Den äkta kungastjärnan: "Låt allt gott nå alla"

Den som läser inläggen i bloggens låsta ordningsföljd ("senast först") kan lätt bli konfys eftersom bloggaren tänker i långa associativa svep som ofta löst binder ihop flera inlägg på raken. Det här inlägget är en kort kommentar till ett tidigare inlägg, om den falska kungastjärnan Regulus på himmelen vid tiden för DN:s chefredaktörs födelse:

Wolodarski & anhang grisar i sig välsignelsen

Bara några timmar senare syn får jag syn på en artikel i SvD om de viktiga men okända rollsättare bakom filmproduktioner och upptäcker då den mest lyckosamma version av den persiska (kaldéiska) kungastjärnan som tänkas kan. Horoskopet tillhör en kvinna som lovprisats för sitt arbete i skymundan med att sätta "rätt man på rätt plats" - fast inte med astrologiska medel utan med en blick för ansikten och, gissningsvis en blick för hur de rör sig i det tredimensionella.

Jämför nu de fula rika människornas störda kungamakare Regulus i chefredaktörens horoskop och den här rollsättarens omvända version: den goda Jupiter som önskar ge allt gott åt alla fungerar tematiskt som en perfekt "drömfångare" (av positiva drömmar) och positiv förstärkning av det "kungliga". Men i sig skulle detta bara indikera någon diffus sprinklereffekt - en urskillningslös dusch av Regulus välsignelse ut över världen, så kartan säger naturligtvis mer än så:

Titta på SvD:s rubrik:

”Vartenda ansikte måste fungera ihop.”

Se sedan hur den distinkta identitetens Sol befinner sig i folkkollektivets Vattuman. 

Redan i Vattumannen som sådan ser vi titeln på den framlidna katolske teologen Norris Clarkes sista bok - detta är filosofen Platon och hinduism i samma andetag; den här bloggen har ägnat ett antal inlägg åt Vattumannen som symbol för Den Enes myllrande tankeliv, "vad som rör sig i Guds tankevärld":

Solen borgar för var människas unika IDENTITET, Vattumannen är den kollektiva mänskliga (samhälls-)kroppen. Men nu är det i denna fallna helveteshåla ändå så att Solen skiner lite starkare över vissa, och mycket riktigt lägger Klintbergskan inte pussel med vilka figurer som helst, bara för att få ihop ett pussel vilket som helst. 

En föredetting som jobbade för statliga televisionen, undslapp sig en gång uttrycket "mediamässig" - tydligen branschterm för någon som är snygg eller har andra lyckosamma personliga företräden som "går genom rutan". Hon sade det inte om mig utan om en annan man i sitt hyreshus, så den affären tog slut ganska snabbt! Människor i medievärlden är i allmänhet filosofen Herakleitos "inkontinenta själar", livsformer i en dunkel känslovärld som inget har att erbjuda individer som påbörjat ett liv i den högre Rationella Själen.

Om nu Vattumannen är den kompletta rollistan i en filmproduktion - det miniatyrsamhälle som är inskrivet i manus - så behöver detta kollektiv fyllas av distinkta individer - Solar - som tillsammans fyller ut den kollektiva Vattuman-kroppen.

(Det är detta den kriminellt omogna högern inte förstår när de använder kollektivism som ett skällsord, bara för de själva är själviska skitstövlar försöker de tömma begreppet kollektiv på dess substans, de genuina levande individer som valt att tillsammans skapa en civilisation. Den borgerliga individualisten är i grund och botten inget annat än en civilisationsförstörare.)

Men rollistan måste fyllas med individer som borgar för filmens ekonomiska framgång och det är här rollsätterskans opposition mellan Solen och Jupiter kommer in. Varje enskild individ i filmen måste passa ihop utifrån den övergripande tanken att Regulus eller kungavärdigheten må bidra till att göra filmen "jupiterisk" eller en alstrare av stor rikedom för alla dem som lagt in tid och pengar i projektet. Och den "vinnande" känslan måste också förmedlas till betraktaren som rekommenderar filmen så att alla, biobesökare och investerare blir rika. Win-win.

Det är således en helt fenomenalt exakt opposition i den supralunära, kreativa och framför allt SEENDE världen som VISUELL ELD och KONCEPTUELL LUFT representerar. I min bok (på engelska) går jag just igenom varför den kosmologiska nyckelaxeln Vattuman/Lejon skall betraktas som en författaraxel - författaren som en skapare av ett kosmos i miniatyr för konsumenterna att konsumera (förtära och få en upplevelse av så länge det varar, och kanske en hel timma därefter - innan behovet av nästa "kick" sätter in).

I mars 2010 skrev jag "Mer om Stenbocken som enbart yta" och kallade då yrket för rollBEsättare, vilket jag tycker är mer korrekt. För det Klintberg med flera gör är inte att skapa rollerna utan bara att fylla i dem med rätt dödkött. Men nu är vi i Sverige, där språket råkat i olag, så det får väl bli "rollsättare" då. Engelskans "caster" är som vanligt betydligt mer djupsinnigt och innebär någon som formar ett lämpligt råmaterial i en gjutform. 

Gjutformen ("the mould") skulle då vara manusförfattarens anvisningar om rollfigurens karaktär och andra kännetecken, men av SvD-artikeln framgår hur Klintberg dessutom ser till både helhet och delar, som den Vattuman hon är. Så gjutformen har nu flyttats upp i den osynliga konceptuella andevärld som är Luftelementet. De framgångsrika filmer hon bidragit till har först formulerats i HIMMELEN där hon är verksam och sedan transponerats ner till Jorden. Det är förstås en ständigt pågående kommunikation mellan hög himmel och låg jord (de faktiskt dödkött som finns att tillgå i skådespelarsverige). Så till skillnad från författaren som kosmokrator handlar det verkligen om att lägga pussel med vad som nu finns att tillgå. Och därför stämmer också Jeanette Klintbergs horoskop väl in i det förra inlägget, "Stenbocken som enbart yta". 

Här är den ytliga aspekten, skärskådandet av skådespelarnas nunor och hur deras kroppar för sig i rummet. Det är Jeanette Klintberg leker halvgud och rangordnar eller fördelar sina skapelser utifrån ett annat och givet blueprint (manus) - och på uppdrag av kapitalisten som investerat i filmproduktionen förstås. Hennes tre viktiga planeter i Stenbocken säger egentligen det mesta om att få ner den himmelska Eld/Luft-axeln och dess löfte om kungavärdighet och framgångar till den simpla frågan om rätt FYSISK man på rätt plats. Stenbocken är inte metafysisk i annan mening att den förbehåller sig rätten - makten! - att stuva om fysiska människor som den finner lämpligt. 

Borgarna försökte t.o.m. införa en storslagen destruktion av hela Sverige genom att flytta människor dit där det fanns arbeten, samtidigt som de sataniska Kapitalisterna söker centralisera arbetena till så få platser på jorden som möjligt för att "kapa kostnader" som det heter. Sådant är arbetet en Stenbock ägnar sig åt. Den stuvar bara om i det befintliga materiella. Hade inte Klintberg haft sin högre axel mellan Eld och Luft hade det troligen aldrig skrivits någon artikel om hennes påfallande närvaro när det kommer till kioskvältare, dvs. LÖNSAM svensk film.

Se här hur framgångens Jupiter ligger i den ur-borgerliga politikerns - moderatens - typiska horoskop! Jag säger inte att Klintberg är moderat, tvärtom pratade jag nyligen med en PR-nisse i Stockholm som på senare år blivit socialist - "sent ska syndaren vakna" medgav han. Samma axel mellan Vattumannen och Lejonet som hos rollsätterskan.

I det högre luftrummet finns det större chans att man förmår tänka fritt än i de fall då den Vegetativa Själen (Vatten) helt omsluter människan. Nu styrs rollsätterskans Sol OCH Måne av just en Saturnus i Vatten, men jag tycker vi stannar här, medan det fortfarande finns ett jupiteriskt hopp och inte allt är nattsvart saturnism om brödföda och simpel kroppslig överlevnad.