Får syn på namnet Lena Ranehag - tydligen ett välkänt svenskt medium. Horoskopet ger verkligen intressanta ingångar till de fyra elementen som metaforer för olika verklighets- och medvetandeskikt i linje med Platons tradition.
Om Platons tradition räcker det med att veta att den både kan uppfattas som en monism och en dualism. Det är tveklöst så att andevarelsen kommer från en plats bortom vårt universum - om det nu hade funnits någon rumslig dimension där! "Plats" är egentligen ett inadekvat ord. I denna värld, vårt kosmos, är rumsdimensionen verklighet och platonismen förefaller vara ett grekiskt lån av den indiska filosofin där Prakriti eller den Stora Moder Maya likställs med det den romerske platonisten Plotinus kallade den onda materien.
Utanför det kosmiska rummet (och innanför, men osynligt) finns den andliga världen. Platons andevarelser kallas också Former eller Idéer och det är vad vi människor ytterst är: förkroppsligade Idéer. T.o.m. på ett banalt plan stämmer detta: vi är proppfulla av åsikter om vilka vi är, en idealiserande eller demoniserande självbild beroende på hur det står till med självkänslan.
När en andevarelse träder in i vår begränsade jordtillvaro och tar sig en mänsklig kropp kan detta i astrologin liknas vid att den duala Eld/Luft-principen - den "positiva polariteten" - sjunker ner i Prakriti eller materien. Den senare har två nivåer. Ren materia kan liknas vid Jordelementet men det är egentligen i det inre sinnet hela föreställningen utspelar sig. Föreställningsvärlden kan liknas vid Vattenelementet. Bara en naiv människa tror på sina sinnen och att tingen hon betraktar verkligen står "där ute".
Det hon, snärjd i Mayas dröm, upplever som objektiva ting, levande eller döda, är i själva verket osynliga Former - andeväsen - vilka trätt in i Materien och via den immanenta levande varelsens inneboende ljus synliggörs via sina avbilder i sinnet (Vatten) vilka sedan naivt uppfattas som placerade i rummet. Ja, den rumsliga utsträckningen är faktiskt också bara en projektion från den levande varelse som är detta universums härskare. Inom den ultimata drömmen projicerar sedan alla levande varelser sina "existentiella parametrar" på den egenskapslösa vita duk som går under beteckningen Jordelementet i astrologin.
För dem födda tungt under Jord och Vatten, blir den upplevda miljön viktig. Själen är här helt uppslukad av en värld den tror på och upplever verklig. För dem som lever nästan helt i Eld och Luft spelar fysiska barriärer ingen roll. Dessa varelser tänker sig genom väggarna, tittar på platta kartritningar och lyfter dem från pappret och ser för det inre ögat det tredimensionella huset - själva idén som kartritningen härbärgerar.
Själen liknas vid Luft och Saturnus, essentiell Luftplanet i Indien kallades i antiken "själens Form". Själen behöver inte jordelivets illusion av konkreta ting, den kan uppleva detta ändå, och ändå bibehålla transparesen.
Den antika platonska världsbilden är inte lätt att förstå men titta på Lena Ranehags himmel så syns åtminstone en väldigt tydlig bekräftelse på astrologins fyra element.
Indisk astrologi har bara de sju planeter som syns för blotta ögat.
I vissa sammanhang räknas Drakhuvudet som en åttonde, men inte den halshuggna Draksvansen. Men Drakhuvudet har ingen egen karaktär, så vitt jag förstår, utan agerar bara megafon åt härskaren till det tecken den passerar.
Lena Ranehag är inte en jordbunden ande, hon har inte en enda planet i Jordelementet förutom då pseudoplaneten Drakhuvudet i Jungfrun. Här verkar den för att i detta logiska och detaljorienterade tecken låta Merkurius komma till tals, Merkurius som händelsevis också är en representation för ängeln eller budbäraren som visserligen är en del av andevarelsen själv men så mycket högre än den enkla sinnesfixerade individen att man lätt får intrycket att man kontaktas av någon annan fast det är ens eget högre själv man hör.
"Den stilla inre rösten", som Nya testatmentet säger, under betckningen pneuma eller anden. Merkurius är den som andas, planeten är rajasisk, passionerad, dvs i spänningsfältet mellan Ljus och Mörker. Den rör sig ständigt mellan olika världar, fast vissa inte ens är medvetna om sitt intellekts räckvidd. Ängeln kan naturligtvis också förmedla andra varelsers budskap, inte för inte är Merkurius/Hermes postiljon eller budbärare!
Det svenska mediet Ranehag har Merkurius i Vattumannen, i det kosmiska rummets tecken, men det intressanta är att Vattumannens härskare Saturnus själv står i Eld, i Skytten. Detta är är också Jupiter hemma i sitt positiva läge, i Eld. Vi har därför helt oslagbara kombinationen av Saturnus, själens Form, i sitt eget tecken och Jupiter, Eterelementet som representerar rumslighet eller en expansion tills hela själens Form är uppfylld. Denna Jupiter står också i sitt eget tecken.
1960 är ett år som tecknar att hela den kosmiska strukturen är uppfylld av realisationens Jupiter, förverkligad. Saturnus undflyende Form eller Struktur är kontaktbar - rummets princip nuddar vid Drömslottets yttre väggar.
Året är en milstolpe och ett tidsfönster som de äldsta själarna kunde välja att födas genom. Ja, jämlikhet verkar inte finnas i universum, det finns tider då avskum och portförbjudna folkgrupper får återvända till jorden, och tider då avancerade själar som gjort mycket gott återkommer.
Lika intressant är att Lena Ranehag har både Solen och Månen i Vatten. Det inre sinnets Mån-Kräfta är kritisk eftersom den kan stanna i utvecklingen och bara återspegla fysiologiska förnimmelser: "matmamman" eller den pöbelaktiga och skräniga typen av människa som reagerar - överreagerar - på allt som de fem yttre sinnena registrerar. Dessa är vegetativa själar och intellektet är ännu inte aktiverat. De är som djur fast de kan prata som människor, extremt primitiva varelser.
Med Månen i härskarläge i Kräftan är det A och O att Solen kan ge det sublunära, "vegetativa" sinnet ett tydligt direktiv. Men det gör väl knappast Solen i Fiskarna? Tecknet som står för avsaknaden av världsligt direktiv och avsaknaden av egoimpuls! Båda ljusen i Vatten är en helt sublunär livsväg, helt knuten till sinnena.
Men Solen ger faktiskt ändå Månen (det inre sinnet) ett direktiv. För i jag-svaga Fiskarna är mottagningen troligen större än i något annat soltecken på grund av den bakomliggande disponenten Jupiter, Solens själ som indisk astrologi säger. Jupiter uppfyller sitt ämne. Ranehags inre sinne (Månen) står alltså i en sensitivt Vatten-till-Vatten-kontakt med Solen eller den levande andevarelsen och den i sin tur är här ett rent vatten som mottar ljuset från Jupiter i Eldtecknet Skytten!
Detta betyder att Platons Idévärld registreras som avbilder, intryck eller föreställningar i den vegetativa Vattensjälen som människor och djur båda äger. Men jag tror att själens Form (Saturnus) i samma Eldtecken är en stor förklaring till synskheten.
Själens Form i det seende Eldelementet. Och då är det inte det yttre ögats seende utan ett inre seende som förmår uppfatta de egentligen osynliga "luftstrukturer" som är andarna. Och eftersom Ranehag har Merkurius i Luft blir hon ett perfekt sändebud. Och Drakhuvudet i Jordelementet förstärker signalen och tar ner den till människorna.
Djur har den här synskheten. Människan har lagt locket på.
Astrologins enkla byggbitar ger ett rasande tydligt exempel på klärvoajans här. och påminner om att Vatten (vilket jag ibland betvivlat) verkligen är en "psykisk" mottagare - om Vattnet bara är rent från egna lidelser och smutspartiklar. Läser man bara kvällstidningar hittar man bara Vattenelement som sjuka människor, perversa, knarkande idoler, och andra grötiga varelser. Men det finns också det Vatten som är rent.
