Ett elitistiskt inlägg

Först måste en sak sägas: vi är alla Elit fram tills vi börjar fokusera enskildheter och småplotter, lurade av dem som ormlikt viskar om "valfrihet".

 

Jag har inte betal-DN så jag vet inte om journalisten drog någon slutsats om fenomenets rötter: det är återigen den lilla och obetydliga människans längtan efter att vara förknippad med de stora och mäktiga.

Heraldik – läran om de stora "Husens" vapensköldar.

Svårare är det inte: marknadsekonomins giganter har idag övertagit kungadömets och adels position. Medan marknadsliberala och socialdemokratiska spån härjar mot monarkin och vill se republik, fattar de inte att feodalismens krafter redan verkar genom dessa nya ”ätters” vapensköldar. Den lilla människan kan protestera och säga vad hon vill, men på jorden kommer alltid Överherrar och Slavar att finnas. Det betyder inte att man ger upp motståndet mot orättfärdiga Överherrar.

Tyvärr lever många Slavar i främlingskap inför sig själva och blir därmed de nyttiga idioter som söker associera sig med ett så maktigt ”Hus” som de har förmåga till. (Slaven är en ”det”, inte en ”han” eller ”hon”, utan enbart ett verktyg som den orättfärdiga typen av Herre använder för att berika och befästa sin egen position.)

Men Slaven kommer aldrig att bli adlad, inte ens som den stoiske slaven Epiktetos frigiven av sin Herre. Dagens Herrar är nämligen lika giriga som obildade råttor. De skulle inte känna igen sin andliga överordnade om de så mötte honom någonstans långt ner i personalhierarkin. Däremot skulle de bli osäkra och troligen sparka vad de dunkelt föreställer sig som en rival.

Den här hierarkin är ofrånkomlig enligt platonismen: ENHETEN utvecklar sig alltid till PLURALISM, och för varje ny förgrening lyser Ljuset (intelligensen) lite svagare. 

På botten av detta syndafall hittar man naturalisterna, gudsförnekarna. De kan inte tänka längre än till det ögonen och öronen registrerar och drar därför slutsatsen att det inte finns något gudomligt eller någon högre plan bortom sinnesintrycken.

De är, som Platons sade, själar nedfallna i en död värld. Men eftersom de har så låg intelligens lägger de den lilla kraft de nu har på att levandegöra den materiella cirkusen. De är hamstrar som springer runt i ett hjul och håller hjulet ”levande” genom sin egen energi. De har inte ens övervägt anamnesens möjlighet som en väg att upptäcka kretsloppet för vad det är.

*****

Född i ett konsumtionssamhälle fylld av de nya Herrarnas vapensköldar märktes jag djupt av skivetiketternas magi. Barn av den fantasilösa digitala cd-eran saknar troligen förmågan att känna sina djupa själsliga rötter via musikbranschen - vi har nästan alla varit associerade med ett eller annat Hus, gång på gång genom vår själs historia på den här planeten. Istället sägs IT-fascismens högborgar vara de som attraherar unga och lågt utvecklade själar. Säg en enda levande tänkare som har en vapensköld ens en tiotusendedel så känd som Google eller Apple.

De onda Överherrarna jobbar nu på att reducera Slavarna till det yttersta och it-fascisterna följer lydigt order: de uppfinner bärbära datorer så att den rotlösa arbetarklassen (= medelklassen) ska kunna kunna serva Överherren t.o.m. på resa mellan två punkter. 

Överherrarna centraliserar också resurserna till "molnet" så att fattighjonen ska kunna koppla upp sig till denna imitation av den verkliga gudomliga intelligensen och få en dos film eller musik - verklighetsflykt från ett obetydligt och utbytbart liv under någon ond småherre, som t.ex. rekryteringsföretaget Adecco som vägrade en 35-årig kvinna jobb eftersom hon var för gammal för att den onda Arbetsgivaren skulle kunna kapa åt sig skattesubventioner via regeringen Reinfeldt. 

(Det mest fascistoida och diskriminerande pack politiker svenskarna någonsin haft dumheten att ge makt till. Frågan är om de hade något val, folket är hjärntvättat av Arbetsgivarföreningen och deras enorma förmögenhet - efter make-over kända som Svenskt Näringsliv.)

*****

Bloggen blandar högt och lågt och nu utan förvarning en liten vapensköldsspaning från en som är gammal men inte tillräckligt gammal för att ha deltagit som tonåring i det roliga 60-talet - årtiondet alla önskar att de varit med om, att döma över kraften i dess ikonografi och stil.

Redan som barn tyckte jag att dagens poplåtar i radion saknade något - förankringen i en historia. Medan polare enbart bullrade hårdrock på hög volym lyssnade jag uppmärksam på äldre musik på P3 - det här var innan P3 blev dagens ungdomskanal med örat enbart mot ögonblickets heta grejer. (Det tillhör den Stora Konspirationens plan att beröva Slaven all omvärldsorientering - se bara Svenskt Näringslivs hån mot "hobbykurser" på högskola för några år sedan. 

De onda Överherrarna vill ha folk som kan bara precis så mycket för att utföra lågt lönesatta och rutinartade handgrepp. De har ju redan lejt it-fascisterna att tillverka datoriserade ramverk som alla baserar sig på siffror - på lönsamhetskalkyler. På ful vinst inom alla områden. 

Den här sataniska filosofin har nu fyllt Sverige av rekryterare på samma intelligensnivå som moderaten Sofie Arkelsten - hon med de fantastiska kunskaperna om vilken kvinnornas vän partiet varit 1900-talet igenom.) Rekryterarna är numera så lågbegåvade att det är helt omöjligt att komma till en anställningsintervju. Deras första uppgift är att på den onda Överherrens order sortera bort "överåriga", dvs de som formades innan näringslivets iscensatte Operation Folkfördumning. 

Ta t.ex. 1970-talets P3 - deras "spellista" var enorm och sträckte sig långt tillbaka i tiden. Det äldsta mina 12-åriga öron förmådde uppskatta minns jag tydligt för att låten var så otroligt gammal - Roy Browns "Boogie at Midnight" från slutet av 1940-talet. Här var rockmusik i en tidigare inkarnation - fast med etiketten Rhythm & Blues.

Invändning: Skivbolagens distributionskanaler som Spotify. Motargument: Slavar vill gå i samma hjulspår och bara tror de utnyttjar sin "valfrihet". Forntidens officiella radiokanal fyllde en viktig funktion som dessa Slavar nu kan kryssa runt via Spotify. Gamla P3 var som en storebror, lik musikjournalisters bästa-listor - de vidgar pespektiven för dem som inte är självgående upptäcktsresanden eller saknar nyfikenhet.

För ögonblicket har jag fått nog av komplex eller "arty" musik och har roligt åt att botanisera bland gammal bortglömd slit-och-släng-pop. Jay & The Americans var ett välkammat pojkband som hade några rejäla hits men målade in sig mer och mer i ett hörn med åren, och blev identifierade som gruppen som gör fräscha covers på gamla hits. 

Det lät mycket Broadway-show om en del, men det är toppkompositioner, skickliga sångare och studiomusikerna har ett häftigt tryck. Med ett tydligt Luft-horoskop bara älskar jag blåsarrangemangen som skrevs för det här bandet.

1965 kom första samlingen av bandets listframgångar så långt. Visst är den här svarta etiketten klassisk design i sin brutala enkelhet. "High Fidelity" - "hög trohet mot livet"! Jag tänker Blake Edwards Rosa Pantern varje gång jag ser den här etiketten/vapenskölden från United Artists.

Här har bolaget hippat till sin vapensköld. En andra samling med populära låtar kom året därpå. Den här LP_skivan har en innerpåse i färg mönstrad med den nya logotypen. Sådan "lyx" brukar företagen snabbt snåla in på och är en ledtråd till att Hits volym 2 är en förstapressning från 1966, eller, vem vet, kanske 1967? 

Kolla in popmusiken f.o.m. 1966 - den t.o.m. låter mer som rosa-rött godis! Här börjar den moderna popmusiken som med få justeringar kan återvändas även idag. Jay & The Americans var bara det första "bolagsbandet" som reducerades till verktyg för att kränga gamla låtar om och om igen, låtar som redan bevisat sin förmåga att tilltala folks öron.

Den engelska versionen användes ännu 1970, den beige-bruna UA lanserades 1971. Men det var på rött/karmosinrött Nick Lowes andra band Brinsley Schwarz debuterade. Britterna, alltid lika fixerade vid att verka individualistiska, klurade ut en 90-graders rotation av färgarrangemanget. Fiffigt. Plus att de grötade till den kraftfulla och rena logotypen. Behöver man säga att det amerikanska originalet är enklare och har större slagkraft?

Brinsley Schwarz typ av folkpop var extremt influerad av Crosby, Stills & Nash enorma framgång i USA, men britternas copycat-debut sålde så dåligt att UA tydligen inte ville riskera mer förlust på sin huvudetikett. (Det är i själva verket inte alls en dålig skiva, tvärtom.)

När album två kommer året därpå har bolaget "degraderat" Brinsley Schwarz till enklare sidoetiketten Liberty (men 1971 var ännu den tid när bolagen ofta kostade på en grammofonskiva ett lyxigt utviksomslag). Det är säkert bara bokföringstekniska skäl som ligger bakom artisthopp mellan moderföretagets olika skivetiketter... Räknenissarna flyttar musikerns som små brickor i sitt till vinst syftande skrivbordsspel. Själar i döda kroppar i ett dött tankesystem...

I låt två berättar en ung Nick Lowe om hur livets borde vara ”let’s shine brightly” – det finns en andlig överton i mycket det han skrivit, men han har aldrig (tror jag) fattat de djupaste motiv som han hämtade inifrån sin gudomliga intelligens. 

Musiker står nära Platons högre ”former” – här hade Platon fel som skattade musikmediet lågt... Musiker reproducerar ”avbilder” av Levande Väsen men filosofen hade rätt i den meningen att musikälskaren aldrig når Intelligensens nivå genom musiken.

Intelligensen uttrycker sig aldrig spatio-temporalt – som en särskilt intrikat serie av noter. Intelligensen – det själen är när den är som bäst – är innehavare av hela kompositionen i ett direkt uppfattat nu. Jag har inte fotografiskt minne - tvärtom! - men platonismen förklarar kanske varför jag inte står ut med att höra samma musik med korta mellanrum. De som behöver lyssna fem gånger på skivan veckan efter inköpet gör det, har jag resonerat, för att de inte registrerar korrekt med sina högre själsfakulteter.

Det är som när narkomaner matar de kroppsliga sinnena med en ny sil så fort effekten av den gamla avtagit. De var helt enkelt inte tillräckligt uppmärksamma i sin högre intellektuella själ. Romaren och nyplatonisten Plotinus säger att förklaringen är att dessa människor har identifierat sig med sina fysiska sinnen och därför har en vek kontakt med de högre själsliga gåvorna. Mat och musik blir samma sök för själarna som håller den döda kroppen vid liv genom att offra den högre själsaspekten för den lägre.

I denna filosofi ser man skälet till männens så kallade förtryck av kvinnan genom årtusendena. Det högre stiger spontant och tar automatiskt kontroll över det lägre. Det är Platons utflöde ur Enheten fast nu omvänt. Kvinnans menstruerande kropp är den biologiska förklaringen till att de har mycket svårare att nå den rationella själens nivå. Närheten till en våldsamt cyklisk biologi innebär ett så stark "brus" att man fråga sig om inte kvinnokroppen är ett bra val för de själar som behöver bryta långt gången och problematisk trend i sina själar.

Män som fastnat i sinnesträsket är svårare att försvara, men min teori är, som just antytt, att de före detta liv i manlig kropp hade en kvinnlig dito. Om då (som med homosexuella) ekon av det kvinnliga livet finns kvar i det omedvetna (vilket är ofrånkomligt), då söker sig den nya kroppen mot samma saker som den ägnade sig åt i sitt föregående liv. Den mest feminina man jag känner röjde för inte länge sedan en ny sida av sig själva som jag inte på alla år känt till: han var en hejare på matlagning, trots en i tydlig "luftig" födelsekarta. Men så såg jag nyckeln: Venus i Kräftan i 2a huset för föda och resurser! Venus är indiernas enda uttryckligt kvinnliga planet och det visade sig att han fått kokkonsterna på mödernet.