IS attackerade satansdyrkare i Paris

Jesse Hughes, sångare i Eagles of Death Metal

Det här är inte ett lättvindigt inlägg. Lättvindig var emellertid publiken som uppsökte konsertlokalen Le Bataclan i Paris för att beskåda ett amerikanskt (oh la la!) dödsmetallband med den genrens alla satanistiska undertoner. 

Terroristerna, om de nu var så skickliga på symboliska markeringar som borgarna hävdade när de pekade på attacken mot "vår" fria livsstil med champagne och klackarna i taket, var faktiskt ännu skickligare. De förståndsbegränsade borgarna kunde inte ens se djupare än "nöjesliv som nöjesliv". De är fångar inuti sin overkliga bubbla och därför oförmögna att se sitt systems funktion och värde i ett större spel som sträcker sig ända in i Himmelen!

Den här "olönsamma" filosofiskt färgade bloggen fattade direkt varför målet var en rockkonsert med ett amerikanskt dödsmetallband, men det tog en vecka innan Aftonbladet den 22 november låter bandets sångare "tala ut". (Även DN återger uttalandet och håller det nogsamt på "human interest"-nivån, så att det bara blir ännu mer emotionellt pladder som inte bidrar till läsarnas intellektuella tillväxt.) Genom att få ett namn på förgrundsgestalten och sångaren kunde jag nu se hur korrekt avrundningen i inlägget Frankrike och Syndens lön (16 nov) varit:

"Den som inte förstår vad Livet söker säga en, är ute ur räkningen redan innan det börjat. Som de som besökte rockkonserten i Paris med ett satanistband från USA. Trots utländska mediers åtskilligt större skarpsinne än de svenska var det ingen som noterade symbolvärdet i det band som spelade den kvällen!"

Genom AB-"artikeln" upptäcker jag att sångaren fick smeknamnet Djävulen redan i trettonårsåldern och att det har hängt med. Förklaringen var att den unge grabben Hughes var extremt hämndlysten, men höll inne med återgäldandet en tid tills han planerat för en total "all-consuming" hämnd. Som när helvetets lågor fullständigt omsluter offret. 

Det synes alltså som alla inblandade i massakern hade MÄRKET I PANNAN även om den sekulära människan inte längre förstår vilka energier hon lekar och roar sig med. Ett är säkert: västcivilisationens djävulsdyrkare - inklusive deras ekonomister och politiker - blir i slutändan lurade av Djävulen eftersom vi talar om herren över Intighet. Snopet står den sekulära civilisationen nu avklädd och har upptäckt att inte ens deras "frihet, jämlikhet, broderskap" är något annat än en hycklande och tom logo av den typen Naomi Klein ansåg att världen skulle må bättre utan i sin bok "No Logo".

Jesse Hughes ondska och önskan om "total hämnd" när han kände sig försmådd tjänar oss gott i försöket att bestämma vilken typ av psyke han föddes under. Här är ett irriterande fall där Månen byter tecken strax efter lunch så att sannolikheten får båda är nästan lika hög. 

Jag föredrar psyket (Månen) i Fiskarna framför Väduren eftersom disponenterna har ett så vitt skilt OMFÅNG i sin verksamhet. Skulle sångaren vara född senare på dygnet baserar sig psyket på den småaktiga och detaljfixerade aggressionsplaneten i Jungfrun. Den rimmar i och för sig perfekt med teknisk och uppstressad dödsmetall och annan musik som pågår i furiöst tempo. Jag har inte kollat in medlemmarna i outhärdliga Mars Volta, men en bekant som brukade gilla dem är typiskt nog Sol/Merkurius-Jungfru och flyhänt musiker själv. Jungfrun står för ett teknokratiskt förhållande till livet och är skyldig till det mesta som gått snett i västcivilisationen. Redan antikens astrologer tycks ha förstått det och knöt fiendskap och förluster till just det tecken som arbetar åkerfälten för att maximera profiten... 

Bloggen har för övrigt analyserat Frankrikes horoskop grundligt under den senare veckan och noterat hur dess kraftfulla delar i Jungfruns tecken inte gör landet eller dess invånare något gott alls... Här har vi således en satanist på besök i Frankrike med kraftfull Jungfru i horoskopet och mitt i centrum för den franska nationalsynden - självtjänandet (Jungfrun) förfaller till karmisk återbetalning. Detta är - inklusive blodet som flyter i floder i den franska Marseljäsen - poetisk rättvisa på kosmisk nivå.

Varför jag trots tekniken i Mars-Jungfrun föredrar den tidigare dygnshalvans Måne i Fiskarna beror som sagt på Jesse Hughes önskan om att ta ut en "total hämnd". Mars i småstickiga och elaka Jungfrun (Venus faller i detta tecken så den är bättre på elakhet än kärlek), liknar inte alls den nazistiska brännugn utlöser för mitt inre öga.

(Ja, Jesse Hughes kan mycket väl vara en reinkarnerad nazist, med blodad tand för att förgöra i stor skala. Så passande att han mötte sina inre begär i det antisemitiska Frankrike mitt inför sina ögon. Det ska väl kurera hans sjunkliga själ för tid och evighet!)

Däremot stämmer Mån-Fiskarnas disponent Jupiter perfekt in ordet "all-encompassing". Minns t.ex. romerske filosofen Plotinus som sade att du inte har en själ, du befinner dig i din själ. Själen är alltså all-omslutande i förhållande till din kropp och ditt patetiska kikhål till ego. Ponera nu att fantasiplaneten Månen står i Fiskarna och därmed bottnar i Jupiter som själv står i sitt positiva härskarläge Skytten. 

Detta betyder att den ständigt expansionsbringande Jupiter står maximalt uppskruvad eller fullständigt realiserad. Årgångar som föddes med en denna "realiserade positiv Jupiter" är destinerade att inte känna annat än suget efter "existensmaximum" eftersom Jupiter i Skytten - om man inte missuppfattar den som jordisk rikedom eller teorin om ekonomisk tillväxt  - i själva verket tecknar Världssjälen som omsluter oss alla. (Minns att den sjunde kretsens Saturnus är "Själens form".) Lägg sedan den sublunära sfärens demon, den giriga Rahu tillsammans med Jupiter i Skytten och vi får en smäll som bara väntar på att hända!

Jag hade en tid en hårdrocksbekant som lösaktigt uppsökte Stockholms rockklubb Debaser ("Degradering"!!!) och knullade runt med musiker. Född lite tidigare samma år som Jesse "The Devil" Hughes och med en sanslös överbetoning på enbart Jord och Vatten var hon ingrodd materialist. Sol och Måne stod i ombytta positioner jämfört med dödsmetallsångaren, så även denna lilla pusselbit styrker antagandet om Hughus abnorma hämndbegär. 

Kan tilläggas att samma hämndbegär lyste som ren ondska ur kvinnans blick när hennes hat mot fadern tittade fram. Jupiter i allomfattande Skytten och småaktigheten hos nålstickaren Jungfrun kan skapa extremt problematiska människor om de inte lyckas desarmera den här kämpiga kampen mellan överdrivna ambitioner (Jupiter i Skytten) och reell position som träl i det materiella livet (planeten x i Jungfrun).

Jag misstänker att Skytten och Jungfrun kan vara en varlig kombination hos arbetare som drömmer om Skyttens "allt gott åt alla" men finner sig i ett slavyrke med en arbetsbeskrivning som ger en rörelsefrihet på ett knappnålshuvud. Detta föder stress och ilska. Jupiters positiva härskarläge i Skytten tecknar bara ibland den gudomliga själen som vi vistas i. Dess tydligare är en havererad Jupiter som istället tecknar de våldsamt rika 1 procenten som tagit kontroll över civilisationen efter en lucka tid under 1900-talet där många trodde världen faktiskt var på väg (långsamt, långsamt) mot större jämlikhet. 

Capitalism is failing and it's time to panic

Denna onda Jupiter har en man som av sin uppsyn att döma är en genuint god själ skrivit en utmärkt bok om. Paul Mason är en britt som i sin "Postcapitalism" visar att Själens Form dock är överordnad Själen själv. Hans distinkta Stenbocks- och Skorpionhoroskop andas sunt förnuft, realism och total kontakt med det materialistiska (Jord+Vatten) där mänskligheten i allmänhet upplever att verkligheten ligger. Men han har också visionär blick och den kommer från några nyckelplaceringar i Skytten. 

Efter att äntligen i slötakt läst boken ska jag återkomma till Masons horoskop som också innehåller satanistrockarens Jupiter i Skytten, men därutöver intressanta korrektiv! Korrektiv bl.a. till den vansinniga doktrinen om ekonomisk tillväxt inom ramen för kapitalism som håller på att ta död på vår planet.

Satanistrockarens horoskop var ett perfekt argument för allt som är fel med Paris = Västcivilisationen. Dess inbilskhet att vara den yttersta normen och värdemätaren - uppblåst som en Skytt men felaktigt i tron om att det är den kroppsliga individualiteten (Jungfrun) som är sista ordet i den här berättelsen. Paul Masons bok visar hur kriminellt skadlig västkulturen är som vallar arbetarna som boskaps till fredagskonserter med satanistmusik när de kunde förkovra sig som Paul Mason under sin livsresa gjort. Man hör en mästerarkitekts pondus i nämna bok!

I boken beskriver han också osentimentalt sin mormors liv i perverst fattig brittisk underklass - fattighjon som skapades av folk i Downton Abbey som svenskarna tydligen älskar att identifiera sig med. Det är så typisk brittisk television att välja ut tjänarna i ett herresäte som underklassens representanter när de mörkar hur deras system drabbade folket i stort! De är därför patetiska kulturjournalister som Björn Wiman inte fattade ett dugg efter Paris-attacken och ylade om att han ville ha sitt skojsiga liv i fred. Den här bloggen har under många år pekat ut den skamlösa brist på reell substans som svenska borgare serveras genom deras tidningar. Problemet är att svenskarna bekänner sin substanslöshet i det blotta faktum att de så lätt låter sig vallas när den onde Rike Mannen utfärdar dekret genom bulvanen, regeringen. Ni ska se att det inte dröjer länge förrän bloggar som den här svartlistas för "rikets säkerhet".

Märkligt nog hade SD på något bakvänt sätt en delvis riktig föraning. Detta artar sig till civilisationskrig men inte för att horder av muslimer flyttar till väst utan för att väst har en historisk skuld mot övriga världen (deras visthusbod) som måste regleras förr eller senare. Så varför inte nu? Varför inte komma ner från de höga hästarna och skrota den fallfärdiga doktrin som falskeligen lär ut att individen är skapelsens krona och människan alltings mått? Mänskligheten har vetat bättre än så och kommer åter att göra det, efter det här västkapitalistiska mellanspelet på ynka 200 år.

Se The Guardian där en skribent söker argumentera för en moral på basis av ett sekulärt perspektiv där den av Platon hånade sofisten Protagoras "människan är alltings mått" får vara sista ordet, en otäckare fundamentalism än de flesta. Jämför detta med den indiska astrologins sofistikerade diskussion om hur till och med krigaren Mars (våld) i vissa fall har funktionen som "verksam välgörare" i ett horoskop medan för en totalt insnöad hedonist sinnliga och välgörande champagne-Venus urartar till en hora och inte för med sig något gott alls. Just Venus som problem aktualiseras till fullo i det franska nationalhoroskopet. Den högre diskussionen vill The Guardians skribent inte alls ta, vilket märks t.ex. i hur han stänger diskussionsmöjligheterna (inte minst med IS(IL)) genom att formulera sig så här: 

"So, to understand why jihadis have been drawn into a moral universe that allows them to celebrate inhuman acts, we have to understand why political rage against the West takes such nihilistic, barbaric forms, and why radical Islam has become the primary vehicle for such rage."

Författaren medger att jihadisterna befinner sig i ett "moraliskt universum där våld ingår" även om han passar på att demonisera dem som att de "jublar i sina omänskliga gärningar". Sedan knyter han hela frågan om deras hat till... deras hat mot väst. Författarens bedrägliga trick ligger i att han tar för givet det han skulle påvisa. Detta är ett logiskt felsteg och en ogiltig argumentation. Förklaringen ligger i att han är sekulär och saknar intelligens eller kanske snarare intresse av att söka förstå den världsbild t.ex. den antika astrologin illustrerar, en världsbild som faktiskt innehåller fler våningsplan ovanför människans ärthjärna och där mord kan vara en del i en större plan. Det är ganska lustigt eftersom det sekulära väst använder sig av exakt samma resonemang om det större goda i sina krig ("collateral damage")! 

Efter detta stycken anför författaren en giltig invändning, vilken jag redan täckt in på den här bloggen i talet om att IS(IL) snarast ska betraktas som Västs onda Skugga, i sig en term hämtat från den jungianska djuppsykologin. Det är därför inte konstigt att deras ondska ter sig så avgrundsdjup. Eftersom en genuin satanist måste förneka själva tanken på en kollektiv själsentitet, djävulsdyrkaren känner bara individuella köttstycken som biokemiskt producerar upplevelsen av liv och rörelse, inser vi - rent logiskt - att Väst inte kommer att bli kvitt sin Skugga förrän det faller till föga och medger sina månghundraåriga förbrytelser mot människosläktet. Först då kommer den onda Skuggan att lösas upp.