Tidningen visar en vacker bild som tillsammans med texten skapar fullständig förvirring eftersom skribenten fått allt om bakfoten. "En grad" förklaras motsvarar ett avstånd på himlavalvet på cirka två fullmånar. "Aha", tänker den läraktige och ser på bilden hur den svagt lysande Mars befinner sig åtminstone en dryg fullmåne nästan exakt rakt ovanför Venus. "Det är planeternas latitud i förhållande till solekliptikan tidningen skriver om.
Men alls inte! En snabb titt i astrologiprogrammet på datorn visar att författaren avser s.k. rektascension (eng: "right ascension"), planetens färd framåt längs solekliptikan, en bana som astrologin delar in i 12 tecken om 30 grader vardera. Det är på denna vandring cirka en grad för närvarande separerar Venus och Mars.
Extra bedrägligt blir det eftersom bilden sånär visar "två fullmånars" skillnad i latitud (breddgrad). Datorprogrammets lathund invid horoskopet avslöjar emellertid att det f.n. bara skiljer 22 bågminuter i latitud mellan planeterna. SvD:s bild visar dock korrekt att den ljusstarkare Venus tronar en tredjedels grad ovanför krigshetsaren Mars - båda planeterna har negativ eller sydlig latitud relativt solbanan.
Är det så här kungliga huvudstadens borgare fungerar? Lever i en luddig värld som de misstar för kunskap? Borgerliga SvD utmanar nu borgerliga DN:s vetenskapsredaktör i inbilskhet. Så här lät nymoderaterna under åtta år vid makten om någon minns. Bara osakligheter och bortblandade kort!
Vid en snabb googling hittar jag en länk till Stockholms Observatorium med en introduktion till vanliga termer - om nu stadens desinformatörer ens bryr sig. Men de mår väl bäst när de får kura i soffan och insupa senaste HBO-serien. Då slipper man verklighetens alla besvärliga ställningstaganden.
*****
Indisk astrologi utvecklade en tradition för att bedöma vilken av två planeter som spelade huvudrollen då båda hade samma rektascension, dvs. befann sig i gradexakt konjunktion. (Dagens precisering i bågminuter och t.o.m. bågsekunder har gjort den här lärosatsen smått löjlig. Vissa människors jakt på überprecision - siffernissarna! - gör dem i stället tokblinda för de stora sammanhangen).
I äldre tid kunde man fortfarande uppleva vad indierna menade när de talade om ett "planetärt krig" och segraren i denna envig var den som för tillfället färdades längs en högre och noblare bana. I SvD:s fall är det den här gången kärlekens Venus som segrar över hatets Mars!
"Planetärt krig" på sanskrit heter graha yudha och om någon mer tycker sig se ordet jihad smyga bakom yudha får säkert medhåll av språkforskningen. Det är den indoeuropeiska språkstammen som skymtar till. (Se den här kommentaren till det hebreiska bruket av JHD i Dödahavsrullarna.)
Ett möjligt svenskt exempel på det planetära kriget just nu är Jan Guillou som skrev en normal, dvs. bra krönika i Aftonhoran (en fallen Venus) häromdagen och där han med viss finess lustiggjorde sig över judenhetens värsta olat, deras ständiga alarmism och skränande som Woody Allen gjort så mycket för att illustrera när den förkläder sig till urbanitet. Jag tror inte en enda svensk ledarskribent försatt chansen att rasa över Guillous förmenta okänslighet - och faller därmed in i just stereotypens skräniga semitism som buspojken Guillous skickligt lockade fram! Bara judar får gudbevars göra sig lustiga över judiska karaktärssvagheter!
Nå, responsen blev alldeles överväldigande negativ vilket bevisar att också medierna är en folkmassa via sina drev och helt enkelt saknar stadig förankring i Platons "rationella själ". Hur räknenissar går vilse i sin jakt på exakta siffror ser man strax av Guillous födelsehimmel som naturligtvis påverkas av det planetära kriget. Här står Venus och Mars i direkt opposition och de behöver ens vara i tät konjunktion för att Guillous livsöde ska dras in i stjärnornas ringdans.
Det är notabelt att Guillous kända födelsetid låter oss se hur olyckligt Venus och Mars stod i födelseögonblicket, i de onda sjätte resp. tolfte husen. Mars i tolfte betyder just "förlust i frågor rörande krig" så det är astrologisk poesi att det just nu är Mars som förlorar mot Venus, som dessutom står "upphöjd" i martyriets tecken Fiskarna.
Tillägg 211102
För den intresserad av planetära krig (en mindre finjustering av hur man bedömer förloraren i kriget) hittade jag just en bra engelsk text.
Hårdfört summerad är budskapet detta: Enbart de fem planeterna (Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus) kan kriga, Sol och Måne gör alltid sitt - Solen ingår aldrig krig utan "bränner" bara den som kommer för nära sig och Månens natur är på samma sätt att assimilera sig och bli "vän" med allt den kommer i kontakt med.
Beträffande latitud eller breddbrad VINNER ALLTID den nordligaste planeten på samma längdgrad som den andra, oavsett de båda är norr om ekvatorn, söder om den, eller befinner sig på varsin sida av solbanan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar