Himmelen med dess beskrivning av det nyfödda barnets "miljö" är kanske inte "där uppe" som vi naivt plägar tro. Horoskopet kanske bättre ska uppfattas som en "projektion" som utgår ur just den plats och tidpunkt det är upprättat för, eller rättare, en projektion från den själ som där gjorde entré i livet.
Stjärnhimmelen kommer således inifrån själen själv och blir i och med födelsen i en människokropp till dess bortersta kulissvägg eller fond. Själen projicerar även ut sin mer näraliggande miljö, föräldrar, eventuella syskon och boförhållanden.
Själen gör dock inte detta på ett solipsistiskt vis (som om den vore den enda aktören som existerar - en falsk föreställning som dock, inledningsvis, dominerar det lilla barnet), utan projicerar den "objektiva" världen i komplext samröre med alla de andra levande varelserna.
Frågorna kring vad astrologi "är", leder rakt in i den klassiska filosofin, särskilt då medvetandefilosofin. Här tycks biskop George Berkeley på 1700-talet, utan att veta om det, ha återskapat den indiska vedanta-filosofin som håller MEDVETANDE för att vara det enda riktigt verkliga.
Men han kan mycket väl ha läst sin västerländske Platon, för idealismen är en tanke som funnits med mänskligheten hela vägen. Kanhända ända sedan de första själarna halkade in i drömmen om den här världen... Världen fanns redan innan själarnas "fall". Enligt Berkeley ligger Gud - den yttersta "mentalisten" - bakom alla själar och förlänar dem deras verklighet genom ha både dem och världen i sitt (obegripliga) sinne.
Han drömmer inte bara denna utan alla världar, inte mindre än de själar Han sedan ger friheten att kryssa genom och mellan världarna. Vi är med andra ord Gud skyldiga ett stort tack för att vi finns till. (Fast Han tvingar ingen att hylla honom, för, givet Guds existens, hur skulle vi inte kunna finnas till? Gud är det mest naturliga som finns.)
Och här är då vi, människorna på jorden - samma historia fast ur perspektivet av att ha tagit drömmen för bokstavlig verklighet. Egentligen är vi andesjälar som av anledningar vi totalt glömt involverade oss i den här föreställningen om ett solsystem med den beboeliga planeten jorden i ett väldigt kosmos.
Man skulle kunna kalla det för att den här gruppen andesjälar gått in i, och själva blivit en del av, en väldig rebus. Är det verkligen naturvetenskapen som kommer att ge svaret på Gåtan? Eller kommer mänskligheten så småningom att byta ut den drömmen mot en annan lek? (Drömmar inuti drömmar inuti drömmar...)
Här på jorden kan vi inte göra så mycket åt våra "ödeslotter" (horoskopet) - det är "på andra sidan" andesjälarna ritar upp ödet. Här, förklädda som människor, tittar vi bara på resultatet av våra designer, och i våra RE-AKTIONER kan vi bidra till att, på sikt, modifiera föreställningen. (Nyckelordet är sikt - synen som metafor för att inse något, se igenom sakens ytsken... Och kunskap befriar, eller hur?)
Därmed skulle horoskopet inte vara totalt spikat - men jag måste erkänna att det är med tvekan jag säger det... Har sett alltför många "överdrivna" horoskop bli exakt vad de förutspådde.
Kanske kan man säga så här: vissa andesjälar kommer hit utan ens så mycket fri vilja som att kunna vifta på lillfingret, medan andra resenärer - seniorerna - har valt löst uppritade program för sin vistelse på jorden.
Hypnoterapeuten Michael Newtons tre böcker om djupregressioner av klienter ända ner till att själen själv ger sig till känna när hjärnans vågor går riktigt långsamt, lär knappast bli salongsfähig forskning de närmaste åren. Men de är fascinerande läsning om livet på "andra sidan".
Vad är det för världar Newtons klienter i djuphypnos rapporterar om? Mentala världar, enligt vår filosofi, precis likadana som planeten jorden - helt verkliga för den som är där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar