Tarnas var alls inte först att anse detta. Englands största astrolog under 1900-talet, Charles Carter, summerade tidigt situationen för den då ännu rätt färska Pluto och noterade hur "dödsdyrkarna" annekterat planeten och gjort den till sin trots att tidiga studier av planeten snarare pekade mot att planeten tycktes effektiv hos journalister och möjligen var någon slags fördjupning av Merkurius. Men Pluto = Döden var enkelt och så fick det bli. Astrologin lockar inte till sig de skarpa tänkarna numera. Annat var det i antiken. Läs romaren Plotinus och häpna över hur modern han låter i sin diskussion av människosjälens förhållande till Världssjälen.
En läsarkommentar påminde nyligen om att rymdsonden var framme vid Pluto, som naturligtvis inte ingår i den traditionalistiska sideriska zodiaken. Atrologins indiska namn, Jyotish, "Vetenskapen om (himla-)ljusen" indikerar att det bara är det synliga kosmos som intresserade den antika människan. Detta är sann empiri - att inte fästa avseende vid andra faktorer än de som sinnena kan registrera. Bara offer för evolutionsmyten (obevisad och obevisbar i dess makroversion) skulle inbilla sig att tre nya planeter skulle innebära en större och mer nyanserad form av astrologi. Men för all del, låt var och en bli salig efter sin fason!
Den som vill ha Pluto som Döden måste dock bryta sönder hela det antika kulturarvet där Saturnus spelar Dödens roll, och har man väl saboterat den gåtfulla men uppenbart perfekt avstämda modell där planeterna härskar, i negativt och positivt läge, över två zodiaktecken vardera (undantaget Sol och Måne som fundamental syzygi - två poler som verkar som en), ja då kan man väl lika gärna uppfinna ett i grunden nytt system.
I repliken till läsarkommentaren påminde jag om att den ålderdomliga astrologin redan var proppfull av mer eller mindre explicita hänvisningar till Hades/Pluto, inte minst den hellenistiska astrologins beteckning på 2a huset, som mer korrekt än vårt "ekonomihus" avslöjade hur antikens tänkare såg på ägandets sektor: detta var dörren in i döden (haidou pyle, Hades port)! Antikens folk stod närmare den andliga världen än dagens materialistiskt hjärntvättade kulturer som alla predikar ägandet eller själsdöden.
När jag i repliken sökte påminna om att astrologin inte är fundamentalism, dvs. döden kan inte reduceras till en fixerad symbol (vare sig Saturnus eller Pluto), stötte jag på patrull. Jag sökte förgäves på bloggen efter begreppet Zeus Chtonios. Jag infogar i detta inlägg eftersom tanken är värd att upprepa: gudarna (inklusive Döden) låter sig inte låsas till ett ord eller en symbolisk planet utan verkar på mysteriösa sätt.
När astrologins elementa nötts in ordentligt kan den till sist ta sig oväntade vägar och blir en aktivitet på en helt annan nivå än simpel aritmetik. Den blir en genuin lek på intuitionens nivå - en nivå logiken har avsevärda problem att redogöra för (och där de mest räddhågsna stänger dörrar och fönster och skriker högljudd om att bara empiriska rön räknas). Det är här man måste tillgripa metafysiken för att få förslag på hur verkligheten egentligen fungerar.
Kommenterade jag Dödens närvaro, inte genom en boktavlig symbol utan som en samtidig konjunktion av två skilda symboler:
Naturligtvis är Saturnus, skördemannen, synonym med Döden. Och går man till Hades port som hellenistiska texter kallar 2a huset, då hittar man en slående överensstämmelse med den hinduiska astrologin som håller Jupiter för att vara 2a husets bhava karaka. Förmögenhetens planet? Ja, om man åter vänder blicken väst om påminner sig överlappningen mellan Plouton (Pluto) och rikedomens gud Plutus! Ibland kan t.o.m. tvivelaktiga etymologier bära på en djupare arketypisk sanning!
https://en.wikipedia.org/wiki/Plutus
Dessutom har jag någonstans föreslagit att Hades tydligt går att skönja för den som penetrerar Jupiter-i-Stenbocken. Detta, menade jag, måste vara Zeus Chtonios, han som samlar sina skatter i denna världen (i jorden eller rättare Underjorden). Det skrev jag innan jag insåg att Jupiter är det jordiska andrahusets signifikator så jag får väl klappa mig själv på ryggen i efterhand för bra intuition.
Varför inlägget om Zeus Chtonius inte står att finna via vare sig bloggens google-sök eller i Googles egen indexering, kom jag på nu. Det var bara en liten tankeutvikning i The Zodiac Rules som jag skrev 2011 och slutligen fick ändan ur vagnen och självpublicerade förra hösten. På sidan 322 står detta att läsa:
In being abducted by Hades, Persephone partakes of another Platonic Form or "meaning complex" stemming from the original Sumerian myth concerning Inanna. She, too, is abducted into the Underworld, but has a far more sensual side to her, reminding one once more of Venus/Aphrodite. ... Can we equate Persephone's assailant, Hades, lord of the Underworld, with Zeus Chthonios? In the (book's) introduction I suggested in passing that he might indeed by identified with Jupiter while he is fallen in harsh and barren Capricorn. In the myth, Hades' rape and abduction of Persephone leads to a dry period on Earth, just as infertile as Jupiter is fallen in Capricorn.
Tankar kring den "fallna" fruktbarhetsgudinnan Venus i Jungfrun (jordbrukarflickan Persefone) har upprepats otaliga gånger på bloggen, men den fallna Jupiter i Saturnus grepp i kalla Jordtecknet Stenbocken - den ktoniske Zeus - har aldrig blivit nämnd här!
I boken illustrerar jag den ktoniske Zeus med barnlöse George Clooney (1961, då Jupiter passerade Stenbocken samtidigt som Saturnus själv var hemma i sitt negativa härskarläge.)
Exemplet på Dödens närvaro i "sterilitet" eller "ofruktsamhet" är perfekt för en astrologi som passerat det rena memorerandet och där "yogas" - kombinationer av astrologiska faktorer - likt de antika myterna kan beskriva mer specifika varianter än bara t.ex. "döden" rätt och slätt. Det är min misstanke att varje Jupiters konjunktion med Saturnus i särskilt Jordelementet binder Jupiters förmåga till framgång och begränsar den till framgång i Dödsriket eller den rent materiella tillvaron. (Jordelivet är Underjorden/Döden ur själens perspektiv.)
Nästan lika begränsad torde "rationalismen" eller kombinationen av Jord och Luft vara, eftersom det kapabla tankeelementet Luft, kapabel till både jordnära empirisk vetenskap och metafysik distinkt hålls gisslan av Jordelementet. Det är därför den materialistiska högern älskar att porträttera vänstern som ansvarslösa fantaster, i Sverige och kanske också internationellt. Men definitivt i Sverige, vars horoskop just utmärks av landets intellektuella utarmning, dess bindning till en enbart materialistisk rationalitet: Vågen stiger i öster men Venus befinner sig i Jord, i Stenbocken och Venus disponent Saturnus lyfter åter till Luft genom placeringen i Tvillingarna.
Här sluts "svenskhetens" disponentkedja eftersom Saturnus den gamle ägs av ett litet och ungt intellekt, Merkurius i Vattumannen. Eftersom dessa två bildar en sluten krets via ömsesidig opposition resulterar den märkliga grötmyndighet som så tydligt visar en ung varelse som spelar gammal. En annan negativ effekt som alla svenskar får känna av är bristen på Vishet, "gammelmansväldet" som ger ålder och erfarenhet förtur. Denna sanning har alla kloka kulturer hedrat. Notera att den förfulade svenska mentaliteten kallar de äldstes välde för "patriarkat" men så dålig är den svenska analysen att den inte kan skilja det goda patriarkatet (den äldstes rätt) från den bräckliga unionen mellan merkurisk ungdom och saturnisk ålderdom som kartan uppvisar.
I Sverige diskrimineras tvärtom ålder och vishet, vilket inte minst visas av de galna svenska ingenjörer som ständigt uppfinner nytt bara för att landet låtit sig luras av den ekonomisk-politiska "tillväxt"-myten. Svenskt Näringslivs uttryckliga hån 2011 mot det "olönsamma" högskoleämnet filosofi var det mest generande uttrycket i modern tid för samma låga mentalitet.
Trots att den ömsesidiga receptionen mellan två planeter båda i Luft onekligen har givet Sverige ett rykte som ett klartänkt land som t.o.m. kan bygga dödsbringande minor och stridsflygplan (Saturnus = Döden) och älskar att sälja (Merkurius = Handelsmannen) dessa tankeprodukter till kreti och pleti, så finns problem i själva kombinationen av ett ungt merkuriskt intellekt och den gamles saturniska erfarenhet.
Astrologiskt har Saturnus har inga problem med att knyta Venus till sig, de är ömsesidiga planetära vänner. Vilken guldgrävande hora älskar inte sin Sugar Daddy eller rentvådd själ sin Fader? (Saturnus = materiell ackumulation eller Fadern; Venus = anpassbarheten eller orienteringen hos själen i endera riktningen.)
Men Saturnus och Merkurius är inte en lika stabil kombination, och fritt löpande Merkurius är inte trogen några fixerade eller permanenta arrangemang. I Sverige stänger den yngre generationen in den äldre på vårdhem och den ömsesidiga receptionen i nationalhoroskopet tycks inte leda till någon som helst traditionalism eller kunskapsöverföring av erfarenheter mellan generationerna (se den allt värre svenska skolan och folkets allt uslare språkliga färdigheter i takt med att det insubstantiella bildtittandet tagit över).
Men denna instabilitet är inte vad man skulle förvänta sig av det indiska vänskapsschemat! Där är den gamle indifferent till den nyfikna ungdomen, medan den unga Merkurius upplever Saturnus som en vän, det unga intellektet märker att den Gamle också äger rationalitet och mer kunskaper än Merkurius ännu hunnit tillägna sig. När Vågen i 1a huset dessutom gör såväl Merkurius som Saturnus till verksamma välgörare, tvingas jag backa från en tes som redan skrivits ut. Det är inte det ungdomliga intellektet som förkastar ålder och vishet i Sverigehoroskopet, inte en fråga om unga slynglar som inte lyssnar till vad de gamla har att berätta. Ledsen att jag lurade läsaren i fel riktning! (Den här bloggaren skriver INNAN han tänkt klart!)
Så vad förklarar åldersskriskrimineringen om nu den ömsesidiga receptionen mellan Merkurius och Saturnus är klanderfri? Det måste vara den grupp planeter som bloggen till sist identifierade som den svenska grenen av den globala Storfinansen: Solen och Jupiter är båda verksamma illgörare i ledarskapets femte hus. Denna lilla elit av välbeställda ledare är de som ligger bakom diskrimineringen av ålderns rätt som vi ser den genom t.ex. lagen om anställningstrygghet (sist in, först ut).
De svenska kapitalisterna hatar Saturnus och Merkurius, de är sånt folk som spekulerar och blåser upp bubblor och söker lätta pengar. Naturligtvis är denna Sol/Jupiter som samtidigt förklarar mycket av Sveriges framgångar en i grunden skadlig intelligens. Den är rent hånfullt inställd till den typ av traditionalism som Saturnus indikerar. Dumsvenskar som tror de delar chefssveriges intelligenstyp förskjuter därför Saturnus upp till nionde huset för utlänningar, filosofi och religion och säger: "vi är smartare, det är dom (i utlandet) som fortfarande sysslar med barnsagor och olönsam filosofi". Här ser vi hur Djävulen verkar rakt igenom Sveriges förmögna elit (Solen/Jupiter - två ytterst favoriserade planeter i lyckosamma femte huset, men illgörare i praktiken.)
Traditionalismen hittas i Sverigehoroskopet i ett annat segment av folket: Månen i egocentriska Väduren disponerad av Mars i äganderättsfixerade Oxen ger oss en slumrande nationalism som vaknat upp rejält hos den lågutbildade majoriteten efter att EU-trogna politiker i vår tid söker bryta sönder landet och göra det till en ekonomisk produktionsenhet som vilken annan som helst i Storfinansens oansvariga röjande över hela världen. Faktum är att Sverigehoroskopet från 1974 ser ut att falla sönder i delar som inte på något vettigt sätt relaterar till varandra.
Apropå Solen och expansiva Jupiter i individualistiska femte huset: Är det i själva verket här vi ser den svenska självgodheten och tendensen att förklena och förminska utlandet (nionde), trots att Saturnus är en välgörare för nationen (Vågascendenten). Vi ser således att Sveriges själva hjärta är ett ont hjärta (Solen/Jupiter) som inte har samma målsättning som Sverige signalerar utåt via sina åtbörder som Vågen/Venus-Stenbock! Sammansatta budskap t.o.m. mer komplicerade än "den ktoniske Zeus/Jupiter" - Hades/Pluto eller Döden i en viss specifik utformning.
Landet Sverige skiljer sig i sitt inre sönderfall inte mycket från merparten av alla personhoroskop. Det är sällsynt att hitta en "integrerad stjärnhimmel" som tyder på en själ som har samlat ihop sina disparata tendenser och koncentrerar sig på en enda sak i detta liv. Frågan är om en sådan himmel ens existerar! För en koncentration av planeter i ett enda tecken och hus leder ju i sig till kiv när planeterna har olika dispositioner. Men teoretiskt finns ändå sådana himlar med ett tydligt överordnat direktiv som vinner anslutning.
PS. Se upp för denna blogg! Också bloggaren har två verksamma illgörare, Solen och Mars, i det tursamma femte huset. De negativa följderna av att läsa denna blogg går knappast att överblicka!
