Mycket annat men inte metafysiker

Jenny Maria Nilsson må vara duktig på mycket inom den vidsträckta mänskliga kulturen, men metafysiska texter ska hon nog vara försiktig med. Jag upptäckter namnet via en bedrövlig anmälan av två samtida filosofer i den snart robotiserade snuttnyhetstidningen SvD. Jag kommenterar här bara textens första halva eftersom hon är väldigt nöjd med den andra tänkaren som "håller sig på jorden". 

Men vad gäller äkta metafysik tar sig Nilsson avgjort vatten över huvudet. Hon anklagar den italienska filosofen Markus Gabriel för hans svepande uttalanden bara för att strax röja nivån hos sin egen analys med en formulering som ”jag tror” i en påstående som kräver ett utvecklande av tanken. Eller det nog så svepande och otillfredsställande: ”Gabriels meningsfältsontologi kommer knappast att konkurrera ut de teorier om varandet som vi samlat på oss under några tusen år.” Det är plågsamt tydligt att Nilsson inte tycks ha en susning om vilka dessa metafysiker är eftersom hon då, för att leva upp till den standard hon anklagar Gabriel för att inte nå, borde ha givit ett eller ett par exempel. 

Nilsson anser att Gabriel luktar populism med sina populärkulturella referenser men klarar inte att stringent hålla sin egen text på en snobbigare nivå utan grötar in svengelska i sin text (”Duchamp dubbade en pissoar till konstverket Fountain”) eller billiga putslustigheter som ett förtrytsamt, ” Jaha? Tack för inget.” Nilsson tar uppenbarligen väldigt lätt på den filosofiska diskursen och tror aningslöst att hennes läsare är en korkad borgare av samma skrot och korn som helst – den där nya typen som inte alls är särskilt djup bara för att den läser en hajpad ”tung” bok någon gång då och då.

Den bristande grundningen märks särskilt i den vaga ”tro” med vilken Nilsson söker smita undan det behövliga resonemanget. Frågan här rör Nilssons möjligen väl reduktionistiska sammanfattning av italienarens teori: ” Existens = framträdande i ett meningsfält = Gabriels meningsfältsontologi”. 

Turligt nog kan jag hänvisa henne (och andra) till exakt det parti i den västerländska metafysiken som kan hjälpa henne förstå att Gabriel tänker kristallklart och hon presenterar sig rent okunnig. När den romerske metafysikern Plotinus på 200-talet expanderar intimationer hos Platon, gör han det utifrån en påfallande insikt i den indiska Samkhya-filosofin, en filosofisk idealism (världen är en tankekonstruktion).

Problemet med Plotinus samlade verk Enneaderna är att de inte presenterats kronologiskt och att de styckats upp, så att t.ex. fjärde bokens tredje och fjärde traktat (Själens problem I och Själens problem II) utgör en fortlöpande diskurs. Det är förenat med risker att peka ut ett ställe mitt i en text som lämplig ingångspunkt, särskilt om man likt Nilsson aldrig tycks ha funderat över Platons arketyper tidigare. Av den nödtorftiga informationen i hennes artikel förefaller Gabriel bara ha bytt namn på Platons former, arketyper eller idéer och kallar dem ”meningsfält”, ungefär som biologen Rupert Sheldrake en gång gav dem det rätt genomskinliga namnet ”morfiska fält” eller på svenska, formbildande fält. 

Den osynliga formen föregår den synliga, kroppsliga, som dess skapares, själens, intentionalitet eller ”blåkarta”. Själen är själv en form och rör sig i himmelen bland former. Risken är voltan, själens helomvändning där den börjar projicera sina kombinationer av formerna mot det yttre mörkret och blir en fånge i sin egen föreställning. Själen rasar i flera distinkta steg och kan i värsta fall, sluta i den avgjorda fiktion som kallas världen. Intet nytt hos Gabriel jämfört med Plotinus med andra ord.

Men där Nilsson, brödfödeskribenten med anspråk på att avhandla kultur, ”tror” att Gabriels ”supertanke” visst kan reduceras till ett intellektuellt objekt (meningsfält) bland andra, trots systembyggarens förnekande därav, där argumenterade Plotinus stringent för varför detta inte är möjligt. Stycket följer på en förstummande petnoga analys av minnet hos människan och i tillvaron (som är besjälad) och fortlöper över eleven Porfyrius artificiella uppbrytning av texten in i Enneaderna IV.4.

Gud eller ”supertanken” (se Nilssons val av gemen begynnelsebokstav) kan inte kontemplera sig själv som ett intellektuellt objekt bland andra, just eftersom den är unifierad. Bara en sönderbruten entitet (eller en med en begynnande rämna) uppvisar självmedvetenhet som efter själens syndafall antar intensifierad och tragisk som det mänskliga egot, vilket nu bildar en så tjock bark runt själen att dess förnimmelse av sin formala essens helt förmörkas. Med detta förtvinar också människans förmåga till intelligent tänkande.

Det är själarna som i olika grader av rebelliskt avfall från Himmelen kan kontemplera formerna. Men när själarna är sig själva mest trogna antar de istället karaktären av noetiska väsen, andeväsen eller intellektuella principer. Dessa bara ”är” och har den mest potenta skapandekraften. I Himmelen försiggår emellertid Guds lek för lekens skull, inte med människors fula sneglande mot frukterna av sitt arbete (vinsttänkande) eller instrumenterandet – prostitutionen – av sina egna skapande själar.

”Enheten i Själens (intuitiva) fakultet är inte oförenlig med multiplicitet i objektet; Själen besitter inte objektets (Nous, Gud, supertanken) fulla innehåll i en enda tankeakt; varje akt är ofullständig i sig själv, men alla exerceras oavlåtligt.” (Enn. IV.4.1 – sista stycket)

Plotinus talar här om Världssjälens patologi, dess cirkulera rörelse i tallösa dimensioner – se astrologins lilla planetära kosmos som en sinnebild för ett ofattbart mycket större skeende).

Tyvärr för Nilsson och andra med påfallande ego-problemematik, klargör Plotinus hur konceptualiseringen avtar med tilltagande grad av trohet mot sig själv. I synnerhet paragrafen vi just provsmakade kan förklara för Nilsson varför Gud inte är nåbar som en tanke bland andra tankar. Gudars skymning! så lite Nilsson tycks ha uppfattat av ämnet – talar hon bara om ordetiketter (likt en postmodernist) vet hon uppenbarligen inte ens vad metafysik är och är illa lämpad att uttala sig om nyrealism!

Har Nilsson ens uppfattat att realism i detta fall inte syftar på ”vår” värld utan på det Plotinus – i engelsk översättning – kallade ”the intelligible world”? (Den begreppsliga och begripliga verkligheten.) Det är våra mänskliga tankar som bäst illustrerar vår sanna natur som noetiska, intellektuella andeväsen som i sant intellektuell verksamhet – snarare än människans mentalisering – skapar sig chimärer, t.ex. den fysiska världen? Den ande som skapade världsalltet gjorde ett sjujäkla jobb så många själar som irrat sig in i detta system, förförda av sirenernas sång!

En bit av paragraf två förtjänar en snabböversättning, hur deprimerande den än är för en ego-baserad mentalitet:

”...Vi kommer nu till frågan om minnet av personligheten (after att själen lämnat jordelivet). Det kommer inte ens att kvarstå minne av personligheten, ingen tanke att Den Kontemplerade skulle vara självet – Sokrates till exempel – eller att Intellektet eller Själen skulle vara självet. I det här sammanhanget ska det hållas i åtanke att, i kontemplativ vision av särskilt det levande slaget, är vi vid tiden (för andeskådandet) inte medvetna om vår egen personlighet; vi besitter visserligen oss själva men aktiviteten (intentionaliteten) är riktad mot det visionens objekt med vilket tänkaren blir identifierad. Han har gått över och blivit till materia som låter sig formas; han tar ideal form inom visionens skeende alltmedan han – som potential – förblir sig själv. Detta innebär att han aktivt är sig själv när hans tankeverksamhet inte är riktad mot något alls.”

Den kinesiska wu wei-doktrinen anmäler sig när man läser Plotinus analys av det visionära tillstånd han själv inte var någon främling för.

*****

Nilssons horoskop var inte det lättaste att säkra! [Tillägg: Och jag lyckades inte heller. En läsare lade ner mer ansträngning och lyckades bättre. Den som vill kan hoppa ner till det korrekta horoskopet och studera det, för att sedan återvända till det felaktiga jag med viss tvekan valde att kommentera. Det är förunderligt hur båda himlarna ändå möts i samma grundläggande avseenden. Eld, obalansen, mörkret! Det enda som felar i min beskrivning är utvikningen om Jungfruns tecken, som knappt alls figurerar i den korrekta kartan.] 

Ingen artikel i svenska Wikipedia men en googling gav i vilket fall en rätt aktuell riktningsangivelse (länken inte klickbar då man möts av ett inloggningsformulär):

Med kärlek till mor och magister | Hbl.fi

hbl.fi/kultur/2013.../med-karlek-till-mor-och-magister

Translate this page

Nov 7, 2013 - Jenny Maria Nilsson är kulturjournalist och bosatt utanför Lund i Skåne. I december debuterar hon som författare med boken Varken offer eller ...

Om man återställer Kvällspostens förskönade bild på kulturvetaren genom att lägga på de gråtoner som bannlysts (se ovan), framtonar cirka 40 år gammal individ. Intrycket bekräftas av fotot i en annan artikel i vilken Nilsson bekänner sin fluktande läggning. Vi kan förbereda oss på ett horoskop där ELD spelar en viktig roll och möjligen VATTEN i vilken avbilden mer eller mindre korrekta återspeglas. På sin blogg nämner kulturvetaren sin dåliga syn och man kan därför kanske misstänka störningar i något av dessa element.

För Skåne ger Birthday.se två möjliga namn så nära Lund att ingen annan större ort borde ha tjänat som referenspunkt. Tyvärr ligger båda adresserna i Lund, om än i utkanten av staden. Möjligheten av en flytt sedan nov 2014 kan inte uteslutas eller också har individen lyckats göra sig rejält osynlig på nätet!

Jenny Maria Nilson LUND 16/10 1970
Jenny Maria Nilson LUND 11/4 1981

Den andra, av årgång 1970, nu 45, lockar mig spontant eftersom detta är en Jungfru och alla Jungfrur detta år jag har mött har varit vackra! Detta har jag antagit beror på att Jungfrun redan från början brukar ha en fint tecknad benstomme och ett år i estetikens tecken tycks vässa den här tillverkningsomgången ytterligare. Titta på ett narcissistiskt ungdomsporträtt på kulturvetarens Flickr och se hur lik kulturellt förfinade Sol-Jungfrun Suzanne Vega hon är! 

[Tillägg: Minnesfel från den tropiska zodiakens dagar. Dessutom var det Månen Vega hade i den tropiska Jungfrun och inte Solen.]

Med pretentioner

Asociala Jungfrun - en missmodig betraktare
av den sociala människan

Jungfrun är sällan slående i sin skönhet, de är vaga men Venus "fall" tycks kompenseras i fysiska drag som uppfattas estetiskt tilltalande. Sällan något extremt, men behagligt.

Dessutom stämmer den hypotetiska modell 1970, för medfödd skönhet drar bort många år från den upplevda åldern. Dessutom är den ytligaste typen av Våg ut i fingertopparna en estet och med Jungfrun dessutom en kräsmagad kritiker = kulturskribent! (Se även flera andra borgerliga kulturvetare, inte minst Björn Wiman i DN.)

Så varför vill sig inte metafysiken hos 1970:an - om gissningen stämmer?

Jo, nog tecknas en dysterkvist som helt kollapsat in i materialismen och sedan sprungit på problem. När själens syndafall är maximalt kanske man blir kulturmänniska?

Foto- och selfiefixeringen är uppenbar med detta horoskop. Månen i egocentriska Väduren och här patologiskt självfixerad pga. den fallna Saturnus. Ofta målas de stora ödesangivarna över av lägre och mindre "metafysiska" indikationer, men när sinnelaget så direkt drabbas av den tungsinta och gravallvarliga Saturnus i sitt fallna och blott personliga tillstånd, då får vi klara tecken på att det kan vara rätt horoskop som identifierats. Till och med synproblemen tycks antydda genom den mörkläggande Saturnus i Eld och en disponent (Mars) som störtdykt in i olyckans sjätte hus. Med Mars och Merkurius samlade i soltecknet påminner horoskopet om bloggarens, fast den "lägre" materialistiska ekvivalenten till den tämligen abstrakta astrologiska analysen.

Nilsson hade tydligen suttit år in och år ut - notera det lååångsamma saturniska lunära psyket - och plitat på några essäer om sin favoritförfattare Camus. Har vi hittat rätt karta borde den matcha Nobelpristagarens på vitala punkter, som en platonisk kärlek över tid och rum...

Vad kan man säga? Lite elakt kanske att Mån-Saturnus hos kulturvetaren är en sämre sortens plagiatör eller ekokammare på Camus brinnande Sol i Vågen. Via opposition återspeglar hon och formaliserar (Saturnus) kontentan av Caumus solära kreativitet. Kreatören tas om hans av byråkraten och systematikern! Men man måste säga att hennes arbeta är av välvilja och knappast för att göra sig ett eget namn. På samma sätt som Saturnus skadar och förmörkar sinnelaget söker Jupiter kasta godhet in den dödskuggans dal som är människornas värld. Här råkar Camus Sol komma i skottlinjen för Nilssons egna existentiella ångest och har tydligen bidragit.

Till sist, men inte minst, hade Camus den fallna Venus i Jungfrun, något som Sol-Jungfrun Nilsson uppsnappar. Parallellerna kunde med andra ord inte vara starkare och bättre. Det är bara Camus eget sinnelag, en extremt jordnära filosof eftersom luftiga Vattuman-sinnet bojas av Saturnus i Oxen, som nominellt saknar motsvarighet hos litteraturvetaren. 


Den korrekta kartan

Läsaren Havsörnen har flera gånger visat en envetenhet där bloggaren helt enkelt tappat intresset för ämnet innan han kom i mål. Vad han hittar efter en spaning på marker den här bloggaren aldrig beträder visar sig vara ett horoskop med en remarkabel släktskap med det felaktiga. Den fallna Saturnus är alltjämt nyckel till förståelsen och nu i ännu högre grad än tidigare, pga. en fullmåne som involverar både Sol och Måne!

Havsörnen bidrar med ett citat av Nilsson (se nedan) där hon uppskattar den rabiatateistiska filosofen Nietzsche (han som blev galen) om inte annat för att han visade uppskattning för hennes hennes favoritförfattare (ett rätt sorglig argumentationsnivå). Mycket riktigt stämmer hennes horoskop väl med den galne övermänniskodyrkaren. 

Detta visste säkert Havsörnen eftersom han valde citatet ifråga. Nietzsches Våg-horoskop flimrade förbi i det här inlägget som också innehåll en felaktig identifikation från min sida och ett (sedermera) nedröstat förslag till rättelse från samma havsörn. Lustigt nog figurerade den fallna Saturnus i Väduren som en nyckel även i det sammanhanget. Är denna Saturnus identisk med Lucifer - han som först föll från himmelen? Kan Saturnus i Väduren jämställas med den romerska traditionen om det vredgade eldmonstret Pyton som troddes fängslad under vulkanen Etna på Sicilien? "Mineraliska" Saturnus kopplad till det vredesfylllda (Mars) Eldtecknet Väduren ger en utmärkt astrologisk representation till den här etiologiska myten.

Astrid Lindgren och den nedärvda svenska ryssfobin

Det är bara att läsa valfri borgerlig tidning och se hur svenska folket i stycken är en paranoid hop dummerjönsar. Putin hit och Putin dit. Den antiintellektuella svenskheten tycks motsägas av det dominanta Luftelementet i nationalhoroskopet, men tycks ha sin förklaring i att SÅ MYCKET KRÄVS innan man kan ge klartecken. 

I nationalhoroskopet spelar Sol och Måne inte bra bordtennis med varandra och kartan faller därmed i två delar: en liten privilegierad klick med monopol på tänkandet och en stor simplistisk hop medborgare som ägnar sig enbart åt att jobba eller söka jobb och sedan shoppa bort sina pengar. Sällan har väl ett nationalhoroskop så väl beskrivit EN OND INTELLIGENTIA som trälbinder folkmassan och nogsamt ser till att hålla den korrekta verklighetsbilden undanskymt i enstaka kulturartiklar som ingen människa läser - särskilt inte som högern ser till att smutskasta all kultur som kommenterar samhället på ett kritiskt sätt. Högern "vänsterstämplar" tills det behövs cortisonsalva för att häva den överansträngda högerarmens akuta inflammation.

En sådan spännande kulturartikel publicerar AB, en fd. ryss som beskriver sina upplevelser av det pursvenska fenomenet Astrid Lindgren. Artikeln är läsvärd i sin helhet (den är kort) men jag fastnar för den här meningen som förklarar hur författaren i sina dagboksanteckningar fasar för de ryska kommunisterna och hellre väljer Adolf Hitler: "Astrid Lindgren är en människa vars hjärta brinner för det som ligger henne nära. Finland, Norge, Danmark och Baltikum. Det nära är måttstocken för godhet och ondska i Astrid Lindgrens värld."

Klockslag för Lindgren saknas och en månascendent ger inte alls det budskap som man kunde förvänta sig. Hon föddes med Jupiter i Kräftan, en plats där expansionens och tursamhetens planet sägs vara "upphöjd". Men att planeternas "fallna" och "upphöjda" lägen kan betraktas simplistiskt som alla västerländska kursböcker gör, som något bra eller dåligt, det framgår av en besatt bekant med Vågascendent och Jupiter i Kräftan, dvs. en tiondehus-Kräfta. Människan är visserligen diagnosticerad med adhd, men jag har brutit bekantskapen eftersom han inte klarar av att sluta placera sin egen familj som hela världens centralpunkt och fordrar att alla andra också ska göra det och gnäller och kverulerar som en bebis när hans "tiondehusprestation" inte non-stop ärebetygas. 

Detta är alltså en man i fyrtioårsåldern. Vi talar om en patologisk fixering vid det (troligen) enda i hela hans liv som han bygger upp sin känsla av nobilitet (Jupiter) och framgång vid. Jupiters "upphöjdhet" är verkligen en kluven historia här och hans underdålighet inför den egna avkomman har fått åtminstone hans döttrar att förakta sin egen far en smula. Jupiters upphöjdhet i kombination med 10e huset och dess universalistiska maktanspråk är synbarligen en kombination som fullständigt derangerar perspektivet hos en del människor som inte alls kan hantera den "framgång" (Jupiter) det innebär att de faktiskt lyckats bilda familj och sätta barn till världen. Jag skulle vilja klassa denna Jupiter i detta horoskop som en distinkt verksam illgärningsman, vilket ju faktiskt också det indiska systemet gör! 

Vågascendenten handlar helt om social eller mellanmänsklig jämvikt och den expansiva Jupiter rubbar ofelbart jämvikten. Och i 10e huset tillåts det lilla särintresset (Kräftan) helt rubba jämvikten! Kräftan i 10e är en fullständigt självmotsägelse med mindre individen självmant väljer ett så litet område som möjligt att göra karriär inom. Fungerande och legitima uttryck för Kräftan i karriärhuset är inte svåra att tänka ut.

Men titta här på Astrid Lindgrens månkarta, den verkar helt motsäga sinnelaget hos "en människa vars hjärta brinner för det som ligger henne nära":

Jupiter i Kräftan - framgång och välmående i den lilla klanen - ligger i det sjätte huset för fiendskap och olyckor. Det här är i mina ögon inte en symbolik som talar att "hjärtat klappar varmt" för den etniskt (Kräftan) närliggande miljön på ett expansivt (Jupiter) och allt annat uteslutande sätt. Man skulle tvärtom kunna tänka sig att kvinnan ser familjebildning och en talrik familj som ett elände och en olycka.

Jag menar att den begränsande Saturnus med den lilla sfärens (hemmets) Måne i sig representerar Lindgrens uppenbara intresse för de stora politiska rörelserna i tiden som kulturartikeln skriver om. Saturnus äger Månen och lyfter den till sin egen vidlyftade och konceptuella förståelsehorisont. Kombinationen stämmer synnerligen illa med en småaktig, borgerlig favorisering av baltländernna och Skandinavien.

Här uppstår frågan om hur långt man kommer med Chandra lagna och om inte månascendenten ibland är rent missvisande. Som jag förstår använder indiska astrologer de sekundära ascendenterna som komplement till den kroppsliga lagna. Det är bara den här bloggen som oftast nöjer sig med horoskop utan födelsetid som söker pressa all information ur enbart månperspektivet. Indierna menar att det krävs analyser av tre horoskop för samma individ för att säkert uttala sig, lagna, Chandra lagna och Surya lagna. Solens (Surya) lagna hänför sig förstås till handlingsmänniskan, den levande själen mitt i sitt levande nu. Månen är i det här mer fullständiga perspektivet en sidekick som efter sin förmåga bollar tillbaka det Solen ser eller uppenbarar i den takt den agerar och aktualiserar vad som tidigare bara var en latent möjlighet.

Om man nu istället väljer Astrid Lindgrens solperspektiv, hennes inre handlingskraftiga hjälte/hjältinna, då händer nu det förunderliga att vi får exakt samma dilemma som den adhd-störda personen. Jupiter i Kräftan blir en allt annan överskuggande besatthet. Det egna hushållets eller möjligen egna kvarterets trygghet och framgång blir 10e-husnormen som alla andra har att förhålla sig till. Eller som kulturskribenten uttrycker det: "Det nära är måttstocken för godhet och ondska i Astrid Lindgrens värld." Kulturskribenten har intagit Astrids SOLÄRA PERSPEKTIV och ser då precis vad hon såg och prioriterade!

Och återigen är Jupiter i grunden en god planet. Ingen kan klandra empati med de nära och kära, men här blir Jupiter en verksam illgörare som skadar Astrid Lindgrens förmåga att värdera gott och ont. Hela hennes hackordningsaxel är helt instabil pga. att den essentiella illgöraren Mars (Andra världskriget!) också är en verksam illgörare för Vågen som inget annat vill än jollra i en statisk värld av passion och mänsklig kärlek. 

Astrid Lindgrens solhoroskop lyckas alltså med det närmast otroliga: i horoskopet för sitt handlingsliv lyckas hon placera alla Vågascendentens tre verksamma illgörare i framhävda hörnhus. Och tecknen är förstås alla av den instabila passionens typ (Rajas guna).

Hur var det nu med hennes privatliv? Enligt månkartan var den lilla tomtebolyckan inte hennes. Hon blev på smällen med sin chef men vägrade gifta sig och tog hellre skiten (på den tiden) som lösaktig ensamstående mor. Men offentligt - och via sina solära milstolpar om livet i Sörgårdsidyllen - höjer hon det lilla familjelivet till skyarna! Den upphöjda Jupiter bär på onda effekter men ingen kan missa att den i grunden ändå utstrålar gott. Jfr. Åsa Romsons horoskop (månkarta) diskuterat igår.

Vad om den nedärvda svenska ryssfobin då? För att förstå denna sida som alltjämt lever kvar i borgarna och som Lindgren var ett tidigt exempel på, måste man minnas det äldre Sverigehoroskopet (1809) och där se hur sjukligt äganderättsfixerat och privatistiskt den fattiga obygd vi känner som Sverige var. Jag har någonstans ventilerat tanken att vår tids egoistiska borgare måste vara de gamla fattigsvenskarna som efter osedvanligt lång tid i limbo nu återfötts för att upprätta ett land i privategoismens anda sedan socialdemokratin handlöst korrumperats efter många år i symbios mot Storfinans och Arbetsgivare. 

Att med det gamla Sverigehoroskopets mentalitet konfronteras med kommunism och egendomsgemenskap var flera schackdrag för avancerat tänkande. Befolkningen och deras samhälle var galet efterblivet och alltjämt fast i ett medeltida feodalsamhälle (byt bara ut feodalherren mot den lokala brukspatronen eller motsvarande "starke man" - inte sällan den dominerande landägaren).



PS. Lindgren jobbade som korrekturläsare som ung: grotesk förstoring av de små irrationella (Vatten) urspårningarna lilla via Jupiter-Kräftan (som grinar högljutt när allt inte är till freds), och "polismentaliteten" via Saturnus-Månen i grammatikens tecken Vattumannen, en dömande eller bestraffande Ketu i tredje skriftspråkliga huset samt, förstås, Solen som uppslukar Merkurius. (Wikipedia berättar att hon i ett arbete mötte kriminalteknik och hur detta flyttade in i berättelserna om mästerdetektiven Blomkvist.)

Med både Sol och Måne i Luft är hon vad bloggaren alltid trodde var urtypen för en författare, men studien av Nobelpristagarna i litteratur bringade den föreställningen på skam! Jag menar dock fortfarande att Astrid föddes under grundtypen för en perfekt författare (hennes världsframgångar verkar bekräfta). Samtidigt var studiens 100 Nobelprisbelönta författare så få att den faller någonstans mellan en anekdotisk berättelse och en verklig kvantitativ studie.

Den motbjudande borgarbrackan

Bloggen har redan här och sedan här kommenterat borgarpressens dolska uppsåt med att angripa den friska debattören Åsa Romson som övertygade intellektuellt genom att grammatiskt hålla ihop längre tankekonstruktioner än någon av de andra krymplingarna i den famösa debatten. 

Hon producerade faktiskt språklig ekvilibristik som generade både nuvarande statsminister men också den föregående torrbollen. Med en förmåga att konstruera så bra och grammatiskt avancerade meningar i stridens hetta var det knappast några språkliga misstag Romson gjorde, de som nu borgargrisarna orerar över. Romson är helt enkelt en friare själ än övriga snöpta debattörer. Heder!

Men vad är nu SvD:s Maria Ludvigsson för ett kreatur? Jag brukar undvika att läsa hennes ointressanta tankar, men eftersom det nu var Romson tittade jag till bara så många meningar (tre) att hennes förutsägbara reaktion fick sin bekräftelse.

Prydligt konstruerar hon sina prosaiska skriftstycken, det är det inte tu tal om. Men låt oss granska kvinnans intelligens, ett ämne som då och då förekommer på den här bloggen och ALDRIG har kommenterats av en enda läsare. Jistanses vad jantelagen tvingat svenska folket in i ett krampande tillstånd av "minsann lika god som nån annan". Om svenska politiker hycklar och bedrar väljare i sin dolda trohet mot Storfinansen hycklar svenska folket och sysslar med självlögnen om sin egen förträfflighet.

Men nej... Jag blir bara trött när jag ser Ludvigssons himmel som vägrar lyfta till något som ens närmar sig Åsa Romsons observanta kvaliteter. Jag ber att få hänvisa till förra inlägget, från januari i år.

Vd:n för SL och Waxholmsbolaget en korrupt fifflare?

Lita aldrig på den som älskar pompa och ståt

Med DN:s uppgifter att det snattande SL-vd:n var i Hongkong för att möta en av anbudsgivarna på ett fett tunnelbanekontrakt börjar det stinka korruption så det förslår. Kanske Anders Lindströms goda daimon VILLE åka fast för en småstöld så att svenska medier skulle börja nysta i det större onda han redan syltat in sig i?

Mig veterligen har aldrig korruption studerats astrologiskt, men vem har å andra sidan vadat igenom alla sajter på nätet? Skorpionens naturliga åttonde hus indikerar dels korruption i betydelsen allt organiskt livs sönderfall, en dekompostering som Solen - livsmotorn - i Skorpionen naturligtvis starkt motsätter sig. Indisk astrologi tycks gå längre i sin bedömning av de tolv husen eftersom hela fyra av dem klassificeras som "onda" och då med någon slags moralisk underton. 

Båda de merkuriska husen tre och sex är onda, men det som motsvarar Luft är ett upachaya-hus, ett förbättringens hus eftersom man kan lära ett vindflöjlande intellekt rätt tanke och handling. Merkurius i Jord gör sjätte huset till en alltigenom ond plats att vistas eftersom intellektet nu har valt materialismen. Och är det något hinduismen och dess astrologi lär ut, så är det att vi är andliga väsen men tillfälligt förvirrade av vår inkarnation som jordvarelser.

Skorpionens åttonde är Vatten i dess onda aspekt medan Fiskarnas tolfte också är ont men ändå tycks hålla ett löfte för dem som verkligen är redo att bryta med denna världen. Det är i tolfte själen slutgiltigt befriar sig från alla världsliga band. En snabb blick på en hög tolftehusdominerade horoskop kommer att visa hur sällsynt en karta är som inte innehåller några motbudskap, dvs. en själ som likväl söker klamra sig fast vid denna världens goda. I den här frågan får man också ta ställning till om man likt de grekiska stoikerna är kosmiska fatalister och helt jämställer själen med de subtila och grövre krafter som format den och som horoskopet då visar. 

Den här materialistiska andligheten fanns även i Indien, men det existerar också en tankeriktning - nyplatonismen - som höll människans själ som en existens oberoende av Världssjälen och faktiskt en bror eller syster till denna. Varför Världssjälen valde att skapa ett helt universum medan människan (för närvarande) bara trillar in i denna skapelse istället för att göra något eget, är en gåta av mått!

Ska man studera moralisk korruption eller intellektuell ohederlighet (synonymer för samma sak), lutar det således åt Merkurius och husen tre och åtta. Även zodiaktecknen tycks spela in, SL-dirrens Måne i merkuriska Jungfrun var under en serie studier brottslingar envetet med som den mest kriminellt lagda och öppnade bloggarens ögon för att tecknets "naturliga" sjätte hus faktiskt har en nattsvart innebörd om man bara välter bort samtidens förmörkande tramsastrologi. "Service" pyttsan! Sjätte huset ätt hus för ofärd, fiendskap och elände. Det bildar en märkligt negativ axel med tolfte, dock utan det senares löfte om en plats (i fängelse, i kloster eller i exil) att framverka sin själs frälsning). 

Det sjätte huset har den lilla illgärningsmannen Mars som sin signifikator (precis som det andra merkuriska huset), så även denna planet kan med fördel studeras i horoskopet för omvittnad korrupta individer. Även den stora illgöraren Saturnus kan vara viktig, men till sist sitter man ändå med den gamla sanningen, att tumregler inte räcker till. Man måste få in en känsla för horoskopet som helhet. (Och till och med då kan det hända att en individ nått INSIKT och bekämpar korruption! Bloggaren har förstås tacksamt använt svagheter i allsköns borgerliga politiker och struntar i retoriskt syfte.)

*****

Lindströms horoskop diskuterades i samband med arresteringen för snatteri i Hongkong, men kan upprepas här:

Utgår man från sinnelagets Måne är SL-bossen lika ond i sitt sinne som Åsa Romson som använde ordet "zigenare" i en tv-debatt hade en god ambition (se föregående två inlägg, särskilt detta). Hos båda hittar vi prominenta hörnplacerade planeter i relation till sinnelagsascendenten. Romson hade Jupiter i sjunde huset och för den fria och obundna kommunikatören Tvillingarna i första huset är Jupiters enorma tendenser mot tillväxt förödande för dess frihet och oberoende. Budbäraren får inte blåsa upp budskapet och börja låta som en tom tunna. Jupiters verkningar är onda för Tvillingarna och planeten tenderar till överdrifter, även om den fundamentalt alltjämt är den stora välgöraren. Det är Mars som ger folk på käften, inte Jupiter. Mars och Saturnus tillsammans skulle kunna bli en sadistisk våldsman eftersom Saturnus har något kroniskt över sig - den drar ut saker över tid.

Men SL-bossens enda prominenta hörnplanet är just en naturlig illgörare, som dessutom äger det moraliskt och etiskt tvivelaktiga tredje huset. Det faktum att Mars tillfälligt äger tredje och åttonde gör den till en av de tydligaste VERKSAMMA GÖRARNA AV ONT och här räcker det inte med att SL-bossen tenderar att skylla på "den Andre" (7e huset) och installera spärrdörrar i SL som slår igen snabbt och hårt och skadar människor i jakten på omoraliska gratisåkare - det är SL-chefens egen omoral det handlar om, men som han lägger på andra.

Precis som Fredrik Reinfeldts fysiska Jungfruascendent bar på en "dubbelt" ond Mars visar SL-chefens hörnplacerade Mars på en ful sida. Och eftersom den äger tredje huset blir det precis som i Reinfeldts fall akut varning för en lögnaktig smitare som söker dra valser för inte verkligheten är tilltalande nog. Tidningen ETC lyckades för några år sedan belägga minst ett dussin rena lögner från Reinfeldt under hans innehav av statsministerämbetet. Inte imponerande! Å andra sidan har jag hittat en fysisk Jungfruascendent med Mars som inte verkade ha resulterat i en moraliskt slipprig natur - men återigen måste hela horoskopet vägas in för en uppfattning om HUR MYCKET skada Mars gör i ett hörnläge.

Idealhuset går i Månens tecken, men det begärsfyllda sinnelaget är tyvärr inte den planet merkuriska Jungfrun ska lyssna alltför mycket på. Jungfru-Månen har en negativitet som gör den till en verksam illgörare när Jungfrun ockuperar första huset. Men jag är inte säker på att det är god praktik att klandra den planet som man använder som platshållare (månascendent)! Samtidigt är det den egocentriska och asociala tendensen hos Jungfrun som bästa förklarar varför det tredje huset i Skorpionens tecken tenderar till mörkläggning och fiffel med fakta. I SL-dirrens fall resulterar ett ytterlighetsfall eftersom Mars placerar sig prominent i ett hörn och låter hela världen se fulheten i det intellektuella processandet. 

Och visst, hela ärendet Storstockholms lokaltrafik är naturligtvis en tredjehusfråga - kommunikationer. Järnplaneten Mars bara understryker att Jungfruascendenten har en naturlig koppling till handel och teknologi, inte minst telekom. Den enda Ericson-anställda jag känner har naturligtvis Jungfruascendent och går jag tillbaka i tiden minns jag en som tidigare jobbat där (kontorssysslor), också med Jungfruascendent. Nå, det bevisar kanske inte så mycket, men nog är det symptomatiskt att redan det mer diffusa månhoroskopet i fallet Anders Lindström innehåller två prominenta planeter, Månen och Mars, båda verksamt onda och i direkt konflikt med varandra!

Kan verkligen förstahusjungfruns härskare, den verksamt goda Mars och i det goda femte huset för chefskap stå emot den avgjorda tendens till ohederlighet som Månen och Mars tecknar? Missa heller inte att den stora välgöraren står i näringslivets älsklingstecken Kräftan och är ett ideal: stora summor pengar och pompa och ståt på borggården är något som attraherat den här mannen länge. Men för trälen Jungfrun är överflödande rikedom en källa till korruption, så idealhusplacerade Jupiter ger ONDA VERKNINGAR eller en idealisering av något i grunden osunt. 

Här kan man studera vilken skillnad i verkshöjd det är på den onda bieffekt Åsa Romsons Jupiter i Skytten fick i formen av högermediernas smutskastning, och den helt otroligt korrupta och omoraliska natur som SL valde till sin vd. Tyvärr är det nästan bara dyngproppar som söker ledarpositionerna, det ligger i det sjuka västerländska samhällets natur att det lockar fram psykopaterna.

Åsa Romsons hedervärda idealism (Olönsam kärring)

De borgerliga medierna har ända sedan den röd-gröna regeringen tillträdde sökt möjligheter att smutsa ner de gröna i läsarnas ögon. Med partiledardebatten i högerinstitutionen SVT tycks de ha hittat ett par ordval att hänga upp sig på. Lägst sänker sig den kacklande hönan DN som låter så här. 

Åsa Romsons horoskop har saknats på bloggen, men här är ett perfekt tillfälle att åtgärda den bristen.

Minns bloggens spekulativa bruk av indiska Chandra lagna. Mig veterligen går indierna inte lika långt i bruket av en ascendent/horisont baserat på psyket/Månen. (Detta perspektiv kompletterar bara i vissa frågor den verkliga lagna eller ascendenten.) 

Här ser vi ett snabbt och rörligt psyke i Luft där emellertid disponenten Merkurius valt att stiga ner under andarnas rena intellektsvärld (Luft) för att uppsöka de stackare som lever sina liv sublunärt i Vatten, i upplevelsen att de är biologiska väsen fyllda av drifter och kanske inte något annat är biokemiska mojänger destinerade till ett kort liv och manade av demoner som Svenskt Näringsliv och Storfinans att PRODUCERA och KONSUMERA under detta korta liv. Ett liv i fullständig dårskap, utan distanserad överblick och fördjupad insikt. Inte konstigt att ADHD sprider sig som en präriebrand i västerlandet - detta är en sjukdom som skapas av detta inhumana grodperspektiv på livet.

Som miljöpartist kan det tyckas som om även Åsa Romson torskat på den patenterat falska BIOLOGISMEN, som söker reducera livets mirakel till inget utöver vad laboratorieråttor och hatiska män som ap-forskaren Richard Dawkins påstår att det är (och obegåvade svenska Humanisterna plagierar och urvattnar för det svenska husbehov som, tyvärr, föreligger).

Men enligt sinnelagshoroskopet dominerar såväl Solen som Jupiter Åsa Romsons sinnelag. Dessa planeter, båda ljusgivare, ger den intelligens den i sig sublunära Månen så bistert saknar.

Jupiter är essentiellt av Eterelementet som föregår världsskapelsen och ljuset/Elden, men astrologiskt räknas Jupiter och Solen som ömsesidiga vänner och Jupiter härskar över ett Eldtecken. Denna udda Jupiter i den indiska astrologin matchas bara i sin särprägel av dess naturliga opponent/komplement Merkurius som också är en "odd man out" genom att sakna en planetär motpol. Solen har Månen, Venus har Mars och Jupiter har Saturnus, men Merkurius är en obunden budbärare. 

Utvikning. Kanske beror Merkurius dubbla rollinnehav, den är såväl Jungfruns härskare som "upphöjd" i Jungfrun, på att själens syndafall kan förläggas till detta tecken. Här tappar Jungfrun sina luftvingar och blir en jordbo som brukar jorden och söker sin himmelska skatt i det materiella. Eftersom Venus anses "fallen" i detta tecken kommer då Merkurius - budbäraren, ängeln eller själens egen noetiska och högsta andliga princip - till undsättning. Jordelementet är ett fängelse och ett mörker för själen, men just i denna lucka av intellektuell rörlighet kan själens essens - den merkuriska rationella själen - "upphöja" sig bortom den fallna venusianska orienteringen mot hor och vinstjagande på materialismens åkerfält.

Åsa Romsons sinne drömmer om att placera sin inre rationella essens (Merkurius) i maktens boning (10e huset) och där verka för Naturen (Vattenelementet). Ja, hennes sinne drömmer verkligen om en individuell karriär (Solen) till Naturens fromma.

För hon är ju en av regeringens få verkliga Välgörare! Den stora benefaktorn Jupiter - "allt gott åt alla" står perfekt i sitt positiva hemmatecken Skytten för att sprida detta optimala andliga budskap om vad mänskligheten egentligen borde ta sikte mot. Jupiter är psykets sparringpartner men rent världsligt vekt placerad i väster/bortdöendets väderstreck. 

Ska vi använda de världsliga positionerna i ett psykiskt horoskop får man töja sin fantasi en del, men som filosofen Plotinus underströk (efter närläsning av Platon) finns det även i den högre verkligheten materia, men den är av "intellektuell karaktär" där ovan. Någon måste ha tänkt materie innan den dyker upp härnedan och då ofta som en ren vederstyggelse som sinkar och förleder själen. 

Man kan därför tänka sig en intellektuell motsvarighet till såväl soluppgång som solnedgång utifrån Månens perspektiv. En "döende Jupiter" kan därför tjäna som en extra motivation för detta psyke att vilja rädda den generella välfärden - Jupiter och Skytten är universalistiska och söker generell eller universell applikation för sitt tema: "allt gott åt alla, överallt".

Detta är naturligtvis vad som kallas utopi, men det måste existera bärare av det absolut goda för att världen inte ska gå under av alla inskränkta och själviska borgare som inte ens vågar se den fångenskap de byggt åt sig själva. De tror frihet ligger i en weekendresa till New York med smutsigt jetflyg. (Alla bloggarens f.d. IT-kollegor verkade ha torskat på myten om New York, vilket inte är så konstigt eftersom tv-tittare är helt indoktrinerade av alla serier som utspelar sig i den staden - svensk övre medelklass tror faktiskt att de med sin trubbiga intellektualitet har något med den vassa staden att göra.)

Märk hur det är den i väster döende Godheten (Jupiter) som triggar Åsa Romsons dröm om att ta plats i det tionde huset som en maktspelare, en miljöpolitiker!

Inför detta monumentalt goda och visionära horoskop väljer Sverige att starta drevet därför att hon helt legitimt använder ordet zigenare i tv-sändning och helt korrekt - fast ganska vasst - kallar Medelhavet för EU:s nazidödsläger.

I Sverige regerar Lögnen så till den grad att härskarna är ytterst tacksamma när en olönsam kärring med en olönsamhetens idealistiska vision råkar använda i deras mening fel ord eller bild. Det är Romsons lilla slirighet mellan Luft och Vatten (Luft-Månens disponent som verkar från en lägre nivå, från Vatten) som möjligtvis kan förklara ordvalet. 

Eller kanske var det hennes "onda daimon" (förlustbringaren) som faktiskt ville djävlas lite med det svenska etablissemanget! Jag utesluter inte att den ägandefixerade Oxe som måste offras som en ond böjelse om Tvillingarna vill behålla trovärdigheten som obundna himmelska budbärare, inifrån 12e förlustens hus kan ha genererad den fantastiskt träffsäkra analogin mellan EU:s passivitet inför drunkningsdöden på Medelhavet och Nazitysklands dödsläger. Båda är buffertzoner som fångar upp icke-önskvärt folk och blir deras slutstation och grav.

Det går inte att klandra Romson för att hon ensam inte kan stå emot Djävulen förkroppsligad i hela högeretablissemanget och ursäkter sig för ordvalen. Men hon har hela Himmelen på sin sida, eftersom det var Sanning, det hon sade inför svenska folket. Tyvärr är svenskarna dumma som kreatur så det var pärlor strödda för svinen för att använda en annan analogi. Den kommer troligen inte att vålla upprördhet hos svenska bönder eftersom de vet att svin inte bryr sig om människors dyrgripar. Men svenskarna uppfattar inte längre när de serveras en Sanning - det har de borgerliga medierna försäkrat sig om. Se bara SvD - direkt tillverkar tidningen ett trivialt bildspel om "andra politiker som hävt ur sig grodor". Högerdjävulen söker därmed cementera "bilden" av att det Romson sade var fel. (Se föregående inlägg.)

Dö kommer ni att göra ni också, skyldiga tidningsmän. Och er död blir inte trevlig. Detta svek mot Romson och Sanningen sådde ni medan Liemannen Saturnus passerade genom Skorpionen. Detta är en ledtråd till hur karma fungerar, guld för de vakna, men pärlor för svinen.

Högerdrevet, judar, romer - alla på Åsa Romson!

Så drar högerdjävulen igång nästa drev mot en politiker på grön-röda sidan. Vad gäller ordet zigenare (av okänd härkomst) är det rent tragiskt hur romska intressen tacksamt tar en ny chans att uppröra sig över ett vanligt ord som använts hur länge som helst. Dumma i huvudet är vad de är om de tror att ett ordbyte kan tvätta bort gamla attityder och språkfascistiska hycklare är de om de upprörs av att varje ord kan användas på flera sätt, i Romsons fall helt neutralt. Det är "negerboll" en gång till, ett pseudobråk som syftar till något annat av de mörka krafter som vill ha såna här skriverier.

Och varför hetsar zigenarna inte när medierna vill ge dem en kultur genom att använda ordet rom? Det är ju sexism eftersom det betyder man eller make. Var finns kvinnans rätt i det ordvalet? Värst är således högermedierna som genom att vispa upp den här stormen i tekoppen hoppas kunna hjälpa den politiska högern på något diffust sätt.

Vad gäller judisk uppbragdhet är hyckleriet om möjligt ännu värre eftersom det Romson i bilden av Medelhavet som EU:s dödsläger bara upprepar vad som redan sagts i medierna - inte minst av Lampedusas styrande efter den senaste jättekatastrofen.

Hur FALSKA och substanslösa kan människor egentligen bli innan underjordens demoner drar ner med under mark? 

I det här inlägget frågade jag mig om inte folkmordet på armenierna blivit en självgående psykopatologi. Det är bara att studera både DN:s och Aftonbluddrets chefredaktörers horoskop för att se att den näriga, Vegetativa Själen stormar runt efter mera vinst, för att se vilka de snaskigaste tidningarna är i det här ärendet. Vad gäller SvD, som i allmänhet är mindre föraktansvärd, gäller istället Kapital och Ägande när man studerar chefredaktören Karéns karta, en klassisk representant för gamla BondeSverige och dagens svenska Storfinans - de där som själva var nazister för inte så längre sedan. 

Det är därför typiskt att SvD ondgör sig minst över Romsons förmenta naziallusion och ger henne plats att självkritisera. Men hon har inget att förebrå sig, liknelsen var i själva verket perfekt och den stand uppenbarligen hårt! EU är den omoraliska Storfinansens projekt och att den tillkom som en följd av Andra världskriget lurar bara korkade svenska politiker (Romson tillhör inte dem). Det var nazister som återuppbyggde Tyskland efter kriget eftersom det behövdes folk med erfarenhet. Angela Merkel är en ren andlig arvtagare till den nazistiska Växtsjälen, den som behövde mer "Lebensraum".


PS. Det är påfallande att INGEN svensk tidningsmogul är född med den sanna humanismens element LUFT - Tvillingarna, Vågen, Vattumannen - de representerar alla en låg och snud materialistisk nidbild på den verkliga människan. Jo, en är född Tvilling, Gunilla "19 miljoner i årslön" Herlitz. Just ett snyggt undantag från regeln! (Se också detta inlägg om ett hypotetiskt psyke hos hennes underhuggare, chefsredaktören)

PS2. Så viktigt är det att notera det falsariums högerpressen nu söker skapa av några förlupna ord, att jag i detta snabbskrivna inlägg (finns den nån annan sort?) granskar Åsa Romsons bevekelsegrunder. Fyndet är fascinerande. Hon kan vara Sveriges bästa politiker!

Tillägg. Daterat redan den 11 maj ser jag att Per Garthon redan hade kommit Åsa Romson till utmärkt försvar i AB/Kultur.

Dödens Saturnus på Schweiz ascendent

Bara en liten observation. Nick Campion, expert på nationella horoskop, ger tidpunkten 11.12 för den schweiziska konstitutionen (källa), vilket skulle ge en så sen Vågascendent som tänkbart är.

Men franska Astrotheme anger istället 12.01 (en minut troligen tillagd för att markera att det inte är ett horoskop ställt för lunch i avsaknad av känd tid).

Lägger man nu horoskopet för larmet till polisen (AB) som Schweiz transiter för tillfället, blir valet av nationalhoroskop enkelt. Döden står gradexakt på den senare kartans Skorpionascendent!

Rent spontant stämmer Skorpionen mycket bättre än Vågen för ett hemlighetsfullt land, där vi inte exakt vet hur nazistiskt och hatiskt detta på ytan så prydliga land ännu är. Vad man kan säga är att den massiva betoningen på duktiga och vinstgivande Jungfrun perfekt passar in på det här banklandets ideal. Själviska ansamlingar av privat rikedom. Tionde huset för ryktbarhet och status säger lite av samma sak med Solen i härskarläge i Lejonet och überförstärkt av den giriga demonen Rahu.

Att schweizarna mår pyton i sina hem antyds av Månen med halshuggna demonen Ketu i fjärde. Det blir inte enklare att förstå det Schweiz privata sida när man noterar att den avmätta demonen Ketu står i konjunktion med dödens Saturnus över en knepig teckengräns (Vattumannen/Fiskarna).

Men nuvarande Saturnustransit och mannen som sköt ihjäl familjemedlemmar kanske kan ge en antydan om att Schweiz fjärde/femte hus är osunt, trots att landet uppfattar sitt högsta gods, sin Gud som en verksamt välgörande Jupiter i Kräftan: ett land bestående av förmögna och extremt slutna hem. Min tanke är att Jupiter i Kräftan inte alls öppnar upp slutenhetens tecken utan tvärtom skapar en extremt utvidgad sfär av privatism. Minns inlägget om den galne schweizaren Calvin (horoskop här) som ansåg att man på en familjs rikedom och framgång kunde fatta att folket hade Guds välsignelse. 

Denna sinnessjuka idé stämmer perfekt om vi antar en Skorpionascendent och får sagda nionde hus för schweizarnas typ av Gud. Som vanligt kollapsar kartan totalt med den tropiska västzodiaken och förlorar dessa knivskarpa omen, som naturligtvis kräver att man förstår att Vattenelementet står för den ständigt hungrande nutritiva eller vegetativa själen. 

Calvin var själv fullständigt under Vattnet och född Kräfta och jag kan bara beklaga att jag inte hade landet Schweiz horoskop med ascendent vid den tiden eftersom nationalhoroskopet så tydligt plockar upp Calvins ande! (2009 kommenterades en karta för Schweiz, men den saknade klockslag och var av typen "naturlig zodiak".)

Schweizarnas gud är en primitiv gud, eller snarare en avgud som speglar deras profitlystna 11e husideal och dess "over the top" andliga identitet (Solen/Rahu).