Den här bloggens påminnelse om filosofen Herakleitos, att "vägen upp och vägen ned är en och densamma" kommer därför aldrig att bli ens potentiellt synlig för DN:s arma läsare som skall indoktrineras i evolutionens falsarier.
Inte heller poeten William Blakes påminnelse om tanken i Bibeln, att Gud döljer sig i minsta lilla sandkorn, kan därför nå DN-läsarna och med detta insikten att redan antikens tänkare fattat att det inte är någon simplistisk "uppifrån och ner"-princip detta med däggdjurens förmåga till moral och samarbete. (Kontrasten är den vulgära marknadsanhängarens nidbild av djungeln som enbart en plats för barbariska typer som söker krossa varandra för att själv kunna härska och blomstra.)
Holländske zoologen Frans de Waal är således ateist men söker ändå förfäkta "moral" och samarbete som en tydlig drivkraft i naturen. Evolutionslärans orimlighet förstår vem som helst som läst en bok om naturens "irreducibla komplexitet" - slå annars upp begreppet på engelska och börja en sökning därifrån. I slutändan kommer envar att förstå att det bara är trams, det dessa biologer ägnar sig åt. Ad hoc-förklaringar av "hur det gick till" utan något som helst prediktivt värde. Ren pseudovetenskap.
(Ja, astrologin är själv lite känslig på den punkten, men en del astrologer, dock inte undertecknad, är duktiga på förutsägelser. Två astrologer i hela USA förutsåg t.ex. terrorattentatet i USA den 11 september 2001. Slump? I efterhand och med siderisk zodiak ser allt självklart och tydligt ut, men vem hade i förväg VÅGAT öppna sinnet för en sådan tolkningsmöjlighet? Det säger något om hur det är människans rädsla och skygglappar som gör henne illa lämpat att hålla i verktyget snarare än att verktyget som sådant är defekt).
Eftersom "nerifrån och upp" är en typisk sinnesförvirring som materialister lider av, förvånar det inte att hitta forskarens sinnelag i den hårklyvande och kunskapsförstörande Jungfrun. Det här tecknet tycks hata sanningen och gör inte sällan sitt bästa för att plocka bort viktiga komponenter så att den kan driva sin "särintressesorientering".
Den utomordentligt viktiga vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith diskuterar i sin "Science & Myth" franske filosofen, platonisten och symbolforskaren Jean Borellas tes om det "epistemiska avslutet", om hur forskningen hackar bort verkligheten själv för att den älskar sina ord och definitioner mer än verkligheten själv.
Forskarmentalitet som i många fall (förutom i den rena matematiken) saknar kontakt med verkligheten och är helt nöjd med att sitta och studera innehållet i sina egna väl definierade koncept istället för att fokusera den levande verklighet som koncepten själva (på en meta-empirisk nivå) pekar mot.
Den här sjukan, att sätta terminologin före verkligheten själv, tillhör distinkt den definitionshysteriska Jungfruns tecken och är kanske varför antikens tänkare markerade tecknet som en "olycka" i paritet med olycksbringaren Mars själv!
Men en tydlig och typisk Jungfru skulle vara helt oförmögen till att uppfatta allt det kärleksfulla samarbete som pågår i naturen, Merkurius i Jordelementet ägnar sig ju bara åt separation av helheten för att kunna excellera med så tydliga definitioner som möjligt. En framgångsrik forskare måste alltid ha något mer än en pätimeter med sig i sitt horoskop för att ens lyckas formulera en egen hypotes.
Zoologen de Waal har mycket riktigt en "instinkt" eller drivkraft i formen av Solen i kooperativa Vågen som fullständigt förklarar varför hans sökarljus just letar tecken på "moraliskt beteende" i naturen istället för, som Reinfeldt (Sol-Kräfta), predika en ovanligt vulgär version av myten om att envar måste slåss för sin egen plånbok här i djungeln.
Reinfeldt mörkar att det goda samhällets sociala dimension ens existerar eftersom han själv vegeterar på ytterligt låg och depraveraed medvetandenivå - han t.o.m. demoniserar den eftersom den är kopplad till den historiska socialdemokratin (om än inte det högerhaveri det partiet lidit samtidigt med marknadsliberalismens destruktion av västerlandet). Men alla de astrologiska tillkortakommanden som leder till en så barock och snål version av socialdarwinismen som Reinfeldts, behöver inte ännu en gång föredras in i minsta detalj. Men se upp för den mannens världsbild! Det är just den falska bilden av djungelns lag som Frans de Waal vänder sig mot.
Det är ingen slump att den holländske zoologen har en idealistisk och intellektuell Sol i kooperationens Vågskålar i rät vinkel mot Reinfeldts solära fokus på den protektionistiska instinktssjälen. Det ger de Waal ett större och mer omfattande synfält av det Sveriges meste förrädare förfogar över. Alla föds inte jämlika...
Eftersom horoskopet utgår från Månen är det inte särskilt exakt, men det uppstår onekligen en intressant tanke att Jungfrun, när det ockuperar första jaghuset (här i sinnet eller känslan), direkt ger Lejonet på båten! Jungfrun, tjänaren, förskjuter chefen Lejonet och förpassar det in i tolfte onda huset som en faktor som måste "upplösas" eller befrias. Här ser man kanske den eviga antagonismen mellan arbetstagaren och arbetsgivaren!
När samtidigt den materiella formens Saturnus står i vägen för kungavärdighetens stjärna Regulus i Ledarens Lejon, är man frestad att om den här ateisten utropa: "Guds mördare!" Onekligen söker Saturnus i samspel med "offrets" tolfte hus eliminera DEN GODA GIVAREN ur sin världsbild.
Men det tolfte huset är svårbegripligt och kan verka för själens rening i vissa fall medan det i andre mest verkar vara en irriterande plats där individen förnekas allt det goda i livet. Att göra ett stort nummer av "den onda daimonens sektor" när man inte ens har individens födelsetimma är dumt. Det finns gott om månbaserade husanalyser på bloggen, men jag inser mer och mer hur osäkra dessa är.
I t.ex. Fredrik Reinfeldts fall finns en känd (fysisk) Jungfruascendent, och där är "fadersmordet" - att Lejonet måste offras - helt klart. Hans alkoholiserade lokalpolitiker till far, är verkligen inget Ful-Fredde vill skylta med när han bygger upp sin falska och alltigenom instuderade image. "Landsfaderns" onda undermedvetna innehåller dessutom hans ascendenthärskare (Merkurius) vilket låter oss ana vilken oerhört komplicerad personlighet detta är. Hans intresse för psykologi som han antydde i något intervjusammanhang, kan vara det enda helt ärliga han sagt. I övrigt tycks hans tolfte hus innehåller idel storhetsvansinne - vilket Lejon just är det han egentligen borde ha jobbat bort i det här livet istället för att jaga en statsministerposition.
Omoralens Mars stiger i Jungfrun som verksam illgärningsman för Reinfeldt och det tyder på mycket falskhet från den här mannens läppar. Förklaringen är att han faktiskt är utvald av Ödet att tjäna det onda kapitalet, han är stora förmögenheters Jupiter i pengarnas tecken Oxen som en verksam illgörare i sitt nionde hus för sin syn på vad Gud är. Omoral i egoposition men en hängiven dyrkan av guden Pengar gör således Reinfeldt till en nyttig idiot i Guds tärningsspel om skitlandet Sverige, vars befolkning inte har ryggrad och kunskap nog att faktiskt välja sig politiska representanter som förverkligar det goda samhället.
Försöker man använda de här varnande exemplen på Frans de Waal, så är hans månascendent i Jungfrun bättre skickad att åstadkomma något gott, även om det är en olycka att hans Sol i Vågen, via sin disponent Venus som är fallen i Jungfrun, faller tillbaka på en söndrandets filosofi som inte förmår se att andevärlden ligger bakom det biologiska livet.
Zoologen är således "avknäppt" på tre ställen: först är det Saturnus, Liemannen, som avskärmar honom från kungastjärnan Regulus.
Utvikning. Kanske blir de här typerna våldsamt religiösa när livet närmar sig slutet - ålderdomens Saturnus har då ackumulerat en mängd kraft från Regulus utan att vilja erkänna Godheten in mot den lägre, materiella världen, men Saturnus som "själens form" har nu ändå börjat luckras upp och Saturnus som "ålderdomens och dödens" markör kommer nu att gå i Regulus tonart - tidigare verkade Saturnus bara som en blockering).
Detta resonemang måste ses i skenet av att det tolfte huset är ett OMEDVETET hus, så att mognaden, om den alls äger rum, sker helt utan individens vetskap. En vacker morgon när livet närapå runnit ut, finner han/hon sig plötsligt inte alls så aversiv mot tanken på en högre makt. "När Fan blir gammal blir han religiös" - kan det vara det typiska uttrycket för Saturnus motar bort Regulus?
För det andra: Solen ser inte mer än den fallna Venus i den negativa separatismens tecken och ett sinnelag (Månen) av den empiriska typen. Merkurius är hemma i sitt negativa härskarläge för en fenomenal kärlek till plottrande med små men exakta detaljer. Evolutionsbiologer verkar vara som barn som inte kan slita sig från de olikfärgade Lego-bitar de själva accepterat att naturen skulle bestå av (en ren fiktion) och nu studerar och bidrar till.
Evolutionsbiologer har ännu inte förstått vad kvantfysiken sagt sedan 1920-talet: att den materiella världen är en fiktion. Heisenberg var indofil och förstod enligt Wolfgang Smith att kvantfysiken var en bekräftelse på delar av den hinduiska religionen och filosofins urgamla utsagor om verklighetens beskaffenhet. Smith är en perfekt ledsagare in i detta möte mellan vetenskap och religion eftersom han, en driven matematiker och filosof behärskar alla världarna! Han har dragit slutsatser som inte ens Heisenberg själv kunde se.
För det tredje är zoologen avknäppt från högre insikt genom ett omen som liknar Saturnus som blockerar och håller Regulus utanför sina gränser: Solen, som är Lejonets härskare (och därmed Saturnus disponent) är själv skadad genom närheten till den halshuggna (huvudlösa och därför blinda) södra månnoden.
Eftersom Solen också symboliserar den levande andesjälen i människan är det inte förvånande att han producerar en sådan praktvurpa till teori: moral utan någon morallag på en högre verklighetsnivå. Solen i Vågen vill så gärna förklara det kooperativa i naturen han ser med egna ögon, men horoskopet är alltför skadat eller ofärdigt för att kunna lägga pusslet rätt. Bättre lycka med nästa återfödelse, då kanske ålderdomens plötsliga Regulus-religiositet framverkar en födelse under en mer gynnsam födelsehimmel.
4 kommentarer:
Nu har jag läst artikeln, och noterar att han faktiskt har några poänger vad gäller synen på rättvisa och fördelning, genom att han ger en känga åt det amerikanska samhället, när han menar att känslan för rättvisa är grundläggande hos människor (och primater) och att beslutsfattare borde ta hänsyn till det vid politiska reformer, och exemplifierar med USA, som har stora inkomstskillnader och samtidigt en kortare livslängd än i Europa. Och inte heller är han av den rabiata typen av ateist som vill förbjuda religion, och pekar på de försök i den vägen som redan har gjorts, av Stalin, Mao och Pol Pot.
Men naturligtvis har han fel i sitt grundantagande. Han frågar sig t ex om någon tror att våra förfäder "saknade sociala normer innan de fick en religion". Vadå "innan de fick religion"? tänkte jag. Människan har säkerligen under hela sin existens haft någon form av religion. Men han menar att "för 40.000-50.000 år sedan var samhällena tillräckligt små för att alla skulle kunna hålla reda på varandra" och att de religiösa ritualerna kom in i bilden först när samhällena växte. Men vad vet han om hur människor levde och vad de trodde på för tiotusentals år sen? Det där är ju bara lösa spekulationer från hans sida.
S
Jag glömde knyte an till att bloggen innehåller ett större kvantitativt test av ateister och där Vågen som soltecken dominerade tydligt. Så klart den sociala balansens symbol inte är "värsta sortens ateist" - det finns något överslätande och kladdigt över allt det här förbindliga tecknet företar sig! :-)
"Innan syndafallet sträckte sig Adams (mänsklighetens) huvud ända upp i himmelen" säger en gammal judisk text (källa okänd, men den citerades av bibelforskaren Hugh Schonfield). Lika spekulativt som evolutionsbiologins fantasier, men mer begripligt ur den klassiska filosofins perspektiv. Den tidiga människans medvetande OMFATTADE hela universum innan Moderaternas föregångare kom och sade att det är viktigast att var och en bara tänker på sitt eget. I det läget kollapsade individernas medvetanden, ett efter ett, och fann sig utsparkade från Paradiset. De hade blivit "om sig och kring sig" (motsvarande Venus fall i Jungfrun, olyckans, klyvnadens och syndafallets tecken - fr Moderaternas horoskop med Jungfrun och Venus stigande i öster - INGEN SAMMANHÅLLNING ALLS i den ideologin)..
Det har med andra ord om något skett en de-evolution. Kanske kan man tänka sig antikens fyra tidsåldrar som att Guldåldern var ELD och den mörka och ignoranta tid vi befinner oss i nu som den materialismens tid då JORD dominear... Fast det indiska yuga-tänkandet är förstås mer nyanserat än så...
Jag håller inte med om det där att ateistiska vågar inte skulle kunna vara "värsta sorterns ateist" - har du glömt Per Mikael Nilsson...? Inget överslätande och förbindligt där inte. Rabiat är väl rätta ordet för en som kallar Jesus "hatfylld och vedervärdig". Så har han också soldisponenten i ett hatfyllt tecken... och i reception med Mars dessutom. Det är naturligtvis sig själv han eg talar om, fast han projicerar sina mindre goda egenskaper på Jesus och religionen.
(Antagligen syftar han fr a på utdrivning av månglarna i templet när han kallar Jesus hatfylld, men det är ju som sagt skillnad på hat och hat...)
S
Du har så rätt. Jag väljer att glömma de mindre angenäma horoskop där dessutom planeterna stämde tydligt - vill inte ha den radioaktiviteten långtidsförvarad i huvudet/själen... :-)
Skicka en kommentar