Filosofen Hegel var ju ett barn av kemiupptäckternas tid och en strikt determinist som trodde historien utvecklade sig med samma nödvändighet som det periodiska systemet antydde en fyrkantig och rationell världsplan. Man anar ofta nyplatonismens Rationella Själ i den tyska anden och det var tyskarna som särskilt intresserade sig för och forskade i hinduismen, som ju romaren Plotinus lånade friskt från när han uppdaterade Platon (och blev nyplatonismens fader).
Kommunismen - gemensamhetstanken - kan ses som ett försök att revidera Platons lära om den rena blå Idévärlden och dess minst sagt halvdana replikering i den lägre naturen i sin uppfattning att aktivistiska människor med historisk nödvändighet kommer att nedkämpa det helvete privategendomens förfäktare skapat för mänskligheten. Den som studerat astrologin inser genast att det som är likställt "där ovan" inte alls är demokratiskt eller likvärdigt "här nedan".
Människornas egna handlingar synes driva världshistorien snarare än något osynligt blueprint, och hinduismen skiljer sig från deterministisk materialism i tanken att det enda bestämda är de dolda naturlagar som serverar skitstövlar med ruttna återfödelser för att de berikat sig på sina medmänniskors bekostnad. Det finns inga tecken på att mänskligheten lärt sig av sina misstag och möjligtvis är det så det ska vara. Jorden är en plantskola som alltid kommer att te sig som ett helvete för dem som varit med länge nog och ser hur få och begränsade motiv som civilisationerna rör sig med. Mänsklighetens ambitionsnivå tycks faktiskt begränsa sig till zodiakens eller Herkules tolv stordåd! Den som bemästrar alla dessa teman behöver inte längre den här världen och världen är ut stånd att höra vad de gamla själarna har att säga.
Dåren utmärks av att leva i nuet, i ett historiskt vakuum och när Greider alluderar till Hegels Preussen - det mest utvecklade landet i världen någonsin - fattar naturligtvis borgaren av idag inte ens vad han talar om. Det här kåseriet, likt många aktstycken i är inte ledare i vanlig bemärkelse, t.o.m. när ämnet är stort blir perspektivet som Greiders, litet som "små hegelianer" och formulerat utifrån egoperspektivet. Kanske är svenska folket så "småttigt" att all text måste låta gullig för att inte det svenska kollektivpsyket ska stänga igen och börja värja sig...
Det är Greiders tydliga jag-perspektiv i allt han skriver för ETC som får mig att anta Månen i Väduren (egoprincipens tecken), även om den skiftar till Oxen runt halvsju på kvällen så att den möjligheten finns. Den ideologiska antagonist han frammanar har på samma sätt ett osäkert horoskop för dem som måste nöja sig med månascendenter som en allmän sinnelagsorientering för alla födda under två dygn.
För små tankelekar duger denna utbrytning av hinduernas Chandra lagna, men att ställa direkta personhoroskop utifrån månascendenten avrådes från! Bloggaren har t.ex. Månen i ascendenttecknet "på riktigt" men ju äldre han blir, desto mer vänder han sig mot sitt eget psyke och finner det en låg och ovärdig bägare - hans medfödda ålderman Saturnus OPPONERAR sig nämligen mot Månen i födelsen och Saturnus är Guds ansikte (den tillfälliga 9e-husägaren) i just detta horoskop. Symboliken påminner starkt om den bibliska Predikarens irriterade utfall om alltings förgänglighet! Att därför glömma HELHETEN och bara stirra på Månen i Tvillingarna skulle kunna få någon att tro att bloggaren är en liberal eftersom Tvillingarna är ett kuriöst tecken som inte tillhör någon enskild position utan rör sig fritt som en rapportör, kommunikatör eller ängel (budbärare).
Johan Norbergs månkarta uppvisar samma osäkerhet som Greiders. Det är definitivt nymånetider - projektstartarens och aktivistens signum, men kanske inte den djupt reflekterande tänkarens. Månen kan inte reflektera solljuset just då Solen tar över helt och som bäst resulterar en driftig entreprenör men i värsta fall en tvångsmässig bärsärk.
Dock tar inte nymånen skruv förrän vid niotiden på morgonen, så det finns en avgjord möjlighet att nyliberalen har den näriga Hydrans egen placering: psyket i härskarläge i Vattentecknet Kräftan. Detta ger ett intressant horoskop där Solen driver på från vd:n och ledarskapets Lejon och Månen i Kräftan kommer att representera alla de ansiktslösa människor som sliter i den sublunära och ofria världen för att hålla sig vid liv. Jag har sett den här kombinationen i konstnärshoroskop, där Lejonet med rätt eller orätt upplever sig ha DET DISTINKTA SYNINTRYCKET av vimlet bland folk eller rörelserna i naturen och önskar föreviga detta via fotografi eller måleri.
Här väljer jag dock tolvslaget för en exakt nymåne, dvs båda Ljusen i samma tecken. Den direkta intellektuella nivåsänkning detta innebär (projektstartaren är en "doer" och inte en "thinker") stämmer väl in på den pinsamt flata nyliberalismen och hela näringslivets intellektuella proletariat - dessa stupidon som folk i alla världens länder har givit makten till eftersom de duperats att värdera sitt fysiska liv över allt annat. Månen i Kräftan är med rätta en passande symbol för människor som bara med svårighet förmår distansera sig från sina primärbehov. De blir lätt underhuggare och fursteslickare eftersom prioritet nummer ett för Kräftan är att hålla det sublunära livet strömmande så länge de tillfälliga organismerna tillåter det.
Det är fascinerande hur tydligt den gamla astrologin kodat två ytterligheter i själens orientering: Solen härskar enbart i Lejonet och indikerar där själv livsgnistan, viljekraften och den kognition som utmärker en själ som involverat sig i ett universum, vilket som helst. Själen är här för att uppleva, t.o.m. så lite som en svårt förståndshandikappad mäktar. (I vissa liv måste grundläggande förnimmelser av godhet och ondska inskärpas!) Månen härskar enbart i Kräftan och är "den tärande" jämfört med givaren Solen.
Det är här näringslivsdjävlarna som söker dominera andra människor går fel och hävdar att de är de närande, de som får näringslivets hjul att snurra medan statligt anställda läkare och sjukskötare är "tärande". Det är en falsk analogi med de himmelska förhållandena eftersom Sol och Måne, Lejon och Kräfta, är två sidor av samma mynt. Saknas det ena saknas det andra. Vad näringslivsdjävlarna egentligen talar om är att de vill profitera på andra människor och själva roffa åt sig mervärdet ur marknadsprocessen. De talar om vinsten som nödvändig för återinvesteringarna och i bästa fall om sig själva som trädgårdsmästare som ansar och vårdar det växande träd de planterat - företaget de grundat.
Men alla som alls kan se och uppfatta, vet att världen har blivit galen och att jakten på vinster nu dominerar totalt. Den här civilisationen har dömt ut sig och frågan är då bara om Greider har fel som hånar folk och kallar dem "små hegelianer". Tänk OM mänsklighetens undergång är inskriven i en större plan, just som hinduismen och flera grekiska tänkare kommit fram till redan för 2000 år sedan? Det enskilda egot kanske pga. den historielöshet som resulterar av borgerlig induktans och marknadens mytologi INBILLAR sig ha ett fritt val, men att friheten bara ligger i triviala ting, som att använda sig av en rabattkupong för tvättmedel eller kasta reklamen i soporna. Historisk determinism (förutbestämmelse) kanske existerar som en högre och "tvingande" realitet.
Det är karma - människors enskilda och kollektiva handlingar - som driver fram historien, och vad som än kommer att hända västerlandet i närtid är frukten av historiska förlopp som kanske har flera hundra år på nacken. Själar skördar kollektivt - exakt som alla "hederskulturer" alltid har sagt, och den liberala och västerländska ego-myten är genomfalsk.
Men själar kan bara möta sitt eget öde, och därför är den historiska determinismen så svår att peka ut och bevisa. Att göra detta, vore som att lyckas bevisa Guds existens genom att upptäcka ett knippa naturlagar som förenar kropp och psyke. Men eftersom människorna dör och sedan återföds klipps våra egon av och ingen - nästan ingen - återvänder till Jorden med blick för de långa förlopp som visar att Hegels tal om historisk determinism inte är så dum ändå.
Nyliberaler som låter som hegelianer är förstås Greiders smocka till idioter som inte kan tänka utanför ramarna och likt Carl Bildt åberopar "den enda vägen" - den konkurrensutsatta marknadens modell. Eftersom så många själar befinner sig så långt från frihet i förhållande till sin egen instinktiva vilja att leva (de upplever Döden - Saturnus - som en fiende eller ett hot) kommer inte striden mellan Ljus och Mörker att upphöra inom den närmaste tiden. Jag tror att vi i närtid har ett bokslut förberedd för västerlänningen. Mänskligheten på Jorden är dömd att leva isolerade liv fångade i än den ena, än den andra mytologin. Sanningen svider för mycket. Planeten är en plantskola och vissa själar får utresetillstånd. Men man tar examen individuellt och inte i grupp. Där har högern en (minimal) poäng, även om den är oavsiktlig eftersom de representerar en inomvärldslig ynkedom, ett själsligt tillstånd av mental fångenskap.
Låt oss jämföra Greider och den fiende, Norberg, han frammanar i sitt kåseri om frågan huruvida det verkligen "var bättre förr".
Tacksamt nog för jämförelsen är båda de valda månascendenterna av typen ELD, elementet som representerar den rena kognitionen, den transparenta Observatören - "spöket i maskinen" som djävulsdyrkarna (materialisterna) förnekar. Västerlandets officiella religion är att "ingen är hemma" - och ändå avkräver detta fejksamhälle medborgarnas solidaritet med det? Men om "ingen finns hemma" finns ingen att lasta för moraliska tillkortakommanden. Verktyget Stefan Löfvens trams om arbetsmoral riktas inte till någon alls och Storfinansen, hans verkliga herre (snarare än det folk som eventuellt tror att de röstade fram honom i demokratiska val), har heller ingen adressat när de gormar om att folk har plikter.
Svenska journalister har så låg intellektuell horisont att knappt en enda av dem har lyckats se hur den grundläggande världsbilden skevar groteskt på ett antal vitala punkter med vad "det rådande tillståndets" talrör försöker indoktrinera folk. Här spelar det ingen roll vilket parti man talar om, politiken klarar inte att se att den vilar och driver sitt inom ramen för en Stor Lögn - en pinsam bubbla som västerlandet skapat sig och som kommer att spricka så det gör riktigt ont.
Antagandet om Greiders Vädurs-Måne ger precis det egocentrerade perspektiv med många "jag" i texterna som fungerar så väl i Sverige eftersom nationalhoroskopet också har Månen på det lilla barnets nivå. Allt relateras till den egna utblicken, men det behöver inte vara ont, förutsatt att den goda daimonen har ett ord med i laget. Hellenismens "goda daimon" har väl aldrig blivit slutgiltigt utredd på bloggen, men att det 11e huset i modern astrologi fått namnet "idealens hus" och att den kollektiva Vattumannen naturligt korresponderar med huset, ger nycklar. Den senare antikens goda daimon tycks ha med folkmassorna och välstånd att göra, det senare blir tydligt när man noterar hur den onda daimonens sektor (12e huset) hänför sig till världsliga förluster och försakelser.
Lustigt nog klassificerar inte hinduerna 11e som ett gott hus, trots att den här traditionen har snarlika tankar om sektorn. Förklaringen är att indisk astrologi har en mycket djupare förankring i filosofi och metafysik. Det är bara Eld-husen, de i 120° vinkel till den naturliga Eld-ascendenten, som är "goda" eller har det i sig att förmedla Platons insikt om "Den Ena, den Goda och den Sköna" till den själ som återfötts till den här världen.
Greiders 11e idealhus ger en fantastisk uppbackning till psykets egocentriska belägenhet. Även om perspektivet är Barnets och bygger på "på platsen"-erfarenheter, så är den goda daimonen eller idealet oslagbart och fulländat. Detta eftersom Väduren i 1a placerar Vattumannen - Helhetens tecken - i sitt eget idealhus. Och mer än så, Greider föddes i en årgång då Vattumannens härskare Saturnus står i det arketypiska tillväxttecknet Skytten.
Detta tecken skulle man kunna tänka sig som liberalismens naturliga tecken, Skytten avskyr Saturnus begränsningar och Jupiter vill växa och blir friare ända tills inte världen längre räcker till. Detta är korrekt på det metafysiska planet: själar som uppfyllt världen behöver den som sagt inte längre. De utexamineras och blir kanhända Brahmas, världsskapare, som ett naturligt näste skede. Men nyliberaler är förvirrade själar som inte förstår på vilka verklighetsnivåer de ska tillämpa sina grumliga inre maningar (ja, zodiaken eller världsalltet manar oss inifrån på ett dunkelt sätt eftersom det är inifrån vårt Centrum världen en gång uppstod).
Greiders signifikator för den "goda daimonen", Saturnus, har en helt oslagbara placering i det 9e huset för samvete. Detta är vad grekerna kallade "Gudens hus" och en gud är naturligtvis högre än en daimon. I Greiders livsutveckling ingick således en mognad från plattmarkssocialism till kristen (andlig) socialism.
Vad slags ideal motiverar då Johan Norberg? Nu blir det direkt grumligt och underligt. När Lejonet - befälhavaren eller chefen - stiger i öster går idealet i Kommunikatörens tecken. Eftersom Lejonet upplever sig vara centrum är det enda viktiga och eftersträvansvärda att göra sig hörd. Lejonet och chefer tenderar att ha en kommenderande attityd, nästan lite nedlåtande. Lejonet är ett makalöst känsligt tecken eftersom den i grunden korrekta känslan att de är unika så lätt kan spåra ur. En del blir uppblåsta och tomma divor - simpla "salongslejon", andra åter pompösa viktigpettrar där det viktigaste verkar vara att de själva är med i sammanhanget. En del Lejon söker bara respekt. Norbergs Merkurius (den tillfälliga 11e-husägaren) är bärare av idealet och placerad i 1a egohuset ser vi den mer patetiska typen av Lejon. En intellektuell narcissist som sannolikt tänder på sin egen röst eller sina egna tankar. Norbergs ideal är hans ego. Detta är bara storhetsvansinne, idealhuset är helt defekt.
Lika intressant är tillväxtplaneten Jupiter som verkar intressant i frågor om västerlandets kapitalistiska myt om den "nödvändiga" tillväxten i ekonomin. Norbergs Jupiter befinner sig i olycks- och fiendehuset i den centraliserande Stenbockens tecken. Norberg uppfattar detta som sin fiende: att liberalismens Jupiter ska vara bunden till Stenbocken, ett tyngre tecken än hans individfixerade Lejon. Stenbocken är tyngre eftersom det är universellt, och Lejonet bara är barnet (som en Vädur) i zodiakens andra individualistiska akt.
I termer av materiella resurser (JORD) är således Johan Norberg samma andas barn som Fredrik Reinfeldt, där Saturnus hemma i positivt härskarläge i Vattumannen - MEN I FIENDEHUSET - gjorde den tidigare moderatledaren så hatiskt inställd till det goda Vattumansamhället som i sitt "tänk" innefattade alla. Hos Johan Norberg ser vi nästa steg i den pågående kollaps som Reinfeldt påbörjat: här är fienden den stat (Stenbocken) som gör anspråk på rikedomar (Jupiter) som det narcissistiska Norberg-Lejonet tycker han ska få basa över själv. Det förvånar inte att hitta horan Venus i sitt lägsta och mest profitsökande läge i Jungfrun i 2a huset för "mina pengar".
Norbergs födelse i augusti 1973, är en stilstudie i Hegels VÄRLDSANDE och hur den med obeveklig determinism driver fram toppar och dalar i sitt eget inre liv. Norberg är crème de la crème av sopor i en tid som inte var ämnad åt något gott. För mig, späd tonåring vid denna tid 1973, är det bestående minne arabernas oljevapen - de ströp oljetillförseln för USA, den Store Satan. Johan Norbergs liv och budskap är ungefär en analogi till denna världshändelse i tiden. Han är en döende uppblåst typ som kverulerar och insisterar på att få behålla de privilegier som gjort honom eller hans position ohållbar i Världsandens inre utveckling.
Men notera hur Greiders kraftfulla befolkade 8e hus är ett direkt ont hus. Dödshuset är "syndens lön", så att Greider till att början placerades på denna jord att uppleva underklassens vedermödor var säkerligen ett korrektiv hans egen själ ordinerade honom före hans födelse.
Studerar man horoskop ur detta perspektiv, mindre som köttsliga kroppar och tillfälliga egon med deras benägenhet att ömsom vara uppblåsta och ömsom sårade, kan man skönja just den determinism som den kristna socialisten Greider fann för lämpligt att förneka eller använda som förlöjligande tillmäle i sitt kåseri. För det kan väl inte vara så att han tagit för lätt budskapet i den religiösa sång som bekänner att "He's got the whole world in His hand"? I så fall sällar sig också Greider till den talrika skara svenska skribenter som inte lyckats begrunda denna värld från topp och ner till botten. Då har även Greider minst en återfödelse kvar där han måste degradera sig ytterligare lite. Han kanske måste bli trädkramare innan hans själ är redo att anträda den långa återresan? Vem har intellekt nog att visualisera hierarkin utifrån hierarkins egen ståndpunkt? Inte borgare och liberaler i vilket fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar