Det är den känslan man får när Humanisterna lagom till jul kommer ut och upprepar sina trötta och smålarviga attacker på kristendomen. För dem gör de det här? Är det bara gamla självspelande pianon som cykliskt mässar som papegojan Tobias Billström i någon fråga där Per Schlingmann helt lyckats förmedla andemeningen med hur en smart och mediatränad politiker hanterar pressen.
 |
| We all live in a yellow submarine... |
I år var det Humanisternas husbiolog Lindenström som på Newsmill ansåg jultomten vara mer kärleksfull än Gud. Jag orkade inte läsa tramset för han har visat sin nivå i tidigare liknande skriverier. Däremot log jag åt med vilken oöverträffad ekonomi en bildad katolsk herre gick i svaromål och satte den yvige tokhumanisten på plats.
Det är mycket länge sedan bloggen tittade på Humanisterna men något ytterligare borde det väl gå att krama ur Lindenströms horoskop. Att han gått bortom biologin och fallit i biologismens fälla är uppenbart - alla som ägnar sig åt en modell eller vetenskap löper risken att börja tro man faktiskt sitter inne på en sanning som exkluderar andra.
Lindenström skulle inte ens om han ansträngde de grå hjärnceller han tror är upphovet till sitt tänkande förstå vad Jesus i Nya testamentet pratar om när han säger att det finns "många boningar" i Faderns hus.
Fast bloggen var lite lös i kanterna till en början, har de antika fyra elementen hållit ganska väl som en ram för att förstå en människans natur och strävanden. Ateist-biologens Sol i Jordelementet och Månen i Vatten (enligt siderisk zodiak), är idag en så tydlig indikation om en grundläggande disposition man kan komma.
Jord och Vatten leder till tankar om livets uppkomst i havet och hur det krälade upp på land. Lindenström har ännu sitt hjärta under Vatten och han känner sig fri i den rena känslans domän. Uppe på land, i sol- och jordtecknet, blir allt så mycket hårdare och kargare. Allt måste passas in i stela strukturer och biologer har väl generat sig mer än de flesta yrkesgrupper i sina konstlade system som senare inte visar sig stämma värst bra. Är det ett djur eller en växt. Kan djur sitta fastvuxna i sjöbotten?
Men påminner sig det skadliga inflytande den store botanisten Carl von Linné haft på världens tänkande. Genom en historiens nyck tycks hans födelsetid av alla gamla historiska svenskars ha blivit nedtecknad (horoskop här). Den hackordningsmedvetne och strukturfixerade tecknet Stenbocken visar sig stiga i öster plus att också hans Sol verkade genom Jordelementets tjocka.
Sinnelaget, Månen, stämmer exakt med bloggens tankar om att Luft bunden vid Jord blir mentalisering enbart kring det jordiskt iakttagbara, "rationalism" i det ordet trängsta och mest prosaiska mening. Linnés Sol lyste över Jorden och detta var också vad som upptog hans håg (Månen i intellektuell Luft).
Varför jag tar fram Linné är visserligen begripligt eftersom Lindenfors är en så kallad "evolutionsbiolog" och därmed i någon mån en arvtagare till Linné. Men astrologiskt kontrasterar männen på ett viktigt sätt.
Linnés stigande Stenbock ägs av strukturplaneten Stenbocken (själens form för den idealistiskt lagda, materialismen ser här enbart materiella strukturer). Att Solen sedan står på rak linje med Saturnus indikerar att Linnés livsgärning var helt upplåst kring tänkandet i strukturer (familjer inom botaniken eller på annat sätt). Linné kan ha varit en av världshistoriens värsta torrisar, men det faktum att ascendenthärskaren binder Solen (kungar, hjältar och ledare) till sig antyder också att något mycket stort skulle kunna komma från Linné och hans livsverk, om han sysselsatte sig med FORMALIA - vilket han ju gjorde.
Ur ett annat perspektiv kan man peka på att hans Sol - livsuppdraget i den rena materialismens tecken Oxen - visserligen är nästan fånigt övertydligt givet att den döda formen har kidnappat den levande Solen. Men att Linnés soltecken ändå visar på en stark potential. Solen är visserligen kidnappad av ofrihetens eller systematikens Saturnus (som vill ha var sak på sin plats), men att det ändå finns en barnslig glädje i allt detta sorterande.
För Oxens härskare Venus befinner sig i eldiga Väduren som just är det tecken Oxen har det i sig att ta död på en välriktad skopa jord. Följer man zodiaken längs dess egen tematiska evolution kan det nyfödda och andliga jaget i Väduren sägas vara fånge i samma ögonblick den går vidare till den nutritiva processens första tecken Oxen. Själsmedvetandet slocknar och individen börjar identifiera sig med sin nya värdkropp. Oxen står för födointag och modern som lär barnet de första orden. Att tänka logiskt/operativt kommer senare, i Tvillingarna. I Oxen gäller fortfarande enkla utsagor om det man ser och hör och kan avsmaka i sinnevärlden.
Linné brinner häftigt i barntecknet Väduren och det är som om han aldrig blev vuxen. Det är den extrema libidon som flödar genom hans kropp (Mars + Venus) som gör honom till ett så nyfiket och vetgirigt barn. Sedan lägger sig den iskalla och stendöda Saturnus som ett freudianskt tvingande överjag och driver honom till ett helt liv i kartritandets tecken. Men att han nådde så långt och blev ett världsnamn beror förstås på den ansenliga energin som Väduren tillhör och som det döda Jordelementet slukar och använder till att forma en föreställning om Naturens eget famijeträd.
(Notera: det är i Linnés LUFTBURNA sinne/Måne kartan ritas. Jordelementet är som vanligt bara en död mörk projektionsduk, enligt Platons och de idealistiska filosofernas insikt om att livet finns på Insidan, aldrig utanför dina sinnesorgan. Naturlisterna tittar bara på ett dunkelt eko av den verkliga berättelsen och har dessutom mage att påstå att ekot är det enda som finns.)
Den här okuvliga kraften att revolutionera naturvetenskapen med en ny insikt i Strukturens (Saturnus) väsen, har tyvärr inte fallit på Humanisternas chefsbiologs lott. För varken hans Måne eller Sol har någon potential att utvecklas bortom zodiaktecknen betraktade som nidbilder eller karikatyrer.
När Solen står i Stenbocken (motsvarande Linné som också har Solen i Jord) men den solära disponenten råkar vara Saturnus härskare Saturnus, då har intelligensens planet Solen ingenstans att gå förutom att som en "one trick pony" upprepa samma mantran runt varje jul.
Intelligensen tar sig uttryck som en fundamentalist eller i värsta fall byfåne. Och det är där Lindenström hamnat med åren. Han skriver så skruvat att en bildat jesuit med några eleganta meningar lätt kan avfärda honom som en vriden tok.
När inte heller Månen i emotionella Vattentecknet Fiskarna äger någon potential att gå vidare eftersom samma förhållande med tecknets härskare gäller här, så har vi alla förutsättningar för en människa som lever hela sitt liv i en stillbild eller blir en fundamentalist som inte förmår (eller ens vill) integrera sig med nya sanningar eller upptäckter. Man blir ingen Linné, hittar inget unikt bidrag att ge till mänskligheten. Att inte ens klara av att skriva en artikel om jultomten utan att missa figurens kristna bakgrund, då närmare man sig faktiskt byfånens roll.
Nej, Humanisternas bidrag till den svenska intellektuella takhöjden är inte stort.
Se även etiketten potential/aktualitet om bl.a. den romerske filosofen (och astrologen) Plotinus och den aristoteliska potentia-principen i dess astrologiska tillämpning.
Jag ska senare återkomma med en test av potential-tänkandet i samband med alla de Nobelpristagare jag under några ryck de senaste åren fört in i astrologiprogrammet på datorn.
Det vore högst intressant att se om den teoretiskt impotenta himmel Lindenström föddes under också visar sig underrepresenterad när det är dags att dela ut pris för banbrytande nya upptäckter.
Är så fallet skulle detta kraftfullt stärka den ålderdomliga astrologiska tesen om att planeter i hemmaläge (härskarläge) faktiskt kan vara mest till besvär. (Ett typexempel här är den negativa och illvilliga Mars i negativt härskarläge i Skorpionen.)
