Tanken levererades 1940 av mediet Edgar Cayce i ett av hans många säregna (och språkligt luddiga) spontanföredrag. En snabb granskning av just detta föredrag om människan, artens synd och solfläckarna, avslöjar att mannen ligger i trans och ägnar sig åt en del predikan, åtskilliga utsagor är bara tautologier, slutna tankegångar typ Guds eget tillkännagivande till Moses ur en brinnande buska: "Jag är på det att jag är."
Men det är likväl suggestivt, och i dessa tider när mänskligheten oroar sig för att soleruptioner ska slå ut kommunikationsmedel och annat som håller den monstruösa penningkarusellen i rörelse - det satanister av alla partifärger dyrkar utan att ha riktigt klart för sig varför de lever - då är det naturligtvis intressant att se Cayce nämna just störningarna på jorden vid denna tid.
Ämnet låg troligen i tiden men det skulle dröja ända till 1946 (Cayce var nu död) innan John H. Nelson, en radioingenjör på RCA (Radio Corporation of America), seriöst började studera solfläckarna i syftet att förstå varför mellanvågssändningar ibland var så dåliga. (Bloggkälla)
Han återupptäckte, så vitt jag förstår utan att veta om det, astrologins planetära aspekter! Därmed anknyter han till vad Cayce 1940 sade i sitt transföredrag om skeptiker som inte förstått hur ofattbar solens inflytande på människors emotioner är.
Och emotioner driver tankar och tankar blir till handling, och vips har vi våra 12 zodiaktecken. Varför solen byter "våglängd" tolv gånger om året eller rättare sagt, varför det finns 12 distinkta zodiaktecken, har ingenting med världsrymdens stjärnbilder att göra utan, med människans tendens att numrera allt.
Men talen är själva former från en högre verklighet och verkar som medlare mellan det gudomliga och det mänskliga. Först när man vet att "som det var i begynnelsen, så skall det också vara i slutet", kan man lägga bort schemaläggandet och den råttillvaro som utmärker den materialistiska människan. De Levande projicerar ständigt strömmar av Liv och skapar i varje ögonblick världar. De Döda slirar runt i kretslopp av olika slag och kan bara konsumera.
******
Radioingenjören John H. Nelsons horoskop:
För en som intresserar sig för solens fläckar är det förstås symboliskt intressant att hitta en födelse just i soluppgången men en fläckad Sol - syndens tecken besvärad av Satans huvud i nästan exakt opposition till det stigande gradtalet. Edgar Cayces tankar om att vårt solsystems centrala planet bara är en återspegling i den värld alla kan se och peka mot för mänsklighetens kollektiva inre synd!
Det andra påfallande på ingenjörens himmel är hans perfekta fallenhet för naturvetenskap eller "rationalism": Jord och Luft förenas här i ett oupplösligt grepp när Saturnus i härskarläge i Stenbocken dominerar över (soleruptionens) Mars - tillika Nelsons ascendenthärskare och därmed Solens disponent, SAMT griper den mentaliserande Venus i Luft i härskarläge i Vågen genom sin tunga 270-gradersvinkel - en aspekt endast känd i Indien.
Men som jag sade angående det hemvävda geniet och Bell-helikopterns uppfinnare och tillika astrologen Arthur M. Young, tycks han ha varit en hemlighet på spåret som rörde trekvartsvarvet, fast han inte alls kände till indisk astrologi och aspektlära. Också Young var den typiska naturvetenskapsmannen men nu via Sol i Vågen och Månen i Stenbocken.
Jag skrev några inlägg om Arthur M. Young under bloggens första år, så det kan vara tid att rita en ny och snyggare karta:
Young var något så ovanligt som en djupt religiös tekniker och det är fascinerande att till hans karta lägga foga de två fixstjärnor jag singlat ut för stickprovstudier. Lika illa som Svenskt Näringsliv ser ut med sitt Satanshuvud som en piratflagg som högsta signal (tionde husets världsliga ambitioner), lika vacker är kungavärdiga Regulus på topp hos mannen som byggde "ABBA-helikoptern" som en estetisk hyllning till människans själ (närmast universellt uppfattad som sfärisk).
Att Regulus inte slumrar utan är aktiv beror förstås på att den hittar en megafon i Drakhuvudet, ansett för att vara en hybrisskapande influens som får människan att sträva uppåt, mot gudarna. Och ja, Young jobbade i åratal för att fullända en flygfarkost som trotsade gravitationen och gjorde människan en aning mer gudalik i det materiella! Notera hur Regulus, en stjärna som "lyfter" och "upphöjer" (till kungastatus) opponerar gravitationens, tyngdens och mörkrets herre Saturnus.
Youngs specifika vilja att skapa en estetisk hyllning till människans gudomliga själ (något som inte den lille ateisten Björn Ulvaeus - på vår högra sida i glaskupolen - skulle förstå), bottnar förstås i att Drakhuvudet anses kanalisera och förstärka sin disponent. I detta fall är det Solen själv i Vågen det venusianska estettecknet. Vågar kan vara ytliga som synden själv, men här hittar vi Våg-Solen i ett potentiellt "djupt" hus, det tolfte för exil från världen, ett hus som ger påtaglig introvertism och kan leda till djupa själar (den dåliga sidan av tolfte huset är förstås vanvett, totalt verklighetsfrånvändhet, fängelsevistelser, kroniska sjukdomar, och liknande).
Att den onda Algol figurerar på ett liknande sätt här som i hos RCA:s radioingenjör är förstås lite av en gåta. Jag noterade först Algols placering i väster i horoskopet för polislarmet i samband med Anders Breiviks massmord på socialdemokratiska ungdomar. Jag har (tror jag) nämnt en hopplös nymfoman och mansförbrukare som hade Algol, Mars och Venus (!) sjunkande i dödsläget i väster - i materiella Oxen, så klart. Och troligen några andra udda fall som jag glömt.
Men om Satan är den kroniska nej-sägaren kanske man till och med kan utnyttja denna jordens korkade halvgud. Nymfomanen demoniserade verkligen män i allmänhet. Det gav henne ett skäl att dumpa dem efter att ha tillfredsställt ögonblickets lustar - början på historien var som så ofta en incestuös fadersgestalt. (Ja historiens verkliga början bör ha varit kvinnans egen lusta som troligen gjorde henne till en sex- eller annan förbrytare i ett tidigare liv. Den här gången valde hon sin far - som troligen ett av sina forna offer för att jämna ut ställningen.)
Om nu Gud tillsatt Satan som det totala neggot, och vi hittar denna "anti" symbol mitt i det mest världsliga och slumrande av alla tecken, Oxen, då är frågan om inte t.ex. flygingenjören Young faktiskt använd Satans negerande natur i en dialektik. Algol i väster kan mycket väl ha givit honom den svarta glöd som krävdes för att trotsa Oxen och dess liknöjda identifikation med det fysiska livet.
I princip slogs hon mot Jordmodern som nymfomanen fortsatte bekämpa sin far via män i största allmänhet. Nymfomanen/syndaren (Skorpionen stiger i öster!) kanske behövde denna kamp mot fadern och män i detta liv för att få distans till sitt eget brott i ett tidigare liv.
Av någon anledning behövde flygingenjören negera jordens bindande kraft och höja sig uppåt. I hans fall utkämpas samma kamp på två ställen, för Saturnus står som synes som ett kallt och otäckt sänke i just det fjärde hus där lycka borde råda. Saturnus i fjärde tecknar påfallande ofta kyla i barndomsmiljön, men så vitt jag vet berodde detta i Youngs fall på att båda föräldrarna var intellektuella. Och Saturnus i härskarläge i Vattumannen med eller utan den bestraffade Draksvansen ("att ge på båten") är förvisso en ren symbol för ett hem i djuptänkandets tecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar