Råkade få syn på ett relativt nyligt foto av Madeleine Stowe, som slog igenom i Hollywood så gammal som 29 år i "snutkompisfilmen" Spanarna. Hur mycket plastikkirurgi handlar det här om, egentligen? Kvinnan har inte förändrats ett dugg mellan 29 och 53!
Och se Julia Roberts-faktorn på den unga Madeleine till vänster! Utan att ha samma groteskt breda leende är det ändå samma positiva energi som från den lysande kvinna som sedan blev mer och mer divig. Jag följer inga kändisars karriärer steg för steg och om Madeleine Stowe vet jag bara att hon likt Julia Roberts föddes till amerikansk underklass.
Att aktrisernas vibbar påminner om varandra - åtminstone via det gamla svartvita fotot - ser man av horoskopet. Där Julia Roberts var Våg med Månen i yvigt dramatiska Lejonet, där har Madeleine Stowe en betydligt mer intressant kombination av en kunga- eller drottningvärdig Sol i Lejonet och en fristående lyckobringare (Jupiter) i Vågen. (Smack på bloggarens Sol i början av Vågen - det är alltså därför han blir alldeles vimmelkantig varje gång han ser ett foto på denna gudomliga skönhet!)
Men uppslaget till det här inlägget av mer trivial typ var en gammal fråga som fått vila några år: har den iskalla konserveraren Saturnus något med bevarad ungdomlighet långt upp i åren (eller skönhet, om sådan var given med födelseödet)?
Jag hade tankarna på Saturnus så fort jag såg fotona, för det finns en gravitas, en tyngd och ett allvar över den här kvinnan som förvandlar henne från "bara" en fotomodell till en "djup" karaktär. Jag har säkert tittat på horoskopet tidigare, om inte annat vid uträkningen gjord före 2006 då filerna flyttades till nuvarande hårddisk. Det skulle emellertid betyda att jag aldrig sett den indiska Saturnus-aspekten tidigare eftersom det intresset rullade igång först något år senare.
Precis som i samband med några andra stickprov visar sig Saturnus kontrollera och hålla tillbaka och här så fascinerande så att det är "återfuktande" Saturnus i Vatten som hindrar en Lejon-Sol i Eld från att förbränna sig och bli ett skrynkligt russin i förtid. Ja, detta är möjligen gynnsam Saturnus-aspekt åtminstone i termer av hållbar Lejon-karisma!
Men se hur den tröga Saturnus bromsade hennes karriärväg så att hon var hela 29 innan hon steg fram som en distinkt solär individ i nämnda film (där hon kom från nästan ingenstans och gjorde den kvinnliga huvudrollen). Att Saturnus som Liemannen hade ett finger i spelet i karriärvalet ser man av imdb.com:s biografi: hade inte hennes musiklärare dött i fel ögonblick hade hon troligen aldrig blivit skådespelare!
Sedan kan man förstås spekulera i kombinationen av en kungavärdig Regulus-Sol i Lejonet och den konserverande Saturnus. Jag har för få fall för att kunna säga något, men kommer att tänka på en manlig skådespelare som med försiktiga kirurgiska ingrepp "behöll ansiktet" abnormt länge: Robert Redford. Faktiskt, han är född samma dag som Madeleine Stowe och också med Solen på ingång mot exakt konjunktion med kungamakaren Regulus.
Den som studerat Redford i några filmer ser majestätet stilla flöda ur honom. Han spelar ofta långsamt och övervägt, "understated" - Lejonet är kung och inte behöver bara morra lite för att sätta sig i respekt! (Att säga "född samma dag" betyder naturligtvis ingenting om inte individerna tillhör samma epok, precessionen får zodiaken att backa relativt jordkalendern och Lejonet startar lite tidigare varje år.)
Sedan kan man fundera över "Själens Form" Saturnus i biologiska Skorpionen när denna i sig iskalla kombination ändå värms en smula av Skorpionhärskaren som från nystartens passionerade Vädur modifierar det stenhårda budskapet i Skorpionen. I brist på klockslag vet man inte vilka planeter som kan verka på den fysiska ascendenten.
Med undantag av Humanisternas nerviga och intoleranta ordförande verkar kombinationen Solen i Lejonet och sinnelagets Måne i Jungfrun oftast ge utmärkta resultat. (Ordförandens Mars/Venus i Kräftan ger stirrighet och affekten drabbar Saturnus som urartar till en diktatorisk gränsdragare.)
Jag har inga namn i huvudet på nobla Sol-Lejon/Mån-Jungfrur men tanken har slagit mig flera gånger när jag stött på kombinationen. Inte minst har jag tittat efter förmildrande omständigheter då Månen i Jungfrun som sådan figurerat tydligt i mindre angenäma sammanhang på bloggen.
Men om man tänker sig att Solen i Lejonet verkligen är en född ledarnatur, då faller det sig naturligt att Månen i Jungfrun underkastar sig sin herre och själv intar rollen som underdånlig betjänt. Jungfru står ju än i dag för träldom och forna tiders husslavar hade förstås Lejonet som sin arbetsgivare. Om båda sköter sina roller behöver inte Jungfrun förfalla till den själviska och vinstlystna figur som bloggen upptäckt genom att studera kapitalisthoroskop, eller diskriminerande och våldtäktsrädda kärringar som avslöjats via horoskop för främlingshatare.
Madeleine Stowes sinnelag är dessutom av det allra mest feminina slag som tänkas kan, för utifrån psykets perspektiv ligger dess disponent Merkurius i 12e huset som är ett sårbart hus. Faktiskt, i en av hennes tidigaste stora roller spelade hon en otrogen hustru till en grym despot, och fick sona för det genom att bli svårt knivskuren över hela ansiktet. Det luktar den sårbara Mån-Jungfrun med disponenten i olyckliga tolfte huset lång väg. Här blir den grymme och hämndlystne patronen istället den hatiska Skorpion-Saturnus som kastar sin lags långa arm mot hennes sol-presentabilitet.
Jag har en känsla av att Stowe har en hel del roller som inbegriper tragedier på sin meritlista (jag har inte kollat), och konstigt vore annars med en så extremt illvillig Saturnus som söker strypa Solen i Lejonet. Saturnus är arbetarklassens indikator och i det här fallet stämmer det bokstavligen.
En annan ingång till hennes närmast överjordiska skönhet ("sällhet" - det ordet har glömts i svenskan) ligger i behagfulla och Jupiter i Vågen som vilar på den kanske mest feminina placering som existerar: Venus i Kräftan. Denna kvinnliga charmplanet i sin tur, vilar på Månen i diskreta och artikulerade Jungfrun, vars härskare Merkurius som i sin tur står nära den Regulus-välsignade Solen. När man snurrat runt några varv och inspekterat planeternas sammankopplingar börjar man se hur mycket som talar för den här kvinnan.
Ett födelseklockslag hade varit fantastiskt men med en Saturnus som så hårt bevakar Solen - identiteten och integriteten - lär nog aldrig ett komplett horoskop dyka upp på nätet. Den äldre generationen skådisar är inte som de unga narcissisterna där ALLT vräks ut.
12 kommentarer:
Kartan påminner förstås mycket om Michael Jacksons, född elva dagar senare.
Först en inflikning: MJ har flera angivna födelsetider. En kommentator till bloggens enda inlägg om Jackson uppgav tiden 23:53.
Astro Databank (www.astro.com) ger 19:33 som alternativ, med hänvisning till en vedisk astrolog.
http://www.astro.com/astro-databank/Jackson,_Michael_(1958)
"It's from his own astrologer, it seems - Chakrapani Ullal, a Vedic astrologer who claims to have had Michael Jackson as his client for a number of years, from the mid 90's until just a few years before Michael's death. Chakrapani Ullal has stated clearly that he got the birth time directly from Michael."
Citatets källa: http://www.completehoroscope.org/horoscopes/michaeljackson-horoscope.htm
Astrotheme har (till skillnad från 2009 när bloggens inlägg om MJ gjordes) 19:33 som enda alternativ och ger en ännu bättre källa. Se själv:
https://twitter.com/tajjackson3/status/22385183756
Denna tid tycker jag passar utomordentligt bra, då den placerar Månen i första huset. En indikation så god som någon på ljus hy och solkänslighet. AC i Vattumannen med Jupiter i nionde - Michael som Världsförbättraren och Den Barmhärtige Samariten. Utan födelsetid hade jag gissat på Tvillingarna som AC, med tanke på hans kroppstyp och ständiga rörlighet på scenen. Med Vattumannen som AC händer istället det att aktivitetsplaneten Mars hamnar i Tvillingarnas hus medan tecknet Tvillingarna upptar femte kreativitetshuset.
Månens disponent tillika (positiva) horoskophärskaren Saturnus ockuperar tionde karriärhuset, som kastar sitt strypgrepp från dödens Skorpion mot Solen/hjärtat i sjunde. Stora kärleken Brooke Shields tackade nej till giftermål och därpå följde två misslyckade äktenskap. Venus i sjätte.
Två planeter i eldhus, tre i lufthus och två i jordhus. Rahu i Jungfrun i vattenhus (åttonde).
Tillbaka till Madeline Stowe. Det som skiljer hennes karta från Michaels (om vi glömmer födelsetider) är att hon har Månen i Jungfrun, Rahu i Vågen, samt Saturnus visserligen på samma grad som Michael, fast retrograd. Deras respektive Sol och Merkurius i Lejonet byter plats, nära gradexakt.
Kan det vara så att Saturnus retrograd reverserar åldrandet? Stowe verkar ha en hel del fillers i ansiktet. Man behöver ju inte lyfta sig med kniv nuförtiden.
http://s8.postimg.org/vi9bjdd51/Venus_In_Cancer.jpg
http://s3.postimg.org/4ultc6q43/Madeline_Michael.jpg
http://news.makemeheal.com/wp-content/uploads/2011/09/madeleine-stowe-plastic-surgery.jpg
När det gäller att undersöka om Venus/Saturnus har förmåga att konservera utseendet så att personen inte verkar åldras nämnvärt kanske man inte ska gå till filmstjärnor... Som du själv säger: "hur mycket plastikkirurgi handar det här om egentligen?" (Sen kan man förstås spekulera i om planetkombinationen ger större benägenhet att göra konstlade ingrepp i utseendet, men återigen, när det gäller Hollywoodstjärnor är det nog snarare regel än undantag.)
I det här sammanhanget kommer jag att tänka på en släkting till mig, som jag berättat om förr en gång, som är född 4/10 1950. Alltså sol/venus/saturnus i jungfrun. Hon har garanterat aldrig gjort något ingrepp i utseendet, men hon ser ofattbart opåverkad ut av tidens gång. Hon ser likadan ut nu som för 20-30 år sen, utom att hon lagt på sig några kilon. Ändå har hon inte haft någon dans på rosor de senaste decennierna, först långvarig djup depression och när hon äntligen tillfrisknat drabbades maken av en allvarlig, obotlig blodsjukdom. Ärftliga anlag är det inte heller, mamman fick många rynkor tidigt, och pappan har väl åldrats normalt.
Jag känner en annan som är född två veckor tidigare och alltså har venus i lejonet, och hon har tvärtom sett gammal ut för sin ålder de senaste decennierna.
Nu är det väl inte alla Venus/Saturnus som verkar ådras så här långsamt - det skulle vara kul att känna till ascendenten, men det gör jag tyvärr inte.
Planeterna tecknar sina ting- men vem ska få ta del? Tidpunkten är omistlig. Den mest spektakulärt av ålder oberörda kvinna (1959) jag mött stod i en kvartersbutik och jag var tvungen att be henne om data! (Detta var innan den sideriska zodiaken)
(Siderisk) Jungfru-Måne exakt på "evigt unga" Jungfrun som ascendent, och en Saturnus olyckligt placerad i fjärde huset kopplar ett konserverande 270-gradesgrepp om den fysiska ascendenten. Saturnus mixade resultat eftersom hennes barndomsmiljö varit mycket depressiv!
Kvinnan såg ut som en Nefertiti med klassiska höga kindknotor och perfekt tecknade ansiktsdrag. Solen lyste perfekt från femte lyckosamma huset och Stenbocken - så att också Solen i grund och botten uttryckte Saturnus stilrenhet.
Venus var inte en faktor där (6e huset) - Venus är en sinnebild för skönhet men troligen inte det som förlänar den, en stor del av det som uppfattas skönt är Saturnus grundläggande placering av ansiktets element - Saturnus som själens form..
Jag glömde tillägga att min släkting inte har någon anmärkningsvärd skönhet - hon ser väl ut som folk gör mest.
Om Saturnus måste angripa både månen och ascendenten och därmed ge en dyster barndom för att ge en skönhet som Nefertitis är det nog inte värt det... hellre ha en bättre barndom och se ut som folk gör mest :-)
Min släkting har ju förresten en måne i "evigt unga" tvillingarna. Tyvärr angripen av skorpionmars, vilket förstås har att göra med depressionen. Och Sol/Saturnus dessutom.
Personlig skönhet kan inte betraktas egocentriskt, som något att självbespeglande stoltsera med eller söka förminska i betydelse om man inte blivit dess bärare. Skönheten, är en omistlig del i den gamle Platons "trenenighet" Det Ena, Det Goda, Det Sköna. Skönheten finns i världen för att påminna människan om att det existerar en högre och mer säll verklighet. I himmelen bortom himmelen - arketypernas eller formernas värld – är själens eget högsta och bästa jag. I det här inlägget handlar det bara om en lägre återspegling.
Depressioner och mörka barndomsförhållanden är en naturlig del av Saturnus väsen eftersom dess rike inte är av denna världen, den är inte i grunden kroppslig. Därför upplever saturnier mer svårmod än andra, har svårare att anpassa sig till jordiska mått för det behagliga. De är helt enkelt så gudomliga att de känner materiens bördor hårdare än de som av ohejdad vana fått för sig att detta är det naturliga tillståndet och fogat sig i det (blivit ”ett sovande folk”, ett avtrubbat folk).
Att Saturnus via Stenbocken härskar över ett Jordtecken är lite av en anomali (åtminstone har inte jag lyckats bottna i den djupaste innebörden utöver några föga upplysande ”har i den negativa polariteten en funktion som materiens signifikator”). Indisk astrologi anger ju att Saturnus till sin essens är Luft (är rymden, är rummet, är akasha) eller den osynliga andevärlden. Där är planeten den vitskäggige Fadern. Fader Tid (Kronos) blir Saturnus enbart i sin negativa polaritet, eftersom tid inte kan uppstå förutan kroppar (se nyliga inlägget där jag i brist på djup insikt lekte med Einsteins relativitetsteori). Saturnus är bara på planeten Jorden ”den stora illgärningsmannen”, i grunden är han god och han mottas och äras som han bör av Vågen, där skönheten Venus blir vacker just tack vare Saturnus som den organiserade symmetrin (kosmos inte kaos). T.o.m. gnostisk världsfientlig mytologi frikände Saturnus i sjunde himmelen (har nämnt det tidigare).
"Det vackra folket" påminde åtminstone förr människan om en högre och bättre värld. Vad som har hänt idag, ser du genom att lyssna på dina egna kommentarer som, tycker jag mig höra, subtilt tar ära från Fadern och Skönheten – skönhet är alltså inte är ett attribut man kan ha eller mista utan är en konstitutiv del av Gud själv, som i sin tur är den springande punkter i vart individuellt liv. När vi ser en vacker människa attraheras vi och kommer en bit närmare vår egen gudomlighet, vår egen själs form. Det är förstås en intressant separat fråga om Saturnus i svåra aspekter till andra planeter kan introducera ”en Guds fiende” (jfr det bibliska talet om att räknas som en Guds vän). Jag är övertygad om att dessa tankar inte ligger långt från den astrologi som Jesus lärofäder vid Döda havet ägnade sig åt...
Nu tycker jag du läser mig som Fan läser Bibeln. Vad menar du med "tar ära från Fadern och Skönheten"? Mitt lilla inflkande att min släkting inte är filmstjärnevacker? Det gjorde jag som ett förtydligande, eftersom du själv tar upp frågan om skönhet både i inlägget och fortsätter med det i svaret.
Min repliken du citerar adresserde din första kommentar:
"...kanske man inte ska gå till filmstjärnor... (operationer)
Sen kan man förstås spekulera i om planetkombinationen ger större benägenhet att göra konstlade ingrepp i utseendet..."
-Spekulera har jag gjort i äldre inlägg i ämnet "skönhet", och minns jag rätt funderade jag då om plastikingreppen kan sägas uttrycka Saturnus artificialitet och formalism - planeten betecknar ju också den offentliga personen.
Det är i din menande tanke om att filmstjärnor är spackel och sytråd jag förnimmer något slags rangordningstänkande som påminner om den tid då det var ett misslyckande för den borgerliga familj vars barn avföll och blev skådespelare eller musikant.
Därför min utvidgade lovsång till de människor som fötts med en så utsökt benstomme (Saturnus) att de med ringa ingrepp kan hålla "formen" i årtionden. De är Guds påminnelse om en än mer fullkomlig värld där själarna inte ser varandra dunkelt, såsom i en spegel, utan i deras tydliga perfektion.
Från den andliga eller nyandliga världen finns samma tankegång: Det berättas om att en av de tidiga indiska vishetslärarna (inte Vivekananda, men någon i början av 1900-talet) INTE DEKOMPOSTERADE normalt efter sin död. Tala om att Fadern och Själen blivit ett och människan kristallisk (Saturnus) i sin struktur. Att Saturnus skulle bromsa t.o.m. kroppens förmultning efter att själen lämnat är precis samma fundering jag ventilerat här.
Du extrapolerar rätt hårt här... De är ju ett faktum är ju att ingrepp av olika slag i syfte att försköna och/eller fördröja åldrandet är mycket vanligare bland skådespelare och andra som syns mycket offentligt än bland folk i allmänhet, det var bara det jag menade. Och det är ju i sig inte särskilt anmärkningsvärt.
Sen finns det ju naturligtvis enstaka individer som är naturligt vackra, och som dessutom behåller sin skönhet längre än folk i allmänhet, som din Nefertiti, men de är ju rätt sällsynta, skulle jag tro.
När det gäller åldrande så finns det ju en hemsk men sällsynt sjukdom där barn åldras till gamlingar och dör på bara några år. Jag läste någon gång om att dessa barn skulle ha fötts till jorden bara för att påminna oss människor om att tiden är något relativt, en konstruktion som endast finns i denna världen.
(Undrar vad de barnen har för horoskop förresten...)
Apropå dekompostering: Jag har läst om vissa högt utvecklade personer i Tibet, där samma sak fast tvärtom hände efter döden, dvs de försvann helt, utom hår och tänder.
Helt otroligt - Tibet-fallet ör exakt motsatt Paramhansa Yogananda (som jag tror det var som envisades med att inte börja ruttna). Det får en att undra om sånt här bara är heliga bedrägerier - myter som sprids i ett förment vällovligt syfte...
Samma tanke kan gälla för skådespelare (och fotomodeller) och alla bärare av Skönheten. Den här lilla replikrundan utmynnade i ett (nytt) inlägg nu morgonen om Kierkegaard. Kanske den texten väntade på att bli skriven redan när detta om M.Stowe klottrades ned...
Roligt att kunna bidra till inspirationen...
Nej, det är inte lätt att veta hur det är med såna saker... det där om Tibet stod i Tibetanska döds- och livsboken, f.ö. Det var visst nånting om att kroppen förångas, vill jag minnas.
Jag gör den reflektionen att om det nu är så att man vill visa på jordelivets förgänglighet och i stället framhålla "den supralunära sfären" eller vad man nu kallar det, så är det väl mer logiskt att kroppen försvinner helt (eller nästan) än att den bevaras...
när jag läste det där slog det mig att det kanske var det som hände med kvarlevorna av Jesus när graven öppnades... i upphetsningen la väl ingen märke till om det fanns lite hår o tänder kvar. Och så var det så klart Jesus i sin andekropp som visade sig sen, fast det har fåtts till att han skulle ha uppstått rent kroppsligt.
Allt detta förutsatt att det som står i Bibeln om händelsen verkligen har hänt och inte det som du kallar myter som sprids i vällovligt syfte. Inte lätt att veta som sagt...
En förångad Jesus! Det är ju nästan hädelse :-)
Ja jag vet, jag är inte rättrogen :-)
Skicka en kommentar