Giriga divors astrosignatur?

Först och främst: När jag ser fotot på B-skådisen Jason Biggs i Aftonbladet går mina tankar direkt till Richard Gere som också har samma typ av små ögon och i allmänhet något handfallet och lite vekt över sin uppsyn. Någon (troligen homosexuell) tibetansk lama har pekat ut Gere som en av dem, men Gere avböjde att bli hederslama om jag minns rätt. Likväl har han varit engagerad i Tibets sak.

Aftonbladet berättar att Biggs, som i princip inte haft någon karriär att tala om sedan han spelade pinsam sexuell underpresterare i American Pie-filmerna för typ 15 år sedan, nu hade fått en andra chans i Orange is the New Black. Men han började visa diva-later och girighet direkt och petades från serien.

Lustigt att Gere nog alltid kommer att vara mest förknippad med manshoran i en annan American-film, American Gigolo. Har vi någon ockult signal här? Jag går vidare och upptäcker att båda hållit sina födelseklockslag utanför offentligheten. Richard Geres Månen i mörklagda Skorpionen är begriplig, men låt oss bara flytta fram Jason Biggs födelse till 14.30 lokal tid, så faller alla pusselbitar på plats för honom också:

Båda männen skulle ha en rejält effeminerande Måne i veka Vattenelementet och som synes renodlade blötdjur eftersom Månen styr sig själv i Kräftan (eller snarare guppar hit och dit med sina egna månfaser). Geres Skorpion-psyke baseras på Mars som här är fallen i privata komfortens tecken Kräftan, inte mycket till krigare, den som lägger all energi på att bygga sig ett säkert och behagligt hem! Och det är för att båda männen har en fallen Mars som jag nu börjar undra: är det möjligt att enskilda planeter bidrar med vissa karaktäristiska ansiktsdrag ???

Inte helt säker, för jag har en f.d. kvinnobekant i tankarna här, med exakt samma hästansikte som Biggs och med Månen i Kräftan men inte Mars!

Det är faktiskt möjligt att "hästen" är en subtyp av Kräftan för den dyker också upp i fallet Peter Stormare. Han blir ett Lejon av den yvigare och konstigare sorten pga. den reella dominansen av irrationella underligheter i Kräftan, den irrationella själens tecken! Och titta, en fallen Mars här igen.

Man måste bara gilla Stormare för hans överlevnadsinstinkt (Kräftan). Han blev aldrig något A-listenamn i Hollywood men med sitt dåliga engelska uttal lyckades han ta sitt dramatiska Lejon och ge liv och färg åt alla de "low lives" och "bottom feeders" som han tjänat bra med pengar på att spela. 

Notera hur hans Vatten-placeringar tecknar just folket på botten - psyket i Fiskarna anknyter till tolfte huset och "samhällets förlorare". Nere i fjärde sektorn syns snarare irrationella tokar eller typer som är mer brutala djur än människor. Kräftan är systemets "bottom feeder" inte minst för att den naturliga zodiaken lägger den lägst ner, skymningsdjur långt borta från den uppburna offentlighetens tionde sektor. Jfr. Tarot-kortet "Månen" (Kräftans härskare) med dess två krabbliknande djur under vatten, en farlig fullmåne och ylande vargar. Den Irrationella Själen så det heter duga, Den låga Naturen oförlöst av den högre Rationella Principen som står över närighetens gissel.

Ännu en fallen Mars som ventilerats flera gånger på sistone är ju Storfinansens lydiga dräng Stefan Löfven. Visst finns det en liten utseendekoppling mellan honom - innan åldrandet slog till - och Stormare. I flera av det här inläggets fall har vi en blandning av Eld och Vatten och Löfven kommer närmast den snabbt uppblåsta divan Jason Biggs genom kombinationen av Väduren och Kräftan. Även Löfven såg lite uppblåst ut av sin nya maktposition härförleden...

Så jag upprepar frågan: har den "fallna Mars i Kräftan" (och även andra planeter) ett eget utseende som tillräckligt ofta slår igenom i horoskopen för att man ska börja ana att man hittat en dold formgivande trend inbyggd i vårt solsystem? För vi är ju halvdåliga kopior av gudarna i deras komplicerade mingel och konstruktion av tredimensionella interferensmönster. Platon var av den åsikten, men hans romerska efterföljare Plotinus var inte lika intresserad av kosmos även om han fegade ur när det gällde att förklara de planetära gudarna för onda varelser ur den mänskliga själens perspektiv.