Astrologin synar genuspladdret

Aftonbladet låter en genusforskare från Linköpings universitet uttrycka den moderna och postmoderna människans totala hjärnsläpp i samband med ett experiment där en man ska amma ett barn. (Fråga mig inte hur, jag vägrar läsa om experiment som ger uttryck för att delar av mänskligheten inte förtjänar den tankeförmåga naturen utrustat dem med.)

Genusforskaren tycks inte se klart när hon talar om fullständigt ovidkommande saker som att folkets massivt negativa reaktion skulle bero på fruktan för det okända eller oprövade. Nå, nazismen prövade rasrening. Vettiga människor reagerade redan då, och så också nu. Genusforskare är troligen redan själva så störda psykologiskt att de inte längre reagerar normalt. Ibland kan den vetenskapliga förmågan till problematisering leda väldigt långt från det man förväntar sig av en fullt fungerande mänsklig intellektualitet.

Och vid kontroll visar sig horoskopet för genusforskaren vara en astrologs och anti-feminists dröm: här finns ingen balans, inget omdöme, bara en fruktansvärt skadad föreställning om det egna kvinnliga könet. Skadan sitter i själva den mentala föreställningen, alltså i det som numera kallas "gender" eller kön som mental konstruktion. Inte konstigt att det den här typen av människa inte kan låta naturen vara i dess naturliga och goda funktionalitet utan ska in och demolera skapelsens ordningar via oredlig problematisering. Se bara här:

I förstone kunde detta synas som horoskopet för en normal kvinna med Solen i Kräftans tecken, viljeakten riktad mot moderskap. Kräftan är ju den biologiska naturens protektionistiska och närande princip, vilket visar hur nära sitt predeterminerade hjärteämne hon är som kommenterar amningsexperimentet i AB.

Men hur förvaltas nu denna gudagåva som givits den biologiska kvinnan? Jo, vi måste söka Kräftans härskare, Månen, som från sin position och i sina omständigheter disponerar och modifierar det naturliga astrologiska påbud vi just noterat.

Månen befinner sig i ett av sina klenaste lägen (inte minst för moderskap), i egocentriska Väduren. Därmed aktiveras Kräfta och Vädur (mor och barn) som horoskopets två viktigaste positioner. Givet deras element, Vatten och Eld, har vi genast ett fall av "sensationalism" - kriget mellan Vatten och Eld som driver upp individens känslointensitet till rent irrationella nivåer. Bra för frustande scenartister som Madonna, men nära till omdömeslösa överdrifter på känsloplanet (Vatten) eller i utagerandet (Eld har en tydligt tendens mot manifestation och direkt aktion).

Det verkar vara därför genusforskaren talar om "fruktan" - Kräftans tecken handlar just om naturens specialisering på att detektera biokemiska spår som signalerar fruktan i sitt eget system och därpå knipa igen som en mussla. Naturens försvarsinstinkt, som sagt. I ren projektion tillskriver hon andra det hon inte erkänner hos sig själv, och detta av skäl vi närmast ska titta på.

Med disponenten till det egna "vårdande" livsuppdraget (Solen) i aggressionens Vädur, tycks den här genusforskaren själv leva i ett permanent tillstånd av "förhöjd fara". Eller?

Nej, horoskopets psykiska välbefinnande är satt på extremt undantag. Kvinnan föddes med sinnelaget (Månen) närmast helt utplånat av kombinationen med iskylans Saturnus, en planet som är allt utom sensibel på den emotionella nivån. Den här typen av Psyke (Månen + Saturnus) är exakt det man kan förvänta sig av en omänsklig laboratorieforskare som utför plågsamma djurförsök och i allmänhet är så sjukligt egocentrisk att han/hon inte ens bryr sig om vad majoriteten tycker om experimentet.

Månen med Saturnus ska ha den kredden att den är tålmodig och samlad, men den saknar det vi kallar medmänsklighet och empati. Dess tendens att skita i de mest patenterade sanningar om de inte inte rör den personligen, är typisk för just Väduren. Här upphöjs det subjektiva intresset till norm och kan nästan garanterat sägas ge dålig forskning. För vad är vetenskap? Jo sökandet efter generella, objektiva mönster. Men Väduren symboliserar det anektodisk enskilda och subjektiva!

Kanske universiteten i framtiden borde studera studenternas horoskop för att förstå vilka foskningsprojekt som bör beviljas? Astrologin kan få en besynnerligt urspårad svensk värdegrund att hitta tillbaka till de klassiska och självklara insikterna. Att universitet behöver detta beslutsstöd visar det i Linköping typiska prov på.

Saturnus är klassificerad som "debil" i Väduren, och det antika indiska systemet är helt logiskt: Solen är "upphöjd" i barnets tecken, Väduren som symbol för det nya livet. Solen, Lejonets härskare, är som livssymbol naturligt aversiv mot Saturnus som söker begränsa och sterilisera allt den kontaktar. Så vad naturligare än att Saturnus är en riktig sänkare i Väduren, tecknet för Solens upphöjelse?

De här årgångarna med Saturnus i Väduren har väldigt lätt att finna föräldrarskapet en börda eftersom de inte någonsin växt ur sin egocentricitet. Paradoxalt nog hämmar ansvarsplaneten Saturnus deras mognad och får istället betydelsen av en gravitation som låser individen vid sin egoposition. De blir aldrig vuxna utan spiller sina liv i egoistiska upptåg! Räkna med att grunden läggs för en del vidriga värdesubjektivister de år Saturnus passerar Väduren.

Har vi redan nu hittat det djupa psykologiska skälet till genderforskarens intresse för män som sköter amningen? Moderskap (Månen) som inte vågar ta sitt ansvar (Saturnus) och därför skickar uppgiften på en man. Är det någon mer som tycker att det här luktar psykopatologi?

Enligt mitt förmenande bör vissa årgångar av mänskligheten inte släppas i närheten av frågor som inbegriper barn eller barnuppfostran, och genusforskaren tillhör en kort period av total blackout under året 1969.

Det enda som återstår att säga, efter konstaterandet att hela det grundläggande, naturliga spelet mellan manlighet (Solen) och kvinnlighet (Månen) är ur funktion på den här himmelen, är att det mer specifika könsspelet (Mars och Venus) också är helt utslaget!

Se hur Mars via sitt långa onda öga (210°) angriper en Venus som, det ska gudarna veta, är mer mentala tankebollande i Tvillingarna än sann erotik. Venus må ge en uppskattning för litteratur i det här tecknet, men någon älskarinna/älskare är det inte. Den tänker kärlek istället för att praktisera den.

Trots att mitt test av homosexuella ego/kroppsattityder nyligen var för litet för att ge några säkra resultat (jag hade bara 41 homosexuella horoskop med födelsetid att tillgå, trots detta kan det tyckas märkligt att just de två tecken som var vanligast förekommande som kroppsindikator vid homosexualitet var just de två som här involverat sig i en mentalt distorderad kamp!

Mars i Skorpionen och Venus i Tvillingarna utlöser den omöjliga störningen mellan irrationella förnimmelser (Vatten) som inte passar ihop med mentaliseringen (Luft). Då uppstår rationaliseringar, som t.ex. hela det falsifikat som genderteori är. Hela svenska folket tycks veta att det här bara är ett gäng queers som i sken av vetenskap söker legitimera sin särart. Och vem kan klandra dem? Alla vill bli accepterade för den de är.

Men när de börjar sätta sig över folkets klarsyn och projicera "fruktan" och annat psykologiskt mumbo-jumbo istället för att inse att de blivit synade av en mindre självförljugen grupp, då är det nedslående.

Sverige är ett lustigt land, med otaliga fega människor som i försöket att vara politiskt korrekta stöttar sån här skräpforskning och biter samma och ger sken av att tycka den här upplösningen av naturens egen oproblematiska funktionalitet är i sin ordning.

Märk väl att queer/genderfolket inte står i kontakt med Naturen - som horoskopet här ovan som ett generiskt typfall visar, har de kollapsat in i en distorderad mental föreställningsvärld. Det jag gör på bloggen här, är faktiskt mer vetenskapligt orienterat än den värderelativistiska smörja som kallas genderteori.

De fyra elementen kan visa redan i förväg om en forskare är "shit for brains". Trots mycket hög IQ kan en människa med svåra Luft/Vatten-störningar leverera ren galenskap. Den lesbiska queer-teoretikern Judith Butler är ett annat exempel på en sådan Luft/Vatten-störning som den vi just sett ett svenskt prov på.


Kompletterande noteringar. Den indiska astrologins få interplanetära aspekter är en lysande bekräftelse på att "less is more". I västastrologin är horoskopet så belamrat av tingel-tangel att nästan allt står i kontakt med allt. Detta är visserligen en metafysisk sanning - allt påverkar allt annat - men horoskopet är inte en bild i skala 1:1 av verkligheten utan en förenklad kartritning. Se hur de få aspekter på ovanstående karta verkligen fångar upp genderteoretikern!

Och det finns en viktig aspekt kvar att nämna. Olycksbringaren och saten Mars passar på och infekterar också den redan så tvivelaktiga demonen Rahu! Detta inträffar precis i slutet av Lufttecknet Vattumannen. Den djupa driftens Mars lyckas alltså stöta sig med två mentala tecken på en gång. Helt otroligt!

Och som den här bloggen tidigt tog upp, handlar den hopplösa krocken mellan Skorpion och Vattuman med dödfödda försök att profilera sig på folkmängdens bekostnad. Skorpionen är "värstingen" som "negerar" (ett mycket negativt tecken!), och Vattumannen står för den kollektiva begreppsvärlden. Judith Butlers "utstötningssyndrom" utspelar sig mycket typiskt mellan just dessa två tecken.

Här är två tidigare inlägg som tydligt visar "utstötningssyndromet", där en person antingen försöker stå ut från massan och verka lite mer märkvärdig eller bara avskyr det som majoriteten representerar. I gengäld sker då ofta "utstötningen": sociopaten exkommuniceras eller marginaliseras, exakt den homostörda (Skorpionen) minoritetens dilemma i värdsamhället (Vattumannen).

Exempel 1: Tidningsrecensioner som ett sätt att profilera sig på folkets bekostnad. Här är recensenten den giftstingande Skorpionen.


Exempel 2: Svininfluensan som uttryck för "utstötning" - här är då Skorpionen som dödens tecken den stora "utstötaren"!

Mars står i sitt eget härskartecken hos genusforskaren. Detta är i sig ett neutralt budskap. Men den går mycket ont här, särskilt mot Venus, vilket distorterar klarsynen i frågan om vad som är harmoniska tankar (Venus = harmoni, tankar = Luft) i frågan om harmoni och fördelningen av uppgifter mellan män och kvinnor.

Men det ytterligt avtrubbade känslolivet (Månen) i Väduren har därtill Mars som sin disponent. Månen (moderlighet, ammande med mera) är, som vi ser, fullständigt ur funktion på denna himmel. Kvinnligheten är självisk (egocentrering är en naturlig följd av Vädurens tecken), den är styvmoderlig (Saturnus saknar all empati) och underströmmarna är en könsfientlighet (Mars = hat) som riktar sig mot den bilden av kvinnligheten (Venus).

Jag tror inte det är särskilt vågat att anta att denna härdsmälta motsvarar en djup homosexuell eller identitetsstörning, men mycket möjligt bortträngd tack vare "genderforskning". Horoskopet bjuder på den bästa tänkbara bekräftelse på min hypotes att homosexualitet är en följd av reinkarnation där själen bytt kroppstyp mellan två liv, men inte kan hantera anpassningen eftersom det undermedvetna i hos oerfarna "själavandrare" läcker material från själens föregående liv.

*****

Människor med visdom ser och förstår det jag här sagt. I en ännu avlägsen värld kommer människor att praktisera sex med större andlig medvetenhet. Då kommer rent spontant barn att födas under goda tider, och "portarna" vid de här tiderna när kosmos signalerar sammanbrott kommer inte i nämnvärd utsträckning att trafikeras av anländande själar med svårt karma.

Guds "universella form", en indisk tanke.

Kanske möter den i kristna aposteln Paulus
idé om att att "Kristusväsendet ska bli allt i alla",
dvs människan skall bli medveten på en högre nivå.

Detta är förutsättningen för att i visdom undvika de
tider och platser som är reserverade för syndare
som t.ex. värdesubjektivister och ateister.

Magna Carta: kommunikation är luft

"Den 15 juni 1215 betraktas med rätta som en av världshistoriens mest notabla dagar. De som samlats vid Runnymede den dagen kunde inte ha vetat vilka konsekvenser som skulle emanera från deras förfaranden. Beviljandet i Magna Carta märkte ut vägen till individuell frihet, parlamentarisk demokrati och till lagens överhöghet. Magna Cartas principer, utvecklade över århundradena i allmän lag, är numera arvet inte bara till dem som bebor dessa öar, utan till tallösa miljoner av alla raser och trosföreställningar över hela världen."

The Magna Carta Trust

Se även Wikipedia

Ett privilegiebrev utfärdas knappast om det inte föregåtts av en ohållbar situation. Horoskopet för Magna Carta rymmer helt riktigt också katastrofala spänningar. Inte minst syns störningen mellan Fiskarna (Vatten/irrationalitet) och Tvillingarna (Luft/logik) som jag kallade "lost in translation" i samband med artisten Lady Gagas psykist upp-och-nedvända värld (men hej! allt säljer nuförtiden).

Djuppsykologen Carl Jung sade att "gudarna vi visat på dörren återvänder som våra (psykiska) sjukdomar". Den människa som rationaliserar för hårt (Luft) blir angripen i ryggen, från sitt eget omedvetna (Vatten) !!!

På himmelen dagen för Magna Cartas utfärdande syns således en ohållbar situation där en tidigare rationalisering (mental världsbild eller åskådning) undermineras av irrationellt stoff ur det omedvetna, och därför kräver ett nytt beslut.

Detta goda beslut syns i den inte alls helt värdelösa kombinationen av Solen och Venus i "yttrandefrihetens" eller kanske mer precist, kommunikationens tecken Tvillingarna.

(Solen och Venus är inte en bra kombination enligt indisk astrologi - Solen är centrerad i sig själv, självtillräcklig, medan Venus är i behov av en motpart att harmoniera med. Men kombinationen, om än lite haltande, kan näppeligen sägas vara "ond".)

Att yttrandefrihet ges flera individer syns också i att Tvillingarnas härskare, kommunikatören Merkurius, befinner sig i den ringa Kräftans tecken, symbol för det instinktiva folkdjupet.

Kräftans härskare Månen befinner sig denna dag i sin tur mittöver, i den snäva gränsdragningens tecken Stenbocken (leta sedan rätt på Stenbockens herre Saturnus). Det är som upplagt för en händelse som har att göra med kommunikation och de regler som styr denna!

Konkret lagstiftning syns på ännu ett sätt. Stenbockens herre Saturnus kastar sin långa 270-gradersaspekt fram genom zodiaken och träffar Solen/Venus. Vi är tillbaka där vi startade! Ett omen om legala eller gränsdragande verksamhet angående harmonisk kommunikation med andra ord. Och Saturnus med hungrande Rahu i Jungfrun kan verkligen läsas som en vilja att grunda (Jordelementet) nya spelregler för det fria ordet (Solen i Tvillingarna)!

Vilket magnifikt horoskop att studera de astrologiska grundprinciperna genom!

*****

På 1200-talet hade den västerländska, tropiska zodiaken ännu inte dragit så hiskligt snett som i vår tid, men tillräckligt för att dagen helt ska sakna det centrala budskapet, det som ges av en Sol/Venus i den fria, goda Luften (Tvillingarna tillhör Sattva guna, godhetens kvalitet).

Enligt tropisk zodiak utfärdades privilegiebrevet med Solen i första graden av Kräftan, och faktiskt utan en enda planet i Luftelementet.

Den som vill vrida och vända symboliken kan naturligtvis få det till att det just var bristen på Luft som symboliserar Magna Cartas tillkomst. Men har en sådan tolkning inte något av en nödlösning över sig? Är det inte rakare att konstatera att en av historiens viktigaste dagar vad gäller framsteg i yttrandefriheten inträffar i just den kommunicerande Tvillingarnas tecken?

Huset Veres motto:
"Intet sannare än Sanningen"

Fullmåne ger spänst åt författande!

Hedvig Andersson, romandebutant

"Lysande debut" utropar SvD om en ny författare, vilket förstås är en uppmaning att kontrollera stjärnhimmelens grad av klarhet - i väntan på den utlovade genomgången av eventuella trender i horoskopen för samtliga Nobelprisbelönade författare.

Det första som slår mig är att detta är en födelse under samma koleriska fullmåne som rådde då Jonas Gardell (nytt fönster) såg dagens ljus. Är det därför recensenten talar om ett sällan skådat driv i berättandet?

Här syns (under morgonen) en Sol i Vågens tecken (Luft) och en Måne i Väduren (Eld). Eld och Luft bildar "hetluft" och Sol och Måne i den här kombinationen flaggas som "kreativitet" på den här bloggen.

Onekligen känns det lite Gardell när recensenten säger att, "Här skildras ett lidande och en förnedring så överdriven och koncentrerad, att skildringen gång på gång spränger ut i det icke-realistiska." För Gardell har jag bara ett importerat uttryck: "Over the top".

Visserligen lämnar Månen oppositionen med Vågen (och Solen) redan vid åttatiden på morgonen och går över i Oxens tecken, men man kan argumentera för att även en senare födelse rimmar väl med en nerv i författarskapet.

I ankomsten till Oxen möter och förenar sig sinnelaget (Månen) istället med den hungriga demonen Rahu, vars natur har liknats vid en otyglad Jupiter. Ibland ställer den till med helvete, ibland ger en energi långt utöver det normala. Rahus 1½ år i Oxen ger ovanligt livlig boskap!

Av särskilt intresse för den som likt undertecknad tror att vi människor bara är korta gestaltningar i tiden av högre andliga väsenden, flyktiga kinesiska kalligrafier, är hur födelsehimmelens dominanta arketyper relaterar till debutromanens innehåll.

Ofta säger en musiker allt redan med sin första skiva eller författaren med sin debut, och den fortsatta konstnärliga aktiviteten blir en variation på tema. Detta skulle alltså bero på att vi är barn av våra högre andar och astrologin menar sig kunna ringa in vad vi är på jorden för att gestalta.

*****

Breaking news!

Författaren noterade blogginlägget och kompletterade kartan med födelsetid. Detta förändrar en del av det som ursprungligen skrevs och inlägget redigeras härifrån att enbart kommentera horoskopet med exakt tidpunkt.

Månen är enligt indiskt synsätt inte längre direkt opposition med Solen i Vågen utan har stigit åt sidan, in i Oxen. Därmed faller parallellen till Gardell. Inte så att "fullmåneeffekten" totalt försvinner, men fokus läggs istället på sinnets (Månens) nästintill exakta möte med Rahu. Här är då "nerven"!

Som ersättning för den generiska "naturliga zodiaken" för morgontimmarna (här ovan) ses nu istället Vattumannens tecken stiga i öster som ascendenttecken (se nedan). Detta är ett Lufttecken jag alltid har tyckt verkat nära knutet till författarskap.

Men jag har vid en preliminär beräkning av samtliga Nobelpristagare i litteratur fått en känsla av att det kanske ändå inte var LUFT som premierats mest, utan JORD! Den som tänker över den saken förstår att det kan ligga något i det. För litteratur kräver mycket "mylla" i ramverket innan det känns äkta!

Jag är inte klar med Nobelpristagarstudien än. Men så bra för Hedvig Andersson då att ha Solen i Luft och Månen i Jord - en liten försäkring om att tillhöra rätt sida för premierat författarskap, vilken den sidan än är!

Tidpunkt och fixering av rollspelet (personan) i Vattumannen gör att samtliga planeter hittar sina egna livsområden. Vad gäller fantasins och sinnets Måne, är t.ex. fjärde sektorn, "hemmet", "det privata", den plats där fantasin tenderar att breda ut sig. Och skrivarens (eller kommunikatörens) planet, Merkurius, befinner sig nu på högsta höjd, i tionde huset för ära och socialt anseende. Minsann!

Månen, symbol för hemmet och det privata (inkl. det privata psyket), ockuperar sitt allra mest tillbakadragna läge i 4e sektorn för det som sker bak lyckta dörrar. Med tanke på Rahus dåliga rykte i indisk astrologi, skulle kombinationen kunna stämma inte bara med ett vitalt psyke utan också med bokens grundläggande upplägg med sektmiljön, tankeförtrycket och flickan som blir inspärrad! Nyckelord: inre övertryck.

Jag fäste mig särskilt vid detaljen om moderns mutism, den avskurna tungan. Den gav faktiskt en vag indikation om en födelse efter åttatiden redan innan författaren bekräftade detta. För en Måne i Oxen och nära demonen Rahu, aktiverar på en och samma gång moderssymbolen (Månen), munnen och oraliteten (Oxen) och det giriga drakhuvudet som i den indiska mytologin blev avhugget för dess omåttlighets skull! Så märkligt.

Symbolkomplexet står i spikrak opposition med Merkurius - den skriftliga kommunikationens planet som här befinner sig i den djupa och "stumma" Skorpionen (en ren kontrast till den motsatta, orala Oxen, med andra ord). Självuttryck och stumt bevittnande (tunglösa Månen) tycks oscillera fram och åter mellan dessa två poler.

Med födelsetiden i hand är det bara att konstatera att Merkurius är utomordentligt viktig. Tiondehuset är det viktigaste nästefter det första (person och kropp). Ur observant tystnad (i Skorpionen) skriver den om vad den upplever utspela sig på Månens inre teaterscen.

Och missa inte följande omen om konstnärskap (inte nämnt i första versionen av inlägget): den lilla välgöraren Venus och den stora välgöraren Jupiter delar tecken! Venus är disponenten över soltecknet (den aktiva livsvägen) och är utmärkt placerad i Skytten för att "förfoga" över den Sol (som emellertid även Saturnus gör anspråk på).

Och att som Venus ha stöd från Jupiter, "hemma" i sitt positivt laddade tecken Skytten, är en fullständigt fullträff. Den ryktbare brittiska astrologen Charles Carter, som jag inte begriper hur han kunde hitta så tydliga karaktäriseringar givet att han använde den skeva västerländska zodiaken, summerade samarbetet mellan Vågen och Skytten så här:

Libra/Sagittarius harks back to the artistic or religious line of expression of Leo/Libra. It is usually clever and there are possibilities of brilliance here, but for ordinary pursuits it may be too idealistic and careless of material values.

Charles E.O. Carter - Essays on the Foundations of Astrology (1947, s. 101)

Mot detta kan då anföras att en Måne i Oxen knappast tappar sikte på materiella värden!

Dessutom är Venus, kombinerad med Jupiter, den hemliga spindel i nätet som disponerar/förfogar över inte bara Solen utan även Månen. Även Oxen är ett Venustecken. Charles Carter talar här om horoskopets dolda springande punkt, så vadän av briljans som kan finnas måste även sägas gälla för den lunära sidan, för sinnelaget. Vad än strukturplaneten Saturnus tar sig an i horoskopet - och det ska granskas strax - har dessförinnan upptäckts av den expansiva resenären Jupiter i samklang med den harmonierande Venus. Ett svårslagbart omen för karriär som visionär!

*****

Födelsetiden bär på en riktigt besynnerlig placering: Krigaren Mars i Stenbocken betecknas visserligen som "upphöjd" i Stenbockens tecken, dvs dess onda och krigiska sida undertrycks pga Stenbockens kontrollerande natur - men HOTET ligger naturligtvis tjockt i luften.

Placeringen lyfter fram den extrema autokratin och en negativ (Mars = hat) syn på patriarkalism (och hierarkier i allmänhet). Jfr den oförsonliga kollisionen mellan Stenbock och Vädur hos Virginia Woolf.

Men nu visar födelsetiden att planeten befinner sig i det 12e huset, likt Månen i 4e en "undanröjd" livssektor ("inre liv"). Mars-Stenbocken kan därför beteckna "hemliga fiender" eller aggression bakom lyckta dörrar, eller fiender varom man inget vet.

Men i ett författarskap finns det säkert sätt att locka fram de här gestalterna och sätta dem på pränt! Jag tänker åter på Månen i 4e som är en mycket stark placering: fantasins och sinnelagets planet hemma i sitt eget hus och därtill "upphöjd" i Oxens tecken. En väldigt stark bas för "psykiskt" (eller psykologiskt) arbete.

Samma tema - inskränkningar av friheten - som gestaltas av en vital krigare undertryckt och instängd i 12e huset, repriseras faktiskt en gång till på himmelen, men nu via den solära handlingssidan.

Stenbockens herre Saturnus är alltså aversiv till all form av frihet (och nytänkande) och har som sitt enda uppdrag att tvinga till underkastelse och konvention. Att Saturnus "hatar" Solen, källan till fritt och förutsättningslöst liv, behöver knappt sägas. Och så möts då dessa två, i en nära kombination i det mentala Lufttecknet Vågen.

Vilken säregen kombination! Det levande och fria nuet (Solen) förnekas av Saturnus, som själv är en produkt av det förflutnas vanor och beteenden och har som enda uppgift att stöpa nuet i samma mall. Tradition och kultur kallas det visst. Boken tycks spinna mycket på ofrihetens tema.

Kombinationen är originell: Solen anses debil, dvs försvagad i Vågen (varav Vågen som den ständigt partnersökande), alltmedan Saturnus (den solitära) anses upphöjd i tecknet. Så vad blir kvar av vivören, den kringrännande sällen med aptit på att bara leva fullt ut i varje nu? Det är Saturnus som vinner i den här omaka alliansen! Debutanten har suttit still och skrivit sedan barndomen, skrivit, skrivit och åter skrivit. Saturnus nöter djupa hjulspår, finner rutinerna.

Se också denna solära karriär försiggår också i ett mentalt och kommunicerande tecken som Vågen som produkten av en enorm kultur, ett slit under Saturnus som är den ihärdiga och tålmodiga arbetarens tecken. Nuet (Solen) äger rum helt på den planerande och rationella Saturnus villkor.

Månen och hungrande Rahu betyder ett vitalt, nästan rovlystet slukande sinnelag. Men det är inte Månen som leder vägen utan Solen, och Solen i sin tur tar order av den starkare Saturnus. (Men glöm inte att de harmonivävande Venus och Jupiter är de som administrerar all denna arbetsflit!)

Kontrollerad hunger - kanske är det detta problem recensenten antyder i talet om det som kallas bokens enda svaghet, att "Andersson leker med fiktioner, men tycks inte riktigt villig att ta steget fullt ut, och göra sin fiktion sann."

Just det! Solen, redan från början debil och avhängig av "relationens princip", är kuvad av kontrollören Saturnus, vilket alltid lämnar en biton av artificialitet över sig, hur skicklig denna Demiurg, denna konsthantverkande halvgud än är. Man ser att dess fysikaliska verk är en avbild av det verkliga livet (i Idéernas värld). Solen lever, när Saturnus blandar sig i skriver man en bok eller pjäs om att leva istället! Saturnus är formalisten.

Och Saturnus är betydelsefull, då den också är det "personliga gränssnittet" Vattumannens härskare. Många budskap om strukturerad mentalisering ges här av de två lufttecknen Våg och Vattuman, medan sinnelaget (Månen) i Oxen för sin del absorberar eller t.o.m. slukar (hungerdemonen Rahu) vardagens alla detaljer.

Det är naturligtvis inte konstigt att en del av de skissade temata sedan återfinns i debutromanen, om än demonifierade (med benäget bistånd av krigshetsaren i 12e huset som närmast tycks leva ett autonomt liv, som en energi i skuggorna).

Dessa temata är, menar astrologin, andesjälens "Mission statement" för detta liv. Nu ska resten av livet ägnas åt att bearbeta och fördjupa förtrogenheten med de valda temata.

Se vidare arketypiska psykologen James Hillman och hans Själens kod där han hävdar att barnet regisserar sitt liv i förväg (inkl. valet av föräldrar och barndomsmiljö). Denna remarkabla psykolog representerar platonismen när den är som bäst. Det finns inget "dumma mamma, dumma pappa" i den mogna synen på vad en människa är.

Det är vi som är gudarna som orkestrerar våra egna liv, och religionsförnekarna skaffar sig bara en enorm bakläxa som deras själar måste faktorera in i formen av lämpliga problem i ett senare liv på jorden. Kanske stoff för en roman senare i debutantens liv, sedan ämnet "religionsförtryck" tappat kryddan?

*****

Så långt som en kort tidningsrecension avslöjar, verkar romanen ha kapslat in detta ögonblick av frusen tid som horoskopet representerar, och flera av dess arketypiska rebusar hörs i berättelsen.


_____

Tillägg. Det redigerade inlägget, efter att tidpunkten meddelades, är något av en ad hoc-lösning! Den ursprungliga berättelsen kraschade och stycken har flyttats fram och åter. En födelse senast åtta på morgonen resonerade faktiskt bättre eller åtminstone tydligare med viss tematik i boken så långt SvD berättade om den.

T.ex. rådde under morgonen ännu en "exakt" fullmåne, vilket implicerade det ursprungliga inläggets huvudtråd med ett direkt (patriarkalt) åsiktsförtryck. Men att kunna lokalisera Mars (fritt självuttryck) till "instängda 12e huset", "offerhuset", ger faktiskt en snarlik om än mer subtil variant på samma tema. Och naturligtvis kvarstår den besynnerliga Solen tillsammans med sin fiende Saturnus. Nåväl. Med budskapet Venus/Jupiter som den djupaste nivån - bakom såväl sinnelag som saturni-solär livsbana - är allt gott som slutar gott.

New Age-wacko (pseudovetenskaplig precision)

Började läsa en artikel som verkade intressant om Chartreskatedralen och dess zodiakmotiv. Men snart nog började jag fundera över den New Age-nördighet som genomsyrade materialet. Artikeln var inte historisk utan tjänade bara den holländske författarens vilja att sälja in sin långsökta version på den grasserande (åtminstone på sina håll) föreställningen att år 2012 kommer att bli en vändpunkt i världshistorien.

Om denna intressanta del av Mayafolkets föreställningar skrev för övrigt indianen Frank Waters, romanförfattare och folklivsforskare, redan 1975.

Uppenbarligen är det holländarens underliggande vilja att systematisera som styr, och som driver honom att producera sin egen copycat-version på Mayaindianernas profetia om en ny värld 2012 ("den sjätte världen"). Genom att förvirrat och ahistoriskt blanda den äldre sideriska och den tropiska zodiaken tycker han sig se budskap i Chartreskatedralens astrologiska motiv.

Turligt nog skyltar författaren med sitt födelsedatum på en sidosajt, så vi kan med egna ögon se hur en datatekniker som slagit slint rent astrologiskt kan se ut. I sin personliga presentation talas om en omvälvande "upplevelse" i början av 90-talet (runt 30-årskrisen) och hur han sedan dess slukat New Age-böcker. I brist på födelsetimma är det lönlöst att söka efter denna vändpunkt, men rent generellt avslöjar horoskopet mycket om en som FABRICERAR och FÖRFALSKAR äkta andlighet och producerar en FYSISK imitation.

Jag har flyttat fram Månen till lunchtid eftersom den bara några timmar in på dygnet går in i Jungfrun, just det tecken som är känt för att älska att leka med siffror på det sätt den här holländaren gör. Han gör sken av att vara en exakt vetenskapsman, vilket är exakt vad också Christer Sturmark (Humanisterna) försöker med sin Måne i Jungfrun. Detta är ett matematikertecken, så den här lilla justeringen är knappast kontroversiell. Månen i Lejonet hade inte alls orkat bry sig på det sätt den här minutiösa dataprogrammeraren gör!

Notera hur Jungfruns typiska millimeterprecision genomsyrar designen på hans båda sajter: Jungfrun tycks ha en fäbless för att allt ska vara så småttigt och exakt som möjligt där föregående Lejonet istället satsar på monumentalkonst (där behovet av att mejsla fram små detaljer så klart är mindre)! Detta är helt i linje med tecknens respektive härskare, Merkurius respektive Solen.

Jag utesluter inte alls att han upplevt något, men de fyra elementens fördelning talar om att hans bidrag till 2012-fanatismen är en rent litterär produkt. Rent förnuftstänkande utan "högre upplysning".

Särskilt Stenbocken är känd för att älska att tillverka rationalistiska byggen! Stenbocken är "The Master Builder". Det är därför inte förvånande att holländaren ränt runt i Chartreskatedralen och inspekterat praktbygget utifrån Jordelementets särskilda känsla för geometri och proportioner. Stenbocken är "världsberget" och ett substitut för, eller återsken i denna världen av, "nästa värld".

Ja, Stenbocken minus andlighet kan beskrivas som att den symboliserar denna världen som kulturell konstruktion. (Oxen är den naturliga jorden och Jungfrun de flinka händerna som kultiverar fram det "stenbockiga".)

Notabelt är den fullständiga bristen på Eld. Och utan födelsetid förefaller inte heller hans enda placering i Luft (filosofiska Jupiter som passerar Vattumannen under cirka 12 månader) bidra med något särskilt. Om något degraderas Jupiters filosofiska klarsyn av störningen från den onda Mars som skickar sin 210-gradersstråle framåt genom zodiaken.

Är det därför han söker hitta en mening i katedralens symbolik via BÅDE siderisk och tropisk zodiak? I mina ögon är det här spekulationsiver som på ett postmodernistiskt sätt försöker röra ner precis allting i samma gryta. Var hela postmodernismen en psykisk störning ett mentalt sammanbrott i västerlandet?

Dessa möten mellan Vatten och Luft har regelbundet förts på tal i bloggen. "Lost in translation" har varit en beskrivning. "Irrationella impulser som sedan söker rättfärdiga eller rationalisera sig själva" har varit ett annat omdöme. I några få fall en inspirerande wacko eller crazy läggning, som med surrealister och komiker. Men här bara ett knastertorrt försök att få dårskap att se vetenskaplig och trovärdig ut!

För det är ju Jordelemenet - Stenbocken/Saturnus med dess materialistiska konstruerande, uppbackat av psykets enorma intresse för att väga och mäta och skapa millimeterprecision - som är basen i horoskopet.

Luft/Vatten-problemet plus Jorddominans stavar jag "New Age-wacko och nörd"! En som sitter hemma och TÄNKER UT en egen, trovärdig version av 2012-profetian. En falsk profet som bara använder Saturnus - det praktiska förnuftet.

Jämför - i nytt fönster - horoskopen för två "äkta" profeter som arbetar utifrån kontakt med "det inre": vår egen Swedenborg och USA:s kände Edgar Cayce.

Lejon, lejon, lejon!

Föregående inlägg om Carola och Emma, kallade Jungfrur i västerlandets astrologi men i mina ögon mycket bättre beskrivna som Lejon i den sideriska zodiaken, föranledde en kommentar som är intressant. Den fick mig att göra en lite större genomgång av kändisar av samma typ som C & E. Jag låter det här inlägget fungera som ett utvidgat svar på kommentaren:

Här [i fråga om Carola och Emma] skulle man kunna invända, utifrån "vanlig" astrologi, att båda är födda under den tidsperiod på 60-talet då uranus och pluto stod i konjunktion i jungfrun, och båda har sin sol i konjunktion med dessa planeter, vilket skapar väldigt otypiska jungfrur.

Speciellt påfallande är det i fallet Carola, där både sol och merkurius är i mycket nära konjunktion med både uranus och pluto. Det är ju naturligtvis många septemberfödda 60-talister som har dessa planeter nära solen och alltså blir mer excentriska och explosiva än jungfrun normalt är, men i fallet Carola är det väldigt påtagligt eftersom fyrplanetskonjunktionen är så tajt.
Susanne

Så sant! Men den här bloggen har inte "återupptäckt" de nya planeterna än.
:-)

Jag tror naturligtvis att de "nya" har en roll att spela, men har f.n. lyft bort dem, eftersom de förstör det eleganta sjuplanetsschemat med dess härskarlägen, upphöjelser och debiliteter. Jag ger inte fem öre för Uranus och Vattumannen och ännu mindre för Pluto och Skorpionen.

För närvarande söker jag nyskapa en solid känsla för hur de sju planeterna faktiskt samverkar med zodiaktecknen och elementen. Ganska enkla grundbetraktelser alltså.

Som du själv visar med din kommentar, finns det en klar tendens i väst att hellre prata planeter (och mängder av aspekter) eftersom själva zodiaktecknen inte "fungerar" längre.

Allteftersom västzodiaken och tiden kommit ur led, tror många som läser veckopressen att de är födda upphöjda (eller pga en störd Jupiter bara rumlande) Skyttar medan de egentligen är ruvande och reserverade Skorpioner - en väldig skillnad i grundläggande "driv"! Och de som blåst upp sig över att tillhöra "den mystiska" Skorpionen är oftast i själva verket väldigt normala och harmonisökande Vågar.

Låt oss istället titta på en bunt Jungfrur enligt den tropiska zodiaken som var födda i andra årtionden än "det avvikande 60-talet" då de "nya" planeterna "kryddade" Jungfrun extra. Jag redovisade tidigt i bloggens historia några av Hollywoods tyngsta manliga skådespelare. Som det slumpade sig var alla tre, Robert de Niro, Sean Penn och Edward Norton, Lejon enligt båda zodiakerna. Dåliga val för att demonstrera den sideriska zodiaken!

Madonna var enligt västerlandets tropiska zodiak ett Lejon som med bara några timmar backades tillbaka till Kräftan (om man använder den sideriska zodiaken med den indiska standardkorrektion som kallas Lahiri). Men som Lejon måste man förstås klassa henne även sideriskt. Lejonet och Månen stiger ju i öster. En planet just på väg att byta tecken påminner om att horoskopet bara är en symbolisk modell och inte verkligheten. Alla modeller har sina svaga punkter och övergången mellan ett tecken till nästa är något att fundera mycket över. För det är I SIG en indikation av symbolisk betydelse.

Soltecknet sätter verkligen avtryck för agendan i livet (om man använder en zodiak som fungerar), och den här viljan att synas (via chefspositioner eller på scenen) hos Carola och Emma stämmer helt enkelt inte med Jungfruns tecken! Dvs om man håller sig till det antika sjuplanetsschemat.

När jag tittar på Lejon som kallas Jungfrur i väst, hittar jag direkt "mannen" själv - "Bond" - Sean Connery. Det är ju ett Lejon ut i fingerspetsarna, och knappast någon Jungfru. Hans återhållsamma "gentlemannastil" kan inte trovärdigt förklaras med Jungfrun, för även Sean Penn - Lejon enligt båda zodiakarna - illustrerar att Lejonet verkligen är en dämpad Eld. Den är fixerad och håller sig självkontrollerat inom de gränser som Lejonkungen sätter för sig själv! Detta är verkligen "mogen" Eld till skillnad från den ystrare Väduren.

Visst kan vi skriva om historien och hävda att Jungfrun trånar efter huvudrollen och att stå på scenen inför folk. Men det är väl samtidigt att erkänna att västerlandets astrologi inte har fungerat på många hundra år… Och bara för att man gjorde det fatala misstaget att knyta Väduren till vårdagjämningen…

Jag gör en sökning i databasen på Solar 6-30 grader Lejon för att se vilka kändisar som skulle betraktas som Jungfrur i västerlandet.

Anders Lundin må väl ha pratat om fobier och hypokontri om jag minns rätt, men nog sökte han sig till Skansens stora scen och såg till att gräva sig fast där i bra många år. Lejon! Fixera sig. Fokus för allas uppmärksamet. Hans dröm att bli rockmusiker slog aldrig än, men det var "Lejon", det med.

"Jönsaktören" Adam Sandler är vid första påseendet inte mycket till Lejon i sina filmroller, men då glömmer man att han är en mäktig filmproducent med eget produktionsbolag. Lejonet igen. Och han har faktiskt börjat pröva karaktärsroller - Lejonets gebit - på senare år .

"Bollywoods" populäraste manliga skådespelare Akshay Kumar är Lejon och knappast någon Jungfru, och det gäller även vår nye hunk, Alexander Skarsgård.

Lejonet och inte Jungfrun Peter Stormare har en "knäppfaktor" pga castingen i Hollywood, men också han har haft, som Anders Lundin, tydliga dragningar mot rockbranschen. Han har eller hade ett skivbolag som fångade upp ny ung talang. Och där har vi då Lejonet som den älskande fadern som stöttar de unga! Jungfrun hade inte startat en sån verksamhet utan hellre tagit anställning och skött ekonomin i sagda bolag.

Keanu Reeves må vara lika spenslig som Edward Norton, men nog är också han ett Lejon med den där inre koncentrerade Elden som är varumärket för ett genuint Lejon.

T.o.m. som bögar märks det att det är Lejon: Christer Björkman har som Anders Lundin bitit sig fast som en igel vid "chefskapet", men inte Allsång utan Eurovisionsschlagern. Jungfrun har inte den ambitionen att vara det dominerande ansiktet för ett evenemang!

Lejon relaterar verkligen till temat glitter och glamour, och det är då den "enklaste" lejontypen. Därför är det inte förvånande att hitta Hollywoods hetaste stylist Rachel "Zoe" Rosenzweig som Lejon. Notera att det här inte är någon kändisarnas påkläderska. Hon försöker t.o.m. överglänsa sina kunder på röda mattan själv. Aj aj aj, ett Lejon som inte har sin vilja att dominera scenen riktigt under kontroll…

Lejon verkar inte behöva kämpa, de har sin naturliga auktoritet, men simmerskan Therese Alshammar har återigen den där superstjärnekänslan över sig, nästan en diva-aktig karisma, som är så typiskt Lejonet.

T.o.m. den godmodige David Arquette har föga med Jungfrun att göra men desto mer med en lufsande lejonhanne! Samma "mjuka" kattsort måste sägas att gällt för Richard Gere, inte Jungfru utan självklart Lejon! Minns hans stora genombrott i American Gigolo, som "lover boy". Och första älskare är Lejonets uppgift i zodiaken!

Colin Firth är så brittiskt "stiff", att man måste titta nog, men visst handlar detta om en karlakarl igen. Påfallande ofta "kärleksobjekt" i sina filmroller. Ett Lejon, med andra ord. Samma "blöta brittiska filt" hämmar Hugh Grant så man en kort sekund kunde ta honom som Jungfru. Men nej, ännu ett Lejon, men ovanligt "merkurial" och pratande, pga Mars i Tvillingarna. Notera hur manliga skådisar i Lejonet tenderar att bli kärlekssymboler.

En kvinna som var själva kvintessensen av Lejonet - men inte Jungfrun - var Hitlers filmskapare Leni Riefensthal. Den som inte kan placera hennes person och verk i rätt tecken måste läsa på zodiaktecknen bättre! Visst skulle man kunna hävda att hon var Jungfru, Hitlers "högra hand". Men det vore att fullständigt missa Lejonets blick för bild- och ljussättning och dramatik! Dessutom visar hon sig vara Lejon enligt båda systemen! Jag nämner henne bara för att hon är en perfekt påminnelse om vad Lejonet, dramatikern, handlar om!

Och i kategorin "flashiga" regissörer med kanske mer yta än substans: Brian DePalma, typiskt Lejon snarare än Jungfru. Mycket glitter och glam i hans filmer. Oliver Stone är en annan Lejonregissör.

Glamouraktriser från förr är Raquel Welch och Jacqueline Bisset. Bådas ansikten ropar Lejonets tecken, och Raquel tycker jag ibland liknar Joey Tempest. Andra fd Jungfrur men egentligen Lejon av glamorös typ inom skådespelaryrket är Rachel Ward och Rebecca de Mornay.

Och hur Michael Jackson någonsin kunde tas för en Jungfru är ett mysterium. Vad kallades han? King of Pop! Lejonet, någon? På temat komiker har vi Peter Sellers, Lejon.

På temat kvinnor med förmåga att dramatisera hade Liza Marklund troligen inte gått bortom Expressens redaktion om hon varit en Jungfru. Men nu var hon ett solitt Lejon, en HUVUDPERSON.

En doldis pga sin radiokarriär men prisbelönt ("nummer 1") och otroligt trygg och "faderlig" i stämman är musikjournalisten Stefan Wermelin. Typiskt Lejon men notera här att det finns ett starkt sidoelement i Jungfrun (Mars) som gör att han uppenbarligen "tänder" på att spotta ur sig långa kaskader att numeriska faktauppgifter om musiken han presenterar. Särskilt årtal står som spön i backen, en precision som man inte brukar koppla till Lejonet men väl Jungfrun.

Någon som märkt hur gärna Salma Hayek spelar manhaftiga kvinnor? Det hade hon aldrig gjort om hon varit Sol-Jungfru. Men nu är hon Lejon enligt den sideriska, fungerande zodiaken! Ett svenskt Lejon var karaktärsskådespelaren Allan Edwall, född samma dag som unge Alex Skarsgård och kvinnliga skådisen Ally Walker, känd från tv-serien Profiler.

"High on life" - livsnjuterskan Cameron Diaz som Jungfru? Skulle inte tro det. Ett klassiskt partaj-Lejon. Exakt samma gäller för häradsbetäckaren Charlie Sheen. Lejonet som "bad boy" går ovanpå det mesta. De har helt tappat gränsen. Sheens fenomenalt roliga sitcom, "Två och en halv män" spinner friskt på det urspårade Lejonet, en livsnjutare som bara lever för att roa sig. Man misstänker att Sheen lägger in mycket av sin forna livstil i den rollen. Unga stjärnan Macaulay Culkin (Ensam hemma-filmerna) dekade ner sig, men var en liten påläggskalv i Hollywood av Lejonets typ.

Claudia Schiffer en av de få gigantiska supermodellerna från 80-talet och numera företagare - frontfiguren Lejonet igen och i andra andningen som företagsledare (för varumärket Claudia Schiffer).

Och Queens avdöde frontman Freddie Mercury som Sol-Jungfru? Nej, nej. "Too much love will kill you" sjöng en av hans bandkollegor när den här förste älskaren knullat runt och dött bort i AIDS. Freddie Mercury hade Vågascendent som ofta nog inte kan hitta någon balans och prövar alla kön som finns att tillgå. Plussa sedan på Lejonets enorma hunger på livet och vilja att dominera scen och estrad.

Ska vi prata andra urspårade Lejon med en känsla för dramatik på scenen är det lika bra att nämna KISS Gene Simmons, åter en slug affärsman och så då med Lejonets och "förste älskarens" rykte - ett okänt men astronomiskt stort antal lägrade kvinnor. Simmons antyder viss sjukdomsinsikt här, då han nämnt något om han att han ser sexmissbruket som en kompensation för sin rök- och spritfria livsstil (men ett patologiskt uttryck för Lejonets arketyp ger han likväl).

På temat rock och stora hår - lejonmanen - har vi en annan lover man: Led Zeppelins Robert Plant! Här gäller Lejonet oavsett vilken zodiak som används så brukarna av tropisk känner honom redan som Lejon. Men koppla då samman honom med andra kattor som kråmar sig och oposerar, som nämnde Gene Simmons vilken alltså västastrologin höll för att vara Jungfrun! Jag tror rocken innehåller många Lejon för de här artisterna favoriserar rätt stela poser. Och det kan ha att göra med att Lejonet tillhör det fixerade elementet.

Ämnet var hår och hur journalisten Elisabeth Höglund - megahåret - någonsin kunde kopplas samman med Jungfrun är också ett tecken på att astrologer aldrig har övervägt om deras system fungerar utan bara repeterar nötta klichéer. Kvinnan är ju så uppenbart ett Lejon! Hennes uppbrott från SVT för att inte ha fått ett EGET program säger allt. En Sol-Jungfru hade inte krävt ett eget program! (Minns här att vi diskuterar soltecknet som sådant. En Sol-Jungfru med andra mer framåt placeringar kan återskapa ett sken av Lejon...)

Rocklegenden Buddy Holly var före min tid, men det är på något sätt rätt att hitta honom som ett emblem för den tiden. Lejon och inte Jungfru. Hans kreativitet under några få korta år i studion är obegriplig. Han hann spela in mängder av låtar! Lejonet, kreativitetens t.o.m. det ofattbara utflödets tecken. Solens energi är obegränsad i sitt eget tecken.

Van Morrison, i väst född som Jungfru är ju självklart Lejon, han med. Har till och med sjungit om lejon åtminstone två gånger på de få skivor jag hört av honom. Och den unge arge rockartisten Elvis Costello var ingen Jungfru. Se hur han som äldre man sitter och pöser förnöjsamt över att ha sällat sig till de "betydelsefulla artisternas skara" och minglar med USA:s legendariska musiker. Onekligen en stor kompositör, men också ett väldigt narcissistiskt Lejon.

Och apropå Sean Connery som Bond - "love 'em and leave 'em" - för mig var George Lazenbys enda inhopp som Bond helt rätt efter Connery. Och visst, var också han ett Lejon, inte någon Jungfru. Notera Lazenbys något kantiga grundton. Det fixerade tecknet Lejonet rör sig inte mer än nödvändigt (Therese Alshammar är här ett undantag!).

En Jungfru som Bond hade inte fungerat! Filmbranschen rollbesätter på känsla, medan västzodiaken nu är så skev att folk pratar om tecken som inget betyder längre!

Helena af Sandeborg är en annan i svenska skådespelareliten som är Lejon. Notera teorin är att det är i eliten man hittar de bästa exemplen på tecknen. Franske matematikern Gauquelin upptäckte att det gällde franska läkare. Bara de främsta hade Mars stigande i öster, när han tittade på okända läkare försvann den statistiskt signifikanta trenden.

Jag har här mestadels hållit mig till den lättare underhållningsbranschen för att få så många igenkännande "ja visst!" som möjligt. Men för att bara titta till området kungligheter, är det inte rätt typiskt att finna Ludvig XIV, solkungen, som Lejon snarare än Jungfru? Och det gällde också Marie Antoinettes make och kung, Ludvig XVI! Lyx och överflöd går hand i hanske med Lejonets tecken.

Och som anslutning, en annan ikonisk chefsgestalt som dock även den tropiska zodiaken under dess sista döende århundraden lyckats registrera som Lejon: Napoleon Bonaparte.

*****

Under de många år jag använde den tropiska zodiaken hade jag Solen, Mars och Neptunus i en tät gruppering, men jag kan inte påstå att min Sol känns fattigare av att Neptunus försvann (tillfälligt i alla fall).

Allt som Neptunus har att komma med berättas redan via psykets planet Månen (och den hade jag stigande i öster för en grundlig koppling ner till det undermedvetna).

Nu är det klart att det kanske finns hyperandliga människor som verkligen kan skilja Månens "kvaliteter" från Neptunus.

Min erfarenhet av Neptunus (enbart grundat på planeten vid ascendenten) är att den är något av en psykjukdomsalstrare. Kanske har jag inte hittat rätt horoskop, men jag ser inte mycket av västerlandets tradition om "hög andlighet". Jag tror det är ett enda stort självbedrägeri. Neptunus tycks vara en otillfredsställbar utopist och detta är ju också den innebörd en fantiserande Måne har…

Och Plutos funktion av död sköts redan av Saturnus (och har så varit sedan senantiken). Uranus "fribrytare" och "nytänkare", låter misstänkt lik en bra kombination av Solen och Mars…

Men de är säkert "påknäppta" i mitt datorprogram om ett år igen…
:-)

Vad jag förstår använder en hel del moderna vediska astrologer de tre men lämnar det ursprungliga systemet med härskarskap intakt. Jag har inte kollat upp om den vediska astrologin nått samma slutsatser om de tre transsaturnierna som den tradition som tagit form i väst.


PS. Genomgången av Lejon var en grupp handplockade figurer av cirka 200 Lejon. Tillvägagångssättet skulle underkännas av en vetenskapsman som propsade på kvantifierbarhet. Min presentation ska hellre ses som en apologetik för den sideriska zodiaken via några typiska fall som starkt påminner om hur Lejonet brukar beskrivas. I väst landar de klassiska "lejondragen" istället på Jungfruns tecken!

En undersökning som tillfredsställer ett vetenskapligt sinne skulle t.ex. undersöka om det finns procentuellt sätt fler skådespelare inom Lejonets tecken än inom Jungfruns tecken. Men eftersom ett Lejon stigande i öster också skapar en vilja att positionera sig centralt, krävs det lite eftertanke för att lägga upp ett klokt test av om dramatikertecknet verkligen förekommer mer inom film och teater än annorstädes. Jag kan säga att jag bara varit bekant med en enda skådespelare (under några år). Ett sideriskt Lejon visade det sig.

Emma & Carola: Jungfru eller Lejon?

Nej, trots upplägget med två kändisar bredvid varandra är det här inte ett "lookalike"-inlägg, såvida inte du ser några kopplingar jag helt missat. Istället bara en liten vidareutveckling av frågan om vilken zodiak som bäst matchar de verkliga människorna. Jag nuddade nyligen vid den i texten om artisten Nina Persson (nytt fönster).

Enligt veckotidningsmodellen är både Emma och Carola födda i den oglamorösa Jungfruns tecken, en kritiskt och analytiskt Jordtecken som hellre låter sitt jobb tala för sig än går ut och gassar i strålkastarljuset. Ungefär så traderas berättelsen om Jungfruns tecken i väst, vad än symbolen hade för innebörder i äldre tid.

Problemet är bara att Jungfrun inte är sådan när man studerar tecknet i verkligheten!

Och det är detta den här bloggen försöker ge exempel på. Enligt den sideriska zodiaken är chansen 80% att Solens tecken istället för att vara Jungfrun stavas Lejonet.

Det är tacksamt att studera de två zodiakerna vid just de här punkterna där två angränsande tecken är närmast diametralt motsatta, för Solen är så stark i ett horoskop att det ofta går att se tydligt vilken drivkraft det är som för människan framåt. Jungfrun är Lejonets högra hand, ett servicetecken, men hon har själv inga ambitioner att vara ett Lejon (med mindre att väldigt viktiga planeter halkat in i det angränsande härskartecknet).

I de fall en Jungfru verkligen väljer yrken där den egna personen kommer i fokus, är således inte soltecknet som är förklaringen utan t.ex. en extremt extrovert Måne (psyket) eller en livlig ascendent (rollmasken). En Jupiter stigande i öster kan också ge stjärnstatus mer eller mindre av en slump ("bananskalet").

Både Emma och Carola har Solen i det flambojanta gränsande till exhibitionistiska Lejonet enligt den äldre sideriska zodiaken (som inte fick någon chans i västerlandet). Jag har inga som helst problem med att bestämma mig med sådana här tydliga exempel!

Och det är de verkligt kända exemplen man måste gå till, för här kan tecknen tänkas uttrycka sig i rikare mått än oss andra medelmåttor som får sitta och blogga om det glittrande folket.

Exemplet Carola var kanske inte helt idealiskt eftersom födelsetiden ger henne en "hemlighetsfull" Skorpionascendent, vilket är som att kasta in en käpp i cykelhjulet för Sol-Lejonets ohämmade "utblås"!

Carola ger mycket riktigt en känsla ifrån sig av att gardera sig hela tiden, vilken dock släpper så fort hon går in i sin artistiska roll och låter SOLEN dra henne mot sin destination: full gestaltning - Lejonet, dramatikern!

Det bör noteras att källan till födelsetiden i sin tur hänvisar till ännu en källa - ganska sank mark kan tyckas! Dock ger kinesisk Ho Lo Li Shu-astrologi väldigt beskrivande omen med detta klockslag, och jag accepterar det därför som genuint. Men hundra kan man inte vara, många kinesiska födelseomen är snarlika varandra.

Emmas födelsetid och därmed rollmask (ascendent) är okänd, men uppenbara är hennes två eldiga planeter i Lejonet. Solen med Mars gör henne än mer "på". Uppenbarligen har hon en ascendent i harmoni med sin grundläggande lejonnatur eftersom hennes leende skär rakt igenom allting. Och likväl är hennes utlevelse kanske mer kontrollerad än Carolas. Svaret på varför det är så kommer strax.

*****

En intressant skillnad mellan dem är att Carola har granntecknet Kräftan - psykiskt/själsligt djup och känslor - som ett starkt komplement vid sidan av det "showiga" Lejonet, Emma har istället en stark betoning på Lejonets andra granne, den betydligt kyligare Jungfrun.

Och den här nyanskillnaden gör skillnad på "lejontypen", för vem är fitness- och hälsokostorienterad in absurdum om inte Jungfrun - Emmas specialare! Carolas sekundära influens från Kräftan bryr sig inte alls lika mycket om kroppshysterin eftersom Vattentecknet Kräftan i princip hämtar sin näring inifrån sin själ och sin fantasi.

Ofta är Vattenmänniskorna, fastän sensualister, så fyllda av inre fantasier att de missar saker de mycket mer sakliga Jungfrurna observerar. Kräftor kan lägga på vikt och ändå fortsätta leva i föreställningar som inte längre motsvarar verkliga förhållanden. Sålunda har Carola setts gå upp och ned i vikt genom åren (likt Kräftan, den fluktuerande Månens tecken). Emma har säkert haft järnkoll på varenda gram av sin kroppsvikt. Jungfrun är rysliga på att mäta och beräkna allt!

Jämför Nina Persson och Emma - här är Lejon/Jungfrun, stilsäkra tack vare Jungfruns svala och kritiska blick! Hade inte Carolas yviga Lejon och fritt fantiserande Kräfta haft smakråd att luta sig mot, vet jag inte hur det skulle ha slutat! :-) Inte för att Kräftan bryr sig, såvida man inte påtalar något av personlig art - då blir de extremt sårade...

Vad jag säger här är att Carola har "sensationalismen" målad över hela himmelen (mycket stark betoning av Eld och Vatten som fräser och kreverar när de kommer i kontakt), medan Emmas Lejon är mycket mer jordnära. Emmas horoskop faller å andra sidan nästan helt under Eld och Jord, två element som inte fungerar ihop.

Man kan tänka sig att Emmas hela liv handlar om att bekämpa kroppsligt förfall (av Jord är du kommen...) och för att behålla sin lejonlika Eld-utstrålning. Som modell under många handlade ju hennes liv just inte om annat, att bekämpa Jordens skadliga inverkan på Eldens vision om den perfekta lejonhärskare.

På ett psykologiskt plan tar ofta människor med Eld och Jord och deras naturliga antagonism i horoskopet, motgångar dåligt. Humöret kan vara hemskt om Jorden och Elden krockar via "fixerade" tecken, vilket sker här. I termer av emotionellt spektrum skulle jag gissa att Emma är "normal till låg", medan Carola är ett emotionellt yrväder som befinner sig över hela skalan!

*****

Jordnära, ja. Båda kvinnorna råkar ha den feminina planeten Månen "upphöjd" i Oxens tecken, den "bästa" placeringen för psyket. De här människorna är perfekta ankare i varje situation och andra graviterar mot dem pga. det lugn och den pålitlighet de utstrålar. I någon utsträckning "neutraliseras" svängningarna i Carolas fall, medan Mån-Oxen hos Emma i själva verket är en ännu viktigare del i hennes vilja att kontrollera fysiska förhållanden. Vägen in och ut ur H&M:s styrelse kanske någon minns, och det är just så Eld/Jord i horoskop kan bete sig: stora ambitioner som inte alltid låter sig förverkligas.

I det sammanhanget är det notabelt att ingen av kvinnorna har någon LUFT i horoskopen. Den blåfärgade södra månnoden (den indiska demonen Ketu) hos Carola ger inget lyft åt den mental/intellektuella sidan eftersom Mars kastar onda krafter mot den från ett Vattentecken. Detta kan leda till förlupna ord eller rent av underlig kommunikation! Vad Emma, helt utan LUFT, tänkte hon skulle uppnå i ett styrelserum, övergår mitt förstånd, men minns att Solen i Lejonet skapar en nästan gränslös tilltro till vad man kan uppnå!

Båda har således såväl Sol och Måne placerade i fixerade tecken (ovilliga att förändras), vilket möjligen - jag spekulerar bara här - kan förklara att ingen av kvinnor verkar åldras nämnvärt! Kanske jobbar de båda stenhårt med att hålla en fixerad image vid liv. Hos Emma har vi redan sett den självmedvetna Jungfrun som tycks begåvad med en naturlig dragning mot slankhet, t.o.m. "pojkflicks"-typen av kropp.

*****

I den indiska astrologin är ingen av de tre kvaliteterna (kardinal, fixerad, rörlig) mycket att hurra för. De sägs alla vara trådar av vilka vår materiella natur (inkl. vårt psyke) är vävt. Och eftersom indiernas grundläggande ståndpunkt är att vi fallit ner i en lägre grad av verklighet än vi som andevarelser hör hemma i, så är det bara en gradskillnad i helvetet vilken av de tre kvaliteterna som dominerar.

De som företrädesvis har kroppar och sinnen och intellekt vävda av den grova fixerade kvaliteten Tamas, sägs dock ha förvirrat sig längst in i materialismen och har längst kvar till andligt uppvaknande. Är det därför så mycket i Carolas liv kretsar i religion? Vet hennes andesjäl i detta liv att här fanns ett jobb att göra.

Graden av andesjälens fall kanske syns i hur "grov" religion eller filosofi man tyr sig till. I Tamas kvalitet (mörkrets, okunskapens) kanske en relativt simpel lära som Livets Ord (som Carola åtminstone förr vurmade för och tappade stilpoäng på grund av) är just en sådan första genomresning av den förmörkade själen.

Notera här att Månen (psyket/själen), hur "upphöjd" den än kallas i Oxens tecken, paradoxalt nog samtidigt är den som sjunkit mörkast in i okunnighetens kvalitet. Bara den som inget alls vet, kan vara så lugn och trygg som Oxen!

Astrologin är en riktig "back stabber" - just som man tror man har fått kläm på ett zodiaktecken visar det sig ha en oväntad skruv! Men säg då så här: ett sinne i Oxen är en tillgång för omgivningen, men det illustrerar också ett liv där den personliga förvandlingen står över ett kast.

Först den inkarnation då horoskopet avslöjar mycket Sattva guna, Godhetens kvalitet, öppnas (åtminstone teoretiskt) kunskapstörsten och viljan till förvandling! (Ett stigande tecken i öster i Sattva guna kan göra susen!) Men även "andlig utveckling" kan bli en gift, en narkomani. De tre kvaliteterna är inte någon lösning i sig.

Att Lejonet - den ljusstarka och scenvana och därtill ett Eldtecken - skulle befinna sig i Tamas, okunskapens grepp - är närapå en obegriplig paradox. Jag kan inte annat än se detta som att den indiska astrologin påminner om att det är i Lejonet den inomvärldsliga människan kulminerar i gestalten som vill leda och inspirera andra.

Detta har inget med att finna sin andliga identitet utan tvärtom är den som mest strålar och påverkar andra den som ägnar allra minst tid åt sig själv. Återigen kan detta tolkas som en som storsint står över sin andliga utveckling ett varv för att istället leda via exempel.

Men jag misstänker att indierna inte värdesatte den auktoritativa människan lika högt som vår kultur gör. Istället för Surya (Solen) hyllade de Guru (Jupiter), härskaren över det tredje och sista Eld-tecknet. Där släpper äntligen individens önskan att stå på scenen och vara något inför sin publik och andesjälen värdesätter återigen sin rörlighet.

För nog måste man säga att jobbet på en scen eller i chefsposition låser och hämmar själens rörelseförmåga. Den som lärt sig leva med en publik måste ständigt kompromissa med sig själv för att inte tappa beundrarna. Ledarskap är den största tvångströjan. Och detta kompromissande med sitt inre är "tamas", att befinna sig i djup okunskap om vad som är viktigast i livet.

Född i ottan? Gynnsamt för framgång!

Jag ska inom kort redovisa fynden av en genomgång av samtliga Nobelpristagare i litteratur. Jag vet ännu inte vad jag kommer att finna - om något alls! Jag ämnar dock hålla ögonen öppna efter tendenser hos sol- och måntecken som skulle kunna tyda på att författarskap hör hemma under i någon speciell astrologisk kategori.

En skeptiker slår förstås a priori bort själva tanken, och det är just det som gör det så roligt: att faktiskt studera data där vissa bara utgår från sina egna förutfattade meningar.

Även om den förestående studien kammar noll i alla andra avseenden har redan nu ett preliminärt fynd gjorts! Jag har fått en sak bekräftat som jag upplevt medan jag registrerat kändishoroskop där klockslag funnits. Genom åren har jag börjat reagera på att födelsetiden för kända människor så ofta verkar vara tidiga morgonen eller åtminstone förmiddag. Har det bara varit en inbillning?

Av samtliga 100 Nobelpristagare i litteratur sedan 1901 (priset har inte delats ut alla år) saknar 63 födelsetid (och inte ens årtalet är helt säkert för Isaac Singer).

Men 37 författare har en födelsetid, och skillnaden i födslar före lunch och efter är markant! TJUGOFYRA författare födda före 12.00 har tilldelats Nobelpriset och därmed bara runt hälften så många, eller TRETTON stycken födda på tolvslaget eller senare på dagen. I procent: ~65% födda före lunch, ~35% på eftermiddagen.

Notera att min iakttagelse genom åren har gällt alla celebriteter och inte bara författare.

Inte minst bekräftar det här - otippat - den kinesiska astrologiska metod, HO LO LI SHU, som jag sysslat med parallellt med den västerländska astrologin i alla år. Där klassas nämligen första halvan av dygnet som Yang-polariserad och aktiv, medan den andra halvan är Yin-polariserad och lugnare till sin natur.

Gränsen går inte exakt som vi satt den utan YANG-cykeln startar en timma före midnatt och övergår i YIN 11.00 på förmiddagen, men detta är bara en småsak. Resultatet är nästan lika tydligt ändå!

*****

Det ska tilläggas att alla födelsetiderna inte är absolut säkra. Enligt framlidna Lois Rodden och hennes klassificeringssystem är 3 tidiga födslar C-klassade, dvs saknar källa. Det kan vara uppgifter hämtade ur en bok eller en tidningsartikel.

Men tiden för en av de C-klassade författarna (indiske poeten Tagore) kommer från den högst respekterade indiska astrologen och filosofen B.V. Raman, så det finns förstås kvalitetsskillnader som går bortom gradbetckningarna. Jag skulle inte ge ett dugg för en C-uppgift lämnad av vilken "nobody" som helst i en nätartikel.

Nu kvittas emellertid de två (eller tre) något osäkra tidiga födelseklockslagen hjälpligt mot inte mindre än 4 B-klassade födelsetider hos författarna födda 12.00 eller senare. B-klassningen innebär att uppgiften återfinns i en biografi eller självbiografi.

Även med dessa reservationer är det uppenbart att sanolikheten ökar för att en människa senare i livet ska skörda framgång om hon föds när dygnet befinner sig i sin kreativa, "uppgående" fas!

Osäker på vilken slags etikett att sätta på fyndet, valde jag "polaritet - positiv och negativ" - fast som bekant polaritetsbegreppet vanligen är reserverat för den "varvade lasagne" av positiva och negativa zodiaktecken som utgör zodiakkretsen. 


Tillägg 100216 

Efter påpekande från en läsare att "de flesta barn" föds under morgontimmarna (se här), tog jag som jämförelsematerial fram en liten datasamling med 212 horoskop för icke-kända människor - en brokig samling släktingar, bekanta och bekantas bekanta.

Ja, denna population ger också en övervikt på födslar före lunch (00.00-11.59) men inte lika tydlig: 116 av 212 eller ~55% föddes före lunch och 96 eller 45% under dygnets Yin-halva.

Noterar man att kändisgruppens tidiga födslar ("achievers") är 85% högre än deras sena födslar, medan okändisarnas tidiga födslar bara är 22% högre än deras sena födslar, tycks skillnaden statistiskt signifikant (men notera det ringa antalet i Nobelpristagarpopulationen).

Eller ska man se det som att "framgångsrika" människor bara har 10% högre benägenhet än "medelsvensson" att födas under dygnets aktiva (Yang-polariserade) halva? (65%-55%=10%) 

Jag önskar jag hade läst statistik eller åtminstone haft ett halvhjärtat intresse för matematik...

Horoskop för ting (Titthål in i historien)

Vältummad pocket från 1987

Visst kan man ställa horoskop på föremål! Kanske inte på en tandborste eller ett kylskåp, men när föremålet är verkligt betydelsefullt ökar sannolikheten för att horoskopet för införskaffandet ska avslöja något om tingets dolda principer! Jag tror förfarandet bäst kan sorteras under "mundan astrologi" eller "världslig astrologi" - den äldsta formen från innan horoskop började ställas på enskilda individer. Vad man gör är att begrunda kartan för ett givet ögonblick per se och analysera tidens kvaliteter.

Sommaren 1979 blev jag medveten om existensen av en sedan länge försvunnen judisk sekt som kallades esséerna. Jag stötte på dem i en bok om reinkarnation och blev helt gripen. Jag var övertygad om att själv ha varit med på något sätt. Med det lilla jag förstod av gruppen var de asketer som under några århundraden höll till invid Döda havet, avskärmade från kontakt med den övriga judenheten. De ansåg sig vara den utvalda gräddan av det utvalda folket.

Den inledande entusiasmen lade sig, men jag kunde inte släppa gruppen helt, utan läste lite till, och sen lite mer. Jag började på teologisk utbildning i Uppsala och såg till att skriva mina uppsatser om den här perioden som just föregick Jesus kortlivade karriär som en rundvandrande lärare.

Jag var, med de böcker jag läst, övertygad om att han var direkt påverkad av den här gruppens ideologi, och paralleller mellan Nya testamentet och Dödahavsrullarna saknas inte. Delar av Jesus berömda (men kärva!) Bergspredikan i Matteusevangeliet är som plockat direkt ur sektens stadgar.

Någon gång under 80-talet hade jag en av mitt livs mest pregnanta "vakendrömmar" om en judisk trädgårdsarbetare som jag nu (efter lite efterforskning på nätet) tror kan vara ett genuint själsminne av detta tidigare liv.

Det slår mig att det dröjde 7½ år från det jag mötte esséerna tills dess att jag köpte den första i raden av översättningar av deras skrifter, Dödahavsrullarna. Men när jag väl var redo att köpa de här "träiga" gamla pergamentrullarna i pocketform, det ögonblicket måste anses viktigt.

Intresset hade överlevt den första sensationalistiska fasen och sakta blivit ett seriöst intresse, och eftersom det fortfarande leder till nya bokköp för att se vad forskningen hittar tar jag detta som att jag haft ett judiskt tidigare liv. Som den ovanligt "mystiska" psykologen James Hillman säger, är själen "nostalgisk" och söker sig till sina gamla jaktmarker. I vår tid med flygresor och semestrar för folkmassorna skulle man kunna tänka sig att många hälsar på i trakter de tidigare levt i...

Så vad berättar då horoskopet för pocketboken om dess innehåll?

Esséerna var missnöjda med den utländska överhögheten, inte minst sedan romarna anlände på arenan under det första århundradet fvt. Gruppen eftersträvade ett fritt Palestina, ett oberoende Israel och det finns gott om sektmaterial som visar deras apokalyptiska läggning. De trodde sig leva i slutet på en tidsålder, och de tycks ha föreställt sig ett heligt krig som ledde över i en ny era. Religion och politik hängde nära samman.

Esséerna hade astrologiska kunskaper men det är inte känt om de var medvetna om vårdagjämningens precession och att Vädurens tidsålder var på väg att lämna över till Fiskarnas tidsålder. Men en del talar för det. Det finns många trasiga rester av kalendermaterial och liknande bland rullarna. 

Via den "naturliga zodiaken", där var tecken placeras intill sitt världsliga husområde, är horoskopet påfallande arketypiskt! Se Solen i Stenbocken uppe i det dominanta tionde huset: Dödahavsrullarna har i allra högsta grad med den politiska och/eller religiösa makten över denna värld att göra.

Esséerna må ha dragit sig bort och levt asketiskt och undandraget men det var för att de bl.a. helt underkände legitimiteten hos prästerna som styrde och tjänade pengar på Templet i Jerusalem. De var extremt positionsmedvetna (som Stenbockar är), men de bidade sin tid där ute i öknen!

Asketism, ja. Det här var en männens klubb. Ute i byar och i städerna bodde också esséer med lite friare regler, sådana som gifte sig och satte barn till världen. Men i Dödahavsområdet hittar man "hardcore"-gänget av extrema asketmunkar.

Det går knappast att hitta någon bättre beskrivning av esséernas misstro mot kvinnans andliga kapacitet, sexualiteten och fortplantningsakten som bojade människosläktet vid jorden än att i horoskopet hitta Venus "nerkyld" av solitära och åtstramande Saturnus i sexualitetens och dödens tecken Skorpionen! Vilken "cool" för att inte säga djupfryst - ultradisciplinerad - sexualitet. Inget sex alls, faktiskt. Celibatet var ett av sektens tydligaste drag och ådrog sig intresse hos flera samtida historiker.

I det här horoskopet är celibatet inte bara en liten randanmärkning, för Saturnus - självkontroll och disciplin - är den planet som har kontrollen över soltecknet. Saturnus är Stenbockens härskare. "Levande människor" som har stark betoning av både Stenbock och Skorpion är extremt torra, de förefaller skurna ut ett tyg som inte vävts under många tidsåldrar. De är rationella och oerhört vaksamma på allt. Båda tecknen är negativt polariserade och därmed i grunden re-aktiva - de svarar på livets tilltal snarare än forma det.

Detta stämmer väl med att esséerna var en grupp som väntade - väntade på den Rätta Tiden. Och vad är Stenbockens härskare Saturnus om inte också känd som Kronos, tidens herre! Sekten trodde allt var förutbestämt, in i detalj. En del individer var i förväg helt utvalda att gå Mörkrets ärenden, några (nämligen dem som sökt sig till sekten) utvalda att gå Ljusets väg. De flesta människor var blandade och hade en intern kamp mellan gott och ont - och även den vacklande läggningen var förutbestämd.

Utvikning. Det har inte hittats några tecken på direkt själavandringslära i rullarna, men utomstående historiker från den tiden menade att de hade samma själslära som grekerna, och grekerna trodde på själavandring. De gamla skrifterna talar också om "uppstående individer" och det är uppenbart att de räknade med att tidigare figurer i judarnas historia kunde komma tillbaka till livet. Jag tror distinkt att de lärde ut själavandring, och att det bara är otur att inga textfragment av den typen överlevt.

Det är notabelt att ett skriftfynd gjordes i slutet på 700-talet i närheten av Jeriko - inte långt alls från Dödahavsklostret - och genast uppstod en ny judisk sekt, karaiterna, som åberopade dessa återfunna urkunder. De lärde plötsligt ut själavandring. Detta kan ha varit material som dessförinnan tillhört Dödahavsgruppen.

Det är därför Stenbockar - dessa kronologiskt observanta typer - har så nära till att bli fatalister. De har en känsla av en obetvinglig makt och ofta går den här känslan utöver bara förnimmelsen av Tidens obeveklighet.

I vår moderna materialistiska värld är Stenbockarna ofta ateister och pekar på naturlagarnas tvingande och obevekliga påverkan (Stenbocken tyr sig till "verkliga" saker). Men i en äldre tid var de istället "fundamentalister" för religionens och Guds sak. Det är därför den ateistiska miniföreningen Humanisterna (som från tid till annan väsnas) beter sig lika kategoriskt som den mest bokstavstrogna religiösa sekt: de har gjort naturvetenskap är sin heliga ko och se, genast framkallas samma fanatiska intolerans som religionerna förr gav upphov till.

I kontrast till Humanisterna har dagens aktivt religiösa ofta djupnat bortom sådan här ängslig fundamentalismen vilket gör att Humanisterna står där med dumstruten! Paradoxalt nog har alltså bara ytan skiftat, och dagens sekulära fundamentalister angriper istället sina egna gamla ytterkläder, religionen!

Än mer komplex blir dagssituationen när man betänker att det ju ändå finns många religioner ute i världen som alltjämt enbart bygger på Stenbockens hierarkiska maktprincip: den där samma åsikt ska framtvingas hos alla.

(Jag hävdar därmed inte den vidriga värdesubjektivismen, där folk springer runt och bara "tycker" om ditt och datt, för att de helt tycks ha missat att det faktiskt existerar någon form av objektiv morallag i livet.)

Stenbocken som enskilt tecken är inte särskilt demokratisk (vad den än säger), utan en elitist. Och esséerna ansåg sig alltså vara de utvalda av det folk som till att börja med Gud valt ut åt sig. Creme de la creme!

Horoskopet ligger verkligen nära det sentiment som pocketbokens texter ger uttryck för!

*****

Går man istället till symbolen för psyket, Månen, ljusnar bilden från detta obevekliga och fatalistiskt mörka drag som Stenbock och Skorpion tillsammans bildar. Månen i Skytten indikerar som bäst ett återsken av högre ting, av filosofi och religion. Detta är zodiakens kanske noblaste tecken, åtminstone i termer av mänsklighetens strävan att höja sig ur sin fallna status.

Skytten följer på sexualitetens (och därmed dödens) Skorpion och indikerar att ELD eller ande nu frigör sig och når en högre insikt. Skytten är ju en häst (djurisk drift) men också en människa. Men det är inte den tvådelade varelsen som är det intressanta utan kentaurens pilbåge och den pil som avlossas.

I detta tecken finns chansen att släppa bandet med både sin djuriska del vi fått överta från apan och den mänskliga nivån av förnuftigt resonemang. Skyttens härskare Jupiter anger att det finns ett ännu högre medvetandetillstånd att upptäcka. Och just det sinnelaget (Månen) utmärkte den här gruppen. De mediterade och läste heliga texter och räknade ut horoskop från morgon till kväll!

Till meditation räknar jag förstås också den mer zen-lika meditation som handlar om att göra varje vardaglig syssla till föremål för djup begrundan. Själv tycks jag ha varit trädgårdsmästare vid den tiden, och fann djup sinnesfrid i det dagliga arbetet med planteringarna av citronträd.

Esséerna arbetade med att skapa ett nytt högre sinne, individuellt och kollektivt, en övermänniska eller gudamänniska om man så vill. Landet var fallet i synd, och deras var ett kompenserande soningsoffer. Månen i Skytten är en fantastisk placering om man betänker att Saturnus redan strypt Venus/Afrodites vekhet och böjelse mot sinnesnjutning.

Här börjar en bild framtona av ett extremt ambitiöst projekt vars slutmål - Solen - inte är något annat än världsherravälde. Esséerna var havande med en ny Princip för världsstyret som de var övertygade om skulle komma att ersätta den korrupta religion som praktiserades i övrigt.

Jupiter (filosofi/religion) ligger själv neutralt Saturnus-tecknet Vattumannen. Jupiter/expansion och Saturnus/kontraktion respekterar att de har motsatta uppdrag och är enligt indisk astrologi neutrala till varandra. Därför understödjer Jupiters placering det omen om ett högt och nobelt sinne vi sett i Mån-Skytten.

Notera dock hur också utanförskapet hos denna grupp finns antydd genom "utstötningssyndromet" som i synnerhet bildas där det instinktiva Vattentecknet Skorpionen ställs på tvären mot den mentala och ideologiserande Lufttecknet Vattumannen. Självklart var den här gruppens sexualkod något fullständigt udda i samtiden. Som att importera indisk asketism och göra den till en utbredd livsstil.

Faktum är att sinnelaget (Månen) och dess disponent (Jupiter) ligger i Eld respektive Luft, vilket är de två "nobla elementen" i den gamla världsbilden. Det bekräftar ytterligare att det inte var något självändamål, det där med asketismen (Skorpionen) eller strävan mot maktpositionen (Stenbocken). Den underliggande anledningen var av andlig natur.

*****

Idag underkänner materialister att det skulle finnas något bortom "lergeggan" som Jord och Vatten bildar (se den platta människotyp som avslöjas genom den Franska Revolutionens horoskop - "Den moderna människan").

Men här under det första århundradet före och efter år 0 var det självklart att det fanns flera våningar i tillvaron, även om de inte visar sig för vem som helst. Därav behovet av yoga-träning. Människan är en gud i vardande, som någon sade.. Dödahavsrullarna förklarade att "änglar" gick bland medlemmarna, och om det inte bara var tomma ord eller poetiskt nonsens, måste det betyda att gruppens psykiska (Månen) träning ledde till klärvoajans. Mycket riktigt hittar vi så småningom berättelser om en viss Jesus vars klärvoajanta gåvor understryks gång på gång!

Det går att plocka mer innehåll ur det här horoskopet för själva dagen då en mycket viktig bok i mitt liv "kom tillbaka" efter över 2.000 år (om jag ska ta mina intuitioner på allvar). Inte minst hur egohävdelsen Väduren nollställs i horoskopet genom att Mars står i icke-egots tecken Fiskarna - också känt som ett tecken som drar sig undan allfarvägarna och kan finnas i t.ex. i kloster - precis som även de stadsboende esséerna bodde i egna kvarter och begränsade kontakten med det "fallna" Isreael!

Men med de här axplocken tror jag den här genomgången visat hur tajt horoskopet anknyter till den rörelse som kom att bli kristendomen - fast den knappt han lämna Palestina förrän den tappade bort sina rötter.


PS. Jag kämpar förgäves med distinktionen mellan ett mundant horoskop och den version av horär astrologi som innebär att man ställer ett horoskop för ögonblicket då något viktigt företag tar sin början. Som jag förstår saken skulle man lika gärna kunna kalla bokhoroskopet för ett horärt sådant... Vissa astrologer kräver att man verkligen SER ämnet för det startade projektet i det horära horoskopet, och på det sättet var det här ett signifikant horärt horoskop.

_____

Inlägget skickat 18.09 med Månen stigande i Skytten (!) över Stockholms östra horisont (jag var inte medveten om att det här inlägget skulle synka med bokens Måne/psyke). Solen vandrar f.n. 30 dagar i sitt eget oinskränkta majestät i Lejonet (enligt siderisk zodiak). Filosofins och religionens Jupiter i Stenbocken.

Tidpunkten 16.14 för inlägget (se nedan) är uppenbarligen när jag startade skrivandet. Det nya dokumentet skapades då Skorpionen var i stigande över Stockholm och vars herre dubblerar berättelsen om ting som kommer ur mörkret via härskaren Mars placering i Nebus tecken Tvillingarna i åttonde dödshuset (ett hus där man bränner karma).