Mot slutet 2006 fick jag nys om Peter Kingsleys hyllade akademiska debut på Oxfords universitetsförlag (1996, nu utgången).
Minns inte varifrån boktipset kom men jag hade sedan några år tagit upp den västerländska astrologin som legat i träda allt sedan den tre år korta it-karriären. Att it-bubblan spruckit kändes så rätt, detta hade varit en villoväg svenska staten och dess Arbetsförmedling lurat på mig i de Överhetens paranoida rädsla för dagdrivare = arbetslösa akademiker!
Kingsleys bok är torr men här och var lyser hans personliga ton från hans få senare böcker ändå igenom. Jag har läst den två gånger och andra gången antecknade jag sidor av intresse för astrologin som nu stavades indisk efter den här bloggens start 2009. Kingsley stavade ut vad jag alltid trott, grekerna såg de fyra elementen som gudaväsen.
Den här bilden från en allmän bok om gammal västerländsk metafysik är uppenbart baserad på nyplatonistisk tolkning av den judiska Kabbalans livsträd. Se bara "Den Ene" på plats ett, den gudomliga Himmelen på position 2 och som trea Platons NOUS eller det gudomliga Intellektet som det kan uppfattas som sjunde himmelen eller den högsta förnuftsprincipen (logos) i där Himmel övergår i vår i vårt universum...
Författaren kallar arrangemanget det kaldéiska livets träd men kopplingen till Babylon har jag inget minne av när den uppstod. Även den förlorade kosmologin De Kaldéiska Oraklen från 100-talet påminner om hur läror harmonierades under hellenismen. Detta var en långt mer sofistikerade tid i den västerländska kulturen efter att kejsar Konstantin förklarade kristendomen statsreligion i Romarriket...
Efter första läsningen av Kingsley skannade jag in ett kort stycke som berörde mig på dåvarande nivå av okunskap och människorna fria vilja påminner om att Kingsley, så brittisk akademiker han var, likväl var en bekännade sufi (Islams kärleksfokuserade mystiska gren). Islam trycker på predestinationen till skillnad från västerlandets fria vilja och den här bloggen innehöll tidiga inlägg som likaledes placerade den fria viljan på själens högre nivå. Väl "förpackad" som jordisk kropp är redan livsödets huvuddrag bestämda, just som Platon presenterat för grekerna (han populariserade österländska tankar).
Peter Kingsley beskriver väl hur tankarna gick något århundrade före Platon, här nämns "de fyra elementens fader" Empedokles. Överlevande textfragment visar tankar från det för-sokratiska Väst:
Kanske har ett litet problem bekymrat dig. Om, för Empedokles var kosmisk cykel kommer till ett slut då finns ingen poäng med att göra någon ansträngning alls. Varje förorenad själ kommer slutligen att renas och återvända till himmelen. Att försöka rena sig själv, blir bättre eller visare, tycks futilt. Vi kan lika gärna luta oss tillbaka och vänta. Och för Empedokles själv var det poänglöst att anstränga sig och bli en vishetslärare och agera som en profet.
Med andra ord, om allt är i grunden predestinerat lämnas vi utan någon verklig fri vilja.
Problemet med val och nödvändighet är gammalt. Teologer och filosofer har slitit sitt hår över det under tidsåldrar.
Och likväl är problemets lösning fånigt enkel. Vi har ingen fri vilja alls utan är predeterminerade att tänka på det sätt vi gör.
Hela frågan om fri vilja och predestination, om individuellt val och nödvändighet har ätit sig in i Väst under tvåtusen år men är vara den här kulturens fåfänga. Fri vilja är en illusion. Och illusionen om den fria viljan är en del av den kosmiska nödvändigheten.
Det enda skälet vi anstränger oss är därför att ansträngningen är förutbestämd. Och vår enda genuina frihet är att samverka med nödvändigheten. Det låter förstås hemsk restriktivt för oss som människor som vill vara separata, individualistiska och skilda från naturen, annorlunda än allt annat. Men detta är för att vi redan begränsat oss själva genom att vilja vara så många ting. Det är bara när vi inser att vi inte alls är separata som vi börjar återvinna frihet.
Det finns ingen som helst individuell frihet i början av var kosmisk cykel. Vi tvingas delta omedvetet, helt emot vår vilja. Men mot slutet av var cykel är vi under den kosmiska förpliktelsen att bli medvetna. Så Empedokles har inget val förutom att anstränga sig att locka oss ur vår förvirring mot en större medvetenhet [han efterlämnade trots allt sin lära].
Vad gäller själens ursprungliga tillkortakommandet eller fall innan skapelsen rullade igång, där den lät sig själv bli förorenad, var detta inget den kunnat undvika. Faktum är att grekerna var väl bekanta med tanken, så motsägelsefull för oss, att våra fel och tillkortakommanden skapats av gudarna. [Kanske åsyftas redan här Platons "de unga gudarna" dvs intelligenserna bakom kosmos ödesformande planeter.]
Men det viktiga att förstå är att även om skulden för de som hände egentligen inte är vårt fel, måste vi ändå ta ansvar för våra illusoriska brister och lida alla deras illusoriska konsekvenser i denna värld av total bedräglighet [jfr. den orientaliska idén om Mayas, mätbarhetens lögnaktiga verklighet som vi känner som den teknokratiska civilisationen - en masspsykos vars verklighet hänger på att alla tror på den].
Men alla våra skenbara val har redan gjort för oss. Och likväl är vi förpliktade att gå igenom rutinen, charaden att verka spela världsspelet. Allt är bestämt för oss - t.om. att fortsätta läs den här boken eller upphöra, att röra våra armar, protestera eller hålla med, ställa oss eller förbi sittande och tänka över nästa vecka.
T.o.m. längtan efter att bli fri, att växa i medvetande, blir mer varseblivande, är predeterminerad av får INRE NATUR, vår eget inre gudomliga själv som drar oss [vaken-egot] mot sig självt. Och att till sist bli ett med den inre naturen är att inse att allt är bundet av absoluta lagar.
Först då är vi fria, fria från illusionen att tvingas välja, fria att bara vara oss själva.
Men när varje själ dras ur ut himmelen ännu en gång i början av en ny cykel, som den definitivt kommer att göra, startar illusionen om ännu en gång.
Den gamla grekiska världsbilden i ett nötskal - alltings återställelse (apokastasis) varar bara ett ögonblick. (de västasiatiska Drusernas själavandring lär ut att en själ omgående reinkarnerar medan Platon laborerade med större tidsrymder - båda synsätten lika hypotetiska.) "Syndafallet" är en inbyggd del av systemet. Grekerna såg processen som naturlig och inte som andra läror i Österlandet som svartmålade det svarta och vitmenade det vita.
Ny planetcykel och ett bokköp leder till omstart (partiell repris)
Upptäckten av Peter Kingsley föregick med ett år den hinduiska astrologin vilken kan dateras via anteckningar i inköpta böcker. Innan Sverige rasade ihop och enbart blev ett land för de välbärgade var dollarpriset så lågt som under 6 kronor och i Sverige oåtkomliga böcker kunde köpas moms- och tullfritt från USA. Den 23 oktober 2007, dagen efter min födelsedag anländer en antologi med essäer om Indiens förflutna med posten och ett kapitel var av David Frawley, en västerlänning som så många andra konverterar från västerländska astrologi till Jyotish (hinduisk, "vetenskapen om ljusen").
Denna dag kan tas som början på en seriös kursändring även för mig och förlusten av en väninna som gjort sig så fixerad vid det västerländska systemet (hon hade stora korset i Mörkrets kvalitet) att hon hängt upp sitt liv på. Hon klarade att umgås eftersom vi inte längre delade referensram och jag som nyfrälst inte såg poängen med att växa mellan en feltänkta västzodiaken och det sideriska originalet - det senare användes i Väst flera århundraden in i vår tid.)
Horoskopet för "bok i hand" är en fenomenal illustration av Kingsleys redogörelse för den fria viljans illusion. Astrologin är ju ett gammalt sätt att förstå och beskriva absoluta naturlagar.
Bloggarens horoskop har förstås födelsedagens position repriserad i bok-horoskopet - viktigt givet att Solen tecknar en väsenskärna eller identitet som här skiftar från väst till öst i en viktig fråga (förstår den frustrerade väninnan bättre nu, 17 år efter brytningen). Hela kartan går i samma stil som bloggarens egen. med t.ex. både Sol och Måne i Luft, händelsevis energi- och triggerplaneten Mars i Luft-Tvillingarna för synergi med bokköparens medfödda Luft-Mars i Vågen och dessutom i hans ascendenttecknet (Tvillingarna). Den transiterande Tvilling-härskaren Merkurius står dessutom gradexakt vid bloggarens medfödda Mars-i-Vågen - en slags "ömsesidigt mottagande" som bara röjs genom kartorna tagna tillsammans.
Dessutom liknar bok-kartan Högskolelagens Tredje Uppgift som jag upptäckte innan insikten infann sig att denna lagförändring naturligtvis var "satanisk" och ett verk av en borgerlig regering. Men bokköpets /omorienteringens karta är genuint bortkopplad från JORD eller materialistiska hänsyn. Det händer inte varje dag att en födelse åtföljs av ett "negativt omen" som 0 planeter i Jord. Det hände även vid bloggarens födelse och boken som omorienterade synen på astrologi bar samma omen. Själslig brist röjd vid födelsen eller omen om en tid för dem som redan lämnat primitiv konkretism bakom sig?
i sitt sammanhang ser jag bok-kartan som ett gott omen och t.o.m, den ultimata filosofins Saturnus måste därför ges ett gott betyg trots att den inte är en favoriserad placering i öster - åldermannens planet firar sin största styrka i väster (när åren gått och vishet/klokhet koncentrerats).
Men dessutom stiger Saturnus med halshuggaren Ketu och det påminner om att boken samtidigt klipper banden till en redan mångårig koppling till västerlandets astrologi och förorsakar brytningen med lika mångårig väninna. (I Sverige-horoskopet ses Saturnus med Ketu och ett värre land är svårt att föreställa sig när det kommer till historiskt förkastande och hafsig "innovation" - allt bara för att uppleva fantasin om att vara i framkant). Men det finns grader i helvetet och för de mer gynnade måste den överdrivna världslighet norra månnoden beskriver halshuggas/kapas vid Ketu-punkten för att nästa skede på vägen anträdas.
Att byte av livsfilosofi till ett mindre "västerländskt" (förgiftat) framgår också av att den grundläggande filosofiplaneten Jupiter har gått ett fullt varv och är åter i Skorpionen där den befann sig vid min födelse. En Jupiter i fiendens, olyckans eller krankhetens 6e hus i det egna horoskopet. Kunde inte vänta med att ge västerlandets materialistiska ursäkt till filosofi på båten, och Jupiters retur till Skorpionen-i-6e var den perfekta, "lagbundna" tiden (Jupiter i fiendens 6e hus är ett offer lätt att göra). Säger horoskopet något om själens val av jordeliv, var "den svenska upplevelsen" redan vald i förväg (predeterminism), den här själen ville lära sig något om riskerna att ett land överger filosofin.
Efter "In Search of..." dröjde det ännu några år innan den här bloggen startar 2009, och en tid ytterligare innan jag slutligen började titta på den hinduiska läran om dasha-perioderna, de planetära cykler som grovindelar ett människoliv. Det finns dock inga bevis för att de kosmiska cyklar Peter Kingsley beskriver och som fins i för-sokratisk tanke skulle vara dasha-perioderna.
Däremot kan man fråga sig om eventuella kopplingar mellan de större kosmiska cykler hinduerna kallar "guna|s" har påverkat tidiga greker som Hesiodos. Han beskrev en cykel som från guldålderm - representerad av Saturnus - föll i nivå till den låga järnåldern, för att sedan starta om...
Bloggaren har redan beskrivit sin förundran att upptäcka att bloggen startade så väl synkroniserad med hans Dasha-cykkler på deras skilda nivåer.
Vimsottari Dasa:
Mer Mahadasa: 2005-08-19 - 2022-08-19
Antardasas in this MD:
Mer: 2005-08-19 - 2008-01-14
Ket: 2008-01-14 - 2009-01-10
Ven: 2009-01-10 - 2011-11-13
Sun: 2011-11-13 - 2012-09-19
Moo: 2012-09-19 - 2014-02-15
Mar: 2014-02-15 - 2015-02-12
Rah: 2015-02-12 - 2017-09-04
Jup: 2017-09-04 - 2019-12-10
Sat: 2019-12-10 - 2022-08-19
Storcykeln (maha dasha) drar igång sensommaren 2005 och ny litteratur av västastrologisk typ börjar fylla en bokhylla som inte sett några tillskott under åren som dataprogrammere. Sedan, i juli 2006 hittar jag guld - åter ett tips jag inte minns. Neo-jungianen James Hillmans "Re-Visioning Psychology" är den första engelskspråkiga bok jag läst som förbluffade i sin tajta stilistik.
(Flera år senare visar sig Hillman ha samma Tvilling-ascendent som jag, vilket förklarar varför man tycker sig förstå eller uppskatta en annans formuleringar. Kvar från IT-åren återstår bara en kollega som blev en vän - typiskt nog en skarp Sol/Merkurius-Tvilling som fungerar med min Mån/Ascendent-Tvilling.)
Boken som anger starten för den sideriska astrologin har viktiga placeringar i hörnhusen och anger att här är Mörkrets kvalitet inte alls nödvändigtvis "mörker" och ignorans utan kan fattas som västastrologin bevarat idén om "Fixerade tecken". Om något är den sideriska, stjärnanknutna zodiaken fixerad i rymden och hasar inte runt i solbanan som den tropiska modellen. Den hinduiska varianten fixerar spelplanen vilket direkt syntes mig ett självklart och logiskt system.
Jupiter i Skorpionen är fixerad och "dödar" olyckan (det felaktiga västsystemet), precis som min medfödda Jupiter-Skorpion sedan barnsben var en felfinnare, mer intresserad av att montera isär alla leksaker för att se hur de var byggda än att bara leka med "ytan". Här ser man födelsehoroskopets kunskapshunger (födointagets Måne på den "intellektuella" Tvilling-ascendenten - verksam direkt när det generella Merkurius-stadiet rullade igång runt 5-6. Bok-inköpets karta med "Sökandet efter civilisationens vagga" är samma barnalika tendens att plocka sönder leksaken/historien och se vad som fick den att ticka eller vad som fanns innan - indisk astrologi.
Att Indien troligen mottog astrologin från Babylon blev ett stopp - västpolitik satte snart stopp för utgrävningarna av det gamla Babylon och Assyrien och kunskapen om den tidigaste astrologin alltjämt väldigt begränsad.
I vilket fall kan nu bok-horoskopet infogas som ytterligare ett viktigt moment i dasha-cyklerna. Hur bloggaren nådde sin Merkurius dasha och bekräftande omen kommenterades redan i augusti 2011:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).
30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.