Google: solipsistisk diktator enligt astrologin

När protester höjdes mot Google för deras fotograferingsprojekt brydde jag mig inte särskilt. Jag har inte ett liv där något hotas eller exponeras av nyfikna kamerasonder.

Men när nu Google har företagit sig att scanna in 7-10 miljoner böcker utan att ens bry sig om att tillfråga bokförlagen börjar det lukta akut Storbrorskomplex om inte rent av storhetsvansinne. Google, Världshärskaren.

Alla som gått in och ut genom databranschen vet att hybris frodas där. Teknikerna vet att de handhar vår civilisations infrastruktur, och som de vrånga Pirate Bay-hackarna visade, saknas ofta all sensibilitet för den verkliga världens sunda förnuft hos dessa urgröpta nördar.

De har helt tappat förmågan att avgöra om, bara för att tekniska möjligheter föreligger, en "mojäng" faktiskt ska implementeras. De påminner därvidlag om ett samtida Manhattan-team - atombombens framställare, vilka nog alla ångrade sig i efterhand.

Jag gjorde ett horoskop på dagen för Googles grundande för att se vad det här bolaget hade för predeterminerade tendenser att förverkliga. Och visst sjutton! Största sökmotorn blev de snabbt, och det tog dem bara ett årtionde att avslöja sina Storebrorsfasoner!

Här föreligger ett av de starkaste EGENMÄKTIGHETSSYNDROM den här bloggen hittills hittat, och skälen ska anges.

1. Varje samtidig aktivering på en himmel av egocentricitetens tecken Väduren och maktfullkomliga Stenbocken ger i någon mån en önskan att se den egna subjektiva åsikten (Väduren = ego/subjektivitet) upphöjd till allmän lag och norm (Stenbocken = icke-jag/materia/objektivitet). Så sker här via en planet i vardera tecknet.

2. Därtill är Saturnus, som här befolkar Väduren, Stenbockens härskare. Som "naturligt ond" planet (materia är inte något gott om nu någon hade lyckats inbilla sig det) enligt det indiska aspektsystemet, har den vissa förmågor att "strypa på distans". (Saturnus är också Döden i indisk tradition.)

Den kan kasta sitt onda och hämmande öga både mot tecknet 60° framom det där den befinner sig och även en längre "förbannelse" hela 270° (3/4-delsvarv) fram genom zodiaken. I detta fall, med start i Väduren, innebär det att Saturnus angriper sitt eget hem, Stenbockens tecken! Det är patologiskt.

I just det här fallet är det också Månen (själen, djupet, innehållet) som angrips av Organisatören Saturnus. Så långt nästan anar man att Google, för den som inte ens vet vad "vem" det här är, skulle kunna förutsäga att entiteten verkar helt galen i organisation och strukturering av material!

Talesättet, "Saturnus äter sina barn", förvandlas här till att Den Organisatoriske Patrikarken förtär sin publika bas (Månen = menigheten). Jag tror Google är en för ung entitet ännu, vi har inte sett hur denna inbyggda dödsdom i horoskopet kommer att falla ut än...

3. Tyvärr slutar det inte där eftersom Saturnus anses vara mer än lovligt inskränkt i sin syn på organisation under den tid den verkar utifrån Vädurens tecken - utifrån det rent subjektiva jag-perspektivet. Det finns således något i Googles psyke (Månen) som gör den till en tänkbar solipsist. Den här entiteten tycks leva i fantasin om att den ensam existerar!

4. Att Google grundades i Lejonets tecken (Solen) bara understryker att den var destinerad att bli kung över organisatörerna av Internet! Men nu tillstöter ett sista problem: Sol och Måne står i två tecken som är direkt hatiska till varandra.

Lejonet är zodiakens kung, men dess härskare Solen har INGENTING med Stenbockens och Saturnus tendens att vilja dra gränser (t.ex. upphovsrättsliga eller allmänt organisatoriska). Sol-Lejonet översvämmar scenen med sin energi och närvaro, men den behöver regi. Och den regin bestås av Saturnus.

Men Solen och Saturnus är likväl svurna fiender, för någonstans vet Solen att dess slösande rika energi är Fullheten och inga av den lille Saturnus organistoriska arrangemang kommer i närheten av den energin i dess fulla och obeskurna form!

Givet hur makalöst illa "egenmäktighetssyndromet" kan bete sig är det uppenbart att en debil Saturnus som sätter åt psyket/sinnelaget hos varelsen Google, är en ytterst snäv bas för dess ambition att bjuda på Sol-Lejonets fria emanation. Hela bygget tippar över!

Redan nu har Google börjat visa hur dess egenmäktighet - som snarast förvärras av att syndromet ingår på en himmel som också rymmer Lejonkungen - kommer i konflikt med den del av världen som inte är fullt lika egocentrisk i synen på systematisering som Google var när de började "förvärva" världens alla böcker utan att ens bevärdiga sig att kommunicera med upphovsmännen!

Och här kan noteras det intressanta faktum att olycks- och krigsbringaren Mars attackerar Googles psyke/Månen från Kräftan, tecknet som ser om sitt hus och de egnas rätt! (Kräftan = protektionism, revirinstinkten utan vilken tecken som Väduren och Lejonet omgående skulle "bränna ut" världen. Notera att Google också har hunnit varit involverade i diskussioner om det är ett miljöförstörande verktyg. Duaden Stenbock/Kräfta, Jord/Vatten, relaterar främst till den fysiska verkligheten.)

*****

Mot dessa kritiska världshärskarambitioner står västerlänningens belåten med Googles tjänster. Och det är sant, Jupiters harmoni och starka härskarläge i "kaostecknet" Fiskarna visar framgång i samband med det ovöerskådliga myller som är nätet. Välsignelsen ligger i att Mars hypervässas av Jupiter, och krigaren är också idrottsmännens skyddspatron. 

För en idrottsman gäller inte minst snabbhet. Google påskyndar vår väg ut ur kaos och till den HEMSIDA eller det material vi söker. Mars attackerar lämpligt nog via placering Hemmets tecken Kräftan: "snabb rusch mot målet" (minns att Kräftan också står för livets slut, men här då "sökningens mål"). En och samma planet kan ju fylla olika funktioner i ett horoskop beroende på ur vilket perspektiv man använder den.

*****

Ett fantastiskt horoskop att fundera över innan man backar till ett av bloggens äldsta inlägg där jag studerade Pirate Bays Peter Sunde som ett uttryck för egotrippande undermänniskor som helt slutat svara friskt på omvärlden (jag tycker mig nu dock skönja en halvt galen gycklare där, en som är medveten om att han kommit att spela skurkrollen i det här livet). Det som i bloggens tidiga fas tycktes vara anekdotiska iakttagelser, blir över tid till alltmer tydliga "lagar".

Jag visste naturligtvis att ett måfå plockande bland tidningsrubrikerna på sikt skulle börja demonstrera att astrologin "har koll", men det krävs en hel del studier innan man ser att Platons "arketypiska" mönster faktiskt finns bakom vår fenomenvärld och besvärande ofta (för astrologins förnekare) är på plats när man hittar storslagna exempel på t.ex. arrogans - vilket är ett annat namn för egenmäktighetssyndromet.


SvD om Googles bokprojekt, DN för några dagar sen.


Tillägg 100107
Författaren Anders Ekström på Sydsvenska Dagbladet skriver på Newsmill om Googles planer på "världsherravälde". Dessa stackars analytiker - vet de inte att det räcker att höja blicken och studera vår kosmiska miljö för att se vad som pågår? 

Tillägg 100119
Nu surar Google över att de knappt expanderar alls i Kina, och använder politisk-ideologiska argument för ett eventuellt tillbakadragande från den kinesiska marknaden. Hur väl stämmer inte detta med den ofattbart egocentriska bebismentalitet som egenmäktighetssyndromet i vissa fall för med sig!

Tillägg 100227
Googles egenmäktighet föranleder fortsatta kommentarer: SvD

Etikettsgurun

Magdalena Ribbing som lär ut fason i DN har ett intressant och mycket illustrativt horoskop.

Ribbings horoskop utspelar sig helt och hållet i zodiakens första tredjedel, tecknen Väduren, Oxen, Tvillingarna och Kräftan. Det var astrologen Charles Carter som uppmärksammade mig på att det här är zodiakens mer grundläggande upptakt, där personen och personliga frågor prioriteras.
Övergången i och med det femte tecknet Lejonet torde vara uppenbar: med Eldelementets andra framträdande toppas den inledande Vädurens "ego-motiv" med Lejonets djupa hjärta. Zodiaken diskuterar nu under fyra tecken människans djupare individualitet och inte bara hur hon ser ut eller känner, eller något av de övriga subjektivistiska teman som upptar vår nuvarande civilisation och fokuseras i zodiakens inledning.

Lejonets härskare Solen signifierar i andra kulturer än den västerländska människans andesjäl. Indisk filosofi kallar den jiva-atman och i ordet "jiva" hörs helt korrekt det engelska "jive" - som i BeeGees gamla discohit "Jive Talking" - "jaiv och lajv" - jiv och kiv - sånt som lever och rör sig.

Anden är det som lever i oss - till skillnad från våra vetenskapliga modeller som ser förklaringar ömsom i stjärnorna och ömsom i DNA, alltsamman bara olika sätt för andevarelsen att leka och hitta på skäl för sig själv. Som författaren D.H. Lawrence krasst konstaterade om Sigmund Freuds en gång så populära psykoanalys: ännu ett sätt att mystifiera det enda som är givet: LIVET.

Men nu sprang jag bestämt iväg! Inga av dessa frågor intresserar de fyra tidiga tecknen, "personalisterna"! Här tror man ännu att "kläderna gör mannen" eller att rätt make-up är livets mening.

Magdalena Ribbing har något att säga om alla de fyra första lärdomarna på själens väg.

Inte minst finner hon det ohållbart att låta Väduren slippa loss och rasa runt. Baggen är en ohyfsad typ, så ska ego-tecknet ha en chans till framgång gäller det att båda disciplinera (hämma) den och få den att tillväxa. Den kanske något slitsamma kombinationen av både hämning och expansion (framgång) syns i Väduren som ett samgående (en yoga) mellan Saturnus och Jupiter.

Jag har sett många individer genom åren och från olika årgångar där Saturnus och Jupiter mötts. Stilmänniskor allihopa, i något avseende. Jag noterar utan förvåning att det prisbelönade radioprogrammet STIL:s Susanne Ljung, f.d. chefredaktör på Damernas värld, också är född ett år då formalism och frihet (Saturnus och Jupiter) tvingas samexistera.

Säg så här: för stil- och etikettsmänniskorna finns det ingen frihet och framgång (Jupiter) om man inte först underkastar sig åtstramningar och inskärningar. Jupiters normala tendens att bara svälla ut, måste till varje pris hållas i schack.

Planeterna är neutrala till varandra enligt indisk astrologi eftersom en Jupiter utan Saturnus skulle bli en bubbla som växer och slutligen spricker, medan enbart Saturnus skulle vara diktatur och/eller formalistiska inskränkningar som till sist kramar livsgnistan ur en helt.

De här två lever i ett spänt men acceptabelt förhållande med varandra, men "off the record" är det inte min upplevelse att de här människorna egentligen är helt lyckliga, trots sin fantastiska observans av alla de "pk" stilgreppen inom det kompetensområde de valt. Den avgränsande och stilrenande Saturnus är inte en lycklig planet och joviala Jupiter skadas i sin verksamhet av dess närvaro.

I sina värsta lägen, om vi utelämnar Saturnus funktion som Liemannen, binder den människan till total inomvärldslighet och ren konformism - vilket ju faktiskt vett och etikett handlar om! Men tar Saturnus över hela föreställningen, då gäller djuppsykologen Carl Jungs "lag": "De gudar vi vände ryggen återvänder (som genom bakdörren, vårt undermedvetna) och blir våra psykiska sjukdomar." Denna världen enbart har aldrig tillfredsställt någon. Den inre mäniskan, jiva-atman, revolterar!

För Ribbings del är det talande att övertrycket av dressyr/tillväxt ligger i jag-presentationens tecken Väduren. En fantastiskt träffsäker position i horoskopet för landets mesta etikettsguru. Ingen annan placering hade kunnat berätta så mycket! In med disciplin och fostran (Saturnus) redan i zodiakens första tecken, barnets tecken. Böj det i tid som krokigt ska bli. Men inte bara piskan, utan även moroten (Jupiter, välmående, framgång - alla åtråvärda ting)!

Ribbing är född till Kräftans tecken (soltecknet) och detta indikerar att det är hennes "solära livsuppdrag" att nära och fostra sina barn på en moders sätt. Men här kommer återigen piskan smygande: det är en Sol/Mars-Kräfta detta år. En militant mamma! Mars i Kräftan kan också läsas som turbulens i hemmet, eller i den inre själen. Upprörda känslor.

Kräftor avskyr scener (fast de själva blir lätt upprörda och sätter igång dem), och lyckligtvis är nu Ribbings horoskop så lyckligt lottat att den här potentiella scenen inom hemmets fyra väggar kan administreras "utifrån".

Kräftans härskare Månen själv står på lite distans i ett utomordentligt stabilt tecken för sinnelagets planet: jordnära Oxen där alla överdrivna och opassande känslor "absorberats" av den snustorra Jorden.

Istället för risken för neurotisk eller överkänslig kycklingmamma (Kräftan) demonstrerar Ribbings Måne att hennes psyke är stabilt och mycket konventionellt och fokuserat på de ting som bidrar till lugn och husfrid. Oxen är faktiskt något av zodiakens milda men bestämda polis.

I allt detta kan förvisso skönjas ett budskap om att hålla känsloyttringar och stirrighet i schack. Språkpoliser och genderfolket tycks ha bytt ut ordet "kycklingmamma" mot "curlingföräldrar" numera - och det är sant, män med Månen i Kräftan är vanligen väldigt lättrörda!

Det återstående av de "primitiva" eller "elementära" tecknen i zodiakens första tredjedel är Tvillingarna, kommunikatören. Och vad kunde väl passa bättre i detta tecken än själva den planet som summerar vett och etikett: gracens och behagfullhetens Venus! Jag har mött människor med Venus i Tvillingarna som fullständigt tappar kontakten med en aldrig så viktig text, bara för att ett ordval är "grovt" eller frånstötande.

Och den indiska astrologins snålhet med interplanetära aspekter visar än en gång hur "less is more", för när vi ritar ut det här horoskopets enda aspekt så är det "Herrans tuktan och förmaning" som från jagets tecken Väduren kopplar an till Ribbings kommunikation kring behagfullhet.

Den som har de astrologiska byggklossarna på sina fem fingrar ser vilket fullständigt lysande horoskop detta är, om det är personlig föring vi talar om! Väduren (egot) motsvarar ahamkara i indisk filosfofi det illusoriska jaget som ett livsöde byggs runt, och Saturnus och Jupiters närvaro här säger massor!

Man bara kan häpna över den indiska zodiakens träffsäkerhet. Flytta fram alla planeter 24 grader för att få det västerländska horoskopet, och vi får plötsligt ett Sol/Mars-Lejon. Men detta, vill jag bestämt framhålla, är sinnebilden av en extremt framfusig natur (ett "förgrovat" Lejon) och den här bilden passar inte alls Ribbings krönikor, där hon bara i den senaste medger att hon alltför ofta spelar med själv i onödiga skick bara för att inte ställa till med en scen. Detta är Kräftans beteende och inget annat!

I Ribbings "äkta" (sideriska) horoskop ser vi att Kräftan bara i alltför hög grad internaliserar och sväljer mycken förtret (Mars = agg) istället för att leva ut den. Vem vet, i nästa liv kanske hon tar en resa med Solen och Mars i Lejonet och blir en fullständigt taktlös krigarfurste! Själen är inte klar med jorden förrän den gjort både insidan och utsidan av livet.

:-)

Drama queen och rättshaverist

Kvinna, misstänkt för att ha kidnappat sin son efter förlorad vårdnadstvist och ha gömt honom under två år bakom en lönndörr. (Expr)

Ett föredömligt enkelt exempel på "drama queen"-beteendets astrologiska signatur. Det uppstår när Lejonet - zodiakens dominant - är samtidigt aktiverad som Skorpionen - tecknet som vägrar ge sig i sin strid med Lejonet (dessa är Livets och Dödens symboler!).

När två tecken båda ligger under kvaliteten Tamas (i västerlandet: fixerad) och båda propsar på diametralt motsatta principer (liv och död), då försvinner all omdömesförmåga. Att psyket (Månen) är planeten i Skorpionen, gör inte saken bättre. Där klassas den som "debil" och sluten, och dess härskare befinner sig själv i kommunikationstecknet Tvillingarna, vilket ger en dålig bas för psyke och kommunikation: Vatten och Luft låter sig inte blandas bra, och ibland uppstår hysteriskt irrationella och opåtliga typer.

Redan utan psykets problem med Vatten/Luft ger själva Lejon/Skorpion-motsättningen en av de bittraste, illvilliga och ondskefulla kombinationerna. De är dominanta, grova och usla förlorare. Typen tittar regelbundet upp i horoskop för rättshaverister.

Hos ökände massmördaren Ted Bundy ser man det kanske allra värsta uttrycket för en som hamnat i livs- och dödsmotivets våld och ser sig tvingad att agera ut den här inre psykologiska striden.

Det bästa uttrycket är om en sådan här person kan satsa på en skådespelarkarriär och den vägen leva ut sitt behov av mordiska stämningslägen. I fallet Wilfong tycks alla högre talanger uteslutna eftersom Venus (konstnärlighet) står hårt klämd av både den egenmäktiga diktatorn Saturnus (uselt placerad i Lejonet vars herre Solen är dess fiende!), samt den giriga och måttlösa demonen Rahu. Det är en ur astrologisk synvinkel ytterst klen årgång av Lejonet, det här.

Eventuellt kan någon erfaren astrolog notera tydliga drag av en av Lejonets flera undertyper i kvinnans ansikte, trots att fotografen råkade fånga henne i ett skevt ögonblick. Konstigt annat med en så massiv betoning på detta tecken.


_____

Födelsedata uppsnappade ur Googles cache av raderad sida hos en organisation för försvunna barn (snapshot 24 Jul 2009).

www.forthelost.org/family/rchekevdia.html

Nobelpristagare i litteratur 1901-2008

(Obs! Långt inlägg - cirka 9 A4 sidor)

Det var med viss förväntan jag satt i åtskilliga timmar och beräknade horoskopen för samtliga 100 författare som tilldelats Nobelpriset mellan 1901-2008. Obs. Nobelpriset har inte delats ut alla år - här är listan på Wikipedia (nytt fönster).

Skulle t.ex. Luftelementet framstå som extra litterärt begåvat? När allt kommer omkring har ju t.ex. Tvillingarna (och Merkurius) sin uråldriga innebörd av kommunikatör. Och skulle "de högre konstarternas" Venus via sitt härskarskap över Lufttecknet Vågen visa sig genom en speciell betoning på detta?

Och vad om dramatikens tecken Lejonet? Eller det fritt kännande och fabulerande Vattenelementet? Eller, återigen, skulle det realistiska Jordelementet med dess uppmärksamhet på data och sakförhållanden vara det som utmärker en Nobelprisbelönt författare?

Tanken slog mig också, apropå den pinsamma utmärkelsen 1974 av två svenskar som världens bästa författare (svågerpolitik) - varav en, om jag minns rätt, dessutom själv satt med i Nobelkommittén (jäv) - att hela testet kanske är meningslöst. Är det kommitténs astrologiska sammansättning som subtilt styr dem mot författare som matchar deras egna kynnen och därmed avgör vilka författare som väljs? (Exakt så kan man astrologiskt följa individer när de hittar en partner de uppskattar.)

Om man först måste bedöma bedömarnas horoskop, insåg jag, har emellertid hela experimentet förfelat sin intention, som bara var att undersöka om några klassiska astrologiska teser klart skulle lysa fram i kraft av att vara psykiska (arketypiska) realiteter.

Med andra ord, här följer ännu en dubiös undersökning där jag mot bättre vetande söker utröna om det finns några påvisbara mönster i den "psykiska" verkligheten, trots att logik och rätlinjighet egentligen bara existerar inom Luftelementets verklighetsuppfattning och det i viss mån besläktade Jordelementet. (Jord går motsatt väg mot Luften och springer tålmodigt runt och mäter och väger allt i vår fysiska värld, på jakt efter övergripande modeller eller begrepp = Luftelementet.)

Vad jag just sade är att astrologin, som enligt nyplatoniskt mönster ringar in fyra ontologiska skikt ("dimensioner") i tillvaron, inte alls borde gå att att bearbeta med statistiska metoder då sådana bara äger giltighet i halva verkligheten, kanske mest påtagligt "nere" i Jordelementet. (Här är inte de fyra elementen materiella komponenter utan metaforer för "våningar" inom Världssjälen.)

I Luftelementet, den rationella själen, finns också lagbundenheter, men en del av dessa kan aldrig verifieras empiriskt då de är rena "platonska idéer" och saknar materiell gestalt. Den populära strängteorin inom fysiken är t.ex. inte verifierbar pga ett antal "kollapsade" dimensioner som inte ens i princip går att mäta, och är således en ren "luftprodukt", ren metafysik. Det utesluter inte att "luftindivider" kan njuta av teorins skönhet såsom man uppskattar abstrakt konst. Luftdimensionen äger "ontologisk status" (status av att finnas till).

De själarna som vibrerar mot den fysiska verkligheten tappar i allmänhet allt intresse för saker det inte går att "ta på" eller "mäta", och delar av astrologins utsagor, särskilt de om Vattenelementet och Eldelementet handlar alltså om en "slipprig värld" som inte går att fånga med de enkla Jordmänniskornas syn på vad som är verkligt. Notera hur velig svensken är till ämnet "psykisk" (Vatten) och "andlig". Horoskopet för vår nationalsjäl tenderar mot Luft/Jord, alltså materialistisk rationalism.

Vattnets koppling till psyke och Eldens koppling till ren ande är bara nys i de enkla människornas värld, för vilka Skinners behaviorism och Pavlovs dressering av hundar, uppleves mycket mer "rimligt".

*****

Jag ska inte hålla läsaren på halster - resultaten av allt arbete att framställa horoskopen blev magert! Det jämna talet 100 författare föll snyggt i lika stora grupperingar vid flera försök att betrakta materialet ur några vanliga astrologiska perspektiv.

När jag adderade Solens och Månens placeringar i de fyra elementen, blev det nästan dött lopp. Varför jag valt att fokusera Sol och Måne är att de är så viktiga i ett horoskop. Det ytterst viktiga Ascendenttecknet finns alltså bara för de 37 horoskopen med födelsetid, så det är logiskt att fokusera Sol och Måne när bristen på tid inte ens tillåter oss att studera t.ex. det tredje huset för skriftlig kommunikation eller femte huset för kreativitet för mer än en dryg tredjedel av författarna.

Sol + Måne i elementen:

ELD: 44
LUFT: 50
VATTEN: 54
JORD: 52

Detta visar att författande i världsklass t.ex. inte kan kopplas till vare sig Eld, Luft, Jord eller Vatten. Det må vara hänt att det kanske satt en "Jorddominerad" grupp i Nobelkommittén och kanske t.o.m. valde "jordnära" författare och litteratur - detta har jag inte undersökt - men med samma logik skulle i så fall en senare och kanske mer eldig sammansättning i kommittén belöna litteratur av det slaget. Över tid jämnar hypotetiska variationer ut sig. "Var och en följer sitt slag."

Inte heller Solens och Månens fördelning på zodiakens tre faser (Väduren t.o.m. Kräftan, Lejonet t.o.m. Skorpionen, Skytten t.o.m. Fiskarna) skilde sig speciellt åt. Samtidigt kan man fråga sig om verkligen zon 1 (personligt förhållningssätt), zon 2 (individuellt dito) och zon 3 (universalistiskt dito) är en relevant fråga att ställa, det är ju uppenbart att författare spänner över alla dessa tre fält!

1a, personliga zonen
Sol 43
Måne 29

2a, individualistiska zonen
Sol 34
Måne 35

3e, universalistiska zonen
Sol 23
Måne 36

*****

Emellertid visade sig några märkligheter i datat, som syntes här ovan i ett litet underskott av ELD. Nedanstående tabulering av samtliga 100 solplaceringar och 100 månplaceringar visar tydligt vad som pågår.

Men notera alltså att födelsetidpunkten bara är känd för 37 Nobelpristagare och att de återstående 63 horoskopet därför är "solära". I detta fall innebär det att Solens och Månens position för midnatt gäller, utom i några få fall då Månen kommer att byta tecken under det just påbörjade dygnet och dessutom inom några få timmar.

I dessa fall brukar jag ta som vana att anta den stundande månplaceringen eftersom den med största sannolikhet är den korrekta.

Om Månen istället inte bytt tecken förrän framåt lunch, gäller midnattspositionen. Och det finns skäl att hålla fast vid den. Se här den första observationen (nytt fönster) av de 37 Nobelpristagarna med känd födelsetid. Fyndet visar tydligt på att framgång tycks kopplad med en födelse under dygnets tidigare hälft.

	Solen:	Månen:
Väduren	11	6
Oxen	10	7
Tvillingarna	11	9
Kräftan	11	7
Lejonet	3	13
Jungfrun	11	8
Vågen	7	8
Skorpionen	13	6
Skytten	5	6
Stenbocken	7	9
Vattumannen	3	12
Fiskarna	8	9
totalt:	100	100

Solens standardavvikelse (hel population): 3,22318
Månens standardavvikelse (hel population): 2,17307

Jag har ingen förklaring till att Sol och Måne totalt byter beteende längsmed zodiakens Lejon/Vattuman-axel !!! Författare födda i Lejonets tecken (soltecknet) tycks ha markant svårt att bli upphöjda och betraktade som världens bästa författare, och det gäller också det motsatta tecknet, Vattumannen.

I västerlandet betraktas Solen vara i sitt "detriment" opposit Lejonet där den härskar. Indisk astrologi har inte den tekniska termen men då Vattumannens härskare Saturnus är Solens fiende (och vice versa), kan man lätt förstå att indierna ägde en snarlik konception om Solen i Vattumannen.

Det alldeles enastående lustiga är nu att situationen spegelvänds om man istället för att studera handlingsplaneten Solen granskar Månen, den reflekterade. Nu plötsligt trillar Nobelprisen till, när Lejonet inte själv skiner likt en solkung utan återspeglar dramatiken som detta tecken är känt för.

Detta är extremt talande! Lejonet som soltecken VILL STÅ PÅ SCENEN OCH SKINA, och därför gör de sig bättre som scenkonstnärer. Men författarskapet kräver helt andra kvaliteter än den Solen, hjälten, aktivisten representerar!

Författaren måste likt Månen reflektera kring sitt material, och som tabellen här ovan visar, är det ingen som kan återskapa verkliga livets hjältar och dominanter lika bra om ett Mån-Lejon, sinnelaget som aldrig fokuserar något annat än det "bästa", "det största" eller bara det lyxigaste hos de dominanta individerna i omgivningen. Mån-Lejonet är tydligen en perfekt placering för att fånga upp en berättelse och sedan återskapa den i litterär form.

Och hur förklarar man då att också Månen i saturniska Vattumannen gör detta? Jo, jag vill ännu en gång nämna att Vattumannen i gamla babyloniska kilskriftstavlor bär namnet "Den Store". Men är det inte Lejonet mittemot som är den stora, t.o.m. den kungliga individualiteten? Jag menar att "storhet" är Vattumannens härskares Saturnus förmåga att ringa in och definiera!

Det finns ingen storhet om man inte har förmågan att avgränsa sig (något som Lejonet som Sol ibland har att lära sig)! Ett psyke (Måne) i Vattumannen kan alltså vara ovanligt lämpad att se "signifikanser", det stora eller viktiga i situationer. Och därtill är de närmast matematiskt exakta i sin förmåga att se abstrakta mönster eller strukturer (Luftelementet). Detta är perfekt för att rita upp den underliggande planen till en berättelse!

Så Mån-Lejonet tycks fånga färgstarka karaktärer bättre än någon annan, och Mån-Vattumannen ligger väl till att hitta "den stora bilderna" eller berättelserna som upplevs som pregnanta och förtätade (Saturnus är en sammandragande faktor).

*****

Det kan noteras att denna avvikelse från en jämna slumpfördelning av Nobelpris på de 12 tecknen infaller i en av Eld/Luft-axlarna, de två element som denna blogg redan från början karaktäriserat som kreativa, i bemärkelsen att de inte hämtar intrycken från sinnena (Jord och Vatten) utan från det som klassisk filosofi av Platons snitt kallat "idévärlden".

En annan intressant sak är att om Lejonets Eld representerar fri kreativitet är Vattumannen organistion av det kreativa utflödet, och så båda tecknen är fixerade (stagnanta) tycks den stillasittande författaren som skapar ett litterärt universum tecknat via dessa två arketyper! Jag var inte alls förberedd på detta.

I reda siffror var det en Sol i Skorpionen som kammade hem flest Nobelpris i litteratur (13 stycken). Bortsett från frågan om statistisk signifikans (som tycks vara ringa) visar lite reflektion dock detta är ett logiskt komplement till bristen på Sol-Lejon!

För om Lejonsolen svassar runt och framträder i person, är Skorpionsolen dess absoluta motsats: ligger och kurar i skymundan men iakttar och registrerar allt, djupt och intensivt! Det är inte för inte som zodiaken arrangerat Lejon och Skorpion i rät vinkel till varandra.

Jag lämnar till läsaren att, om så önskas, "rationalisera" kring detta fynd på samma vis som jag sökt göra om topp/bottennoteringen för Lejon/Vattuman.

I övrigt ligger de 100 solarna och de 100 månarna i närheten av det medelvärde på 8,3333 per zodiaktecken som är en ren slumpfördelning. Solens intressanta maximum i Skorpionen ligger just bortom en standardavvikelse, men jag är inte rätt person att dra några statistiska slutsatser.

Wikipedia säger,

"In science, researchers commonly report the standard deviation of experimental data, and only effects that fall far outside the range of standard deviation are considered statistically significant."

Var egenheterna med Lejon/Vattuman-axeln "långt utanför standardavvikelsen"?

Jag har studerat statistisk terminologi trekvart på nätet och blev måttligt mycket klokare av det. Men så hittade jag en sida kallad "statistik för praktiskt lagda" och genast föll termerna på plats!

Jag fann också en bekväm kalkylator för att beräkna standardavvikelse med - "förklaringarna" på relaterad sida är återigen ett skämt om man inte redan vet vad saken handlar om. Detta är då mitt första försök någonsin till en enkel statistisk operation (jag ångrar skolårens ljumma intresse för matte).


Sol- och måntecken - ett försök till statistik.

Jag följer här Wikipedias enkla exempel med geigermätaren för test av statistisk hypotes och använder den standardavvikelse, olika för Solen och Månen, som redovisades av kalkylatorn (se under tabellen ovan).

Reservation för metodfel, t.ex. uppfattningen att medelvärdet är null-hypotesen. Men att dessa två är desamma, verkar logiskt.

Medelvärdet 8,33333 solar/zodiaktecken och standardavvikelsen ±3,22318 motsvarar den sk null-hypotesen, dvs intervallet 5,1-11.55 solar/zodiaktecken är förväntat och bara slump.

Medelvärdet 8,33333 månar/zodiaktecken och standardavvikelsen ±2,17307 motsvarar den sk null-hypotesen, dvs intervallet 6,16-10,5 månar/zodiaktecken är förväntat och bara slump.

Enligt detta är Skorpionen statistiskt signifikant överrepresenterad bland soltecknen, och Lejonet, Vattumannen samt även (nätt och jämt) Skytten underrepresenterade.

Bland måntecknen är omvänt Lejonet och Vattumannen statistiskt signifikant överrepresenterade, och (nätt och jämt) Vädurs-psyket underrepresenterat.

Jag finner det intressant att negativa Mars-tecknet Skorpionen gör bra ifrån sig via den aktiva Solen men det positiva Mars-tecknet Väduren gör dåligt ifrån sig via den reaktiva Månen! Fyndet påminner om den brittiske astrologin Charles Carter som påpekade att Mars via Skorpionen uppvisar en annorlunda, djupare och mer introvert psykologi jämfört med dess ruschiga och extroverta sida i Väduren.

Om jag begått fel i mitt metodologiska förfarande, hoppas jag någon läsare kan påpeka det. Jag ska ytterligare studera studera konsten att utröna om statistisk signifikans föreligger, så det kan hända att den här sidan ändras på nytt.

*****

En liten sak till. De 37 horoskopen med känd födelsetid skulle ge ett medelvärde på 3.08 författarpersonligheter per stigande tecken om allt bara var slump.

37 författarascendenters fördelning på tecknen:

Väduren: 3
Oxen: 5
Tvillingarna: 2
Kräftan: 1
Lejonet: 4
Jungfrun: 5
Vågen: 4
Skorpionen: 6
Skytten: 3
Stenbocken: 3
Vattumannen: 0
Fiskarna: 1

Åter utmärker sig Skorpionen, med dubbelt så många födslar som medelvärdet. Men underlaget är så litet att väl inget kan sägas om dessa fluktuationer inklusive Vattumannen, som vi nyss såg var så välgörande för ett författande sinnelag (psyke, fantasi), men som här kammar noll som ego- och kroppsindikator.

*****

Från det här testet tror jag säkrast man kan ta med sig den högst egendomliga anomalin som inbegriper Lejonet - kreativitetens eget tecken - och dess "skugga" den observerande och förtätande Vattumannen.

Tänk att Solen i Lejonet producerar så lite utmärkelser som författare! Det tycks uppenbart att deras kreativitet är bättre lämpad för estraden! En kreativitet som bygger på dem själva som levande och agerande individer.

*****

Se även två inlägg som kom till innan jag hunnit sätta mig in i vad litteraturpristagarhoroskopen sade, lustigt nog två texter om Lejonet (sinnebilden för kreativitet eller den personliga digniteten - personen/ytterklädnaden fördjupad till individualitet):

Emma & Carola - Jungfru eller Lejon?

Lejon, lejon, lejon!

*****

Jag ska ev. prova några fler astrologiska perspektiv på Nobelpristagarmaterialet och återkommer om jag hittar något av intresse. Exempelvis kan det vara mödan värt att studera i vilka av horoskopets hus de 37 författarna med känd födelsetid har viktiga planeter.

Här är potentiella kandidater Tvillingarnas "eget" hus (skriftlig kommunikation), det tredje, eller Lejonets femte hus för individuell lek och kreativitet.

(Undertecknad leker för övrigt denna forskargärning med Solen, Merkurius och Mars i Luft-Våg i femte huset och Venus i Eld-Lejon i tredje skrivarhuset - båda husen sammanbundna via teckenhärskarnas "ömsesidiga mottagande". Härav kanske intresset för just pristagarna i litteratur hellre än kemi eller fred. )

Egenmäktigheten som värst

Mördaren och våldtäktsmannen Steven Dale Green fick livstid för sina handlingar under Irak-kriget. (Se AB) Som det brukar vara med dessa livsöden finns några tydliga signaturer på himlen redan då barnet föds.

Det lyckas inte alla att hitta livsuppgifter där "distorsionerna" som aviserats finner sitt legitima uttryck. Att låta en så här störd himmel verka inom det militära, är naturligtvis en olycka som bara väntar på att hända. Men å andra sidan är antalet karriärvägar mycket begränsade för den som i princip bara är en spastisk krutdurk.

Filmskådespelaren Chistrian Bale var den första jag uppmärksammade på bloggen med "egenmäktighetssyndromet" som bara "går loss" på sina egna känslor och sin egen storhet. Sedan dess har många väldigt typiska fall passerat revy av den här inbilskheten som uppstår när samma himmel kombinerar Ego (Väduren) och Allmakt (Stenbocken).

Roten till komplexet är ett frustrerat maktbehov: Elden är gränslös men Jorden avgränsar. I det akuta mötet degraderar de här två elementen både sig själva och varandra och bara det goda omdömet kan nu rädda individen från psykopatologi. Se andra fall under etiketten egenmäktighet (nytt fönster).

Även andra kombinationer än just Väduren och Stenbocken kan förstås ge snarlika resultat. Redan en harmlös födelse i soluppgången sätter sådant fokus på den egna personen (det stigande tecknet/ascendenten) och Solen ("mitt majestät"), att detta omen om narcissism i vissa fall kan tendera mot egenmäktighet. Med åren lär man sig känna igen alla de astrologiska former egocentrismen kan ta sig.

Eld & Jord: kampen om resurserna

Det måste upprepas: bloggen LETAR INTE efter horoskop som bekräftar "fördomar" eller antaganden om de 12 zodiaktecknen eller de fyra elementen. Undertecknad ögnar bara igenom tidningsrubrikerna och räknar på måfå ut horoskop för själva dygnet för personer som på gott och ont hamnat i mediafokus.

Och det är i denna process som den sideriska (antika babyloniska och indiska) zodiaken visat sig vara så träffsäker på att beskriva generella tendenser, vilka kan ta sig både legitima uttryck men också leda till helt förvridna livsyttringar.

I fallet med managern åtalad för att ha plundrat bolag för att betala ut svarta löner åt kända svenska artister, möter vi återigen den nedslående trenden hos Jordelementet att bara ägna sig åt inomvärldsliga ting, och effekten av en total brist på Luft: att sakna intresse att skapa sig en mental bild av vad man egentligen håller på med.

Notera att dom ännu inte har fallit, men horoskopet är ett perfekt exempel på svindlartendenser och jag använder det därför för att illustrera astrologins tolkningsprinciper.

Managerns horoskop visar dessutom ett tredje huvudmönster: samtidig Eld och Jord, vilket ofta ger en frustrerad kamp för att få mera av samma vara. Här ser vi att pengarnas planet Venus befinner sig i storslagna monumentaltecknet Lejonet, vilket alltid ger en dragning mot extravagans, lyx och dramatik. Det är mycket passande att så åtminstone något moment av "Lejon" i individer knutna till nöjesindustrin.

Men det som sänker horoskopet är ju det Merkurius-styrda Jungfrun. Merkurius som matematiker i dess herravälde över den jordnära och händiga Jungfrun har nämnts tidigare, och även att Merkurius är handelsmännens och tjuvarnas planet! Det här årets (1959) Jungfru ser ut att vara synnerligen komplicerat eftersom "alla ägg samlats i en och samma korg".

Jag tänker inte ens försöka reda ut vad som ännu "fungerar" i Jungfruns tecken ett år när vi har illgärningsmannen Mars i den fingerfärdiga Jungfrun i allians med girighetens demon Rahu! Jungfruns härskare Merkurius (och därmed disponenten över Solens aktiva sätt att bedriva sin vandel inte mindre än Månen/psykets sätt att se på saker) är helt inflammerad av all den själviskhet rufflaren Mars indikerar!

Lägg därtill att Jungfrun redan från början är ett ganska självmedvetet tecken. Ja, den symboliserar tjänande, men Merkurius är en planet som lätt kan korrumperas och falla från "informatörsstatus" till rollen av desinformatör!

Hade inte så mycket destruktiva krafter infekterat Jungfrun hade vi istället haft en skicklig matematiker och/eller planerare och inte bara en simpel fuskare, förskingrare och lögnare...

*****

Runt klockan 13.00 anträder Månen (sinnelaget) Vågens tecken, vilket skulle ge horoskopet en nyckelplanet i Luftelementet. Men ett nedslående faktum, inte tidigare nämnt, återstår ännu:

Alltjämt välbefolkade Jungfrun står under ett deprimerande inflytande från Saturnus som kastar sitt onda öga trekvarts varv genom zodiaken. Saturnus är en mycket bra bild för en manager, en som dikterar villkor och formellt handhar artisten. Men givet Mars/Rahus kriminella tendenser, blir ännu en tekniskt sett "ond" planet det som sänker Jungfrun - den beräknande människotypens tecken.

Ett sinnelag (Månen) i Vågen som disponeras av lyxälskande Venus i Lejonet tyder på en proaktiv eller kreativ ådra, men här är det inte sinnelaget som synes derangerat (en grumlad Måne kan så ofta leda en människa fel!). Istället liknar det här horoskopet mest vad psykologen James Hillman i sin ytterst läsvärda bok Själens kod kallat för "medfödda rötägg" ("bad seeds").


Filosofiskt eftersnack

Om, som jag tidigare resonerat på bloggen, Solen symboliserar vårt "livsuppdrag här", är då inte en fullständigt förstörd Sol samma sak som att säga att den här själen kom till jorden bara för att jävlas och ställa till det, på en helt "negativ mission"? Det syns vara den enda logiska förklaringen och utlöser det enorma filosofiska problemet med människans fria vilja.

Det är inte bara astrologin som ibland hamnar mitt i getingboet av tankar och teorier om vad en människa egentligen är. Jag påminner mig särskilt från hypnoterapeuten Michael Newtons tre förrädiskt naiva men märkliga böcker, att individer under djup hypnos berättat hur de som själar reinkarnerar i grupp. Vissa själar kan ta på sig en "skituppgift" bara för att hjälpa andra själar att komma till beslut.

När Newtons klient under hypnos inser detta är det som polletten trillar ner och ytterst problematiska relationer får äntligen sin förklaring: de är en del i en månghundraårig väv av problem mellan alla inblandade.

Så låt oss säga att managern tog en skitroll i det här livet, för att ge desto fler möjlighet att lära sig nybörjarkursen i sann moral. Det är då den "snälla" och humana versionen som väljer att blunda för Saturnus djupare implikationer. Saturnus är symbol för vårt byggande av en viss permanent stil genom liven...

Enligt ovanstående horoskop verkar managern ha målat in sig rejält i ett hörn och det är svårt att tro att det, med formuleringarna från Michael Newtons hypnotiserade försökskaniner, skulle vara "bara en roll" han tagit. Jag lutar själv mer åt den remarkable psykologen Hillmans åsikt. Men om detta innebär att vissa har en ond essens, att de in själva själsdjupet är Satans barn, är en helt annan fråga. Den extrema dualismen, med en yttersta tudelning av allt, har sällan varit en speciellt populär modell.

Inte minst försvinner fullständigt den fria viljan om vissa själar predestinerades från Begynnelsen att löpa sitt varv (x antal reinkarnationer) som Mörkrets ombudsmän! Detta skulle kunna stämma om man samtidigt hävdar att hela världshistorien redan är skriven i ett oändligt antal varianter och att allt vad andevarelserna (själarna) gör, är att som VITTNEN delta i berättelserna och dra sina egna slutsatser.

Själarnas SVAR på livets predestinerade TILLTAL förändrar deras individuella bana genom en osannolikt komplex tillvaro där de fysiska marionetterna (vi "levande" människor) kan uppträda både som helgon och djävlar och därtill i ett oändligt antal gråtoner däremellan.

Sidoreflektion. Det vi som materialister kallar "verkligheten" bara är vårt eget utforskande av detta oändliga antal gråtoner. Den här världen av relativt svart eller vitt är utmärkt för själar att gömma sig i för att slippa ta ställning i frågan om det existerar Absolut Vitt - Gud - och Absolut Svart - Nihilism/ateism. Har James Hillman rätt skulle vi hitta de naturligt onda rötäggen långt åt vänster, nära den Absoluta Negation som astrologiskt torde ligga närmare Jord än det som astronomen och astrologen Ptolemaios i det 2:a århundradet kallade "det noblaste elementet".

Det är nog snarare så att Newtons klienter ur sitt själsliga perspektiv (i djup hypnos) alltjämt bara har SIN syn på de andra själarna i själsgruppen. När vi på jorden i vaket (?) tillstånd talar om ett horoskops plus och minus, studerar vi de synliga spåren efter en själs vandringar på den själens egna villkor. Horoskopet är en slags varudeklaration som berättar om själens status så här långt i berättelsen.

Indisk astrologi drar också slutsatser om själens nästa reinkarnation utifrån det nu gällande horoskopet - dvs av detta NU kan man dra en hel del slutsatser om den generella "banan" som själen befinner sig på. Men så är också indierna ett mycket matematiskt och spekulativt lagt folk!

Märk till sist också att ovanstående karta inte gäller managerns exakta födelseögonblick (som är okänt) utan bara tar pulsen på Tidsanden (Zeitgeist) på ett mer diffust sätt. Dygnet (och kanske flera dagar) dignar under problem, men vilka timmar under dygnet problemen kommer upp till ytan och manifesteras i "rötäggsbeteende" står osagt med bara en "solär karta" som den här.

Löperskans astrologiska identitet

Bara en kort astrologisk notis om den Sydafrikanska löperskan Caster Semenya som på Internationella friidrottsförbundets order fick genomgå ett sextest för att utesluta att hennes överlägsna resultat berodde på att det var en man som poserade som kvinna.

De bruna sektorerna syftar inte på idrottarens hudfärg! Men Jordelementets dominans i födelsehoroskopet visar med all tydlighet vilken väg som var anvisad henne i livet! FYSIKALITETENS VÄG. Slitet med en kropp och att driva den framåt med spänstiga steg. Utföra konkret, synligt arbete. Praktiska göromål. Och så vidare.

Astrologistudenten vet hur de fyra elementen delar upp tillvaron mellan sig. Nyheten är att elementen verkligen stämmer när man använder den gamla sideriska zodiaken och ibland blir dess indikationer mycket övertygande.

Jag tror inte jag hittat en enda känd person i tidningarna hittills som helt dominerats av Jord och Vatten som inte har representerat en tydlig fixering vid den objektiva, materiella världen. Kroppsspråksexperten Henrik Fexeus var en tidig aha-upplevelse på den här bloggen. Säkert är han också helhjärtad "biologist", dvs har upphöjt biologin till den "rätta läran" för sitt liv.

Detta gäller definitivt även för Sveriges mest religionsföraktande biolog, Patrik Lindenfors, som också domineras nästan från början till slut av Jord och Vatten. Det verkar som förmågan att höja sinnet till mer abstrakta höjder saknas när Eld och Luft är helt frånvarande. Naturligtvis kan folk vara smarta ändå, men på det gatusmarta sättet. De kan alla DENNA VÄRLDENS turer, och tenderar därför att förneka att det skulle finnas något mer, något de överhuvudtaget inte tänkt på!

Att idrottsmän hör hemma under Jordelementet är rätt uppenbart, men ändå en otillåten förenkling. För Jord är i sig alltför passivt för att härbärgera någon större ambition. (Enda undantaget är Stenbocken, som tillhör lidelsens kvalitet Rajas, kallad kardinal kvalitet i väst. Stengeten vill till världsbergets topp, vill bli någon inför andra.)

Den perfekta kombinationen för att skapa frustration (och indirekt viljan att bli något mer, att vinna) är att kasta in lite ELD i horoskopet mot vilken sedan JORD kan säga sitt negativa och tröga "nej".

Nu blir det gnissel och Elden degraderas från dess högsta manifestationsform - andlig eld (eller anden) - och blir till ambitionen att söka tänja eller flytta fram den fysiska verklighetens gränser. Vi får frustrerade och ambitiösa naturer, perfekta frustande "tävlingshästar", nerviga och stirriga. Folk som vill vidare, varenda sekund. No turning back. De här människorna har ofta ingen utvecklad förmåga att reflektera, och jag tror adhd bör kunna lokaliseras i de här sammanhangen.

Hos Semenya hittar vi just denna konflikt mellan Eld och Jord, i en Sol i Skytten och en Måne i Jungfrun. Båda tecknen tillhör Sattva guna, lätthetens kvalitet, vilken borgar för flexibla kroppar (snabba nervsystem). I väst kallas den indiska termen Sattva för "rörlig kvalitet" och har sedan senantiken felaktigt associerats med den del av kalenderåret som medlar mellan en döende årstid och nästa. Idén är dock inte helt fel, för Sattva representerar även i indiskt tänkande en kvalitet som motverkar stagnation och habituering (Tamas, i väst: fixerad kvalitet).

Men det som verkligen drar ögonen åt sig på ovanstående karta, ritad som en "naturlig zodiak" där Väduren matchar hus 1 (egot/kroppen), är att Jordtecknet Stenbocken är aktiverat. Här syns vad den vill i livet: kliva högst upp på prispallen och skina lite mer än alla andra.

För när vi i brist på födelsetid de-personaliserar löperskan och gör henne till en symbol för zodiakens olika motiv och drifter, då ser vi hur hon inkapslar just lidelsen (Rajas guna eller kardinal kvalitet) hos Stenbocken att vara Den Dominante via inte mindre än en kombination av tre planeter.

Helt nyligen resonerade jag om stryparen Saturnus med kvinnliga och erotiska Venus som ett tecken på celibat eller en väg bort från könstänkande kring människovarelsen. Och här återkommer kombinationen igen, i zodiakens mest okvinnliga tecken Stenbocken! (Obs! En kvinnlig Sol-Stenbock kan vissst ha feminina kvaliteter, men de kommer från något annat håll. Nu talar vi bara om själva symbolen Stenbocken.) På Semenyas himmel är patriarken Saturnus hemma i sitt eget prestationsinriktade tecken och binder upp Venus (tillintetgör henne!) vid sin sida.

Notera också den hungrande demonen Rahu (norra månnoden, en abstrakt, matematisk "planet") inblandad i dramat. Rahu villa ha evigt liv och sökte sno åt sig gudarnas evighetsdryck - den ger nerv och driv. I strebern Stenbockens tecken kan anas en äregirighet som går bortom allt förstånd.

Och se sedan hur framgångsplaneten Jupiter hjälper Stenbocken från sitt bästa läge i så måtto vi bara talar fysisk och biologiska fakta: Jupiter anses "upphöjd" i Kräftans tecken, det matriarkala tecknet.

Men om den naturliga zodiaken indikerar (med dess antika rötter), är "kvinnans plats i hemmet" (4e huset) och hon stöttar hemifrån husets Fader (Saturnus) som är den som sköter relationerna ute i världen och arbetar hårt på att göra huset det främsta i bygden.

Är det någon som längre undrar hur detta horoskop kom att bli indraget i frågetecknen om vad det var som beskådades där nere på löparbanan, en man eller en kvinna?

*****

Några rena spekulationer till sist. Detta måste ha varit en vansinnigt felfördelad människa i sitt förflutna (i ett tidigare liv), men som nu tilldelats en kvinnokropp och därtill en färgad sådan, allt för att skapa så mycket negativt (Jordelementet) motstånd som möjligt för att stärka själen att bevisa sig! Och som denna Sol i ambitiösa och eldiga Skytten driver på!

Och den som från bakom ridåerna styr Solens aktiva strävan mot det begränsande Jordelementet är förstås ingen annan än den upphöjda Jupiter i Kräftan. Jupiter söker expandera bortom Kräftans begränsade plats i det "privata fjärde huset". Men för att komma ur det traditionella kvinnliga "bakom ridåerna"-livet väljer Jupiter att stötta Saturnus i Stenbocken, och får då finna sig i att Venus (kvinnlighet) helt fryser inne.

Det går att fundera mycket kring turerna på denna himmel och hur koncentrerad den i all sin enkelhet är på att segra i det fysiska substratet! Notera hur framgång ofta tycks komma av att man offrar något av elementen. Här finns t.ex. inte någonting i Luft, vilket betyder att löperskan säkert inte skulle finna något intresse av mentalt finlir eller diskussioner om idéer.


AB om debaclet kring Semenyas könsliga identitet.



Tillägg 090912.

DN om historien lite längre fram i tiden, sedan testerna tycks visa tpå "dubbel könstillhörighet". Jag ändrar inte texten som den ursprungligen skrevs, men reserverar mig för att formueringen, "I strebern Stenbockens tecken kan anas en äregirighet som går bortom allt förstånd", kanske var lite överdriven.

Nog för att berättelsen nu visar att hon var en pojkflicka som helst spelade fotpoll med grabbarna, men "bortom förståndet" går knappast böjelsen att vilja vinna. Tvärtom, det är bara alltför mycket av det jordiska, ringa förståndet som bygger på Stenbockens vilja att klassificera och mäta och kontrollera!

Massmördarhoroskop i materialismens sak

På morgonnyheterna och i DN samt SvD berättas om den tidigare hemligstämplade uppgiften att USA tillfrågade Sverige om rättegången på vår tids värsta massmördare kunde hållas här. (Sverige nekade.) Pol Pot svalt ihjäl eller lät döda 1½ miljoner av sin egen befolkning under sitt skräckvälde 1975-79.

Just som Adolf Hitler avlastade Oxens tecken genom att i den korrekta sideriska zodiaken vara en extrem Vädur (latin: Aries, "det ariska herrefolket" som Hitler med intuitiv känsla för sitt sanna soltecken sade) - just i det ögonblicket upptäckte jag nyligen i en studie av 136 dömda brottslingar att Väduren-Oxen är det segment av zodiaken där kriminaliteten (med knapp marginal) går i topp. Och nu ger alltså Pol Pots födelsedatum en massmördare som verkligen är en Oxe.

Vädurar och Oxar får trösta sig med att dessa dystra prognoser bara gäller tecknen och inte de enskilda individerna. Det är tecknen som är "belastade" men alls inte nödvändigtvis de enskilda medlemmarna. Tecknet är s.a.s. ett "mission statement" och det är upp till individen att utföra det så väl som möjligt. Här faller en del. Man att livsuppdraget i stjärnorna väl korrelerar med individernas förehavanden, det ska följande analys visa.

*****

Pol Pots far var framgångsrik landägare och den odlingsbara marken är ju ett av Oxens mest basala attribut. Att fadern var framgångsrik kan man faktiskt utläsa ur sonens horoskop eftersom Pol Pot föddes under den laddade projektstartens signum: nymånen.

Pol Pots far (Solen) var alltså en "jordens man" i båda själ och hjärta. Eller rättare: Solen står för viljan och målsättningen, Månen står för förmågan att reflektera solljuset, begrunda sina egna målsättningar. Och samma rustika enkelhet bör alltså ha gällt den blivande massmördaren också.

I det sagda finns en liten varning! Nymånemänniskorna är drivande projektstartare, men eftersom Månen står precis invid (eller framför) Solen anses sinnet "bränt" av solens ljus. Solen är inte intresserad av vad Månen har att komma med efter sin "reflektion" av soltecknets direktiv.

Solen dundrar på i "direkt handling" och Wanja Lundby-Wedins oförmåga att förstå LO-medlemmarnas ilska när det visade sig hur mycket extra pengar hon drog in på allsköns sidoaktiviteter, vill jag se som en frukt av hennes nymåne i Vågen, vars härskare Venus symboliserar tillgångar och pengar - samma härskare som Oxen har, för övrigt.

Faktum är att den här nymånen, så ovillig till någon djupare reflektion, bringade ännu en symbolisk förmörkelse. Den giriga och omåttliga demonen Rahu kan ses i samma tecken som de förenade Solen och Månen (tillsammans med kommunikationsplaneten Merkurius). Rahu är den indiska astrologins namn för norra månnoden, den matematiska entitet som också kallas drakhuvudet.

Vad har vi så här långt? Jo en envis oxe med en klar vilja att lägga land och mark under sig men som saknar allt intresse av att reflektera över sina egna aktiva (Solen) steg. T.o.m. en girig natur (Rahu) utan förmåga att se sig i samvetets spegel!

Men det blir värre! För denna infekterade gruppering av planeter i Oxen disponeras av Venus, planeten som villigt säljer sig till den som kan erbjuda komfort och/eller rikedomar. Venus ÄR Afrodite, gatflickornas gudinna och deras som bara lever för mat och sinnliga njutningar. Minns, att vi är ännu i zodiakens absoluta början - längre fram på resan kommer andesjälen att inkarnera med andra "uppdrag".

Exkurs. Naturligtvis kan en "gammal själ" välja att återvända under Väduren eller Oxen. Zodiaken i sig tycks dock berätta en historia som börjar enkelt i Väduren med barnets egocentriska utblick och demonstrerar efter jag-kärnans befästande det orala stadiet i Oxen: stoppa saker i munnen och hålla kroppen mätt och lycklig. I tredje tecknet introduceras Luften via Tvillingarna och därmed förmågan att mentalt distansera sig från sitt enbart fysiska liv.

Notera kring dessa tre viktiga steg antikens system: Solen, annars härskare över Lejonet, är "upphöjd" i Väduren, Månen, annars härskare över Kräftan, är "upphöjd" i Oxen. I Tvillingarnas tecken "upphöjs" ingen planet, utan sambandsofficeren Merkurius, som flyger fram och åter mellan gudar och människor, mellan Sol och Måne, är tecknets härskare.

Upphöjd är Merkurius märkligt nog i stället i Jungfruns tecken som händelsevis även är dess andra härskartecken. Häri ligger säkert en djupt metafysisk och filosofisk sanning kodad, som jag dock inte tänkt tillräckligt över än.

Varför förvärras Pol Pots karaktär och öde av Oxens härskare Venus? Jo, pga dess placering i egocentriska Väduren. Venus psykologiska förmåga är att skapa harmoni mellan två parter, men i egocentricitetens tecken handlar det mest om att hitta en harmoni med sig själv. Venus-i-Väduren kan upplevas som väldigt själviska.

Venus står ett steg kort om nå fram till sitt hemmatecken Oxen där den kan tillfredsställa det orala stadiet och nå kroppslig eller homeostatisk balans. Venus i Väduren kan utmärka sig som en som ständigt flänger efter snabb behovstillfredsställelse, men aldrig blir mätt eller tillfredsställd.

Den här Venus är ovanligt avtrubbad när det kommer till tanken att Venus faktiskt inbegriper två människor eller företeelser i jämvikt. Men det är exakt en sådan svag planetplacering man kan förvänta sig i horoskop för diktatorer (Hitler hade den också).

Märk att Venus, en av astrologins "naturligt goda" fortfarande kan äga charm, men den sätter alltid sig själv i första rummet. Att den här dagen handlade om hyperegoism syns av att den andra "naturligt goda" planeten, Jupiter, också står i Väduren. Jupiter bringar expansion, så i Oxens disponent ser vi en bekräftelse på att fadern (Solen) och Pol Pots familjebakgrund (Månen) verkligen var lyckligt lottad (Venus + framgångens Jupiter)!

Så synd att det var en familj som bara skodde sig själva (Väduren = ego). Det ser ut som om redan hemmiljön lärt den blivande massmördaren att bara berika sig själv och fullständigt ignorera samspelet med omvärlden.


Och det blir ännu mycket värre! För den här egoismen drivs nu av impulsiva Mars, Vädurens härskare (och därmed disponent över Venus/Jupiter). Var finns då Mars? I Fiskarnas, offrets tecken.

Med Fiskarnas härskare Jupiter i Väduren uppstår därför den ovanliga ömsesidiga receptionen som bildar ett ytterst starkt band mellan de båda himmelska palatsen (Väduren och Fiskarna): framgång genom våld. Befästa egot (Väduren) genom att offra andra (Fiskarna). Detta är en gräslig variant på den ömsesidiga receptionen som ibland skapar så goda egenskaper!

Eftersom Väduren är "ego" och föregående Fiskarna "icke-ego" (eller förmedvetet), kan man resonera mycket om en partiellt eller helt mörklagd jag-medvetenhet, här. Övergången från omedvetande till självmedvetande är zodiakens kanske känsligaste punkt, ur individualpsykologiskt perspektiv!

För att till sist sänka den här dagen fullständigt, noterar jag att SATAN står skrivet över hela himmelen. 

Det sataniska syndromet, som jag själv betitlat på detta sätt, uppstår när Oxen, den orala fasen, går i aktiv opposition med Skorpionen, den anala fasen. Zodiaken ger, genom denna passage från munnen (Oxen) rakt ner till könet och analöppningen (Skorpionen), en illustration av andesjälens totala "syndafall" ner i Satans våld. "Denna världens furste" vill inte att vi ska tänka och reflektera alls, han vill bara att vi ska äta, kopulera och skita - vara animala kroppar.


Den här zodiakala axeln hotar alla som är födda med den aktiverad - hotar att reducera dem och deras liv till en prosaisk, dum konsumism! Kvinnan bakom bloggen Blondinbella har denna axel aktiv, om det säger någon något. Hon är ett offer för samtidens prylindustri, hon är, som man sade i antiken offer för Satan eller den sataniska principen som söker lura på människan simpla målsättningar i livet.
Pol Pots problem är nu inte att han frossar mat och förgiftar sitt blod.

(Notera också Isabellas problem med acne - en typisk signal om att godsaker/Oxen/Venus och blod/Mars/Skorpionen - måste disciplineras. Satan hånskrattar åt oss när vi köpt hans konsumtionsevangelium och smutsar ner våra fysiologiska system!)

Nej, massmördaren har en absolut obehaglig variant på satanismen (fattad som den definierats här ovan). I hans axel är det nämligen Saturnus i Skorpionen som opponerar hela stelliet (planetgruppen) i Oxen. Och om Saturnus (grekernas Kronos) vet myten att berätta att han "åt upp sina egna barn".

Det är just vad Pol Pot gjorde mot 1½ miljon av sitt eget folk. Svalt ihjäl dem. Notera också Saturnus som "gränsdragaren" och "liemannen". Ett så fruktansvärt övertydligt horoskop, med facit i hand. Här finns INGET gott att säga om någon planet!

*****

Det är i ett liknande sammanhang med en aktiv satanisk axel och en tydlig vilja att berika sig som jag halvt på skämt föreslagit astrologin som en metod för barnplanering. (Den passiva piratsympatisörens horoskop ger Sol-Oxen opposit Mån-Skorpionen, alltså en fullmåne istället för Pol Pots nymåne. Man lär sig mycket genom att lägga lika och olika horoskop sida vid sida och fundera över hur symboliken "slagit till" i verkliga livet...)

Håll demonerna borta från jorden - kåta inte upp er och sätt ungar till världen förrän ni är medvetna. Annars är risken att man nio månader senare släpper ner en av de låga själar universum kryllar av.

Men som tidigare erkänner jag villigt att idén är lika bisarr som orealistisk! Alla själar går igenom den här processen vi kallar planeten jorden. Det faktum att knappt någon kommer att läsa det här inlägget utan att världen rullar på i sin gamla vanliga ordning, visar, som den genialiske uppfinnaren av Bell-helikoptern, Arthur M. Young, konstaterade: evolutionen följer sin deterministiska bana i det materiella substratet.

Den verkliga historien utspelar sig på en annan nivå: huvudrollen spelas av andesjälarna (ljuset, handlingskvantat) som genom att "falla ner" bereds tillfällen att lära sig om universums spelregler via sina liv på jorden. Vi är på väg att bli "gudar", sade Jesus i Nya testamentet, men varelser som Pol Pot saggar betänkligt och tycks ha kört fast redan i zodiakens början...

Massmördaren dog, som hans nymåne indikerade, utan att lyckats reflektera en millimeter över sin illgärning! Lystring, Wanja Lundy-Wedin och andra driftiga projektstartarbenägna individer. VISDOMEN kan saknas hos den enögde, som helt saknar det lunära ögat på sin födelsehimmel. Aktivitet som egenvärde ger Solen för mycket spelrum, och indierna visste att den ensam enbart förbränner och gör ont (som de "naturligt onda" Mars och Saturnus), i så måtto vi talar denna världen.

Tillägg 100302

Författaren Erland Lagerroth utgick häromdagen från historien om Pol Pots skändliga terrorregim i Kambodja för en artikel på Newsmill. Där inhämtar jag uppgiften att Pol Pot ville instifta en "agrar stat" där bildade människor var statens dödsfiender. Tyvärr, detta är återigen Oxens tecken i kubik, när Oxen - det agrara motivet - fullständigt korrumperats.

Nymånens bristande vilja till djup eftertanke är, som vi sett, inte det största problemet här (Oxens tecken står för övrigt överhuvud inte för reflektion utan för identifikation med fysiska produktionsfaktorer!), utan den fullständigt okontrollerade norra månnoden Rahu samt en hoper ytterligare friktioner.

Lagerroth ägnar sig ingående åt förnuftet som roten till Pol Pot-regimens vansinne, och det är bara att studera massmördarens Saturnus (ratio, gränsdragning) och inse hur ytterligt problematisk den blir när den kontrollerar för många aspekter av livet... Författarens analys är förstås helt korrekt, och hur skulle astrologins intimationer kunna divergera från en vis mans utsaga? De är delar av en och samma verklighet.

En mästares horoskop

Carters eget horoskop på försättsbladet
(klicka för förstoring)

...[T]he ideas embodied in the present work are not put forward as discoveries, but rather as recoveries. Astrology, I believe, is part of the Arcane Tradition of inestimable antiquity and value.

This tradition has suffered some corruption and has in part been overlaid with mistaken additions. But the cure for this is not a wholesale attack upon all Astrology, but a search for first principles of the science, and a reconstruction of our theory and practice upon these foundations....(pg. 7)

Symbolic Directions in Modern Astrology, England 1929, USA 1947
(min fetning)

Det var just den västerländska astrologins ynkliga träffsäkerhet vad gällde framtidsprognoser som fick mig att i perioder ägna mig åt annat, och först under senare år, då jag kompletterade med några viktiga Carter-böcker, noterade jag att västerlandets störste astrolog under 1900-talet hävdat detsamma. I "Symbolic Directions" introducerar han som, tror jag, förste västerlänning en del indiska koncept i sin astrologi!

De västerländska astrologernas fibblande genom århundradena faller t.ex. avsevärt kort om den vediska astrologins gamla dasa-system (en rullande cykel av planetära perioder vilka rullar på och som var och en av oss föds in i och sedan svarar olika på till följd av egenheterna i vårt födelseögonblick).

Ett läsvärt samtal mellan två erfarna sideriska astrologer påminner om vilket helvete den västerländska astrologin ställt till för sig själva genom sin ohämmade spekulation:

Jan M.: Well, the problem with the Tropical zodiac is apparent to anyone who really understands it. You have about seventy-five aspects; you have antiscion [spelling] points; you have midpoints, you have ninety-seven [TBC] … asteroids galore; you have seven hypothetical planets invented by my good friend Charles Jayne, who died in New York; you have eight, that the Ebertine system uses; and all that isn’t even the most of it!

ABE: No wonder there is incredible confusion amongst Tropical astrologers and, of course, it’s a nightmare for the student.

Jan M.: But you ask a Tropical astrologer what is going to happen in the future and he or she wouldn’t have a clue.

Källa

Faktum är att "Symbolic Directions", införskaffat i ett gammalt slitet exemplar från 1947, kan ha varit en av de böcker som undermedvetet fick mig att flytta fokus mot den indiska astrologin, fast jag inte var medveten om det. Carter bara nuddar vid några indiska konceptioner, men så högt har jag aktat honom sedan jag hittade den oslagbara introduktionen "The Principles of Astrology" (många upplagor sedan 1925!) för en småpeng 1983, att blotta hans omnämnande indisk astrologi bör ha flyttat mitt fokus en smula. (Emellertid var redan omjusteringen på väg, se här en dröm från september 2006. Dag och natt, Sol och Måne, väver våra liv...)

Nog ordat om turen att som nästan första bok i astrologi av en slump hitta den störste mästaren, så stor att hans analyser knivskarpt öppnar upp råmaterialet, trots att han tycks ha varit den "skeva" tropiska zodiaken trogen hela sitt liv - oaktat sin vänskap med västvärldens första sideriske astrolog, Cyril Fagan.

Not ang. det just sagda. Mycket av astrologin "fungerar" oberoende av vilken zodiak som används, särskilt resonemang kring planeternas psykologi och deras mundana placering (var på himlen de befinner sig). Men i takt med att den västerländska zodiaken dragit mer och mer snett pga Vädurens bindning till vårdagjämningen på 200-talet, har västastrologer börjat tala allt mindre om zodiaktecknen och mer om planeterna! De fyra elementen är det nästan ingen som tar i längre eftersom de inte tycks ha någon effekt. Men det är just detta den här bloggen söker visa att de har, bara man går tillbaka till den äldre zodiaken.

*****

Charles Carter enligt den sideriska zodiaken
och det antika planetschemat.

Carters horoskop är verkligen en studie i koncentration, precis som hans böcker beskrivs som förtätade och genomlysta av en samlad bild av ämnet. Det är fem (av nio) astrologiska kroppar disponerade av Saturnus som förklarar detta (månnoderna är matematiska entiteter).

Varje stycke i en bok av Carter är som ett destillat och implicerar många andra iakttagelser utöver det som just avhandlas. Ingen kan få en bättre lärare som aldrig låter eleven glömma att det är HELHETEN som avgör hur DELARNA måste bedömas.

I reklamen för ett antal Carter böcker (åter i tryck) på AstroAmerica.com förmedlas en del av den känslan. Värt att läsa igenom!

Det första som slår mig när jag efter snart två år med den sideriska zodiaken och det koncisa indiska schemat för interplanetära aspekter äntligen kommer mig för med att beräkna min mentors horoskop på detta sätt, är hur hans definitiva böjelse för det morbida DIREKT blir synligt. Carter skrev om tingens baksida, sånt som mindre astrologer inte vågade ta i eftersom de inte vuxit sig stora nog att konfrontera sin egen dödlighet och egots betydelselöshet i det större hela.

Det är ingen slump att Carter låg på Teosofiska bokförlaget vilket implicerar en böjelse för indisk filosofi, reinkarnationstankar, och liknande. Carter var en filosof i den klassiska bemärkelsen, och det är detta som gör att andra astrologer framstår som utspätt blaha efter att man mött honom.

Jag ägnade mina första tio år att läsa om tre böcker av Carter, om och om igen - inte olikt det indiska matematiska geniet Ramanujan som var fullständigt fixerad vid en enda brittisk lärobok i matematik på universitetsnivå. Ur denna skapade han en helt eget sätt att se på matematiska problem.

(Visserligen delar jag och Ramanujan den merkuriala Tvillingascendenten - fri rörelse i tankens värld - men där avstannar alla likheter. Jag är inget geni, och för det borgar Saturnus i Skytten i opposition till min ascendent. Ramanujan hade istället den intensivt lysande Skytt-Solen i sitt sjunde hus. Förstå skillnaden i andlig kaliber, i påverkan på det fysiska instrumentet/ascendenten!)

Hur syns det morbida draget i Carters horoskop? Jo, genom "horbockssyndromet" i sjätte hälsohuset, för att inte tala om Månen/psyket i åttonde dödshuset! Hans klassiska bok är mycket riktigt en "uppslagsbok" i psykologiska underligheter och sjukdomar, och som god tvåa på ämnet "morbida val", kommer förstås hans "Astrology of Accidents", en grundlig analys av drygt 150 olyckor!

Med beteckningen "horbockssyndrom" menar jag ett avsevärt förhöjt libido, som i avsaknad av mer kvalificerad styrning leder käpprätt in i ett vanartigt liv av lusta och degradation. Men den allmänt saturnisk-kontrollerande karaktären hos Carters himmel avstyr en sådan utveckling. Energin kanaliseras i andra riktningar.

Och notera spindeln i nätet - Saturnus - tunga maktposition i tionde huset för ära och anseende! Mycket välplacerad i Tvillingarna där den organiserar det merkuriala tecknets spretiga vandringar.

Notera särskilt hur olycksplaneten Mars här kastar sin särskilda indiska 210-gradersaspekt framåt och träffar Carters egen Jungfruascendent (kropp och persona). Och Carter är mycket riktigt känd för att tillhöra den grupp av morbida astrologer som exakt förutsade sin egen död, utifrån en livslång bekantskap med sitt födelsehoroskop.

Ibland företar jag mig att "röd-gröna" vissa inslag på en astrokarta och i det här fallet är Carters Venus/Mars just en sådan dubiös dubbelkaraktär. Den har tveklöst bidragit till den energi med vilken han så snabbt satte sig in i astrologin och blev Englands auktoritet i ämnet, men den tycks också ha inneburit något av ett självhat, eller ogillande av den egna kroppen (förvisso närmast ett brittiskt nationaldrag under den viktorianska eran).

Jag tror aldrig Carter förstod vad han gjorde när han i en i övrigt balanserad serie beskrivningar av de 12 zodiaktecknen skrev den mest elaka skildring av just Jungfrun som jag någonsin läst! Det sideriska horoskopet antyder att det just var Carters illvilja (Mars) mot sin egen "jungfru-kropp" som låg bakom denna låga skattning av just Jungfrun i zodiaken! Ett klassiskt exempel på psykologisk projektion på en annan av en kvalitet man inte är till freds med hos sig själv!

Hans egenhändigt ritade horoskop (se bilden överst) visar hur han själv uppfattade sig som en förbindlig och social Vågen-personlighet, om än "originell" eller oberäknelig till följd av Uranus stigande i öster.

Men det mesta i det sideriska horoskopet tyder på att han var en eremit som tålmodigt satt och pusslade med sina horoskop och var ensam redaktör och författare till en astrologiskt tidskrift i över 30 år. Den introverta stilen stämmer mycket bättre med den sideriska zodiaken som gav honom en Jungfru-persona!

Jungfrun är också den sifferexakta typen, och kritikern. Detta förklarar Carters ambition att statistiskt testa vilka teser brittisk astrologi förmedlat till 1900-talet som faktiskt höll för en granskning, och vilka som bara var flum och lösa antaganden! Carter återintroducerade självkritiken bland astrologerna, så typiskt Jungfrun, snarare än Vågen (eller Uranus)!

Och hans vetenskapliga och metodologiska sida understryks än mer av att han var född Stenbock och inte Vattuman enligt siderisk zodiak. Då båda är behärskade av Saturnus enligt det klassiska schemat, kan någon fråga sig vad det är för skillnad.

Svaret är enkelt: Stenbocken är ett Jordtecken, en pragmatiker och realist. Där en Vattuman kan vara nöjd med att producera "luftslott" och "teorier" går den jordbundne till fakta, till verkligheten, och stämmer av teorin (Luft) med det faktiska fallet (Jord)! Carters horoskop strålar av en naturvetares sunda tänkande ända ut i fingerspetsarna!

Men se nu hur unikt välgörande Jupiter arbetar på denna himmel: från ett Lufttecken sprider den sina båda framåtriktade specialaspekter till de två nästföljande Lufttecknen där planeter står posterade att motta Jupiters gåvor! Därmed är detta ett av de rätt sällsynta horoskop som bildar en triangelform på himlen, i det mentala och teoretiserande Luftelementet. Så nog var det högt i tak hos Carter, men han var inte nöjd med att tänka "stort och fritt" utan sökte också leda de astrologiska teserna i bevis via sin praktiska sida (Jord).

Hans psyke (Månen) är en annan intressant detalj. Att säga att han var extremt självcentrerad pga Månens placering i egotecknet Väduren, vore att helt missa det högre medvetandets Jupiter mittöver, i Lufttecknet Vågen. Vågen är mental och avväger alltid många sidor av samma företeelse och är således det perfekta komplementet till den naiva subjektivism som Väduren representerar. Denna Vädurs-Måne är helt enkelt inte vad den synes vara!

Psyket/Månen disponeras av Vädurens härskare Mars, vilken vi redan noterat i en exceptionellt energisk position, fastän i ett fixerad tecken (Vattumannen), och understödd av den goda Jupiter. Mars "tuktas" således av stödet från de båda "naturligt goda" Venus och Jupiter, så att i princip alla invändningar man skulle kunna ha mot en inskränkt subjektivism i samband med ett Vädurspsyke försvinner!

Detta är just sådana totalbedömningar Carter aldrig tröttnade på att påminna om att astrologen måste behärska. Skulle människor i allmänhet vara så kapabla i sina liv, skulle vi ha en högcivilisation istället för det lågvattenmärke västerlandet är!

Jag kan bara se att en så hög medvetenhet som den Carters himmel representerar existerade i det antika Kina, där man hyllade "den gyllene medelvägen". Vad är då en gyllene medelväg: jo den mentala konception man bildar sig efter att ha överblickat och provat samtliga perspektiv! Den gyllene medelvägen fungerar eftersom den visar sig efter moget övervägande.

Det gamla Kinas högkultur påminner därmed mycket om Vågens tecken, där för övrigt normplaneten Saturnus är "upphöjd" - en påminnelse om hur regler måste vara baserade på Venus - förmågan att harmoniera och ta del av alla parters perspektiv.

Förstå vilken gigant Carter blivit inom det brittiska rättsväsendet om inte astrologin fångat hans intresse!

____

Noter.

Den (modesta) sajt som skapades till Charles Carters åminnelse och som innehöll biografiska data om hans födelse till en privilegierad familj (se Jupiter i 2a ekonomihuset i positivt polariserad opposition till Månen/Hemmet), och hur kan kom att hoppa av sin juristutbildning sedan han upptäckt det komplexa symbolspråk som astrologin är, denna sajt har tyvärr försvunnit efter några år på webben. En verklig synd.

De tre böckerna jag läste om och om igen under tio år var nämnda "The Principles of Astrology" (1925, 5e rev uppl 1963), "Essays on the Foundations of Astrology" (1947), samt "The Astrological Aspects" (1930, omarbetad för sista gången 1967 - Carter dog 1968).