Det astrologiska förhållandet att de båda var födda samma dag imponerar inte, vad det verkar. Och med rätta! Solen passerar genom att tecken på 30 dagar och den som söker identifiera sin personlighet på veckotidningsnivån, lär sällan bli övertygad.
Särskilt inte om man bor i västerlandet och följer den feltänkta zodiak som kommit att kallas den tropiska. Kanhända kan något börja kännas mer rätt för de båda om de istället besinnar att Solen enligt den astronomiskt korrekta sideriska zodiaken låg, inte i Vattentecknet Fiskarna utan i Lufttecknet Vattumannen?
Elementen Vatten och Luft är så olika två grundtendenser kan bli - där Fiskarna lever på känsla, är Vattumännen distanserade, svala och rationella!
Nej, att diskutera sig själv enbart på basis av soltecknet - och då förutsatt att det är den sideriska zodiakens tecken - ger på sin höjd en antydan om individens viljemässiga strävan, i det här fallet har alltså båda andesjälarna fötts under en Sol som indikerar att livsuppgiften i vidaste bemärkelse handlar om att skapa intellektuella begrepp, att medvetandegöra saker och ting på ett logiskt sätt.
Månen som sinnelaget säger mer än soltecknet
Där födelsetid saknas, brukar astrologin falla tillbaka på Månen som hinner besöka alla tolv tecknen på samma tid Solen avverkar bara ett. Här spetsas ett horoskop till betydligt och kan börja visa skillnader i sinnelaget.
Men de som är födda samma dygn har oftare än inte även Månen i samma tecken, som här. Båda har ett sinnelag av exakt samma typ som handlingsmänniskan (Solen) inom dem eftersom Månen i Stenbocken - i likhet med Solen i Vattumannen - har den OBJEKTIFIERANDE Saturnus som planetär härskare.
Det är inte undra på att dessa två individer fått på sin livslott att bjussa på sitt lustiga öde, och därmed hänga ut även sina sinnelag, sin mer personliga halva, till publik beskådan. De objektifierar sitt innersta - Månen, sinnet, det privata, känslorna!
Att de nu gör detta, bereder astrologen ett leende, för det är exakt vad man kan räkna med från ett sinnelag som går i Saturnus - objektivitetsprincipens - tecken!
Nej, man måste gå till den tredje och sista av astrologins "tre pelare" för att hitta förklaringen till att de två inte upplever sig som varandras spegelbilder (och heller inte är det).
För med en skillnad på fem timmar mellan födslarna uppfyller de två inte på långa vägar kraven som ställs för att man ska tala om "tidstvillingar", dvs barn utan några biologiska släktskapsförbindelser som föds samtidigt - och det behöver inte vara i samma stad eller ens land.
"Tidstvillingar": Betänk jordens rotation och att en unge föds exakt i soluppgången i ett land. Låt nu jordklotet snurra på en timma till, tills det blir soluppgång i ett annat land och ponera att där föds ett annat barn. Dessa är nu tidstvillingar om de är födda - relativt - i exakt samma astrologiska tid-rymd. De har alla sina planeter i samma tecken och de anländer båda till jorden under samma "stigande tecken" (relativt den lokala horisonten).
Så var nu inte fallet med de här två svenskarna där den ena är en förmiddagsfödelse (dygnets yang-halva enligt kinesernas synsätt) och den andra en eftermiddagsfödelse (dygnets yin-halva).
Ascendenten - uppstigandet från "andra sidan"
Den tredje och viktigaste nyckeln i astrologin är således ascendenten - det tecken längsmed zodiaken/solekliptikan som stiger vid födelseortens östra horisont vid födelsen. Här "knyts bandet" mellan himmel och jord så att säga.
Den östra horisontpunkten (där Solen stiger upp var morgon) har ett kraftfullt symbolvärde, en platshållare för livets återfödelse varje morgon. I termer av personhoroskop blir ascendenttecknet (latin för "uppstigande") en symbolisk markör för den reinkarnerande själen som nu återkommer till jorden i en ny människokropp.
Och här skiljer sig slutligen de två dag- om än inte tidstvillingarna! Mannen på förmiddagen anländer till världen med Tvillingarna som sin individuella signatur och kvinnan på eftermiddagen med det traditionellt kvinnliga tecknet Kräftan!
Därmed kommer också varje planet på himmelen att ligga i olika "hus", dvs tendera att manifestera sig via olika livsområden, trots att det är exakt samma "himmelska influenser" i båda fallen.
Givet de två skilda rollspelen Tvillingarna och Kräftan är det intressant att notera mannens val av läraryrket. Tvillingarna har med kommunikation att göra, via sin härskare Merkurius. Kvinnans val av logopedutbildning rimmar väl med Kräftans härskare Månen, som återknyter exakt till vad vi sade tidigare om att OBJEKTIFIERA SITT SINNESINNEHÅLL.
För är inte detta vad det handlar om när man formulerar sig i distinkt uttalade ord? Saturnus är gränsdragningens (artikulationens) planet och Månens nära placering invid Venus (välbehag) tyder på att båda "tänder" på skönt formulerade ting och vacker fysisk (konkret) formgivning - Stenbocken tillhör ju Jordelementet.
Kvinnan har valt detta som sin uppgift, medan mannen, född under den maskulina förmiddagen ("yang"), väljer sin solära sida där vi hittar Solen i kombination med kunskapsförmedlingens Merkurius! Touché!
Astrologin som en modell i medvetandet
För en spännande och aktuell bok om hur Guds eget medvetande splittras upp i otaliga enskilda jag-medvetanden, se den amerikanska fysikprofessorn Amit Goswami, som efter sin pension blivit ett riktigt dynamitpaket. Han betecknar sig som "kvantaktivist" och söker nu tillbakavisa den naturvidriga ateismen som spridit sig i västerlandet till följd av de materialistiska vetenskaperna.
Vetenskapen i väst har ännu inte fattat vilken sensation kvantfysiken är - detta har flera Nobelprisbelönade fysiker sagt - och Goswami (tillsammans med sin gode vän, läkaren Deepak Chopra - en annan indier som lyckats bra i Amerika), drar nu som pensionär sitt strå till stacken för att ändra på våra missuppfattningar om en del grundantaganden.
Som t.ex. det att materien kom först och först i slutändan "råkade" producera lite medvetande via hjärnan. Det är tvärtom, visar kvantfysikens experiment: medvetandet är en förutsättning för att materia skall "bli till"!
Inte bara fick västerlandet zodiakberäkningen om bakfoten, ungefär samtidigt som vi dumpade (den i och för sig allt mer felaktiga) zodiaken och gick in i den moderna tiden, spårade också vår vetenskap in på en lika skev och ensidig modell. Sannerligen, vi lever i en omvärderingens tid!
Goswami menar att världen nu kommit så långt att det är dags att knyta ihop den gamla religiösa världsbilden (till vilken förvisso astrologin skulle kunna räknas), med den vetenskapliga.
För paradoxen är alltså den, att den totalt materialistiska 1800-talsfysiken födde ett märkligt barn - kvantfysiken - vars egendomliga fynd avslöjar att farfar och farmor - det som gick före materialismen - gjorde helt korrekta antaganden, låt vara att föraningarna ännu inte baserades på vetenskap som vi definierar den.
Medvetandet (Gud) finns innan materien, och själarna existerar innan barnet ens är påtänkt av föräldrarna. När vi föds offrar vi bara en enorm massa medvetande (merparten av det som är vi) för att lära oss leken som pågår på jorden. Amit Goswami lånar här in det indiska begreppet lila (lek) för att påminna om att inte ta det vi ser och hör här och nu på alltför bokstavligt allvar.
Dina käpphästar idag, det du kanske inte skulle gå i döden för (för vem vill längre offra sig för något?), men åtminstone ivrigt försvara på något skränigt internetforum, är bara en dröm som du i morgon bara kommer att le lite skevt åt!
Leken går vidare och de mentala ramföreställningarna (paragidmen) avlöser varandra. Båda de här "dagtvillingarna" föddes till den mentala ramföreställningens tecken - Vattumannen - vilket antyder att de i sina liv kan komma att syssla med policysättande av något slag.
På grund av den framväxande insikten att kvantfysiken påvisat det "unitiva medvetandet" (Gud) ska de här två horoskopen, med fem timmars mellanrum, inte ses som två separata individer - på det egocentriska sätt som västerlandet till sin egen förbannelse sökt höja sig över andra kulturer - utan mer som två perspektiv som samma medvetande intar till världen och sig självt!
Vi är alla en och samma varelse, om man drar saker till sin spets och jobbar alla för en sak: Leken (som kan vara nog så allvarlig ibland).
Astrologins uppgift är bara att illustrera i vilka avseenden vi avviker från varandra, den handlar aldrig om att peppa ego-medvetenheten, vilket är en farlig väg för världen att gå i dessa tider.
Jag tror dessa två individer där både Månen och Solen - själ och hjärta - disponeras av gränsdragningens herre Saturnus, tjänar ett visst "objektivt" syfte, och de vet det och går därför ut med sin berättelse. Men vilket detta syfte är, kanske klarnar först lite längre fram på vägen.
PS. I fallet äkta tidstvillingar, där bara några minuter skiljer, har det rapporterats om häpnadsväckande gemensamma mönster i de respektive livsödena. Jess Stearns A Time for Astrology från 1972 innehåller några spektakulära exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar