DN bjuder inte på någon tillbakalänk men redovisar forskningsrön som eminent bekräftar den här bloggens astrologiska resonemang om zodiaken och frågan om intelligens.
Om vi bortser från att den närapå scientistiska stockholmstidningen kallar kognitiv kapacitet för "smart hjärna", noterar forskningen att hög uppmätt IQ gör utmärkt ifrån sig så länge den appliceras på "små ytor" medan stolta Mensa-medlemmar inget har för sin intelligenskvot när de ombeds beskriva skeenden på stora bildskärmar.
Högintelligenta människor är för bra på att "fördomsfullt" sortera bort perifera fakta och drar därför sig själva vid näsan! Hur besynnerligt väl rimmar inte det här fyndet med ögats egen uppbyggnad - dess höga upplösning i centrum och minst sagt vaga detaljskärpa åt sidorna.
Eftersom ögat motsvarar Solen i astrologin och denna indikerar intelligens eller kognitiv kapacitet, ser man inte bara hur arketypisk vår upplevelsevärd är. Solen/ögat och intelligens är storheter som spontant finner varandra i modern forskning precis som när antiken såg sammanhang mellan bara skenbart skilda företeelser och därför kom att formulera tanken på osynliga, bakomliggande principer eller arketyper (Platons former) som förklaring till att vissa ting graviterar mot varandra.
DN eller forskarna är dock ytliga som associerar intelligens med ögats visuella kapacitet och sätter intelligens i samband med kroppens förmåga att överleva. Artikeln talar ju bara biologi och är inte i närheten av den verkliga Intelligens som också innefattas i den antika eller filosofiskt berikade astrologin.
Men ska man stanna något vid ögats stavar och tappar och dess svaga perifera seende där de "IQ-stinna" lever i Stockholms centrum och röstar moderat och inte har en aning om vad som händer i ögats periferi, handlar detta just om skiljelinjen mellan Solens eget tecken Lejonet och dess högra hand, sekreteraren eller skrivaren Jungfrun.
Jungfruns härskare Merkurius representerar just det aktiva intellekt som triggas av yttre fysiska föremål, t.ex. en serie numrerade punkter, och snabbt skenar i skytteltrafik mellan den visuella upplevelsen och minnet (erfarenheten) tills dess att upplevelsen av en elefants form resulterar.
DN-artikeln förklarar högintelligenta vara sämre på att hantera större gestalter eftersom ögat eller Solen visserligen tar in hela scenen utifrån sin naturliga uppbyggnad men att Merkurius sedan "kickar in" och hugger på småsaker vilka den här flitiga lilla skytteln raskt omvandlar från sinnesintryckets meningslösa rådata till upplevelsen av en elefants form.
Lejonet är chefen och Jungfrun är trälen, sekreteraren eller arbetstagaren. Solen är chefen som kastar ett övergripande ljus över ett sceneri och det är sedan upp till trälen att "bena ut" energiinflödet och reaktivera en medvetet förstådd form.
Vi är nu nära Platons lära om minnet och hans läropunkt om anamnesis - att "höra upp med att glömma" - för att på detta sätt reaktivera våra döda eller sovande själar och återigen få kontakt med de levande andeväsen som för evigt lever i Idéernas värld, i "himmelen".
Först när man vaknat upp till medvetenhet om att hela världen "där ute" bara är ofullkomliga uttryck för vår egen vacklande hågkomst av andevärlden kommer man att se igenom den biologiska mytologi DN bidrar till.
Då har man kommit i kontakt med en djupare sida i det mänskliga väsendet, av astrologin kallad Saturnus eller den sjunde himmelen. Det är denna himmel DN-artikeln så föraktfullt avspisar som ointressant för det som kallas hög intelligens på jorden. Långsamt passerade moln ignoreras t.ex. helt av den så kallat intelligenta jordbon. Det långsamma har nämligen ingen betydelse för den intelligens som kapats av Djävulen och biologin och reducerats till bara en fråga om att hålla sig i liv eller rycka undan sitt barn från en förbipasserande bil.
DN pratar egentligen inte alls om intelligens utan om överlevnadsinstinkt, dvs Kräftans eller Månens princip! Ja, Månen utelämnades ur skissen: ögat som Sol kastar ljus vilket reflekteras av Månen som det sjätte eller inre sinnet. Det går att komma en bit på det inre sinnet: djupt obegåvade människor ser också saker och deras Måne reflekterar det inkommande intrycket: BIL. TRÄD.
Månen representerar barnets mognad, innan intellektets Merkurius på allvar kickat in och börjat tillägna sig rent logiska operationer. Månen är "the mind" eller det inre sinnet, och det verkar ha en egen intelligens av något slag. "Emotionell IQ" som anfördes som som motvikt till den enahanda logiska typen av IQ tycks vara kroppens förmåga att emotionellt känna MED det kroppens yttre sinnen registrerar. Dvs. innan borgerlighetens hatiska åsiktssystem kickar in och dövar insikten om att allt levande hänger samman - och individen tittar bort och går förbi tiggaren på gatan.
Det finns många horoskop där Merkurius aldrig kickar in särskilt djupt, och detta blir då de praktiskt orienterade människorna. Och rimligen både mer och mindre empatiska eftersom de står närmare sina råa sinnesdata och balansen mellan HAT och KÄRLEK avgör hur de relaterar till impulser från omvärlden - antingen blir de hatiskt spetsiga och värjer sig, eller också kan de höra och associera till det som sägs - då är de kärlekens barn. De förra kan generellt sorteras som högerideologer och därmed civilisationsförstörare, de senare söker få stopp på vår nuvarande vansinneskarusell.
Bloggens läsare ser tydligt vilket monster den västerländska världsbilden är genom att, som i DN-artikeln, likställa Månen med hög intelligens! Allt vänds bankfram i denna världsbild.
Det är Jordens ägare Djävulen som på detta sätt söker trollbinda sina säsongsblomster, människorna genom att kalla ljuset mörker och vice versa. Att människorna egentligen är Själens projektion ner i en lägre verklighet (avatarer), det hatar Djävulen att höra något om. (Jag tror inte ens Djävulen förstår detta, Djävulen kan bara pervertera fakta på det sätt materien "naturligen" har till sitt väsen att göra. Djävulen ÄR personifikationen av det oförstånd och mörker som föregår ljusets inbrytande.)
Sedan finns det människor som förstår men ändå väljer den mörka, materialistiska sidan ("Himmelen kan vänta"). Det finns så mycket att förlora om den andliga världsbilden återfår den makt över den sekulära. Hela marknadskapitalismen kommer att kollapsa till att börja med. En uppvaknad människa ser sin biologiskt och av dödsskräck betingade vansinneskonsumtion som ett patologiskt och sitt irrationellt revirbeteende.
När dödens herre Saturnus till sist ändå vinner och bryter med den materiella drömmen, då får själen (gradvis) sin fulla medvetenhet tillbaka. Det visar sig att det är Saturnus som är den verkliga Intelligensen, på jorden bara svagt förnummen som en långsiktig strateg eller en planerare.
Det tog ett bra tag för den här bloggaren att reda ut astrologins härva, där nästan alla planeter på ett eller annat sätt har med intelligens, intellekt, förnuft eller uppfattningsförmåga att göra. Det är en röra av termer som tecknar en märkligt rik och mångbottnad varelse - människan som människan själv såg sig innan den moderna biologismen gjorde oss dummare och plattare som varelser.
Saturnus, "själens form", ÄR långsam i denna "biologiska" jordtillvaro. Som yttersta synliga objekt i vårt solsystem behöver den nästan 30 år för att fullborda ett varv genom zodiaken. Som en Grundprincip med allehanda uttryck kan man uppfatta den som det långsamma molnet på himmelen eller samhällets åldringar - allt som är långsamt och det simpla kroppsliga sinnet (Månen) genast sorterar bort - allt enligt DN:s neodarwinistiska mytologi i vilken molnet saknar betydelse för individens och artens överlevnad.
I antiken hade de gamla och visa tvärtom varit förutsättningen för artens överlevnad! Förstå varför Sverige, med sin åldersdiskriminering, knakar i fogarna. Unga obildade politiker, unga obildade i näringslivet, inte en enda i klassisk mening vis man eller kvinna så långt ögat når i det här landet.
Så, för att summera DN-artikelns studie: den har inget alls med intelligens att göra, den skildrar det astrologin kallar Månen eller det inre sinnet i dess interaktion med Merkurius.
Just den här interaktionen har sällan eller aldrig diskuterats på bloggen! Och bloggarens eget horoskop kan förklara den saken. Förhållandet mellan Månen och Merkurius är en total blindfläck eftersom hans sinne/Månen i Tvillingarnas Luft ägs av Luftplaneten Merkurius, som i sin tur befinner sig i Lufttecknet Vågen och ägs Solens och Venus ömsesidiga reception.
De här budskapen i Luft och Eld är så friktionsfria att de kanske inte ens når upp till den egonivå varifrån upplevelser problematiseras.
En Måne i Eld med sin disponent i Jord hade t.ex. givit rika tillfällen att uppleva perception och igenkännande som två skilda ting. Eld och Jord är mer friktionsfylld än Luft och Luft och ger företeelser som man tvingas stanna upp inför och ta ställning till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar