Reggaemusiken och Satans form

Medan skivbolag och efterlevande mjölkar skiten ur musiken som den tidigt bortgångna rebellen Bob Marley spelade in, fortsätter andra från reggaemusikens andliga och militanta 1970-tal att verka i det fördolda. Brittiske sångaren Pablo Gad är en sån doldis att jag inte lyckats hitta något foto på nätet färskare det som pryder baksidan på ett LP-omslag, och det albumet, "Pusha inte Gud", är nu 12 år gammalt!

Men skriver man en låt 2012 som varnar bröderna och systrarna att de onda utnyttjar "dig och mig" genom internet och högteknologin - spionsatelliter och mobiler som kartlägger dina vanor i detalj - då kanske man börjar skönja ett mönster. Det finns inte ens ett säkert födelseår på nätet för den här mannen. Adjöss hoppet att kunna rita upp ett originellt horoskop. Pablo Gad (vad heter han egentligen?) är de kastlösas motsvarighet till Edward Snowden, en visselblåsare som beskriver verkligheten för dem i den Skugga som alltid följer den onde vite kolonialist som numera morfat och verkar genom Finanskapitalismen.

Efter hans banbrytande första album ("Trafalgar Square" 1979 och "Hard Times" 1980) blev tillverkningskvaliteten på hans glest släppta grammofonskivor så eländig och omslagen så enkla att det här stolta afrikanska lejonet 2003 såg ut att ha drabbats av gulsot! Men "lidande underklass" har blivit ett självgående koncept i den här musikgenren och man förväntar sig inget annat än sekunda produkter på utsidan och på insidan bitande bitter och revolutionär musik. De här artisterna har genom årtiondena som gått regelbundet utsatts för polisvåld - och vad gäller britten Pablo Gad är britterna så rasistiska att Löfven framstår som en fullständigt clueless politikerfjant som ens flög över för att be David Cameron öppna sitt hjärta för lite fler flyktingar.

Reggaen växte under 1970-talet i social medvetenhet (men det fanns antydningar till detta redan under 60-talets ska) och berättade nu historien om dem som fick betala för att den vite mannen byggde sitt välstånd genom billiga "kolonialvaror" - "Mmm Marabou!"  "För det är jag värd." Hjärntvätten pågår dagligen i syfte att hålla medelklassen oskuldsfullt omedveten om dess kollektiva skuld på det att de inte måtte sluta konsumera och betvivla propagandan som säger att de lever i det bästa systemet av dem alla. 

Dagens Nyheter och Svenskan tillåter väl inte ens material som tar det stora greppet och söker diskutera CIVILISATIONSTYPER. För närvarande har vi Väst och så har vi Terror att välja mellan! Ja, materialet ska i så fall vara i garanterat ofarlig form, som historiska återblickar på vetenskapssidorna... Jag ser ibland hur Dick Harrysson i SvD försöker koppla historien till samtida frågor och problem, men herreminskapare vad försiktigt och tandlöst det är! Väck inte den björn som sover. [Tillägg. Den 9 november publicerar SvD en text om det gamla Kina, signerad Harrysson.]

*****

Eftersom reggae tillhörde den här bloggarens ungdomsmusik kan det ibland gå många år innan han tittar till utbudet. Merparten av artisterna är alltför primitiva i sin trubbiga världsuppfattning och inte lika skickliga i komposition som Bob Marley. Nyligen upptäckte han att ungdomsfavoriten Pablo Gad givit ut en ny LP-skiva... för tre år sedan. 

Rätt originellt kom den samtidigt ut i två olika mixar, en råbarkad (som jag valde) och en mer studiomässigt förfinad. Den Englandspressade vinylskivan låter skit, knastrar aggressivt från början till slut som den värsta pressning från Tredje världen. Ja, Cameron har återskapat ett Tredje världen i England för de fattiga. 

Att Löfven ens vill diskutera med Cameron visar vilken hopplös regering som leder det här landet. Högern ska isoleras med samma energi som alla hoppar på Sverigedemokraterna och om inrikespolitiken nu kräver hor och kompromisser behöver man inte vara så ynklig även mot omvärlden! Politik i Sverige bedrivs till 90% av hyenor och så några få "rena själar" som vill flytta världen ett steg bortom den stundande kollapsen. (Se skivetikettens logotyp på bilden ovan - rastamännen har fått in vibben, de vet vart världen är på väg.)

Det är från den stökiga Lo Tech-mixen av albumet ARMAGEDDONS GRYNING (nu alltså tre år gammalt) som någon laddat upp det suggestiva öppningsspåret SATAN FORM ("skepnader som Satan tar sig") på YouTube.

Lyssna! Musiken är hård och kantig. Dekonstruktion, primitivism, mörker.  

Bloggen har ju ägnat stor uppmärksamhet åt stjärnan Algol, som redan de antika judiska astrologerna vid Döda havsklostret kan ha kallat Satans huvud. 

I låten talar Pablo Gad på svårbegriplig jamaicansk engelska och instruerar lyssnaren om alla de former Satan lurigt kan framträda genom. Se upp för kapitalismens bling-bling - ni blir totalt tagna på en tur ni inte kommer levande ifrån! Halvvägs genom låtens vokala halva byter Pablo Gad tema och övergår till att istället beskriva Guds natur! Efter Mörker kommer Ljus.

Beroende på det "algoliserade" personhoroskopets utformning har den onda stjärnan verkat beteckna allt från vanlig otur ("satan i gatan"?) till aktiva frestare, korrumperare eller den klassiska Satan, "åklagaren" som helt utan någon konstruktiv egen vilja bara ägnar sig åt att söka söndersmula andras argument eller plattform. 

Det är det sistnämnda uttrycket som gör att begreppet "Satan" kommer snuddande nära att vara en personifikation av antikens prima materia, pur materialism är pur Ondska. Eftersom ren materia inte kan förnimmas - den saknar fullständigt sammanhållande Form (och formerna härrör alla från den ultimata formen, "Det Goda" som samtidigt är total integration med tillvarons djupaste källa), måste Satan eller Djävulen vara Lucifer, själen som föll djupast från Himmelen. 

Djävulen/Satan existerar verkligen, men på en nivå som ligger under den värld våra sinnesorgan är konstruerade att registrera. Vissa mycket sensitiva själar kan erfara Ondska, antingen som formlös "närvaro" eller klädd i lämplig dräkt som individens egen föreställningsförmåga bistår med. Gissningsvis har dessa individer ett horoskop som öppnar sig mot dessa subhumana nivåer på något sätt.

Dödahavsrullarnas polarisering mellan Ljusets ande och Mörkrets ande är dock inte en direkt kamp mellan Gud och Djävulen utan snarare kampen mellan Guds krigarängel Mikael och Djävulen eller Belial, "Den Värdelöse" som han kallas i Dödahavsrullarna med tydlig hänvisning till den onda och formlösa materien som i sin negativitet lurar själarna att vända sin blick bortom från medvetande och ljus och mot prylsamhället. Guds suveränitet fick inte komprometteras så den persiska dualismen skohornades in under monoteismen i en slags treenighetslära, där dock Fadern och Jag är ett. Som Dödahavsrullarna säger: "För Gud valde dem inte (Mörkrets barn)".

Astrologins Jord-element är således INTE Artistoteles onda prima materia eftersom också detta element är en form i Platons himmel eller idévärld. Däremot är det den mest basala formen och det är bara i JORD - i det brutalt konkreta som Djävulen har sitt rike och maximala inflytande. Många tidigare inlägg har resonerat kring det faktum att Algol skiner mot människorna från Oxens tecken, i sig det av de tre Jord-tecknen som står rotad i Mörkrets eller okunnighetens kvalitet Tamas guna. 

Den hinduiska astrologin rimmar här väl med den gamla judiska föreställningen som jag tror de hämtade från Babylons stjärntydare. Men om det kommer vi nog aldrig att få veta något. Den äldsta traditionen har gått förlorad annat än i ytterst små brottstycken. Det som finns kvar är inte filosofin eller underliggande resonemang utan bara de prosaiska små lertavlor där stjärntydarna noterade planetpositionerna för individen. 

Nedan ett litet smakprov från assyriologen Francesca Rochbergs "Babylonian Horoscopes" som dokumenterade samtliga 32 funna personhoroskop. Japp. Rådata till trettiotvå "kartor" är allt som finns kvar från den en gång så mäktiga civilisationen. Vad kommer västerlandet att lämna efter sig?