ABSTRAKT: I sin filosofi ger Platon en framträdande plats åt idén om rättvisa. Platon var ytterst missbelåten med det antika Atens degenererade tillstånd. Den atenska demokratin stod på ruinens brant och var ytterst ansvarig för Sokrates död. Statens amatörmässiga sätt att blanda sig i allt och samhällets överdriva individualism blev föremål för Platons huvudsakliga attacker, kritik i formen av hans teoretiska idealsamhälle där rättvisan styrde allt annat.
Platon trodde att rättvisan var botemedlet mot samhällssjukdomarna. Efter att ha kritiserat de gängse teorierna om rättvisa av män som Kefalus, Polymarchus, Thrasymachus och Glaukon, presenterar Platon sin egen teori om rättvisa enligt vilken rättvisa på individplanet är en "mänsklig dygd" som gör personen trogen (konsistent med) sig själv, och god. Socialt är rättvisan en samhällelig medvetenhet som ger samhället en inre harmoni, och gör det gott. Enligt Platon är rättvisan en slags specialisering.
Via en nyupptäckt filosofi- och vetenskapsblogg fick jag nys om den här trevliga lilla artikeln, vars abstrakt jag översatte till inledning. Det är samhällstänkaren Platon om rättvisans natur och staters degeneration. Ett måste för svenska makthavare att läsa och förstå.
Det är nödvändigt att regeringen bjuder kapitalismen motstånd innan hyperindvidualismen är så rotad i samhällsskicket att vi faller sönder och blir lätta offer för rövarnas globala agenda. En del kanske skulle hävda att vi nådde den krisnivån för länge sedan och vi nu lever i sönderfallet.
Men för att hålla god min och spela spelet: Politiker måste utbildas att veta att det alls inte är någon merit att utnyttja politiken som egen språngbräda till "det ljuva livet" bland näringslivshöjdarna och deras jaktstugor. Det är i själva verket det antika Atens degeneration som idag misstas för en god "karriärutveckling".
Kriminalisera därför de svenska tidningarnas ständiga pladder om att bygga det egna varumärket, dessa tidningar är samhällsförstörare. Aftonbladet är en förbrytare och deras flyktingkramande i humanismens namn spelar bara Rovkapitalismen (och entreprenören Bert Karlsson) i händerna.
No logo.
Redan i textens öppning kommer ett stycke som förefaller gå stick i stäv med blogginläggets rubrik: "Platon menade att rättvisan är en själens kvalitet, varigenom människor kan sätta åtsidan irrationella begär att smaka på varje njutning och söka självisk tillfredsställelse från varje objekt. Rättvisan får människorna att foga sig själva att uttrycka denna ena funktion för det allmänna bästa."
Men en kvalitet i själen kan väl rimligen inte vara själens Form eller idé - astrologins Saturnus? Jo, för att människan i världen är en fallen och förkrympt uppenbarelse som existerar I SJÄLENS FÖRESTÄLLNING. Denna själ är i sin tur informerad - har pålagts sin form av Nous - det gudomliga Intellektet som i sin tur är summan av alla levande varelser. Frågan om internt/externt tappar helt sin mening när man betänker att övervåning och undervåning är varandras speglar, hänsyn tagen till den grumligare avbild som resulterar av själar som sjunkit ner till kroppslighet.
Den formala Saturnus är som bekant i grunden en Luft-planet av den Mörka kvaliteten. Astrologin (den indiska) tecknar perfekt en "makthavande doldis". Saturnus "upphöjda" läge i Vågskålarna påminner om att Justitia är en sammansatt symbol som visar att rättvisan både är en själens kvalitet men också den platonska Form som ger själen dess bestämmelse eller realitet.
En pärla till ur texten (i snabböversättning):
Sokrates: Rättvisa innebär underförstått en överlägsen karaktär och intelligens, medan orättfärdighet (i tanke och utspel) indikerar att man brister i båda egenskaperna.
Därför är sjysta människor överlägsna till både karaktär och intelligens och mer effektiva när de agerar. Eftersom orättvisa antyder okunskap, dumhet eller ren illvilja, kan man aldrig hålla obalans för att stå för en överlägsen karaktär och intelligens.
En rättfärdig människa är den klokare eftersom han förmår erkänna att det existerar en Begränsningens princip.
"The principle of Limit" torde visa att astrologins Saturnus ger en ingång till Platons tänkande i ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar