 |
| En reinkarnerad mördare, återfödd med armen som utdelade knivhugget "hämmad". (foto 1965, dr. Ian Stevensons samling) |
Jag tycker därför jag med gott samvete kan översätta 1½ sida och dela ett av de mer spännande fallen. Boken uppehåller sig länge vid märkliga födelsemärken (och vad barnen minns orsakade dessa i deras föregående liv), men går slutligen över till att diskutera mer extrema fall av kongenitala kroppsdefekter. Läs och förundras!
Läsaren av de talrika redogörelser för mord i de fallbeskrivningar jag redan relaterat har säkerligen noterat att, om vi tolkar dessa fall som exempel på reinkarnation är det det återfödda brottsoffret som drabbas av födelsedefekter [motsvarande det dödliga traumat mot den föregående personlighetens kropp] och inte mördaren. Detta kan störa vår känsla av rättvisa. Varför, kanske vi frågar oss, skulle någon som först mördas sedan också bli lidande av födelsedefekter i ett annat liv? Det är ilskan inför själva den tanken som ledde modern till den mördade Yasupala i fallet Sampath Priyasantha (kapitel 3) att helt förkasta idén att den hiskligt vanställda Sampath skulle kunna vara hennes son i återfödd gestalt.
Som svar på denna invändning kan vi bara säga att vi inte vet vad som händer de flesta mördare i den händelse de reinkarnerar. I ett mycket litet antal fall som jag blivit uppmärksammad på har dock ett subjekt som mindes sig ha varit en gärningsman också drabbats av en synbarligen relaterad födelsedefekt.
Ett av dessa sällsynta fall som jag undersökt rör H.A. Wijeratne. Han föddes i byn Uggalkaltota, Ceylon (numera Sri Lanka) den 17 januari 1947. Hans föräldrar var Tileratne med hustrun Huratal. Vid födelsen noterade man strax att Wijeratne hade markanta födelsedefekter på högra delen av bringan och höger arm. Huvudmuskeln på övre delen av bringan saknades helt och höger arm var betydligt kortare än den vänstra, och fingrarna på höger hand var extremt förkortade med några av dem sammanvuxna (figur 27). (Hans tillstånd, först skildrad i medicinsk litteratur på 1840-talet är känt som Polen-syndromet.)
Efter att Wijeratne börjat tala, hörde hans mor honom prata för sig själv. Hon blev nyfiken på vad han sade och när hon lyssnade förvånades hon att höra honom säga att han fötts med en defekt arm därför att han mördat sin fru i ett tidigare liv.
När Huratal berättade för sin make vad sonen hade sagt, fann hon honom inte det minsta förvånad. Han hade tvärtom redan anat att Wijeratne var hans egen framlidna yngre bror Ratran, som nu återfötts.
Ratram Hami hade i själva verket sagt till Tileratne att han ämnade återkoma som hans son. Ratran hade 1927 varit förlovad med en flicka som hette Podi Menike och med vilken han genomgått den preliminära äktenskapsceremonin enligt den gällande traditionen i vad som på den tiden kallades Ceylon. Podi fick emellertid kalla fötter, och vägrade fullborda äktenskapet och komma och bo med Ratran i hans by. Han hade då vandrat hem till sitt, lånat pengar för att betala av några skulder, vässat en skarp kniv och återvände till Podis by, där han dödade henne.
För detta fick Ratran en rejäl omgång stryk av folk i byn och han arresterades. Efter en rättegång dömdes han till döden och hängdes i juli 1928. (Intervallen mellan Ratrans död och Wijeratnes födelse är således över 18 år, en mycket längre period än i de flesta fall.)
Tileratne Hame var ännu inte gift vid tiden för hans brors död. Läsare som undrar varför Huratal blev överraskad över att höra sonens prat med sig själv ska komma ihåg att Tileratne under frieriet och senare väl knappast berättat för sin hustru om sin yngre brors kriminella handling och avrättning. Allt det hade hänt många år tidigare och var bäst att inte gräva upp igen. Så måste han ha tänkt. Jag tror på Huratals vittnesmål, att hon inte alls kände till mordet på Podi Menike innan sonen började tala om det.
Vid sin rättegång hade Ratran bedyrat sin oskuld och gav som förklaring den klassiska, att han agerat i självförsvar. Han sade att han angripits av folk vid Podis hus och i det följande tumultet hade han råkat knivhugga henne. Som vi sett var Wijeratne inte av samma åsikt, han medgav villigt sin skuld i mordet på Podi och trodde han betalade ett straff för detta mord genom att ha återfötts med en defekt högerarm (armen som utdelade dödshugget). Men likväl var han inte förlåtande gentemot Podi. Han var 14 år gammal när han först mötte henne (hans tilltänkta fru i sin föregående kropp). Han sade då att han skulle döda en flicka igen, om hon betedde sig som Podi hade gjort mot Ratran. Det här var nu inte hans slutgiltiga åsikt i frågan. Jag fortsatte träffa Wijeratne från tid till annan då jag besökte Sri Lanka. 1969 skrev han till mig och berättade att han funderat ytterligare på hur man borde reagera på hustrur som beter sig illa. Han hade kommit till insikt att det var bättre att skilja sig än att mörda dem.
Wijeratnes tidiga liv var långt ifrån okomplicerat. Han tycks inte ha varit förlägen över sin födslodefekt. Han var dock medveten om att flickor kanske skulle känna ovilja att gifta sig med en man som det ryktades om att han dödad sin fru, även om detta var i den föregående kroppen. 1969 blev han mentalsjuk och diagnosticerades som schizofren. Han återhämtade sig helt från den här sjukdomen, framhärdade i sina studier och blev slutligen en behörig lärare. Han gifte sig också, och när jag sist hörde från honom 1982, var han lycklig och vid god hälsa.
Ian Stevenson, M.D. – Where Reincarnation and Biology Intersect (Praeger Pub. 1997, s 126-27)
Det finns massor av födelseuppgifter att ställa horoskop för i den här boken, men att ha uppgift enbart om dygnet blir verkligt intressant bara om man tror att det plötsligt regnar återfödda mordoffer över världen vissa dagar (och bara i Sverige skulle det innebära tusentals med just det horoskopet ifråga). Likväl lär jag skriva ner alla dessa tids nog, för att se om någon minsta gemensam nämnare går att uppfatta...
Ovanstående fall av en som minns han varit en mördare är, som sagt, ett undantag. Boken avhandlar människor som dött traumatiskt och sen som salt i såren finner sig återfödda med samma trauma som en påminnelse på deras kroppar! Sannerligen ett gott skäl att medan man har chansen se den Irrationella Själen för vad den är (Moder Natur) och enligt Platons förmaning börja odla den Rationella Själen, vilket ger en stoisk natur som inte fäster sig så mycket vid kroppens alla tusen och en stressignaler!
Eftersom den före detta mördaren Wijeratne har sin födelsedag angiven, får vi en liten aning om hur det kan se ut GENERELLT på en himmel som är redo att "ikläda" skuldtyngda själar planeternas subtila underkläder.
Efter en felskrivning på ett år, här är kartan som motsvarar bokens födelseuppgift. Den felritade kartan var tyvärr betydligt mer suggestiv och antydde åttondehusproblematik som anknöt till första jag-huset - precis den typ av "mass-karma" jag betvivlade. Nå, här ser man istället ett psyke som rejält förnekar kvinnor!
Fallen Måne baserad på en "hög och mäktig" och patriarkal Mars i Stenbocken - dominant och härslystet psyke och i synnerhet benägen att halshugga (Ketu) kvinnor (Venus)! Se texten om hur individen sakta blev mer försonligt inställd och med åren lärde sig att man inte dödar ostyriga kvinnor utan nöjer sig med skilsmässa!
Stenbocks-Solen baserar sig dessutom på rent kvinnoförtryck eller förtryck mot livets "mjukdelar": Saturnus i Kräftan!
18 kommentarer:
Om vi jämför hans horoskop med Lisa Holm-mördaren så har båda Saturnus och Månen i första huset (mån-ascendetens perspektiv). Vidare har båda Venus i åttonde korruptions och dödshuset (Lisa Holm-mördaren har Venus i Väduren). Lisa Holm-mördaren har nu inte Solen i åttonde korruptionshuset men likväl i det onda sjätte olyckshuset i Vattumannen, tillsammans med Ketu och Merkurius. Hans Jupiter, Mars och Rahu befinner sig i 12:e huset i Lejonet..
Jag har närapå 300 horoskop för mördare här. En "närstudie" av dessa skulle med all säkerhet skingra dina intryck. Jag har blivit luttrad av alla små studier jag utfört. Man tycker sig se ett mönster men det mesta är raderas när man lägger på femtio kartor ytterligare.
Vad man _kan_ göra är att analysera varje karta individuellt och fundera över hur allvarliga "olycksomen" är och kanske luta sig tillbaka mot eventuella storstudier som stärkt vissa tendenser (som den "fallna" Månen i Skorpionen som fortfarande efter flera delstudier ligger i topp i mördarhoroskop).
Men Månen i samma tecken som Saturnus har jag tidigare kallat en indikation på "stockholmssyndromet", en ohälsosam identifikation med vid brottslingen eller en identifikation med arbetsgivaren trots att det kanske är en Slavdrivare (en typisk "Yes man"). Eller... problem med att våga tänka utanför gränsdragaren Saturnus ramar
Om mördarens tidpunkt varit känd, och åttonde dödshuset och första personliga huset fortfarande kopplade samman, då skulle det bli riktigt intressant.
I översättningen står födelsedatumet som 17 januari 1947 och i horoskopkartan som 17 januari 1946. Skulle födelseåret verkligen vara 1947 så hamnar månen i skorpionen istället. Man tycker det skulle passa bättre med skorpionmåne på en så pass hämndlysten själ... överlag är 1947-horoskopet liksom dystrare, med Mars och Saturnus i envig i Stenbocken/Vågen, även om 1946-horoskopet för all del är rätt extremt...
PS: En detalj blev fel: Saturnus stod inte i Vågen 1947 utan i Kräftan. Men kamp Mars/Saturnus var det hur som helst. Dessutom ser jag att Ketu hamnar med månen i skorpionen i 1947-horoskopet.
Ja, rackarns det är min dåliga syn igen, skrev in fel i astro-programmet. Du har så rätt om Mån-Skorpionen. Den nya kartan och kortkommentaren ger ett mycket passande "psykiskt ingångsvärde" för detta liv.
PS. Nedanstående kommentator såg att det stod ett år fel i kartan, så det här resonemanget gäller inte längre. Men lustigt nog är det fortfarande en Saturnus-problematik som indirekt kan knytas till Månen - Måne, Sol och Saturnus hänger samman här.(Solen ägd av Saturnus, Saturnus ägd av Månen, Månen ägd av Mars som står med Solen...)
Då ska jag bara tillägga att Lisa Holm-mördaren hade Månen i Jungfrun vilkens position har utmärkt sig i dina tester för just kriminalitet (om än inte mord som Skorpionen). Mån-Skorpionen och Mån-jungfrun återigen de stora bovarna...
Ja, det var ju nästan kusligt tydligt, det där med venus också.
Jag kom i det här sammanhanget att tänka på det indiska fallet Shanti Devi, som jag har en bok om. Där är det inte Ian Stevenson som är författare, utan svensken Sture Lönnerstrand. Du kanske känner till det fallet? Hur som helst, Shanti Devi mindes sitt tidigare liv, och självaste Mahatma Ghandi ledde en undersökningskommission som fastslog att det rörde sig om ett till fullo bevisat fall av reinkarnation. Det intressanta ur astrologisk synvinkel är det horoskop hon hade i det liv hon mindes, som Lugdi Devi som dog som 23-åring i barnsäng (ingen våldsam död alltså, men tidig). Född 18/1 1902 och nästan bara med Rajas guna. Passionen och lidelsens kvalité, ja det verkar då stämma väldigt bra på henne. Hon sade sig minnas inte bara sitt tidigare liv utan även tiden mellan inkarnationerna. Det var ett underbart tillstånd. Jag var nästan salig, nästan fri, säger hon i boken, men jag gjorde ett misstag. Jag ville alltför gärna tillbaka till jorden: "Jag var fylld av begär. Jag återföddes för min längtans skull." Författaren invänder att det visar att hon ju älskade sin man och sin nyfödda son, men hon invänder "Min kärlek var egoistisk. Den begärde, den krävde."
Hon beskriver hur hon drogs in i ett moderliv och att hon minns sin födelse.
Det står i boken att hon föddes som Shanti Devi 11/12 1925. Men i Wikipedia står det 1926. Det skulle passa bättre med 1925 tycker jag, för då stod Ketu i Stenbocken, hennes mest betonade tecken i förra livet. Hon gifte sig aldrig utan ägnade sig åt andliga studier och blev med tiden en vis och aktad kvinna.
Den enskilda själen är en del av den större själen. Så vad reinkarneras?
Den enskilda atomen binds i molekyler som bildar kroppar.
Vad säger zodiaken som syndatorkan i Syrien
http://www.voanews.com/content/drought-called-factor-in-syria-uprising/1733068.html
Turkiets befolkning blir större, Syriens större och Iraks. Samtliga suger ur samma vatten. När människorna blir fler än vattnet kan försörja dör de från materiell form och upplöses i eterisk (lägre energikoncentration)
Syndafloden är historisk mytologi. Nutidstorkan och dess konsekvenser är nutidsmytologi. Torkan behövde inte blir katastrofal om obalanserna inte var för stora initialt.
Klimatförändringarna behöver inte bli katastrofala om man bor på rätt ställen i lagom antal med rätt teknologi och rätt inställning.
Ja, det är ett fortlöpande projekt att se om tendenserna håller i sig med växande dataunderlag. Men jag har inte längre tid att samla in så mycket födelsedatum varje vecka, så projektet är mer eller mindre avblåst på den här bloggen...
Barnens egna förklaringar till varför och i vilken familj de återföddes är hos Stevenson makalöst skiftande. Den kroppslösa själen stannar i många fall bara kvar i trakten och i vissa fall ”hänger den bara på” sina blivande föräldrar. Ibland förutsäger släktmedlemmar sin återkomst till samma familj eller inom släkten! I vissa fall gäller inte klantänkandet och Stevenson listar ett antal burmesiska fall där individerna alla mindes sin föregående död som japanska soldater under Andra världskriget. De har stupat på fiendeterritorium och sedan hamnat i helt nya ”värdfamiljer”.
Skildringarna ger verkligen kraft åt Solen som symbolen för viljans kraft, för själen som en ”jiva-atma” en ”levande själ” som rör sig på eget bevåg inom den värld/det kosmos den är förtrogen med. Det här skulle kunna kasta ljus över främlingshat/rasism. Om Jordelementet har något att skaffa med ”jordandar” som cirkulerar i snäva kretslopp ska nog avslöjas när jag väl får tid att räkna ut kartor för alla datum som finns med i Stevensons tunna bok.
Hela frågan påminner en smula om den obskyra hinduiska doktrinen om att en viss planet tecknar "själens åstundan". Samtidigt ser man ju till fullo hur fyrkantig denna schematisering är eftersom det, återigen, ser ut som om själar bara är funktioner av ett kosmiskt regelverk som astrologin förment har uppenbarat. I den (korrigerade) kartan här ovan står striden mellan Jupiter och Merkurius som atma karaka, men eftersom klockslaget är okänt är metoden inte tillämplig. (Jag har säkert försökt den ändå på flera månascendenter på bloggen.)
Vid dygnets början Wijeratnes födelsedag är det Jupiter i Vågen som är ledande, men redan vid lunch har också Merkurius hunnit fram till den 30e och sista graden i sitt tecken. Använder man bågminuter kan man kora en segrare, men före fraktionernas tid gällde bara hela grader. Kanske var läran redan då formulerad om att den planet som stod högst på himlen vann det ”planetära kriget” och fick gälla som själens signifikator…
Vid tolvslaget står båda i trettionde graden men Jupiter har 1° positiv (nordlig) latitud medan Merkurius (armar och händer) har nästan 2° negativ latitud. Jupiter vinner. Inte förrän halvelva denna kväll har Merkurius passerat Jupiter och tar över rollen som atma karaka. ”Framgång i äktenskap och relationer” (Jupiter i Vågen) skulle alltså vara vad ALLA själar vid denna tid mest åstundar. Stämmer ju bra på den här före detta hustrumördarens fall, men gällde det ALLA som föddes på hela jorden? Något saknas definitivt i den här doktrinen som den presenterats i de introduktionstexter jag läst.
Den här bloggen är inspirerad av den romerske filosofen Plotinus som lade viss möda på att visa hur den individuella själen är SIDOORNAD med Världssjälen. Spatiala resonemang som att vara ”inuti” är en styggelse om man talar om själen som platonismen (den idealistiska filosofin) gör. Detta sidoordnade förhållande fick forskaren W. Helleman-Elgersma att kalla sin doktorsavhandling Soul-Sisters. Se t.ex. detta inlägg där reinkarnationstemat flyktar förbi:
http://sidereal.hall-of-man.com/2015/04/nu-gar-skam-pa-torra-land-mer-om.html
Det övriga du för på tal är en följd av en otillbörligt snäv (materialistisk) definition av själen, och jag vill inte kommentera, annat än att påpeka att syndafloden inte alls är historicerande myt ("historisk mytologi" är inte ett tillämpligt uttryck för det du syftar på).
Myten förekommer i så pass många kulturer som inte haft någon kontakt med varandra att det förefaller vara lättare att anta ett diffust folkminne av, varför inte Platons skildring av den globala kataklysm som var Atlantis sjunkande "på en dag och en natt"?
Var barnen återföds: I boken om Shanti Devi framförs att hon i sitt liv som Lugdi Devi var mycket religiöst lagd, och att hon därför i sitt nya liv återföddes i en familj med en liknande varm religiositet. (Platsen var några mil från hennes förra hem.)
Den svenske författaren och ockultisten Dénis Lundbohm påstod sig ha varit sin återfödda moster, som dött vid fyra års ålder, minns jag att jag läste.
I tv-serien "Mitt barns tidigare liv" som jag nämnde (och som ny tyvärr är slut) förekom i förförra avsnittet en pojke som hade återfötts som sin egen brorson. Hans farbror hade mördats tio år tidigare, och pojken pekade till och med ut mördaren, vilken var en annan än den som dömts för mordet! Dessutom insisterade han på att han skjutits bakifrån och inte framifrån, vilket påstods i polisrapporten. Familjen begärde fram plagget som mordoffret burit, och mycket riktigt fanns ett kulhål i ryggen, som var mindre än det hål på framsidan som man trott var skotthålet, men där kulan alltså gick ut, och som alltid är större. (Man kan undra hur polisen kunde göra en så bristfällig undersökning.) Familjen har begärt resning i fallet men hade inte fått svar vid inspelningen.
Usel polisrapport måste jag säga. Brukandes lärd medicinsk terminologi noterar Stevenson åtskilliga fall av kulhål som blivit födelsemärken vid återfödelsen och där alltid kulans ingångshål är mindre än utgångshålet - motsvarande storleken på födelsemärkena hos den som minns sig ha blivit skjuten. Förklaringen är att kulan skjuter benbitar och annat krossat material framför sig så att mer materia tvingar sig ut vid utgångshålet.
Själarnas liv ter sig från dina och Stevensons rapporter i princip helt obundna av karma. Det är önskningar eller tankar eller rent fåniga hang-ups som anger var och hos vilka själen återvänder! Hypnoterapeuten Michael Newton som kläckte metoden att för att få inblick i livet mellan liven genom att först föra den hypnotiserade till dess död och sedan ”haka på” den fortsatta resan från den riktningen, han producerade en väldigt avvikande historia. I denna är själarna tvärtom medvetna om att de har äldre själar över sig som mentorer. Dessa guidar själen till dess nästa återfödelse. Inte minst underhållande är rapporterna (från många hypnotiserade klienter!) att de "liksom" befinner sig i klipprum där de kan studera "filmsekvenser" av KOMMANDE LIV och välja bland dem. Vissa hypnossubjekt var medvetna om att vägledarna undanhöll information från dem eller gav dem bara ett begränsat antal liv att välja mellan. Här anas då "karma" bakom de dramatiserande bilderna. När själen är tillbaka i ett nytt ego, då är det jag-jag-jag- för hela slanten igen!
Ja det är inte lätt att veta vad som ytterst styr återfödelser... jag minns ett fall från tv-programmet där en pojke berättade även om sin tillvaro mellan födelserna, och att han medvetet valt sin mamma som den bästa att födas hos.
Jag hittade en lista med kort resumé över de olika fallen i programmen: http://www.tv.nu/program/mitt-barns-tidigare-liv
Där framgår också att man har chans att se de fyra sista avsnitten på TV4 fakta- om man är nattuggla alltså, för de sänds mitt i natten :-)
Jag har för mig att det var pojken i avsnitt 2 som mindes tillvaron mellan liven - och den tycks ha varit lång, i alla fall med jordiska mått mätt, för han mindes ett liv i ett uråldrigt stamsamhälle.
En annan historia jag minns särskilt var i avsnitt 9 - flickan Jada som enligt vad mamman tror sig ha funnit ut i sina efterforskningar, har varit katar på medeltiden i Sydfrankrike. Flickan mindes att hon begått självmord genom att levande springa in i en stor eld. Hon och de andra trosfränderna ska ha blivit upptäckta av sina förföljare, och "valt" detta dödssätt eftersom de ändå skulle ha blivit dödade.
Frågan är, när jag hör detta, är, FRÅN VILKET av själens alla tidigare liv barnet har minnen.
I Stevensons fall är det undantags löst svår smärta/död som skapar den övertaggade medvetenheten om varifrån barnet närmast kom. Min första glimt av ett tidigare liv kom först vid sex års ålder när jag, sammantvingad med främmande lekkamrater (de vuxna höll sig i ett annat rum) tog tjuren vid hornen och märkvärdigt förklarade mig vara kines. Jag klottrade en massa saker som bevis.
Långt senare (eller åtminstone 13-14 år) poppade det kinesiska livet upp igen, triggat av en förälskelse. Nu som två olika Kina-drömmar varav en med hemska detaljer om att bli torterad till döds av arbetsgivaren för att jag närmat mig en kvinna i feodalherrens harem. Jag hade någon bibliotekarieliknande funktion i det livet,kanske inkluderande härskarens bokföring. Jag har nämnt detta förr, och även att jag flera år senare chockades av att för första gången se samma vapen i verkligheten (i en biofilm) som från drömmen. Svarta järnkulor som feodalherrens privatpolis snurrade och slungade och fällde mig med, då jag var på flykt från hovet.
Problemet är bara att detta mitt första tidigare liv-minne inte är det kronologiskt senaste, utan av allt att döma (plus mitt våldsamt uppblossande intresse för kinesisk filosofi vid tjugo) ett kanske nästan tretusen år gammalt liv. Jag rekonstruerade en gång drömmar och ingivelser som en tidsskala och det har runnit mycket vatten under broarna sedan den kinesen!
Den jordiska kroppen lever alltså i tid och rum och genomgår Platons "vardande som aldrig når verklig existens", medan själen existerar utanför tid och rum SER IN i tid och rum på ett helt annat sätt. Stevensons barn med traumatisk död som i allmänhet mycket snabbt återföds är själar som aldrig ens lämnar planeten Jordens medvetenhetssfär - de går bara till Abrahams sköte för att tala primitivt judiskt. Det är därför Stevenson rapporterat häpnadsväckande möten med döda brittiska soldater som kommit tillbaka i Burma som albinos med distinkt kaukasisk ögonfattning i familjer som i övrigt fött barn som ser helt burmesiska ut och med normala "mongoliska" ögon.
Jag har också ett sånt drömminne av den holländske godsägaren som red för att delta i ett korståg men avled på vägen. I en dröm frågade jag vad som hänt mig sedan och fick veta att mitt nästa liv blev i subsahariska Afrika, som stolt ledare av Mandinge-folket! Undrar om jag föddes ovanligt ljushyad i det livet!
Jag hade ännu inte läst Stevensons böcker om barn som minns tidigare liv när jag hade denna dröm, men min dröm stämmer exakt med en typisk form av återfödelse: själen hänger runt ett tag i de trakter där den dog och tar sig sedan ett nytt foster som den impregnerar med sin natur. Kopplingen mellan europeisk adel och en afrikansk stamledare är solklar, och om du tycker jag har mycket ledarskap i min "historik" (fläckvis antydd i vissa inlägg) så titta då på mitt födelsehoroskop! Jag har faktiskt inte hittat något liknande bland dem jag har klockslag på. Anspråkslösheten har hittills förbjudit mig att diskutera kartor med Solen i femte solhuset (en tydlig indikation om bra karma från tidigare ledarskap)....
Jaa du... det var inte lite du minns! En del har du skrivit om förr, en del var nytt. Det är alltid lika fascinerande att läsa sådana här historier... och det kan inte hjälpas att jag blir lite avundsjuk på folk som minns sånt här. Själv har jag inte en susning. Några drömminnen från tidigare liv har jag t ex inte, däremot kan man ju fråga sig vad dessa återkommande drömmar i tidig barndom som handlade om att jag kom under vatten härrör från (har nämnt dem förr). Drunkningsdöd? Jag har i vilket fall aldrig varit rädd för att vara i vatten, tvärtom. (Att vara under vatten har skrämt och lockat mig på samma gång, men det är nog vanligt.) Om man ska spinna på det där med husplaceringar så har jag ju mycket vatten, fr a i 12:e - fiskarnas hus - de som vistas under vatten... :-)
Vatten utan drunkningsfobi rimmar inte alls med Stevensons observationer om att barnens fobier alltid rörde det som bragt dem om livet. Då skulle jag snarare gissa på prenatalt minne av tiden i livsmoderns fostervatten! (Den ”oceaniska känslan”, identifierad av psykiatern Stanislaf Grof som i Prag på 1950-talet med LSD förde tillbaka försökskaniner på samma sätt som hypnoregressionister idag gör. Försöken att senare återfinna denna oceaniska frid kan resultera i drömmare och introverter som i likhet med tolfte huset väljer någon form av exil i sina jordeliv.)
Tolfte husets karaka (signifikator) är Saturnus för indierna. Saturnus råder över restriktion men på ett djupare plan själens formgivning. I kombination med den naturliga Vatten-Jupiter (Fiskarna) och kvinnoplaneten (och kvinnliga könsapparatens) Venus upphöjelse i Fiskarna kanske man kan spekulera i att det tolfte huset har något med tiden i fostervattnet att göra. Men detta har säkert astrologistudenter som kommit längre än jag redan utrett... Så du är nog på rätt väg med funderingen över ditt starkt betonade tolfte.
Skicka en kommentar