 |
| Multikommunikatören Omar Mustafa och spelteoretikern John von Neumann |
Det tycks som en närmast jungiansk synkronicitet att SvD nu publicerar en klok artikel om spelteorin. Världens bästa tänkande ger diktatorsfasonerna från Löfven och Palm kalla handen. Så spelas inte det långsiktigt syftande spelet, genom ultimatum och krav på att följa "den enda vägen":
Men också det förflutna finns med, eftersom spelarna kommer ihåg varandras beteende. Vad som då händer, inte omedelbart men på sikt, är att det faktum att kollektivet förlorar på att båda hoppar av kommer att leda till ökat samarbete även från den med en från början egoistisk strategi. Sker inte sådan anpassning kommer den spelaren att så småningom gå under.
Läs hela artikeln, den uttrycker djup vishet, sådan man vanligen bara finns i artikulerade religioner och i god filosofi.
Glöm heller inte idéhistoriens fader, professor Lovejoy och hans fenomenala "The Great Chain Of Being" från 1936. Tvärtemot slutsatsen Lovejoy själv drar är Existensens Väldiga Kedja (från Enhet till Mångfald) alls inte en död idé. Man ser den dagligen i alla sammanhang, än i korrumperad form - som inom socialdemikratin [sic] eller blodsugarorganisationen Svenskt Näringsliv - och än i renare former, som i filosofernas uppriktiga försök att förstå varför människan har så svårt att nå altruismens "allt åt alla" (det enda sättet för mänskligheten att på sikt överleva som art).
*****
Tidigare på bloggen angående socialdemokratins (och givetvis "Knapptryckarpartiet" under Reinfeldt) skrämmande brist på begåvning och förmåga att samtidigt föra diskurs på flera nivåer och i flera riktningar, allt att främja samarbetet eftersom slutmålet är okänt:
Sossar, Nationalsocialism & Berufsverbot (just den attityd som Anatol Rapoports spelteori, beskriven i SvD, vänder sig mot)
Drevets psykologi & antikens tolv tempel (vari identifieras en diffus vrede som kan liknas vid drevets tanklösa helveteseldar).
Martyrens motsats: trolös sekulär ynkrygg (en åsikt)
Den själviska genen - boken ingen tror på (astrologer, notera hur Saturnus i isolationismens tecken Kräftan spelar en nyckelroll i bokens horoskop, precis som i horoskopet för den svenska socialdemokratins födelse!)
*****
Om någon fortfarande inte förstått vad socialdemokratiska ledningen sysslar med så är det att dölja det större brottet genom att erkänna en mindre förseelse som i sin tur presenteras med lögnspråk: "misstag att inte tillräckligt noga ha undersökt Omar Mustafas kredd". I själva verket förefaller Mustafa ha praktiserat Rapoports framtidssyftande spel, vilket gör (s) till SvD-artikelns "onda gäng"!
Jag får nog revidera jämförelsen mellan Löfven och Reinfeldt båda födda i klanmentalitetens tecken Kräftan och konstatera att, trots att Löfven vann på poäng, ingen av dem är värdigt ledarskapsmaterial. Det är ju korruptibilitetens tecken vi talar om (Platon och Plotinus: "processens domän"), och självtjänande av alla slag stinker, det är martyrens (sanningsvittnets) raka motsats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar