 |
| Den korrupta rikemansklubben EU: Den ena handen tvår den andra |
Aftonbladet bereder debattutrymme åt den korrupta italienska ordföranden för EU-parlamentet eftersom tidningen omhuldar den dödsdömda flyktinghumanism som baserar sig på kapitalismens drivkrafter - samma falska sorts "öppna hjärta" som den dubiöse Reinfeldt utgick för och vädjade allmänheten att skaffa sig.
Ordföranden Antonio Tajani kommer nu inte särskilt långt i sin appell för ett enat Europa där alla medlemsländer tar delat ansvar för flyktingströmmen. Snart nog i texten mindes jag hans undlåtenhetsbrott när han - köpt av Europas bilindustri - kände till men förteg informationen om hur kända bilmärken samvetslöst byggde bilar med teknik avsedd att lura allmänheten att de var miljövänliga.
Det är i ett Europa som nått detta självdegraderingens lågvattenmärke Tajani slinter med orden och råkar avslöja varför han mässar om en mer solidarisk invandringspolitik mellan EU-länderna: "Vi får inte lämna Afrika i händerna på Kina."
Så det var bara det saken rörde. Tajani skiter väl i döden på Medelhavet eller folken i Afrika. Det han är mest angelägen är om att hindra Kina från att stiga fram som världens FAKTISKA samvete och i än högre grad än redan sker bistå Afrika i byggandet av en ny infrastruktur och lägga grunden till framtidens välstånd på denna gigantiska kontinent.
Tajani och hans dolda uppdragsgivare i rikemansklubben EU är ännu en sketen européisk kolonialist som söker kontrollera sin omvärld istället för att som den kloka människan först få det egna hushållet på fötter, därefter hela staden och till sist nationen. Konfuciansk statslära är det sista dessa vansinniga makthungrare har i sina tankar när de använder Afrika som slagträ för sin egen fåfänga strävan efter makt.
Tajanis horoskop har tidigare kommenterats och det är inget annat än sjukt hur ofta en övertydlig kombination av Jord och Vatten figurerar när man finner dessa av materien helt korrumperade livsöden. "Shakespeare" själv skaldade om den depression han kände inför dessa de två negativt polariserade element.
Bara häromdagen hittade jag ett intressent bruk från det gamla Persien i en forskningskommentar till den apokryfiska Judits bok. Detta är en sannolikt uppdiktad judisk hyllningsberättelse till en vacker änka som tog på sig terroristrollen och först raggade upp och sedan skar huvudet av en belägrande fiendemakts general i syfte att demoralisera hans soldater. Sex och våld har alltid funkat som underhållning och texten förkastades (klarsynt) av det judiska råd som beslutade om vad som skulle ingå i deras version av Bibeln.
I en fotnot ges en intressant koppling till de denotationer astrologins Jord och Vatten har. Kung Nebuchadnezzar planerar en hämnd på länderna västerut och beordrar sin general att förmedla ett budskap: "Säg dem att förbereda jord och vatten, för i min vrede kommer tänker jag slå ned på dem."
Bibelforskaren Carey A. Moore förklarar att "jord och vatten" var en persisk symbol för underkastelse i strid men att gåvooffret jord och vatten (lergröt?) inte enbart var en motsvarighet till att vifta med kapitulationens vita flagga eller att låta svärden falla till marken. I den zoroastrianska tanken är detta en åtbörd från den som söker avtalet eller kontrakten som illustrerar tillbörlig ödmjukhet, och inkluderar tanken om okränkbarhet. (Moore - Judith, Doubleday & Co 1985, s. 133)
På den här astrologiska bloggen indikerar persernas symbol för "underkastelse" den sublunära sfärens Jord- och Vattentecken i kontrast till den dirigerande supralunära sfären med dess Eld- och Lufttecken. Den som studerar psykologier finner snart att typiska Jord- och Vattenmänniskor är "ödmjuka" gränsande till "underkastade" men bloggens studie av näringslivet finner också att elementen är bedrövligt mottagliga för korruption. Den sublunära världen har ju inget av den högre världens principer som sin arvedel, den är bara en förgänglig och blek kopia av en annan och verklig värld.
(I den världen vistas våra högre och bättre och framför allt eviga Jag - dessa jag samlar jordeliv som en del samlar på idolbilder eller erfarenheter - det säger något om den inre konflikten hos så kallade ateister - de är så i våldet på den lägre världens makter att de förnekar sin egen själ, som likväl kommer att skörda vad lite dessa satanister nu producerat av allmänt värde under sina år på jorden.)
Tanken om över- och underordning är förstås uråldrig och förekommer överallt. Långt öster om de gamla perserna hittar vi kineserna mer deras talesätt, "Himmelen är hög och jorden är låg" och deras tanke om födelsernas dubbla källsprång. Visst kommer från himmelen och annat från jorden, och vart slag känner större släktskap med endera. De dubbla ingångarna till vår fenomenvärld gäller till den grad att vissa människor är närapå renodlade produkter av moder jord medan andra är nedstigna från gudarnas värld och bara gäster i jordmänskligheten.
(Yin/yang-doktrinen lär dock att tiden alltid låter fröet till motsatsen gry i det som nått ljusaste dag eller svartaste natt.)
Samma tanke om två mänskligheter arbetar också Platon med i några de myter han återberättar (eller själv skapat). Platon beskriver hur själar på sina evighetslånga kretslopp av återfödelse möts i en korsning - vissa återvänder från dödsriket medan andra tydligen kommer från en högre värld. Samma i hinduismen, för vilken en del själar är fast i ett litet kretslopp som enbart för dem från jorden till månen och sedan tillbaka igen - "fädernas väg". På denna stig vandrar själar som helt förslavat vandrar med den biologiska reproduktionens eller blodets väg. Den här begränsningen återspeglas i hur de som människor tänker kring sig själva och det är rent deprimerande att inse hur liten världen är för vår tids västerlänningar vars hela världsbild tar slut utanför gymmet där de tränar för att skapa sig så snygga kroppar som möjligt.
Sedan finns också gudarnas väg, på vilken de själar vandrar som vunnit inre autonomi från materialismen och är självstyrda och mer eller mindre frikopplade från det karmiska hjulet. Det finns förstås grader i Friheten men de friaste av de ännu Bundna återvänder då och då som avatarer till jordmänskligheten i syfte att puffa händelser och tankar i rätt riktning... Bortom dessa finns högre andar som aldrig själva visar sig men skissar på världsförloppets utveckling på mer övergripande nivå. Människor med en gnutta psykisk medvetenhet tillber ofta dessa som änglar eller helgon... Personifikationen ligger dock hos avsändaren i sig är dessa väsenden fullkomligt obegripliga för mänskligt förstånd.
Med tanke på att Platon på annat ställe liknar vår värld vid dödsriket skulle Platon kunna vara inspirationskälla till en suggestiv passage den privat djupt filosofiska David Bowies låt "Personen som gav världen till spillo".
Bowie var inte dum och titeln "The Man Who Sold The World" fördunklar avsiktligt vad han söker säga. Det handlar inte om att bokstavligen "sälja ut världen", "tillspilloge" är den korrekta tanken. Har man knäckt den biten av koden inser man strax att David Bowie sjunger om ett möte med Jesus, mannen som genom att som "terrorist" offra sitt liv och därmed gav världen till spillo (lät den göra vad bäst den själv ville) för att bryta sin själs koppling till "fädernas väg" och anamma gudarnas eller frisjälarnas väg! Detta är exakt vad synske (och kristne!) Edgar Cayce (1877-1945) sade om Jesus: detta var en själ som vilken som helst men som genom en serie utsökt konsekvent genomförda liv nådde "nirvana" eller "moksha".
Pressa de små grå och upptäck själv Bowies verkliga nivå bakom popsmeten som sångaren presenterade för de enkla fans som bara efterfrågade lite melodi att nynna med i:
http://www.azlyrics.com/lyrics/davidbowie/themanwhosoldtheworld.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar