DN försiktigt men upplysande om IT-fascismen

Horoskop för bloggens troligen första inlägg
som såg IT som fascismens senaste uttryck

I juni 2009 ironiserade jag milt över integritetsivrare på nätet som dem som har något att dölja. Inlägget taggades "it-fascism" men tydligen något senare, etiketten stämmer inte alls med innehållet! Slarv av mig, där.

http://siderisk.blogspot.se/2009/06/integritetsivrarnas-paranoia.html
 
Det första inlägg som börjar forma tanken om en framväxande it-fascism är från maj 2011 och fortsätter diskutera frågan om vad det kommunikations- och teknokratiska extremistlandet Sveriges girighetsdemon (Drakhuvudet, norra månnoden) egentligen sysslar med i vårt nationalhoroskops tredje hus (ett Merkuriushus) för kommunikationer: 

http://siderisk.blogspot.se/2011/05/it-demonangreppet-mot-det-svenska.html  

Det är det här inlägget jag nu på prov ritade en karta för. Horoskopet är övertydligt i sin förråande störning mellan Överheten (hus 10) och Kommunikationen (hus 3) och så Kräftan i öster som fokuspunkt, underdoggen som villigt betjänar kommunikationsprofitörerna då den fruktar svält och död. Kräftan indikerar också folkmassan som accepterar överhetens alla tilltag - se Överhetens Saturnus krama all psykisk substans ur Månen i ... 3e IT- och kommunikationshuset! Kartan är knivskarp och antyder att också ögonblicket bar på något pregnant... 

Efter maj 2011 kan man tänka sig att termen "it-fascism" snart dyker upp även i texterna.

Nu har det gått det "magiska" 7 år, dvs. formalisten Saturnus befinner har vridit sig och perspektivet ett kvarts varv och står i aktiverande störning med den punkt där Sideriska siktet befann sig runt 2011. Saturnus-i-Jungfrun här ovan har nu blivit Saturnus-i-Skytten och den här rörelsen upprepar faktiskt den "andens brutalisering" som varje möte mellan frihetens ELD och slaveriets och materialismens JORD indikerar. Här möts helt oförenliga världar och frågan är om människan ska hävda sin andliga autonomi från denna värld och dess härskare Djävulen eller om hon ska låta sig slaktas på lönsamhets altare - de många offrar sig för de fås abnorma vällevnad.

Särskilt DN har på sistone börjat uppvisa en skärpa och en samhällskritik som skiljer sig rejält från den blaskiga nivå den höll för några år sedan innan betalningsfunktionerna var på plats och intäkterna började rinna till.

DN är ett bra exempel på hur den som fruktar svält eller lever otryggt - som alla de hundratusentals svenskar som sitter fast i otrygga anställningar - inte kan producera kvalitetsresultat. Varhelst fruktan dominerar över tryggheten sjunker resultaten och kreativiteten lämnar byggnaden.

Nu är enskilda skribenter på DN så modiga att det visserligen inte adresserar närighetens monster direkt eftersom denna Styggelse är själva livsnerven i vår samhällstyp. Men nu skriver tidningen utförligt om ett av de allvarligaste problemen i vår tid - mobilen och övervakningskulturen. I den aktuella artikeln tangerar författaren t.o.m. frågan om medborgarlön.

Bara en reservation. I stycket som börjar med "Studier visar att..." kallar skribenten studiens rön "ett cirkelresonemang", vilket det givetvis inte är. Säg hellre att arbetsgivarens övervakning av de anställda är kontraproduktiv och ger mätbara effekter som arbetsgivaren sedan feltolkar. Cirkelresonemang är det bara när man utgår från det som skulle bevisas.

Skribenten noterar också den s.k. teknikdeterminismen "blir någonting tekniskt möjligt så kommer det att utföras [sic]. Som någonting ostoppbart ödesbestämt." Eftersom det här är DN går skribenten som katten kring het gröt och undviker ordet KAPITALISM, anledningen till att varje negativ sida av en möjlighet kommer att exploateras, kommersialiseras. 

Med en annan grundläggande trossats än "marknadens frihet", i ett annat civilisationssystem med annan typ av ekonomiskt resonemang, kan man mycket väl tänka sig någon form av "de vises råd" - censurbyrå om man så vill - som avgör om tillämpningarna är förenliga med mänsklighetens bästa.

Detta innebär förstås också en "Storebror", ett begrepp som mänskligheten aldrig kommer att kunna undvika eftersom det faktiskt existerar högre intelligenser i universum än den mänskligheten hittills och troligen så länge den finns kommer att uppvisa.

Trots sin svenska försiktighet gillar jag hur Kristofer Ahlström synliggör det förtryck IT-fascismen (it + kapitalism) utöver på dagens västerländska löneslavar. Samtidigt är det en deprimerande läsning eftersom den sociala kontrollen sitter som en smäck redan från skolåren och när Staten samtidigt hamrar in arbetslinjen och hotar ta stödåtgärder från den som inte står till förfogande till detta vidriga monster arbetsmarknaden, hur i hela friden ska mentalt friska människor då våga uppbåda modet till utbredda sociala protester mot denna rådande Ordnung?

Västvärlden idag har skapat perfekta förutsättningar för andra att manifestera vårt obehag inför vår kultur. Vi låter som vanligt andra göra skitgörat och i det här fallet stavas det terrorism och vansinnesdåd från "ensamma galningar". Vi har skapat en ond värld som de tigande massorna söker hålla utanför sina tankar (den nya, ynkliga opolitiska människan). Ideliga miljösmutsiga charterresor blir Systemets belöning till homo mediocrus för att de ryggradslösa accepterar att leva och tänka som råttor, matades efter x antal steg med små sockerbitar som belöning. 

Under tiden blir de rika allt rikare och de andra allt obetydligare... IT-fascisterna som jobbar med branschen är de allra uslaste av människor eftersom de är fursteslickare som vet att övervakning är entrébiljetten till ett privilegierat liv för egen del - de satsar på att bli de 10% av befolkningen som lever på de övriga 90 procenten.

Precis som den där britten som i att anspråkslöst förslag tyckte man kunde tillreda nyfödda och oönskade barn som föda för människorna, skulle man kanske anspråkslöst tipsa framtida terrorister om att välja sina offer med lite bättre urskillning. När förorten slutar bekriga varandra i parodiska gänguppgörelser och börjar fundera vem som gjort dem så små och korttänkta, då finns slutligen en chans att västvärlden höjer sig ur sin pågående självförnedring designad av den ena procenten och genomförd av de nästföljande nio.

Jag tyckte jag hittat ett ganska träffsäkert lookalike-par i vänstermannen Sven Wollter och en passionerad socialist på Jamaica, reggagesångaren Max Romeo. Men eftersom det flyter runt två födelseår för Romeo har jag avstått från att skriva något inlägg om den beslutsamma socialismens eventuella astrologiska signaturer (via dessa två ansikten). Däremot kan man alltid citera Romeos anspråkslösa förslag - en gräsrot från Tredje världen och hur han ser på mänsklighetens problem idag:

-Vi måste hitta ett serum som botar fattigdomen i världen.

-Vad skulle det botemedlet vara?

-Sänk lönerna för de rika. Kasta över lite åt vårt håll så vi åtminstone får en liten känning av det goda livet. Det tror jag skulle bidra till en bättre värld.

(Ur en kort och inte särskilt djuplodande intervju från 2013)

Max Romeos musik lät redan på 1960-talet mild och hymnlik - på Jamaica duggar kyrkorna tätt eftersom med de vita slavdrivarna det följde ett entourage av gudsmän som såg det som en helig plikt att "frälsa" dessa svarta djävlar. Men det betyder inte att Max Romeo är helt uddlös (som i det urvattnade förslaget här ovan). 1975 var han betydligt hårdare i låten "Warning Warning" som förklarade att blodiga huvuden kommer att rulla om inte de rika uppe i "Beverley Hills" tar ansvar för jämlikhet och rättvis fördelning. 

Albumet är idag en klassiker (har återutgivits under titeln "Open The Iron Gate") och förberedde vägen för hans crossover till de västerländska blekansiktena året därpå, albumet "War inna Babylon". Här fanns åter sånger som inte skulle sitta fel i en gudstjänst på söndagen. Ett tema var klassisk kristendom, låt vara småtramsigt i utförandet. I "Chase the Devil" föreslår sångaren att Satan ska jagas ut i yttre rymden där han kan pungslå någon annan ras än den svarta - de stora förlorarna under århundraden för den vita djävulens djupt rotade kontakt med Ondskan själv (materialismen).

Max Romeos födelsedata växlar mellan 22/11 1944 och 22/11 1947 - någonstans på vägen tycks någon ha hört/skrivit fel och sen gör desinformatören Internet resten. I båda fallen en trotsigt upprorisk Skorpion och båda datumen ger intressanta och ovanligt tydliga skorpioner, i första fallet en konjunktion mellan Solen och krigaren Mars och i det senare mellan Solen och prästen Jupiter. Hans musik låter som båda födelsedatumen! 

Året 1944 ger dock bättre kopplingar till dubbelgångaren Sven Wollter - båda har Jupiter i Jungfrun som en bas för bådas aktiva Skytt och sannolikt även båda med aktiverad Skorpion och aktiverad Stenbock - det senare ytterst intresserad av frågan vem som äger resurserna! 

Jag ritar därför upp 1944-kartan som ytterligare ett exempel på skärningen mellan Jungfrun (Jord) och den mer visionära och ambitiösa Eld-Skytten. Torftig materialism och den visionära gåvan åter i friktion med varandra.

Här är det Venus i Skytten som far illa (inte minst via kontakten med huvudkapade södra månnoden) sedan dess disponent Jupiter i Jungfru avslöjar en överklass (Jupiter) som beter sig som en småsnål och antisociala privatistisk Jungfru. Profitmotivet är uttalat när tillväxtens Jupiter står i Jord och i synnerhet Jungfrun som sår sina fält i avsikta att skörda mångdubbelt för sin egen del. 

Likgiltig inför privat ägande går Jesus i Nya testamentet över en åker och mumsar i sig lite av Jungfruns plantering - Jesus modersamfund esséerna hade redan lämnat primitivt individuellt ägande och levde på en högre evolutionsnivå än landet i övrigt. Detta sociala experiment i kommunism eller egendomsgemenskap måste ha fungerat bra eftersom rörelsen existerade i över 300 år. Västerlandets kapitalism kommer inte att klara sig så länge...

Placerar man den utagerande aktivisten Solen i Skorpionen i första huset passar det förstås utmärkt att ha Djävulens huvud (onda stjärnan Algol) som sparringpartner i hus 7. Det var tydligen sångarens producent Lee Perry som kläckte idén till låten "Chase the Devil" men Romeo tyckte den första idén var för bloddrypande och ändrade texten.

Eftersom redan 1944 är osäkert tjänar det inte mycket till att spekulera över huruvida psyket (Månen) i denna karta hunnit gå från Stenbocken till Vattenbärare - den folkliga planetens disponent (hungerns och underklassens Saturnus) är i vilket fall instängd i det onda 8e huset. Till all lycka är DESS disponent fri att i Romeos första hus för den utagerande människan med skorpionens vämjelse uttrycka all den förtrytelse som bor i världens alla utnyttjade människor. 1944-horoskopet känns faktiskt väldigt tajt, men se också ett tidigare inlägg som utgick från 1947. Det inlägget skrevs ett år innan uppgiften 1944 dök upp i en jamaicansk dagstidning.