Den visa människan, dhira, sörjer inte sedan hon förverkligat insikten att det är själen som förnimmer såväl de vakna som drömmande tillstånden. Den visa människan realiserar atman (själen) som livets Avnjutare och Uppehållare, städse närvarande och med kännedom om (sitt) förflutna och (sin) framtid.
Denne är sannerligen ”Det”. Det som i sanning är här är också där. Det som är Där är också här. Den som ser tingen annorlunda (alt: ”diskriminerande skiljer tingen åt”), en sådan går från död till död.
Bara genom psyket (manas) kan denna realisation uppnås. Det existerar inga åtskillnader här överhuvudtaget. Den som ser tingen annorlunda, en sådan går från död till död.
Stroferna anknyter till astrologin genom att nämna såväl den astrologiska symbolen Solen (atman) som sinnelagets Måne (manas).
Som synes förutsätter texten ett extremt avklarnat psyke/sinne. Den simpla varelse som sitter järnhårt fast i den västerländska mentaliteten med dess identifikation med sinnesupplevelserna bortkopplade från intelligensen ("För det är jag värd") låter citatet som en inbjudan till mentalt sammanbrott och kaos. Är det inte just förmågan att med urskillning skilja det ena från det andra som utmärker vår ordnade och prydligt borgerliga värld?
Ja, det kan den som inte (ännu) förstått ordens mening fundera över. Svaret ligger i citatet och har generöst strösslats över dessa bloggsidor i flera år.
Särskilt axeln mellan Jungfrun/Fiskarna framtonar som den astrologiska koden för innebörden i den här indiska vishetstexten. Notera förhållandena: Merkurius upphöjs eller rättare sagt verkar upphöja sig själv i Jungfrun medan Venus faller. I motsatta Fiskarna faller Merkurius medan Venus upphöjs och detta på en spelplan som den Store Välgöraren (Jupiter, Zeus, Guru) äger.
Vågar man ta texten bokstavligt? I så fall är det medvetandet som är nyckeln till reinkarnationsfenomenet. I princip skulle en levande människa på jorden inte bara kunna ha tillgång till sina egna tidigare liv genom en stark kedja som förenar sinnet (Månen) till buddhi/intellektet (Merkurius) med själen (Solen), utan även kunna se sina kommande jordeliv!
Bloggaren tror sig ha sett flera tidigare liv och har inte oväntat ett horoskop som uppfyller kriterierna (Chandra i 1a huset ägd av Buddhi som i sin tur vänslas med Surya i Solens eget femte hus).
Varför minnesglimtarna är så irriterande korta (som små youTube-klipp som världens befolkning delar med sig för billiga skratt och fördumning) beror troligen på att Solen är "fallen" i Vågens tecken (det är nog därför bloggen hittade en betoning av den andliga sjukdomen "ateism" i Vågens tecken). Merkurius är oerhört långt från det eidetiska minnet i ett sådant läge. Man kan bara föreställa sig vilken debilitet som drabbar dem som dessutom har en fallen Sol i något av de degraderande horoskophusen. Här är vi nu individens karma på spåren, de astrologiska indikationerna i tid och rum om andesjälens medhavda bagage...
4 kommentarer:
Påminner om det som lärs ut i En kurs i mirakler (vilken jag har nämnt förr någon gång). Där kallas varseblivningens värld för "den värld du gjorde": "När du har fångats i varseblivningens värld är du fångad i en dröm. Du kan inte undkomma utan hjälp, därför att allt dina sinnen visar dig vittnar endast om drömmens verklighet. (...) Gud har tillhandahållit Svaret, den enda Utvägen, den sanne Hjälparen (...) Endast sinnen kan verkligen förenas, och dem Gud har fogat samman kan ingen människa skilja åt. Det är emellertid endast på Kristussinnets nivå som sann förening är möjlig och faktiskt aldrig gått förlorad. Uppgiften för Hans Röst, Hans Helige Ande, är att medla mellan dessa två världar. Han kan göra detta, därför att medan Han å ena sidan känner sanningen, känner Han å andra sidan också igen våra illusioner, men utan att tro på dem. Det är den Helige Andes mål att hjälpa oss att undkomma drömmens värld genom att lära oss hur vi skall vända på vårt sätt att tänka och göra inlärningen av våra misstag ogjord. (..) Självet, Som Gud skapade, behöver ingenting. Det är för evigt fullständigt, tryggt, älskat och kärleksfullt. Det söker dela med sig snarare än att få; att utsträcka sig snarare än att projicera..."
Det här är säkert visdom som är mycket gammal, men som ofta glöms och som åter uppenbaras för mänskligheten då och då, genom vissa utvalda budbärare, som i det här fallet Helen Schucman, som intressant nog var dubbeltvilling med också merkurius i tecknet. (14/7 1909).
Jag har inte tänkt på det där sambandet mellan merkurius och tvillingarna förut. Men det var intressant eftersom de är de båda viktigaste planeterna i mitt horoskop, och jag på ett sätt också har axeln jungfrun-fiskarna, genom 12:e huset.
En annan indikation på att det är i Jungfrun själens syndafall äger rum är den tradition som vet att Jungfrun kunde tecknas med vingar men inte gör det. Jungfrun är den enda i det sattviska korset som tappat förmågan om sin andliga hemvist och det är därför olycka, fiendskap och ohälsa (samt vinstlystnad) frodas i hennes sjätte hus.
När denna teckenaxel är aktiverad längs just 6e/12e dimensionen som i ditt fall (och det har vi pratat om tidigare) kan man tolka det som att måttet för hårklyvandet är rågat och att Jungfrun nu måste offras (i tolfte huset). Separatismen och diskrimineringen skulle annars omintetgöra det LEDANDE TECKEN varunder du föddes: jämlikhetens Vågen (snarare än kritikens och nedvärderandets Jungfru). I tolfte huset kan man få tillbaka vingarna som föll av i sjätte...
Först en liten jungfrulig rättning av ett fel i det jag själv skrev: Det ska naturligtvis stå Sambandet mellan merkurius och _venus_ i st f tvillingarna.
Inte visste jag att teckensymbolen kunde tecknas med vingar...
Nej jag har ö h t aldrig känt mig hemma i tecknet, sådant som det brukar beskrivas i alla fall, med pedanteri, renlighetsiver och allt... när jag först läste om det här med siderisk astrologi, att man skulle flytta tillbaka allt 23 grader, så blev jag förvånad (och besviken) att jag fortfarande var soljungfru. Men jag har ju en käpphäst, och det är språket. Där är jag noga. Och det ska man vara också, i mitt yrke. "Jag granskar" som tecknets motto lär vara...
Det finns äldre europeiska stjärnkartor där vingarna är på plats. Av de fyra sattviska tecknen är alla utom Jungfrun duala (Tvillingarna, djur-människan i Skytten och de två Fiskarna). Jag har nämnt det i förbigående att dualismen i Jungfrun ligger i just "vingarna på" eller "tappade vingar", det är i Jordelementet själen har möjligheten att vända orienteringen "hemåt" eftersom det nu inte går att sjunka längre än till att sitta och räkna kulorna på kulramen... Venus fall i Jungfrun visar att tecknet inte deltar, det isolerar sig och söker briljera med sitt "upphöjda" intellekt. Utmärkande för själen är dock att den är "venusiansk" så hårklyveriet (som kännetecknar den exakta vetenskapen i väst) måste offras för att själens större och all-inkuderande medvetenhet ska få en syl i vädret...
Skicka en kommentar