Thomas Hobbes, en av västerlandets stora "sekulära" filosofer, har ett ytterligt illustrativt horoskop som också visar hur den äldre sideriska zodiaken tydligt lyfter fram hans livs faktiska omständigheter och hjälper till att klargöra hans diffusa minne av när på dygnet han var född.
AstroDatabanks uppgift är ovärderlig fastän den enligt Lois Roddens strikta kriterier rankas som "C" (otillförlitlig). Sajten pekar på ett gammalt manuskript som citerar Hobbes egen uppgift om en "födelse mellan fyra och sex på morgonen".
Detta är förstås en rationalisering och försök att sätta siffror på en icke-numerisk uppgift. Min egen mor har angivit samma intervall och i bakgrunden kan man misstänka att mödrarna sade något i stil med "på morgonkvisten" eller "framåt gryningen".
Detta är förstås en rationalisering och försök att sätta siffror på en icke-numerisk uppgift. Min egen mor har angivit samma intervall och i bakgrunden kan man misstänka att mödrarna sade något i stil med "på morgonkvisten" eller "framåt gryningen".
När jag läser om hur Hobbes föddes i ett utarmat hem och att fadern stack sin väg och hur han "valt" att glömma merparten av sitt tidiga liv, kan det inte råda någon tvekan om att AstroDatabanks försök att rektifiera födelsetimman till 5 på morgonen är felaktig. Klockan 6 ger mycket bättre resultat, för nu förpassas merparten av Hobbes horoskop in i "den onda daimonens" 12e hus för förluster och prövningar i denna världen!
En tonvikt på tolfte är oerhört deskriptivt, och både den försvunna fadern (Solen) rimmar perfekt med huset, inte mindre än ateistens senare formulering om att "människan inte kan skapa sig någon idé om Gud". Det är samma bortträngningsmekanism som röjde fadern ur bilden som beskriver Hobbes oförmåga att formulera en idé om Gud, och troligen också ligger bakom att så sällsynt lite biografiskt material om honom finns att tillgå (Wikipedia), trots att hans livsverk var betydelsefullt (redan i hans samtid), och han står som en av grundarna till den materialiska filosofi som i grunden degraderat västerlänningen!
Hans viktiga teori om att människan är svag och måste underordna sig ett "samhällsfördrag" eller "samhällskontrakt" beskrivs också perfekt genom detta totala offer av Väduren i 12e huset för förluster. Väduren är tecknet där jaget ska formuleras i barndomen men här gick något snett.
Månen debil i Skorpionen är en kändis på bloggen i samband med problematiska barndomar som ibland övergår i psykopatologi hos individen själv. Här är den igen, och under attack från sin egen disponent Mars, enligt vår rekonstruktion (rektifikation) själv belägen i prövningarnas hus och en Mars (självhävdelse) som bara befinner sig i början av sin evolution i zodiaken.
Jag har väl aldrig sett en svagare start på livet än via dessa indikationer, och hur väl de stämmer med Hobbes faktiska omständigheter! (Han lämnades bort till fosterföräldrar efter att fadern lämnat modern.)
Givet att tidpunkten är svävande ska vi kanske inte dra för höga växlar på planeternas placeringar i husen, men det förtjänar att noteras att också den prövosamma och hämmande Saturnus finns i faggorna som en av kandidaterna till rollen som horoskopets totalhärskare. Det här är den materialistiska och inomvärldsliga människans planet och det är väl typiskt att den skulle kunna befinna sig konjunkt med ascendenten i horoskopet för en av den västerländska materialismens första och största impulsgivare.
Dessa ord pekar rakt mot Saturnus, denna obändiga kraft ingen kan motstå eller muta och som pekar rakt mot materialistisk determinism (Newtons biljardbollar, allt ska kunna räknas på). Som psykologisk indikator en klar fingervisning om en dragning mot fatalism och av alla astrologins ingredienser är väl ingen planet så tätt kopplad till Ödet eller Nödvändigheten som Saturnus. "Ödet regerar över Hoppet." (Saturnus omloppsbana ligger bortom Jupiters och är den yttersta gränsdragaren för den spatio-temporala världen.)
Hobbes berömmelse vilar främst på läran om samhällskontraktet och det är ingen slump att "kontrakt" - "sammandragning" - leder rakt till Saturnus. Ännu en indikation på att rektifikationen som placerar Saturnus nära ascendenten - kanske som horoskopets totalhärskare - kan vara korrekt. Hobbes sökte ett system som kontrakterade, drog samman "fysik", "levande människa" och "stat", säger Wikipedia - i mina ögon kanske en lite märklig blandning av äpplen och päron, men uppenbarligen ett försök att "förklara allt" (som Hobbes räknade in i sin verklighet) i ett grandiost metafysiskt system.
Saturnus är dessutom debil i passagen genom Väduren, dvs den systematiserar och drar gränser på basis av egots tunnelseende. Vare sig Saturnus ligger i exakt fokus vid födelsen eller ej (nära ascendentens gradtal), är det under alla omständigheter en negativ kombination att ha Solen i samma tecken, särskilt en debil Saturnus som söker kväva barnets Sol, där jaget ska växa sig starkare...
Jag vet inte om man vågar gå så långt som att döma ut förmågan till objektiv bedömning hos ALLA MÄNNISKOR som föds de år Saturnus passerar egots trånga tecken. Det kan ju hända att t.ex. den expansiva Jupiter står väl placerad och "öppnar" där Saturnus tenderar att sluta individen inne i bisarr subjektivism.
Som hos Hobbes, där han uppenbarligen utgår från sin egen omedvetenhet och egostörning i formuleringen av sin negativa syn på vad som går att tänka kring det gudomliga och inte. Han upphöjde sin egen traumatiska historia till objektiv norm, just som Saturnus alltid söker objektifiera.
Härvidlag kan noteras att Jupiter inte hjälper till någon högre filosofisk tankehöjd. Filosofiplaneten är förvisso upphöjd i Kräftans, sårbarhetens tecken, men som bloggen tidigare noterat innebär detta att individen blir hyperkänslig och då denna extrema sensitivitet nuddar vid den förmörkade Mån-Skorpionen (Månen = minnet) tycks resultatet vara en akut känsla av smärta och ödslighet och de bortträngningar av barndomen vi talat om. Inte konstigt att Hobbes sedan formulerar en filosofi om den svaga människan som behöver en stark stat att knyta sig samman med och låta sig regleras av!
Vi har här troligen ett "offrat barn" (Väduren i 12e) i (negativ) synergi med den överkänsliga och dystra känslo-Skorpionen, här supersensitiviserad av Kräftan, tecknet som propsar på trygghet och skydd i alla lägen. Hur skulle en så ömhudad himmel kunna beskriva en stor filosofi i andra frågor än sådana som rör individens subjektiva upplevelse av att vara utsatt?
Så här, tror jag, ser horoskop för ateister ut. De har alla havererat på ett omoget stadium och ägnar sedan all sin intellektuella kraft åt att "dödförklara" den gudomliga ordning som i just deras fall inte varit till någon "nytta".
Eftersom ateister många gånger är utomordentligt intelligenta människor, är det uppenbart att deras störningar ska sökas på djup nivå. Månen (det inre sinnet) kan alltid misstänkas vara en svag länk i kedjan eftersom planeten också gestaltar individens ankomst till livet och första grundläggande år av emotionell stabilisering och integration i den muntligt språkliga världen.
Solen kan t.ex. vara hur intelligensvässad som helst av välsignelser från den vitaliserande Mars eller, än bättre, av Jupiter. Men är mottagligheten (Månen) skadad eller distorderad pga svåra astrologiska indikationer, kan man misstänka ytterligheter i tanke och gärning.
Hobbes sades vara en lugn och samlad natur där ytan bara sprack i ilskeattacker när debatt uppstod. Det här stämmer bra med Oxen som är en kolugn grundpersonlighet, särskilt som Venus i härskarläge omvittnar en allt annat än krigisk natur. Krigaren har, som vi sett, "offrats" i 12e huset där kvaliteterna har svårt att uttrycka sig ute på allmänningen.
Tolfte blir lite av "skyddad verkstad". Just eftersom det 12e också representerar ett relativt omedvetet hus så saknar Hobbes kontroll över det innehållet och därför kan den aggressiva Mars ta över honom - som när en människa blir besatt av en ond ande - i krigiska situationer som t.ex. en debatt.
Notera också hur den krigiska Mars kontaktar sin egen Skorpion-Måne, men Skorpionen är ett mörkläggande tecken (Tamas guna) och vill inte släppa fram Vädurens unga och ilskna läggning. Eld och Vatten i kombination brukar jag kalla "sensationalism" på bloggen, men i just det här fallet måste man tala om undertryckande av sensationer, båda känslor som kommer från insidan och sensationer i bemärkelsen yttre sinnesstimuli! Hobbes var lite av ett vulkanutbrott som väntade på att hända och hans liv var bara en ynka tipp på ett mycket större isberg (liknelsen haltar, för is leder bort från Elden under ytan...)
För försörjningen tog han länge i sitt liv läraruppgifter, vilket naturligtvis rimmar perfekt med Jupiter i Kräftan som har en moderlig och närande aspekt. Skulle vi ha Saturnus i fokus i öster, är också detta en patriarkalt sträv "informatör". Särskilt som Saturnus vistas i barnets tecken Väduren och således genast börjar begränsa och forma ("informera") det nyss framsprungna livet. Jag har vissa tecken i omgivningen på att Väduren står närmare barnavård och fostran än andra tecken, och särskilt då om också Kräftan ingår i anrättningen.
Saturnus vill som auktoritetsplaneten inympa en form och (kunskaps-)struktur i allt den kontaktar, och världens besserwissers torde alla ha en mäktigt stark Saturnus i sina horoskop. Sällan blir den världsligt starkare än som hos undertecknad, sjunkande exakt i väster. Därav denna egendomliga blogg, och dess försök att beskriva och lära ut blicken för symboliska sanningar via "stjärnorna"! Saturnus sysslar med tingens former, men behöver Månen för att fördjupa till "upplevt, själslig realitet".
Så vi kan precisera: besserwissern är när Saturnus knastertorrhet tar över och Månen inte gör sitt för att "bevattna" och levandegöra de torra fakta (Saturnus härskar över Jordtecknet Stenbocken). I den meningen var Hobbes alls ingen besserwisser, för hur dystopisk han än var i synen på människan, så var hans tankar ytterst fruktbara - se Jupiter i Vatten, välsignande Månen i Vatten.
Engelska språket brukar tala om "seminal thinkers" - säd eller spermastinna tänkare vars funderingar får konsekvenser. Sperma sorterar, med alla andra vätskor, under Månen. Har jag placerat blod under Mars här och var på bloggen, hoppas jag att "tänket" är begripligt. Men strikt talat symboliserar Mars attacker, skadegörelse eller initiativ - blodet som rinner är reaktionen på attacken och således den reflektion eller reaktion som Månen (eller Kräftan) står för.
I samband med det tolfte husets innebörd av "förlust" och Saturnus en kraft som sinkar och fördröjer (men också förtätar), noterar jag att han först vid 49 började titulera sig "filosof". Undertecknad, med prominent Saturnus, återvände efter bl.a. nästan tio år inom IT till att läsa böcker först vid 45, och nu plötsligt ramlade filosofi in på dagordningen.
En koncis biografi som den på Wikipedia ger mycket stoff att jämföra horoskopet med. Hans liv var ju dramatiskt, med flykt från England och exil i Frankrike och sedan dödshot - åtminstone som detta av Mars infekterade och angripna skorpionpsyke upplevde saken. I indisk astrologi representerar faktiskt det 12e exil och emigration - husets "världsliga försakelser" kan tolkas som att man dumpar hela sin gamla värld!
Hans vädjanden om beskydd i politiskt oroliga tider rimmar också väl med hans världsligt klena Sol (om 12e-husplaceringen stämmer), och även med en överdriven fruktan för sin egen sårbarhet (Jupiter-Kräftan "välsignar" en debil Måne i dödsskuggans dal). Hans tes om "allas krig mot alla" - en groteskt svart syn på människan som ben brutal instinktsdriven maskin där en stark stat (Saturnus!) måste till för att kontrollera henne, är för historikern kanske en frukt av hans upplevelse av oroligheterna i England.
Men astrologen ser ju att detta bara är ytterligare ett uttryck för hans medfödda karaktär (vilket är detsamma som hans öde). Vilka "triggers" som helst kan egentligen tjäna syftet - det viktiga ur astrologisk synpunkt var att denna själ VILLE synliggöra sin egen undertryckta brutalitet (Mars i 12e i krig mot psyket/själen i Skorpionen). Och han valde att projicera dessa arketypiska egenskaper på folk i stort eftersom han till att börja med vägrade Gud och degraderade människan till bara en tung fysisk mekanism.
Återigen kan vi se att de flesta tänkare aldrig mycket annat än presenterar den sanning som de själva via sitt öde bär på. Så...västerlänning du är och med den självbild du kanske har, är alltså formad av psykiskt störda individer som denne Thomas Hobbes! Dags att börja sovra lite bland västerlandets accepterade "sanningar"? Allt vi håller för upplyst kanske egentligen inte alls hjälper oss växa som människor...
En tonvikt på tolfte är oerhört deskriptivt, och både den försvunna fadern (Solen) rimmar perfekt med huset, inte mindre än ateistens senare formulering om att "människan inte kan skapa sig någon idé om Gud". Det är samma bortträngningsmekanism som röjde fadern ur bilden som beskriver Hobbes oförmåga att formulera en idé om Gud, och troligen också ligger bakom att så sällsynt lite biografiskt material om honom finns att tillgå (Wikipedia), trots att hans livsverk var betydelsefullt (redan i hans samtid), och han står som en av grundarna till den materialiska filosofi som i grunden degraderat västerlänningen!
Hans viktiga teori om att människan är svag och måste underordna sig ett "samhällsfördrag" eller "samhällskontrakt" beskrivs också perfekt genom detta totala offer av Väduren i 12e huset för förluster. Väduren är tecknet där jaget ska formuleras i barndomen men här gick något snett.
Månen debil i Skorpionen är en kändis på bloggen i samband med problematiska barndomar som ibland övergår i psykopatologi hos individen själv. Här är den igen, och under attack från sin egen disponent Mars, enligt vår rekonstruktion (rektifikation) själv belägen i prövningarnas hus och en Mars (självhävdelse) som bara befinner sig i början av sin evolution i zodiaken.
Jag har väl aldrig sett en svagare start på livet än via dessa indikationer, och hur väl de stämmer med Hobbes faktiska omständigheter! (Han lämnades bort till fosterföräldrar efter att fadern lämnat modern.)
Givet att tidpunkten är svävande ska vi kanske inte dra för höga växlar på planeternas placeringar i husen, men det förtjänar att noteras att också den prövosamma och hämmande Saturnus finns i faggorna som en av kandidaterna till rollen som horoskopets totalhärskare. Det här är den materialistiska och inomvärldsliga människans planet och det är väl typiskt att den skulle kunna befinna sig konjunkt med ascendenten i horoskopet för en av den västerländska materialismens första och största impulsgivare.
Hobbes's first area of study was an interest in the physical doctrine of motion and physical momentum.
(Wikipedia)
Conatus (Latin for effort; endeavor; impulse, inclination, tendency; undertaking; striving) is a term used in early philosophies of psychology and metaphysics to refer to an innate inclination of a thing to continue to exist and enhance itself.
(Wikipedia)
Dessa ord pekar rakt mot Saturnus, denna obändiga kraft ingen kan motstå eller muta och som pekar rakt mot materialistisk determinism (Newtons biljardbollar, allt ska kunna räknas på). Som psykologisk indikator en klar fingervisning om en dragning mot fatalism och av alla astrologins ingredienser är väl ingen planet så tätt kopplad till Ödet eller Nödvändigheten som Saturnus. "Ödet regerar över Hoppet." (Saturnus omloppsbana ligger bortom Jupiters och är den yttersta gränsdragaren för den spatio-temporala världen.)
Hobbes berömmelse vilar främst på läran om samhällskontraktet och det är ingen slump att "kontrakt" - "sammandragning" - leder rakt till Saturnus. Ännu en indikation på att rektifikationen som placerar Saturnus nära ascendenten - kanske som horoskopets totalhärskare - kan vara korrekt. Hobbes sökte ett system som kontrakterade, drog samman "fysik", "levande människa" och "stat", säger Wikipedia - i mina ögon kanske en lite märklig blandning av äpplen och päron, men uppenbarligen ett försök att "förklara allt" (som Hobbes räknade in i sin verklighet) i ett grandiost metafysiskt system.
Saturnus är dessutom debil i passagen genom Väduren, dvs den systematiserar och drar gränser på basis av egots tunnelseende. Vare sig Saturnus ligger i exakt fokus vid födelsen eller ej (nära ascendentens gradtal), är det under alla omständigheter en negativ kombination att ha Solen i samma tecken, särskilt en debil Saturnus som söker kväva barnets Sol, där jaget ska växa sig starkare...
Jag vet inte om man vågar gå så långt som att döma ut förmågan till objektiv bedömning hos ALLA MÄNNISKOR som föds de år Saturnus passerar egots trånga tecken. Det kan ju hända att t.ex. den expansiva Jupiter står väl placerad och "öppnar" där Saturnus tenderar att sluta individen inne i bisarr subjektivism.
Som hos Hobbes, där han uppenbarligen utgår från sin egen omedvetenhet och egostörning i formuleringen av sin negativa syn på vad som går att tänka kring det gudomliga och inte. Han upphöjde sin egen traumatiska historia till objektiv norm, just som Saturnus alltid söker objektifiera.
Härvidlag kan noteras att Jupiter inte hjälper till någon högre filosofisk tankehöjd. Filosofiplaneten är förvisso upphöjd i Kräftans, sårbarhetens tecken, men som bloggen tidigare noterat innebär detta att individen blir hyperkänslig och då denna extrema sensitivitet nuddar vid den förmörkade Mån-Skorpionen (Månen = minnet) tycks resultatet vara en akut känsla av smärta och ödslighet och de bortträngningar av barndomen vi talat om. Inte konstigt att Hobbes sedan formulerar en filosofi om den svaga människan som behöver en stark stat att knyta sig samman med och låta sig regleras av!
Vi har här troligen ett "offrat barn" (Väduren i 12e) i (negativ) synergi med den överkänsliga och dystra känslo-Skorpionen, här supersensitiviserad av Kräftan, tecknet som propsar på trygghet och skydd i alla lägen. Hur skulle en så ömhudad himmel kunna beskriva en stor filosofi i andra frågor än sådana som rör individens subjektiva upplevelse av att vara utsatt?
Så här, tror jag, ser horoskop för ateister ut. De har alla havererat på ett omoget stadium och ägnar sedan all sin intellektuella kraft åt att "dödförklara" den gudomliga ordning som i just deras fall inte varit till någon "nytta".
Eftersom ateister många gånger är utomordentligt intelligenta människor, är det uppenbart att deras störningar ska sökas på djup nivå. Månen (det inre sinnet) kan alltid misstänkas vara en svag länk i kedjan eftersom planeten också gestaltar individens ankomst till livet och första grundläggande år av emotionell stabilisering och integration i den muntligt språkliga världen.
Solen kan t.ex. vara hur intelligensvässad som helst av välsignelser från den vitaliserande Mars eller, än bättre, av Jupiter. Men är mottagligheten (Månen) skadad eller distorderad pga svåra astrologiska indikationer, kan man misstänka ytterligheter i tanke och gärning.
Hobbes sades vara en lugn och samlad natur där ytan bara sprack i ilskeattacker när debatt uppstod. Det här stämmer bra med Oxen som är en kolugn grundpersonlighet, särskilt som Venus i härskarläge omvittnar en allt annat än krigisk natur. Krigaren har, som vi sett, "offrats" i 12e huset där kvaliteterna har svårt att uttrycka sig ute på allmänningen.
Tolfte blir lite av "skyddad verkstad". Just eftersom det 12e också representerar ett relativt omedvetet hus så saknar Hobbes kontroll över det innehållet och därför kan den aggressiva Mars ta över honom - som när en människa blir besatt av en ond ande - i krigiska situationer som t.ex. en debatt.
Notera också hur den krigiska Mars kontaktar sin egen Skorpion-Måne, men Skorpionen är ett mörkläggande tecken (Tamas guna) och vill inte släppa fram Vädurens unga och ilskna läggning. Eld och Vatten i kombination brukar jag kalla "sensationalism" på bloggen, men i just det här fallet måste man tala om undertryckande av sensationer, båda känslor som kommer från insidan och sensationer i bemärkelsen yttre sinnesstimuli! Hobbes var lite av ett vulkanutbrott som väntade på att hända och hans liv var bara en ynka tipp på ett mycket större isberg (liknelsen haltar, för is leder bort från Elden under ytan...)
För försörjningen tog han länge i sitt liv läraruppgifter, vilket naturligtvis rimmar perfekt med Jupiter i Kräftan som har en moderlig och närande aspekt. Skulle vi ha Saturnus i fokus i öster, är också detta en patriarkalt sträv "informatör". Särskilt som Saturnus vistas i barnets tecken Väduren och således genast börjar begränsa och forma ("informera") det nyss framsprungna livet. Jag har vissa tecken i omgivningen på att Väduren står närmare barnavård och fostran än andra tecken, och särskilt då om också Kräftan ingår i anrättningen.
Saturnus vill som auktoritetsplaneten inympa en form och (kunskaps-)struktur i allt den kontaktar, och världens besserwissers torde alla ha en mäktigt stark Saturnus i sina horoskop. Sällan blir den världsligt starkare än som hos undertecknad, sjunkande exakt i väster. Därav denna egendomliga blogg, och dess försök att beskriva och lära ut blicken för symboliska sanningar via "stjärnorna"! Saturnus sysslar med tingens former, men behöver Månen för att fördjupa till "upplevt, själslig realitet".
Så vi kan precisera: besserwissern är när Saturnus knastertorrhet tar över och Månen inte gör sitt för att "bevattna" och levandegöra de torra fakta (Saturnus härskar över Jordtecknet Stenbocken). I den meningen var Hobbes alls ingen besserwisser, för hur dystopisk han än var i synen på människan, så var hans tankar ytterst fruktbara - se Jupiter i Vatten, välsignande Månen i Vatten.
Engelska språket brukar tala om "seminal thinkers" - säd eller spermastinna tänkare vars funderingar får konsekvenser. Sperma sorterar, med alla andra vätskor, under Månen. Har jag placerat blod under Mars här och var på bloggen, hoppas jag att "tänket" är begripligt. Men strikt talat symboliserar Mars attacker, skadegörelse eller initiativ - blodet som rinner är reaktionen på attacken och således den reflektion eller reaktion som Månen (eller Kräftan) står för.
I samband med det tolfte husets innebörd av "förlust" och Saturnus en kraft som sinkar och fördröjer (men också förtätar), noterar jag att han först vid 49 började titulera sig "filosof". Undertecknad, med prominent Saturnus, återvände efter bl.a. nästan tio år inom IT till att läsa böcker först vid 45, och nu plötsligt ramlade filosofi in på dagordningen.
En koncis biografi som den på Wikipedia ger mycket stoff att jämföra horoskopet med. Hans liv var ju dramatiskt, med flykt från England och exil i Frankrike och sedan dödshot - åtminstone som detta av Mars infekterade och angripna skorpionpsyke upplevde saken. I indisk astrologi representerar faktiskt det 12e exil och emigration - husets "världsliga försakelser" kan tolkas som att man dumpar hela sin gamla värld!
Hans vädjanden om beskydd i politiskt oroliga tider rimmar också väl med hans världsligt klena Sol (om 12e-husplaceringen stämmer), och även med en överdriven fruktan för sin egen sårbarhet (Jupiter-Kräftan "välsignar" en debil Måne i dödsskuggans dal). Hans tes om "allas krig mot alla" - en groteskt svart syn på människan som ben brutal instinktsdriven maskin där en stark stat (Saturnus!) måste till för att kontrollera henne, är för historikern kanske en frukt av hans upplevelse av oroligheterna i England.
Men astrologen ser ju att detta bara är ytterligare ett uttryck för hans medfödda karaktär (vilket är detsamma som hans öde). Vilka "triggers" som helst kan egentligen tjäna syftet - det viktiga ur astrologisk synpunkt var att denna själ VILLE synliggöra sin egen undertryckta brutalitet (Mars i 12e i krig mot psyket/själen i Skorpionen). Och han valde att projicera dessa arketypiska egenskaper på folk i stort eftersom han till att börja med vägrade Gud och degraderade människan till bara en tung fysisk mekanism.
Återigen kan vi se att de flesta tänkare aldrig mycket annat än presenterar den sanning som de själva via sitt öde bär på. Så...västerlänning du är och med den självbild du kanske har, är alltså formad av psykiskt störda individer som denne Thomas Hobbes! Dags att börja sovra lite bland västerlandets accepterade "sanningar"? Allt vi håller för upplyst kanske egentligen inte alls hjälper oss växa som människor...
