SvD har i dag en utmärkt artikel om "gåtan" Bob Dylan. Så väl det slumpar sig att haka på med en nyligen färdigställd astrologisk analys av Gene Clarks mörka demoner!
Clark var ett underskattat musikaliskt geni vars första grupp The Byrds fick Dylans godkännande - Byrds och engelska Manfred Mann var de två grupper som förmådde göra pur pop av hans material. Så menade den just avhoppade folksångaren Dylan runt 1965-66. I själva verket var det Gene Clark som förblev den amerikanska folktraditionen trogen livet igenom.
Clark var ett underskattat musikaliskt geni vars första grupp The Byrds fick Dylans godkännande - Byrds och engelska Manfred Mann var de två grupper som förmådde göra pur pop av hans material. Så menade den just avhoppade folksångaren Dylan runt 1965-66. I själva verket var det Gene Clark som förblev den amerikanska folktraditionen trogen livet igenom.
Gene Clark (1944-1991) - grundare av
det legendariska rockbandet The Byrds.
Sektorn just över födelseortens östra horisontlinje, horoskopets tolfte hus, tros ha fått namnet "den onda daimonens (eller ängelns) hus" under senantiken för att jordklotets atmosfär suddar till objekt som ligger nära horisonten. Alldeles bortsett från sådana försök att ge astrologin "rationella" förklaringar haglar det av fall som visar att "uppoffringens" eller "inspärrningens" sektor verkligen är en märklig region i horoskopet.
På den här bloggen har vi sett den i fall av kidnappning och i samband med David Lettermans hemliga kärleksnäste, och allra senast i horoskopet för Svenska kyrkans ja till homosexuella äktenskap (där det som offrades i tolfte var det fruktsamma partnerskapet till förmån för sterila homoäktenskap).
Efter att ha gjort det horoskopet började jag av någon anledning att läsa om initiativtagaren till folkrockgruppen The Byrds som debuterade maximalt 1965 med sin första listetta, den klassiska tolkningen av Dylans "Mr. Tambourine Man".
Gene Clark drog inte jämnt med den knepige gitarristen Roger McGuinn och fungerade ännu sämre med den dominante David Crosby i gruppen - Crosby och McGuinn mer eller mindre mobbade ut Gene Clark i sin "tjejpakt" som lämnade den stora stjärnan utanför. (Crosbys Sol-Kräfta hittade sin naturliga partner i McGuinns Mån-Kräfta - Kräftan står för feminin "bonding"!)
Efter två år hade han lämnat gruppen, men ett skäl som ofta brukar nämnas var hans hemska flygskräck som ledde honom in i alkoholism och sedermera också drogmissbruk. Han dog bara 46 år gammal efter att ha opererat bort stora delar av magsäck och andra inälvor pga svåra magsår. Samtidigt har han ett odiskutabelt kultrykte i USA och hyllas som en av de bästa låtskrivare som landet haft.
Han var många gånger formidabelt svårmodig musikaliskt och benägen till djupa och sökande texter som ofta hade mycket filosofiskt innehåll. Bara skivtiteln "White Light" säger något om att det här inte var vår tids banala och menlösa Idol. Han höll sig i huvudsak inom genren countryrock hela sitt korta liv.
Vad gäller de svåra magsåren saknar det förstås inte sin poäng att Månen (magsäcken) anses debil i Skorpionens tecken och att det just är dödens eller bortdöendets zodiaktecken som befinner sig i detta hus som markerar avskildhet från det ordinära livet! Skorpionens härskare Mars är dessutom hemma vilket ger en naturlig introvert.
Tänk på att Skorpionen symboliserar bitter galla, avund och allsköns osunda känslolägen vilka pga tecknets fixerade natur aldrig ventileras ut! Åtminstone jag tycker mig i denna Mars i Skorpionen se den giftgadd som invärtes frätte sönder inte bara låtskrivarens och sångarens sinne utan också hans inre organ. Här finns alla de viktiga fysiologiska planeterna samlade Månen och Skorpionen tecknar tillsammans mage och tarmar. Och tolfte är förstås "den onda ängelns" hus som förstör normal lycka. Horoskopet visar verkligen en som samlar på sig gifter.
Vad jag förstår var denne Clark en extrem ensamvarg och det formligen gnistrar sammanbiten och mörk Skorpion om honom på många foton, trots att ascendenten är Skytten och dessutom krönt av den goda och förbindliga Venus. Se för övrigt hur konstnärskapets och musikens Venus stiger i öster men hålls bunden av Saturnus - den formsäkra men depressive - i väster. Elementen är Eld och Luft så det är dock en kreativ och skapande spänning mellan skönhet och form/stil. Stora konstnärer verkar många gånger notoriskt olyckliga - det är kanske dessa känslor de omvandlar till sin konst!
Vad som gör hans stigande Venus till mer än en "pretty boy" - för lång och stilig var han verkligen - är dels denna kreativa spänning mot Saturnus och dels Jupiters välsignelse av Venus från ovan. Men Jupiter befinner sig i 29°58' av Lejonet och är en riktig problemplanet här, för det är nästan omöjligt att säga hur den beter sig. Ska den klassas som en placering i noll grader Jungfrun, eller är den, som jag missstänker, i inre kramp då den visserligen nominellt är en expansiv eldplanet i ett Eldtecken men också lever ett dubbelliv via en introvert och noggrann sida (Jungfrun)?
Som ett sista led i bedömningen av en planet har indisk astrologi också idén om planetens levnadsbana. Så här i den trettionde graden av ett positivt polariserat tecken (eller första graden i ett negativt tecken) anses planeten "död" - ja en planet genomlever "en uppgång och ett fall" i fem stadier om sex grader vardera. Den här Jupiters framgång är därför en smula prekär ut eftersom den just hamnat i den svåra övergången mellan Eld och det mer restriktiva Jordelementet.
Gene Clark har också kallats ett kriminellt förbisett geni och hans skivor efter tiden med The Byrds sålde uselt. Under perioder var han så under isen att hans material inte ens gavs ut i USA utan bara tittade fram på udda skivmärken i Europa. Hans karriär kantades av aborterade projekt (eller kollapsade bubblor).
Allt detta stämmer ganska väl med den här osäkra placeringen för framgångsplaneten Jupiter som visserligen står och nuddar vid tionde huset för ära och status - genombrottet med Byrds - men där han "valde" bort framgången, eller kanske inte pallade trycket. Ja, ska denna Jupiter anses kopplad till det stora scen-Lejonet eller till den dolda "bakom-ridåerna"-Jungfrun?
Precis som den skicklige matematikern och semiotikern Charles Sanders Peirce (tidigare granskad på bloggen) fick Gene Clarke först postumt sitt erkännande (Jupiter = berömmelse). Men i det här horoskopet kan vi tydligt koppla Jungfrun (som skyggar scenerna) till tionde officiella huset - kanhända ett hus där detta tecken känner sig obekvämt i. Men märk att Gene Clarkes problem med offentligheten kanske mer har med andra ställen i horoskopet att göra...
Att den restriktiva och svårmodiga Saturnus också koppar ett grepp om Jupiter underlättar inte heller! Med expansionens Jupiter och kontraktionens Saturnus kan man få en obeslutsam natur: "Should I stay or should I go?" Kroniskt vankelmod tycks vara en viktig sida i den här personligheten. Men minns då att han faktiskt var en legend redan i ungdomen och en Jupiter i tionde huset, där jag ändå vill se lyckoplaneten, går inte att bortse från! Den har närmast maximal "världslig" kraft om vi tänker oss att den hör ihop med tionde huset. Bara en planet som stiger i öster, som hans konstnärliga Venus, är kraftfullare.
Att mannen mitt i sina filosofiska grubbel verkar ha haft någon av en freudiansk dödsdrift, antyds inte av Skorpionen i sig, men väl i de komplikationer detta mörka tecken skapar på just denna himmel. Solen och Mars tecknar en förhöjd intelligens av ett djupt och inåtvänt sätt som kanske bäst ska kallas "emotionell IQ" - och det är detta som syns i all den beundran som nu för tiden omger hans namn.
Men inte bara är psyket klassas som svagt när Månen står i Skorpionen, detta är också ett fall av nymåne, där Månen anses vara en "bränd planet". Förmågan att ta ett steg bakåt och reflektera över sin livssituation kan vara hämmad. Solen - den aktiva och viljemässiga - tar över, och här är den, som sagt, rejält självdestruktiv i ett hus som tycks destruktivt så att individen söker sig bort från livet eller förstör för sig själv - i de fall där det inte representerar offerroller av olika slag. Och givet Skorpionens "fixerade" natur tycks Gene Clark inte ha kunnat hejda sitt destruktiva drogberoende utan fick lägga in sig för avgiftning. Den brända Månen hade även i normala fall haft svårt att se vart den aktiva Solen var på väg, men här råder mängder av samtidiga varningstecken.
Men Mars involverar också Solen när den kastar sitt långa "onda öga" mot Saturnus i sjunde huset för partners. "I'll probably feel a whole lot better when you're gone", hördes Gene Clarkes text och melodi på The Byrds debutalbum. "Gone" - lämnat scenen - så typiskt både Skorpionen och tolftehuset som båda tenderar att undanröja personer.
Det här är en mycket komplicerad kombination av tre planeter där Sol/Mars-Skorpionens introverta natur inte kan hindra att Saturnus likväl är en fiende till eldplaneternas "fria uttryck". Det finns, som jag, sagt något djupt betryckt över hans musik, eftersom Vatten och Luft tvingas samman här misstänker jag den här aspekten för att vara roten till hans alkoholism och drogmissbruk. Jag menar, den börjar i huset för ting man gör till sitt eget förfång, och involverar också det sjunde relationshuset. Clark tycks ha haft notoriskt instabila relationer med många människor. Saturnus tillsammans med hungriga och svårtyglade Rahu i sjunde partnerhuset är ännu en sån där aspekt som bara är konstig!
Och att alla dessa kopplingar mellan Skorpionen och Tvillingarna är "dödsaspekter" förefaller rätt uppenbart. Eftersom Tvillingarna också är ett merkurialt resetecken kan man kanske våga koppla den paralyserande flygskräcken hit, som möjligen var skälet att han till och börja med började bedöva sig för att palla alla resor med The Byrds. Horoskopet innehåller således en variant av dissociationssyndromet, där den irrationella känslan (Vatten) får mentaliseringen (Luft) att gå överstyr eller fyllas av mörka döds- och ångestkänslor. Vilket plågat horoskop detta är, när man tittar lite bakom den snygga Venus-fasaden!
Den här bilden fram mot slutet av hans 46 år korta liv säger en hel del. Jag har aldrig sett en sådan saturnisk sammanbitenhet på foto! Och dock är detta inte ondska, för en stigande Venus med stöd från Jupiter (även om den senare hålls i ett hårt grepp av Saturnus) lyfter den här människan skyhögt över alla de skräpkaraktärer jag släpat in från tidningarna i bloggen.
Clark har i många år varit en artist från förr som jag gillat. Jag har köpt nästan alla hans skivor. Men jag visste faktiskt inte att han mådde så dåligt (troligen i hela sitt liv) förrän jag nyss började titta på nätet efter fakta om hans liv. En del betvivlar astrologin, och det skulle man kunna göra om det inte var så att planeterna så ofta och så intensivt tydligt visar när något är snett, som det ändå måste sägas ha varit här...
http://en.wikipedia.org/wiki/Gene_Clark
Not. Ursprungligen uppgav jag, felaktigt, att "Mr. Tambourine Man" var gruppens enda listetta, men de upprepade den bedriften med "Turn! Turn! Turn!", släppt som en julsingel 1965.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar