Knäppgök eller förbisett geni?

Till några lösa funderingar om rekordkalla månader och astrologin fogade en läsare en länk till en ganska vild hypotes från en amerikan som betitlar sig själv "renässansman", en som aldrig känt sig hemma i sin egen tid. Vid första påseende verkade flera vetenskapsmän stötta några av hans matematiska tankar men en annan läsare pekade i kommentar på flera länkar som tyder på att Miles Mathis dragit på sig en knäppgökstitel. 

Nu är det svårt utan grundligt studium att avgöra om det är en handfull verkliga knäppgökar som smutskastar Mathis ute på nätet (nätmobbing), och jag känner mig inte upplagd att gräva djupt i historien. 

Dessutom krävs det grundliga matematiska och astrofysiska kunskaper för att avgöra rimligheten i det han säger. Och även om man tror sig veta vad som "gäller", vem kan vara säker på att man inte blivit hjärntvättad (sedan skolåren och sedan av ohejdad vana) av en mainstream-konsensus? 

Det har hänt obehagligt ofta i västerlandets historia att en Kopernikus, Galileo eller Bruno tystats av den skrällande massan som utan att förstå masspsykosens mekanismer - det är alltid en fråga om makt och viljan att ha eller identifiera sig med den! - och hur råttorna följer flöjtspelaren (germansk folksaga om borgarnas/moderaternas småaktighet som kostade dem dyrt).

Tack vare kommentatorns spaning är Mathis horoskop i princip säkrat. "Renässansmannens" egen biografi nämner en födelse på "småtimmarna" men inte året, vilket dock peoplefinders.com kunde bidra med.

Eftersom det handlar om en multibegåvning som lärt sig renässansmåleri genom att kopiera, kopiera och kopiera igen, passar en födelse f.o.m. cirka tvåslaget bra. Då stiger nämligen plagiarismens tecken Kräftan över födelseorten Amarillo i Texas. 

Givet den här ascendenthärskarens placering i storskaliga och dominanta Lejonet förefaller det inte råda några tvivel om Kräftan och det finns ingen annan ascendent under "småtimmarna" som låter den naturvetenskapliga Saturnus spela huvudrollen. Hemma i sitt negativa härskarläge i Stenbocken opponerar den här ascendenttecknet och bidrar till att Mathis vill se sig själv som en auktoritet - baserat på Kräftans tendens att via Vatten imitera och assimilera.

I en av de få texter jag läst av multibegåvningen förklarar han att bristen på intelligent tänkande och oförmågan att ifrågasätta konsensusåsikter beror på fruktan, vilket naturligtvis är den maktlösa Kräftans naturliga tillstånd. Men här är det alltså Kräftans projektion mot "den andres" hus (7e huset) av maktens och auktoritetens Stenbock som får honom att själv vilja släta över sin egen tendens till fruktan genom att identifiera sig med en makthavare.

Det här också här man kan se copycat-metodiken: att måla och måla efter en direkt begränsande förlaga (Saturnus i Jord) tills det egna uttrycket i Vatten-Kräftan är identisk med den dominanta auktoriteten Saturnus - han som anger former.

Men Mathis är en söndrare, en kritiker, och det är naturligtvis Solen och Merkurius och den fallna Venus i Jungfrun som givit honom ryktet om att vara en patologisk knäppgök. Jungfrun ÄR ett matematiskt tecken, det kanske är MATEMATIKENS TECKEN, jag vet inte. Men se hur lägligt jag nyss nådde följande stycke i filosofen Plotinus verk Enneaderna:

Såsom en mångfaldighet existerar denna Gud Nous därovan medan Själen finns här, den Själ som en gång för alla är sammanlänkad med det gudomliga såvida den inte avsiktligt avfaller.

I Själens bringande sig själv närmare det gudomliga Intellektet (Nous) blir den i själva verket identiskt med detta men söker än längre: "Vilket Väsen har då givit upphov till denna Gud/Nous? Vilken Enkelhet (simplex) föregick denna multipel? Vad är på en gång orsak till både dess existens och att den existerar som en mångfaldighet? Vilken är källan till detta Tal, till denna Kvantitet?"

Tal och Kvantitet är inte primära - det är uppenbart att före t.o.m. dualiteten måste enhet råda. Dyaden är därför sekundär och härledd från Enheten - den finner i Enheten den determinant den behöver till följd av sin inherenta brist på bestämmelse.

(Plotinus diskuterar här den klassiska dikotomin mellan Form/det första och Materia/det andra eller dyaden. Samma dualitet som Jesus hånfullt förde på tal när han sade att "kött och blod aldrig kan ärva Himmelriket" - materialisters hat mot religionen beror på att de för evigt är "tvåa på bollen" och inte har något annat fulgrepp att ta till än predika materialistisk monism - att tvåan i själva verket är nummer ett och att inget annat än materia existerar! Det är detta bloggen kallar Satans falska manöver genom att påstå att mörkret skulle vara ljus, och tvärtom, att penningnissarna har någon som helst rätt att vanstyra världen som de universellt gör.)

När väl Dyaden nått bestämmelse ("determination") uppstår Talet, fast naturligtvis i bemärkelsen av det verkliga (arketypiska) Talet (jfr Pytagoras som oklokt sökte höja talen till en högre nivå än så). Och Själen är ett sådant tal. Ty Primärerna (de grundläggande kategorierna) är inte massor eller magnituder, allt som kommer från den grova ordningen är senare och verkliga enbart för den sinnesbetingade tanken. T.o.m. i fröet är den verksamma verkligheten inte den fuktiga substansen utan det osynliga - det vill säga Talet (som den individuella varelsens determinant) och förnuftsprincipen (logos) (till den produkt som kommer att springa ur fröet).

Med det vi kallar Tal och Dyaden i den högre regionen avser vi således förnuftsprinciper (logoi) och den Intellektuella Principen (Nous). Men medan Dyaden är obestämd - själva representationen av det underliggande (materien) till den Intellektuella Världen (Himmelriket) - det talvärde som uppstår ur Dyaden och Den Ene är alltid en Form/Idé och den Intellektuella Principen är så att säga formad av de Idéer som uppstår inom det, eller rättare, DEN formas i viss bemärkelse av Den Ene och i annan bemärkelse av sig själv eftersom dess potentiella vision blir faktisk och intellektion är, just precis, en visionens handling vari subjekt och objekt är identiska.

Plotinus - The Enneads V.1.5 - The Three Initial Hypostases (Larson Publications). Min snabböversättning

Plotinus översättare markerar med versal Tal i den högre verkligheten och Jordtecknet Jungfrun har naturligtvis del i denna eftersom Jordelementet är en Form, den också. Men Jordelementet representerar i Idévärlden (i Himmelriket) den lägsta tanke som kan tänkas och därav empirikernas fixering vid "den sinnesbetingade tanken". Platon hävdade t.o.m. likt Jesus, fast på geometriska grunder, att den solida kropp som motsvarar Jord inte hade någon räddningsväg tillbaka till Himmelriket. Jord är för evigt fallen under Vatten, under Eld och under Luft. 

En väldig lycka att dessa bara är metaforer och även om så inte vore, att väl knappast det händer att någon människa föds med precis varenda ingrediens i horoskopet inom Jordelementets begränsade och sinnesfixerade värld. Detta skulle i princip innebära en individ som inte klarar att tänka en enda tanke med slutna ögon, en som bara processar sinnesintryck från morgon till kväll!

Så intellektets Merkurius (i Indien: Buddhi) både härskar och är "upphöjd" i Jungfruns tecken, och hos den påstådda knäppgöken Mathis har vi både Sol och Merkurius (och en fallen Venus) under just det Jordelement som i sig mest påminner om den obestämda och onda materien (Dyaden). Här är återigen ett sätt att se Jesus moderorganisation Ljusets barn och deras tal om Ljusets och Mörkrets ande (Sanningens och Lögnens ande). Från Ljusets värld kommer Formerna (andeväsen) och de upptas av Mörkret eller materien för den hallucinatoriska verklighet som fallna själar kallar den enda verkliga, den empiriska, den materiella. 

Satans barn blir den som börjar predika att stoftet inte har sin upprinnelse i tidigare processer, oåtkomliga för det grova och sinnesbundet fallna intellekt som dock astrologin via Jungfrun kallar "upphöjd Merkurius". Hur kan Merkurius vara upphöjd i ett Jordtecken? Tja, i Himmelen behöver inte Buddhi applåderas, det är bara i materialismens töcken folk känner behov av att skrävla om sitt skarpsinne. 

Det är därför Jungfruns tecken beter sig så illa i bloggens studier av främlingshatare. Här ser vi den sämsta sortens människor försöka visa att de minsanna besitter viss urskillningsförmåga. De är patetiska idioter och räknar och räknar och räknar för att bevisa att invandringen kostar dem och landet pengar. 

Att kalla Merkurius "upphöjd" i Jungfrun är ungefär lika märkvärdigt som att någon rabblar multiplikationstabellen för dagisbarn. Talet om planeters "upphöjelse" i astrologin är bekymmersamt för det är inte helt lätt i en materialistisk kultur (som den västerländska) att förstå vad antikens människor menade. Och de lämnade inge utförliga instruktioner efter sig, åt en värld som bara blev dummare och dummare, desto längre den drev sitt materialistiska vetande.

Nu förstår vi något om varför Mathis ser det som självändamål att kritisera mainstreamvetenskapen och dess doktriner. Ibland tycks han spåra ur totalt, men ibland för han smarta resonemang som åtminstone imponerade på mig i den första texten jag läste. Han är ett klockrent exempel på Jungfrun som ständigt kritiker och nej-sägare. 

Ingen sanning är för obetydlig för att en Jungfru som fastnat i kronisk diskriminering ska kunna låta den passera utan kritiska anmärkningar. Allt ska finmalas och sönderdelas. Ja, Jungfruns tecken ÄR en "social misfit" och det är ju det Mathis själv säger - han passar inte in i sin egen tid och flyr till andra identiteter ("renässansmålare") eller söker lyfta fram gamla vetenskapsmän och presentera deras tankar med samtidens fysiska kategorier.

Att den fallna Venus i Jungfrun kan ha svårt att välja VAD den vill "icke-relatera" till syns av hans voluminösa bloggande. Flera tusen sidor av extremt skarpa (merkuriska) resonemang i svåra ämnen. Han har en avvikande åsikt i precis allt - precis som Jungfruascendenten Fredrik Reinfeldt aldrig ser något sammanhang mellan problem och sin politik utan nedlåtande förklarar allt som "isolerade händelser". Jungfrun kan bara fragmentera, det är Vågen i nästa steg som förmår harmonisera!

Ur det perspektivet är Mathis storvulna Måne i Lejonet som dramatiserar hans extremt negativa Jungfrun den del i horoskopet som driver på den sociopatiska oviljan "att tillhöra". Men han är inte bara en nej-sägare med shit for brains. Han formulerar också komplexa alternativa visioner, och här måste rimligen den harmoniserande Mars i Vågen spela in. En passion (Rajas guna) för att skapa nya intellektuella luftslott. Den här bloggaren har samma Mars-i-Vågen, fast lyckligtvis till stor del bortbränd av sanningens planet Solen. Likväl en tendens liknande Mathis att stapla olika århundradens tänkande på varandra och se beröringspunkter.

Multibegåvningen Mathis är dock distinktare, för hans intellektuella Mars-i-Luft riktar in sig mot auktoriteternas världsbild - Saturnus i Stenbocken i etablerad Jord! Mot "mainstream" vänder han sin krigare och producerar nya synteser ur det hans extremt dramatiserande och överkritiska Lejon/Jungfru-halva brutit ned. Notera att hans Sol verkar i Jordelementet medan sinnelaget i Eld har en visionär eller visualiserande förmåga att SE de atomiserade faktabitar Jungfrun lämnar efter sig efter att ha gjort hackmat av sina sinnesbundna intryck. Det här är ingen äkta platoniker - han konsumerar som alla negativa tecken data och spottar sedan ur sig sin version av dem. 

Är detta då "knäppgökens" signum, att de bara tar det som är givet och på pin kiv rör om i grytan genom att presentera helt nya modeller? Nja, jag skulle hellre vilja se svåra störningar mellan Vatten och Luft för den typen. Det här skulle kunna vara en storslagen nytänkare! Men efter att ha tittat på ett mindre lyckat blogginlägg - det om hur han felaktigt förutspår att Obama skulle ryka pga. icke-amerikansk födelse och hur han försvara sig när detta inte skedde - så är man böjd att se en galenpanna i arbete. 

Och då måste man fundera över krigaren Mars i dess attack mot "den etablerade vetenskapens Stenbock" och hur Saturnus returnerar med sin långa 270-graders kontrollaspekt mot Mars - den indiska astrologins absolut fulaste "ömsesidiga" aspekt. Båda tecknen är passionerade (Rajas) och det här tyder på en människa som skruvar sig allt hårdare fas i en antiauktoritär hållning. 

Att den verksamt goda Jupiter aspekterar Solen via opposition tyder på en hög intelligens men hur stabil är den? I sig är Jupiter i nionde en förnämlig placering och jag tror mannen är djupt religiös, men har inte studerat hans texter tillräckligt. Sol/Jupiter-axeln befinner sig emellertid inte i världsligt starka hus (3e/9e) och det är inte svårt att se hur både Mars och Saturnus hörnplaceringar är det som för den ytliga människan är det första man noterar.

När Kräftan stiger i öster är visserligen Mars en verksam välgörare, men Saturnus är långt starkare i sitt ena härskarläge, i ett hörnhus av något större dignititet än det fjärde hörnhus där Mars befinner sig, samt i sitt världsligt starkaste läge. Denna Saturnus aspekterar dessutom direkt Mathis persona eller personlighet och... när Kräftan eller underdogens tecken stiger i öster är Saturnus inte bara essentiellt utan också verksamt ond! 

Här har vi en negativ rundgång mellan en Mars som i godhetens tecken försöker hitta nya sammanhang, men där den restriktiva och onda Saturnus blir som de onda väderkvarnar en viss litterär figur kämpade mot. Ja, "crackpot" verkar kanske ändå vara slutresultatet av de här intrikata förhållandena.

Ur sinnelagets perspektiv ger Månen i Lejonet första huset. Månen själv är verksamt neutral medan Solen är en välgörare. Månen i dramatiserande Lejonet skulle alltså verka som en zoomlins för en Sol som i Jungfrun mest är intresserad av att analysera sönder allt. En perfekt tjänsteman på Skatteverket som gör sitt jobb fylld av goda föresatser.

Men sinnelaget i Lejonet är och förblir en rätt självupptagen typ och på djupet är Solen anfäktad av två onda planeter (allt detta ur månhoroskopets perspektiv). Mathis sinne kan inte förlika sig med alla de diskrepanser hans "goda" Solen ständigt upplever genom de "onda" Venus och Merkurius i samma tecken. Månen i Lejonet förstorar upp minsta problem något oerhört - och problem och inexakthet är i princip det hans soltecken är specialisterat på. 

Samtidigt behåller Jupiter sin roll av "verksam välgörare" också för en månascendent i Lejonet, så Lejonets disponent Solen har båda problem från Merkurius och Venus men också stöd från Jupiter. Dock hamnar Jupiter i månhoroskopet i åttonde onda huset, vilket reducerar dess förmåga att göra gott. Och då Jupiter också ockuperar åttonde enligt månascendenten verkar det inte vara till så stor nytta att Jupiter tillfälligtvis också äger "det goda karmats" femte hus. Denna Jupiter är försvagad av att stå i ett hus som tydligt indikerar "dåligt karma att bränna" i detta liv. 

Även ur sinnelagets perspektiv och den klena Jupiter (månascendenten) hamnar vi vid den klassiska bilden av den dåliga Jungfrun som en gnällspik, eller någon som inte har det i sig att se helheter eftersom tecknet är så besatt av att finfördela allt till minsta subatomiska partiklar. Detta gäller nu inte Mathis, som verkligen tar ett jättegrepp (Saturnus) och kritiserar allt, stort som smått. 

Lustigt nog är det just denna Jungfruns tendens i mainstreamvetenskapen att fortsätta hårklyva ner på subatomiska nivåer som Mathis vänder sig mot! Han vill tillbaka till den tid då världen ännu bestod av solida kroppar och robusta mekaniska sammanhang kunde förklara allt (reserveration för grov överförenkling - jag har bara samplat några av hans texter). 

Är det detta som hans olyckligt placerade helhets-Jupiter i åttonde huset längtar efter? Ett förlorat tidigare liv då han var vetenskapsman efter den tidens mått? Sinnet (Månen) skulle vilja växa ända ut till själens Form, sin egen totala form och kosmos totala form, men sinnelagets expansionskraft (Jupiter) har ställts åt sidan i det onda åttonde där tingen sakta bryts ned (så att själen i kanske nästa liv slutgiltigt kan rensa sitt lägre "psykiska" system från dem.) 

Både Solen och Månen i individualistiska tecken tycker på att individen jobbar på ett själens "personliga problem", alltmedan den defensiva och värnande Kräftascendenten ger en personlighet som tar allt personligt, så att individen i värsta fall inte ens lyckas transcendera behovet att rigga sig en liten värld att känna sig bekväm i .

Minns hur Kräftan lyste fram bland de skådespelare med känt klockslag jag testade - inspelningsplatsen som "skyddad verkstad" eftersom verkliga livet är en källa till otrygghet för Kräftan.

Men den individualistiska livslinjen söker profilera sig genom oppositionen mellan Kräftan och UNIVERSALISTISKA Stenbocken! Och eftersom Saturnus direkt kontaktar Mathis fysiska person betyder detta att han ÄR ett förkroppsligande av just denna väldiga Saturnus. Han kan mycket väl ha varit en vetenskapsman i något av de århundraden han känner sig hemmastadd i! Saturnus är vår själsliga form, men ofta är denna deus otiosus knappt ens märkbar i det egna livet. Och tur är väl det, ett svagt psyke skulle inte kunna härbärgera sin kompletta själsliga form utan att sprängas i bitar. Kanske inget psyke skulle kunna det. "Ingen kan se Guds ansikte och sedan leva."