DN svamlar till sitt försvar

Medieauktoriteten Mats Svegfors ministudie av dagstidningarnas fördumning över tid, upprör Dagens Nyheters ledarredaktion. Av försvarstalets lättviktighet utgår jag från att det är nyutnämnde chefredaktör Wolodarski själv som hållit i pennan, en ung, modern och ambitiös tidningsman och fullståndigt försvuren högermyten att mångfald ger bättre kvalitet. 

Som om någon missat hur det rikare utbudet - inte minst på nätet - motsvarar en total urartning och konstnadskaparjakt. Nätet i stort ser ut som svenska tidningar: alla kopierar samma material. Självständigt tänkande och skriftställande måste man leta efter. Att tidningar är stora är själva skälet till att de har ett ansvar för inte bara nyhetsförmedling utan också folkbildning och det är bildningsdelen DN i t.ex. högre grad än SvD sviker genom sitt förytligande och ökade fokus på Stockholms livsstilsfixering (DN har producerat några praktkalkoner och snackisar på senare år, särskilt på avdelningen hem och livsstil).

Allt i denna valfrihetens sköna nya värld är snuttifierat pga. kvartalskapitalismens första bud: kapa kostnader och öka ägarnas vinst. Det indignerade försvarstalet mot en konservativ (viljan att bevara goda värden) Svegfors märks inte minst när den anonyma ledarkrönikören (Wolodarski?) målar upp ett scenario av ett Skitsverige av vänstertyp där överheten bara gav undersåtarna tre radiokanaler som pressade på folket den officiella versionen av nyheterna.

Men det finns anledning att ge upp ledarkrönikan som en hopplöst tendentiös smörja redan i dess inledning. Ledarskribent röjer urartning och anser sig stå höjd över sina läsare. Han tror att "många" känner igen sig i Svegfors beskrivning, "inte minst i Melodifestivaltider". 

Här anammar Wolodarski (?) samma föraktfulla attityd till sina läsare som Aftonbladet, som högt uppe på nätupplagans förstasida har en rubrik och en skärmmeter längre ner erbjuder ett quizz som frågar om man minns vad man skrev helt nyss! 

DN betraktar läsaren som en hönshjärna och jubelidiot som just nu bara har Melodifestivalen i huvudet och inte kan justera för detta faktum när han läser Svegfors. Insidiöst och illvilligt är bara förnamnet.

Mark Twain-citatet är fyndigt - men bara om man är ytlig intill förbannelse. För åter: vem tror i sin vildaste fantasi att dagens journalister får tid att skriva om och förtäta materialet så att en kort artikel t.o.m. innehåller mer näring än ett långt och fluffigt utkast? Ingen. DN är desperata, de vet att deras journalistisk är skit pga. ägarens krav på avkastning på investerat kapital. Ensidigt profitdrivna verksamheter har aldrig producerat god kvalitet, det krävs ett eller flera mått av idealitet också.

Mot Svegfors miniundersökning anför DN:s ledarskribent en medieprofessors konstaterande, att hårda nyheter alltjämt dominerar över "human interest"-typen av material. Tala om att rigga en halmdocka. Det var inte detta Svegfors konstaterade utan att text fått ge vika för en kader photoshoppande webdesigners som fyller tidningen med simpelt bildmaterial vilket tränger ut den djuplodande och informativa texten. 

DN har blivit en pekbok för småskolebarn - något som även Horace Engdahl påpekade i Skavlan efter ett år i Tyskland med tyska tidningar som andades bildning och ambitionen att förmedla kunskap. Men det tar tid att källgranska och arbeta igenom ett material med den ambitionsnivån och de pengarna får inte DN från ägaren. De får nöja sig med billig och snabb åsiktsjournalistik.

Till sist säger DN (Wolodarski?) också att den gamla onda tidens journalistik "kunde vara underdånig mot makten". Tillåt mig skratta. Varför har Dagens Nyheter nästan helt eliminerat Twinglys blogglänksystem om inte för att dra sitt strå till stacken för en borgerlig valseger 2014. DN är helt enkelt inte betjänt av en bloggosfär som överhuvudtaget producerar bättre och argument mot högerpolitiken än tidningen själv via vinklade rubriker och texter lyckas övertyga läsarna om förträffligheten i sakernas tillstånd. Till skillnad från likaledes borgerliga SvD tycks DN vara regeringens egen megafon.

(Dess schizoida natur är dock påfallande, för DN har också kommit med några spektakulära avslöjanden om de missförhållanden som vinstjakten i det nya Högersverige skapat. Den privata vanvården av äldre, inte minst.)

Jag undrar fortfarande över varför den här bloggen så snabbt svartlistades hos DN efter att den börjat diskutera politikers karaktärskvaliteter för det uppdrag de fått av folket. Det visade sig nämligen vara ett vingligt och mediokert sällskap som tagit plats i regeringskansliet.


Se även: Peter Wolodarskis horoskop - f.n. två inlägg. I det äldsta av dessa, från december 2011, hajar jag till över ett tillägg på slutet:

Hur remarkabelt likt Wolodarskis horoskop är DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz! Vad ska vi göra av den kopplingen?

Ja, nu vet vi. Wolodarskis substanlösa sensationslisthoroskop passade som hand i handske för ledarskap för ett Stockholm som helt kollapsat in i självtjänandets livslögn.

Mats Svegfors horoskop har inte figurerat på bloggen, men han är en uppenbart omdömesgill person. Här följer därför, som en fristående fortsättning, hans märkligt klara födelsehimmel.