Är det verkligen sånt här DN:s läsare efterfrågar? Morska ryggdunkar med en kvasikulturell och förrädiskt smygnationalistisk förnissa?
Då är det mentala tillståndet i nationen bedrövligt. Makthavare och marknad tycks under årtionden helt ha eroderat svenskarnas ryggrad och omdöme. Kapitalistisk globalism eller extremhögerns nationalism men inte en värdig tanke eller en inspirerande framtidsvision utöver teknokrati och åter teknokrati. Det är något kraftlöst och inavlat över Stockholms borgerlighet.
Horoskopet för dygnet då DN:s kulturchef föddes har kommenterats tidigare, men när jag nu ser hans lama ansatser att låta som Reinfeldt, och ta hela nationen i sin famn, då stannar blicken inför den osäkra psykplaceringen. Föddes Wiman så pass långt in på eftermiddagen att Månen nått offret Fiskarna i Olyckans sjätte hus, om man utgår från den utagerande Solen i första. Solen ger då uttryck för en självbegråtande ynkedom som exakt motsvarar denna förvekligade borgerlighet. I sin sekularism har den förlorat all stridbarhet och förstår inte ens att protestera mot att Sveriges diskutabla välstånd bygger på att vi exporterar krig och död till utlandet.
MEN...den uppritade kartan med Månen i det svenska nationalhoroskopets soltecken Vattenbäraren är en lika attraktiv och träffsäker placering. Inte minst för att DN är landets största dagstidning och att den vacklande Vågen Wiman här sed söka fylla sitt lunära sinne med ett nationellt patos, precis som i den pekoraldoftande rubriken här ovan. Och i händelse av en VattenbärarMåne tillstöter dessutom Rahu-effekten och Wiman låter som en uppblåst karikatyr av en förmedlare. Detta stämmer också perfekt in på hans senaste krönika.
Förklaringen till denna skrala artistiska förmåga tycks ligga dels i att Solen kämpar med den formala Saturnus som fallit i trångsynt egocentricitet. Det här är tyvärr inte värst lovande för någon som aspirerar på kulturell prominens, man ska helst ha kampen bakom sig, stilövningarna fullbordade. Men varje gång jag tittar till Wimans skriftställeri i DN (verkligen inte ofta), ser jag sökta eller konstruerade arbeten som är mer formövning än något annat.
"De klassiska japanska körsbärsträdens knoppar i Kungsträdgården blommar inte, inte än." (DN)
Normalt är ingressen i fetstil en kort sammanfattning, men på kulturchef Wimans kompetensnivå är det istället första meningen i hans kåseri om svensk ståndaktighet inför terrorn (hans högst privata fixering sedan många år).
Denna människa som obegripligt blivit kulturchef på landets största tidning är inte särskilt behjälpt av att intelligensens Sol hålls gisslan av den onda daimonen. Här står nämligen SolVågens disponent Venus i tolfte huset, antikens plats för den "onda daimonen", och denna förlustbringande blindfläck representeras av alla olämpliga planeter just av skrivkonstens Merkurius. Den sistnämnda befinner sig själv inne i 12e som ett rovdjur som dragit sig tillbaka in i sin egen håla och smaskar där på sitt byte, balansaktens Venus såväl som pekoralskaparen Jupiter - planeten som blåser upp allt för mycket och låter ihålig och substanslös.
Ur perspektiv av handlingsmänniskan (Solen) i första är Jupiter väldigt svag, men det är inte svårt att notera bristen på kuk i Wimans texter. Kombinera nu detta med att formala Saturnus opponerar Solen och vi får en kultur-wannabe som uppenbarligen fått sitt jobb via vänskapsband snarare än verklig förmåga.
Det finns en förmildrande omständighet (ur solascendentens perspektiv) och det är den Lilla Illgöraren (Mars) som visserligen är skit för Vågen, men anses välplacerad i tredje medie- och kommunikationshuset. Här vilar dock Mars på den ytterligt försvagade och illa fungerande Jupiter i 12e förlusthuset, så det går inte med bästa vilja i världen att kalla det här kultursveriges vassaste skribent. Mars vitaliserar helt enkelt inte tredje huset så väl som man skulle kunna tänka sig.
Allt detta naturligtvis en hypotetisk framställning, många föddes under samma horoskop och sannolikheten är bara en på tolv att Wiman kroppsligen har samma karta som den här allmänna solkartan som indikerar några dygn av begränsad kognitiv kapacitet i vårt kosmos. Vår Världssjäl fluktuerar starkt och då den identifieras med den sublunära sfären, dvs. livet under Månen, är det egalt om födelsen ägde rum under Månen i slutet av Vattenbäraren eller i början av Fiskarna. De respektive disponenterna (Saturnus resp. Jupiter) är båda lika illa placerade ur Sol-Vågens perspektiv. Psyket/Månen svarar svagt och kraftlöst och Solens lysförmåga är nedsatt dels för att den anses "fallen" i Vågen men framför allt för att dess disponent är i den onda daimonens våld. Och daimonen i detta fall är alltså Merkurius - symbol för medierna!
Jag hade en gång en arbetskamrat född samma dag, månad och år som den här kulturarbetaren. Den unge mannen på 19-20 vikarierade bara men närde drömmar om att bli ... ambulansförare. Det hade varit ett mer passande arbete även för Björn Wiman, förutsatt att Månen hunnit in i empatiska och välvilliga Fiskarna.
Med detta vill jag ha sagt att alla horoskop har vissa områden där de verkligen kan komma till sin rätt och individen trivas i sin roll. OM emellertid sinnelaget står i Vattenbäraren, är uppblåst av Rahu i 5e huset för kreativitet, blir det begripligt hur han graviterat mot DN:s kultursida i 5e huset för eliten och ledarskapet och där sänkt ribban för vad som passerar för kultur.
Jo, det går faktiskt att se i horoskop vilka som är födda med substans att förmedla via skapande aktivitet. Och t.o.m. huruvida Ödet kommer att låta dem lyckas i sin föresats. Publik framgång och kvalitet har som bekant ingenting med varandra att skaffa.
Bonusspaning
I Wimans horoskop förstärker flera placeringar varandra och resulterar i det gråtmilda trams han producerar varenda gång det smäller till en bomb någonstans i världen. Jag genomsöker 10.000 kartor med några viktiga positioner som jag tror ingår i den här sänkartendensen (återigen ur solascendentens perspektiv och inget annat). Solen i Vågen, disponenten Venus i Jungfrun, Månen med Rahu i Vattenbäraren för en upplåst och onaturlig respons på begreppet nation, folk, etc. Bara tre träffar förutom "kulturchefen":
- Albert Camus;7.11.1913; 2:00 - Men se, en äkta kulturskapare! Men så avslöjar också Camus kroppsliga Jungfruascendent en perfekt placerad skrivarplanet (Merkurius) i tredje kommunikationshuset, grundad i en intressant "dissociation" mellan emotionella vatten och tredjehusets ägare, den vitala Mars i kommunikativa Lufttecknet Tvillingarna (i tionde huset för offentlig prominens). Så många indikationer som drar mot lyckat författarskap!
- Francois Englert;6.11.1932;12:00 - teoretisk fysiker och Nobelpristagare
- David Hertl;20.10.1969;12:00 - en förvirrad, sossehatande läsarkommentator i SvD, ansåg att socialdemokratin likställde individualism med egoism. Tyvärr minns jag inte vad sakfrågan gällde (har genom åren varit för snål med förklarande kommentarer till kreti och pleti som tagit ton i medierna)
- Björn Wiman;22.10.1969;12:00 - referensobjektet
- "ambulansmannen";22.10.1969;13:30 - Jag mindes fel, Månen är ännu kvar i Vattenbäraren, men det kända klockslaget placerar "olyckan" Mars i första huset som en verksam VÄLGÖRARE medan den naturliga Stora Välgöraren Jupiter (och tillika ascendenthärskaren) står prominent i 10e samhälleliga huset.
Ambulansmannen var en verkligt god människa som redan som ung kände sig kallad att rycka ut med tjutande Mars-sirener när olyckan varit framme! Horoskopet är precis som jag minns honom - välvillig och redo att göra en insats för medmänniskan. Här gör således Jupiter enbart gott till skillnad från om man skulle placera Solen i första huset. Men en känd kroppslig ascendent väger naturligtvis tyngre än den mer generella solascendenten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar