Jag nämner detta eftersom jag vid omläsningen av biografin "Shakespeare's Lost Kingdom" av Charles Beauclerk hittar mängder av små detaljer som gick mig förbi vid första läsningen. Greven av Oxfords senaste biograf förutsätter djup förtrogenhet med Shakespeare-pjäserna och det är tröttande att läsa en text där man hela tiden måste rekonstruera en massa underförstådda fakta. Troligen fick jag nys om den amerikanska boken som kom ut 2010 genom någon annan text som förfäktar Oxford-teorin, och hittade en kvarvarande kopia i en engelsk bokhandel 2016. Läsningen resulterade genast i några inlägg på bloggen.
Nu stannar jag klarvaket vid följande stycke, som jag inte ens minns, troligen för att det refererar till ännu en Shakespeare-pjäs jag inte vet något om:
Därför att koordinaterna till Shakespeares konst ligger i hans undermedvetna och inte i handlingens eller karaktärsteckningarnas konsistens, engagerar han oss mer på djupet än någon annan författare. Av samma skäl är hans verk en gåva till skådespelare: allt som utspelar sig mellan raderna ger dem ett storligen expanderat rum att tolka och uttrycka.
Det objektiva korrelatet i Shakespeare, den medvetet hopkokade handlingen, intar en underordnad position till denna väldiga omedvetna intention som ytterst sett är remejken och hävdandet av författarens identitet. Det är den underliggande handlingen som formar den dolda, poetiska kronan. Som Richard II säger:
"Nu är denna gyllene krona som en djup brunn / Som äger två hinkar vilka fyller varandra, / Den tommare ständigt ("ever") dansande i luften, / Den andra nedåt, osedd, och full av vatten."
Samma dikotomisering hos "Shake-Speare" mellan Luft och Vatten som på den här bloggen. Elementen står inte opposit varandra i zodiaken, vilket man kunde tro vid en motsättning, utan i rät vinkel.
I tjugoårsåldern hade jag en dröm där jag såg en änglakör med trumpeter stå på en bergstopp och i himlen speglades de i vriden vinkel. En långt mer litteraturkunnig bekant identifierade motivet från något klassiskt musikstycke jag glömt namnet på, men viktigare är att tanken är äldre än den västerländska konstmusiken. Här är en variant på Narcissus-motivet igen, så viktigt för mannen bakom "Shakespeare", greven av Oxford. Änglarna på bergstoppen är måhända bara speglingen, det är de himmelska förlagorna vridna 90° som avspeglas i den lägre världens vatten. Bergssymboliken tyder på att drömmaren står t.o.m. under det vattenhölje som själen Narcissus blickade ner och såg sin egen spegelbild i det Naturens VATTEN som sedan agerade som mellanhand och tvingade ner honom i den jordisk kropp.
Beauclerks kapitel om det enorma undermedvetna hos Oxford och hans kamp för att via pjäserna visa sin kungliga identitet (utan att väcka Elisabets vrede) lyfter perfekt fram den figur som Edward de Veres officiella födelsedatum tecknar. Den upphöjda Solen (identitetsmarkören) i linslusen Väduren men disponenten Mars tvingad till ett dolt liv i Månens skugga i Vattenbäraren = "Den Väldige" i det gamla Babylon. Oxfords omedvetna är alltså i själva verket den kosmiska rymden, elektrifierad av Mars men instängd i hans omedvetna begär, i Månen. Suggestiva placeringar!
Jag har aldrig sysslat med någon särskilt kreativt men ändå har bok efter bok i ämnet landat i min bokhylla, t.ex. den här jungianska studien i "Konsten och det Kreativa Omedvetna" inköpt den 11/2 1991 och läst åtminstone två gånger. Jag minns att jag var i NK mitt på dagen, där man reade ut lagret från bokhandeln East & West som gått i konkurs, och ett horoskop för tolvslaget (ända fram till 13.20) ger bloggarens egen Tvillingascendent och en fenomenal samling planeter inkluderande Solen i det 8e huset, ett hus som är ett av horoskopets flera "kanaler" för det omedvetna...
Som en märklig koincidens läser jag nu kung Richard II (=Oxford) tala om "dansaren i luften och den osedda vattennaturen" samma dag Solen passerar Vädurens sjätte grad, Oxfords soltecken, exakt 180° opposit min Våg-Sol i sjätte graden!
Vi är alla dansare i luften och det är de sju sfärerna som skriver den här berättelsen. Men eftersom ingen stämmer av sina tankar och handlingar med Världsalltet fortsätter folket odla inbilska fantasier om att de råder över sig själva. I själva verket är vi ägda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar