Det här är dels ett inlägg av historiskt intresse men knyter också an till den i skrivande stund högaktuella Mustafa-skandalen där den antika astrologin kan bidra till en ny blick för drevets natur och den förpsykologiska grymhet som bor i materialistiska människor av en extrem sort.
Texten är ganska lång men tyvärr finns det ingen annan väg ur djupa obildning som är svenskarnas ok och förklaringen till att sådant här händer år 2013. Men före ankdammens små problem, låt oss gå nästan 2.000 år tillbaka.
*****
Med "tempel" menades i antiken de tolv husen, vilka i den intressanta variant romaren Manilius presenterar bör kallas tempel eftersom zodiaktecken vid denna tid betecknades som just tolv "hus".
Hur som helst, jag ordade om den okända författarens latinska diktverk Astronomica i juli 2012 men nådde först nu stycket om templen. Det ringer inte lite klockor, och jag kan ärligt säga att den "sataniska axeln" (Oxen/Skorpionen eller husens motsvarighet: 2a/8e) som tidigt lanserades på bloggen, var min egen uppfinning eller snarare bedömning utifrån astrologisk doktrin.
Hur fascinerande därför inte att hitta en ytterst närbesläktad tanke hos Manilius! Det är inte utan att man tror psyket har förmågan att vandra bakåt i tiden och hämta upp gammal och glömd budskap (eller kanske absorbera kunskap som finns i olästa böcker ännu i tryck). Det är helt klart att Astronomica beskriver en astrologi romarna fick i andra hand från grekerna, vilka i sin tur också fått den från en äldre källa - babylonierna.
Den vetenskapliga utgåvan med både latinet och en engelsk översättning på Harvard University Press innehåller åtskilliga påpekanden om att Manilius inte förstått den tradition han förmedlar, men det gäller kanske främst rent astronomiska teknikaliteter.
Översättaren G.P. Goold har inte mycket att säga om den förbluffande röra Manilius ställer till med i berättelsen om det femte templet där han rör ihop traditionerna kring det femte och det sjätte. Att det inte är några borttappade rader i ett grekiskt original utan dimmigt tänkande som rört ihop de två templen framgår av texten. Jag ska kommentera några intressanta punkter efter följande översättning från Goolds engelska översättning som jag snabbt snodde ihop på två timmar.
I varje karta påverkas vart tecken av himmelens uppdelning i tempel; (hus)position styr stjärnorna och förlänar dem med kraften att gynna eller skada. Vart av tecknen, allt som himmelen roterar ingjuter sitt eget. Huspositionens natur råder och utöver domslut inom sitt område och utsätter de passerande tecknen för sin egen karaktär. Än berikas tecknen med distinktioner av varjehanda slag, än tvingas de bära den ofruktsamma boningens börda.
Templet (12) just ovanför Horoskopet (ascendenten), det som bara har ett tecken mellan sig och himmelens höjdpunkt, är ett tempel av onda omen., fientligt till framtidssyftande aktivitet och bara alltför fruktbart när det kommer till fördärv och förbannelse.
Och i det står inte templet ensamt, utan snarlikt visar det sig vara som med opponerande stjärna lyser just under Occidenten (descendenten) och vidhäftar den (hus 6). Och för att detta tempel inte ska övertrumfa det förutnämnda, rör sig båda på samma sätt, förkastade från ett kardinalt hörn (väderstreck) med ruinens spöke för sina ögon. Båda templen ska kallas en portal till vedermöda; i det förra är du dömd att klättra och i det senare att falla.
Föga mer gynnad är den del av himmelen över Occidenten (hus 8) eller dess motsats (hus 2) under Orienten (öster) – upphängda (någonstans mellan kardinalpunkterna) med det senare på rygg, fruktar de respektive templen undergång från dess angränsande kardinala tempel (hus 7) eller ett fall om det berövas sitt stöd (från Orienten/hus 1).
Med rätta betraktas de båda som (draken) Tyfons fruktade boningar, vilken den råbarkade Jorden (Gaia) framfödde då hon gick i krig mot Himmelen och söner, lika grovt kroppsliga som sin moder visade sig. Likväl slungade Åskviggen dem tillbaka till deras livmoder och de kollapsande bergen vek ned sig och täckte dem, och Tyfon jämte hans liv skickades till hans krigiskhets grav. Till och med hans moder Jorden skälver där han lågar under (vulkanen) Etnas topp.
Det djärva hoppets tempel (hus 11) just bakom den ljusa himmelens höjdpunkt (hus 10) vill inte övertrumfas av sin granne, och svävar allt högre, ambitiös att vinna priset och triumfera över de tidigare templen. Förverkligande åtföljer den översta boningen (10) och ingen förändring annat än till det värre kan det prestera, inte heller återstår något för det att aspirera på. Det är därför inte att undra över att och stationen närmast zenit, och därför säkrare än det (tionde), har välsignats med den Goda Lyckans lott. So nära rimmar vårt latin med grekiskans rikedom att namnet är detsamma (agathon tyche). I detta tempel vistas Jupiter och låt dess herre övertyga dig att templet skall vördas!
Likt detta tempel, men med en omvänd snarlikhet är det (hus 5) som kastats långt under världen och vidhäftar den sjunkna himmelens nadir (hus 4) och som skiner mittöver (sett från det elfte). Tröttad efter aktiv tjänst är templet likväl märkt för ytterligare en tid av slit, alltmedan det väntar på att skuldra det kardinala (10e?) templets ok och dess maktroll. Ännu känner det inte av världens tyngd, men redan aspirerar det på den hedersbetygelsen.
Detta säte kallar grekerna Daemonie och det romanska språket saknar ett motsvarande ord. Lägg noga denna boning på minnet, dess gudomlighet och benämnelsen på denna mäktiga boning, så att hädanefter kunskapen kan vara till stor nytta. Här ligger till största delen förändringarna i vår hälsa och det krig som utförs av sjukdomens osedda vapen, och i templet mäter slumpen och gudomligheten sina krafter mot varandra, vilket påverkar denna region av osäkerhet på endera sidan, ibland till det bättre och ibland det sämre.
Stjärnorna som följer middagstid, där himlahöjden för första gången börjar luta nedåt av viker av från höjdpunkten – dessa när Phoebus (Solen) med sin prakt. Det är genom Phoebus influens som de beslutar om det ve eller väl våra kroppar uppvisar under dess strålar. Den här regionen benämns med det grekiska ordet som betecknar Gud (Theos). Skinande ansikte mot ansikte med detta tempel är den del av himmelen (hus 3) som är först att börja stiga från de lägsta regionerna och som än en gång återbördar himmelen (till jordbornas värld). (Det tredje templet) kontrollerar brödernas välgång och öde och det tillerkänner Månen som sin härskarinna, hon som skådar sina bröders domäner, vilka skiner mot henne från andra sidan av himmelen, hon som återspeglar människans dödlighet i sitt ansiktes döende kanter. Gudinnan är det namn romerskt språkbruk skall ge denna region och grekerna har samma ord för det i sitt språk (Thea).
Men i himmelens citadell, där den uppåtgående kurvan når sin fullbordan och nedförslutningen begynner, och krönet tornar mellan Orienten och Occidenten och håller universum i perfekt balans, här märker Cytherea (Afrodite) ut sin boning bland stjärnorna, placerande i himmelens själva ansikte sina underbara kroppsliga drag, med vilka hon styr människors affärer. Till den här boningen har passande givits makt över äktenskap, brudgemaket och äktenskapets fackla. De här uppdragen passar Venus, uppdraget att slipa sina egna vapen. ”Lycka” skall vara namnet på detta tempel och notera det väl, så att jag enkelt kan hänvisa till det i min långa sång.
Vid den motsatta polen (hus 4) bedarrar universum. Fyllande grundvalen och ur midnattsmörkrets djup stirrande upp mot Jordens ryggtavla, exercerar Saturnus de krafter som är hans egna. Nedstörtad i en förgången tid från imperiet i himmelen och himmelens tron, utöver han såsom en fader makten över fädernas väl och ve och de gamlas mödor. Daemonium är det namn grekerna har givit templet, och det denoterar influenser som anstår detta namn.
Vänd nu din blick mot himmelen där den klättrar upp från sin första kardinala punkt (hus 1), där de stigande tecknen på nytt påbörjar sina önskade kurser och en ännu blek sol simmar uppåt från de isiga vågor och genom små grader begynner stråla med gyllene flamma i det den försöker sig på den robusta väg på vilken Väduren leder himlarnas procession. Det här templet Merkurius, Maias son, säger människor tillhör dig, utmärkt för dess ljusa aspekt och med en beteckning författare också givit dig till namn (”Glittraren”).
Detta ena förmyndarskap har uppdragits två ansvarsområden (emenderat: söner och fäder, vilka hör hemma i denna region), ty i templet har naturen placerat barnens öden och har gjort detta avhängigt av föräldrarnas böner.
En region återstår, den vid den sjunkande himmelen (hus 7). Templet får den fallande skyn att hasta ner under Jorden och det begraver stjärnorna. Nu blickar det framåt mot den avtågande Solens rygg, och dock skådade det en gång dess ansikte. Förundra dig därför inte att det kommit att kallas den dystra Plutos portal och kontrollerar över livets slut och dödens fast igenbommade dörr. Här dör till och med dagsljuset, stulet från världen av marken därunder och inlåst som fånge i nattens fängelsehåla. Det här templet utger sig också för att värna den goda tron och det trogna hjärtat. Sådan är kraften som visas i boningen och kallar till sig Solen, begraver den och således ger upp allt vad templet mottagit och för dagen till dess slut.
Detta är systemet genom vilket du måste märka ut templens krafter – genom dem roterar zodiakens procession och dess tecken hämtar från templen sina lagar och förlänar (samtidigt) dem sina egna. Även planeterna, så långt naturen medger, färdas genom dem i fast ordning och modifierar templens varjehanda influenser närhelst de befinner sig i domäner som inte är deras egna, utan färdas genom främmande läger.
Det kan vara illustrativt att öppna inlägget med Claudius Ptolemaios kanske 100 år senare grekiska husindelning. Mycket är sig likt mellan de två författarna, men uppenbarligen har romaren rört ihop "storheten" i det femte huset med hälso- problem och fiendskapen i det sjätte huset. Goold citerar forskaren Housman som bara hittar två förekomster av femte husets beteckning Daemonie i den antika litteraturen. I båda fallen förekommer denna "demoni" i samband med astrologiska texter om det sjätte huset, det som hos Ptolemaios kallas kake tyche - den onda turen eller olyckan.
Manilius har redan - precis som den här bloggen tror sig ha hittat en främlingsfientlig ton i axeln Jungfrun/Fiskarna - noterat att 6e/12e templen båda är onda hus, något som indisk astrologi skriver under på, fast med tillägget att den gör en dygd av 12e templets tillslutenhet mot nytänk och förändring: i indisk astrologi är det tolfte en perfekt plats för de som verkligen inte vill vara med i livet att rena sina själar så att de inte under den onda demonens inflytande fortsätter valsa runt i återfödelsernas kretslopp med någon martyrisk och surmulen kvasivägran. Jag behöver bara gå till den egna släkten för att hitta åtminstone två fall av typiska tolftehusindivider som låtsas vara samhällskritiska men bara bluffar om sin ambition att frigöra sig.
Indisk astrologi - och Ptolemaios - är uttryckliga om att femte templet är viktigt, och mitt i Manilius förvirrade sammanblandning av femte och "demonins" sjätte hus (uppenbarligen en demoni som på något sätt speglar den onda daimonen mittemot, i tolfte) medger han detta. Femte templet "hänger fritt" mellan döden i sjunde huset och de osaliga onda andarna just efter döden och cirkelns nadir där bottennappet övergår i en ny föresats via tredje templet. Notera hur Manilius tillskriver Tvillingarnas tredje äran för att föra livet tillbaka till jordytan. Hur väl stämmer inte det med Merkurius som ängeln eller budbäraren och kanske också med att Merkurius i denna tradition är första templets härskare.
Jämför de enstaka planeter Manilius nämner i samband med templen med den indiska läran om bhava karakas, hussignifikatorerna. I indisk lära kan flera planeter ha något gemensamt med huset ifråga och där Manilius bara ser Phoebus/Solen som regent över den nionde domänen, där anser indisk astrologi att både Solen och Jupiter har en distinkt snarlikhet till templet. Över de elfte är romaren och den indiska traditionen enig: Jupiter har mycket att göra med ideal, och indisk astrologi ser förstås också "förmögenhetsbyggande" som en möjlighet i denna Jupiter.
Hur Vågens tecken relaterar till det sjunde templet som Manilius beskriver det, är oerhört intressant: Hos Manilius ser man Vågens opartiskhet som att den lämnar ifrån sig allt den mottar. Vågen är som en svängdörr och det är döden också. Men mer än så. Vågen tar liksom i den egyptiska dödsscenen där själen vägs på en våg och måste vara lika lätt som en fjäder för att få klartecken.
Vågen tycks vara domaren som upprätthåller den kosmiska balansen. (Justitia!) Samma sak säger Manilius om det tionde templet där han gärna ser Vågens härskare Venus! Den romerske diktaren såg den saturniska patriarkens tionde tempel som en plats där kvinnliga Venus i praktiken styr och ställer! Det är kvinnan bakom mannen.
Minns också hur Stenbockens härskare Saturnus är upphöjd i Vågen en annan bild av en extrem trohet mot en ideologi eller vad man upplever vara rättvisa. Den hatade politikern Margaret Thatcher med sin stigande Saturnus i Vågen illustrerar hennes stenhårda propsande på traditionella roller, traditionellt äktenskap och så vidare, medan hon själv drevs av den onda daimnonens sektor och Jungfruns ovilja att förplikta sig till just dominanta laggivar-Saturnus hon valde som sin roll.
Som "hussignifikator" återspeglar Saturnus hos Manilus istället en naturalistisk syn på det fjärde templet. Fjärdehusets normala "hem", "privat lycka", m.m. nämns inte ens utan sektorn får beteckna just universums mest tillbakadragna "viloläge". Det stämmer förvisso väl med Kräftans tecken och fjärde sektorns ointresse för något mer än de privata angelägenheterna (moderaternas sjukdom!)
Det går inte att missa ekon av Lucifer-myten här. Det som var en ljus ängel har nu störtat ner från en högre boning (och enligt Milton är han nu frusen i helvetets nionde och iskalla lägsta område). Lucifer blev en variant på Satan. Vad romaren tänker på är förstås att grekernas Kronos tillhörde "de gamla gudarna" som trängdes undan av en senare generation, där Kronos (Saturnus) son Zeus (Jupiter) tog kommandot.
Saturnus är så att säga bannlyst vid den punkt där universum tappat all kraft (som en åldring). Den här bloggen ser på samma sätt Saturnus som själens form, en impotent ande som människobarnen varken tror på eller längre kan höra eftersom de är så uppslukade av sin roll som kroppsliga människor.
Men...det är den sataniska axeln som bloggaren intresserar sig mest för. Det är ju uppenbart samma grundtanke hos Manilius, t.ex. monstret Tyfon (en drakliknande figur) knyter an till klungan figurer och traditioner som redan i detta läge kan radas upp som Djävulen, Satan, Pan/Faun.
Med en aiteologisk myt förklaras här Tyfon som den vulkaniska, råbarkade och krigiska aktiviteten som sjuder i Jordens glödande innanmäte. Långt från att vara en god själ, är Gaia "kvinnan från helvetet"! Innan man börjar tillskriva Manilius kvinnohatande drag ska man minnas hur hon i sin himmelska aspekt lovprisats som hon som i själva verket styr allt. Men detta är inte den brutala och primitiva kvinnotyp som det andra huset - och Oxen - tecknar.
Här handlar det, som bloggen understrukit om det våld som det simpla materialistiska paradigmet håller människan fånget i - om att duka under för kroppens dunkla vulkaniska eldar. Och dessa har Moder Jord besått sina söner från helvetet med. För en grafisk illustration, minns Sagan om ringen-filmerna och de oformliga gyttjevarelsen (orkerna) som tjänar ondskans furste Saruman! En passande nidbild av fula och korkade människor, fula för att den himmelska formvärlden knappt förmår genomlysa det brutala och primitiva Jordelementet. (Sök även på bloggen efter inlägg kopplade till det grekiska begreppet hyle.)
(Arbetet med att luckra upp jorden påbörjas i Jungfruns, alternativt i "slitets och trälgörats sjätte tempel" - för dem som inte i detta tempel istället sällar sig till de onda och ligger i profitlystet bakhåll på de goda krafterna.)
Bakom Manilius onda Tyfons axel (den här bloggens sataniska axel) mellan andra och åttonde sextorn hittar vi således antikens låga skattning av en simpel materialist, en rent kroppslig varelse, i värsta fall så avstängd från alla högre gåvor att dessa barn av Moder Jord börjar se ut som i filmatiseringen av Tolkien. Oformligheten har bloggen inte tryckt på, utan mer att Oxe/Skorpion betecknar mun och anus och för tankarna till en människa som fastnat i bara kroppsmedvetande och inte har något högre mål i livet än att arbeta och äta rätt - den perfekta människan enligt de Djävulens krafter som styr Sveriges politik och hela världens...
Vi har en aktuell tilldragelse i tiden som kan förklara hur feminism och denna bottenlösa ondska i Moder Jords väsen ibland förenar sig så att Hel, helvetets gudinna tycks bli synlig ovanpå Jorden. Mustafa-drevet inom socialdemokratin och pressen var ett synligt tecken på hur det kan se ur när allt det sämsta med att vara människa på jorden kommer till uttryck: en särartsfeminism som hatar män och tror att det är Saturnus som styr samhället när det i själva verket är den himmelskt vackra kvinnan som lindar mänskligheten på sina fingrar.
I ett kommentarfält skrev jag nyligen att, "Tills dess en militant feminist förstår att hon drivs inifrån av en dominant "manlig" Saturnus är det ingen mening att diskutera dessa sublima symboler som skär rakt genom den simpla kroppsliga betraktelsenivån."
I skenet av den hellenistiska astrologins beskrivning av andra templet som "Dödsrikets port", att judisk astrologi såg "Satans huvud" (Tyfons huvud?) i stjärnan Algol just i början av (entrén till) Oxens, och Manilius syn på den brutala Gaia och hennes avkomma Tyfon, kanske man bör justera den kommentaren. Den militanta feministen styrs inte alls av Saturnus (i dess patriarkala aspekt) utan av Djävulen eller Tyfon själv, av den patologiska aggression som tillhör den här planetens eget väsen. Det är egalt om barnen i Djävulens våld föds i manliga eller kvinnliga kroppar: rasa är vad de vill, och de kommer alltid att hitta någon att spy ljungeldar över. Nu råkade en muslim råka ut för Helvetets uppkastningar. Teutonisk mentalitet. Den som hamnar i detta "orkiska" tillstånd har inte längre tillgång till intelligensen (som kommer från himmelen) utan är helt och hållet ett Jordens barn.
Man skulle för en liten trend som pekar i den här riktningen kunna anföra två av de tre horoskopen i "Mustafa-skandal pga. (s) anti-intellektualitet", som egentligen pekade fram mot det inlägg du läser nu. (Men skrivet ett dygn innan jag läste Manilus om de tolv templen och upptäckte hans Tyfon-axel, motsvarande bloggens sataniska axel.)
Den tredje kartan i det inlägget går bort eftersom kvinnan sällat sig till dem som protesterar mot behandlingen av Mustafa. Men Mona Sahlin spelar en viktig roll för det mörka och okunniga drevet, och tittar vi på de tre skyldiga hittar vi Oxen eller Helvetets port som just emblemet för de av vansinneshat drivna feminister som således inte är feminister utan gripna av något mörkare och för den här planeten mer allmängiltigt. Värken, det onda, viljan att separera sig ur mörkret och bli något mer. Men så djupt är förfallet att den här sortens feminism har hela kosmos mot sig. Det är bara monstret Materien som talar, gutturala orker. Och om dessa sade läraren Jesus att "kött och blod" aldrig kommer att se himmelriket. Därför lovprisade han horan Maria från Magdala för att hon hört upp med sitt kroppsliga värv för att istället nära sin högre rationella själ.
Överorken:
Likt Svenskt Näringsliv sätter Mona Sahlin Tyfon/Satan i högsätet och låter den svarta molande värden från den onda materien styra henne. Oxen som ägande och pengar.
Eftersom Djävulen alltid sviker sina barn, var det också Oxens två primära roller som ledde till hennes fall: pengar och födoämnen (kontokorts- och Tobleroneskandalen). Mustafa-skandalen visar att hennes intelligens inte klarnat med årens gång.
Manilius trycker hårt på att från tionde templet har man ingenstans att gå än nedåt... Och den nyckfulla och principlösa Månen i detta hus för "15 minuter av makt och ära" har visserligen ett direktiv från principfasta Saturnus, men vad har Tyfon för principer att förmedla till den intelligenta människan? Att homo är friskt? Sahlins horoskop beskriver den formidabelt materialistiska människans skeva värdegrunder och den sataniska axeln hindrar därför den annars så kloka Vattumannen från att greppa den Stora Bilden.
Ork 2:
Den demagogiska Carina Hägg har likt Sahlin "bestraffningens" halshuggna Draksvans i Satanshuvudets omedelbara närhet. Horoskopet har kommenterats två gånger redan och det får räcka.
Ork 3:
Veronica Palms karta ges här som en naturlig zodiak för att understryka Tyfons axel mellan andra och åttonde templet. Att också hennes principer kommer från Helvetets blinda och brutala nivåer såg man i det oerhörda misstaget att tvinga Mustafa att avgå. Den naturliga kartan visar hur nära förknippat "makt till varje pris" är för de som föds Stenbockar de år när Saturnus står i materiens helvete. Och sedan som Palm kanske lida av någon biologisk blockering mot den egna sexualiteten (antydd av Mars i Skorpionen fångad av krampen nere i helvetet), det kan understryka problemet när simpel biologi kapar röstorgan och börjar prata istället för den rationella, högre själen inom människan.
Antikens astrologiska traditioner må vara splittrade och fyllda av missförstånd och hörfel, men på den här bloggen har vi på bara fyra år lyckats pussla ihop en del gamla motiv. Jag förstod inte själv vad jag värjde mig mot i bloggens veka begynnelse när jag hade roligt på några feministers bekostnad. Men nu börjar allt klarna.
Det är t.ex. inte konstigt att t.o.m. den fyndiga och pålästa feministen Katrine Kielos gjorde sitt första rejäla omdömesfel i samband med Thatchers bortgång. Hon tappade hela den brittiska högerpolitikerns brott mot England och världen och överbetonade Thatchers värde för feminismen! Så lokalt, provinsiellt och "Ox-begränsat" till ett kroppsligt slag! (Socialdemokraten Peter Weiderud använder i DN just Oxens attribut "provinsiell" i försök att förklara vad som gick fel.)
Kielos fattade dock snabbt sitt misstag och återkom i Aftonbladet med en mer givande vinkling på frånfället.
Jag kallar nu inte Kielos "Ork 4" eftersom den här naturliga zodiaken perfekt påminner om Manilius ord om det sjunde templet: här dör saker visserligen, men huset håller inte tjuvaktigt på något (som det onda sjätte huset, motsvarande Jungfruns vilja till självtjänande) och det är också den goda viljans hus. Hennes nästa krönika om Thatchers England visade prov på Vågens (och sjunde husets varumärke): avsaknaden av långsinthet. Snabbt omgrupperade hon och hittade en ny berättelse.
Det är detta som är förklaringen till de som sjunker ner i helvetet eller Oxen: långsintheten är enorm där. Bara helvetets tyfoniska eldar kan bränna bort förstockning och vanemässiga attityder. Mona Sahlin tänker fortfarande, årtionden senare, på det barn som dog i späd ålder. Jag känner till en man med mycket Oxe i horoskopet som i två år hade kläderna från flickvännen som övergivit honom snyggt upphängda i sovrummet. Materien är helvetet. Anders Borg och Svenskt Näringsliv är Djävulen som försöker binda oss till materiella ting med en avtrubbning av intelligensen som följd.
Tillägg
I en DN-intervju med en garderad Veronica Palm tillkommer ett (s)-namn i samband med intellektuell inskränkthet som jag hade missat. Och tänka sig, "Tyfons axel" (helvetets oresonlighet) ännu en gång!
Tillägg 2
AB:s Åsa Linderborg tillstår villigt att hon upptäckte den fule islamofoben inom sig genom att först tro allt som sades om Omar. Men vid tidningskollegan Monica Gundes krönika, som på förhand dömer mannen till kvinnorförtryck går gränsen. Linderberg tar därför lite draghjälp från Gunde: "Inte bara jag här på AB har fördomar".
Och titta: plussar man ihop kvinnorna, Linderborgs Sol i dödsrikets Oxe och Gunnes psyke i perversionens och syndens Skorpion, bildar de tillsammans ännu en instans av detta som inte är en feministisk axel alls, utan en berättelse om ondskan som bor i våra oupplysta materiella kroppsceller.
Gunnes karta innerst kan dock sägas komma så nära en komplett satanisk ("tyfonisk") axel det möjligt är: med psyket i det tecken som naturligen korrelerar med det åttonde "tyfoniska" templet och vars härskare, Mars, inte bara attackerar sitt eget tecken (enligt indisk aspektlära) och därmed individens eget psyke (Månen) UTAN OCKSÅ VIA KONJUNKTION SKADAR OXENS PLANET VENUS.
Tillägg 3
Några timmar ytterligare förflyter och när Carin Jämtin i SvD "medger" att socialdemokraterna brustit i förhandskontrollen, då går skam på torra land. Hon vidhåller alltså det korrekta att på detta sätt sparka Mustafa till följd av ett besinningslöst drev! Han skulle aldrig ens ha blivit invald! Nu söker partiledningen via alla medier legitimera beslutet och skydda sina egna kvinnor!
Hur kommer det sig att jag inte är förvånad när också Jämtin uppvisar exakt samma problem som Monica Gunna i ovanstående dubbelkarta? Horbockens och horans kombination Mars + Venus har nu flyttat sig från Väduren till Tvillingarna men det handlar alltjämt om att den hela halvan av Manilius variant på bloggens satansaxel är aktiv och att ägaren av den andra halvan angrips av den första.
Vi förstår nu att det finns en sorts feminister som är mentalt sjuka, de styrs av krafter nerifrån helvetet självt. De kan inte lösgöra sig ur fixeringen på ett krig mellan könen (Mars / Venus). Mustafa och alla troende har hamnat mitt i svenskhetens helvete: att vi är korkade, materialistiska och har gjort korståg och religion av könen! Och blanda sen in lite etnicitet, bang! då tar det hus i helvete.
Drevets psykologi: människor som har mer helvete än himmel inom sig.
Tillägg:
Omar Mustafa uttalar sig den 23 april om hur (s) partiledning viker sig för mediedrevet (men nämner inte den kör av rabiata feminister som inte fått ett ord rätt i historien om en god man). SvD
