Så vad finns att lära sig om den förfallna andevarelsens fantastiska föreställningar om sig själv, efter att hon fallit ner i grottan, från det att hennes tidlösa horisont kollapsat, och hon finner sig plira ut genom en fysisk kropp, genom fem begränsade sinnen?
Kanske först och främst att det mänskliga egot och allt vad det gör för sig självt är en olyckshändelse i evolutionen! Olyckans Mars i ego-tecknet ARIES (Väduren). Striden som leder till separation från den föregående upplevelsen av delaktighet i ett unitivt, gudomligt medvetande.
Detta syndafall har kristendomen skildrat i olika mytiska bilder, bl.a. som Lucifers avfall och nedstörtning från himmelen. I djävulens svans följde en hoper smådjävlar - andegnistorna som sedermera skulle bli till människoandar från det att Adam och Eva ätit självmedvetenhetens frukt i Paradiset och våra anfäder hominiderna börjat uppleva sig som distinkta egon, som diskreta kroppar. Paradisdrömmen vek undan och olyckan i egots och separationens tecken var ett faktum.
Man kan som jämförelse påminna sig samma motiv i den stoiska versionen - men där är det inte lika mycket eld och svavel. I den senantika filosofiska versionen är förloppet naturligt. En svärm "spermier" från LOGOS föll som ett kometregn över jorden och därav vår låsning till denna världen och alla reinkarnationer för att lösgöra oss ur drömmen om att vi är biologiska varelser. Kanhända är det samma föreställning som möter i en annan biblisk myt, den där "Guds barn" svävar över planeten, spanar in "jordens döttrar" och, attraherade, "äktar dem".
Det skulle lukta tidelag om det inte vore för att "Guds barn" i det här läget måste betraktas som formlösa medvetanden eller någon slags ängla- eller andevarelser, och att den kanske rimligaste uttolkningen är att vi blev människor pga identifikationen med naturens djurliv. Vi var främlingar för den här planeten men attraherades av det här habitatet. Och blev fast!
Lyckligtvis i en art som med tiden utvecklade ett intellekt kapabelt att reflektera över sin belägenhet - vilket är början på Återställelsen. Det saknar inte sin symboliska poäng att halvtidssignalen i zodiaken klämtar vid det 7e tecknet LIBRA, Vågen, ett Lufttecken som representerar uppvaknandet ur den egocentrerade drömmen, inte minst för att Solen, av anledningar vi bara dunkelt kan ana via det som redan sagts, klassificeras som "fallen" och ytterligt svag i detta hus.
Legenden om "Guds barn och jordens döttrar" synes vara ännu ett försök att synliggöra hur två ontologiska ordningar korsats, och att människan är en bastard eller hybrid, en sammansättning av ett himmelsk och ett jordiskt element. Redan här kan noteras att det judiska folket förvaltar en insikt om att vi INTE är härifrån, och antiken respekterade djupt deras överlägsna visdom.
För den tidens judar var grekernas rännande runt nakna i en idrottsanläggning förmodligen en tragisk bild av en varelse som fallit in i total medvetslöshet och utan någon som helst kommunikation med sin inre ande! Vad skulle en man från en klarsynt antik kultur då säga om vår tids fullständiga fixering vid stofthyddan!!?? Är det överhuvudtaget möjligt för människosläktet att falla lägre?
Zodiaken placerar, sida vid sida, problemets två tidiga faser, Vädurens eld/ande och efterföljande Oxens jord/kroppslighet är en omöjlig kombination som dock likafullt är det dilemma som är vår lott!
Alla som studerat horoskop dominerade av Eld och Jord vet vilka kamper dessa individer tycks destinerade att utkämpa (den gravt handikappade Stephen Hawkings extrema födelsehimmel kommer osökt för mig). Det är som om en inre ande inom den vägrar acceptera de begränsningar de satts att verka i, som om de hatar sin fysiska ambiens.
Ofta nog ligger den här konfrontationen mellan Eld och Jord dold bakom "legitima" uttryck som atleten som befinner sig i ständigt krig mot sin egen kropp eller idrotter som syftar till att återerövra himmelen efter syndafallet. Kula, spjut, höjd- eller stavhopp för att inte tala om diskusen: att övervinna tyngdkraften är kanske kärnan i alla dessa tilltag - är de heroiska eller bara parodiska? - som vi kan sortera under den hyliska människotypen, hon vars värld bara handlar om fysikalitet och dess optimering.
Nymånens fokus på den avsnörda och individualiserade andevarelsens fysiska substrat eller kropp ges en extra dimension genom att Sol och Måne (en bild för totalitet) disponeras av Oxens härskare Venus. Jämviktens eller balansens planet själv återfinns i PISCES (Fiskarna) - ett Vattentecken som är nära förknippat med biologiskt liv men som metafysiskt signifierar porten genom vilken de fallande själarna går in i Platons grotta, faller ner i den sublunära sfären.
Och apropå Luna, månen - SvD-artikeln publiceras 9.43 på morgonen, just som månens eget tecken CANCER (Kräftan) stiger i öster över SvD-skrapan i Stockholm. Det råder en kraftfull överbetoning av Jord och Vatten - de mot metafysik mest aversiva elementen och de varmaste förespråkarna för en världstillvänd, fysikalistisk strävan.
En perfekt dag att försjunka in i genens 100-åriga historia! Därför denna signal om att inte glömma att det också finns två ytterligare element bortom den fallna människans materialism, dess lerkakor bakade av JORD och VATTEN. De elementen är ELD och LUFT.
Notera hur dessa andliga och inkorruptibla element representeras som varande i "kortslutning" på dagens himmel, då Restriktionens Saturnus står och väger mot Expansionens Jupiter. Saturnus är också materialismens princip och Jupiter det högre medvetandets, så dessas kortslutning indikerar redan i sig hur materialismen (Oxen) skenade iväg som den gjorde.
Dagens horoskop förkroppsligar på sitt sätt alla problemen som SvD-artikeln lyfter fram (fast vinklat som vore de positiva) - just som ett sådant här horoskop ställt för en företeelse bör göra. Horoskopet "känns" verkligen som 150 år av materialistiska (och inget annat) betraktelser över livet.
Jag gissar att förr än något vettigt och verkligt användbart (för människan) kommer ur genetiken, mänskligheten har återerövrat sin förkastade astrologi och via den integrala vetenskapen (som beaktar medvetandet som en omistlig ingrediens i tillvaron) rört sig mot helt nya Gestalter att utforska. För det är helt uppenbart att hela stjärnhimmelen måste betraktas som en enda "epigenetisk" miljöfaktor!
_____
Se även "astrologiska syndrom", en lathund under föreberedelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar