Ge Sturmark ledigt!

[Långt inlägg, cirka 6½ A4-sidor]

Morgonkaffet störs av att P1 kallat in Humanisternas ordförande Christer Sturmark att kommentera frågan om kristna inslag vid skolavslutningen.

På hans patenterat okontrollerade sätt klarar han inte ens en lågmäld morgondiskussion i radion utan att börja prata mitt i den kristdemokratiska kvinnans replik med en ond diktators tonläge.

Sturmarks i förstone ganska harmlösa horoskop förtjänar en kort specialstudie just med avseende på den obalanserade sekularismen, ja hans oförsonliga hat mot religionen som fenomen samt metodiska arbete på att hävda att gudsbegreppet inte svarar mot något "verkligt".

(Filosofen Plotinus: "Den Ende är bortom varat.")

Är månne Sturmark som ordensbrodern och ateist-biologen Patrik Lindenfors också ett "offer" för en religiös barndomsmiljö? Stannade de facto Sturmarks mognad redan i unga år så att det är en enda stor personlig psykisk hang-up han är ute och marknadsför?

Minns att det finns så kända tänkare som pragmatikern John Dewey [1], vars hela ateistiska världsbild formats av att det var "tråkigt i kyrkbänken". Det säger något om hur skevt våra psyken kan utvecklas över tid om man med en känsla som bas sedan ägnar resten av livet att samla argument som söker rättfärdiga denna känsla. 

Oaktat anledningen till Sturmarks patologi är det just den här i sig totalt irrationella efterrationaliseringen vi ser i verksamhet på hans födelsehimmel.

Tunnelseende och hetsiga krigaren Mars fyller en fin funktion på idrottsarenan. Den signifierar också genom sitt härskarskap över Skorpionen den blinda och omedvetna reproduktionsdriften i naturen.

Den är, om någon missat det, förnuftets och intelligensens raka motsats. Däremot kan Mars i kombination med t.ex. Solen indikera en förhöjd stridbarhet (se Charlotte Kalla, OS-medaljör) eller intelligens (enligt astrologen Charles Carter). I det senare fallet anses Mars intensifiera Solen och det är förstås den senare som representerar intelligens.

Just det här resonemanget kan tyckas lite skakigt givet är Solen redan i sig representerar ett slags maximum - vad skulle den i jämförelsen oansenliga Mars kunna tillföra? Men kritiken beror på literalistiskt tänkande. Minns att vi talar inte om fysiska himlakroppar utan om arketyper eller gudar!

I idévärlden är ett samarbete mellan den viljemässiga Solen - Helios, Apollon - och den passionerade Mars/Ares ett starkt team!

Sturmark prickar in det jag inledningsvis kallade horans syndrom men övergick till att beteckna mer neutralt, som "förhöjt libido": till Mars blinda drift söker sig en gatflicka som tänkt sig tjäna pengar på den kåta torsken.

Mars och Venus i deras mest genanta variant passar nu Sturmarks faktiska "nervighet" och "livsgärning" givet att han inte alltid sitter och plinkar på ett piano - ett mer lämpligt verktyg för den typ av libido som alstras i sensationalistiska och kännande Vattentecknet Kräftan.

Som tidigare noterats på bloggen är Humanisterna bara en franchise-pryl importerad från utlandet som en i raden av Sturmarks många mindre lönsamma företagsidéer. Det får man ge honom: han är ettrig och vägrar inse vilken medioker entreprenör han är! Påminner en del om parodiske Bodströms allt-i-allo-approach till karriären. "Nånstans ska det väl bli lite klirr i kassan. Jag tror jag skriver en bok, också."

Men ska man låta sådana här uttala sig om kristna ritualers vara eller inte vara i det svenska samhället? Särskilt som den här måttlöst profithungriga Kräftan mörkar sin irrationella känslonerv för sig själv genom att klä upp sig som en förnuftets förkämpe?

Se hur Mars - med horan Venus [2] i släptåg - angriper och degraderar hans förnuftsplanet Saturnus i det rationella Lufttecknet Vattumannen. Här är det perfekta exemplet på en djupt irrationell natur som samlar torra förnuftsskäl för att den egna aversionen är den legitima hållningen.

Solen i Lejonet blir i dåliga utföranden till megalomani eller hybris och bidrar till bilden av en som - nervöst störd i Kräftan - försöker överrösta den andra parten i en dialog. Saturnus svåra attack mot Solen begränsar Sturmarks intelligens, och det är tendensen att luta sig tungt mot logiska tankekonstruktioner som just mattar och helt blockerar det som Platon avser med intelligens.

Här indikerar Lejonets tecken emellertid också den äkta humanismens fokus på människan, individen. Men Sturmarks totala horoskop faller kort om den ursprungliga humanismen, som inte alls var religionsfientlig till sin natur - dess historiska portalfigurer hade alla en mer genomtänkt världsbild än Sturmarks, som omfattade ett högsta väsen.

Den fabricerade humanism Sturmark själv ger uttryck för är, astrologiskt betraktat, en följd av ett flertal konvergerande indikationer: känslans efterhandsrationalisering, Saturnus blockering av den sanna Solen (andligt mörker, materialism och kontrollbehov, etc).

Samt, ett psyke (Månen) som i Jungfrun tenderar mot perspektivlöst detaljplotter. Jungfrun ska nu sköta det praktiska detaljarbetet åt sin arbetsgivare Lejonet (Jungfrun är Lejonets högra hand), men i det här laget är arbetsgivaren - Solen - inte tillstädes av skäl vi redan noterat!

Då blir inte mycket kvar förutom den Saturniska myndighets-, kontroll- och censurivraren. Då får vi en visionslös (usel) entreprenör, en lögnare som silar fakta som det passar hans irrationella sida bäst, och den oärliga tjänaren Jungfruns smygande i bakgrunden efter materiella fördelar för sig själv.

Sturmarks andliga resning är inte imponerande. Men då ska man veta att astrologi är ett strängt system, det är oerhört svårt att pricka in "alla rätt".

Och här är den sekulära människans största brott mot mänskligheten: den söker skrota religionerna som finns på jorden för att påminna människan att hon inte är perfekt och att det finns ett andligt arbete att utföra på sig själv. Humanismens och Jonas Gardells brott mot mänskligheten är att säga "du duger som du är".

Naturligtvis har vi inget val: men att nöja sig med status quo är bara en sanning om du fastnat i lögnen att ditt i detta nu döende ego är det sista ordet och den reglerande principen i universum! Mänsklighetens parodiska hybris - att tro hon är det främsta skapelsen har frambringat bara för att hon är så svag i sinnet att hon inte kan famna skapelsen i dess helhet, och än mindre är rustad att iaktta eventuella andra världar eller dimensioner utöver sin egen rumtid!

Säg hellre ätt du är ett "fortskridande arbete" och att det här får duga som måttet på hur du hittills förvaltat VÄGEN, den oändliga.

Som Saturnus indikerar kroniska sjukdomar - karma från tidigare liv - är Sturmark ödesbestämd för den särskilda icke-intelligens han predikar som förnuft. Han blev svensk för att svenskarna behöver höra hur de själv tänker i mångt och mycket. Ödet arbetar homeopatiskt: ont måste med ont fördrivas.

Men spontant känner jag bara: Sturmark - ge honom ledigt på skolavslutningen och kalla tillbaka prästen till kyrkrummet så barnen kan få sin välsignelse!

*****

"Bonusspaning"

Så intressant är Sturmarks dissociativa eller efterhandsrationaliserade störning mellan Kräftan och Vattumannen (icke-mixen mellan Luft/Vatten), att jag sökte igenom ~4.200 sparade horoskop för att se på vilka andra sätt det här "syndromet" tagit sig uttryck hos offentliga personer.

Givet Saturnus cykel om knappa 30 år och det faktum att både Venus och Mars måste befinna sig i Kräftan, samt att datasamlingen glesnar ju längre tillbaka i tiden vi går, är det lätt att förstå att träffarna på sökmönstret skulle bli få. Det blev sex stycken förutom Sturmark:

Christer Sturmark 7.9.1964
Hans Wiklund 17.9.1964
Janeane Garofalo 28.9.1964
John L. Hall 21.8.1934
Kjell Lönnå 2.8.1936
Rosie Perez 6.9.1964
Yves Saint Laurent 1.8.1936

Det här är en ohyggligt intressant liten samling! Inte bara för att Yves Saint Laurents närvaro vagt bekräftar min tidigare tes att Sturmarks religionshat baserar sig på en latent eller undertryckt homosexualitet. Men han efterrationaliserar till och med här och söker andra sätt att avfärda religionen än just det skälet som är hans eget.

Kristendomen ser som bekant inte praktiserad homosexualitet med blida ögon, så Sturmarks egen natur har inget att hämta i religionens värld. Detta maskerar han sedan med en stor och uppblåst föreställning om den "sekulära svensken" förment fullbordade förfrämligande från det kristna ritualet. En avsiktlig avledningsmanöver, en s.k. "dissociation" - en bit av en hel världsbild och ett stort spektakel baserad på självlögn (bortträngning).

Hans Wiklund är visserligen ihop med en f.d. fotomodell (Emma Sjöberg) men något fjolligare vare sig som filmrecensent eller när han snurrar ett lotterihjul i någon marginell tv-kanal får man leta efter. Kredd dock till att han använder den påtagliga femininitet som hettan i Kräftan tecknar till sin fördel: spelar harmlös charmig pojke. Skälet till hans bättre sammanhållning är enkelt. Han är i princip BARA Jord och Vatten, alldeles för flegmatisk för att orka med de hitlerska uppbrusanden som genomfar Sturmarks sargade och självrepressiva väsen.

Körledaren Kjell Lönnå uppvisar också en mer fungerande version av signaturen eftersom Solen, Mars och Venus i Kräftan omvittnar en genuint själslig och musikalisk natur och här tycks störningen mot Saturnus i Vattumannen ge en helt logisk effekt: Kräftan/liten grupp, Vattumannen/stor grupp - Lönnå populariserade genom tv-rutan körsång i hela landet!

Vatten/Luft-barriären kan här läsas som gränsen mellan två världar: händelsen "inne i tv-burken" och dess indirekta påverkan på svenska folket framför teven. Det är möjligt att Lönnås liv innehållit skarpa gränser mellan små grupper och omgivande grupper eller ideologer även på andra sätt, men jag vet inte.

Lönnå var också ett fullmånebarn och den något stela Månen i Stenbocken syns här återigen på samma sätt som hos schlager-Anna: som stiliserad, formaliserad (inrepeterad) sång! Här alltså körsång alla sjunger, dikterade av körledaren (diktatorn) Saturnus (i härskarläge mitt i den stora gruppens tecken Vattumannen).

John L. Hall har jag inga kunskaper om alls. Han fick Nobelpris i fysik/matematik 2005 för sitt arbete med precisionsspektroskopi.

Återstår två amerikanska skådespelerskor, båda har det allra mest koleriska slaget av utlevelse. Brooklyn-bruden Rosie Perez är en vansinnigt snacksalig kvinna, ful i mun och massor av sexanspelningar på sin kurviga latinska kropp - men hjärtat på rätta stället. Hon blev väl aldrig ens B-skådis, men som lokal New York-kändis har hon setts i David Lettermans tv-soffa.

Janeane Garofalo noterade jag i charmiga tjejrullen Romy and Michele's High School Reunion som en kolerisk och bitter karriärkvinna som hatade sitt förflutna och uppfinner en cigarett som hetsröker sig själv - för de riktigt otåliga!

Eftersom den andliga (arketypiska) världen genomsyrar vår egen, t.o.m. i de filmroller skådespelare "väljer", ser jag i den här rollen Sturmarks totala brist på emotionell balans. Janeane är också den enda av alla sex som har samma kommunikationsstil (Merkurius) som Sturmark! Merkurius i Lejonet hämmad av Saturnus i Vattumannen.

Janeane gör också ett memorabelt inhopp i tv-serien Två och halv män, i en tillfällig affär med Charlies våpiga lillebror Allen. (Jon Cryers fascinerande "rubbade" horoskop här.) I den rollen visar hon återigen sin talang för att spela en patologiskt självrepressiv natur där den djupa psykiska sjukan (Mars/Venus i Kräftan) ibland tränger upp genom den saturniska självkontrollen. Det hela liknar, som sagt, Sturmarks eruptiva tendenser vilka riktas ut mot andra (religionerna) som får spela syndabockar.

Observera att Mars/Venus i Kräftan är inte "djup psykisk sjuka" i alla horoskop! Visserligen är Mars fallen i detta tecken (minns Länspolismästaren!) men varje astrologisk ingrediens ingår i ett större sammanhang. Hans Wiklunds Sol och Måne i Jord är t.ex. en så "jordad" grundnatur att den gjuter olja över Kräftans själsliga oro/libido och kvar blir bara den enklaste sortens sensualist, lätt introvert och bara intresserad av konsumtion.

Till den Vatten/Luft-störning vi här inspekterat har emellertid Janeane och Sturmark också den merkuriala (kommunikativa) principen hämmad av Saturnus och eftersom elementen är Eld och Luft får vi därför ett koleriskt och halsstarrigt uttryck. En perfekt grogrund för en diktator. Lyckligtvis håller det svenska nationalhoroskopet ett högre tonläge än Sturmarks (Solen med Jupiter i Vattumannen!), och därför imponeras inte svensken i gemen av hans maskerade intolerans.


_____
Noter.

1. John Deweys horoskop har beröringspunkter med Sturmarks, främst för att det rasar i två delar med den omedvetna sidan i Vatten (Månen, Jupiter och norra noden i Kräftan) och den medvetna sidan i Luft (Solen, Merkurius och Venus).

Därtill en illa placerad Saturnus i Lejonet och Mars i Jungfrun: dvs, kortslutning mellan Eld och Jord (Saturnus i Eld, Mars i Jord)- en potentiell förmörkare av förmågan att förstå (eller rättare: uppleva) andlighet. Minns att den enstaka flugan aldrig gör någon sommar, men här samlar Dewey ihop många faktorer som sammantaget talar mot ett sinne som förmår höja sig till den sanna filosofin (religionen).

2. "Horan Venus" - En och annan läsare har kritiserat bloggen för att förmörka saker för mycket. Dessa har inte uppfattat att ett epitet som det ovan inte står för Venus generellt, utan är en skräddarsydd fras just för det här specifika horoskopet apropå den specifika omständighet som studeras.

Att pengarnas och kärlekens gudinna här antar en prostituerads natur beror på förgrovandet från Mars samt att hon blir ytterligare degraderad genom att "rationella Saturnus" vägrar ha med den erotiska kärleken att göra. Saturnus dissocierar sig och Sturmarks sexuella repression SKAPAR MONSTER I HANS OMEDVETNA!

Carl-Gustav Jung: de gudar (och gudinnor) du visar på dörren kommer tillbaka bakvägen som din psykiska sjukdom. I den meningen beskriver det här inläggets version av dissociationssyndromet sinnessjukdom och hat mot könet/njutningen. Kanske t.o.m. kronisk impotens.

Saturnus representerar fixerat karma och man kan därför säga att detta monster följde med honom in i denna inkarnation. Han har orent mjöl i påsen från ett annat jordeliv. Sturmark kan ha varit offer för religiös förföljelse eller själv varit en diktatorstyp så att han av bara farten fortsätter trakassera religionerna. Eller bådadera!

Eftersom vi har så många liv bakom oss, är det lönlöst att söka precisera sin långa förhistoria via de planetära indikationerna. Själv nöjer jag mig med att betrakta hela födelsehimmelen som vårt karma - allt som står skrivet är kvaliteter och tillkortakommanden som själen arbetat fram genom sina liv.

I Saturnus repression finns både den goda självkontrollen förvärvad genom måttfulla tidigare liv, men som i Sturmarks fall med antydningar om att f.n. andra, mer problematiska tidigare liv förfallit till återbetalning. Mannen har ett gott grepp om formalia, men samtidigt är Saturnus själv störd och den stör därtill och krossar det som borde ha varit en ädel Sol. Det lägre sinnet står i Jord (Månen) och släpper heller inte igenom Solens sanna Eldnivå.

Detta senare är viktigt: En Eld/Jord-störning kan ha svårare för religion och andliga frågor än en renodlad Jord-natur! Detta visade sig i genomgången av teologer och jag spekulerade i att Jordelementet - då det höjer sig över materialism - kan uppskatta religion just för dess strukturskapande natur.

Arketypiskt krig: USA vs BP

[4½ sidor långt inlägg]

Expressen provar i en rubrik att matcha USA:s Obama mot BP:s Svanberg. Och tanken är inte dum, astrologiskt. Det skulle till och med kunna vara så att Obamas horoskop kan hjälpa till att precisera aktieklipparen Svanbergs mer exakta födelsetidpunkt. Det här oljekatatastrofala dramat har redan nu kvaliteter som gör det "larger than life" - det finns något evigt, arketypiskt, över historien. Det onda mot det goda.

Människor i viktiga positioner har ofta ohyggligt exakta indikationer i sina horoskop, vilket franske statistikern Michel Gauquelin upptäckte i sina studier av "Mars-effekten" i horoskop för läkare.

Jag vill här leka med tanken på att Obamas aktiva Sol i Kräftans 20e grad närmast exakt på graden skulle kunna matcha Svanbergs passiva (eller re-aktiva) Måne i Kräftan. De två herrarna bildar en dyad, en perfekt yin/yang-kombination. De var gjorda för varandra, för ett showdown.

Till skillnad från Obama är enbart födelsedagen för den solbrände yuppie-svensken publik information. Det är inte konstigt. I Sverige har det aldrig funnits någon medvetenhet om att klockslag bär på en signifikans utöver att markera hållpunkter i tiden för att underlätta praktiska göromål - som t.ex. möten mellan människor. Vid dygnets öppning befanns sig Svanbergs Måne i Kräftans 13e grad. För att "vrida fram" Månen till en exakt konjunktion med Obamas Sol, behöver vi bara lägga på dryga halvdygnet.

Man kan kalla den här typen av rektifikation för idealistisk. Sök inte i astrologisk litteratur efter den, detta förfaringssätt existerar mig veterligen inte. Detta är Platon och hans lära om Former tillämpad i praktiken!

Arketypiske psykologen James Hillman noterar t.ex. att det inte spelar någon roll om att en avmagrad fotomodell bär upp mer än tre gånger så mycket kroppsvikt mer kvadratcentimeter på sina fotsulor som en elefant, eller att en häst drar dubbelt så tunga lass som elefanten i förhållande till kroppsvikt - likväl är elefanten en formidabel sinnebild för det starka och stabila dragar- och lastdjuret.

DIKTEN ÄR VIKTIGARE ÄN DEN EMPIRISKA VERSIONEN AV VERKLIGHETEN.

Den senare, ett tillhåll för alltjämt begränsade själar som behöver exakta hållhakar för att hålla kaos på avstånd, återger i själva verket Verkligheten sämre. Dessa räddhågsna själar låter sig nöja med en berättelse som bara är en serie mätpunkter, något även astrologin skulle kunna anklagas för om den inte också byggde på bildtänkande. Därför berättar dikt och konst och god astrologi så mycket mer än matematisk-kvantifierande discipliner.

Detta är inte att förneka den magi som innebor i talens värld - den kapaciteten har fört människorna ända till månen och tillbaka! Men det är bildspråket som är själens eget språk och ytterst är även den exakta matematiken en värld av föreställningar. Bortom rumtiden finns inga måttenheter, men väl deras styrande idéer. I andens värld råder andra "naturlagar", och det är här vi permanent står, i detta nu, som eviga Observatörer.

Svanbergs rektifierade horoskop skulle alltså kunna sägas vara det sanna ur Idévärldens synpunkt, även om hans födelse väl knappast lär ha inträffat 14.15 när Månen ur vår mätbara domän ockuperar 19 grader och 14 bågminuter av Kräftans tecken - den exakta positionen för Obamas Sol.

Även utan den här tankeleken bildar de två männen mellan sig en nymåne - inte enskilt men men som två delar i ett och samma drama. Nymånen bär i sig på en symbolisk signifikans. Den är knuten till flera motiv, bland annat det heliga bröllopet mellan själen och anden. I kristendomen är det bruden och Kristus som går samman till ett. Den lägre, själsliga människan, bränns upp, och hennes högre andesjälv bryter igenom och blir till upplevd medvetenhet.

Den amerikanska utgåvan av Leonard Cohens debutskiva innehöll
en för många gåtfull illustration som "fimpades" i den europeiska versionen.

Det Jesus menade med den stundande "gudamänniskan" förverkligas här i det sakrala bröllopet. Sekuläre ateisten Nietzsche hade ingen aning om vari en sann "övermänniska" bestod, men som jag fattar saken, påminner hon mest om ett medium, en klärvoajant - en individ med extrem intuition. Hon har brutit igenom den logiska ärthjärnans begränsande terror och upplever nu större sammanhang i direkta kognitiva akter (förnuftet måste naturligtvis sedan organisera upp intrycken i grammatiska meningar).

I platt och ofilosofisk västastrologi har nymånen istället kallats det perfekta ögonblicket för en projektstart. Och om det låter aktivt och "på" och bra på alla sätt och vis, glöm inte medaljens baksida: Månen, som representerar reflektiv förmåga och fördjupande av ett ämne, är "bränd" eller osynliggjord vid nymånen.

Man kan tänka sig att viljan att fundera och reflektera är nedsatt hos de här människorna - Solen eller den aktiva handlingsmänniskan dominerar kombinationen - och det är därför det är bra "tider för projektstart". Tankearbetet ska nu redan vara färdigt. Månens dröjsamhet (alltunder den reflekterar och assimilerar given från den aktiva Solen) är inte önskvärd i lägen som kräver riktad framåtanda.

Vad händer med Svanbergs himmel om vi använder världens mäktigaste man, USA:s president Barack Obama, som rikslikare?

Jo, det intressanta att Saturnus - viljan till makt - placerar sig EXAKT i öster på svenskens norrländska himmel. Saturnus är också materialismens princip. Som kontrast kan noteras att undertecknad har sin Saturnus sjunkande i väster - en materialists död! Och mycket riktigt utgår bloggen från den filosofiska idealismen som håller före att vår värld är en produkt av medvetande, inte materia (som genomgått en evolution).

*****

Att Svanbergs Saturnus, hans ledande princip för denna inkarnation, står i Jordelementet är också signifikativt. Likt Obama söker han ledarskap inte som någon vag ideolog eller spökskrivare utan rent fysiskt, med sin person i fokus. Han vill vara boss. I Jordelementet agerar de själar som fallit längst från nåden ut sina föreställningar genom de grövsta medlen eller tillhyggena - genom det materiella, kroppsliga verklighetsupplevelsen.

Vår idealistiska rekonstruktion av den ultimata kampen mellan gott och ont visar också att den ondes avsevärda sug efter pengar finns tydligt angivet. Mars är inte bara en krigare och olycksbringare, den är också ett tändstift eller en trigger. Den visar var den köttsliga impulsen tenderar att uttrycka sig. Här har Mars passion lokaliserats till rum nummer 2 - pengarnas hussektor.

Och härifrån skapar Mars maximal förödelse i det nionde huset för samvete och högre medvetande genom att kasta sitt onda 210-gradersöga. Det är svårt att föreställa sig en sämre moralisk fiber än att få in materialistiska Oxen inklusive sin härskare Venus - pengarnas planet och sinnlig njutning - i nionde. Som bäst representerar detta en korttänkt icke-filosofi som hedonism - att leva för sina sinnens tillfredsställelse - men med det korrumperande angreppet från Mars knyts det andra och nionde huset samman på ett högst olyckligt sätt.

Viljan till pengar går hand i hand med en moral som inte har något annat än just pengar i åtanke. Det här är inte en filosofi värd namnet, här tecknas ont ha-begär: en människan enbart på jakt efter gratifikation i världen. Detta är vad äldre och mer klarsynta kulturer skulle ha kallat ett Satans barn.

Expressen-artikeln rapporterar att av allt Svanberg kunde ha företagit sig när katastrofen var i tilltagande och BP-aktien sjönk, så valde han att för egen del investera i BP aktier för 12 miljoner kronor - uppenbarligen i hoppet om att kunna göra sig en god hacka (sedan bolaget rättat till oljeutsläppet och aktien gått upp i kurs igen)! Mitt under pågående katastrof sitter han och spekulerar.

Tränade astrologer, se samtliga indikationer om pengar i den idealistiska rektifikationen - inte minst ego-berikandets Jupiter i åttonde huset för ANDRAS PENGAR och hur detta knyter an till månnoderna i passiva 12e och 6e-huset (där ledarskapsaxeln Lejonet/Vattuman kanske säger något om att hålla låg profil...). Jag börjar tro att hans alltför långa tystnad enkelt berodde på att han ENBART hade sina ekonomiska egenintressen för ögonen under den här perioden!

Detta säger allt om vilken typ av mentalitet som genererar ondskan i vår värld. Jag är rädd att mitt första inlägg om BP-ordföranden kan ha träffat huvudet på spiken: han är en av dem som skulle offra världen för sin egen vinning, som Atlantis folk ställde till det en gång, i samma trakter som oljekatastrofen i Mexikanska golfen enligt ockulta legender.

*****

Obamas stigande Saturnus i öster, bär visserligen på en fallen Jupiter. Filosofins och det högre medvetandets signifikator kontrolleras under sin passage genom Stenbocken av Saturnus - denna världens herre och tillika materialismens princip. Obama är en krass realpolitiker och en materialist. Jag tror inte han fattade vidden av sitt nytillträdda ämbete i början när det läckte ut foton på en vältränad muskeltyp.

Detta missöde indikerade hur flat Obamas filosofi var vid den tiden och hur omedveten han var hur att föra sig. Nu har han skaffat sig vett nog (bittra erfarenheter) att dölja sin kropp för att inte den simpla och ytliga materialismen i hans grundsyn och sitt livsöde ska lysa igenom alltför starkt.

Men någon av de stora idédrivna (Luft) presidenterna kommer han aldrig att bli. Om det vittnar hans veka Sol i Kräftan i sjunde huset ("i händerna på den andre") alltför tydligt.

(Det är f.ö. samma döende Sol som Mona Sahlin har, om än i ett annat tecken. Och Obama och opinionssiffrorna är också en instabil sak. Hjältens symbol Solen är världsligt svag vid solnedgången!)

En jämförelse mellan den färgade Obama och Tiger Woods horoskop (nytt fönster) visar på en tematisk överensstämmelse som jag tror kan illustrera den färgade mannens behov av att spela (om än inte vara) fläckfri i den vite mannens värld. Båda har den obefläckade och välstrukna skjortans tecken Jungfrun som en viktig nyckel. Tiger har Jungfrun stigande i öster (och lika chic och elegant som Svanberg enligt hans idealistiska rektifikation).

Jungfruns härskare Merkurius befinner sig sedan i den perfektionistiska ytans tecken Stenbocken och opponeras (eller hålls i järngrepp) och den perfekta kontrollens planet Saturnus - Stenbockens härskare som här finner sig skadad i Kräftan. Summan av indikationerna är i vilket fall en riktig lergröt (Vatten- och Jordtecken) vars gist är att kommunicera (Merkurius) en välorganiserad och proper typ.

Hos Obama syns nästan exakt samma budskap: Nu är redan Saturnus i härskarläge i Stenbocken på ascendenten ett rent budskap om extrem uppbundenhet vid formspråk. Hans nionde hus för filosofi och moralisk medvetenhet är Jungfruns, och tillfälliga niondehärskaren därför Merkurius - precis som hos Obama kontrollerad av formalismens Saturnus! Samma tecken, samma fokus på materiella åtbörder. Den svarte mannens tryck att vara mer otadlig än de vita själva för att undvika kritik.

Men kritik har det varit. Och för Svanberg har det gällt både undfallenhet (osynlighet) och senfärdighet. Vårt idealiserade horoskop prickar in en fullträff till eftersom synkningen av hans "nummer 2" (Månen) till Obamas "nummer 1" (Solen) råkade ge denna sällsamt exakta "saturnusuppgång". Indisk tradition säger bättre än Saturnus som Kronos (tidens herre) vad det handlar om med den här grundtypen, planeten heter Shani på sanskrit: Den Långsamma!

I den försiktiga Saturnus natur ligger i att den avvaktar och dessvärre för Obama så dominerar Saturnus över hans Jupiter - båda i öster. Expansiva och "på" Jupiter är fallen i Saturnus negativa hemmatecken och med en Sol döende i väster, är kanhända amerikanernas kritik över honom berättigad: för sent, för svagt. Sjundehussolen tenderar att bli en marionett i händerna på partners, och Obamas horoskop luktar materialism. Han låg i säng med den vite mannens värld och oljebolaget BP är en del av den värld som när honom.

*****

AB, DN: "Obama uppmanar (indirekt) Svanberg att agera"
SvD: "Tystnaden kan kosta Svanberg jobbet"
SvD: "Obama uppmanar Svanberg att agera"

Vilse i cyberrymden (del 2)

I första delen uppmärksammades ett P1-program som via kulturtyckarna Alexander Bard och Isobel Hadley-Kamptz frammanade ett framtidsscenario med den ständigt uppkopplade "nätokraten" som alltings mått.

Bard presenterade den ständigt uppkopplade människan som "schizoid" (fast med positiv valuering) - en människa i avsaknad av ett egentligt sammanhållande jag, en hoppjerka som byter roller och identiteter på nätet som erfordrat.

Isobel fyllde i med subjektivistiska impressioner av en jag-kärna - produkt av den fysiska hjärnan och därför icke-substantiell, overklig - och hur detta imaginära jag fullständigt upplöses på webben så att man blir en liten nod i ett sammanhängande helt.

I denna miljö har nu "den gamla människan" (hint: aposteln Paulus) avlastat sig delar av det tyngande kunskapsbagaget och kravet på ett hederligt dagsverke genom att helt sonika släppa lättillverkade omvärldslänkar i sin text. Enkelt för nätokraten själv men enorma mängder arbete lastat på läsaren som vill kunna förstå den kontext kommunikatören själv lever i men avstår från att ens i destillat förmedla. Allt för att inte tappa sitt självförglömmelsens rus i nätets oceaniska symbios mellan de kommunicerande (pladdrande) noderna.

*****

I den här fortsättningen ska jag peka på hur perfekt de båda givit uttryck för sitt astrologiska soltecken (enligt den gamla sideriska zodiaken). Solteckensastrologin har med rätta blivit bespottad på grund av det banala sätt ämnet hanteras av de flesta astrologer i veckopressen. (Och att zodiaktecknen ligger 4/5-delar snett gör inte saken bättre.)

Men soltecknet är på en djupare nivå det man kan kalla själens "livsuppdrag" för detta besök på jorden. Zodiaktecknet kan liknas vid en av Platons Idéer eller Former. Den har en enorm kapacitet att gestalta sig på olika sätt, tack vare mötet och kombinationen med andra former, men när man ser varthän människan tycks vara på väg i tanke och gärning, ser man det sideriska tecknets som en slags målsättning. Det här inlägget illustrerar t.ex. perfekt undertecknads Sol i Vågen: ständigt dessa avvägningar, gärna jämförelser mellan två personers uttryck av samma tema! Hela mitt liv har styrts av samma grundmotiv!

I den mån Alexander Bard ens tänkt på sig själv i termer av astrologi tror han säkerligen att han är Vädur, en egostark pionjär, stridbar och äventyrslysten. Ingen kan förneka att det går att uppleva honom sådan. Han har startat åtskilliga lyckade projekt, var i yngre och mer uppvarvade år faktiskt kanske lik en uppbrusande och hetlevrad Vädur i debattsituationer. Nu har han lugnat sig. [Se korrektion i kommentar nedan.]

Den ålderdomliga sideriska zodiaken, som följer tidsåldrarnas ständiga rörelse, gör Bard till medlem av Fiskarnas tecken, ett jaglöst och kluvet dualt tecken. Ta en titt på hans kufiska dubbelslips på fotot ovan! Är det inte två döda sillar som hänger där? Fiskarnas arketyp verkar genom honom och han är kanske inte ens medveten om det!

Och med insikten om att hans solära livsuppdrag är hävdandet av kaosprincipen (inget "jag" som håller ihop människan) blir plötsligt hans lovsång till den schizoida människan glasklar! Det är Fiskarna som förbehåller sig rätten att glida in och ut ur allsköns roller utan att egentligen investera sig själv i någon av dem.

Från Wikipedia lär man om att han varit manlig prostituerad, skivdebuterat som kvinnan Barbie (cross-dressing) och satanist. Själv med fragment av europeiska liv några hundra år tillbaka i tiden, reagerade jag med oerhörd förtjusning för några år sedan då jag såg hans grupp BWO och hans tidstypiska dräkt med högt krås - bara ännu en roll i Fiskarnas ständigt pågående maskerad.

Att det finns väduriska drag i personligheten stämmer visserligen: se den ohyggligt narcissistiska Venus i egoprincipens tecken. Så i en annan vinkling av hans intresse för kostympajaseri kan man notera det astrologiska egenmäktighetssyndromet där barnet Väduren hamnar i clinch med auktoritetsgestalten Stenbocken - två pushiga och påstridiga tecken som båda vill sätta dagordningen.

Stenbocken är välkänd för sin formalism och betoning av yttre markörer, men i kombination med mjuka och barnalika Fiskarna blir Bards hoppande mellan olika kostymuppsättningar en ganska harmlös historia. Den lilla flickan som älskar att klä ut sig och se resultatet i spegeln...

Faktum är att Bards genomgående intresse för kostymering har en högst intressant astrologisk "tidsparallell" - gissa vem som föddes samma år, dagen efter Bard? Jo, "stilfascisten" Susanne Ljung! Och som hennes radioprogram STIL har förvandlats till en enda lång lovsång till homosexuella modeskapare - konstruktörer av artificiella ytor att drapera den problematiska kroppen med!

Här inser man plötsligt att också Bard troligen tillhör den grupp som maskerar sin oförmåga att höra sin genuina själsliga Identitet genom de brusande inre vattenströmmarna - han flyter runt i psykisk smet i formen av fragment av tidigare liv som från det undermedvetna (Vatten) påverkar jaguppfattningen.

Vattenelementet tycks aktivera djupt liggande själsligt stoff. I en permissiv (normlös, sönderfallande) kultur kan man, som Bard, ge uttryck åt detta olagda pussel och driva runt ett helt liv. Leva ut sina inre fantasier. I en annan kultur, med hårdare definierade roller, får den här typen av själ skärpa till sig mer.

En del Vattenmänniskor klarar inte disciplin eftersom de är så "rinniga". Det är tragiskt att se Whitney Houstons "mjuka och blödande själsnatur" (nytt fönster). Hon är ett typiskt exempel på att Vattnet har svårt med de belastningar framgången för med sig.

(Hos Whitney är den disciplinerade Saturnus, som brukar kunna ge struktur även åt väldigt "vattniga" horoskop, tyvärr försvagad genom en världsligt svag placering - hon är bra på att sätta dövörat till ropen från verkligheten!)

Fiskarna mår kanske bäst som självuppoffrande hjälpare eller som vagabonder och slackers. Sol-Fiskarnas livsuppgift är just att söka jagets upplösning och det kan göras på olika sätt. De internationella framgångar Alexander Bard skördat med sitt lyhörda öra, kommer visserligen från det själsliga Vattnet, men inte utan Stenbockens talang för det formella - "klädedräkten" som konkretiserar det inre "psykiska vattnet". (Jfr inläggen med min popidol Richard Hawley och hans betoning på Fiskarna och Stenbocken.)

Filosofen Anthony Damiani knyter i sin astrologiskt färgade kosmologi Fiskarna till fenomenvärlden. Och Vattenelementet representerar verkligen den människotyp som lever via inre föreställningar eller fantasier. De är egentligen inte "här ute" bland oss som är jordade, realistiska, och det kan man märka i deras bekymmerslösa och friktionsfria utflöde av fantasier.

Studerar man, som bloggen gör, skandalpressen får man snart nog en förskräcklig bild av Vattenelementet, solkiga och sjukliga människor som helt förslavats under skeva drifter och fantasier de inte längre råder över. Med rätta upplever de att ha ramlat in i en verklighet som har makt över dem. Men de befinner sig alltså på insidan av själen i dess lägre regioner - "den irrationella själen". Den "jordade" och verklighetsanpassade människan (Jordelementet) eller den rena rationalisten (Jord + Luft) kan ha väldigt svårt att förstå sig på det ständigt blödande Vattenelementet.

Sveriges psykiska illamående beror på att nationalhoroskopet lutar sig alltför tungt mot Luft och en känsla (Mån-Väduren) som bundits upp av och fastnat i enkla materiella ambitioner (Mars-Oxen). Den här diagnosen kan man, tror jag, tillbakadatera långt före vårt nuvarande nationalhoroskop (1974) och ligger bakom det faktum att "psykisk sjukdom" varit något fult och onämnbart i det här landet.

Kanhända ligger samma psykologiska neandertalnivå också bakom det spott och spe som "förnuftsorganisationer" riktar mot landets förvillare. Ofta drabbas ämnen som relaterar till själen/psyket av deras bannbullor. Ve den som sänder ett tv-program om astrologi eller psykiska (själsliga) fenomen! Då blir den rationalistiska svensken riktigt rädd för sin egen potentiella sinnessjukdom!

Vatten är en urbild människan är ambivalent inför, och med rätta! Men jag försöker då och då sticka in någon celebritet som uttrycker "friskt vatten" för att påminna om att Vattnet också liknas vid "spegellik vishet" i buddhismen: det inre sinnet mottar intrycken av världen inklusive den egna kroppen (ascendenten) utan att identifiera sig med den här strömmen av fenomen.

*****

Förlorad i självförglömmelse i en ocean fylld av strömmar som drar hit och dit, så skulle man kunna säga att Isobel skildrar sitt förhållande till nätet. Hon är innesluten i nätet, en oskiljbar del av det. Hon är hemma.

Här är soltecknet Kräftan, det kardinala eller huvudsakliga Vattentecknet, som indisk astrologi förklarar som roten till den sinnesberoende människans sensationshunger. Rajas guna, åtrå. Månens dödssynd är dess avund, i ren och skär negativitet suger den åt sig av solljuset för att producerar en avbild av den äkta varan. När Freud talade om kvinnans penisavund var han själv omedvetet offer för just denna arketyp av Månen/Kvinnan som den som avundas Mannen/Solen.

Solen i Kräftan upplevs ofta syssla med repriser, med återspeglingar av omvärlden. Jag misstänker en hoper sportkommentatorer ha den här placeringen eftersom Månens eget tecken just återspeglar skeendet.

Med en "djup" Måne blir Sol-Kräftans utagerande originellt, men är Månens matsmältning stressad, är det som Kräftan sänder ut bara en subjektiviserad och luddigare version av det som till att börja med satte sinnets lidelse i brand. Naturligtvis är en vass Merkurius ett bra botemedel för tendensen till att bara producera fördunklade versioner av in-data...

Månens gång påverkar jordens vattenmassor och människornas psyken och känsloliv. Som den fruktsamma Naturen förglömmer Modern sig själv i sina föreställningar kring avkomman - Kräftan, modersprincipens tecken, representerar likt Fiskarna en fullständig avsaknad av distinktion mellan sig själv och sin avkomma. Här är den oceaniska symbiosen mellan mor och spädbarn.

Som det primära Vattentecknet indikerar Kräftan (och dess härskare Månen) själen själv, ett subjektivistiskt tillstånd. Isobel förefaller ha trillat dit på den materialistiska myten och inte tror på något verkligt jag bortom den fysiska hjärnan.

De tre Vattentecknen borde lita mer på sin förmåga att stilla sina brusiga vatten, rena sig från den smuts de drar i sig genom urskillningslös sensationslystnad och genom sitt själsliga substrat börja förnimma att de faktiskt har en märklig inre Observatör - en andevarelse. Detta är jaget bortom materialisternas falska antaganden om jaget som en biprodukt av den fysiska hjärnans verksamhet. Detta är Observatören som faktiskt ligger bakom sådana tokiga griller.

Men så länge Kräftan är offer för tidvattnens dyningar, har tecknet avsevärda problem med att anamma ett objektivt perspektiv. Inte minst eftersom symbolen också antyder den biologiska naturens skyddsinstinkt. Det här är så grundläggande krafter eller strömmar inom själsnivån att de nästan helt saknar medvetande. Kräftan drar sig in i sitt skal och försvarar sitt.

Därför blir den aldrig egentligen jag-medveten utan ÄR direktlänken mellan stimuli och respons - en automat som Moder Natur förprogrammerat att fäkta i blindo. En tumultartad person resulterar, glad och förtvivlad om vartannat allt som miljön dikterar. Själen ständigt krängande och ringlande sig över något nytt intryck. Eller som Isobel presenterar sig på Bloggportalen:

I verkstan finns medieskvaller direkt från redaktionen, ångest och extas direkt från Stadion eller bara texter direkt från hjärtat.

Koncist och en perfekt illustration av horoskopet som helt saknar Sattva guna. Ett övermått av lidelse (Rajas) och så Tamas för att sitta fjättrad i Rajas ständiga humörsvängningar!

[Behöver jag upprepa att alla dessa beskrivningar rör enskilda astrologiska principer? Kräftan står för omedveten instiktivitet men det gör inte en människa med Kräfta i horoskopet helt förståndsbefriad!]

Kräftan är i allmänhet bra för en impressionistisk konstnär eller en författare och tecknet ger en nyckel till varför Isobel favoriserar nätet, en trygg plats på "insidan". Kräftan som skyddat revir. Där kan hon öppna upp och komma i kontakt med det ofödda barnets oceaniska känsla av att hänga samman med alltet.

Eftersom det är psykets indikator Månen som förfogar över Solen (handlingsmänniskan) skiljer sig kräftor åt avsevärt! Kanhända kommer Kräftorna i lika många kulörer som Fiskarna... Tyvärr byter själens planet tecken halvvägs genom dygnet då Isobel föddes.

Är detta en direkt Mån-Vädur eller den mer sävliga och jordade Mån-Oxen? Visst passar en Måne i Eld hennes sensationalistiska natur mycket bättre! Vid en tid var hon en av Sveriges högst rankade sportbloggare, och Vädur och Kräfta tillsammans skapar ett så extremt sensationalistiskt känsloklimat, så totalt i avsaknad av återhållsamhet, att idrotten är en perfekt indikation på månplaceringen.

Baksidan med en så reaktionssnabb Måne som den i Väduren är just det jag nämnde: det som sätter igång passionen (både Sol och Måne som Rajas guna) stressas genom det psykiska matsmältningssystemet. Det som kommer ut kan vara tämligen halvsmälta observationer - just som jag misstänker att hennes jubel över min blogg förra året byggde på en alltför ytlig bedömning. Sinnesintrycken gick rakt in och rakt ut men med föga "mental förädling" däremellan.

Den här bloggens astrologi, draperad som "filosofi lite" (eller omvänt), ger inget stöd för Isobels besatthet av den fysiska hjärnan eller tanken att medvetandet eller jaget skulle vara ett fysikaliskt "epi-fenomen". (Då Väduren korrelerar med hjässan och hjärnan är detta ytterligare en indikation på att Månen ligger här, precis som Bard oavsiktligt röjde Fiskarnas tecken genom sin "dubbelslips".)

Egot (Väduren/1a huset) må vara en falsk konstruktion (ahamkara) - det medger även indisk filosofi. Men det är dock en manifestation här i livet om att något sådant som ett Centrum existerar. Kräftans "oceaniska gränslöshet" är således inte en absolut sanning.

Den som inte redan kastat loss från sitt ego och i halvpsykos flyter runt i ett känslohav som inte kan skilja det egna från den andres, kan via sitt intakta ego gå på upptäcktsresa inåt. Man kommer då att finna att egot visserligen inte var verkligt men att istället en djupare identitet väntar där - en identitet som omfattar många liv, många tillfälliga egon!

Vad alla födda med mycket Vatten måste lära sig i detta liv är att korsa Glömskans flod - detta mörka vatten!

Livsöde: 3 x cancer bekämpad

Å ena sidan kan man låta bli att tala om det som är besvärligt, eller anlägga ett välmenande tonfall och säga några trösterika ord. Så gjorde emellertid inte läkarvetenskapen sina landvinningar. 

Inte heller astrologin kan pga någon hymlande etik hoppa över vissa erfarenhetsområden, även om jag nu inser att jag gjort det i mitt liv. Ett ensidigt intresse för personlighetspsykologi har lämnat mig helt utan kunskaper om t.ex. medicinsk astrologi.

Därför är det enbart av kuriositet jag räknar ut stjärnhimmelen för dygnet då den kvinna föddes som i Aftonbladet hälsa berättar om sin tappra kamp sedan hösten 2002 med en cancer som återvänt tre gånger i olika former och som läkarna betecknat som "kronisk". Notera kopplingen till guden Kronos eller Saturnus.

(http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/dittinre/article7239340.ab - jag länkar inte direkt eftersom många människor har svårt att förstå människans kunskapsorientering i ett läge när de själva är fullständigt belägrade av känslor.)

Det stora korset i passionen för livet noteras här, men Rajas guna, har ju den dubbeltydigheten att lidelse också är lidande. Dysterkvisten Schopenhauer såg inte den orangefärgade livsglöden i det hinduisk/buddhistiska kretsloppstänkandet och från honom blev det än svartare när Nietzsche (1844-1900) fortsatte bearbeta samma tankar.

Nietzsche blev faktiskt sinnessjuk efter att ha dödförklarat Gud och upphöjt sin "övermänniska" bortom alla proportioner. Europa har lidit av sin sekulära galenskap ända sedan dess. Men det är en annan historia.

Nämnda Saturnus för kroniska åkommor råkade händelsevis befinna sig i Kräftans tecken det här året på sin ~29 åriga cykel. Det är naturligtvis vad C-G Jung kallade en synkronicitet, en meningsfull koincidens. 

Än mer meningsfullt blir det när man inser att Liemannens hotande gränsdragning faktiskt utlöser Jupiters vilja till liv i nybörjarens eller pionjärens tecken Väduren. Utsikten till döden föder viljan att fortsätta. De båda månnoderna har uppenbart en betydelse här, och jag beklagar att jag vet nästintill inget alls om dem.

Klockan 12.00 når Månen Jungfruns tecken, som visat på kartan. Men det gör att endera Jupiters 120-gradersvinkel till det tidiga dygnets Mån-Lejon är inkorrekt eller också Saturnus 60-gradersvinkel till Jungfrun i den händelse födelsen var tidig.

Intressant nog är båda aspekterna av intresse för ett dramatiskt livsöde "i dödsskuggans dal". Mån-Lejonet under dygnets första hälft disponeras av Solen i dödens tecken, medan Mån-Jungfrun under andra hälften är en placering i ett hälsorelaterat tecken. En födelse efter lunch ser initialt nästan för bra ut givet problemen i verkliga livet - Månen har ju i detta fall Merkurius som disponent och där lyckoplaneten Jupiter backar upp den. 

Men innan man ropar hej för eftermiddagsfödslarna ska man minnas att denna Jupiter redan är "märkt" av Saturnus - vårt kosmos yttersta gränsdragare... Det kan verka som om månplaceringen inte spelar någon större roll, åtminstone inte utifrån en allmän granskning med bara dygnet (utan födelseklockslag). För minns, de här granskningarna av hela dygnets horoskop förvandlas ofta till något helt annat när en födelsetid tillkommer. Då kan onda planeter bli goda och vice versa!

*****

När jag tittat på himmelen en minut insåg jag istället att det förutom den uppenbart övertaggade lidelsen ("vilja till liv"), som så akut skär sig mot Solens "livsuppdrag" att konfrontera dödens Skorpion,  råder en allmän svaghet på himmelen.

Se den här listningen, baserad på alla parametrar som kommer och går på bloggen (alla nämns inte i varje inlägg):

Månen i Lejonet disponerad av Sol i Skorpionen (dramadrottning eller extrem "liv & död"-orientering i psyket (psykets inre motiv är alltså "att gå mot döden", den solära vandringen mot mörkret).

Månen i Jungfrun (alternativt) disponeras av Merkurius i sitt skadade läge (detriment) i Skytten, och dess disponent Jupiter är angripen av gränsdragaren och liemannen Saturnus, själv skadad (detriment) i Kräftans tecken som i sin tur har den Måne vi började med som sin disponent. Jungfru-Månen ingår alltså i en disponentkedja av idel svaghet! Minns att Månen symboliserar livets in- och utgång och att Saturnus står för det ödet bestämt för oss (karmiskt).

Merkurius är, som noterat, skadad eller i detriment i Skytten. Den indiska astrologin innehåller av någon anledning inte detrimentet som motvikt till planetens härskarläge, men det är ganska uppenbart att Saturnus i Kräftan inte är en stark placering. I indisk astrologi överlappar istället tanken om vänner och fiender delvis detriment-tänket. 

När Saturnus ställer sig i Kräftans tecken, gör den det som en inbiten fiende till Månen - och i utsträckningen, till Månens hem Kräftan. Men detta är inte riktigt samma sak som att tillskriva Saturnus själv en skada. Däremot måste man säga att den som en naturlig illgärningsman har maximal kapacitet att tillfoga kvinnan, hemmet, tryggheten (etc) maximal skada eftersom den här tagit sig innanför revirtecknets skyddade murar!

Venus, allmän indikator på balans med sig själv, kärlek till omvärlden, har en genomsnittlig placering i Stenbocken. Det finns fantastiska exempel på Venus i Stenbocken som exceptionella hantverkare och t.o.m. konstnärer. Men kärleken står här till formgivning, ytor och material och med en underliggande disponent finns det tendenser att likställa kärlek med underkastelse under principer eller regler och annat (i mina ögon) avtändande.

Mars är i sitt negativa härskarläge i Skorpionen och blandar sig bra med Solen som också är en eldplanet. Det här sätter fart på föreställningarna! Individerna kan vara helt anfäktade av en intensiv inre drift. Den är kombinationen är verkligen tecknet på en hjälte som krigar mot mörkret som sluter sig om en från alla håll och kanter.

Jupiter är en genomsnittlig placering i Väduren medan den yttersta ödesdanaren Saturnus, som sagt, är skadad (detriment) i Kräftan och bestämmer hur långt och hur länge lyckan (Jupiter) varar. Proggrockgruppen Gentle Giant sjöng 1975 i den medeltidsinspirerade balladen "His Last Voyage" strofen "Fate rules over Hope". Så snart jag börjat med astrologi insåg jag att den syftade på att Saturnus eller Fader Tid dock har sista ordet över Jupiter, den hoppfulla. I den här världen, vill säga.

Avashta-systemet gör också det Saturnus till den starkare eftersom Jupiter står "döende" i Vädurens 30e grad. Saturnus själv i ett negativt tecken (där planetens åldrande löper baklänges) är själv i sitt unga stadium (och därför på tillväxt). 

På samma sätt kan noteras att Solen/Mars i slutet av Skorpionen indikerar att planeterna är unga men på tillväxt. Vad detta betyder för t.ex. Solen i egenskap av allmän livskraft och givet att livsmotivet är Skorpionens färd mot fysisk upplösning, vågar jag inte uttala mig om. Jag har som sagt undvikit bl.a. medicinsk astrologi i snart ett kvarts sekel. Men här finns många och med fakta egendomligt matchande indikationer.

*****

Se även det enda andra inlägg (vad jag minns) där jag funderade över sjukdomen cancer och udda planetplaceringar - det om aktriserna Farrah Fawcett och Peggy Lipton. Det är smått bisarrt att jag både då och nu hamnat rakt på en Saturnus i cancerns tecken! Spelar livet små spratt med forskaren?

Den tropiska spök-zodiaken - ett eko av det förflutna

Jag vill citera ett uppslagsord ur praktverket Astronoesis av framlidne mästerfilosofen och astrologen Anthony Damiani. 

I mina (senkomna) Platonstudier har jag länge vacklat över distinktionen mellan "form" (gr. eidos, varav vår "idé") och "universalie" (eller allmänbegrepp). I vissa texter har gjorts åtskillnad mellan dem medan vid andra tillfällen har de verkat vara synonymer.

Här är en vederhäftig utläggning under termen förnuftsprincip ("Reason-Principle") som dessutom ger ett fräscht perspektiv - låt vara att det är en efterhandsrationalisering - på distinktionen mellan den tropiska zodiak väst använt sig av och den äldre sideriska zodiaken.

Reason-Principles Distinct intelligences, the presence of the IDEAS in SOUL and NATURE. The Greek word logoi is used by Anthony to mean the Idea-intelligences present in soul, "unrolled and separate." (Plotinus I 1.8) These units of meaning constitute the WORLD-IDEA, and the soul assimilates them to itself through experiences.

Anthony uses many terms -- TROPES, VASANAS, embodied reason-principles -- to evoke a feeling for the traces of life-activity that constitute the Earth's memory. The totality of their images, which are both repositories of habitual activity (tropic or memory traces) and instances of reason-principles or Idea-intelligence, is called the TROPICAL ZODIAC or the terrestrial DRAGON. (The sidereal dragon, or SIDEREAL ZODIAC, in contrast, is the realm of the stars and represents the Ideas in themselves.)

(See II 3.13,16; III 3.1-3; III 2.12-16; III 5-9; III 8.1-3; III 8.8 for Plotinus on reason-principles.)

När jag läste detta flög en direkt intuition genom mitt huvud: "Åh, västerlänningarnas tropiska zodiak ligger ringlad som en drake, som ett hölje av lagrade minnesspår runt jordklotet, och vem än som lever inuti denna tjocka saknar autentisk kontakt med den sanna verkligheten, med sin sanna intelligens."

Det är därför den babylonisk-indiska sideriska zodiaken, som den här bloggen använder, ger så klara besked. De idéer som faktiskt driver oss och våra öden - som vi förkroppsligar i våra liv - är knivskarpa och lätta att känna igen. Lejon är sceniska och auktoritativa gränsande till storhetsvansinniga, Skorpioner envetna och inte sällan långsinta och hämndlystna. Den soppa som är "den tropiska draken" är en tjock, ackumulerad dimma där allt är förvrängt. Sanningen glimtar fram igen, bara för att försvinna en sekund senare... 

Men den som vill framleva i jordklotets själsliga töcken - den fallna sublunära sfären på den här bloggens språk - håll till godo! Jag tror emellertid att återkommande läsare har sett hur väl zodiaktecknen - Platons "Idéer" eller "Former" - fungerar, i deras åtminstone 900 år äldre babyloniska schematisering.

Faktum är att vi människor är fånigt enkla i vår uppbyggnad där vi ränner runt ett helt liv, dikterade av några imbecilla nyckelord eller styrande principer (logoi) - fördunklade och skeva kopior av de sanna Idéerna - och vilka vi tror ska leda oss till lycka! Detta är att sitta fast i västerlandets tropiska zodiak, i årtusenden av ackumulerad "psyksmet". Som en smoggig dag i L.A.

*****

Se även detta inlägg med tankar ur Anthony Damianis bok.

Här (igen) är mina drömmar från några år tillbaka som väckte mig ur den tropiska drakens dimma och förberedde mig på upptäckten av mina - och dina - sanna zodiaktecken, de som representerar den eviga värld också själen tillhör.

Drömmen om ett större perspektiv

Drömmen om en merkurial själ

Mer från psykets mörka undersida

[Långt inlägg, cirka 7 A4-sidor. Det skrevs, remarkabelt nog, dagen innan det här nära relaterade ämnet publicerades i SvD och DN. Det kan vara något med att höra vad Världssjälen dikterar och få det på pränt...]

På jakt efter något helt annat på nätet ramlade jag över en årsgammal länk om en ung amerikansk helyllegrabb som var en dubbelnatur. Vid sidan av en relation med sin söta fästmö (se bild) hade han en annan personlighet, en svart person som föredrog sadomasochism och analsex.

Han annonserade under nicket "sexberoende" efter unga brudar som börjat sälja sig för pengar, och mördade en. Allt för att få bukt med spelskulder han dragit på sig i en annan yttring av samma obalanserade driftsnatur.

Jag hittade hans födelsedata på en "privatspanarsajt" och naturligtvis är det återigen ett fall av havererat Vattenelement.

Jag undrar om inte den här bloggen är unik i världen om att ha avtäckt saker om de fyra elementen man aldrig får läsa i astrologiska handböcker!

Ett extraordinärt horoskop i dess enfaldiga fixering! Jag har sett en vedisk astrolog kalla det indiska systemets i allmänhet färre aspekter för "riktlinjer för begär".

Titta noga på hur de två illgärningsmännen parade i anala tecknet Skorpionen tillsammans lyckas förstöra precis allting på den här himmelen! Och varför inte studera den här "kollapsade" himmelen utifrån privatspanarsajtens skärmdumpar från kontaktfora. Här gav mannen sina sexuella preferenser under det att han lockade till sig ett byte att döda för pengar:

Activities enjoyed: Anal Sex; Ass Play, Bondage, Breast/Nipple Torture, Clamps, etc; Chains, Chastity Devices; Chinese Balls/Ben Wa Balls/Anal Beads, Cling Film; Collar and Lead/Leash; Cross Dressing; Cupping (Suction of the Skin); Dildos (Handheld & Strap-ons); Domination; Fisting; Humiliation; Klismaphilia (Douching/Enema); Lace/Lingerie; Oral Sex; Rack/Medieval Devices; Rimming; Rubber; Toys; Transvestism; Urolagnia (Water Sports/Urine)

Jag får erkänna att jag inte snappar mer än en bråkdel av den här terminologin från den allra sjaskigaste delen av människans irrationella Själ (Vattenelementet).

Men uppenbarligen är det här den svenska sekulära mittfåran kommer att hamna inom en snar framtid i den takt samhället sexualiseras allt mer, med medierna vilt pådrivande, och gamla hederskulturer hånas och lagstiftas utom synhåll!

Tekniskt kan om ovanstående himmel noteras det mentala/sociala utstötningssyndromet - Vatten och Luft blandar sig inte och de omedvetna instinkterna (Skorpionen) är inte i harmoni med gruppkonsensus (Vattumannen). Faktum är att Vattnet kan SKAPA föreställningar som avsiktligt går på kant med de sociala normerna - individen blir en levande idéspruta av...mental avföring. Ett riktigt sjukt psyke!

På den här himmelen är herre & slav-problematiken total, med Solen i härsklystna Stenbocken men attackerad (underminerad!) av sin egen härskare Saturnus.

Som synes "spetsas" Saturnus av den bestialiska Mars, extra stark via sin hemmaposition i den blinda sexdriftens Skorpion. Minns att Stenbocken är ett tecken i lidelsens kvalitet (Rajas guna) och att Saturnus symboliserar kontroll (över andra). Kombinera budskapen och minns vilka zodiaktecknen är.

Ändå presenterade mannen sin preferens som den "underkastade" sexrollen. Följer man tanken att ödet här på jorden - äggulan i världens mitt - skapas utifrån, så är det alltid Saturnus som lägger grunden.

Framför sig - och närmare jorden där den färdiga slutprodukten, människoödet, tar kroppslig gestalt - ligger Mars. Men det är den bakomliggande Saturnus ("kosmos yttergräns") som så att säga använder sig av sexualiteten för att härska. Det är Saturnus som drar i trådarna och kontrollerar. Från jorden och ur sexuellt perspektiv ser vi här en "sexuellt hämmad" person. Vi ser en Mars som inte "får upp den" eftersom den frigida Saturnus ligger och smyger i bakgrunden (i sjunde sfären). Detta rimmar väl med hans uppgivna önskemål att få den underkastade rollen.

För att upprepa: från jorden sett ligger Saturnus bakom ryggen på Mars och det vi ser är en hårt hållen gränsande till helt passiviserad (impotent) Mars. Jag har ofta på bloggen prövat att "bygga" ödet på jorden genom att studera hur berättelsen börjar i universums ytterkant och sedan lager läggs på lager. Ibland tycker man sig se en meningsfull historia ta form.

Exkurs. Ska vi följa bloggens idealistiska filosofi är det i Centrum historien börjar och den sjunde sfärens Saturnus - materialismens princip - är bara en själens projektion. Allt det vi inte kan hantera på andlig nivå, på intellektuell nivå eller ens på känslomässig nivå  - det projicerar vi ut i formen av speciell "dress kod" ett eller annat vetenskapligt system som vi favoriserar, och så vidare.

Detta är då "Jordelementet" - själens totala fall "ut i världen", själens förlust av medvetande om att hon är Centrum för allt. Själen hör kanhända talas om att det är så, men hon är inte längre medveten själv, utan får gå via det jordbundna förnuft - "tysk ingenjörsmentalitet" - så väl representerad av Saturnus i Stenbocken - för att "resonera" kring detta påstådda högre medvetande.

När själen väl fallit börjar en del bete sig som påvar och prelater, särskilt de med dominant Saturnus i sina horoskop. Undertecknad är en sådan, med Saturnus i sitt världsligt starkaste läge just i väster - därav en blogg som "predikar"!

Sexmördarens av Saturnus hämmade Mars läcker över på hans solära handlingsnatur eftersom Saturnus disponerar över Solen när den rör sig genom Stenbocken. Solen i Stenbocken är ett olyckligt tecken eftersom den fria Solen här får sin planetära fiende som disponent. I mördarens fall dubbleras alltså den här indikationen genom att Saturnus dessutom direkt aspekterar soltecknet - och korrumperar än värre genom att tillfälligtvis "kanalisera" sin omaka vapendragare Mars!

Jag har ett bekant fall (icke-celebritet) som rört sig i samma sexuellt degenererade kretsar. Här hittar vi visserligen inte Stenbocken aktiverad, men väl Mars, Venus och Saturnus i tät gruppering i liderliga Oxen, samt en Skorpionascendent! Så nog finns ett mönster.

Stenbock och Skorpion kan bli oändligt degraderade slavar under ytliga betraktelser, under "uniformerat sex" och Stenbockens bidrag ALLTID den patetiska yttre formen som honnörsord. Det är som sexprincipen inte går igång utan att man spelar rollspel där det finns en härskaraspekt (Stenbocken) involverad. (Se "Kapten Klänning" - Mån-Stenbock angripen av Mars.)

Minns ett flertal inlägg det senaste halvåret om Månen i Stenbocken som ett skadat psyke som fastnat i yttre strukturer, fastnat i världens snärjande nät och inte längre har psykisk rörlighet i förhållande till de yttre eller de formella normerna. Nej, det är t.o.m. så att Månen/psyket drivs av Rajas lidelser att snärja sig ännu hårdare i världens strukturer. I en gammal tids astrologi är detta Satans villiga offer. De valde världen och förlorade sin själ.

Att ett nyfött barn föds till denna världen med Månen i detriment i Stenbocken, vittnar om att den själen redan har en "historia" i formen av tidigare liv som pekat bort från själens sanna destination.

Icke desto mindre finns det förstås många "normal" fall av Månen i Stenbocken där man framför allt noterar hur oerhört formellt skickliga personerna är. Skådespelaren Russel Crowe är en sådan. Men likväl brukar man hitta solkiga berättelser när man börjar skrapa på den officiella yta som är så viktig, ofta alltför viktig, för en Mån-Stenbock.

Som syntes av mördarens sexuella önskelista var den utstuderad. Och det leder till tanken om det "kriminella geniet", dvs en människa som besitter åtskillig intellektuell kapacitet men har fått alla värderingar fullständigt förvridna så att intelligensen skapar allt sjukare och mer vridna föreställningar. Mellan Skorpion/Vattuman har vi hittat några av bloggens mest infekterade och galna psyken, inte minst Usama bin Ladin och gamle Hitlervännen och upptäcktsresanden Sven Hedin.

Men också flera flagranta fall av inskränkt homosexualitet (Elton John, Maxwell, med flera) och en serie av "lättare" symptom som t.ex. en mobbningsmentalitet. Jag har faktiskt frågat mig om det verkligen går så många missanpassade exempel på varje välanpassat exemplar, eller om bloggen är missvisande därför att så mycket uppslag kommer från kvällstidningarna, som ju lever av skit och misär.

Nå, mördarens soltecken Stenbocken är alltså effektivt söndertrasat här: hans aktiva vilja motverkas av att Saturnus står infekterad av våldets Mars i dödens och sexualitetens tecken, och eftersom den efterföljande Vattumannen också är ett Saturnus-tecken, drabbas även den av den dödliga kombinationen i Skorpionen. Men nu är det den andra halvan, Mars, som sänder ut sin speciella aspekt, 90-gradaren.

Och här slås Jupiter ut! Jupiter som är disponenten till mördarens Måne i Fiskarna. Både Sol och Måne är således illa tilltygade. För hans påstådda intresse av den "underkastade rollen" i perverterat sex är det den undersätsiga Månen i Fiskarna som ligger nära till hands. Men Stenbockar, när de råkar i olag, är kallhamrade lögnare och psykopater, så man kanske inte ska tro allt i mördarens långa sexuella önskelista.


Bonusspaning, en annan slags Sol i Stenbocken

En till sist tröttsamt påstridig seniorastrolog har i bloggkommentarer om och om envisats med att ifrågasätta den sideriska zodiaken, trots att bloggen redovisar studier som indikerar att tecknens ursprungliga betydelser vaknar till liv när man återvänder till den äldsta versionen.

Sexmördaren ovan är ett perfekt exempel på detta. Med den sideriska zodiaken beskrivs Skorpionen och Stenbocken mellan sig perfekt hela bondage-mentaliteten. Hela nyckeln till horoskopet skulle försvinna om man använde västerlandets korrupta tropiska zodiak, enligt vilken kombinationen av Mars och Saturnus hamnar i Skytten.

Mängder av viktiga nycklar som mördaren listar är helt meningslösa under Skytten, inte minst den favoritsyssla han nämner först: analsex. Här har han alltså angivit sitt solteckens disponent i dess direkta samröre med Mars i sitt negativa hemmatecken! Den sideriska zodiaken är "sjukt" exakt.

Den påstridiga kommentatören har vidare tolkat bloggarens horoskop (till den grad att en viss mental osundhet kunnat anas), men aldrig kommit på tanken att erbjuda sina egna födelsedata (för en "gentjänst").

När jag utvärderar samtliga kommentarer från denna senior tycks strategin i allmänhet vara densamma: först en smickrande mening för att nominellt knyta an till det ämne som faktiskt avhandlas, men sen en direkt kollaps in i och orerande om den egna (och mycket bättre) astrologin.

Helt klart ifrågasätter den sideriska zodiaken mycket arbete som utförts i väst genom den felaktiga tropiska zodiaken, vilket kan upplevas som hotande eller irriterande. Nedanstående horoskop visar tydligt att man inte kan lära gamla hundar att sitta.

Via birthday.se har jag lokaliserat födelsedagen. Detta är en annan problematisk version av Stenbocken. Horoskopet är långt ifrån degenererat som den perversa mördarens, men det är uppenbart en rejäl kortslutning mellan zodiakens två mest härsklystna tecken här: Stenbocken och Lejonet - Saturnus och Solens tecken.

Till råga på allt upprepas den direkta fiendskapen mellan Saturnus och Sol genom att Saturnus det här året är i hemmaläge i Stenbocken. Bundenhet under system kontra kreativ frihet är ett enormt problem här. Det är inte underligt att kommentatören haft svåra problem med att båda uppskatta texterna på den här bloggen samtidigt som han i grunden inte klarar att respektera något annat system än sitt eget.

Stenbock och Lejon ger ibland rent patologiskt självupptagna naturer, megalomaniska. Jag har fall av den här kombinationen där mental institutionalisering förekommit. Det finns varning för bipolaritet (manodepressivitet) med Lejonets gränslösa storhet och Stenbockens lika bottenlösa negativitet.

Horoskopet ger en bra fördjupning till ämnet Dominans (fast utan den sexuella delen) och visar att psykets mörka undersida inte nödvändigtvis måste inbegripa Vattenelementet. Här är det Eldens avsevärda ambition som förråas och förfulas när det begränsande Jordelementet säger nej. Lejonet tar i hårdare och förlorar sin nobless!

I just det här fallet ger emellertid en trolig födelse några timmar in på dygnet en Måne i Kräftan. Därmed har vi ett exakt fullmånehoroskop så att även "mångalet" Vatten finns med i bilden. Detta skulle förklara kommentatörens tvångsmässiga och fixerade beteende. (Han återkom gång på gång med nya "non-solicited" tolkningar till undertecknads horoskop!)

Av det som kan sägas utifrån bara dygnet ser det ut att leda till skada att, som här, domineras av rigiditet eller mörker (Tamas) i kombination med mycket lidelse (Rajas) men helt sakna den mentala rörlighet som representeras av Sattva guna.

Hur närmast barnsligt enkla de här gamla skiktningarna än kan tyckas, ger de ibland utmärkta ramberättelser. Man ser om karkatären, dvs, ödet, är "grovkornigt" eller fint flätat. Om Stenbocken/Saturnus i standardutförandet är känd för en lätt konservativ stil, och problem med kompromissviljan, är en Stenbock kryddad med Lejonets rigida och höga uppfattning om sitt värde - och ingen relativistisk Sattva alls - en potentiell katastrof i termer av social kompetens!

Jag har noterat hur denne förvisso i grunden vänlige man (Månen i Kräftan!) gjort sig till ett besvär även på andra sajter, där folk svarar vänligt men avmätt när han dräller sin till vetenskap maskerade astrologi över dem, fylld av låtsas-matematiska krumbukter.

Om Stenbockens bästa företrädare går till de exakta naturvetenskaperna kan man räkna med uppblåsta pseudo-vetenskapare av de något mindre gynnsamma exemplaren, individer som tar sina system på blodigt allvar. Det gör inte den här bloggen utan minns, med Buddha, varningen att inte blanda ihop fingret som pekar med det man pekar mot. Därav återkommande empiriska tester av zodiaksymboliken. Stenbocken och Jordelementet i allmänhet har bokstavstron - literalismen - som sin värsta fallgrop.

Med lunatikerns periodicitet har seniorastrologen också återkommit för att med samma argument ifrågasätta den sideriska zodiaken och senast klaga på bloggens friare (dvs, mindre "stenbockiga") sätt att göra astrologi. I det senaste inlägget ser han inte att själva inlägget innehåller ett flertal reservationer och överlag är mycket måttligt hållet. Den maktkåta Stenbocken stångas nu mot vidöppna dörrar och vägrar acceptera att astrologi kan göras på olika sätt.

Och varför? Troligen för att inläggets två subjekt har astrologiska placeringar misstänkt lika dem i hans eget horoskop. Vi människor är parodiska när vi inte längre ser våra psykens djupa strukturer utan blir dem!
:-)

Astrologin & de 7 dödssynderna

Apropå kraven på BP-ordföranden Svanbergs avgång till följd av sjuklig passivitet inför den gigantiska oljeolyckan, kan till denna analys av hans horoskop läggas att födelsen inföll i ett zodiaktecken som tydligt påminner om en av de sju dödssynderna, trögheten eller letargin! Det är naturligtvis Oxen jag talar om.

Frågan hur de sju dödssynderna korrelerar med zodiaken på yahoo engagerade föga (två svar). Det beror troligen på att folk som är nyfikna på den här typen av frågor i dag tappat i bildningsnivå till följd av nätet. Idag surfar man efter lätta men lösryckta fakta

Internet håller på att skapa någon slags faktastinn fåne - människor som är som tomma svängdörrar. Se här en kommentar över Alexander Bards och Isobel Hadley-Kamptz predikan om den "nya nätmänniskan" som bara kastar ut länkar eftersom allt redan är tänkt och ingen längre förstår att arbetet med att skriva ut tankarna är ett sätt att inkorporera kunskapen i den egna själen. Tomma svängdörrar, som sagt.

I det här fallet är frågan dessutom en slamkrypare. All logik säger att de sju dödssynderna inte alls sammanhänger med de 12 zodiaktecknen, vilka är sinnebilder av gudomliga tankar eller Idéer.

Istället korrelerar dödssynderna med planeterna, av vilka en del, då de fungerar illa och beter sig som demoner, missfärgar själen under dess fall ner i vår sublunära värld - grottan som Platon kallade den. Och de synliga planeterna är som bekant sju till antalet.

Här är de enligt Dante, från snabbaste och minst beständiga till långsammaste och mest djupgående planet (den sjunde kretsens Saturnus är förknippad med kroniska eller permanenta tillstånd):

• Månen - avund (invidia)
• Merkurius - girighet (avaritia)
• Venus - vällust (luxuria)
• Solen - högmod, fåfänga (superbia, hubris)
• Mars - vrede (ira)
• Jupiter - frosseri (gula)
• Saturnus - lättja, likgiltighet (acedia)

Eftersom de latinska termerna kan översättas lite olika uppstår osäkerhet. För lättja verkar inte stämma med Saturnus vars positiva dygd ju är strävsamt arbete och en moralistisk "göra rätt för sig"-natur. (En moralist är inte nödvändigtvis moralisk!) Men bilden klarnar när man påminner sig Saturnus negativt uppfattade stoiska likgiltighet - dess brist på empati.

Saturnus saknar passion och kan bli en kallhamrad materialist som bara är med i leken för att raka åt sig och organisera för sitt eget bästa. Onkel Scrooge i "En vintersaga" är den dåliga, kallsinnigt likgiltiga och t.o.m. sociopatiska Saturnus - sannerligen ingen moralisk arbetsgivare.

Jämför denna kyla längst ut i världens ytterkant med Månen som betecknar den sfär som närmast höljer vår jord. Månens avund ska naturligtvis sättas i relation till Solen, vars ljus den söker efterlikna men aldrig lyckas med eftersom den "kollapsar" vid fullmånen och åter tappar i ljusstyrka.

Handelsmännens och tjuvarnas patron Merkurius är ingen märkvärdighet, och knappast heller Solens högmod via det sceniska och ibland bara storhetsvansinniga Lejonet. Superbia. En dålig Sol och en födelse vid soluppgången kan bli en outhärdlig narcissist som knappt märker att andra existerar.

Älskarinnan Venus vällust är också lättbegriplig (och som skulle kunna blandas ihop med en eller annan synd om man enbart betraktade Venus som t.ex. pengar). Inte heller är krigaren Mars vrede problemeatisk.

Och Jupiter är ju faktiskt den som i sin expansiva tendens saknar tyglar och leder till frosseri. Minns filmen "Seven" och mannen som tvingades äta tills han sprack (redan i Monty Pythons "Meningen med livet"). Det är Jupiter - som expanderar och expanderar till börsklipparen exploderar.

BP:s ordförande Svenbergs horoskop kan nu inte knytas in närmare i detta resonemang eftersom födelsetiden saknas och planeternas faktiska beteenden därmed förblir okända. Se den allmänna diskussionen om planeterna för de fall då t.o.m. "onda planeter" blir till goda i ett individuellt horoskop (dvs, ett horoskop med känd födelsetid).

Om kraven på ordförandens avgång i SvD, DN, AB, Expr

*****

Se även engelska Wikipedias artikel om dödssyndernas tillkomsthistoria. Min korrelation med de sju planeterna kan definitivt diskuteras! Särskilt är Satans synd, övermodet eller hybris, och hans plats i helvetets djupaste och kallaste region hos Dante inte alls olik Saturnus i den sjunde och bortesta kretsen.

Men vad då om Solen som den högmodiga? Är även Solen en representant för Satan men nu som ljusängeln Lucifer just innan fallet? Tanken infinner sig, att de sju dödssynderna kanske kan representeras av flera planeter, och att ett sinne i rörelse kan förstå mer av den faktiska situationen än det sinne som bara vill ha en punktlista att memorera. Det senare förhållningssättet påminner faktiskt om slöhetens "acedia", dvs en dödssynd i sig!

:-)

Wikipedia nämner en 1500-talsassociation mellan synderna och ett antal demoner där just mitt förslag om Solen som stolthet knyts till Lucifer och samma gestalt dyker upp även som Satan, men nu istället förknippad med vrede!

Att girigheten (handelsmannens Merkurius) kopplats till Mammon är naturligtvis perfekt, men jag vill peka på att sjömonstret Leviathan knutits till avunden, vilken jag såg som månens avund på solen. Och Månen är de facto härskare över det djupa havet, Leviathans hemvist!

I sammanhanget kan påminnas om Månens två noder, "draken" vars huvud ansetts girigt (och där den avhuggna kroppen/svansen anses som straffet för denna hunger). Men kanske girigheten snarare är avundsjuka! För den indiska legenden säger ju att demonen trånade efter samma odödlighet som (de planetära?) gudarna innehade.

Demonen hann nu dricka av odödlighetsbrygden innan svärdshugget klöv den itu, och därför månnodernas odödliga cirklande baklänges genom zodiaken som två osynliga positioner, två "skuggplaneter".

Filosofen Anthony Damiani identifierar "draken" så här, och använder symbolen för norra månnoden på den i sin bok Astronoesis.

*****

Tillägg 110714

Jag hittade just en senantik förteckning av en Servius, kommentator av poeten Vergilius på 300-talet. Han listar följande fem planetära laster:

• Saturnus = lättja
• Mars = vrede
• Venus = lusta
• Merkurius = kärlek till pengar
• Jupiter = härsklystnad

Dantes frosseri hos Jupiter är den enda lasten som skiljer sig från Servius fem.

Vilse i cyberrymden

Hörde söndagsreprisen av P1:s Livet & Döden, en mosaik lagd av intervjuer med Alexander Bard och Isobel Hadley-Kamptz, en slags panoramisk meditation över människans evolution från samlare till jordbrukare till industriarbetande och urban varelse. Hela vägen fram till vad båda dessa åsiktsproducenter på basis av sina nuvarande positioner tror är framtiden: den nätverkande internetbaserade kollektiva varelsen. 

Inte ett ord på en halvtimma som låter antyda att stora delar av mänskligheten redan genomskådat nätet och reclaimat ett liv utan Facebook och den ständiga uppkopplingen - ett klokt val som, till skillnad från Bards dyrkan av den schizoida, multipla naturen (tramsandet med alias på nätet) eller Isobels övertygelse om den essentiella individens icke-existens, återställer den faktiska individualiteten ur det tillstånd av jag-utsläckande psykos som de i själva verket beskriver. 

Det är en psykiater som pregnant kommenterar Isobels fortsatta meditation över det imaginära jaget inom ramen för en materialistisk världsbild, och med detta ord sätter foten i backen och förklarar vad hon pratar om: ett psykostillstånd där man inte längre kan skilja insida från utsida.

Naturligtvis saknas alla möjligheter att uttala sig om individualitetens vara hos den som redan fallit in i två samtidiga föreställningar: att våra medvetanden alstras av biokemi och att detta kemiska jag därför är falskt. 

Isobels H-K:s världsbild är så långt man kan komma från det Jesus avsåg när han talade om att himmelriket finns både inom och utom människan. Det var absolut inte ett artificiellt internet han talade om, med vars hjälp individen kan driva sig ut i upplevelsen av att vara ett större jag.


Alexander Bard, åtminstone tidigare anhängare av den persiska zoroastrianismen, verkar numera heller inte uppfatta antikens insikter i människans beskaffenhet som mer än kulturella artefakter, i radioprogrammet menar han att religionerna lever vidare inom Konsten med stort K. Dvs, det finns inga giltiga utsagor om tillvarons faktiska konstitution att hämta i religionens värld. Allt är bara föreställning. Så talar en postmodernistisk värderelativist.

Med utgångspunkt i det lidelsefulla och huvudsakliga zodiaktecknet Kräftan och dess härskare Månen (rådare över tidvattnen), har jag skrivit mycket om just Månen i hemmaläge i Kräftan som en symbol för psykets eller själens naturliga patologiserande. De rent fysiska vattenmassornas fluktuation till följd av månens dragningskraft derangerar psyken, om detta kan varje tjänstgörande polis med erfarenhet av folkmassor i tumult vittna. I utfrågningar av ett antal kvinnor för länge sedan upptäckte jag att många av dem var fullt på det klara med hur deras menscykler relaterade till månens faser. 

Men som metafysisk term använder bloggen Vattenelementet för att illustrera människans själ i nyplatonisk mening, dvs, som ett sent skede i tillvarons tillblivelse, bara ett snäpp innan myten om evolutionen och tiden tar psyket i besittning och den fallna mänskligheten vaknar upp på en planet de kallar jorden. 

Det är från den här nivån i drömmen Alexander och Isobel börjar överlasta vad som redan från början är psyket naturliga tendens till patologiskt fabulerande med ytterligare föreställningar. Som till exempel att det jag just sade bara var en nyttig fantasi i ett tidigare skede av mänsklighetens utveckling, men nu moget att dumpas eftersom vi har en eldriven dator så att vi kan formulera oss som "nätokrater".

Gud vare lovad. Vilket solitt tankebygge! Jag förmodar att ingen av dem minns det användbara bibelordet om dåren som byggde sitt hus på lösan sand medan den visa människan byggde på hälleberget.

Det finns till att börja med mängder av forskning som distinkt pekar på att Alexanders och Isobels grundbult, att jaget är en inbillning som produceras av en fysisk hjärna är ett felslut, och att världens religioner (nu bara estetiska tankebilder för Alexander) har rätt i föreställningen om att människan har en inre essens, en ande eller en själ. 

Den senantike filosofen Plotinus var känd för sina djupa mystiska tillstånd och han argumenterade kraftfullt för att den indiska monismen inte var korrekt, Brahman är inte den enda realiteten och den individuella själen en inbillning. Även om själen är en aspekt av Brahman äger den en tidlös individualitet.

Det finns redan idag så häpnadsväckande exempel på nära döden- och ut ur kroppen-upplevelser att det bara kan vara en tidsfråga innan forskningen hittar den rykande pistolen. I det läget rasar genast nätokraternas patetiska vision om en fysisk hjärna uppkopplad i ett gränslandspsykotiskt eller schizoitt tillstånd med alla andra hjärnor via nätet! Alexander och Isobel var bara ytterligare två stycken förlorade ute i en patologisk fantasitripp.

Och hur detta bekräftas av bådas Vattenhoroskop! Vid något tillfälle mångdubblades besöken till den här bloggen sedan Isobel tvittrat om att hon hittat vad som kanske var den bästa bloggen av dem alla (den här). Besökstoppen försvann lika fort som den uppstod, troligen för att ingen fattade ett skit. Och Isobel hade nog jublat mindre, hon med, om hon förstått att astrologin inte stödjer hennes fysikalistiska materialism.

Det är inlägget är lite mer filosofiskt än de otaliga exempel på Vattenelementets mer eller mindre godartade psykopatologi. Att bevaka skandalpressens löpsedlar har visat hur vanligt Vattnet är i sådana sammanhang, men alltid svårt förorenat. Det faktum att t.ex. Nobelpristagarna i litteratur domineras av de djupa vattnens Skorpion och andra "bra" uttryck tenderar att hamna i skymundan. För det stämmer, det som kommentatorn Kurt Wered, oaktat sin övriga palett, säger apropå Isobels blogginlägg:

Är nu inte detta en ideologi som passar den nivellerade och trivialiserande samtiden som hand i handske? Bort med det autonoma subjektet - bort med möjligheten att ens föreställa sig den inkarnerade Anden - geniet. Det är inget annat än dussinmänniskans ressentiment som talar. (källa)

Jag misstänkte att det fanns ett finlir i bruket av ett franskt ord, och mycket riktigt. Läs, om behov föreligger, den här artikelingressen på Wikipedia, det räcker (öppnar i nytt fönster).

I del två kommenteras Alexanders och Isobels födelsedagar astrologiskt.

Redan den 4 juni förberedde jag Bards karta efter hans uttalande om att svensken tar droger för att ha kul. Där slocknade gnistan, Bards kamp mot Myndigheten var inte sporre nog. När man däremot får höra i radion om hans nihilistiska eller postmodernistiska Nietzsche-tänk, då blev det på en gång intressantare, särskilt givet horoskopets utseende.

Båda de här åsiktsmaskinerna föddes, som sagt, till varsitt Vattentecken, och skillnaden i symbolik mellan dem illustrerar väl deras skilda sätt att närma sig den patologiska fantasin att jaget lika lite som Gud skulle existera.

*****

Se även, den buddhistiska termen skandha för varför cyberfinkarna är fullständigt på fel spår i sin fantasi om den nya jaglösa människan. Det räcker att man drar ur sladden till deras dator för att de ska inse vilket självbedrägeri de klängde sig fast vid! När aggregatet vi kallar internet brakar ihop vaknar egot till liv igen och hela nätokratins manifesto visar sig ha varit snömos.