Fuglesang - pojkbokshjälten (Dold Gud)

Synbarligen väl medietränad, säger Sveriges mesta astronaut Christer Fuglesang inför sin andra rymdfärd:

– Men den här gången är jag inte lika otålig eftersom jag vet vad jag kan förvänta mig. På det viset känns det mer säkert. Jag vet vad jag behöver veta.

SvD

Samtidigt, i DN, spelar vårt nästintill enda exempel på gamla dagars hjälte schack med svenska folket. Kunnighet i det spelet säger om inte annat att ovanstående, hårresande omskrivning knappast beror på flummigt tänkande. All vettig satsbyggnad antyder att det Fuglesang här inte säger vara att han var orolig - inte otålig! - inför sin första rymdfärd. Orolig korrelerar med att "känna sig säker" i uppgiften och "veta vad man behöver veta". Att bli otålig (stressad) inför en uppgift är naturligtvis bara en följd av osäkerhet.

Nå! Det egentliga syftet med den här korta astro-blänkaren var bara att kontrastera Fuglesangs extremt harmoniska horoskop med de två juristerna (nytt fönster) Hillegren och Leijonhufvud jag nyligen tittade på. Båda med ett liv mitt i skiten, ständigt upptagna av rättsfall som exemplifierar anarki, personlig röta, jävelskap och idioti. Och det syntes på deras födelsehimlar - två av de värst skadade jag slumpat mig på i mitt dagliga scannande av tidningsrubrikerna.

Hos Christer Fuglesang finns ingenting av detta. Och varför? Helt enkelt för att astronautens värld måste hållas hermetiskt tillsluten från kaosmakterna! Jag tror läsaren förstår exakt vad jag är ute efter. I annat fall rekommenderas mer träning i konsten att klassificera fenomen.

I ett försök att illustrera astrologins ofta ambivalenta budskap har jag färgat som röd-grön det enda potentiellt disharmoniska inslaget på den här himmelen, oppositionen mellan Oxen och Skorpionen där de två "naturligt onda" Mars resp. Saturnus befinner sig.

Mars kallas ond för att den drar in krig och olyckor i människans erfarenhet, och Saturnus för att den fjättrar och begränsar oss. Men det går att argumentera för att "ond med ont måste fördrivas" och att det knappast går att tänka sig ett bättre motgift till Mars impulsiva och obetänksamma utbrott än den censur- och kontrollmyndighet vi kallar Saturnus! Fuglesang är sitt eget freudianska Överjag, sin egen inspektör som "utifrån" håller koll på sina impulser.

I den här överspända axeln mellan Oxen/munnen och Skorpionen/analöppningen ser vi också den tidlösa tematiska förklaringen till varför Fuglesang i intervjuer uppehållit sig så vid toalettbesöken i rymden! Jag tänker inte gå in på den saken ytterligare. En vis människa ser snuskigt mycket av ett livsöde bara genom födelsekartan. Vi är nämligen inte i första hand individuella människor utan tillfälliga manifestationer av Världssjälen.

Detta visste alla på den tiden astrologin var som mest populär. Trehundra år efter den s.k. Upplysningen är äntligen den insikten på väg tillbaka via nya generationer av filosofer (Ken Wilber, Christian de Quincey), vilka fortsatt den filosofiska idealismens ädla tradition. Före 1800-talets materialistiska monism fanns läran om att allt ytterst är medvetande, och efter kvantfysikens demolering av den nativa realismen har mänsklighetens (främsta tänkare) åter gått varvet fullt ut.

Empiri som vetenskaplig metod är applicerbar på materia, och fascinerande nog har materian själv sänt människan signaler om att det inte är den, utan medvetandet (hos människan) som styr experimentens utfall! Det är lite av ett mysterium hur Humanisterna 150-år för sent trätt fram på arenan med ett budskap som enbart utgår från Newtons numera otillräckliga mekanistiska världsbild.

Vetenskapen har i denna tidens ände slutligen hamnat i en position som är precis motsatt dess ursprungliga föresats då den sökte objektifiera materian och hålla den mänskliga närvaron utanför ekvationen! Livet är remarkabelt!

Fastän inte Humanisterna berättar den här historien har den gått att läsa i vetenskapslitteraturen åtminstone sedan 1930-talet då kärnfysikerna Niels Bohr (han som ville ha det österländska yin/yang-märket på sin vapensköld) och Werner Heisenberg satt i djupa diskussioner om det skämt som de reduktionistiska positivisterna i England - språkpoliser som den unge Wittgenstein - som sökte påstå att bara för att en utsaga inte direkt hänför sig till något direkt påvisbart i naturen, är den ett meningslöst yttrande.

(Med den inställningen hade för övrigt vetenskapen aldrig kunnat komma så långt som den gjort, ända ut i rymden...)

Tillbaka till Fuglesangs horoskop. Förutom Saturnus arbete på att från anus position (Skorpionen) kontrollera Mars i formen av "häftiga tarmrörelser", en aspekt som inte bara har detta somatiska utan också en generell applikation, så besparas astronautens himmel alla andra angrepp från de två onda.

Jämför detta med de båda brottmålsjuristerna, där inte minst deras sinnelag (Månen) formligen dignar under all disharmoni de dagligen mött i sin praktik. Fuglesangs horoskop indikerar i jämförelsen någon som åker i gräddfilen. Andra har redan slätat ut det knaggliga underlaget.

Merkurius, logiskt eller seriellt tänkande, anses visserligen svag i "kaostecknet" Fiskarna, och därtill hävdar astrologisk tradition i både Indien och i väst att Solen bränner Merkurius när den är så nära systemets centrala ljuskälla. Dvs, Merkurius är inte synlig för blotta ögat i Solens närhet, vilket tycks vara grunden för detta "onda omen". Men tesen är helt enkelt inte korrekt, eftersom många skickliga tänkare har sin Merkurius bränd.

Betänk en sekund samma fenomen vid nymånen, då Månen en kort tid är osynliggjord eller "bränd" i det astrologiska språkbruket. Mellan astrologins två viktigaste himlakroppar leder detta till två distinkta tolkningar: i "denna värld" antyds en handlingsmänniska.

Som Wanja Lundby-Wedins horoskop visar (ej publicerat på denna blogg), med dess Sol och Måne nära varandra i komfortens tecken Vågen, kan en bränd Måne, ett krossat sinnelag (Månen som reflektor av solljuset), ha väldigt svårt att se objektivt på sin egen position. Det föreföll inte gå upp för Lundby-Wedin hur otaliga styrelseuppdrag och rekompensationen för dessa stack LO-medlemmarna i ögonen.

I ett annat fall (icke-celebritet) hotade hustrun till mannen med en sådan här nymåne (i Väduren) med skilsmässa om han inte började ägna sin familj lite kvalitetstid. Detta var en arbetsnarkoman, gift med ett jobb som på Vädurens typiska sätt handlade om honom själv i olika representativa situationer. Familj och barn hade helt upphört existera i den runtflackande mannens medvetande!

Men ur ett metafysiskt perspektiv är Solen istället emblem för andesjälen, jiva eller jiva-atman som den kallas i indisk (idealistisk) filosofi, medan Månen indikerar dess lägre bihang, allt det där som gör att vi upplever oss själva och andra som personligheter.

Det fullbordade månvarvet skänker ett 360-gradigt perspektiv på vårt solära livsuppdrag. En aktivitetscykel. En assimilation. Därför sägs Månen represtenera "livets ingång och utgång" (födelse och död). Som vardagslivets och veckans indikator skänker Månen variation och föränderlighet ut det som ur jiva-atmans perspektiv är odödlighet, evighet!

Metafysiskt är en nymåne symbolen för något mycket gott: ögonblicket där i det "heliga bröllopet" mellan brudgum (andevarelsen) och bruden (själen/psyket) det lägre själsstoffet "bränns bort" och den renade andevarelsen lyser fram distinkt utan psykets alla slaggprodukter och halvassimilerade intryck!

Men åter: detta är en läsart som knappast fungerar så bra här nere på jorden, där nymåneindividerna sällan utmärker sig för någon helgonlikhet utan snarare för den självcentrering som Solen indikerar. Individerna känner sig helt säkra på det de gör (likt Lundby-Wedin som bara inte fattade varför alla skrek och protesterade), just för att de helt saknar förmåga att med sin själiska/psykiska månsida inspektera sina egna handlingar (Solen = handlings- och viljemänniskan)!

Vad säger denna utvikning om Christer Fuglesangs Merkurius, "bränd" av Solen? Och i synnerhet som den befinner sig som en del i ett betydligt större astrologiskt komplex eller motiv: inbäddad i den fenomenala axeln som Solen och Jupiter i opposition bildar?

Soli-jupiteriska aspekter har jag pekat ut som den primära intelligensbringaren bland astrologiska indikationer (britten Charles Carter fäste min uppmärksamhet på detta). Det faller sig därför naturligt att hitta en stark Jupiter i horoskopet hos en astronaut (med högre matematik och mycket annat i ryggmärgen). Jupiter representerar den "högre utbildning" som vidtar efter Merkurius "elementära utbildning" (grundskolan).

Ur detta perspektiv kan man säga att det är egalt om Solen "bränner" Merkurius och renderar den osynlig, för det är synergin mellan Solen och Jupiter (i opposition) som är det högintressanta här. Jupiter, härskare över Skytten, och "de långa forskningsresornas" symbol - kan symboliken för Fuglesangs aktiva karriärväg (Solen) bli mer talande? Av denna enda anledning "clearade" eller grönfärgade jag kombinationen av Sol och Merkurius på kartan, fast det tekniskt sätt var en negativ kombination. Solens och Jupiters mellanhavande - två "eldiga" planeter för övrigt - får allt annat att förblekna.

Jämför gärna horoskopet för Jacques Vallee, fransk astronom, datorspecialist och en av männen bakom ArpaNet - som blev till Internet. Här är Fuglesang men spegelvänd! Svenskens Sol-Fisk/Jupiter-Jungfru har blivit en Sol-Jungfru/Jupiter-Fisk. De här båda männen jobbar båda med uppdrag som kräver ett MINIMUM av den fattiga logiska mentaliteten. Stora uppdrag kräver lateralt tänkande som förmår hoppa över många logiska led.

I vissa yrken, astrologin bland annat, är det viktigt att kunna se Gestalten och därefter, via deduktion eller interpolation, i logiskt reda termer redogöra för vad man förnummit. Exakt detta beskrivs av Fuglesangs och Vallees soli-jupiteriska aspekt. I ett nödläge i rymden måste Fuglesang ha kontakt med sitt högre "intuitiva jag" (överguden Jupiter/Zeus) i första rummet.

Merkurius, matematikerns och bokhållarens stolthet är distinkt underordnad här. De rent logiska operationerna är Fuglesang kanske inte ens medveten om medan han utför dem, för hans medvetande befinner sig på ett metalogiskt plan, eller på en nivå där enskilda logiska operationer sker rent instinktivt. I fokus: Jupiter/"the big picture", "the mission"!

Den enda anledningen, som jag ser det, till att Fuglesang är medlem i Humanisterna är att han som vetenskapsorienterad troligen inte haft tid att läsa in sig på filosofihistorien. Hade han haft kunskapsunderlaget hade han kanske inte valt att bli språkrör för en scientistisk förening som hyllar ett jordbundet kombinat av Saturnus (bly) och Merkurius (kvicksilver) i dess mindre skepnad av förnuftet i dess enbart logiska utförande.

Men Fuglesang har förmodligen inte själv filosoferat över eller kartlagt vilka medvetandefakulteter han själv förfogar över, och som i vissa sammanhang tar kvantsprång och framverkar mirakler - just den typ av fenomen som Humanister och rationalisten söker förneka eftersom empirisk vetenskap bygger på fel värdegrund. Livet började inte i kaos, utan i en jupiterisk Heureka-upplevelse i ett medvetande vi i brist på bättre ord kan kalla Guds.

Av denna anledning några avslutande ord om Jupiters "takhöjd". Att Fuglesang nu är vetenskapsman som också ger sken av att bekänna sig till scientism, dvs har upphöjt den vetenskapliga metoden till en halvgud, kan fattas som smarta människans dyrkan av sin egen kapacitet att förstå tillvaron. Dvs, exakt den avknoppade och begränsade människa som uppstod i och med Upplysningen och som med sofisten Protagoras utropade sig själv som "alltings mått".

I mitt bakhuvud växer en ännu ej verifierad upplevelse att Jupiter i Jordtecken (Oxen, Jungfrun, Stenbocken) producerar sämre filosofi än i andra tecken, men i gengäld ligger bakom de stora framstegen inom naturvetenskapen. Tanken är inte svår att greppa: Expansions och utforskningsfaktorn finner sig här fjättrad i det minst nobla av de fyra elementen, och i Jord framträder MEDVETANDET (det gudomliga) i sin mest förklädda, mest fördunklade form.

Tanken ansluter till den indiska filosofin - en kultur som redan löst alla de stora frågorna en gång, även om det tillhör själarnas predikament att var och en tvingas uppfinna hjulet för sin egen del, och för en del även gång på gång. Detta skulle vara förklaringen till att Jacques Vallee och Christer Fuglesang, fast de båda har med rymden att göra, står på diametralt motsatta sidor.

Som framgår av mina små inlägg om Vallee var han medvetandeidealist i den platoniska traditionen och hade inarbetat en perfekt förståelse för parapsykologiska fenomen i sin världsbild. Och hans Jupiter befann sig i härskartecken i Fiskarna samtidigt som hans "logiska" Merkurius var maximalt vass i sitt hemmaläger i Jungfuns tecken.

Notera skillnaden i prioritering: Jupiter vetter mot gränslösheten i "icke-lokaliserade" Fiskarna och hans Merkurius gjorde ett extremt arbete (som matematiker och dataforskare) på att precisera flytande visioner i det konkreta och fysiska.

Fuglesang befinner sig istället uppe i den viktlösa "spejsiga" rymden (pojkdrömmen om att bli astronaut) och hans framgång (Jupiter som inomvärldslig lyckobringare) lät honom precisera och materialisera denna dröm i via "verkliga" Jungfrun, i sig inte annat än en underordnad servicetekniker, vilket är exakt vad Fuglesang däruppe är, om man skrapar bort den hjältegloria vi försett vår egen astronaut med.

Lite reflektion visar hur begripligt det är att det var Vallee som talade om att universum är Intelligens (snarare än död materia) och inte Fuglesang. Man kan inte vara nog uppmärksam när man noterar ytliga likheter mellan två horoskop som mellan dessa två, för astrologins symboluppsättning har en förödande förmåga att leda det forskande sinnet vidare i reflektion och upptäckter!


Några ord om Jacques Vallee även på min andra blogg:

Sekulär humanism...

Att leva som man lär

Den obegåvade löjtnanten (En massmördare)

Löjtnant William Calley dömdes för 22 av morden i massakern i den lilla vietnamesiska byn Son My 1968.

Enligt DN och engelska Wikipedia "ångrar han sig varenda dag". Lägg kopplingen mellan fixering och Saturnus på minnet. I astrologin indikerar fixering eller "fast i gamla hjulspår" en brist på intelligens. Det här inlägget ska diskutera de som i det här livet blivit mindre lyckligt lottade på den punkten.

Calleys sideriska horoskop är bara det sista i raden av Oxar (eller Solar i Vatten) som ofta verkar dyka upp då jag följer upp en tidningsartikel. Nyligen var det massmördaren Pol Pot - också han en Oxe. Och i den lilla undersökningen av 136 dömda förbrytare toppar Oxen och granntecknet Väduren listan på kriminella soltecken.

Till saker som talar för Oxen som en mördare hör att tecknet kvalitet i indisk astrologi är Tamas, trögheten. I väst kallas kvaliteten "fixerad", men den verkliga betydelsen gick förlorad när grekerna övertog den babylonisk-indiska astrologin.

Sanningen är att de tre indiska kvaliteterna alla är negativa eftersom de binder själen vid den materiella världen. T.o.m. Sattva - godhetens och kunskapstörstens kvalitet snärjer själen att tro att den fått ett övertag jämfört med "de andra"! Indisk astrologi påminner om att vi är Främlingar i den här världen och att vi är snärjda i materiella kvaliteter!

En annan faktor som kan leda till Ox-symbolens brutalisering är att dess härskare är Venus, harmoni eller jämvikt. Oxen beskrivs även i väst som kapabel till furiösa urladdningar när den störs i sin lugna lunk. Givet dess fixerade eller mörklagda kvalitet går det inte att få driva detta tunga och otympliga Jord-kreatur någonstans mot dess vilja. Den hör distinkt inte hemma i intellektuella salonger. Och finner man en Oxe där, är det för att flera sekundära indikationer återintroducerar den mentala flexibilitet på himlen som inte Oxen i sig äger.

Engelska Wikipedia fäller några omdömen som till fullo bekräftas av födelsehoroskopet. Det är extra viktigt i det här fallet att hålla ett öga på vad som sagts om individen eftersom det aldrig säkerställts vilket av två födelseklockslag, 15.30 eller 18.12, som är det rätta.

Att Wikipedia talar om en Oxe av det allra trögaste slaget märks snart.

Calley was not highly regarded as a platoon leader. His Officer Evaluation Reports describe him as merely "average". Later, as the My Lai investigation progressed, a more negative picture emerged. Many men in his platoon told army investigators that Calley lacked common sense and could not even read a map or compass properly.

Källa

Eftersom bloggen redan ägnat frågan om exceptionell intelligens uppmärksamhet, och indikerat att det är Solens och Jupiters kombination i samma tecken som kan skapa lysande snillen, följer rent logiskt - fast det aldrig är roligt att tala om baksidorna - att det är Solen och Saturnus som skapar tröga och lågpresterande intellekt.

Löjtnant Calley är troligen född under det mest olycksbådande omen för tankeverksamhet man kan tänka sig: stryparen och begränsaren Saturnus står bara en futtig grad från Solen!

Och i Oxen hittar vi också det logiska tänkandets Merkurius (förmågan till logiska operationer, (2 + 2)/2 = 2, inte att förväxlas med intelligens!). I indisk astrologi är visserligen en tajt konjunktion (eller "kombination" som den kallas där) viktig men alla planeter inom ett och samma tecken anses blanda sina egenskaper på gott och ont.

Vad detta innebär för orientering på okänd mark är ganska uppenbart. Jag har valt att följa den tidigare födelsetiden, vilken placerar denna tröga Ox-natur i 9e huset för "utforskning" och "högre medvetande". Mest prosaiskt representerar nionde helt enkelt "utlandet", t.ex. Vietnam.

Med Solens lysförmåga nedsläckt av Saturnus och därmed ingen vettig information för Merkurius att bearbeta, kan i princip vad som helst hända! Särskilt om man är på främmande mark där Saturnus - rutinens planet - inte redan tränat in en habituerad rutin.

Som jag i närmast föregående inlägg om den svenska folksjälen noterade har vårt nationalhoroskop också Saturnus i nionde, och överlag är ju svenskens beteende visavi utlandet uppenbart: på ren rutin åker svensken i stor skala till samma gamla turistorter och utför en ritual av förutsägbara saker.

När svensken expanderar en smula, som delar av Asien varit blickfånget i 15 år eller så, handlar det om att bilda små nykoloniala svenskkolonier. Det finns något väldigt avvisande till värdkulturen när en svensk åker utomlands, och samma avtrubbning visar militären och massmördaren - fast givetvis sjufalt värre än det svenska nationalhoroskopets blockering gentemot högre kognition.

Astro.com som övertagit framlidna Lois Roddens fina datasamling och som noterar de dubbla födelsetiderna, nämner att Calley efter att ha benådats av president Richard Nixon efter 3½ år i husarrest (för mordet på 22 människor), gjort sig känd i sin hemstad som en "trevlig, ordinär grabb." Han är "stolt över sin son och sina två Mercedes-bilar."

Det sista om bilarna är en viktig ledtråd, och det är den som fick mig att välja klockslaget 15.30 istället för 18.12, trots att det senare flyttar in den korkade Ox-delen i åttonde dödshuset. (Det senare ser ytligt ut, det medges, att passa en som tappade greppet helt och dödade ursinnigt.)

18.12 skulle ha givit en personlighetstyp i Vågen, men att lyfta fram två Mercedes-bilar som ett ställföreträdande jag, som något man gärna presenterar sig på, liknar mer Jungfruascendenten som gällde 15.30 på eftermiddagen.

Jungfrun är fasligt intresserad av tekniska prylar och dess härskare Merkurius signifierar på dess mest "objektifierade" plan rena transport- och kommunikationsprylar, t.ex. bilar. Den som studerar riktiga Jungfrur (inte den västerländska veckotidningsvärldens Jungfru, baserad på den felaktiga tropiska zodiaken, vilka i 4 fall av 5 i själva verket är dominanta Lejon), kommer strax att se hur väl detta stämmer.

En gång i ungdomen var jag flyktigt bekant med en av spanarna i radioprogrammet med samma namn, och när jag började med astrologi, noterade jag hur vi båda var födda Vågar. Men med den sideriska zodiaken bröts vårt "andliga brödraskap" sönder och jag förblev med liten marginal Sol-Våg - så likgiltig för kommunikationsverktyg att jag aldrig ens skaffat mobil och köpte cd-spelare först 2001, nästan 20 år efter att formatet slagit ut den gamla vinylskivan.

Sanningen är att Vågens tecken enbart lever för relationer, och det finns inget sånt som en relation till en pryl. Det är en pseudorelation, en ersättning för två levande själars utbyte av livssignaler. "Nallen" är ett onaniobjekt för det nya egocentriska intellektet, så väl skildrat av Jungfrun, det sista tecknet i zodiaken som klarar att leva helt och hållet för sig självt. Från och med halvtid, Vågens tecken, handlar livsuppgifterna alltid om något mer än en själv.

Den forne bekanten och spanaren blev nu Sol-Jungfru och har ofta genom åren pratat kommunikationsverktyg och betygat sin kärlek till dem. Merkurius inkarnation via ett Jordtecken i den fingerfärdiga Jungfruns tecken! Vad annat kan detta bli än datanissar, prylälskare (och matematiker)?

Jungfrun som ascendenttecken förklarar också varför Calley var avskydd som underbefäl, tecknet har egentligen inga ledartendenser och leder - om alls - enbart i kraft av sin snabbtänkthet och sin detaljerade sakkunskap. Men i det här fallet har vi alltså sett ascendenthärskaren Merkurius avsevärt avtrubbad och förslöad genom kombination med den ljussvaga Ox-Solen.

Det här förklarar också varför Wikpedia uttryckligen kallar mannen "undistinguished", dvs en slätstruken människa. Hade födelsen 18.12 varit korrekt skulle en ascendent (kropp) i Vågen inneburit mycket bättre förutsättningar för personlig skönhet, givet att Vågens härskare Venus står fantastiskt väl kombinerad med Jupiter (lycka och framgång - med det venusianska/skönhetsrelaterade).

Men här missar han det tåget eftersom det istället blir den hårt klämda Merkurius som blir kroppens signifikator. Och hans fysiska yttre manglas därtill av den onda krigaren Mars som inte är känd för att skapa någon större behagfullhet! Krigaren bestrålar hans ego och kropp (ascendenten) via opposition från sjunde partnerhuset. Sjundehusplaceringen bekräftar Wikipedias ord om hat från sina underlydande. Inte mycket för "brothers in arms" med Mars i sjunde, inte.

Placeringen av Mars i partnerhuset är avskydd i indisk astrologi, och antyder i bland en individ som "kastar skiten" på sin partner. Den som är intresserad av en individ med Mars i sjunde behöver inte fly hals över huvud. Men det kan inte skada att kolla upp om individen har "en historia av våldsamhet" eller problem med ilskehanteringen. Sjunde husets naturliga signifikator är Venus, tvåsamhet, men Mars kan förvandla den fasta relationen till ett slagfält av egoistiska tillmälen!

(Indisk astrologi i sin fulla form har dessutom betydligt fler metoder för att utröna huruvida individen är en disharmonisk själ som sprider krig istället för fred.)

Denna Mars är dessutom ynkligt placerad i Fiskarna, ett Vattentecken, och gör därmed varje vredesurladdning kritisk. Fiskarna är kaosets tecken, jagsvagheten, och när Vattenelementet råkar i vredesmod, då är det ren irrationell blindhet som gäller. Kulorna viner åt alla håll! Massmördaren John Gacy hade t.ex. en Mars i 7e som strålade tillbaka till en Skorpionascendent.

Vattnet är det element som leder överlägset över de andra tre bland den handfull massmördare jag (slumpmässigt) lyft fram till granskning på bloggen.

Mars har ännu en viktig funktion i det här horoskopet. Den belägger att det vi sade om Solen och Saturnus som dumhet verkligen stämmer. För som Skorpionens härskare basar Mars också över det tredje huset för intellekt och mentalitet, vilket gör det vi just sade om Vattnets tendens mot fullständigt hjärnsläpp till en akut tendens. Kombinera nu den rent instinktiva tendensen med de blockeringar av klarsyn som problemhärden i Oxen anger.... Båda de här indikationerna bestyrker varandra snarare än ta ut och neutralisera varandra...

Och mot slutet av studien en ganska uppenbar iakttagelse. Med den tidigare födelsetiden ges Calley inte en enda placering i något av de "nobla" elementen Eld och Luft. Ännu ett materialistiskt, "fallet" horoskop som bara vegeterar på de fem sinnenas och den dunkla instinktens nivå! (18.12 skulle ge en ascendent i Luft och en Måne nätt och jämt i början av ett Eldtecken.)

Jämför horoskopet för Franska Revolutionen som representerar den "Nya Människan", vår tids sekulära, gudsförnekande ateist. Förnuftsfostraren Henrik Fexeus på SVT är också bara jord och vatten, men han var åtminstone snabbtänkt, som Solen i Jungfrun brukar vara. Hos den arme löjtnant Calley fanns överhuvudtaget knappt något förstånd.

Och den saken förbättrades inte av att hade Månen/sinnelaget i Kräftan, ett yvigt och känslostarkt Vattenelement som ofta gör dumma saker när den känner sig hotad. Här depraveras det revirorienterade Kräft-psyket pga Månens kombination med girighetens demon Rahu. Det blir ibland riktigt derangerade psyken när Månen går samman med den här vettvilliga demonaxeln Rahu/Ketu.

Notera t.ex. affischnamnet bland amerikanska massmördare, Ted Bundy och hans "debila" Måne i Skorpionen fastlåst i det här sol- eller månförmörkelseskapande nodparet. Svenske dubbelmördaren Anders Eklund hade också en kombination av Mån-Skorpionen och Ketu.

Det här var således en utpräglat obegåvad individ. Frågan man ställer sig är naturligtvis hur sådana här själar ens kunde få befälspositioner i amerikanska armén. Men Vietnamkriget var väl ungefär som Polishögskolan-filmerna, kan jag tro.

Kulturskymning (Nationalhoroskopet - ett återbesök)

Obs! Lång artikel. 10 A4-sidor!

Juris doktor och fd lagman i Solna tingsrätt, Brita Sundberg-Weitman, uttalar sig på Newsmill om mörkret över Sverige i svallvågorna efter affären med partiellt suspenderade kammaråklagaren Hillegren och Aftonbladets skandalöst historielösa artikel om handeln judar påstås bedriva med organ. Det senare låter ju som en formidabel skröna ur den mörka medeltiden, vilket Lennart Höökmark söker upplysa om (också på Newsmill) medels några historiska perspektiv. 

(Tillägg 100122 - organhandel hade förekommit, om än inte på det sätt artikeln framställde saken.)



"Kulturskymningen" är redan här, anser fd lagmannen, vilket föranleder mig att ta en ny titt på vårt svenska nationalhoroskop för vår moderna tid och den moderna svensken, det som baserar sig grundlagen och i effekt f.o.m. midnatt den 28 feb 1974. Visst material kommer att bli ett återberättande i nya ord. Likväl ska jag försöka att inte upprepa den ursprungliga genomgången allt för mycket, utan nu fokusera begreppet "kultur" och dess plats på astrokartan.

Sedan den första texten skrevs i februari, under Solens passage genom Sveriges eget vilje- och handlingstecken Vattumannen, har bloggen lagt till några ytterligare aspekter på horoskoptolkning. Bland annat har den indiska astrologins mer sparsamma system för vilka planeter som aspekterar varandra introducerats. Dessa aspekter har angivits på ovanstående karta.

Den kompletta vediska astrologin innehåller förstås många fler tankar kring aspekter - t.ex. bedöms vart och ett av de 12 husen (livsområdena) med hänsyn till om och i så fall vilka planeter som kastar "onda ögat" på dem, eller möjligen välsignande "goda ögonkast". Ett horoskop kan vara generellt starkt men ändå innehålla något eller flera livsområden som bara inte vill sig. Detta förklaras då av att just den sektorn står under negativ påverkan.

Här förtjänar det att understrykas att Sverige är ett mentalt kreativt land. Det är ingen dålig "trippel" att finna Solen i femte lek- och skapandehuset och därtill kombinerad med den intelligenshöjande Jupiter och på detta Merkurius för ett logiskt utförande av visionen.

Faktum är att det här rimligen borde innebära ett extremt upplyst land med en distinkt upplevelse av vad som i religionens och filosofins värld kallats "det högre medvetandet", en ontologisk kategori, en existentiell plattform som emellertid Sverige som varande ett sekulärt land vägrar att ens befatta sig med. 

Sverige tillhör den del av västvärlden där en strikt materialistisk verklighetssyn gäller, vilket inte minst märks på våra många biologer och kemister och vår farmaceutiska industri. (Se detta inlägg i nytt fönster om Den Moderna Sekulära Människans horoskop - det för stormningen av Bastiljen.)

Entiteten Sverige ansluter sig till dem som med rationalism och naturvetenskap söker förklara människans medvetande som ett resultat av evolutionen. Funnes inte en hjärna skulle ingen medvetenhet finnas alls. När vi dör slocknar allt - direkt!

Därför tycks inte nationalhoroskopet stämma, för astrologin är en tradition som förmedlar mycket gamla föreställningar om ett antal grundprinciper varav alla tidsbundna fenomen har en del i. Och Jupiter representerar ett högre, mer expanderat medvetande som bara ur vårt jordiska perspektiv yttrar sig som extrem intelligens hos dem som uppfinner saker och för mänskligheten framåt. Hur den jupiteriska valören "ser ut" eller upplevs inifrån geniets och uppfinnarens subjektiva horisont kan aldrig fastställas med vetenskaplig empirisk metod.

Bara i alltid lika fascinerande berättelser från genierna själva kan vi få en glimt av det högre medvetandetillstånd vissa av oss, av någon anledning, redan nått, långt före en eventuellt evolutionär plan för mänsklighetens medvetandeutveckling. 

Från genierna får vi höra om Heureka-upplevelser, omedelbara panoramabilder där allt lyser fram i ett förklaringens ljus, som om det redan existerar färdiga kartritningar i en annan dimension, för vissa av oss att träda i kontakt med och "hämta hem". Det makalösa geniet Nikola Tesla kunde t.ex. visualisera sina uppfinningar mentalt och som "fantasiföreställningar" provköra dem i sitt eget medvetande, som virtuella maskiner.

I föreställningen kunde han SE om och var det ännu fanns konstruktionsfel i sin mentala modell! Jag tänker också på rekordhållaren i att rabbla decimaler i talet PI, Daniel Tammet, som timma efter timma bara "promenerar" genom ett märligt medvetandelandskap av färger, vilka han identifierar som segment av det ändlösa talet.

Men med ett öppnat högre medvetande följer alltid en ny respekt för livet, en närmast religiös eller mystik grundstämning, och det syns i det avkristnade Sverige av idag (per 1974 års nationalhoroskop) inte ett spår i praktiken. Så jag upprepar: är det något fel på nationalhoroskopet?

Nej, inte alls. Men vi knappt börjat med analysen än. För enligt indisk astrologi är en intelligens Sol/Jupiter i femte skapandehuset bara "utsidan" av historien. Utifrån sett kan säkert Sverige upplevas som intellektuellt kreativa, vi har många komplexa produkter som flygplan och kemiska häxbrygder för att avhjälpa kroppsliga problem. 

Vattumannen är ett Lufttecken så vi talar här hela tiden om olika former av organisation av tankelivet - "Organisations-Sverige"!!! - och om sådan kreativitet som producerar gott utifrån rationellt och metodiskt tänkande. Till skillnad från t.ex. konstnärlig kreativitet, "målarkluddarna", som svenskarna alltsedan Konstfackaffären verkligen ser ned på. Detta har att göra med att Sverige är ett i grunden rationalistiskt land, vilket det mentala tecknet Vattumannen antyder. 

Utan att uttryckligen ha sagt så, har jag nu lokaliserat "kultur" till femte huset, Solens "naturliga" hus, andevarelsens naturliga "fönster" varigenom jivatman tillför världen eller ett land frukterna av dess Heureka-ingivelser. Femte huset korrelerar med Lejonets tecken, som i sina bästa stunder är en kung av Guds nåde, en solkung - illuminerad av ett medvetande bortom det begränsade förnuftet och förvisso inte offer för sitt egos värdesubjektivistiska nonsens.

(Värdesubjektivismen härjar i Sverige i dessa tider. Det är "jag känner si" och "jag känner så", och ett ständigt tjatande om att alla åsikter minsann är lika mycket värda - vilket naturligtvis är fullständig idioti. Jag skulle aldrig tillmäta lekmannens "tyckanden" samma värde som ett läkarutlåtande i den händelse jag var sjuk.) 

Så hur förklarar nationalhoroskopet vår enbart materialistiska kultur, eller, som jag tidigare kallat det en frukt av "ingenjörsmentaliteten"? Jag myntade begreppet innan jag, sent omsider, upptäckte den avhoppade socialdemokraten och filosofen Tage Lindbom som använt samma beteckning som skällsord för det rationalistiska, systemivrande Sveriges brist på andligt djup, sann introspektion och genuin internationalism. Och, inte minst, Sann kreativitet.

Jo, den indiska astrologin lär ut att varje astrologisk indikation har såväl ett yttre sken (här Sol/Jupiter) som en inre själ. Och den inre själen till den planet som studeras anges av dess disponent, dvs, den planet som härskar över värdtecknet för föremålet för vårt intresse. I det här fallet är den intelligensskapande kombinationen av Solen och Jupiter bara en tråddocka som rör sig i det yttre på basis av disponenten Saturnus egna förehavanden!

(Saturnus är således Vattumannens härskare - och glöm nu allt om västastrologin som totalt brutit sönder det balanserade indiska systemet genom att pillra in de senast tre upptäckta planeterna så att Uranus numera påstås vara Vattumannens härskare.)

Den minnesgode märker att vi rör oss runt samma planeter som vid den första genomgången av nationalhoroskopet, men den här gången för att upptäcka omständigheterna kring "svensken och kulturen".

Och ungefär samma kan nu sägas om svenskens kollektiva intelligens och kreativitet (kultur) som under det tidigare inläggets rubrik "En blockering i nationens tanketillägnelse". För att uttrycka sig koncist: 

Saturnus placering i 9e huset för "högre medvetande" är en ren självmotsägelse. Det jupiteriska 9e huset representerar förutsättningslös tankeflykt, optimism och i dess bästa stunder rent och skärt "gudomligt medvetande" eller inspiration från högre höjder. Heureka-upplevelsen där allting står klart i en enda intensiv ingivelse. Jupiter/Zeus är inte för inte överguden i särskilt grekisk tradition och hos indierna säger planetens namn Guru att vi har att göra med en kunskapens och vishetens källa. Genom Jupiter flödar nästa steg till oss och den ger oss också en positiv och förtröstansfull grundattityd. "Det ordnar sig."

Där Jupiter är "open-ended" är Saturnus å sin sida sluten. Den representerar jordisk ackumulation och traditionella mönster. Den representerar därför en extremt förutfattad mentalitet. Saturnus är den rationella själen (en platonsk term), men på dess lägsta nivåer. Den är pragmatisk, ingen idealist för den bär alltid ett tungt förpliktande bagage av historia och tradition med sig som den känner ansvar för att vidmakthålla.

Låter nu inte också detta som en beskrivning av kultur - av det vi övertar från det förflutna och förvaltar? Jo visst. Uppenbarligen krävs flera astrologiska symboler för att täcka in vad kultur är. Den kreativa människan skulle kunna skapa ting till leda, men om landet inte hade någon sensibilitet att ta emot det nya, inkorporera det med den befintliga kulturkanon och tradera materialet vidare, då skulle vi ha vad fd lagmannen kallade en "kulturskymning". 

När ljuset och kreativiteten försvinner, då finns bara ett fossil kvar som mekaniskt repeterar sina uttryck som rena floskler eller klichéer, för utan kreativ ande (jivatman) talar vi om habituerade zombies - människor som går runt och pratar ord vilka de inte har någon levande resonans med, rationalistiska åsiktsmaskiner utan själ.

För var gång klichéerna går varvet runt introduceras korruption via själva kopieringen och till sist är vi där Sverige nu befinner sig: en kår av journalister som inte ens förmår placera sina tankar i ett större idéhistoriskt sammanhang. Då får vi Aftonbladets antisemitiska skriverier om judar som satt i system organstölder!

Tillägg 121116. AB meddelar att magasinet Filter låtit en israelisk läkare framträda med uppgiften att organ faktiskt tagits från palestinier.

Den obildade nutidsmänniskan har blivit en oandlig och därför omedveten kanal för arketypiska mytbilder, motiv sådana som sagor förr var gjorda av. I kulturskymningens Sverige är vi svenskar inte längre verkliga. Vi är som vålnader som osaligt far runt och spottar ur oss slitna gamla åsikter och allt som vi tycker faller inom våra specialområden, och vi tror vi är bäst i världen fastän vi inte märker hur tömda på Sann kreativitet vi är.

Utan att direkt tala om vår egen kultur sade jag egentligen mycket av detta i den första analysen av nationalhoroskopet. Och jag kopplade då och nu problemet till Saturnus som sägs vara den svenska intelligensens och kreativitetens själ, men som tyvärr inte alls representerar någon mottaglighet för det förutsättningslösa nya. 

Ett land som "saturniskt" föredrar sin gamla tradition, sina gamla vanor, klarar varken att ta emot och låta sig berikas av impulser från omvärlden ("utlandet" är den mest världsliga läsningen av nionde huset), ett sådant här land saknar själ i sin kreativitet, i sitt kulturskapande. 

Och visst känner vi igen klagomålen: svenskarna skapar tråkiga, schablonmässiga långfilmer, vår popmusik låter mer "amerikansk" än amerikanernas egen. Vi är perfekt på att plagiera och mixtra en smula med befintliga former. Per Gessle har väl i princip kallat sig en låtskrivare som via en enastående ackumulation (Saturnus) av anglosaxisk pophistoria "klipper och klistrar" ihop sin storsäljande musik. 

(Så stor är emellertid hans ackumulation av LP-skivor att åtminstone jag aldrig hört någon tydlig "rip-off" i hans musik på det sätt som t.ex. George Harrisons "My Sweet Lord" avslöjades som en omedveten och närmast total stöld av Chiffons 60-talshit "He's So Fine".)

Ett rykande färskt exempel på Sverige och dess niondehusproblem har uppstått då utrikesminister Carl Bildt försvarar den svenska yttrandefriheten i skandalen med Aftonbladets antisemitiska artikel.

Carl Bildt menar att Sverige har markerat sin ställning.
– Vi har klargjort den svenska inställningen. Ibland har vi lite svårt att gentemot omvärlden få full förståelse för de principer vi har i Sverige när det gäller yttrande- och tryckfrihet. Men jag tror att det sjunker in.
SvD

Nej, Bildt, det sjunker inte in hos israelerna. Vår yttrandefrihet är snart nog ett globalt problem eftersom vi svenskar (generellt) saknar "högre medvetande" och därmed inte kan avgöra var gränsen för rätten att tala bör gå. Detta är uppenbart från nationalhoroskopets niondehusstörning som - intressant nog - involverar kommunikationens tecken Tvillingarna. 

"Ingenjörs-Sverige" är med andra ord beteckningen på själlös kreativitet. Vår kultur har gått på export via termer som "ombudsman" och "smorgasbord". Det senare är knappast kreativitet utan bara ett ARRANGEMANG (Saturnus = organisation) av enskilda delar. Hela Sverige klipper och klistrar och gör kollage. Men ingen har någon kontakt med den verkliga kreativiteten, den som åstadkommer paradigmskiften, verklig förändring.

Niondehusproblemet säger det mesta: här är fönstret mot religion och filosofi och de övriga kanaler som öppnar ett psyke för högre kultur. Här sitter en propp i maskineriet och proppen "disponerar" över hela aktiviteten i Vattumannen, över hela folktanken!

Vattumannen är ju explicit symbol för en social grupps organiserade mentalitet - och vi ser av horoskopet att talet om svenskens likriktning av åsikter stämmer.

Notera också från den första analysen av landets horoskop att svenskarnas förhållande till niondehusfrågor, inklusive det om ett högre transpersonellt medvetande (ett medvetande som inte är lokaliserat i hjärnan eller en produkt av biokemi), är ett förhållande utmärkt av avmätt trötthet. Detta pga njugghetens demon Ketu som står tillsammans med materialistiska Saturnus.

Detta är ett rent stolpskott för en nation, att ha i sitt nionde hus som öppnar mot hela kosmos så blockerat mot alla de frågor som niondehusföreteelserna religion och filosofi talar om. Man kan faktiskt tala om att det svenska folket anser sig stå över resten av världen (nionde huset) men planeterna avslöjar inbilskheten och hybrisen: Saturnus är bara herre inom "denna världen" och Jupiter och nionde huset är "open-ended", går bortom det Saturnus ännu hunnit mäta och väga i linje med sitt materialistiska förnuft.

Det svenska nationalhoroskopet är fullständigt kortslutet! Därav en del inlägg i det förgångna här och på bloggen Ockulta ögat, där jag häcklar landet för att vara en koloni dit misskötsamma och djupt fallna själar får inkarnera, själar som håller så låg medvetandekaliber att de inte skulle fungera i ett religiöst samhälle på annat håll i världen.

För andlig takhöjd är inte enbart en fråga om miljöpåverkan och skolundervisning, det är en kvalitet som andesjälen jobbar med i liv efter liv och där alla kommer med en medfödd potential. Många av de själar som nu går runt i svenska kroppar gör det för att här, i "jämlikhetens land" märker ingen hur svagt deras andar lyser.

Skulle de däremot placeras t.ex. i Irak eller i Japan - länder med en extremt andlig tradition - skulle samma själar bli lågpresterande, socialt ofullkomliga. De skulle hamna utanför samhället eftersom de saknar förmågan att delta i det kulturspecifika som i dessa länder kräver att det högre medvetandet kommit en bit på väg.

Så det nionde huset i vårt nationalhoroskop är verkligen en avtändare, och begränsar verkligen vad som kan sägas om vår soli-jupiteriska "intelligens". Den är mycket lokaliserad till ett mycket snävt område. Ingenjörs-Sverige.

*****

Vad gäller nationalhoroskopets psyke, Månen i Väduren, noterade redan den första analysen att detta representerar egocentriska svenskar som älskar att uttrycka en aldrig sinande ström av åsikter enbart baserade på värdesubjektivistisk grund. Jag tycker hit, jag tycker dit. Skärningen mellan den objektifierande ingenjörsmentaliteten på solsidan och folkets djupt subjektivistiska inre sentiment är frapperande!

Och givet att Månen i Väduren disponeras av Mars i materialistiska Oxen, syns att det inte finns något hopp i folkdjupet för att Sol/Jupiter ska lägga sig till med Sann kreativitet och kultur. För hela folkets håg står bara till att personligen berika sig av jordens håvor! Mars i Oxen indikerar att folksjälens själ är på väg ner i myllan. Med dyrkandet av marken börjar och slutar det här folkets berättelse, som ett folk.

Andesjälar (jivatmas) däremot, kommer och går in och ut ur tiden och har inget med en nation eller dess folks själ att göra. Vi, Resenärerna, är bara här för att göra livsupplevelser och räta ut de krokiga strecken vi skapat under tidigare besök. Du är därför inte alls destinerad att vara en svensk intill döddagar. Du kan, om du vill, vakna upp i detta ögonblick ur denna fallna folksjäl och upptäcka dig som en levande och andlig varelse. Med helt rentvättade ögon ser du på dina gamla attityder som bara var kulturellt sediment som förmörkade din klara observation. 

Det är en häftig kick att hitta observatören, som inte finns med på det officiella programmet för "ett liv som svensk". Jag var med om det här uppvaknandet redan vid 19. Den kicken har burit mig i 30 år - men jag mörknade några år inom näringslivet (även om it-branschen ledde till trevliga bekantskaper på ett personligt plan). Jag har fått jobba flera år med att putsa medvetandespegeln något så när blank igen.

Jag mediterade fem år av mitt liv och det ledde till intressanta "ljusupplevelser", men metoden jag använder idag kallas jnana-yoga i hinduistisk tradition. Det är inte svårare än att praktisera mindfulness i varje sammanhang. Att verkligen läsa texten man läser, och se till att man inte har en negativ attityd påkopplad. Sånt gör att man läser texter illa och missar det mesta.

Även de gamla judarna kände till hur utomordentligt medvetenhetshöjande det var att läsa text som om det gällde livet. Allt kan faktiskt tjäna som medel bara viljan att upptäcka det högre medvetandet finns. Zen-buddhismen som krattar sin grusgång är ett klassiskt exempel på en som vilar i sitt görande och där - i ett magiskt ögonblick - kan få uppleva hur allting bara vidgas.

Vid min mini-upplysning såg jag rummets alla fyra väggar samtidig, hur underligt det än kan låta. En kort stund hade jag ett 360-graders medvetande, utan att de fysiska ögonen utgjorde någon gräns. Jag förstod det inte då, men jag fick den gången en demonstration av att egot bara är en konvention, en fantasiprodukt. Ingen är tvingad att fatta så illa och orda så subjektivistiska åsikter om allt som vår kultur uppmuntrar till. Medvetandet sitter inte i hjärnan, men på den här existensnivån vi kallar människa uttrycker vi oss via kroppar i vilka en hjärna är ett viktigt säte för organisationen av livsupplevelsen.

Som några läsare säkert vet, finns inte ens tid och rum. Det är ytterligare kategorier vi överenskommit om och som hjälper oss att drömma den här drömmen hjälpligt i synk med varandra. Några fria själar sticker dock i förväg och hämtar hem morgondagens kunskaper och berättar om redan idag. De blir profeter, utom i länder med ett blockerat niondehus för högre inflöde till kulturens fromma. 

En morgon vaknade jag och kom på mig med att ha drömt om en god vän, i vakenjagets första tiondels sekunder kunde jag se in i den värld där alla erfarenheter som relaterade till bekanten var organiserade. Det var ingen organisation alls!

Eller rättare sagt, organisationen var helt ofattbart "oförnuftig". Färgen brun var det viktigaste temat som band samman allt övrigt som låg hyperkomprimerat i någon slags organisk struktur. Här kan man se att det är min person och mina kriterier som avgjorde "organisationen" för vederbörande var född i Jungfruns tecken (brun Jord), och uppenbarligen är astrologins fyra element viktiga metaforer i min världsbild, så viktiga de går igen i mitt psykes "datalagring".

Hur lagrar du din världsbild? "Överlägsna jag mot de primitiva invandrarna"? Sådan synes svenskens simpla nivå vara, av nationalhoroskopets niondehusproblem att döma. Jag har hittat t.o.m. väldigt politiskt korrekta svenskar med god bildning som, när man skrapar på ytan, har massor av förbehåll mot andra kulturer.

Det här rör inte den lågutbildade underklassen utan är ett problem som genomsyrar hela folksjälen. Vi ska nödvändigtvis organisera vår världsbild och alltid på så sätt att vi i vår egen föreställning är bättre än övriga världen.

Men gång på gång vaknar svenskarna ur sin inbilskhet när hockeylandslaget gör dåligt ifrån sig i VM eller medaljerna i OS uteblir. Exemplen kan mångfaldigas på hur svensken - en Vattuman - lever i en luftbubblevärld (via sina mentala konceptioner) som inte nödvändigtvis har med sanningen att göra.

Landets horoskop har mycket att göra med förmågan (eller oförmågan) att bilda band med andra, att "interfejsa" världen. Vi tittar ut på livet i termer av Vågens tecken (ascendenttecknet) - vårt gränssnitt i kontakten med livet - och det är inte konstigt att vi har en smula problem att dela värld med andra människor. Egenmäktighetssyndromet smyger förrädiskt i horoskopet på det sättet att Väduren (ego) och Stenbocken (sätta agendan-tecknet) är samtidigt aktiva. 

Stenbocken huserar Venus vilken samtidigt är hela horoskopets härskare via sitt herravälde över ascendenten. Och på vår subjektiva sida, i vårt sinnelag, tar vårt lynne (Månen i Väduren) egentligen order från Mars i Oxen - och Oxen är den feminina Jordmodern.

Venus i Jord, som är invecklad i egenmäktighet, beskriver alltså vår persona utåt, och känslorna under detta självviktiga egenmaktsbeteende är aggressivt orienterade mot den egna lokala myllan. Man kan säga att aggressiva åtbörder impulsivt uppstår i folksjälen, impulser som söker frammana den rent materialistiska lokalpatriotismen (Mars i Oxen, hatiska impulser att markera vem som äger landet). Detta är inte en vacker grundton under Mån-Väduren! Det är, som sagt, Eld och Jord som havererat redan på landets första steg (i zodiaken)

Jag tror dessa två dysfunktionella kvinnoplaneter förklarar varför Sverige är ett så feministinfekterat land och varför vi länge pesonifierar landet som "Moder Svea". Nationalhoroskopet är visserligen från 1974 och kanhända har "Moder Svea" florerat längre. Men indisk astrologi hävdar att både inkommande karma, som illustrerar vårt föregående liv, och vårt nästkommande liv på jorden efter detta, vagt gestaltas i ett födelsehoroskop.

Så det finns egentligen ingen anledning att haka upp sig över det faktum att det gällande nationalhoroskopet är så ungt. Detta är vårt senaste "snapshot" på nationens hälsa, och eftersom tidslinjen bara är en är av själens åskådningsformer (för att tala filosofen Kants språk) ska årtalet 1974 mer ses som en nod i en stort rutnät.

Runt denna nod "clustrar" eller hopar sig sedan händelser. Nationalhoroskopet är en sammansatt ARKETYP som magnetiskt drar till sig olika konkretioner. Tiden är inte helt linjär utan kröker sig när ting med stor massa eller energi träder in i manifestation. Därför kan saker dyka upp t.o.m. innan horoskopet - den formella planritningen - är på plats!

Termen "Moder Svea" och själva nationalhoroskopet har interagerat på ett komplex sätt och Tiden, långt ifrån att vara Alltinga Herre, böjer och kröker och har sig! Det enda som inte kan kompromissas bort är våra medvetanden, vi andesjälarna. Det är vi som skapar allt detta!

Uttrycket "Moder Svea" råkade bara materialiseras lite i förväg. Det var säkert någon med profetisk känsla för vart landet var på väg som hittade rätt ord, och nästa gång grundlagen ändrades, kom det nya nationalhoroskopet bara att bekräfta var på livets väg Sverige befann sig.

De gamla kineserna kände till det för den förnuftiga materialisten helt ofattbara jag antytt här. I Förvandlingarnas bok, 32a kapitlet som avhandlar KONSTANS som kosmisk och psykologisk princip, säger kommentaren (bortsnålad från den svenska översättningen!):

Den heliga människan förblir för evigt [konstans] på sin kurs, och världen omformar sig till fullbordan. Om vi mediterar över vad som skänker ett ting dess konstans (eller varaktighet), kan vi förstå naturen hos himmelen och jorden och alla ting.

Den naturlag eller princip som vidmakthåller tingens struktur och ordning finns givetvis också inom människan (som är ett av alla ting). Men människor skiljer sig åt i fråga om sin varaktighet eller konstans (livslängd). I det unika fallet av en "helig människa" finner kommentatorn det värt att tillägga att dessa individer äger en så exceptionell konstans att de till och med interagerar med den objektiva omvärlden. Detta uttalande är närmast en förklaring av paranormala fenomen, som att flytta objekt med tankekraft.

Men varför vara så feg? Texten säger faktiskt ätt det är de heliga människorna som får världen att gå runt och saker att manifesteras (fullbordas - tingen har nämligen ett liv innan de blir materiellt synliga). Det tycks alltså ha varit en i någon mån "helig" människa som alltså framskapade begreppet "Moder Svea" i respons på den osynliga Världssjäl som vi svenskar i nationalhoroskopet 1974 såg vår ringa men dock andel av.

Nationalhoroskopet beskriver via nionde huset, men inte bara där, en akut andlig nöd, trots att det rymmer både Eld och Luft. Härvidlag visar det sig att de enkla analyser jag bedrivit på bloggen, kändishoroskopen utan födelsetid, är grova förenklingar. Nycklarna till nationalhoroskopet bygger helt på midnattstimman då grundlagen trädde i kraft.

Med födelsetimman avslöjas vi som ett land som väljer att relatera till våra omgivningar via "venus-stenbockiga" företeelser. Vad är nu detta? Jo, pengar och maskiner och biologi! Och givet Stenbockens anala perfektionism gärna de mest bisarrt primitiva yttrycken. Jag har sett (allvar) män sitta och jämföra hur många kreditkort de hade i plånboken och ungdom tuffa sig över att äga senaste mobilen med två nya funktioner. Detta, gode läsare, är andlig nöd! Ett förtvinat folk utan några kontaktytor utöver frågor om rent fysisk organisation och sammansättning...

Ja, och små politiska besserwissers är var svensk! Stenbocken är ju känd för att vara realpolitikern och vilja ha sista ordet. Men märk nu hur den konflikträdda Vågen gör oss till rätt fega - vi vill ju inte ställa till med den scen i politisk argumentation.

Som en Stenbock lätt anfäktad av egenmäktighet (horoskopets ascendenthärskare i Stenbocken, sinnelaget i Väduren), tappar vi dock lätt Vågens känsla för balans om någon angriper "vårt" parti, för i botten är vi simpla egocentriker (Månen i Väduren) som har svårt att leva upp till Vågens rykte om opartiskhet. I själsdjupet är det bara "jag och min åsikt" som egentligen är intressant. Även Vågen ljuger i det här horoskopet. Vi är inte duktiga på att bedriva en god dialog där man verkligen hör den andre.

Vid nästa grundlagsändring får vi ett nytt "snapshot" på vår intellektuella och andliga status. Vad ska den bilden visa?

Kvinna eller man?

Deirde McCloskey, ekonom
DN foto: Oskar Kullander

Ett sällsynt tillfälle, om man inte har försänkningar i hbt-kretsar, att studera födelsehimlen för en man som gjorde om sig till kvinna. Det är DN eller den intervjuade ekonomiprofessorn själv som gör en ovidkommande utvikning om könsbytet. "Hon" säger - fortfarande med basröst - att "hon" tänker "bättre" i ekonomiska frågor nu sedan hon blivit "kvinna".

För den här bloggens vidkommande är horoskopet extra intressant då jag bara en timma tidigare avslutat en liten studie av några kända feminister och kommit fram till att en minsta nämnare för feminismen är att de är förklädda män i kvinnokroppar! Åtminstone visade sig flera av dem ha krigaren Mars som infekterade och vållade allmän turbulens i psyket eller i enskilda frågor (som t.ex. lesbianen Judith Butlers erövrande Mars som tydligt hungrade efter kvinnor - Venus).

När jag nu beräknar ekonomiprofessor Deirde McCloskey (född Donald) så noga det är möjligt fastän födelseklockslaget saknas, visar det sig att hon/han har den här typiska feministstörningen med en Måne (psyket) attackerat av Mars.

(Beräkningen med amerikanska koordinater, tidzon som modifieras av krigstid, visar att Månen faktiskt är inne i Jungfruns tecken vid dygnets början.)

Vad ska man dra för slutsats? Att män med denna hetsiga kombination vill till andra sidan, och att kvinnor upplever samma sak, men uttrycker ett i allt väsentligt manligt krigarbeteende för att nå sitt mål?

Är könstransplantation så att säga bara feminism på den obegåvade människans bokstavliga sätt? "Skit, det här var ingen rolig värld att leva i, på andra sidan verkar gräset mycket grönare. Jag låter doktorn skära i mig."

Att ekonomiprofessorn bara lever i en fantasi, som tycker sig "tänka bättre" som kvinna, är väl rätt uppenbart. Jag tycker också jag ser bättre ut vissa dagar jag går förbi en spegel än andra! Psyket eller Månen är verkligen en rackare på att spela oss spratt, och det är ingen slump att engelskans "lunacy" (dårskap) kommer från Luna, månen.

Horoskopet innehåller en detalj till som jag bara kan spekulera har bidragit till denna hunger efter att få bli kvinna: Solen i Lejonet.

Va?, frågar någon kanske. Solen hemma där den härskar, i det mest maskulint polariserade av tecken - lejonkungen???

Men titta på den totala konfigurationen. Till att börja med står Solen sida vid sida med dess fiende Venus. Solens totala uppfylldhet av sig själv går inte bra ihop med Venus, vars hela existens hänger på någon att hitta en harmoni med. Planeterna stöter bort varandra, om inte på en gång så åtminstone på lite sikt. (McCloskey skaffade sig som man fru och två barn innan han senare i livet lät operera sig.)

Emellertid har jag tillräckligt mycket horoskop med Solen och Venus i varandras närhet för att veta att inte ens Venus klena placering i Lejonet i sig förorsakar denna drift mot det andra könet.

Men Lejonet innehåller ännu en faktor, och det är norra månnoden, av indierna kallad girighetens demon Rahu. Och den här rent matematiska planeten sägs ha kraften att vanställa horoskop fullständigt om sekundära problem tillstöter.

Så här har vi alltså en idé om att McCloskeys identitet (Solen) befinner sig i ett instabilt förhållande med kvinnlighet (Venus), och att Rahu till detta skjuter in en ofattbar hunger och vilja "att ha". Den indiska myten berättar att det var demonens vilja att sno åt sig av gudarnas odödlighetsdryck som ledde till att dess huvud höggs av (norra månnoden) och dess svans fladdrar lamt och herrelöst på andra sidan (södra månnoden, Ketu).

Ska man alltså läsa Solen/Venus/Rahu i Lejonet som en förtärande hunger (Lejon är verkligen konsumistiska när de totalt fallerar filosofitestet) som kretsar kring en kvinnlig (Venus) identitet?

Ja, givet den sekundära problemhärden i psyket (Månen infekterad av Mars), är det den enda förklaring jag hittar här. En födelsetid, vilket skulle ge kroppen (ascendenten) och indikationer om individens förhållande till den, hade kanske givit mer information.

Notera också att Solen i Eld och Månen i Jord genast skapar en svår slitning som jag kallat "egenmäktighetstendenser" på bloggen. Av någon anledning duger eller räcker inte det naturgivna (Jorden), utan passionens eldar kräver "mer mer". Dessa himlar antyder ibland människor som nobelt kämpar mot orätt, men ibland bara divor som ingenting passar eller är gott nog åt. Vem som tillhör vilken grupp är ofta svårt att avgöra, särskilt utan födelseklockslag.

*****

Jag har ett enda horoskop tillhörigt en individ i samma position som McCloskey men varom jag hört att han helt enkelt är för oföretagsam att utföra könsoperationen. Även här saknas födelsetiden, och det kan sägas, att inte mycket tycks sig likt från den ena himlen till den andra.

Intressant med denna himmel är att samtliga de klassiska sju planeterna förutom Saturnus (svagt placerad i Fiskarna) ockuperar zodiakens tidiga, "primitiva" tredjedel, den som Charles Carter (den stora brittiske astrologen) kallade den "personliga" tredjedelen.

Här är ännu frågor om yttre attribut viktiga, vilken stil man har, osv. Teoretiskt kan man tänka sig att den överlag ytligare första tredjedelen av zodiaken har lättare till obalans vid byte av kroppstyp mellan två liv, men det är bara en gissning.

Iögonenfallande här är den extrema kombinationen av Mars och Venus (horbockens syndrom) tillsammans med "megaförstärkaren" Jupiter (vars egenskaper på visst sätt liknar den hungrande demonen Rahu). Det här skulle kunna läsa som en "superhorbock" eller som att individen har en instabil könsidentitet eftersom Tvillingarna "tänker runt allt" och därtill skiftar position oavbrutet (ett "rörligt" tecken).

Soltecknet är Kräftan, vilket ju faktiskt med Månen, som är dess härskare, symboliserar The Eternal Feminine, den arketypiska osynliga femininiteten som ligger just bakom den synliga, materiella naturen och skänker den liv och rörelse. Vattenelementet skulle kunna liknas vid en elàn vital, livskraften eller chi-energin, eller som i den indiska filosofin, som gudens feminina shakti, hans verksamma kraft.

Män födda i Kräftans/Månens tecken (eller med Månen i Kräftan) har påfallande ofta en feminin, beskyddande och omhändertagande sida. Här påverkas Sol-Kräftan av att den som drar i dockans trådar är Månen i ego-tecknet Väduren.

Och nu händer det igen. Samma omättliga och perspektivlösa demon som nyss misstänktes derangera ekonomiprofessorns solära identitet, står nu och infekterar Månen, vilken som sagt "drar i trådarna" och avgör hur Sol-Kräftan sköter sig och vilka mål den arbetar mot.

Även här tycker man sig med facit i handen kunna se en undertext på himlen som säger, "Jag (Väduren) har känslor (Månen) av en kvinnlig identitet (Solen/identiteten i Kräftans tecken)".

Detta är då förmodligen ingen slump. Dessa horoskop tillhör andesjälar som i sitt föregående liv ockuperade en kropp av det andra könet, ett liv som vagt tränger igenom som "själsminne" i formen av instinktiva böjelser i det här livet.

Det är här en normlös kultur säger: "Visst, följ du dina böjelser, bara du inte skadar andra". I en filosofiskt och andligt högre utvecklad kultur än den västerländska hade kanske terapeuter funnits till hands för att hjälpa dem som gjort det här bytet men är sådana nybörjare på jorden att de inte klarat övergången utan fortsätter att påverkas ur sitt undermedvetna.

Av dessa två horoskop kan vi alltså inte säga något alls bestämt om det transsexuella problemet. Minsta gemensamma nämnare var dock Rahu, den giriga demonen. Och girighet derangerar alltid människans intelligens och klarhet. Att Rahu i det första fallet smutsar ner Solen - viljestyrkans och handlingsmänniskans symbol och i det andra fallet Månen - reflektionens och fantasiernas symbol, kanske är förklaringen till varför den ena "gjorde det" och den andra bara ägnar sig åt slött dagdrömmande om en kvinnokropp istället för den faktiska manliga...

Feministiska vrålapor och andra sorter (2)

Inläggets andra del (ettan här) ska redovisa några stora men helt godtyckligt valda feminister, varav två jag inte ens kände till (Betty Friedan, bell hooks) förrän jag satte till verket. Obs, hela 8 A4-sidor (exkl. astrokartorna).


Virginia Woolf

Det är typiskt för VW som en tidig feministförfattare att ha det klassiska "egenmäktighetssyndromet". Och därtill med maximal styrka på födelsehimmelen. Vädurens jagiskhet skär sig så det skriker mot Stenbockens blick för objektivt grundad hierarki.

Ett perfekt horoskop för den som vill studera frustration på det rent materiella verklighetsplanet och en antydan om att feminismen - naturligtvis - inte är en fråga som rör människans högre destination utan bara spatio-temporala frågor om "var skåpet ska stå".

Eldens vilja att etablera sig (eller sin vision) frustreras av Jordelementets begränsande inverkan. Stenbocken är ett extremt patriarkalt och hierarkiskt tecken (betecknar den fysiska verklighetens höjddimension där Jordtecknet Oxen står för terrängens horisontella utsträckning). VW:s författarskap handlar därför om kvinnans obetydliga makt i det viktorianska England, dominerat av en patriarkal manlighet (Saturnus/Stenbocken = fadern).

Det är remarkabelt hur tydlig maktfördelningsirritationen är i detta horoskop: Jupiter vill expandera Virginia Woolfs personliga betydelse (Väduren = jag). Men olyckligtvis står ödesplaneten och begränsaren Saturnus här och avgör hur långt det enskilda jaget ska få tillåtas att höras (kvinnor skulle inte alls höras vid den här tiden).

Sedan, via den indiska specialaspekten på 270°, kastar Saturnus sitt långa onda öga framåt i zodiaken och träffar...sitt eget tecken Stenbocken, där så många viktiga saker ligger, Solen/det egna fullvärdiga aktiva karriärlivet, Venus/äktenskapet. Ja, allt är så infekterat på himlen att VW troligen skrev för att hålla sig vid liv!

Jag måste generat erkänna att jag inte vet ett dyft om denna viktiga person, och av filmatiseringen med Nicole Kidman ("The Hours") har jag glömt nästan hela innehållet. Minns bara en gestaltning av en nervöst rökande och kantig personlighet - just den kantigheten och råheten som egenmäktighetssyndromet brukar dra in i personligheten!

Woolfs enda Luftplacering - den aggressiva Mars i ett intellektuellt och kommunicerande tecken visar också att "Luft" inte hade något egenvärde för henne, utan var det element inom vilket hon stred. Men inte bara den onda begränsaren Saturnus kastar ovett mot Stenbocken (patriarkalismens och den lodräta linjen i den materiella världen), utan även Mars, olycksbringaren och häftighetens psykologi.

Detta sker via Mars speciella "åtta-aspekt" om 210°, mot det åttonde tecknet räknat från och med Mars egen position. Denna aspekt är dödlig - se hur talet 8 dyker upp även i den naturliga zodiaken som relationen mellan 1a ego- och kroppshuset och åttonde dödshuset!

Jag har som sagt inte läst Woolfs tankar, men jag tippar på att hon är "dödligt oförsonlig" med de problem hon skriver om, problem som alltså i botten handlar om att hennes ego (Väduren) känner sig kränkt pga en yttre rangordning i livet (Stenbocken). Unga själar brukar falla på den illusionen - att yttervärlden är det verkliga.

Virginia Woolf begick självmord (dränkte sig). Det är värt att notera att hennes egocentriska Vädur - med dess ohyggliga låsning i maktfrågan (Stenbocken) befinner sig i 12e huset, vilket på engelska har den talande beskrivningen: "the house of self-undoing". I senantiken kallades sektorn "den onda demonens hus".


Simone de Beauvoir

Ännu ett aggressivt fruntimmer, men nu via kombinationen mellan psyket och ilska: Månen och Mars! Här utspelar sig emellertid problemet i Vattenelementet vilket kan tyda på att SB internaliserade sin aggression. Är det inte det hennes martyriska "kvinnan som den andra" gör, även fast hon i detta också fäster uppmärksamheten på fenomenet?

Blev hon inte rätt blåst av slusken och kvinnotjusaren Sartre samtidigt som hon lovordade deras "fria" relation? Nej, Fiskarnas tecken i samband med feminism vittnar om en martyrisk insikt, en tendens att själva producera problem för att sedan kunna beklaga sig om dem!

Här finns emellertid också massor av "kvinnomystik", så mycket kan jag uppfatta. Månen i Vattentecknet bibringas harmoni och framgång från en "upphöjd" filosofiplanet (Jupiter) i Vatten- och kvinnotecknet Kräftan. Hur kan en kvinna misslyckas skriva om kvinnofrågor med en så djuplodande och känslomässig resurs?

Solen i Skytten och Månen i Fiskarna innebär att både vilja och känsla disponeras av filosofiplaneten Jupiter (i kvinnotecknet Kräftan) eftersom de delar samma härskare. Men det aktiverar samtidigt sensationalismens fenomen, Eld och Vatten kolliderar med extremt förhöjda känslolägen som resultat ("sensationalism" på den här bloggen).

Jag förmodar att hon verkligen lyckades levandegöra sina känslor, samtidigt som Solen i Skytten visar att hon var en avantgardist, låg i framkant för...Jupiter i Kräftan, filosoferande och utforskning av frågor rörande kvinnan som "det andra". Frågan om varför Månan alltid är nummer två, lånandes Solens ljus!


Betty Friedan

Betty Friedan hamnade som vänsterintellektuell politisk aktivist i problem i det kalla krigets USA på 1950-talet, då kommunistskräcken härjade som värst. Hon började skriva hemmafrutexter i ett magasin och blev själv urtypen för "desperate housewives" - den maktlösa och banala alltigenom materialistiska livsstilen.

Här är en andra födelse till Stenbocken, hierarkiernas och den objektiva maktfördelningens tecken. Månen stigande i öster i filosofiska Skyttens tecken tyder på ett eldfängt och spretigt sinnelag. Mars & Venus i kombination i Fiskarna ger ännu ett fall av "sensationalism" - lev ut och rasa loss eller dö en själens död! Likt Simone de Beauvoir var hennes psykiska konstruktion helt enkelt inte lämpad för ett lugnt och traditionellt liv som hustru i hemmet!

Mars och Venus båda i 4e huset för den traditionella hustrurollen är exakt det som gör henne helt galen över fantasilösheten i den privata sfären. Mars + Venus har jag i andra inlägg beskrivit som horans (och horbockens) syndrom. Lyckligtvis hade BF andra kvaliteter och slapp gå på gatan för att få utlopp för den här oförmågan att vara på ett ställe. Hon kanaliserade sina excessiva känslor via författande och tidigare i livet, före McCarthy-eran, som politisk aktivist.


Judith Butler

En genderteoretiker som ansetts krånglig och väldigt teoretisk. Inte förvånande då att det är JB som så hårt driver just frågan att kön ENBART är en social konstruktion på pappret och i föreställningen. Varande lesbisk är det inte svårt att förstå att hon konstruerat en queerfeministisk agenda. Homosexuella har ju inget att hämta i ett hetero samhällsbygge och får helt enkelt hitta på en filosofi som maximalt söker rationalisera (och normalisera) deras egna identitetsproblem.

För tredje gången hittar vi nu "sensationalismen" i ett feministhoroskop. Kanske dags att börja kalla det "alarmism"? Och återigen är det två jupiteriska tecknen som är samtidigt aktiverade, Skytten (Eld) och Fiskarna (Vatten). Men de är samtidigt aktiva på det mest olyckliga sätt, genom att Mars - den brutala manliga sexprincipen kastar sitt lystna och överhettade öga mot den feminina erotikens Venus 90 grader längre fram i zodiaken.

Judith Butler är en man i kvinnokropp som känner extremt libidinös åtrå till andra kvinnor, men hon är född i det mest krångligt mentaliserande tecknet av dem alla, den intellektuella systembyggaren Vattumannen (Sveriges soltecken). Hon måste därför först RATIONALISERA rätten att ragga på kvinnor via en teori om att könet bara sitter i huvudet!

Notera det ofta synnerligen besvärliga "sociala utstötningssyndromet" på himlen, den samtidiga aktiveringen av gruppmänniskan Vattumannen och den tvärande Skorpionen. Eftersom Skorpionen också anknyter till genitalierna ser vi här en indikation om homosexuella som en förskjuten (utstött) grupp i gruppen.

Luftens och Vattnets omvittnade oförmåga att "få ihop ekvationen", kallar jag "dissociation" och det är här man får rationaliseringar och bortförklaringar av hatet till den egna kroppen genom att försöka påstå att gender bara är en social tanke (Vattumannen = kollektivets tankemodell). Men heteronormen existerar därför att den omfattar den totalt övervägande delen av mänskligheten.

Hennes mycket "feminina" Måne i Kräftan (hemma i sitt irrationella härskarläge) kan naturligtvis inte se livslögnen. Hon tror verkligen att hon tillfört världens queer människor något med sin teori. I själva verket tror jag att reinkarnationsläran skulle hjälpa de som inte hittat rätt i sina kroppar mer än den här typen av skuldläggande av den yttre samhällsordningen när problemet egentligen handlar om den egna psykiska anpassningen till den värdkropp man blivit anvisad i detta liv.

Födelseklockslag för Judith Butler är okänt, så inget kan sägas om personligheten (ascendenttecknet), men horoskopet påminner om feminismen i dess sorgligaste och mest missanpassade form - människor så på kant med det de är i livet att de tvingas bygga sig en rationaliserande luftbubbla i för att ha något utbyte av den här inkarnationen.


bell hooks

Gloria Watkins är samtida författare jag inget alls vet om bortsätt från att hon är en av de mest lästa i amerikanska skolor i dag, och därför måste anses en viktig representant för den tredje vågen av feminism.

En ovidkommande detalj först: hennes tramsande med ett författarnamn med enbart gemener är så typiskt det detaljpillrande tecknet Jungfrun. Här är också kommunikationens Merkurius hemma i härskarläge och därtill "upphöjd" i detta av sina två egna tecken. Formalistens Saturnus finns också här, för en av de mer materialistiska horoskopkonfigurationer jag sett. Solen (anden) är helt belägrad av dess värsta fiende, den materialistiska och inomvärldsliga (socialrealistiska) Saturnus!

Och ännu en gång kvinnoplaneten Månen kombinerad med aggressiva Mars, och nu i det dödliga tecknet Skorpionen. Som jag antydde i första delen, t.o.m. det här lilla urvalet av feminister tyder på att det är ett stridslystet gäng, med själsliga kvaliteter som i mycket liknar de man traditionellt påfört mansrollen. Och det är väl därför de tar strid!

Som färgad kvinna tycks det ligga en logik i att detta är den hittills klenaste månplaceringen. Med sitt folk (och då alltså inte bara kvinnorna) har hon anledning att känna inåt och där uppleva all den bitterhet som den felfördelade människan samlat på sig. Här har vi då första parallellen till svenska "bitterfittan" Maria Svelands horoskop, då även hon tungt tar avstamp från vämjelsens och könsorganets tecken Skorpionen!

Notera dock en tydlig och livligt livsbejakande strimma genom detta annars så mollstämda horoskop av bara lera och vatten: den högspända oppositionen mellan filosofins Jupiter i egotecknet Väduren och den feminina Venus, hemma i härskarläge i den högre kärlekens och tvåsamhetens tecken Vågen. Vad blir det? Jo, kvinno-filosofi eller feminism. Ett laddat stötande och blötande i frågan om hur jaget ska tillåtas expandera (Jupiter) i en relation (Vågen).

Den här kombinationen av de två "goda" planeterna gör GW till något av en outsider i det här gänget, för även om Månen anses "debil" och fixerad vid alla oförrätter den lidit, så är denna axel mellan Eld och Luft en sann balsam på såren. Själv född i Vågen (soltecknet) blir jag nästan nyfiken på vad hon har att säga och hur hon säger det!


Lisa Magnusson

Vän av ordning undrar förstås hur Aftonbladets kåsör hamnade bland dessa världsberömda namn. Jag tror det var ett förfluget ord i ett annat inlägg som tvingade mig att titta lite närmare på vad feminismen är...

Men låt oss säga att LM representerar ett arttypiskt stickprov på en inhemsk tredje vågens feminism. Lisa är den feminism vi kan tänkas hitta hos mannen på gatan - oops. Men som mycket väl i morgon kan ha lämnat kåserierna för ett författarskap tillägnat feminismens sak.

För detta talar en svårartad attack på födelsehimmelen från den aggressiva och själviska machoplaneten Mars. Den kastar sitt speciella onda öga 90° framåt och träffar den ömma punkten i alla horoskop: det känsliga sinnelaget (Månen).

Här är egendomligt nog sinnelaget av extremt maskulin typ - Lejonet är väl den mest dominanta gestalten i hela zodiaken, dramatikern och scenpersonligheten. Lisa har numera skrotat sin gamla devis, "personlig men aldrig privat", vilket antydde Lejonet men ändå föll kort i fråga om självkännedom. Det är zodiakens första tredjedel som är personlig.

F.o.m. Lejonet handlar nästa tredjedel om individualitet som går djupare än personligheten (vilken man kan styla och likt skrivbordet i Windows "personalisera").

Varför LM förklarade sin blogg vara personlig beror således inte på sinnelaget utan på soltecknet Tvillingarna som dröjer kvar i zodiakens tidigaste tredjedel. Tvillingarna är förklädnadskonstnärer och kan anpassa sitt gränssnitt till omständigheterna. Latin med de lärde och prat på bönders vis med bönderna.

I soltecknet ligger hela hemligheten med LM:s fungerande kommunikation, för Tvillingarna (och dess härskare Merkurius) är resenärer vilka fordom var drivna i konsten att berätta en historia de plockat upp i fjärran land.

Tillägg 090828: Upptäcker att jag vänt LM:s devis bakfram i minnet. Den rätta lydelsen är "privat men aldrig personlig" - intressant nog är det därför sin Sol i personliga Tvillingarna som symboliskt blir bannlyst! Solen är (med Mars) den maskulina arketypen och symbol för den inneboende guden - vilken av hävd patriarkatet paxat för!

Denna nedvärdering av personen kompenseras då av en maskulin vulgärversion via störningen Mars/Månen! Den militanta feministen, eller den maskulina själen som råkat hamna i en kvinnokropp. Hur perfekt LM utan att veta om det har snappat sitt inpräglade ödesmönster! Dissa Solen och dyrka den krigiska Månen! :-)

Jag noterar hennes inlägg om bad boys och mesar och kan konstatera att det mesta troligen verkar mesigt för en kvinna född med psyket uppvarvat till krig, som är fallet för bitska Lisa! Skalan är liksom inte normal. Det är inte utan att man kan misstänka av den texten att hon tagit del av detta försök att psykoanalysera feminismen.

Bekräftelse efter några sekunders ögnande rubrikerna. Visst har feministjäntorna fått nåt att irritera sig över, eftersom LM vet att alla reklam är bra reklam, även om uppmärksamheten kommer från en mikroskopisk specialblogg tillägnat livets alla freakiga fenomen.

Men inget av detta har förstås något med feminism att göra, eller den missprydsamma ton av religionsförakt som sipprar ut i vissa krönikor och uppenbart inte beror på några djupare religionsstudier utan på den simplistiska ekvationen av män = prästerskap och överhet --> tack gud (?) att vi feminister har dekonstruerat den gamla onda världen och sett igenom hela detta sociala kontrollsystem.

Ett barn av en materialistisk era har alltså aldrig backat två steg och funderat över vad telepati och andra märkliga fenomen i vår värld har att säga om den värld som Upplysningen över en natt bara bestämde sig för att ignorera. Kanhända var mycket ur religionens värld sant, men ut åkte hela härligheten eftersom det viktigaste nu var den lilla människans bemyndigande.

Storhetsvansinne eller hybris var vad vi i västerlandet drabbades av istället, så fort vi tog bort den nödvändiga hierarkiska axeln - himlastegen - som leder upp till Gud Fader-Moder (Se Virginia Woolfs hårda känslomässiga maktkamp mot denna stege). Nu tappade vi helt perspektiv på vår relativa storlek som människor. Som den pinsamme sofisten Protagoras, som Platon aldrig slutade häckla för hans slipade prat men totala brist på innehåll, hade "människan blivit alltings mått".

På den "evolutionsnivån" befinner sig Lisa Magnusson och hennes mer ryktbara feministsystrar. I svenskans fall är det särskilt tydligt så horoskopets tyngdpunkt ligger på konsten att producera tillfälliga gränssnitt för sin kommunikation (Tvillingarnas tecken) vilka ska bära det av Mars aggressivitet störda lejonpsyke vi redan noterat.

Oxen och Lejonet, samtidigt aktiva på födelsehimlen, ger alltid Jord och Eld i låsning, dvs, den materiella verkligheten räcker inte till för det Eldens ambition eller vision föreställer sig. Och för en brinnande föreställningsförmåga i Lejonets tecken är ju allt annat än total dominans att betrakta som ett fiasko. LM:s typ av feminism kommer tyvärr att bereda henne ständig frustration i livet, trots att hennes uttrycksförmåga med Sol och pennfäktaren Merkurius i ett Lufttecken är en fenomenal tillgång.

Mycket av problemet beror på att det högre medvetandets Jupiter (högre i relation till den logiska smartass-planeten Merkurius) är så modest placerad i jordnära Jungfrun och därtill fastlåst av fixeringens Saturnus. Detta är vardagsrealismens och socialkonstruktionismens typ av feministfilosofi, dvs samma gamla åsikter vilka inte har funderat ett dyft över metafysiska frågor, om män och kvinnor i relation till de eviga och stora frågorna. Et cetera.


Sammanfattning

Bortsett från att en aggressiv ton (Mars) tycks spoliera eller överhetta sinnelagets Måne hos flera av kvinnorna och att flera av dem är allmänna yrväder pga mixen av Eld och Vatten (via Skytt och Fiskarna - "the Prodigal Son/Daughter"-syndromet som härmed myntas) - bortsett från dessa paralleller synes feminismen inte gå att fånga i en nätt astrologisk definition. Och det är begripligt.

Personerna kommer med sina egna bevekelsegrunder och har hjälpligt lyckats samlas under en agenda, med mål att uppnå. Men astrologin går djupt i en människas inre, och notera t.ex. hur queerfeministen Judith Butler avviker med vad jag tror är mentala problem - hon klarar inte att anpassa sig till sin egen kropp utan använder den som utgångspunkt för att försök att ogiltigförklara hela samhället. (Om Virginia Woolfs mentala hälsa, som begår självmord, kan mycket sägas.)

Kvinnorna med Eld/Vatten i horoskopen är mer av känslomässiga orkaner (jag tänker: "latinskt temperament"), frustrerade över ett trist och begränsande liv i den traditionella kvinnorollen. Lisa Magnussons frustrerade ambitioner är en en annan variant som jag tycker mig minnas då och då dyka upp bland författare. När verkligheten inte håller måttet kan man skriva om sin utopi. Jord och Eld i konflikt är ALDRIG NÖJD. "Störningen" slåss till den stupar.

I det senare fallet (LM) handlar det bara om ilska riktad mot stendöda avbilder och beläten från mansdelen av kulturen - beläten vilka förefaller stå i vägen för den sekulära fantasin att människan som fysisk person är oändligt betydelsefull. Det här är "feminism" helt utan förankring i THE PERENNIAL PHILOSOPHY.

Sanningen, enligt den eviga filosofin, är ju att våra personer är menade att tjäna våra andar, vilket är en instans några resor och sedan några till bortom egots lilla glänta av medvetenhet.

Dock är det bara utifrån egot man kan bygga, och det gör t.ex. Judith Butler så tragisk eftersom hon först tvingats lägga en genomfalsk rationalisering som grund för sitt övriga tänkande. Lyckligtvis tar själen (i allmänhet) inte med sig sina mentala konstruktioner från liv till liv, så man kanske kan säga att queerfeminismens ideologi är som Don Quijotes bråk mot väderkvarnarna - det väsnas i tiden, men själen lider ingen djupare skada. (Djupt sittande attityder fortplantas dock framåt och dyker upp i personligheten i nästa jordeliv!)

Av någon anledning var själen kallad att "psykopatologisera" i detta livet (kanske en själens övning att lära sig försvara sig och sitt, efter att ha kapitulerat för lätt och ofta i tidigare liv...). Men jösses, vad feminismen lämnat utanför de stora frågorna i livet, de som ger perspektiv på både män och kvinnor och vad slags projekt som pågår här på jorden. Anledningen till den uraktlåtenheten ligger förstås i den människa Upplysningen födde här i västerlandet.

Om du avstod från överkurslänken i första delen, kanske det passar bättre nu att titta på horoskopet för Franska Revolutionen och den nya europeiska människa det aviserade. Det var bara en halv människa! Och som de här feministerna visat så är förekomsten av de saknade elementen i revolutionshoroskopet inte alls någon garanti för THE BIG PICTURE, inte om världen blivit alltför hårt beskuren.