhyllan... Ovanstående horoskop, precis som många andra är alltså pågående transiter på himlen vilka påverkar bloggarens eget födelsehoroskop, vilket naturligtvis redan granskningen i förra inlägget av barndomsfavoriterna Manfred Mann ger vid handen...
*****
Faktum är att söndagens skriveri om släkten d'Abo ledde till minnet av radioprataren Carl-Eiwar och hans horoskop, bara några dagar efter att jag begrundat brasilianske kompositören Antonio Carlos Jobim som via Stan Getz inspelning av hans Desafinado (1962) startade en gigantisk bossa nova-explosion i USA som därifrån spred sig till övriga världen.
Också bakvattnet Sverige nåddes - efter några år - av den här musikaliska hajpen, och alla har säkert hört Jobim-kompositioner med svenska texter. Bossans svenska ambassadörer på det coola 60-talet var t.ex. Lill Lindfors och Svante Thuresson.
 |
| Frank Sinatra och Antonio Carlos Jobim, tidigt 60-tal |
Och har man sett! När en kompositör (eller annan sorts kommunikatör) går rakt in i hjärtat, då är de astrologiska indikationerna supertajta! Båda min barndoms musikaliska mentor Carl-Eiwar och den långt senare nostalgin över bossans härligt lösliga framförande via Jobims musik, visar den klassiska Sol möter Måne. Bloggarens Sol i Vågens 6e grad såg och förstod vad Carl-Eiwar och Jobim reflekterade via sina Mån-Vågar. Upptäckten är spännande eftersom barndomens pop UPPLYFTE mig precis som jag känner att bossa i huvudsak gör.
Å andra sidan har jag ett gäng favoritartister när jag vill känna mig NEDTRYCKT och lidande och dessa tycka undantagslöst födde i GYTTJAN, dvs. med Jord och Vatten i kombination. Det ser med andra ord ut som att den dolde författaren i alla år reagerat på de fyra elementens närvaro i våra liv (de är subtila väsen!) snarlikt till Shakespeareverkens författare, också den 17e greven av Oxford upplevde Eld och Luft som upplyftande och Jord och Vatten som nedtryckande. Jag har citerat honom tidigare och behöver inte upprepa sonetten ifråga..
Det handlar så klart om astrologins gamla skiljelinje mellan den högre och den lägre världen (andlighet vs. kopian, vars dyrkare kan kallas naturlister eller materialister), eller mellan den positiva och den negativa polariteten. Det som stiger blir tunnare och lösligare, det som sjunger kondenseras och blir till sist en fast och extremt ofri materiell kropp...
Jobim och bossa nova är nu inte alls något sprittigt Copacabana och vickande rumpor (dagens sexualiserade slaktboskap) utan döljer tvärtom mycket melankoli (blåsvarta Saturnus). Hur väl stämmer inte det med Jobims karta, som i termer av de tre kvaliteterna blandar orange Passion med svärtan i den omedvetna Instinkten! Våld och sex i Latinamerika både före och efter conquistadorerna!
För depression eller melankoli eller alla nyanser däremellan kan man notera Jobims Sol i saturniska Stenbocken, befruktad av Vattenelementet i dess svartaste variant via soldisponenten Saturnus i Skorpionen. Vilken extremt djup koncentration och fokus på närapå stillastående melodiska essenser! Saturnus i Skorpionen säger det mesta om Latinamerikas våld och milt lidande grundton.
Vilken häpnadsväckande skillnad mot min första musikaliska mentor Carl-Eiwar, som trots att också han har SAMMA mån- och soltecken, istället är på väg uppåt mot den ljusa och medvetna himmelska världen! Popmusik, som den hans spelade är just så här lätt och livsbejakande. Om Mörkret handlar om stämningar att kura ihop sig i som förmedlar Ljusets kvalitet tecknen på verkligt geni: förmågan till ultratydliga och perfekta melodier:
När jag tittar runt på nätet hittar jag ett gammalt DN-klipp från sommaren 1974 om Carl-Eiwars tidiga död. Dödsorsak uppges inte men det är en paradox att han kom från "nykterhetsrörelsen" och samtidigt gillade att "leva snabbt". Horoskopets blandning av Passion och Ljuset får mig att tänka på talesättet att "dem gudarna älskar dör ung".
Olycksplaneten Mars står förvisso konfigurerad med livskraftens Sol, samtidigt som soldisponenten - årtalens Saturnus befinner sig i opposition till "lätta förlossningens" Jupiter - exakt samma opposition (planeter/tecken) som i Aviciis horoskop!
Kan också Carl-Eiwar ha tagit livet av sig? Det förefaller mindre sannolikt - han saknar Aviciis ångestskapande låsning mellan Lejonet och Skorpionen ("leva eller dö"). Återstår då en olycka eller något som bedömdes så skamligt att tidningen inte ville rapportera dödsorsaken.
Detta var samma sommar bloggaren med sorgset hjärta över ung kärlek som snöptes i sin linda till följd av familjens flytt från västkusten till Stockholm, i nya stan inte längre kunde ratta in Carl-Eiwars musikprogram på radion. Det ser faktiskt ut som hans bortgång inträffade under just de veckor flytten ägde rum och jag i vilket fall inte hade tid för radiolyssning.
Så säreget att under Saturnus retur till min - och Carl-Eiwars - medfödda position i Skytten 43 år senare äntligen hitta förklaringen till att jag tappade bort min första musikaliska vägledare! Under alla livets små och stora händelser går planeterna i sina banor och märker ut de kritiska vägskälen.
Saturnus är tidens herre men individer reagerar olika på Kronos. Dess position i det egna horoskopet visar vilka de egna tiderna för revision är (internt eller externt). Hinduisk astrologi har också en otroligt viktig doktrin i dasha-systemet, läran om de långa planetära cyklerna. Jag läste att Marilyn Monroes olyckliga öde och självmord vid 36, kunde ses som en följd av att hennes liv började på värsta tänkbara sätt, med tre cykler på rad, vars planeter stod bedrövligt illa till i födelsehoroskopet. Hade hon bara undvikit den där pillerburken stod utmärkta dashas och väntade!
Samtidigt kan Marilyns psyke ha varit så förstört redan av barndomen och den inledande svåra cykeln att hon redan var ett skadat instrument ur själens perspektiv och vid 36 var hennes tid som Hollywoods affischflicka över. Ingenting av bestående värde hade grundlagts under de första tre planetära cyklerna! (Diamanter är sannerligen inte en flickas bästa vän!) Det kan finnas anledning att återkomma till hennes karta och den här spännande frågan, som ju anknyter till den sekulära kulturens poänglösa funderingar över "arv eller miljö".
Det går inte att förstå ett liv förrän man väger in också "övervåningen" eller de andliga aspekterna, och för detta finns astrologin. Eller fanns, eftersom de sekulära västkulturerna är så självdestruktiva att det första de gör är att vända ryggen åt sin egen historia och inbillar sig att något nytt och bra hände med "Upplysningen". Att bete sig så galet är det enda bevis som behövs för att en del kulturer är djupt självdestruktiva och kommer att ryckas bort ur planteringen som rent ogräs vid den tid stjärntydaren kan få en skymt av...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar