Det roade intrycket av Sjunnessons aktivism övergår gradvis i den kusliga insikten att mannen troligen är psykiskt störd, trots intyganden från folk på Flashback-nivån att han är en sansad och trevlig prick, vilket även vid en ytlig blick foton pekar på - om man med västerlandets största tänkare Sokrates (Platons litterära språkrör) tänker sig att ett tings utseende korresponderar med dess själsliga egenskaper. (Se Platons dialog Gorgias i vilken Sokrates i kontrast med sin perverterade maktälskare Kallikles likställer det Goda med det Sköna även på sinneserfarenhetens låga nivå.)
Jag noterar i förbigående att Järvafältet ligger i närheten av Sjunnessons hemtrakter, den smutsblått moderata och välbärgade villaförorten Bromma, som numera tydligen också har tydliga inslag av det fascistbruna. Det är mer än en slump att jag som rådvill tjugoåring jobbade i äldrevården i Bromma och hjälpte en kufisk äldre kvinna med rasistens efternamn, undflyende och indistinkt i karaktären - säkerligen släkt och kanske t.o.m. farmodern.
Utfransning. Bloggaren fortsatte ett tidigt grundlagt intresse för MÄNNISKAN redan under ett sommarjobb som permanentades och ställde horoskop på samtliga boende på pensionärshemmet - min första mer omfattande "undersökning". Under en särdeles rolig period bestod den lilla personalstyrkan på cirka dussinet individer, de flesta unga likt bloggaren på den tiden, av individer födda i soltecken i Vatten och det var kanske första gången jag registrerade idén om att "lika barn leker bäst".
Jag insåg ännu inte att detta var den sideriska zodiakens Luft-människor - tänkande andar - och inte Vattnets empatiska vård- och näringstyp. Dessa luftburna ungdomar i personalstyrkan var fyllda planer för framtiden. Den här unikt roliga gruppen (för en bloggare själv starkt under Luftens inflytande) var upplöst inom ett år när de fria andarna gick vidare med sina liv.
Jag har i efterhand "rekonstruerat" två äldre trotjänare som jag minns väl. Den äldre kvinna som tog på sig polisrollen och ständigt förstörde glädjen för de yngre "slarvrarna" var naturligtvis inte Skytt utan en mörk Skorpion. Den andra äldre kvinna jag minns sorterade under Tvillingarna men var naturligtvis en Oxe, extremt njutningslysten: hon rökte som en borstbindare och pratade oupphörligt - här kan man faktiskt tänka sig en dålig kombination av orala Oxen och kommunikativa Tvillingarna.
Kan man lokalisera såväl provokatören och den psykiska svagheten i sverigedemokratens horoskop, även om månascendenten gäller alla nyfödda under två dygn? (Tanken är som vanligt att de som tar sig fram till rampljuset bäst exemplifierar tidpunktens egenheter på gott och ont.)
Onekligen ser man i flera kombinationer av Eld och Luft, den hejdlösa kreativiteten utan vilken Sjunnesson aldrig hade kunnat skruva idén om ett gaytåg med den djävulska baktanken att söka provocera fram antisociala reaktioner bland lokalborna. Som jag sagt flera gånger, för att ge den positiva polariteten lite skit eftersom den trista mixen av Jord och Vatten fått så mycket kritik för dess materialism och näriga mentalitet, tenderar Eld och Luft såväl till extremism av den typ måltavlorna kallar terrorism, och en påfallande gränslöshet. En bekant med egocentriska Mars-Väduren i attack mot sin obalanserad Vågascendent kallar ofta undertecknad bristande i förmågan till gränsdragen. Mannens Måne i Stenbocken hatar naturligtvis att någon pikar honom och petar på hans egen snäva gränsdragning! (Bloggaren ÄR en retsticka även bland sina vänner!)
Jämför sverigedemokratens humorbefriade Måne i Stenbocken - humorbefriad när det kommer till hans eget revir (Månen) där han plötsligt blir en kroppsligt fixerad materialist (som dömer folk för det kroppsliga, för deras hudfärg). Spelevinken i Eld och Luft är plötsligt som bortblåst och istället får vi en krigare (Mars) inom de egna avgränsade ägorna (Månen).
Här är det den "smutsiga" kombinationen av Månen/Mars i Jord och disponenten Saturnus i Eld som ger en "andens brutalisering" som för tankarna till invandrarhataren och moderaten Tobias Billström vars hela horoskop faller samma två delar, Stenbockens gränsdragningar och Skyttens universella expansion. Det är så typiskt att hitta neuroser över varjehanda "främmande kulturs utbredning" när just dessa två tecken är hårt sammanflätade, båda "universella" (eller globala för den lilla människa, som bara har blick för den här planeten men inte ser på livet via de djupare, rationella principerna).
Den mentala otillräkneligheten skulle jag villa tillskriva den lättstörda axeln för jaget och dess sociala relationer: Väduren och Vågen. Med psyket/Månen i anspråksfulla maktpretendenten Stenbocken ställs denna axel på högkant och vågskålarnas balanspunkt hissas upp till högst normerande princip och Väduren eller egoperspektivet trycks ner till det mest maktlösa av de fyra hörnhusen (det fjärde huset representerar samhällets eller individens inre eller privata tillstånd).
Problemet här är att månnoderna skapar en onaturlig (eller bara alltför naturlig!) förstärkning av mannens inneboende problem med hur han presenterar information. Jupiter och Merkurius i kreativ opposition tyder på fyndighet men också en fantastik förmåga till vilseledande information om han lägger den sidan till. Jupiter blåser upp en bubbla som pga, intellektets väduriska eller hypersubjektiva och låga förståelsehorisont - vad förstår man egentligen av världen inifrån husfruns fjärde hus? - är rena partsinlagor från en överkänslig kärring.
Jag vill inte sträcka mig så långt som att kalla denna obalanserad Merkurius för en tjuv och en lögnare (Merkurius värsta sidor), men håll med om att horoskopet påminner om nylig diskussion om "bubbelblåsare" i samband med imitatörer. Axeln Skytten och Tvillingarna diskuterades då, men här har vi återigen Eld och Luft i aktiv opposition och nu de Skyttens och Tvillingarnas planetära härskare, Jupiter och Merkurius. En variant på samma idé om hur vissa med dolda syften blåser upp bubblor som de lurar in korkade människor att delta i.
Sjunnessons horoskop tillhör således mytomanernas och extremisternas grundtyp och eftersom den här månkartan tilldelar den illa konfigurerade Merkurius rollen som Guds röst eller det sanna samvetet, kan man preliminärt misstänka att sverigedemokraten (som så många andra av hans sort) är driven av en ond demon som talar inifrån till honom och lurar honom att tro på sin egen mytomani. Detta är Vädurens typiska problem - att jagets upplevelse tillmäts för stor betydelse - och när Väduren impliceras i samband med Guds nionde hus, då blir individen fullständigt uppfylld av sin egen galenskap.
Tänk om den här mannen i stället varit underhållare - en ytterligare medlem i Monty Python - då hade detta vansinne kunnat avledas i harmlös riktning. Men nu har han valt att skapa sig ett rejält helvete när detta livet når sitt slut. Men man kan utifrån sinnelagshoroskopet lika gärna säga att själva kosmos var konfigurerat att skapa dessa FÖRDÖMDA BARN - det regnade själar över Jorden i två dygn som alla bär förtappelsens signum på den psykiska nivån. Månen och Mars - detta krigiska och makthungriga psyke - har en förhistoria i tidigare liv där det är enkelt att tänka sig förödmjukande förluster i maktstrider så att dessa själar kanske är revanschlystna krigsoffer från ett tidigare liv. Är det därför Sjunnesson försöker mucka till strid på Järvafältet? Är han en av de tragiska människor som inte har någon som helst insikt i sin själs dolda bagage?
Man kan inte blunda för det psykiska horoskopet som gör expansiva Jupiter till den onda daimonen, förlustbringaren, den sämre instinkten, etc. I detta särklass usla horoskop är det den onda daimonen som inte bara disponerar den aktivistiska Sol-Fisken att skapa en falsk typ av visselblåsare utan också söker den högsta maktpositionen (10e huset). Det är ren och skär självdestruktivitet - så Sjunneson kanske faktiskt i sitt sjuka inre VILL sina egna partikamraters undergång i ett krig på Järvafältet. Han vill se sina egna stupade, halvnakna i solen - han instruerar dem att ta av sig kläderna för att se extra gayiga ut - och döda under en flagg de inte ens står för själva! Hör vilken ihålig och oseriös röst den onda daimonen är!
Denna onda Jupiter går dessutom till ett extremläge på grund konjunktionen med den makthungriga demonen Rahu (Drakhuvudet) i makthuset. Minns att allt detta är Månens fantasier, allt som sägs här är att någon drömmer drömmen om makt, makt åt "förlustdemonen" - låter det galet? Antingen är astrologin ett risigt system eller också är den så skarp att den genom att kortsluta sig själv avslöjar att en del psyken verkligen är helt körda i botten!
Den här komplexa lodräta axeln gör frågan om Merkurius saklighet/desinformation där nere på den perspektivlösa pöbelns fjärdehusnivå till en akut fråga, och det var därför jag ventilerade möjligheten av psykologisk störning.
Eftersom Merkurius också är platshållare för det här stenbockspsykets relation till Gud, skulle man kunna beskriva dessa dygn då Mån-Stenbockarna föddes för den värsta busslasten egenmäktiga dårar, utan någon som helst kontakt med sanning och rätt. Här krävs fördelaktiga födelseklockslag för att ta udden av den här hårda Månen! Vilken kultur eller vilka kulturer återföddes dessa från? Onekligen höljdes hela Jorden av samma lunära missmod under dessa dygn så de många födslarna har alla sina egna individuella historier. Astrologin på den här nivån är ett alldeles för grovt verktyg, och t.o.m. med ett minutexakt födelseklockslag lär det aldrig gå att hitta namn och årtal. För detta krävs en levande kontakt med den egna själen.
Tillägg.
I slutet av 2014 yttrade sig Sjunnesson i "judehatsdebatten" (vilken av dem?) och jag hittade i denna högerspalt nedanstående analys av hur vridna själar skruvar - och dubbelskruvar - verkligheten. När själarna roterar så hejvilt i atmosfären kan det bara tolkas som att de är fördömda, de skulle inte känna igen Sanningen om de stod inför den. Det är instrumentaliseringen (Merkurius) av populära hållningar som indikerar en själ helt utan samvete eller kontakt med sin högre aspekt (som Sjunnessons Merkurius):
judehatet
Igår försvarade Jan Sjunnesson, chefredaktör på SD-nättidningen ”Samtiden”, Björn Söders uttalande om att ”man inte kan vara jude och svensk” med argumentet att SD är det ”mest Israelvänliga” partiet, och antydde att Söder därför inte kan uttrycka antisemitism. SD:s påstådda ”Israelstöd” betyder inte att man inom partiet tar ett konsekvent ställningstagande mot antisemitism. Tvärtom har otaliga representanter för partiet själva spridit, promotat, försvarat eller ursäktat antisemitism, och forskning visar att antijudiska attityder är mer utbredda bland SD-sympatisörer än bland sympatisörer till övriga riksdagspartier.
SD:s ”proisraeliska” hållning följer ett antimuslimskt mönster där länder som bl.a. Israel, Indien, Ryssland och ”det kristna Afrika” framställs och förstås som allierade i en påstådd kamp mot den muslimska världen. Resonemanget bottnar i en förvriden världsbild som är vanligt förekommande inom den högerpopulistiska sk ”counterjihad-rörelsen”. Det utgör en inverterad spegelbild av den ”propalestinska” och ibland ”proislamistiska” hållning som finns inom de antisemitiskt präglade delarna av högerextremismen; där palestinierna och i vissa fall extrema islamister ses som taktiska bundsförvanter i den föreställda globala kampen mot judarna eller den ”sionistiskt” dominerade ”världsordningen”. #antisemitism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar