Som nybliven fattigpensionär, nyss fyllda 62 har jag bestämt öppna bloggen igen. Den som bor i Stockholm men inte kan konsumera bort sitt tomma liv, måste förstås fylla dagarna med något. Den tidiga pensionen berodde helt enkelt på att jag tröttnat på Sveriges havererade arbetsmarknad och den grasserande åldersdiskrimineringen.
Arbetsgivare är idag så okunniga och deras billigt kontrakterade rekryteringsbyråer än värre däran, att det inte finns "pengar" att undersöka kompetensen hos folk som inte prickar in alla 5-10 frågorna på byråernas webbformulär exakt. Oavsett hur irrelevanta frågorna är för den som ser och förstår strukturer bortom triviala enskildheter ("kan du den programvaran?"), ryker man i första grovgallringen.
Själv var jag en gång systemutvecklare (under tre år hos samma arbetsgivare) men har provat att inte kryssa i banala frågor om enskilda program och hänvisat till en större kompetens. Jag är ute ur leken direkt, varje gång. Ofta kommer dessa avslag med vändande post vilket visar vilken ohygglig misär som råder på den svenska arbetsmarknaden efter att "IT-stöd" kom till arbetsgivarnas "hjälp" för att spara kostnaden för rekrytering. Nu har jag blivit fri från den svenska mardrömmen.
Jag medger att jag är lyckligt lottad som till skillnad från många i det nya Fattigsverige har just så mycket pengar på sparkontot att nå upp till relativ fattigdom under de 36 månader som återstår till 65. Då är besparingarna slut men bostadsbidraget kommer att täcka pensionens otillräcklighet i detta, "det svenska livet". Själen kommer att minnas det i nästa inkarnation som till och med ett värre liv än den gången upplevelsen av det lilla livet (liv i det fysiska) var genom en svart slavs medvetande.
Det var i staden Charlotte, North Carolina, tidigt 1700-tal, och slaven hade en förhållandevis tolerant husbonde och arbetsbördorna bestod mest i trädgårdsskötsel. (Längre bak i protokollet finns en smutsfläck som arabisk köpman, inte minst av svarta slavar. Ingen är oskyldig när man börjar se närmare på verklighetens beskaffenhet.) Jag tror mig kunna precisera tiden så noga eftersom själen var tillbaka på Jorden igen och nu som fransos - samma nationalitet som den förre husbonden - och bevittnade uppspelt schavotteringarna av adel i Paris i slutet av nämnda århundrade.
Vad jag förstått av nattdrömmar, intuitioner och t.o.m. de mest fantastiska överlappande daghändelser som korrelerar med Charlotte, var slaven kortlivad. Han blev upprorisk och husbonden skickade sina mastiffer på honom. Själen fri för en snabb retur till det Frankrike som hans förra herre kommit från till Nya världen. Kan själar utanför tiden välja liv av ren nyfikenhet? Som "psykohistoriker" som söker förstå sina gjorda erfarenheter ur ett vidare perspektiv?
Den 6 oktober 2021 återuppstår således bloggen officiellt, även om dess krympande publik sedan länge vandrat vidare i de ytliga distraktionernas Sverige. Om inläggen kommer att skilja sig nämnvärt från det förgångna återstår att se.
*** ***
Första inlägget efter den här avsiktsförklaringen, blir dagens tredje text! Jag har just sett ett intressant naturvetenskapligt program från 2017 på kabelkanalen Axess, om detektivarbetet med att identifiera en tidigare okänd vulkan på en indonesisk ö som låg bakom ett så gigantiskt utbrott under andra halvåret 1257 att den gav upphov till det Europa känner som "den lilla istiden".
När askmolnen sakta spreds över hela jordklotet låg den geologiska katastrofen t.ex. till grund för svår missväxt på norra halvklotet och det omskrivna helvetet i London året därpå. I programmet säger en brittisk forskare: "Föreställ dig att leva i London och inte förstå något om den sanna orsaken."
Oaktat det fascinerande detektivarbete som ledde till identifikationen av vilken vulkan ungefär vid ekvatorn som kunnat sprida aska både på Nord- och Sydpolen, är forskarens uttalande typiskt för den moderna och hybristiska mentaliteten. Han trycker på ordet "sann" orsak, och antyder med sin betoning att den "mörka medeltiden" producerade falska förklaringar av typ "Guds straff över en obotfärdig mänsklighet".
En annan orsak som för en mer utvecklad naturvetenskap skulle kunna gälla som "sann" är förstås den astrologin varit på kornet i tusentals år. Att gudarna som tänktes dölja sig bakom de synliga planeterna, kom samman en särskilt vredgad dag och "urladdade" sig. Planetpositionerna skulle således kunna vara den "sanna orsaken" till vulkanutbrottet som bara var det synliga eller jordiska uttrycket för en störning i kosmos.
Sådan var tanken i den gamla uppfattningen om en parallellism mellan den makro- och mikrokosmiska världen. Romerske filosofen Plotinus skyndade sig, trots sin allmänt positiva inställning till astrologin att påpeka att spåfolket har fel som tror det handlar om orsaker (fysikens kausalitet). Förklaringen ligger på en högre nivå än så, och man kan som bäst tala om himmelska omen eller en samtidighet mellan omen och händelser på Jorden. Psykologen Jung misslyckades grundligt att i den vetenskapliga världen lansera en närbesläktad tanke som "synkronicitet" - icke-kausala men meningsfulla koincidenser. Västerlänningen var inte mogen det Jung hade förstått.
Eftersom den kemiska sammansättningen i borrprover från Nord- och Sydpolen pekade på andra halvan av 1257 kan det vara värt att se om något särskilt orosmoln skapas i astrologins kosmos vid denna tid - och naturligtvis hur ofta en sådan "signatur" återkommer genom tiden.
Hela tv-programmets underliggande fråga var naturligtvis: när kommer mänskligheten att massdö nästa gång, inte av just den här indonesiska vulkanen (som tömt sitt mesta krut), men av någon annan högpotent Skarprättare? När solen förmörkas under lång tid av askmolnen bryter "värdekedjorna" samman eftersom flyget inte längre fungerar. Den självgoda moderna stockholmaren får inte längre sina exotiska matvaror hitflugna från fattiga länder. Och det är bara början på den senkapitalistiska civilisationens rapidsnabba avveckling.
Till astrologiprogrammets söksystem som får göra grovjobbet. Tv-programmet förklarade att vulkanutbrottet 1257 var det kraftigaste på Jorden under de senaste tiotusen åren, men datorprogrammet kan inte hantera hur stora tidrymder som helst, och först och främst måste en suspekt "signatur" hittas.
På måfå provar jag Solens ingång i Lejonet, som sideriskt inträffade under den 30 juli år 1257, några dagar efter sommarsolståndet. Kartan ställd för världstid (Greenwich) - något måste man ju välja - är intressant, men knappast katastrofal. (Jag använder naturlig zodiak här, utan ascendenttecken, det är meningslöst att inbilla sig att man sysslar med exakthet i den här frågan.)
Solen i Lejonet opponerar sig mot den krampframkallande Saturnus i Vattenbäraren - två starka placeringar där Sol med energi strävar framåt och Saturnus alltid blockerar och låser tills spänningar uppstår.
Dessutom råkar dagen för solingressen det kosmiska urverkets "sekundvisare" Månen vara invävd i den här oppositionen, åtminstone några timmar. Men detta är inte en tillräckligt unik eller destruktiv signatur, jag känner människor födda med samma tre planeter i en "Mexican stand-off" utan att eruptivt ha brutit samman (mig veterligen).
Istället för att lista varje dag under katastrofårets andra hälft kanske en smartare strategi bör användas. Ser man till utbrottets konsekvenser kanske global missväxt och massvält är det man söka tecken på? Astrologin är dock ett verktyg människorna men inte djuren har kokat ihop för att orientera sina unika medvetanden i en främmande värld.
Eftersom att Vattenbäraren - mänsklighetens eget tecken - härbärgerar sin egen härskare Saturnus (kontrollerad sammanhållning) bör tecken och härskare varit djupt indragen i en mer svårlöslig konfiguration än oppositionen till Sol-Lejonet (en opposition som ofta ger heroiska gestalter eller imponerande folkledare).
*** ***
Givet Saturnus position i Vattenbäraren ser jag tilldragelser i Skorpionen som kanske mest kritiska, inte bara för att skorpionen stinger till döds utan för att Luft och Vatten inte fungerar tillsammans. Metafysiskt representerar de den Rationella Själen och den lägre naturanknutna Vegetativa (eller Irrationella) Själen. Problem mellan dessa två kan verkligen innebära att den lägre naturen - här i världen - blir toxisk som antytt av den giftbringande Skorpionen och askmolnet färdades som sagt genom luften och fyllde atmosfären i hela världen.
Så här ser det ut senare 1257, dagen när Solen går in i Skorpionen och enligt den naturliga zodiaken betonar sektor 8 för allt levandes naturliga död - notera hur Saturnus enligt hinduisk aspektlära binder samman till Skorpionen via sin långa 270-gradersaspekt. Eftersom också Saturnus kan indikera Döden ser man här en dödlig störning i mänsklighetens andningsluft eller i mänskliga samhällen (Vattenbäraren = grupporganiserade individer):
Det här är en långt mer dramatisk och problematisk himmel och det blir inte bättre av att olyckans sektor, Jungfrun eller sjätte sektorn, är högaktiv till följd av Olyckans egen passage därigenom. Alltså det krigiska utbrottets Mars.
Att även "lyckobringande" Jupiter är närvarande ger troligen inte alls någon välgörande lindring. Tvärtom, en skadad Jupiter ger inte bara kapitalism och fantasier om evig tillväxt, den kan också ge gigantism, till synes okontrollerat expanderande skeenden - som detta extrema vulkanutbrott.
Programmet berättar att Vesuvius täckte Pompeji med ett 5 meter tjockt lager pimsten. När den indonesiska vulkanen slutligen hittades på en ö, fann forskarna ett uppåt 50 meter tjockt lager pimpsten och betydligt längre bort från den urgröpta vulkankratern. Boven var funnen.
En annan sak som talar för detta som en bättre karta är den indiska lära som jag redan snuddat vid i flera inlägg de senaste dagarna: det inkonjunkta icke-förhållandet mellan planeter i ett tecken och det sjätte tecknet eller åttonde från första steget (talbas 1, nollan fanns inte i astrologins begynnelse).
Det betyder att en annan obehaglig dold aspekt finns vid Solens ingress i Skorpionen: det faktum att den gigantiska Olyckan står i icke-förhållande till Saturnus-i-Vattenbäraren medan Saturnus bokstavligen har dödsfiende-förhållandet ("1-8-relationen") till Jungfrun, symbol för jordbruk och den sårbara enskilda individen.
Att just Vattenbärare och Jungfru är knuta på detta olustiga sätt påminner om att "ensam är svag" och att mänskligheten dock är en kollektiv varelse, den håller samman för att stärka sig som grupp. Intressant är dock hur ofta Jungfrun förekommer som hatisk individualist som formligen avskyr kollektiva lösningar - redan i bloggens första andning var moderata statsministern Fredrik Reinfeldts horoskop ett perfekt exempel på en urspårad självtjänare och samhällsfiende.
Givet denna bakgrundskunskap måste man säga att just detta "sociala utstötningssyndrom" (Skorpionen och Vattenbäraren i olag) är långt värre än hos Lena "Nooshi-haterskan" Mellin, tokhomot Elton John eller begåvade men neurotiska regissören Woody Allen. Störningen mellan grupp/luft och individ/åkerbruk pekar mot just de problem som följde på detta vulkanutbrott.
Naturligtvis är och förblir horoskopet helt spekulativt, men det är mer precision i astrologin än kol-14 metoden som för förkolnat trä från den indonesiska ön inte kom mer än ett halvsekel i närheten av proverna av isen vid polerna. Gott så, den moderna mänskligheten kanske en dag når samma insikt i tillvaron som äldre civilisationer redan haft (fast på andra sätt).
Naturligtvis kan man diskutera ett något senare horoskop med soltecknet Skorpionen. Vid ingressen står dock Månen passande i härskarläge i Krabban (haven och fruktbarhet generellt), en symbolik som beskriver hur den låga sublunära själen är helt mottaglig för direktiv ovanifrån. Det är Krabbans eller Naturens uppgift att ge realitet åt himlamakterna som verkar i det superlunära.
Men längre in i Solens vandring genom Skorpionen kommer också Merkurius att ansluta sig och bli lydande under Olyckan (Skorpionhärskaren Mars). En sådan Merkurius ger obehag och nervösa problem i nervbanorna (magmakanaler i Jordens inre? Merkurius är förmedlaren, en kanal). Den placeringen skulle också innebära en intensifiering av det dödliga Skorpiontemat detta år.
*** ***
Hur vanlig signaturen är går inte att besvara eftersom allt detta är spekulation och signaturen också blir alltmer sällsynt ju fler planeter man kräver ska ingå.
Södra månnoden eller platsen där Drak-demonen får huvudet avhugget är en annan faktor man skulle kunna börja sitt nystande i. Drakhuvudets (norra månnodens) ambition att stiga mot himlen och gudarna är mindre sannolikt för ett normaliserande vulkanutbrott efter ett inre övertryck, Draksvansen där straffet för klättrarens hybris utdelas är en mer passande symbolik. Men samma här, enbart en konjunktion mellan Sol och Draksvans är inte ett tillräckligt omen, alldeles för vanligt förekommande...
